# Þorskfirðinga saga > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Þorskfirðinga saga (verk:saga:thorskfirdinga_saga) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt sagadb.org ## kap. 1 (maskinöversättning) Hallsteinn, son till Þórólfur Mostrarskegg, tog hela Þorskafjörður i besittning (nam) i väster och bodde på Hallsteinsnes. Han var gift med Ósk, dotter till Þorsteinn röde. Deras barn var Þorsteinn surtur, Þórarinn och Þuríður. Grímkell hette hans frilloson, som bodde på Grímkelsstaðir utanför Gröf. Dessa män for till Island med Hallsteinn. Hrómundur, som sedan bodde i Gröf – Valgerður hette hans hustru och Þorsteinn hans son. Eyjólfur den rike kom till Island med Hrómundur och bodde i Múli i Þorskafjörður; Hallgerður hette hans hustru och Valgerður hans dotter, hon var en vacker kvinna. Þorgeir hette en man som bodde i Þorgeirsdalur. Dessa var alla Hallsteinns vänner. Böðmóður i Skut var en stor viking och mycket ofredlig. Han var son till Þorbjörn loki, son till Eysteinn, son till Grímkell, son till Önundur fylsennir. Böðmóðurs söner var Þorbjörn loki, som tog hela Djúpafjörður och Grónes i besittning, och Vígbjóður, far till Steinn mjögsiglandi, från vilken Hítdælir och Skógnesingar härstammar. Med Þorbjörn loki kom Styrkár ut, och honom gav han land i Barmur mot Hallsteinns land. Styrkárs dotter hette Kerling och var mycket trollkunnig. Helgi hette Styrkárs bror, som köpte land vid Hjallar i Þorskafjörður. Hans söner var Þórarinn den ivrige och Þrándur den store. Helgi var en ansedd man och dock inte medgörlig mot allmogen. Þorgils hette en son till Þorbjörn loki. Han bodde på Þorgilsstaðir i Djúpafjörður. Far och söner var mäktiga och av stor släkt. Úlfur den skelögde, son till Högni den vite, tog hela Reykjanes mellan Þorskafjörður och Hafrafell i besittning. Han bodde på Miðjanes. Hans söner var Jörundur och Atli den röde. Med Úlfur kom en man ut som hette Hallur, av stor släkt och duglig. Han bodde på Hofstaðir vid Þorskafjörður och reste där ett stort tempel (hof), eftersom Úlfur inte var någon offerman (blótmaður). Hallur var en stor hövding och därför slöt sig många till honom. Rauður hette hans son och bodde i Rauðsdalur mellan Hofstaðir och Berufjörður. En annan hette Hyrningur, han var den yngre. Þuríður drikkinn bodde på Kinnarstaðir och ägde land in till Músará. Hon hade många egenheter och gjorde stor skillnad på folk. Hennes söner var Þorsteinn och Þórhallur, lovande män. Bera hette en änka som bodde i Berufjörður. Hon hade tre söner. Björn var den äldste. Þórarinn krok tog hela Króksfjörður mellan Hafrafell och Króksfjarðarmúli i besittning. Med honom kom män från Sydöarna ut. Gilli, som bodde på Gillastaðir, var en förnäm man. Ketilbjörn hette hans son, den mest lovande man. Vid Hafrafell bodde Holmgångs-Kýlan och Naður bodde i Naðurdalur. Ásmundur hette hans son. Hallvarður hrísi bodde på Hrísahvoll. Már hette hans son. Oddur skrauti hette en man som kom ut västerut i Vaðill. Han var son till kung Hlöðver av Götaland och Vera den tunga, dotter till Guðbrandur av Järnbäraland. Oddur köper jordar i Þorskafjarðarskógar av Þuríður drikkinn och bodde på Uppsalir. Han fick Valgerður, dotter till Eyjólfur i Múli, till hustru. Deras son var Þórir, den störste av män och den vackraste till utseendet. Grímur hette hans son, den äldre, och Þórir den yngre. Gísl näsa tog Gilsfjörður i besittning och bodde på Kleifar. Han var gift med [oklart] … hans söner var Héðinn i Garpsdalur och Herfinnur i Múli. Hans döttrar var Hallgríma och Þorbjörg knarrarbringa och Ingibjörg. Ólafur belg bodde i Ólafsdalur, sedan Ormur den smale hade drivit honom från Ólafsvík och Sleitu-Björn från Belgsdalur. Hans söner var Þorgeir och Jósteinn, Þorvaldur. Steinólfur hette en man och kallades den låge. Han var son till hersen (hersir) Hrólfur från Agder. Han tog land mellan Grjótvallarmúli och Klofasteinar i besittning och bodde på Steinólfshjalli i Fagridalur. Han var gift med Eirný, dotter till Þiðrandi. Steinn och Helgi var deras söner, och Arndís deras dotter, och Þuríður, som Sleitu-Björn var gift med. Knútur och Þjóðrekur var deras söner. Steinólfur höll stor och frikostig gård och hade mycket folk. Men när han tyckte att det var trångt om land söder om fjorden tog han Steinólfsdalur i Króksfjörður i besittning och anlade en gård i Bær. Han besatte dalen med sina vänner. Grímur, hans frände, bodde på Vellir. Hergísl hette hans son. Völvan (völva) Heimlaug bodde på Völvustaðir på Kambsheiði. Men Steinólfur trängde undan henne och därför var hon hans ovän. Þórarinn krok gjorde anspråk på dalen som Steinólfur hade besatt och kallade den sitt landnam, eftersom så var, och därav uppstod fiendskap mellan honom och Steinólfur, så att de dräpte varandra för den sakens skull. Vaði hette en man. Han var en god skald. Han var Oddurs frände och kom ut med honom. Han bodde på Skáldsstaðir i Berufjörður. Óttar och Æsa var hans barn och var båda lovande. ## kap. 2 (maskinöversättning) När dessa unga män som nu har nämnts växte upp, brukade de leka tillsammans på isen på Berufjörður, och det rådde stort fosterbrödraskap (fóstbræðralag) mellan dem. Þórir Oddsson var den starkaste bland jämnåriga och i alla idrotter överträffade han sina jämnåriga. Ketilbjörn kom närmast honom i all duglighet. De tog fiskar ur sjön och bar dem till den bäck som ligger nära, och där föddes de upp. Den heter nu Alifiskalækur. Där blev det ett stort fiske, och Hof-Hallur gjorde anspråk på fisket. Men Þuríður drikkinn gjorde anspråk på det för sig och sitt land och fredade det åt pojkarna. Men om vintern spelade de bollspel (knattleikur) på isen på Þorskafjörður, och dit kom Hallsteinns söner och männen från Djúpafjörður, Þorsteinn från Gröf och pojkarna från Hjallar. De söder om Þorskafjörður gjorde Þórir till sin anförare för hans frikostighet och all hans duglighet. Men männen från väster ville inte det och visade sig fientliga mot honom, alla utom Hallsteinns söner. Om sommaren kom ett skepp ut i Breiðafjörður vid Dögurðarnes, och styrmannen hette Bárður, Oddurs frände och kamrat från den tid då de hade varit i härnad. Bárður skickade bud till Oddur och flyttade sedan till Þorskafjörður med femton man. Fem islänningar var med honom, och de gav sig av till sina bygder. Men Bárður ville göra resan fram och tillbaka och bad Oddur om män så att han kunde bli sjöduglig. Dit tog Þórir tjänst och de nio fosterbröderna, och alla svor sig samman i fosterbrödraskap. Var och en av dem skulle hämnas den andre. De skulle äga gemensamt både vunnet och ovunnet gods, det som de skulle få lika och arbeta för, och Þórir var deras anförare, därefter Ketilbjörn, Þórhallur och Þorsteinn, söner till Drikkinn, Hyrningur Hallsson, Björn Beruson, Ásmundur Naðursson, Már Hallvarðsson, Óttar Skáldsson. Dessa tog tjänst på skeppet med Bárður och fick en god resa och nådde Trondheim. Då rådde kung Harald hårfagre över Norge. Hos honom var Sigmundur Hlöðversson, Þórirs farbror. Honom uppsökte de och bad honom om bistånd, eftersom de inte hade mer gods än till fickpengar fram till jul. Sigmundur avrådde dem från att vara hos kungen, ”och där är det illa för män utan gods.” Han skickade dem då norrut till Hålogaland till sin vän Úlfur och sade att där var gott att skaffa gods genom torkfiske. Sigmundur gav dem en roddfärja och sin skosven Rekkall som följeslagare och två andra vägvisare, Þrándur lång och Hrói den tjocke, hans bröder. De kom om hösten norrut till Þrándarnes till Úlfur, och han tog väl emot dem för Sigmundurs budskaps skull, men sade dock att det tycktes underligt att Sigmundur skickade sin frände Þórir till sådana förvärv, och sade att han tyckte att han inte såg ut att bli någon fiskare och att större framgång skulle ligga framför honom om han behöll livet, ”men det är troligast att lyckan följer Sigmundurs råd om man ser till det.” ## kap. 3 (maskinöversättning) En dag rodde kamraterna ut på fiske och kom sent i land. Úlfur gick emot dem, och när de hade gjort i ordning sitt skepp såg Þórir en eld nära dem som lyste som av månen och slog upp med blå låga. Þórir frågade vad det var för sken. Úlfur säger: ”Det ska ni inte vara nyfikna på, för det är inte människors verk.” Þórir svarar: ”Varför skulle jag ändå inte få veta det, även om troll råder över det?” Úlfur sade att det var gravhögseld (haugaeldur). Då forskade Þórir vidare efter det. Men Úlfur säger till slut och talade: ”Agnar hette en bärsärk (berserkur), son till Reginmóður den onde. Han lät göra denna gravhög och gick in i den med hela sin skeppsbesättning och mycket annat gods. Sedan dess försvarar han högen med trolldom, så att ingen kan komma nära, och många är döda som har kommit dit för att bryta upp den, eller också har andra olyckor drabbat dem, och vi vet inte om han rasar som död eller levande.” Þórir talade: ”Väl är det nu sagt, och det är nu mer manligt att skaffa gods där än att ro efter fisk, och där ska man