# Ynglingatal - **Verk:** Ynglingatal (verk:ynglingatal) - **Upphov:** Tillskrivs Þjóðólfr ór Hvini - **Datering:** 0850/1199 - **Källsamling:** Ynglingatal ur Ynglinga saga (heimskringla.no) - **Utgåva:** Citaten i Ynglinga saga efter Emil Olson (övers.), Snorre Sturlasson: Norges konungasagor, Lund 1919–26: Ynglingaättens historia. heimskringla.no. - **Språk:** swe - **Typ:** oversattning - **Översättare:** Emil Olson - **Licens:** Public domain ## citat 1 av 27 (Ynglinga saga kap. 14 hos Linder & Haggson = kap. 11 hos Olson) Dödens bud, som nådde Fjolne, fick fullbordan i Frodes boning. Det vindlösa hornens hav — så ville ödet — blev furstens bane. ## citat 2 av 27 (Ynglinga saga kap. 15 hos Linder & Haggson = kap. 12 hos Olson) Den dagskygge dvärgasläktens salväktare narrade Svegde, då den storsinte Dusles ättling efter dvärgen lopp in i stenen, och Sokkmimes glänsande sal, den av jättar byggda, slukade fursten. ## citat 3 av 27 (Ynglinga saga kap. 16 hos Linder & Haggson = kap. 13 hos Olson) Vanlande till Viles broder visad blev av den onda häxan, då den trollfödda nattens Hild trådde till döds männens fiende. Den givmilde fursten, kvävd av maran, brändes sedan på Skutas bädd. ## citat 4 av 27 (Ynglinga saga kap. 17 hos Linder & Haggson = kap. 14 hos Olson) Havets broder den aldrig mättade, slök med glupskhet Visburs kropp, då försvararna av kungasätet äggade honom mot sin fader, och den tjutande glödhunden härskaren bet i hans eget hus. ## citat 5 av 27 (Ynglinga saga kap. 18 hos Linder & Haggson = kap. 15 hos Olson) Det hände fordom, att svärdbärarna färgade jorden med sin herres blod och männen lyfte blodiga vapen från den fallne Domaldes lik, då Svearnas folk, efter äring begärligt, grymt offrade jutarnas ovän. ## citat 6 av 27 (Ynglinga saga kap. 19 hos Linder & Haggson = kap. 16 hos Olson) Jag ofta sport kunniga män, om de kände konungens grav, om de visste, var väl Domar buren blev på det knastrande bålet. Nu jag vet, att Fjolnes ättling, av sjukdom död, brändes vid Fyris. ## citat 7 av 27 (Ynglinga saga kap. 20 hos Linder & Haggson = kap. 17 hos Olson) Ej jag döljer, att Hels härskarinna har sin fröjd åt Dyggves lik. Ulvens och Narves bleka syster skulle välja en konungboren, Lokes dotter lockat har härskaren över Inges folk. ## citat 8 av 27 (Ynglinga saga kap. 21 hos Linder & Haggson = kap. 18 hos Olson) Jag sport att Dag, efter ära lysten, på dödens bud trädde an sin färd, då den kloke spjutsvingaren till Vorve kom, sin sparv att hämnas. Och det budet hem till Svithiod kungens skara från dråpet bar, att den »gramen» sin bane fick, då en hötjuga honom fällde. ## citat 9 av 27 (Ynglinga saga kap. 22 hos Linder & Haggson = kap. 19 hos Olson) Ett under jag kallar, om Agnes här mycket prisade Skjalvs gärning, då Loges syster den högborne med halsbandet i luften höjde, honom som vid Törn skulle tämja Signys makes svala häst. ## citat 10 av 27 (Ynglinga saga kap. 23 hos Linder & Haggson = kap. 20 hos Olson) Alrek föll, där åt Erik broderns vapen bragte döden, och med hästens huvudremmar Dags ättlingar dräpte varandra. Ej förr man sporde, att Inges ätt bar i striden betsel som vapen. ## citat 11 av 27 (Ynglinga saga kap. 24 hos Linder & Haggson = kap. 21 hos Olson) Tempelaltarets trogne vårdare genom Alv sin bane fick, då avundsjuk sitt vassa svärd kungen färgade i Inges blod. Rysligt det var, att Bera skulle de båda kämparna ägga till dråp, där bröder blevo utan orsak av avundsjuka varandras bane. ## citat 12 av 27 (Ynglinga saga kap. 28 hos Linder & Haggson = kap. 24 hos Olson) Jorund blev — det är länge sedan — livet berövad i Limfjorden, då den högbröstade rephästen bära fick Gudlaugs bane, och Hagbards hårda snöre snoddes om halsen på hersars herre. ## citat 13 av 27 (Ynglinga saga kap. 29 hos Linder & Haggson = kap. 25 hos Olson) Aun fordom i Uppsala döden fick av ålderssvaghet. Lysten att leva, drack den gamle för andra gången ur horn som barn. Darrhändt han sträckte mot törstig mun den smala delen av dryckeshornet; liggande drack han, som offrat sina söner, ur hornets spets. Ty mjödhornet den gråe drotten mäktade icke upprätt hålla. ## citat 14 av 27 (Ynglinga saga kap. 30 hos Linder & Haggson = kap. 26 hos Olson) Den lovsälle gudaättlingen flydde ur landet för Tunnes makt. Men oxen vild sitt vassa pannsvärd färgade rödt i Egils blod, han som österut hade i skogen länge strövat till skräck för männen. Oxens svärd, det skidlösa, Skilvingars ättling till hjärtat trängde. ## citat 15 av 27 (Ynglinga saga kap. 31 hos Linder & Haggson = kap. 27 hos Olson) Ottar föll, den raske kämpen, under örnens klor för daners vapen; honom örnen, långvägs kommen, med blodig klo på Vendel slet. Det verket, vet jag, av Vått och Faste blev till sägen hos sveafolket, att Frodes jarlar på ölandet hade dräpt den tappre fursten. ## citat 16 av 27 (Ynglinga saga kap. 33 hos Linder & Haggson = kap. 29 hos Olson) Än jag sporde, att den leda häxan skulle röva Adils livet, och den dådlystne Frös ättling skulle falla från hästens rygg. Blandad blev med markens grus i hårda fallet kungens hjärna. Dådsäll dog — så ville ödet — Åles ovän i Uppsala. ## citat 17 av 27 (Ynglinga saga kap. 35 hos Linder & Haggson = kap. 31 hos Olson) Jag vet, att Östen, levande instängd, slutade livet på Lovund. Det sägs att fursten med all sin hird inne brändes av jutska män. Och förtärande den glupska elden nådde kungen i hans eget hus, då tomtens timrade skepp, fullt av män, brann kring fursten. ## citat 18 av 27 (Ynglinga saga kap. 36 hos Linder & Haggson = kap. 32 hos Olson) Det blev sport, att Syslas folk hade offrat konung Ingvar. En estnisk här — vid Stein det skedde — gick till anfall mot ljushårig drott. Österhavet för svenske fursten havsgudens sång till gamman sjunger. ## citat 19 av 27 (Ynglinga saga kap. 39 hos Linder & Haggson = kap. 35 hos Olson) Jonakrssönernas olycksöde även Anund till bane blev. Honom nådde vid Himmelfjällen lönligt avlad broders vrede; esternas ovän, han som vållat Hognes dråp, blev täckt av stenar. ## citat 20 av 27 (Ynglinga saga kap. 44 hos Linder & Haggson = kap. 40 hos Olson) Och Ingjald levande tråddes av rökstarka elden på Räninge, då husförstöraren med eldfötter på gudaättlingen krossande steg. Den olyckan bland svearnas folk syntes alla den hårdaste, då han själv, först av ätten, skulle förgöra sitt tappra liv. ## citat 21 av 27 (Ynglinga saga kap. 47 hos Linder & Haggson = kap. 43 hos Olson) Och vid sjön — — — — — — slukade elden Olavs lik; och den glödande Fornjots son löste klädern av svearnas hövding. Den ättlingen av en berömd släkt drog från Uppsala för länge sedan. ## citat 22 av 27 (Ynglinga saga kap. 49 hos Linder & Haggson = kap. 44 hos Olson) Alla sporde, hur Halvdan sörjdes av alla goda män i landet, då den bleka dödsgudinnan fordom på Toten hämtade fursten. Sörjande luta Skäreids klippor i Skiringssal över hjältens ben. ## citat 23 av 27 (Ynglinga saga kap. 51 hos Linder & Haggson = kap. 46 hos Olson) Östen sjönk för segelbommen ned till Byleists broderdotter. Nu vilar under stenar på strandens brädd den givmilde kungen, där den kalla Vadlas ström invid furstens hög faller i havet. ## citat 24 av 27 (Ynglinga saga kap. 52 hos Linder & Haggson = kap. 47 hos Olson) Och till möte Lokes dotter den tredje fursten från världen bjöd, då för Halvdan, herre på Holtar, den tid var ute han leva skulle. Och på Borro segrande kämpar hövdingen sedan begrovo. ## citat 25 av 27 (Ynglinga saga kap. 53 hos Linder & Haggson = kap. 48 hos Olson) Gudröd blev, den stolte fursten, lockad med svek för länge sedan. Hämdgirig kvinna listigt lade starka försåt för den druckne härskarn. Lönlig seger den sveksinnade Åsas sven vann över fursten; konungen blev på den gamla brädden av Stivlusund med spjut stungen. ## citat 26 av 27 (Ynglinga saga kap. 54 hos Linder & Haggson = kap. 49 hos Olson) En gren av den mäktige gudens ätt hade rotats i Norges jord. Olav rådde med kraftig hand över Vestmarars vida rike, tills av fotverk på Foldens strand männens vän besegras skulle. Nu den kampdjärve härkonungen ligger på Geirstader, täckt av högen. ## citat 27 av 27 (Ynglinga saga kap. 55 hos Linder & Haggson = kap. 50 hos Olson) Det vet jag vara under blåa himmeln det bästa namn, som en konung äger, när Ragnvald, vagnsstyraren, av männen nämns den »hederhöge».