# Västgötalagens konungalängd > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Västgötalagens konungalängd (verk:vastgotalagens_konungalangd) - **Upphov:** Tillskrivs prästen i Vidhem - **Datering:** 1320/1335 - **Källsamling:** Svenska Wikisource: Gutasagan, Västgötalagens längder, Hednalagen - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornsvenskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain; transkription CC BY-SA 4.0 ## kung 1 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Olov Skötkonung var den förste konung som var kristen i Sverige. Han blev döpt i den källa som ligger vid Husaby och heter Byrghitta, av biskop Sigfrid. Och han överlät genom skötning (skötte) då hela byn till biskopsstolen (staffs oc stols). ## kung 2 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den andre konungen var Emund Kolbränna, och han hette Kolbränna därför att han var ivrig i sina räfster att bränna människors hus. ## kung 3 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den tredje var Emund Slemme, därför att han var slug och inte god att träta med i det mål han ville driva. Och han gjorde gränsskälen mellan Sverige och Danmark, så som sägs i Landamären. ## kung 4 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den fjärde var Håkan Röde. Han var född i Levene i Viste härad. Tretton vintrar var han konung, och han ligger i Levene, där han var född. ## kung 5 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den femte var konung Stenkil. Han älskade västgötarna framför alla de män som var i hans rike. Och han var en god skytt och stark, så som ännu hans skottmärken står i Levene: ett kallas Konungsstenen, ett andra står vid konungens liðstolpe, det tredje på Stansberg. Och västgötarna gladdes alltid åt honom medan hans livsdagar varade. ## kung 6 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den sjätte var konung Inge. Han styrde Sverige med dugande (drænskapp) och bröt aldrig den lag som var förkunnad och antagen i varje landskap. ## kung 7 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den sjunde var konung Hallsten, bror till konung Inge, måttfull och godlynt. Varje mål som kom inför honom, det förbättrade han [osäker tolkning]. Därför led Sverige skada (wslæðhis) av hans frånfälle och död [osäker tolkning]. ## kung 8 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den åttonde var konung Filip, Hallstens son, och han åtnjöt det av sin fader och farbroder att de hade fört sig väl med Sverige. Ingen kunde heller tillvita honom lagbrott (laghæ spiæl). ## kung 9 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den nionde var konung Inge, bror till konung Filip, och han hette efter konung Inge, konung Hallstens broder. Honom förgjordes med en ond dryck i Östergötland, och han fick därav sin bane. Men Sverige for alltid väl medan dessa fränder rådde. ## kung 10 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den tionde var konung Ragnvald, djärv och övermodig. Han red till Karlepitt utan gisslan (vgisllædhu), och för den ringaktning han visade alla västgötar fick han en skamlig död. Då styrde en god lagman Västergötland och landets hövdingar, och då var alla trygga i sitt land. ## kung 11 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den elfte var konung Sverker den gamle. Han var son till Kornube i Östergötland. Hans stalldräng (hæstæ swen) mördade honom i julottan, när han skulle fara till kyrkan. Och han är jordad i Alvastra, och han grundade först och förkovrade det klostret; må Gud låta hans själ nu njuta av det. ## kung 12 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den tolfte var konung Erik. Han blev oförmodat [osäker tolkning] så brått tagen av daga. Han gjorde alltid gott medan han levde, och Gud gav honom god lön därför. Nu är hans själ i ro hos Gud och hans änglar, och hans ben vilar i Uppsala, och har där visat och uppenbarat många fagra järtecken med Guds nåd. ## kung 13 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den trettonde var konung Karl, Sverker den gamles son; han åtnjöt sin gode faders namn [osäker tolkning]. Han styrde Sverige med vishet och god vilja. Och han tog av daga konung Magnus, den fjortonde, i Söderbro, men han själv föll på Visingsö, och han ligger i Alvastra hos sin fader. Men Sverkers son blev buren till Danmark i en kjolsäck (kiltu) [osäker tolkning], och hans färd var ömklig. ## kung 15 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den femtonde var konung Knut. Han vann Sverige med svärd och tog av daga konung Karl och konung Kol och konung Burislev, och han hade många strider om Sverige och fick seger i alla, och han hade mycken möda innan han fick Sverige i ro. Sedan var han en god konung, när han började växa till [osäker tolkning], och tre och tjugo vintrar var han konung, och han miste sitt liv på Eriksberg i Gäsene, och han ligger i Varnhem. ## kung 16 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den sextonde var konung Sverker, en duktig man och god kämpe; han styrde sitt rike väl, men folkungar tog livet av honom. Hans egen svåger (maghær) gjorde honom det vid Gestilren, och i Alvastra ligger han, och han är alltid ihågkommen med gott. ## kung 17 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den sjuttonde var konung Erik. Han flydde till Norge i tre år. Sedan vann han Sverige med svärd och med seger, och han var konung i sju vintrar, och han var en god årskonung, därför att det alltid var goda år i hela hans rike medan han levde. Han dog sotdöden (stra ðoo) på Visingsö och ligger i Varnhem hos sina bröder och fränder. ## kung 18 (Collin & Schlyter 1827, kap. 15) (maskinöversättning) Den artonde var konung Johan, Sverkers son, barnslig till åldern och mycket välvillig. Tre vintrar var han konung och dog sotdöden på Visingsö. Hela Sverige sörjde mycket hans död, att han inte skulle leva längre, och i Alvastra ligger han; och må Gud alltid bevara hans själ.