våga det.” Úlfur avrådde honom starkt, och så gjorde alla Þórirs kamrater, och Úlfur sade att det inte skulle gå an att fara dit. Þórir sade att han ändå skulle fara. Det sägs att Ketilbjörn ensam ville fara med Þórir, och ingen annan av hans kamrater hade mod till det. De skulle gå uppför en fjällsluttning till högen, och när de kom upp i sluttningen slog ett så stort oväder emot dem att ingen av dem kunde stå upprätt. De hade ett rep mellan sig, och Þórir gick först så länge han förmådde. Men till slut lyfte det upp dem båda och kastade dem nedför sluttningen, och nu fastnade repet kring en stor sten, men de var mycket trötta och låg där tills sömnen föll över dem. Då drömde Þórir att en stor man kom till honom i röd kjortel och hade hjälm på huvudet och ett prytt svärd i handen. Han hade ett tjockt bälte om sig och på det en god kniv, och handskar på händerna. Denne man var bister och ståtlig. Han talade vredgat till Þórir och stötte honom med svärdsskidans doppsko och bad honom vakna och talade: ”Du är ämne till en ond man, eftersom du vill röva från dina fränder, men jag vill”, sade den ankomne mannen, ”göra bättre mot dig än du förtjänar, för jag är din fars bror och har samma mor som han. Jag vill ge dig gåvor för att du ska vända tillbaka och söka andra förvärv. Du ska ta emot av mig en god kjortel, som ska skydda dig mot eld och vapen, och därtill hjälm och svärd. Jag ska också ge dig handskar vars like du inte ska få, för dina män kommer inte att känna sveda i såren om du stryker dem med dem. Dessa handskar ska du ha på händerna när du förbinder mäns sår, och värken kommer snart att gå ur. Kniv och bälte lämnar jag här, och det ska du alltid ha på dig. Jag ska också ge dig tjugo mark guld och tjugo mark silver.” Þórir tyckte sig svara att han tyckte att detta var för lite från en så nära och rik frände, och sade att han inte skulle vända tillbaka för en liten muta. ”Jag visste inte”, säger Þórir, ”att ett troll var mig så nära släkt förrän du sade det till mig. Men du skulle inte ha någon skonsamhet att vänta av mig om det inte vore släktskap mellan oss.” Agnar säger: ”Sent kommer dina ögon att bli mätta på gods, och därför kan du ha överseende med mig”, sade Agnar, ”att jag tycker att godset är gott, för du kommer att älska godset alltför mycket innan det är slut.” Þórir säger: ”Jag bryr mig inte om dina olycksspådomar. Men jag vill gärna att du visar mig till större hopp om gods, om du vill få ditt gods undantaget.” ”Hellre vill jag det”, säger Agnar, ”än ligga i ond strid med dig. Valur hette en viking som ägde mycket guld. Han bar godset in under en grotta norrut vid Dumbshaf och lade sig sedan på det, och hans söner med honom, och alla blev de till flygande drakar. De har hjälmar på huvudena och svärd under fenorna. Nu finns här en bägare som du ska dricka två drickor ur och din följeslagare en dricka, men då blir det kvar det som blir.” Sedan vaknar Þórir, och alla dessa ting som Agnar gav honom låg där bredvid honom. Ketilbjörn vaknar och hade hört hela deras samtal och likaså sett var Agnar gick. Han bad Þórir ta detta erbjudande. Därefter tog Þórir bägaren och drack två drickor ur den och Ketilbjörn en. Då fanns det ännu kvar i bägaren. Þórir satte den då till munnen och drack ur allt. Nu föll sömnen över dem. Agnar kom då ännu en gång och förebrådde Þórir att han hade druckit allt ur bägaren och sade att han skulle få betala för den drycken under den senare delen av sitt liv. Agnar förutsade för dem många ting som inträffade senare och gav Þórir råd om hur han skulle vinna Valur vikingens grotta. ## kap. 4 (maskinöversättning) Därefter kom de till sans och vaknar, och for sedan hem. De berättade för Úlfur vad som hade hänt dem och bad honom visa dem till Valurs grotta. Úlfur avrådde dem från den färden och erbjöd dem gods för att de inte skulle fara, och säger att ingen som hade farit dit hade kommit tillbaka, och sade att han tyckte det vore illa om de män omkom som hans vän Sigmundur hade skickat till honom. Men Þórir vill fara till varje pris. Och litet senare ger sig kamraterna av på färden och far norrut förbi Finnmarken, tills de kommer norrut förbi Blesaverg. Så heter det fjäll som Valurs grotta låg i, och det ligger norrut vid Dumbshaf. Där faller en stor å i ravinerna utför berget och ända ut i havet. Þórir kände då igen att de hade kommit dit dit han hade blivit visad. De gick upp på berget och gjorde de förberedelser som Agnar hade lärt dem: de högg upp ett stort träd och förde grenarna ut över berget och lade sten på roten. Sedan tog de ett tåg och fäste det vid grenarna. Då erbjöd Þórir sina följeslagare att fara och få det gods som vanns. Men ingen av dem hade tilltro till att nå grottan, även om det inte fanns någon annan fara än den, och de bad honom avstå. Þórir säger: ”Det kommer nu inte att ske. Det är troligast att jag vågar det, och att jag då får det gods som vinns fritt från andras anspråk.” De sade att de inte skulle göra anspråk på godset och sade att han väl förtjänade det om han nådde det. De märkte att Þórir var en helt annan man än han hade varit. Þórir tog av sig sina kläder och gjorde sig lätt klädd. Han tog på sig kjorteln, Agnars gåva, och tog handskarna, bältet och kniven och en smal lina som Agnar gav honom. Han hade ett kastspjut med rem som hans far gav honom. Så gick han ut på trädet. Då kastade han spjutet över ån och fäste det på andra sidan ån i skogen. Därefter tog han tag i repet och lät linan sänka honom från berget in under forsen. Och när Ketilbjörn såg det sade han att han ville fara med Þórir och sade att samma öde skulle drabba dem båda. Han far då ned längs linan. Þórhallur Kinnarson sade att också han ville fara, och Þrándur den långe sade att Sigmundur inte skulle få höra att han inte vågade följa dem som han ändå hade lovat sitt bistånd. Þórir hade nu kommit in i grottan och drog till sig var och en som kom ned. En bergsudde gick ut vid havet ända framför forsen, och Björn Beruson och Hyrningur gick ut på den och därifrån upp under forsen. De hade där ett tält vid udden, eftersom man inte kunde vara närmare forsen för skakningar och vattenfall och regn. Þórir och hans män tände ljus i grottan och gick tills en vind slog emot dem, och då slocknade lågorna. Då åkallade Þórir Agnar om hjälp, och genast kom en stor blixt från grottans öppning, och de gick då en stund vid det ljuset tills de hörde drakarnas andning. Men så snart blixten kom över drakarna somnade de alla. Och då saknades inte ljus, som lyste från det guld de låg på. De såg var svärd fanns, och fästena stack upp bredvid dem. Þórir och hans män grep då snabbt svärden, och sedan sprang de upp på drakarna och stack under fenorna på dem och så till hjärtat. Þórir lyckades ta hjälmen från den störste draken. Och i samma ögonblick griper den störste draken Þrándur den långe och flög med honom ut ur grottan, och genast den ena efter den andra, och eld for ur deras munnar med mycket gift. Nu såg de som var ute att det glödde ur forsen. De sprang ut ur tältet. Men drakarna flög upp ur forsen, och Björn och Hyrningur såg att en drake hade en man i munnen. De trodde sig då veta att alla de som hade farit in i grottan måste vara döda. Den störste draken, den som hade mannen i munnen, flög längst. Och när de flög upp över bergsudden sprang Björn upp på berget och stack draken med ett märkesspjut [osäker tolkning]. Men när den fick såret sprutade mycket blod ur såret i ansiktet på honom, och han fick av det en snabb död, och blodet och giftet kom på Hyrningurs fot och slog där in med svår värk, så att han knappt kunde stå. Nu ska berättas om Þórir och hans kamrater, att de skaffar sig mycket gods i grottan, så att det var fullt byte för många män i guld och många dyrbarheter. Det sägs att de var i Valshellir till tredje dagen. Sedan tog Þórir sig upp först och drog upp godset och sedan sina kamrater. Han tog då Hyrningurs fot och strök den med handskarna, och genast försvann all värk. Nu skulle Þórir dela godset, och en del blev alltid störst, och så gick det några gånger. Då talade Ketilbjörn: ”Fosterbroder (fóstbróðir)”, sade han, ”du har mest förtjänat detta gods. Nu vill jag ge dig min del.” Då talade Þórhallur med liknande ord. Þórir blev mycket glad över detta och förvarar nu godset. Men guldet från Agnar delades mellan Þórirs kamrater, och var och en av dem har en mark guld. Han gav också var och en av dem en dyrbarhet. Åt Hyrningur gav han svärdet Agnarsnaut. Därefter for de tillbaka till Úlfur, och Þórir ville berätta nyheterna. De stannade en tid hos Úlfur, och Þórir lät då göra järnband kring sina kistor och låste noga in guldet från Valshellir och höll alla sina kamrater med uppehälle den vintern. ## kap. 5 (maskinöversättning) Därefter for de söderut till Trondheim och träffade där Sigmundur. Det var vid jul. Þórir berättade för Sigmundur om deras färder. Men Sigmundur bad dem fara ut ur norskekungens rike genast efter julen. Han skickade dem då in i Trondheim och gav dem dragdjur österut över Kölen till Jämtland och så till Gästrikland. Därifrån for de in på Elfarskógur och tänkte fara till Sverige – den skogen är tjugofyra raster (röst) bred – och visste inte var de for. De såg framför sig en hög borg (virki), och när de kom dit lyfte de upp Þórir på spjutspetsar. Då hakade han sin yxa upp på borgmuren och tog sig så upp. Han öppnade då borgen för sina kamrater. De gick då in med all sin packning. Þórir öppnade hallen (skáli), och där fanns sängar för tolv män, och två var störst. Borgen var ett säkert värn. Þórir bad dem hålla vakt, och så gjorde de. Men litet senare såg de tolv män, mycket krigiska, rida mot borgen, och två var störst. När de kom fram frågar de vilka som var så djärva att de tog borgen med våld. Þórir och hans män sade vilka de var och frågade vilka som hade kommit. Den som svarade nämnde sig Hauknefur, och den andre Hama. Han var från Hälsingland och Hauknefur från Gästrikland. De bad då Þórir gå ut. Men Þórir säger att han vill strida med lika många män, ”och två av våra män ska strida mot två av era män.” Det vill de. Þórir och Ketilbjörn stred mot två av stråtrövarna, och var och en av dem högg ett hugg, och det blev genast de andras död. Därefter stred de alla, och det blev en hård strid, men det slutade så att de alla föll utom två, Hauknefur och Hama. De var dock svårt sårade. Þórir erbjöd Hauknefur grid, och dem båda, och det gick de snabbt med på. Sedan gick de i tjänst och kamratskap med Þórir och delade lika allt det gods som fanns där och for från skogen när de var färdiga, först till Sverige och därifrån till Götaland, och träffade där jarlen Hlöðvi, son till Æsa den besvärliga, dotter till Hlöðver. Han erkände genast släktskap med Þórir när denne berättade om sin härkomst. De var där landvärnsmän en tid och blev vida berömda. ## kap. 6 (maskinöversättning) Ásta hette jarlens dotter. Henne friade bärsärken (berserkur) Gautur till, en stor kämpe. Han var svensk till härkomsten. Med honom var Geir den gerske, och de hade ett stort följe, men jarlen vill inte ge bort kvinnan. Då gick Þórir och hans män på holmgång (hólmur) mot bärsärkarna och segrade. Då ville deras kamrater hämnas, och det kom till strid, och det blev ett mycket hårt slag, men det slutade så att de dräpte alla de vikingar som reste sig emot dem och jagade de andra ur landet. Tre vintrar var Þórir i Götaland. Då fick jarlen sin dödssjukdom. Han gav Þórir ett handelsskepp och bad honom fara till Island, men Hauknefur gav han sin dotter och därtill riket, och han stannade där. Men Þórir for till Norge. Han skickade Rekkall till England med ett annat skepp. Þórir och hans män for till Island och kom ut i Dögurðarnes. Dit kom Steinólfur den lille till skeppet och blev mycket förskräckt när han såg Þórir. Där var också Kjallakur den gamle, och han bad Steinólfur, sin svåger, hålla sams med Þórir och sade att det skulle gå honom tungt om han inte gjorde så, ”eftersom dina fylgjor (fylgjur) inte kan stå emot hans fylgjor”, sade Kjallakur. Steinólfur ville köpa det goda svärdet av Þórir, men Þórir vill inte sälja och erbjöd sig att ge honom en mans rustning, men Steinólfur tyckte att det var så gott som ingenting, och det blev föga vänskap mellan dem. Þórir vill då bort, eftersom han tyckte att de hade alltför mycket folk. De fick sydlig vind och tänker fara till Þorskafjörður. Då vred vinden till sydost och öster och förde dem västerut till Flatey. Där bodde Hallgríma, dotter till Gils skeiðarnef. Hennes söner var Hergils, som sedan bodde i Hergilsey, och Oddi. Då såg Þórir Ingibjörg, dotter till Gils skeiðarnef, och han blev mycket betagen i henne under den tid de stannade i Flatey. De styrde därifrån till Knarrarnes. Det ligger ytterst på Reykjanes och fick då det namnet. Då bodde Breiður i Gröf. Där heter det nu Breiðabólstaður. Där gick Þórirs kamrater i land från skeppet, de som hade hem söder om Þorskafjörður, utom Ketilbjörn och Þórhallur. De ville inte skiljas från Þórir. ## kap. 7 (maskinöversättning) Medan Þórir var utomlands hade hans far Oddur dött. Hof-Hallurs makt var då som störst, så att han nästan satt över varje mans lott och anseende. Han tvistade om tempelavgiften (hoftollur) med Reyknesingar. Han ville också kräva in avgift väster om Þorskafjörður, men Hallsteinn och Reyknesingar hade rest ett Torstempel därute sedan det stora trädet hade drivit i land på hans mark efter att han hade offrat, och de lade avgifter där. Därav uppstod stort agg mellan dem och Hallur. Hallur hade också drivit bort Þórirs mor, Valgerður, från hennes gård och satt Þorbjörn stokkur, en man från Ísafjörður, en stor kämpe, där i stället, och Askmaður den tunge. Han bodde på Askmannsstaðir utanför Skógar. Þórir styrde sitt skepp västerut till Þorskafjörður och lade till vid Grenitrésnes. Där träffade han Hallsteinn och andra bönder, och de erbjöd Þórir land innanför Gröf mellan två åar. Hallsteinn gav honum boskap och sin dotter Þuríður att förestå hushållet. Þórarinn, Hallsteinns son, gick ombord på skeppet med Þórir, och de var femton på skeppet, men Hallsteinn färdades landvägen med Þórirs bohag, och de var många tillsammans. Þórir och hans män kommer först och lossar skeppet där det nu heter Búlkárós. ## kap. 8 (maskinöversättning) Nu ska vi ta upp där Hyrningur Hallsson kom hem och berättar mycket hedersamt om Þórirs och hans mäns färd. Hallur talade: ”Olik mig har du blivit, när du låter dig berövas din andel av Þórir, eller när du satt kvar vid grottan och inte följde honom, och visst finner jag mig inte i att Þórir ensam sitter på guldet från Valshellir.” Hyrningur sade att han väl hade förtjänat det, men Hallur sade att han inte brydde sig om hans uselhet och samlar trettio man omkring sig när han såg Þórirs färd. Han far innanför Þorskafjörður, och de möttes vid Búlkárós. Hallur kräver genast guldet av Þórir, men han vägrar blankt. Hallur gör då ett skarpt anfall. Han hade ett guldinlagt spjut i handen. Han rusar in i Þórirs skara och stack hårt framåt, men Þórarinn Hallsteinsson kom i vägen, och spjutet gick igenom honom. Þórarinn gick fram på spjutet och högg över Hallur och gav den som stod närmast honom banesåret. Där föll tre av Hallurs män innan Þórir och Ketilbjörn fick sina vapen. Och nu ser Hallur och hans män att Hallsteinn och hans män hade kommit ned i backen och hjälper Þórir. Hallur och hans män springer nu till sina hästar. Då dräpte Þórir en man och Ketilbjörn en annan. Då kom Hallur och hans män undan. Hallsteinn och Þórir springer nu i båten, och nära fyrtio man, och rodde över fjorden, och de möttes då med Hallur vid Vaðilseyri. Då blev det genast ett anfall, och Þórir dräpte en man. Hallur erbjöd då förlikning och lyckades med det så att han gav Hallsteinn självdom (sjálfdæmi) för dråpet på Þórarinn. Men han dömde ut tvåhundra i silver, och de män som föll vid Búlká skulle gå upp mot angreppet. Men för den som Þórir dräpte på Vaðilseyri gavs böter i gods, och för det gavs landet vid Uppsalir, och allt skulle vara ogjort om Hallur inte höll förlikningen. Hallur for med detta hem och var illa till freds. Hyrningur sade att han inte ville vara hos honom och tog sin tillflykt till Berufjörður och sammanlevde med Bera och var hos henne tills hennes söner klandrade det. Men sedan anlade han en gård på Hyrningsstaðir och bodde där till sin ålderdom. Han höll alltid vänskap med Þórir, och det gods han mest hade var det som Þórir gav honom, eftersom han inte fick något av sin far Hallur. ## kap. 9 (maskinöversättning) Þórir reste en stor gård där det nu heter Þórisstaðir och satte där upp ett stort jordbruk. Han var den mest frikostige man. Alla hans fosterbröder for till sina fäder utom Þórhallur och Ketilbjörn. Þuríður Hallsteinsdóttir var Þórirs husföreståndarinna, och Ketilbjörn fäste sig vid henne. Men Þórir fick en son med Valgerður, hustru till Hrómundur i Gröf, och han hette Atli. Hauknefur hade gett Þórir en ung häst med fläckiga kinder. Han var en götisk löpare och fick korn vinter och sommar. På denne red Þórir över Þorskafjörður vare sig det var flod eller ebb, och han var en stor klenod. Þórir hade stor ära av sin färd och av det gods som han hade fört ut. Han friade till Þuríður, dotter till hövdingen (goði) Hallsteinn, för sin fosterbror Ketilbjörns räkning och fick det giftet, och denne anlade en gård i Tunga i Króksfjörður, men stundom var han hos Þórir. Men när Þórir hade bott där en vinter for han till Kleifar, och med honom Gilli och Vaði skald och hans fosterbröder. Þórir friade till Ingibjörg Gilsdóttir. Men medan de satt och förhandlade om detta lät bonden Gísl ingen få fara in till Ólafsdalur, eftersom han inte ville att Þorgeir från Ólafsdalur skulle bli varse det, eftersom han friade till Ingibjörg och hade fattat stor kärlek till henne. Gísl lät då genast hålla bröllop och höll där kvar alla som kom så länge gästabudet varade. Men när Þórir for bort med sin hustru, far de män som hade varit på gästabudet ut längs Gilsfjörður till Saurbær och träffade en fårherde från Ólafsdalur och berättade för honom om Ingibjörgs giftermål. Fårherden for hem och berättar det för far och son. Þorgeir ville dräpa gästerna och sade att det var oerhört att de hade dolt ett sådant svek, men Ólafur bad honom att inte låta oskyldiga betala utan bad honom hellre låta Þórir betala. Men när de såg att Þórir red ut över ängen väster om fjorden hade de inte mod att rida efter dem. Þórir for nu hem med sin hustru, och det uppstod god kärlek mellan dem. De fick en son som hette Guðmundur, och han var mycket brådmogen. Han växte upp hos Eyjólfur i Múli, och denne gav honom en avelshäst till hälften med sin son Grímur. Det var en häst med skiftande färg med ljusa ston. Grímur Eyjólfsson var stor och satt vid elden och ansågs vara nära en tok. Men när han reste sig ur bädden var han klädd i en vit rock av vadmal och hade vita byxor och lindade trasor om benen nedtill. Därför kallades han Vafspjara-Grímur. Ingen visste hur stark han var. Han var mycket föga anslående. ## kap. 10 (maskinöversättning) Þórir fick Flatey efter Hallgríma och hade utsäde där, men hennes son Hergils bodde i Hergilsey, som tidigare skrevs. Han var far till Ingjaldur, som sedan bodde där, och han räddade Gísli Súrsson, och för det dömde Börkur den tjocke honom att mista öarna, men Ingjaldur for till Þorskafjarðardalir och bodde på Ingjaldsstaðir. Hans son var Þórarinn, som var gift med Þorgerður, dotter till Glúmur Geirason. Deras son var Helgu-Steinar. Þorgeir i Ólafsdalur tyckte mycket illa om Þórir för kvinnosakens skull. Han visste att det var föga vänskap mellan Steinólfur och Þórir. Därför gav Þorgeir Steinólfur gods för att han skulle lägga försåt för Þórir om tillfälle gavs. Och när de hade ingått förbund träffade Þorgeir Hallur från Hofstaðir och bad honom gå med i saken med dem. Och han blev glad över det och önskade den lycka som först fann råd att vanära Þórir, men sade ändå att det var illa att ha med honom att göra ”för den hårdhets och det följes skull som han har.” Men det rådet gav Hallur att de skulle röja någon av hans fosterbröder ur vägen. Hallur träffade då Askmaður och Holmgångs-Kýlan och gav dem tre mark silver för att de skulle dräpa Már Hallvarðsson, och det lovade de att försöka om de kunde. Litet senare for Askmaður för att möta Kýlan, och de tar sina vapen och far till Hrísahvoll. Askmaður hade en krokstång i handen. Han gick till huset och sade till Már att en oxe låg i myren och bad honom dra upp den. Már sade att han måste fara i något ont ärende och sade att han inte skulle tro på hans lögn. Askmaður sade att det inte var konstigt att han inte vågade gå in i Valshellir, när han inte vågade rädda sin egen boskap trots att han följde honom dit. Då sprang Már upp och tog sina vapen, hjälm, sköld och svärd. Men när de hade kommit en bit på väg berömde Askmaður honom och hans vapen mycket och bad honom visa sig svärdet. Már gjorde så. Askmaður drog svärdet och blåste på eggarna innan han släppte det. Nu kommer de till myren, och genast springer Kýlan upp ur en buske och angrep Már häftigt. Askmaður kretsar runt utanför och ville haka bort skölden från honom. Már högg hårt och tätt, men svärdet bet inte. Då kastar han skölden och grep svärdet med båda händerna. Han högg i Kýlans axel så hårt att skulderbladet krossades, och samtidigt högg Kýlan tillbaka och träffade Márs händer och tog av båda vid handlederna. Már rusade då på Kýlan och spände stumparna om honom. Då sprang Askmaður bakom Már och stack honom mellan skulderbladen så att spetsen kom ut i bröstet. Där föll Már, den bäste av män, och de täckte över hans lik och berättade för Hallur hur det hade gått. Han var nöjd med det. Därefter for de hem, och Kýlan lade sig till sängs, och handen blev obrukbar. Hallvarður var hemma när han fick höra om sin sons död. Han var då oduglig till allt. Då skickade han en man till Þórir för att berätta nyheterna för honom. Han svarade föga om detta. Men litet senare for Þórir och Ketilbjörn och Kinnarsönerna till Hafrafell och träffade Kýlan ute i dörren. De krävde böter för dråpet på Már, men han svarar illa och slog igen dörren i karmen. De tog en stock och bröt upp dörren och fann inte Kýlan någonstans, men fann en lönndörr på baksidan av husen. De sprang ut och såg att Kýlan hade kommit upp på fjället. De sprang efter honom och tills det kom ett vatten framför dem. Där sprang Kýlan ut i det, men Þórir kastade efter honom det spjut som hans far hade gett honom, och det träffade mellan Kýlans skulderblad, och ingen av dem kom upp sedan. Därefter for de hem. Då talade Þórir om att han ville träffa Askmaður. Och när de kom till hans gård var dörrarna stängda. Där fanns små hus. En vedhög låg framför dörrarna. Þórir och hans män vräkte veden mot dörren och bar eld till. Husen började snabbt brinna, och när de flesta av husen hade fallit och de män som hade getts grid gick ut, såg Þórir och hans män att två svin sprang åt ett håll från husen, en sugga och en gris. Þórir grep en takås ur elden och kastade den brinnande branden mot galtens lår, och båda lårbenen bröts, och han föll genast. Men när Þórir kom fram såg han att det var Askmaður. Þórir lämnade honom död, men suggan sprang till skogs, och det var Katla. Hon kom till Uppsalir och berättade nyheterna för Þorbjörn, och han for genast till Hallur och berättar för honom. Þórir och hans män tog allt gods som Askmaður hade ägt och förde det hem med sig till Þórisstaðir. Men när Þorbjörn kom till … (Här finns en lucka i handskriften som motsvarar två kapitel; den börjar i kapitel 10 och sträcker sig in i kapitel 12. Här trycks en utfyllnad av luckan från 1800-talet.) … Hofstaðir samlade Hallur män och for för att möta Þórir och hans män. De möttes nedanför Rauðsdalur. Hallur högg med svärd mot Þorsteinn Kinnarson. Det hugget träffade foten och skar ned genom vaden. Där föll tre av Hallurs män. Därefter vände Hallur och hans män och flydde, men Þórir och hans män förföljde dem en stund och vände sedan tillbaka och styrde hemåt. ## kap. 11 (maskinöversättning) Härnäst hände det att en vår i einmånaden (einmánuður) drev en val i land på den ö som heter Hvallátur. Det var då en obebodd ö, och Gull-Þórir ägde ön. Þórir for dit och skar upp valen, förde en del hem och gav en del åt männen i sin bygd. Mycket av valen låg ännu kvar oskuret. Detta får Steinólfur i Fagridalur höra. Han far då dit och bemannar en åttaårsbåt. Och när de kom till ön var där redan några Reyknesingar och skar val. Steinólfur och hans kamrater uppträdde fientligt, och de som skar val vågade inte försvara valen mot dem och drog sig undan. Steinólfur och hans män bar då valen till skeppet och lastade och lade sedan ut från ön. Vinden låg på från söder och tilltog snarast. Men när de kom in bland öarna ser de att ett skepp far emot dem. De känner igen att det är Þórir och Þorskfirðingar, och likaså de andra dem. Þórir och hans män fäller seglet, men eftersom det var stor fart på skeppen gled de förbi varandra. Þórir kastade ett spjut, och det träffade den man som satt närmast Steinólfur. Han föll död över bord. Det var då nära att seglet slog bakåt hos Steinólfur, och hans färd försvårades. Men eftersom det då hade blåst upp till storm och det var svår sjögång kunde Þórir och hans män inte förfölja dem. Steinólfur tog sig med nöd till Akureyjar. Han hade då röjt skeppet på det mesta av valen. Han väntade vid öarna tills vädret lade sig. Han styrde då hem och sade att hans färd inte hade gått jämnt. ## kap. 12 (maskinöversättning) Þórir sitter nu en tid hemma på sin gård. Steinólfur i Fagridalur var mycket illa till freds med sin färd till Hvallátur. Han skickar nu lönnmördare (flugumenn) mot Þórirs liv och sänder bud till Hof-Hallur och ber honom ge dem råd. De var fem tillsammans. De far om natten till Hofstaðir, och Hallur tar emot dem utomordentligt väl efter Steinólfurs budskap. Han skickar dem då till sin son Rauður i Rauðsdalur och ber dem lura på Þórirs liv. De var en tid hos Rauður i hemlighet. En gång hade Þórir ärende in i Gilsfjörður till Kleifar. Ketilbjörn for med honom. Bonden Gils tar emot dem med öppna armar, och de sitter där i gott välkomnande nästa dag. Rauður och hans män hade spejat ut deras färd och likaså när de skulle vända hem igen. Þórir och Ketilbjörn red nu från Kleifar. De kom till Gróstaðir utanför Garpsdalur. Där bodde Gróa Geirleifsdóttir, som Óttar, son till Björn den österländske, hade varit gift med. Hon var en mycket kraftfull kvinna och Þórirs livslånga vän. Hon bjöd Þórir att stanna där och sade att hon anade att inte allt var så tryggt från Hof-Hallurs och Steinólfurs i Fagridalur sida. Þórir sade att han inte skulle ta skada, ”och förr ska jag”, säger han, ”stå över Hallurs och Steinólfurs skalper än de får göra mig någon skada.” Därefter red de från Gróstaðir. Rauður och Steinólfurs lönnmördare låg i bakhåll för fosterbröderna vid vägen nere vid fjorden. Och när Þórir och Ketilbjörn kom ned på åsen på Þorskafjörðurs sida talade Ketilbjörn: ”Vad blänker där vid vägen när man ser ned mot fjorden? Det tycks mig som om där kommer upp sköldar, inte färre än åtta. Här måste det vara ofred framför oss, och jag tror att de nu vill att det ska komma till avgörande med oss.” Þórir talade: ”Vi ska inte dra oss undan, fosterbroder, och visst har vi förr varit i manspröv, och inte mindre farliga än detta är. Och det är inte prövat om några av dessa män behöver förbinda sina sår innan det är slut.” Nu rider fosterbröderna fram dit där bakhållsmännen låg. De sprang genast upp, och där blev den hårdaste strid. Rauður eggar sina män hårt och säger att det vore stor skam om bara två män kom undan ur händerna på så många, och sade att de nu inte skulle få berätta om händelserna. De växlade snart hugg, och det är snart berättat att Þórir genast fällde två män och Ketilbjörn en. Och det slutade så att Rauður och en av lönnmördarna stod kvar. Lönnmördaren sprang då så fort benen bar på vägen mot Hofstaðir. (Här slutar utfyllnaden av luckan.) Ketilbjörn vände efter honom och kunde inte hinna upp honom. Men Rauður vek då upp på åsen, och Þórir efter honom. De möttes vid tungärdet i Rauðsdalur och stred mycket djärvt, eftersom Rauður var en tapper man. Men det slutade så att Rauður föll för Þórir. Därefter vände Þórir och Ketilbjörn hem och hade folk sittande på Þórisstaðir. Men sedan söktes förlikning av Úlfur den skelögde, och de förliktes så att dråpet på Rauður och såret på Þorsteinn ansågs likvärdiga, men bakhållet fick gå upp mot de män som föll av Hallurs folk. Þórir ville inte förlikas med Þorbjörn om godsbeslaget och sade att de skulle göra upp sinsemellan i lugn och ro. Þórir lät nu alla sina fosterbröder fara hem, och det var nu lugnt en tid. ## kap. 13 (maskinöversättning) Nu ska vi ta upp där Guðmundur, Þórirs son, växte upp i Múli hos Eyjólfur tills han var nio vintrar gammal. Han var då mycket stor och stark. Han for då hem till sin far. Nu gick det så en tid att han växte till hemma. En dag kallade Þórir honom att fara med sig, och de red in längs Þorskafjörður och styrde mot Uppsalir. Þorbjörn var ute och kände igen Þórirs färd. Han talade till sin son Örn: ”Här rider Þórir och hans son och tänker väl hämnas att vi tog godset. Nu vill jag att du far så fort som möjligt till Hofstaðir och säger till Hallur att han ska komma mig till hjälp, men jag ska under tiden försvara mig från husen, och det kommer inte att bli något snabbt avgörande mellan mig och Þórir.” Örn ger sig genast av från gården. Detta ser Þórir och talade till Guðmundur: ”En man springer där ut från gården på Uppsalir, och han är nog skickad till Hofstaðir till Hallur. Far efter honom och uppehåll honom.” Han vände efter Örn och bad honom vänta. Örn stannade och lyfte en stor yxa som han hade i handen. Guðmundur hoppade av hästen och rusade mot honom med spjutet och stack igenom honom, men Örn gick fram på spjutet och högg mot honom och över axeln, och yxskaftet brast itu, men yxhornet träffade Guðmundurs skulderblad, och han blev lätt sårad. Därefter föll Örn där på vägen, och där heter det nu Traustagata. Þórir red hem till gården på Uppsalir, men Þorbjörn stod i dörren med vapen. Þórir gick upp till dörren, men Þorbjörn stack mot honom med ett spjut, och Þórir högg av det från skaftet. Då drog Þorbjörn svärd och högg mot Þórir och träffade hjälmen, men svärdet brast under parerstången. Då drog Þórir Hornhjalti och högg mot Þorbjörn, men han tog skölden med båda händerna och höll upp den när hugget kom mot honom, och det klöv skölden nedanför handtaget. Därefter backade Þorbjörn in och fick dörren i karmen. Han svängde då till stugan och stängde dörren och satte för den vad han kom åt. Þórir bröt upp ytterdörren och sprang så till stugdörren. Þorbjörns tjänstefolk stod vid dörren, men Þorbjörn slet upp en stock och reste den under ljusöppningen (skjár) och tog sig ut där och drog upp stocken och styrde sedan upp mot fjället. Þórir bröt upp stugdörren och saknade Þorbjörn. Han sprang då hastigt ut och såg Þorbjörns spår. Þórir följde efter honom, och de möttes på en avsats. Þorbjörn försvarade sig därifrån mycket manligt med stocken, eftersom hans vapen hade blivit kvar i stugan. Men det slutade så att Þorbjörn föll för Þórir, och där heter det nu Stokkshjalli. Guðmundur kom dit när Þorbjörn hade fallit. De täckte över hans lik och for därefter hem till gården och tog alla hans dyrbarheter och likaså dem som Þórir ägde och for sedan hem. Þorbjörn hade varit från Ísafjörður till härkomst och släkt, och hans bror, som hette Þórður, bodde i Laugardalur. Litet senare for Þórir för att träffa Þórður och anklagade honom för att han hade skickat Þorbjörn söderut dit till Þórirs fädernearv, en sådan våldsman som han var. De förliktes så att Þórir ensam skulle döma. Han lät dråpet på Þorbjörn och beslaget av dyrbarheterna gå jämnt upp, men tilldömde sig båda jordarna i Þorskafjörður, Botn och Uppsalir, för den fiendskap som han hade gett sig in i med Hallur, och för Örn betalades böter med hundra i silver. ## kap. 14 (maskinöversättning) Þórir sålde landet vid Uppsalir till Þorgerður i Þorgeirsdalur, eftersom hon tyckte att hon inte kunde bo där för Helgi från Hjallars betande. Då tog Þórir över Þorgeirsdalur, och Helgi lät ändå beta där. Det blev vanligt på Þórisstaðir att två grå, kullerhornade tacklamm försvann varje vår och två killingar av samma färg. En natt om våren kunde Þórir inte sova. Han gick då ut, och det regnade mycket. Han hörde bräkande därifrån där djuren var instängda. Þórir gick dit och såg på fållans mur att där låg två killingar och två lamm bundna, och i fållan satt två kvinnor. De spelade bollbrädspel (hnettafl), och spelet var helt gjutet av silver, och allt det röda var förgyllt. De ryckte till häftigt och blev mycket rädda. Þórir lyckades gripa dem och satte ned dem hos sig och frågade varför de gav sig på hans boskap. De erbjöd allt i hans våld. Han frågade vilka de var. Den ena var Kerling, dotter till Styrkár i Barmur, och den andra sade sig vara dotter till Varði uppifrån Vörðufell, och hon kallade sig troll-kvinna (flagðkona) och den andra hamnlöperska (hamhlaupa). Þórir gjorde då förlikning med dem så att de skulle få behålla fåren och han spelet och det som hörde till, och på remmarna till spelpungen satt en guldring besatt med stenar, och en annan, en silverring, fanns i brädet. Allt detta tog Þórir, och de skildes med det. Den förlikningen höll Frosta väl men Kerling illa. Mellan Eyjólfur i Múli och Helgi på Hjallar rådde stor fiendskap om bete, och Hjallarmännen lät beta både tun och äng för Eyjólfur. En dag i vackert väder, när man var i höarbete i Múli, såg de att en man red söderifrån över Þorskafjörður och till gården i Múli. Men detta omtalas därför att denne man var annorlunda utrustad än de män som vanligen red där. Han hade hjälm på huvudet och en förgylld sköld vid sidan. Han red i en målad sadel och hade en inlagd yxa på axeln med nästan en aln bred egg. Han red mycket häftigt, och hästen var mycket trött. Och när hästen kom till grindhålet var den utmattad. Då hoppade mannen av och satte yxan i huvudet på hästen, och den var genast död. Han tog inte av sadeln och gick därefter upp till gården. Bonden Eyjólfur frågade honom om hans namn. Han sade att han hette Gunnar, en man från Östfjordarna till härkomsten, och sade att han ville träffa Þórir. Mycket hö låg på vallen den dagen som skulle bärgas, men Helgi från Hjallars nötkreatur gick in där. Gunnar frågade varför man inte drev nötkreaturen ut från vallen. ”Det tycks oss inte tjäna något till”, säger Eyjólfur, ”eftersom nötkreaturen drivs tillbaka lika snart som vi driver bort dem.” Gunnar säger: ”Det tycker jag är stor skam för er, Þórirs fränder, att finna er i orättvisa från bönderna här i Þorskafjörður.” ”Du talar på det sättet”, säger Eyjólfur, ”som om Helgis eller hans son Þórarinn den ivriges lynne vore dig okänt.” Gunnar säger: ”Jag tänker inte gå krokig för deras lynnes skull.” Han sprang till nötkreaturen, slog dem och drev dem ut längs havet där vägen gick och ned för den smala stig som fanns vid ån. Grímur, Eyjólfurs son, var ute och täljde en klubba. Han berättar för sin far om nötkreaturen och frågade om ingen skulle följa denne man. Eyjólfur sade att han avrådde var och en av sina män från att följa honom. Grímur sade att det inte skulle tjäna något till att avråda honom och sprang genast efter Gunnar med klubban. Men när Gunnar kom till den smala stigen var Þórarinn den ivrige där med femton man, och de vill genast driva tillbaka nötkreaturen. Gunnar anfaller dem då häftigt, men de går hårt emot. Helgi satt på en häst på andra sidan ån och eggar därifrån folket. Där dräpte Gunnar Þórarinn och två andra, och Grímur dödade en. Gunnar kastade en sten mot Helgis bröst så att han föll av hästen och bröstbenet krossades. Han for med det hem och låg länge till sängs. Men medan detta hände tog Eyjólfur sadeln av Gunnars häst och sadlar två hästar. Han bad då Grímur och Gunnar fara till Þórir ”och berätta dessa nyheter för honom” och be honom om skydd. Därefter for de till Þórisstaðir och berättade det för honom och söker råd hos honom. Þórir tog inte särskilt väl emot dessa nyheter och bad ändå Grímur komma till sig, ”men Gunnar vill jag inte ta emot”, säger han, ”eftersom jag bara har hört det om honom att han har haft mer tapperhet än lycka. Men här är männen så beskaffade att vi mer behöver män som gör bot än dem som ökar våra svårigheter.” Grímur sade att han aldrig skulle skiljas från Gunnar, ”eftersom han tog på sig att driva skammen från oss, och det var ändå inte mindre din plikt än hans eller min.” Då sade Þórir till sin son Guðmundur att han skulle fara till Múli efter boskap och folk. Då drivs all Eyjólfurs boskap till Þórisstaðir. Gunnar drev också dit fyrtio gällgumsar som Helgi ägde. Men Þórir vill ändå driva bort honom, men Grímur vill följa Gunnar och Guðmundur Grímur. Þórir såg då hur det stod till och bad dem alla stanna där, men sade att han hade en tung aning om hur det skulle gå, eftersom ofred var att vänta både västerifrån och söderifrån. Det var något senare som Helgis söner, Frakki och Bljúgur, eggade honom till hämnd. De bodde i Frakkadalur i Kollafjörður. Kálfur och Styr var deras följesmän. De var alla i hemlighet på Hjallar och lurade på Þórir. De blev varse att Þórir for för att klippa manen på sina hästar, och hans son Guðmundur med honom. Frakki och Bljúgur for för att möta dem, och Bljúgur kom fram först. Han stack genast mot Þórir medan denne höll på med manklippningen och hade hängt skölden vid sin sida. Stöten träffade skölden och gled av utåt och träffade hästen i ljumsken och gick in i buken. Den föll genast död ned. Men Þórir vände sig häftigt om och slog Bljúgur med saxfodralet och träffade pannan, och han föll baklänges, och det blev ett hål efter fodralet. Han bad då Guðmundur vakta honom. Þórir tog då sitt svärd och sprang ut på myren och dräpte där Frakki. Det hette sedan Frakkamýr. Guðmundur dräpte Bljúgur i bäcken som sedan heter Bljúgslækur. Kálfur och Styr flydde. Þórir lyckades hinna upp Styr uppe i en backe och dödade honom. Där heter det nu Styrsbrekka. Men Guðmundur förföljde Kálfur ned i Kálfárgljúfur, och han dog där. Þórir vill inte böta för dessa dråp, men för dråpet på Þórarinn den ivrige betalade han Þorgeirsdalur, och han och Helgi var då förlikta, så att säga. ## kap. 15 (maskinöversättning) Härnäst hände det att Gísl skeiðarnef blev sjuk och dog, och Þórirs svågrar bjöd honom till arvölet (erfi). De erbjöd honom också att ta så mycket boskap som han ville, eftersom Þórir då behövde mycket slaktdjur, då han hade mycket folk. Þórir gjorde sig redo för denna färd, och hans son Guðmundur, Ketilbjörn, Gunnar, Grímur och alla Þórirs fosterbröder. Där var också Gilli från Sydöarna. De var tjugo tillsammans när de red in längs Gilsfjörður. Där träffade Þórir Þórarinn krok. Han bad Þórir fara varsamt. Då var fiendskapen mellan honom och Steinólfur som störst, eftersom de tvistade om Steinólfsdalur. Þórir bad Þórarinn hålla spejare ute om han blev varse några skeppsfärder. Nu satt Þórir vid arvölet, men far och son i Ólafsdalur skickade bud till Steinólfur att han inte skulle låta Þórir komma undan då. Steinólfur skickade bud till Kjallakur och hans söner, och de kom många tillsammans den dag då Þórir skulle rida från arvölet. Kjallakur och Steinólfur gick ombord på en stor roddskuta som Steinólfur ägde, med fyrtio man, och rodde till Króksfjarðarnes och styrde söder om näset. Þórarinn krok såg deras färd och misstänker att ofred är å färde. Han red genast till Króksfjörður och samlar män. Ólafur och Þorgeir gick ombord på ett skepp med några män och rodde över Gilsfjörður och lade till vid Langeyri utanför Gróstaðir och spejade därifrån efter Þórirs färder. Steinólfur och hans män lade till söder om Króksfjarðarnes och skickade sex män upp under bergudden – där var Blígur och Árni och fyra andra män. De skulle därifrån hålla utkik efter folk som färdades. Þórir blev ganska sen från gästabudet. Han stannade en tid i Garpsdalur. Då gav Halldór Héðinsson Þórir oxen Garpur, som dalen var uppkallad efter. Han var då femton vintrar gammal. Men Þórir gav Halldór ringen Brosunautur. Han red nu från Garpsdalur och kom till Gróstaðir. Husfrun Gróa berättar för honom om skeppen. Þórir gav henne en guldring, och hon skickade genast en man till Garpsdalur för att säga till Halldór att det var troligare att Þórir skulle behöva män. Þórir och hans män red ut längs sluttningarna. Då såg de sex män framför bergudden, beväpnade. Litet senare såg de Kjallakur och Steinólfur komma nedifrån skeppet, och de bar sköldar. Þórir bad sina män stiga av hästarna och drog på sig handskarna, Agnars gåva, och vill nu ta itu med dem. Men Vöflu-Gunnar sporrar hästen fram från dem och red den nedre vägen. Han såg sex män framför sig. Där var Blígur och Árni och deras kamrater. De gick genast emot honom. Gunnar kastade ett spjut mot Árni innan han hoppade av hästen, och spjutet träffade honom i bröstet och gick genast igenom honom. Därefter rusar de som var kvar mot Gunnar, och Gunnar angriper de fem. Då såg de att Ólafur och Þorgeir kom nedifrån upp i backen mellan dem och Þórir, och då sprang Blígurs fyra följeslagare över till dem, men Blígur tog till flykten, och Gunnar lyckades hinna upp honom på en myr och dödade honom där, och där heter det Blígsmýr, och Blígsteinn där han blev begravd under stenar. I samma stund möts Þórir och Þorgeir, och de är där nitton på var sida. Där blir det genast strid, och Þórir vänder sig mot Þorgeir och hugger mot honom med Hornhjalti och träffar axeln och skär av armen utanför bröstvårtan. Hans far Ólafur stod bakom honom, och svärdsudden kom i hans bröst och skar ned i buken så att inälvorna föll ut, och där dog de båda, far och son, av detta hugg. Ketilbjörn blev genast en mans baneman när de möttes. Och i detta ögonblick kom Kjallakur och Steinólfur med trettio man. Då kom Gunnar dit och stred mycket djärvt. Þórir bad sina män skydda sig och vara så aktsamma om sig som möjligt. Därför kom manfallet inte särskilt snabbt. Då kom Halldór Þórir till hjälp med tolv man. De stred nu en stund. Det blev sårade på båda sidor. Och då kom Steinólfurs spejare och säger att inte färre än femtio man red in förbi Króksfjarðarmúli. De säger också att mycket folk red från Gróstaðir. Då ropar Steinólfur på sina män och ber dem styra till skeppen och se till att de är skyddade. Kjallakur och hans män vänder då ut under brinkarna och till sina skepp, men de andra sprang efter dem. Skeppet låg torrt i ebben. Jósteinn och hans män sköt ut skeppet, men hans bror Þorvaldur höll striden igång på ören mot Þórir. Vöflu-Gunnar kom dit där Jósteinn hade fått skeppet flott, och högg honom itu på mitten med sitt sax (sax) och drog upp skeppet. Þórarinn och hans män kommer då till ören när Þorvaldur hade fallit och nästan alla hans män. Han bad männen sluta hugga ned ledarlösa män: ”Låt oss hellre följa efter Steinólfur och hans män och nu låta det komma till stålet mellan oss.” Þórir sade att de skulle nå sina skepp innan de blev tagna. Þórarinn sade att han ägde en tioårsbåt, ”som kan bära många män, och låt oss förfölja dem söderut över fjorden.” Þórir bad honom råda, men sade att han anade att det då vore bäst att skiljas. Men Þórarinn vill inget annat än att fara efter dem. Han red hem till skeppet med tjugo man, men Þórir gick ombord med några män. Þórirs män var både sårade och stridströtta, och rodden gick långsamt. Men Þórarinn och hans män, som var utvilade, rodde ivrigt och halade snabbt in på Steinólfur och Kjallakur. Steinólfur bad dem inte ro undan så att de för den skull skulle vända om, de som förföljde dem, ”eftersom det kan vara så att de inte orkar vänta på de andra som ror efter, och det kan bli ett avgörande innan deras kamrater hinner fram.” Bonden Knútur på Knútsstaðir såg att Steinólfur och hans män rodde längs landet. Han kände igen skeppet och skickar genast män till Fagridalur och kallade män till båthusen. Han for också dit med sina män. Steinólfur avpassar rodden så att de skulle komma till land ungefär samtidigt som Þórarinn med sina män. Kjallakur och hans män gick genast upp från skeppet och stannade på stranden. Þórarinn eggar då sina män att gå i land. De var tjugo, men Steinólfur och hans män tjugofem. Där blev en hård strid på ören. Och när de hade stridit en kort stund kom Knútur med femton man och hjälpte Steinólfur, och då vände manfallet snabbt över på Þórarinns sida, och han föll där och nio män med honom, men fem av Steinólfurs. De som var kvar kastade sig i vattnet, och Þórir och hans män tog upp dem ur sjön när de kom efter och drog upp dem i sitt skepp. Gunnar och Ketilbjörn ville genast lägga till land, men Þórir förbjuder dem och håller fast Gunnar. Men Ketilbjörn hoppade upp i förstäven på Steinólfurs skepp och drog det till sig. De stötte då ifrån med stänger och kom bort från land. Steinólfur och hans män sprang då ned på stranden och eggar Þórir att gå i land, men han sade att de skulle få större besvär ”med att stå över min skalp.” Han rodde då västerut över fjorden med båda skeppen, men de andra tyckte inte att de hade skepp nog att ro efter dem. Þórir lade till vid Langeyri, och där låg nio män döda, och alla av Ólafsdalsmännen. Þorvaldur gick att läka och fördes bort. Sex män låg döda där de först hade mötts. Men det folk som Steinólfur hade sett fara i mängd från Gróstaðir, det var Gróas nötkreatur, och hon hade brett kläder över hornen. Men dessa manfall berättas efter de gravhögar (kuml) som har hittats där striderna har stått. Efter dessa händelser for Þórir hem till sin gård, och då gick män emellan, och till slut kom grid till stånd. Denna förlikning fördes inte in i rättsliga åtal, eftersom dessa händelser inträffade innan Úlfljótur förde lag ut till Island. ## kap. 16 (maskinöversättning) Þórir satt på sin gård och hade mycket folk. Hans boskap gick mycket på Hrómundurs mark i Gröf, men för den skull hade Þórir för vana att han gav Hrómundur en gällgumse varje höst och ett lamm om våren. Den boskapen blev gammal och gick med Þórirs märken. En höst klandrade Þórir det vid fållan, och det blev ordväxling mellan dem. Men när Vöflu-Gunnar hörde deras ord sprang han fram till Hrómundur och högg mot honom, och det blev genast till dråp. Över detta blev Þórir så vred att han drev bort Gunnar, och han for då till Múli till Grímur och de andra. Men de gav honom en boplats i Þorskafjarðardalur där det nu heter Gunnarsstaðir, och han anlade en gård där men var stundom hos Ketilbjörn. ## kap. 17 (maskinöversättning) Þormóður hette en man från Nordlandet. Han flydde norrifrån för dråps skull. Han kommer till Hjallar till Helgi och ber honom om uppehälle. Och Helgi gick med på att ta emot honom om han tillfogade Þórir skador, om Þórir kom inom räckhåll. Detta går Þormóður med på. Men det var litet senare som Þórir red Kinnskær den gamle över Þorskafjörður. Þormóður var där med sex man och låg gömd i tången där Þórir skulle rida i land. Och när han red upp ur vadet sprang Þormóður upp och stack mot honom, och stöten träffade hästen i sidan och gick in mellan revbenen. Þórir hoppade av hästen, men hästen blev vild och sprang ut i havet. Þórir drog svärd och gav Þormóður banehugget. Då sprang Helgi och hans män ned på stranden, och Þórir kastade ett spjut igenom den som gick först. Men när Helgi och hans män såg att två hade fallit, vänder var och en av dem åt sitt håll. Þórir sprang efter Helgi och förföljde honom ut till Kálfá och dräpte honom under Helgasteinn utanför Hjallar. Därefter for Þórir hem. Där heter det nu Þormóðstangi där han föll vid havet, och Hesttangi där Kinnskær kom i land. Þórir var nu på sin vakt och lät hålla borgen (virki) i stånd. Då lät Þuríður drikkinn göra en säng mitt emot dörrarna och sade att då skulle föga komma oväntat på henne. Styrkár och Þórir förliktes inte om dråpet på Helgi. Men det var något senare som Styrkár gick ombord på ett skepp med sina tio huskarlar. Hans dotter Kerling var med dem på färden. De for i hemlighet söderut över Þorskafjörður och kom till Hofstaðir till Hallur. Styrkár ber honom om hjälp. Hallur svarade snabbt och for genast med femton man. De var nu alla tillsammans tjugosex. Kerling ledde deras folk, och hon hade en osynlighetshjälm (huliðshjálmur) över skeppet medan de rodde över fjorden till Þórisstaðir. De gick från skeppet sent på natten, och Kerling gick först in i borgen, eftersom låset genast sprang upp för henne när hon kom fram. Och när hon kom in i borgen sprang en stor sugga emot henne och så hårt i famnen på henne att hon föll baklänges ut från borgen. Och i samma stund sprang Þuríður drikkinn upp och bad Þórir beväpna sig, och säger att ofred hade kommit till gården. Þórir och hans män sprang upp och klädde sig, tog sina vapen och var tolv tillsammans. Där börjar en strid i borgen. Þórir och hans män blev svårt sårade, eftersom deras vapen inte bet. Då såg Þuríður drikkinn att Kerling gick över vallen bakom husen och hade kläderna uppdragna på ryggen och huvudet nedåt och såg så molnen mellan sina ben. Þuríður sprang då ut från borgen och rusade på henne och grep i håret och slet av nackhuden. Kerling tog i Þuríðurs öra med båda händerna och slet av henne örat och hela kindhuden nedåt. Och i samma stund började Þórirs vapen bita, och de blev då mycket farliga. Då föll några av Hallurs män, och några flydde ned från borgen. De stred då på vägen ned till havet. Men det slutade så att de till sist kom ombord på skeppet, men fem män blev liggande kvar, och två föll av Þórirs. Þuríður och Kerling var båda oförmögna att strida. Därefter söker Hallsteinn förlikning mellan Styrkár och Þórir. Förlikningen blev att dråpet på Helgi och de andra skulle gå upp mot överfallet och anslaget mot Þórirs liv. Sedan jämkades de andra mansfallen mot varandra, och skillnaden böttes. Hallur var inte med i denna förlikning, och han far söderut över fjorden. Han är en tid i Fagridalur hos Steinólfur. De rådslår nu sinsemellan, och Hallur gav det rådet att de skulle lura på Ketilbjörns liv; han sade att de då skulle ta bort Þórirs ena hand om något hände honom, och de spejade nu efter när Ketilbjörn var hemma i Tunga. Men det var Ketilbjörns vana när han var hemma att han höll utkik ned mot Bær. Hos honom var Ásmundur Naðursson och Vöflu-Gunnar. ## kap. 18 (maskinöversättning) Men om hösten, litet före vinternätterna (veturnætur), fick Steinólfur och Hallur veta att Ketilbjörn var hemma. De gick då ombord på ett skepp, femton tillsammans, Steinólfur och Hallur, Loðinn och Galti, deras följesmän. De ror västerut över fjorden och lade till i Laxárós. Där kom Grímur från Vellir och hans son Hergils för att möta dem. De var tio tillsammans. De for upp till Tunga under natten, och ingen blev varse något förrän de hade omringat gården. Där fanns Ketilbjörn och Ásmundur Naðursson och tre andra män. Gunnar hade tidigare under dagen ridit västerut till Þórisstaðir, och när han hade kommit dit frågar Þórir varifrån han kom. ”Från Ketilbjörn”, säger han. ”Du är ingen lyckans man”, säger Þórir, ”för jag drömde i natt att han skulle behöva män.” Gunnar säger: ”Det tycker jag är underligt att du sitter hemma, en sådan kämpe som du anser dig vara, när din käraste vän är inblandad och behöver män.” Þórir säger: ”Goda råd ska man ta även om de kommer ur en rävbälg.” Han bad dem då ta Kinnskær den unge. De red därifrån sex tillsammans under natten, Þórir och Guðmundur och de två Kinnarsönerna och Vöflu-Gunnar. Och från Múli for Grímur och tre andra män. De red nu tio under natten söderut över Þorskafjörður. Nu ska berättas om Ketilbjörn, att de inte märkte något förrän husen var omringade. Ásmundur och de andra tog sina vapen. Ketilbjörn gick ut i dörren och såg att eld hade burits till dörrarna. Han frågar vilka som rådde för elden. Steinólfur sade att han rådde för elden. Ketilbjörn talade: ”Tycker du att vårt möte här är som det ska vara, eller ska några få gå ut?” Steinólfur bad kvinnorna gå ut, men inga fler. Därefter gick de ut, och elden började spela över husen. Ásmundur och Ketilbjörn bröt sig ut under en vägg och kom ut där. Steinólfur och Hallur sprang dit och slog en ring kring dem. Där dödades genast tre av Ketilbjörns män, men han dräpte två män. Ásmundur sprang fram mot Hallur och högg mot honom, men en man sprang emellan och fick banesår. Då sprang Ásmundur ut över manringen och Ketilbjörn åt ett annat håll. Hallur och hans kamrater sprang efter Ásmundur, men Steinólfur efter Ketilbjörn. Ásmundur sprang upp på en kulle och försvarade sig därifrån. Hallur och hans män gick upp på kullen, men Ásmundur gick emot och högg mot Hallur. Han tog emot med skölden. Då högg en av Hallurs män mot Ásmundur och träffade hjälmen. Han vacklade av hugget och stack med svärdet mot den som högg, och genast igenom honom. Därefter högg Hallur mot Ásmundur och träffade halsen så att huvudet togs av. Han lades där under en stenhög (dys), och där heter det Ásmundarhvoll. Men Ketilbjörn sprang ut till ån. Och där var det så beskaffat att en sten stod i ån, och Ketilbjörn var van att hoppa upp på stenen och därifrån över ån, men det var inget hopp för andra män. Det heter sedan Ketilbjarnarhlaup. Steinólfur och hans män sprang efter honom till ån. Ketilbjörn hoppade upp på stenen och kunde inte få fäste på stenen. Han hoppade då tillbaka över ån, och i samma stund kom Steinólfur fram och högg i foten så att den togs av vid fotleden. Ketilbjörn föll inte av hugget och gick då emot dem och dräpte två innan han föll. Därefter for Steinólfur och hans män hem till gården, och de möttes där med Hallur. De rövade en del gods där och for sedan ned längs ån och tänker gå till skeppet. Þórir kom till Tunga litet efter att Steinólfur och hans män hade farit bort. Han fick då veta vad som hade hänt där. Þórir blev mycket vred och sporrade hästen häftigt, och så den ene efter den andre. Þórir blev snabbast. Han hann upp fyra män av Steinólfurs folk och dödade dem alla. Men när han kom till brinkarna hade Steinólfur och hans män kommit ombord på skeppet. Þórir eggar Steinólfur att gå i land. ”Nu ska vi upprepa era ord, att det ska bli större besvär att hämnas Ketilbjörn än att vi går upp på land in under era vapen.” Þórir talade: ”Jag vet inte vad som blir mig förunnat när det gäller hämnden för Ketilbjörn, men viljan till det ska jag ha.” Steinólfur och hans män rodde ut till Króksfjarðarnes. Þórir vände till Völvustaðir på Kambsheiði. Där bodde völvan (völva) Heimlaug. Þórir gav henne en guldring och bad henne om hjälp och råd. Hon gav det rådet att han först skulle fara och lägga Ketilbjörn i hög, och sade att hon skulle skicka honom underrättelse om hon fick höra något nytt. Þórir gjorde som hon rådde. Steinólfur och hans män låg under Króksfjarðarnes tills Þórir red tillbaka. Grímur och hans män gick där i land från skeppet. Grímur for hem, men Hallur till Bær. Då skickade Heimlaug bud till Þórir fram i Tunga att Grímur hade kommit hem. Þórir och hans män red då till Vellir och bröt upp dörrarna där och gick sedan in. Grímur och hans män fick tag i sina vapen och försvarade sig manligt. Där blev det hårdaste anfall, eftersom Þórir var mycket vred, och det slutade så att Grímur föll och hans två huskarlar, men hans son Hergils kom ut genom en lönndörr, och Gunnar blev varse honom och sprang efter och dräpte honom där det nu heter Hergilsgrafir. Därefter red Þórir och hans män bort, och när de hade kommit ett kort stycke såg de tre män rida från Bær, och en var i blå kappa. Det var Hallur, Loðinn och Galti. Þórir sporrar genast hästen när han såg dem och rider ifrån sina män. Han hann upp dem vid Steinólfsdalur, men kom ändå inte inom hugghåll för Hallur. Þórir kastade ett spjut efter honom, och det träffade sadelbågen och gick genast igenom och så in i Hallurs rygg. Han vred sig om och ryckte ut spjutet. Då högg Galti mot Þórir, men Hallur red undan så gott han kunde. Þórir hoppade då av hästen, och det sägs att han då för första gången gick i ham (hamaðist). Galti var också hamramm (hamrammur), och deras strid var den hårdaste. Galti drog sig då undan, men Þórir trängde på. Loðinn tyckte att han inte kunde göra något och red efter Hallur. Men det kom därhän att Þórir övervann Galti. Där heter det nu Galtardalur. Då hoppade Þórir upp på hästen och var mycket trött. Han red då för att söka efter Hallur och fann honom död vid tungärdet på Hofstaðir. Han hade dött av det sår som Þórir hade gett honom och fallit där av hästen. Þórir for för att möta sina kamrater, och de red sedan hem västerut över Þorskafjörður. Han erbjöd Hyrningur förlikning för hans far, och han tog väl emot det. Han for till Hofstaðir och tog över gården där, och han var bättre än sin far. Han var aldrig i motsättning till Þórir. ## kap. 19 (maskinöversättning) Steinólfur satt på sin gård och tyckte att han hörde tunga nyheter om fjorden. Han var så på sin vakt att han aldrig var nattgäst väster om fjorden. Han satte en annan man att förestå gården i Bær och sköta den. Þórir satt nu stilla, och han hade mycket stor lust att träffa Steinólfur, men tyckte att han inte hade möjlighet att söka upp honom söderut över fjorden för hans styrkas skull. En höst for Steinólfur söderifrån över fjorden. De var tio på skeppet och tänkte genast fara tillbaka. Men när de hade kommit västerut slog vinden om till sydväst med storm, och de kunde inte fara tillbaka den dagen. Men så snart völvan (völva) Heimlaug visste det skickade hon en man till Þórir och bad honom snabbt skrida till verket om han ville träffa Steinólfur, och hon sade att hon skulle se till att vädret inte lade sig. Þórir red genast hemifrån och vill inte samla män, eftersom han trodde att Steinólfur då skulle få underrättelse om det blev något dröjsmål. Med honom for hemifrån hans son Guðmundur och Vöflu-Gunnar, de två Kinnarsönerna. Deras mor Þuríður säger att denna färd var mer gjord efter Heimlaugs råd än hennes, att fara med så få män i händerna på Steinólfur. Þórir sade att han ändå skulle fara. De for hemifrån åtta, och Vafspjara-Grímur från Múli och en man med honom. Men när de kom söderut över Þorskafjörður skickade Þórir bud till sin fosterbror Óttar i Mársdalur. Han kom till honom med ytterligare en man. De red tolv in till Steinólfsdalur. Men Steinólfur och hans män hade farit tio för att binda upp hö i dalarna, och tio andra var hemma. Höet stod på många ställen i dalen, och de var mycket utspridda över dalen. Men när Þórir och hans män såg vad de höll på med delade de sig under ridten för att fånga in dem. Då blev det stora jakter. Steinólfur ropar på sina män och bad dem styra hem till gården och låta husen skydda dem, och när de kom hem till tungärdet blev de tolv. Steinólfur sade då att han inte ville springa längre. Då hade fem av Steinólfurs män dött. Först efter dem kom Kinnarsönerna, Gunnar och tre andra män. Þórhallur högg genast mot Steinólfur och träffade foten. Det var ett stort sår. Men Steinólfur stack mot honom och träffade honom mitt på. Þórhallur gick fram på stöten ända upp till hans händer och högg ännu en gång mot honom och gav honom ett stort sår. I det ögonblicket kom Þórir dit, och då hade tre män fallit av Þórhallurs folk. Þórir stred då djärvt. Men samma dag red Atli, son till Úlfur den skelögde, norrifrån över heden med tolv man. Han blev varse striden och for dit och gick genast emellan och sade att han skulle hjälpa dem som ville göra efter hans ord, och det kom därhän att han lyckades skilja dem åt, eftersom båda parter var svårt sårade. Där dog fem män av Þórirs folk men femton av Steinólfurs. Där heter det Grásteinsdæld där de stred, uppåt från Bær. Atli följer Steinólfur och hans män hem till Bær, och deras sår förbands. Þórir och hans män red västerut hem och var alla sårade, och ingen kom osårad från det mötet. Dagen därpå for Steinólfur hem söderut till Fagridalur och låg länge i sina sår under hösten, och de läktes långsamt. Men under vintern kom värk i dem, och de som hade läkts sprack upp igen, och han dog av de såren. Þórir hade också blivit svårt sårad, och hans sår läktes snabbt. Men efter detta möte förändrades Þórirs sinnelag. Han blev då mycket svår att ha att göra med. Den hösten försvann de kistor som han hade låtit göra för guldet från Valshellir, och ingen visste sedan vad som hade blivit av dem. ## kap. 20 (maskinöversättning) Nu ska berättas att till hämnd för Steinólfur stod hans son Þorsteinn och far och son, Sleitu-Björn och Þjóðrekur, Steinólfurs dotterson. Atli Úlfsson sökte förlikning mellan dem, och Saurbæingar ville inte förlikas om inte de for utomlands som mest hade tagit del i dessa dråp. Þórir ville inte fara utomlands. För Steinólfur böttes mycket gods. Men Guðmundur och Vafspjara-Grímur, Vöflu-Gunnar och Óttar skulle fara utomlands och vara borta länge … (Här saknas ett blad i handskriften.) … kunde inte följa honom [oläslig] … när han såg striden gick han i ham (hamaðist). Men när han kom ned på stranden föll Steinn ned … försvarade sig från skeppet. Men när de såg Þórir springa ned på stranden sprang de alla ur skeppet för att möta honom, och de gjorde då en mycket hård stormning. Kerling och Styrkár anföll båda Þórir, men Þorgils på ett annat ställe. Då kom Þórirs följeslagare dit, och då blev männen från Djúpafjörður övermannade. De angrep varandra hårt, Þorsteinn och Þrándur, och båda blev svårt sårade. Þorgils försvarade sig mycket manligt men föll ändå för Gunnar och Grímur. Där föll också Styrkár och sju andra män av Þrándurs folk. Sex män föll av Þórirs. Men en del av männen från Ísafjörður flydde, var och en av dem som kom undan. Þórir förföljde Kerling uppåt längs fjorden tills en stor ravin kom i vägen för dem. Kerling störtade ned i en stor fors, men Þórir kastar en stor stenhäll efter henne, och den träffade henne mellan benen, och där dog hon. Där heter det sedan Kerlingargil och Kerlingareyr, och där har det sedan alltid ansetts spöka. Guðmundur och hans kamrater blev något sårade, och de for utomlands om sommaren som det var bestämt, och det finns en stor saga om dem i Norge om deras mellanhavanden med Ölvir hnúfa. Þrándur och Þorsteinn blev båda helt läkta, och Þórir och Þrándur förliktes om de rättstvister som hade uppstått mellan dem där. Þórir bodde på Þórisstaðir under ett långt liv och hade en annan gård i Hlíð. Han blev elak och svår att ha att göra med, ju mer ju äldre han blev. En sommar berättades det att hans son Guðmundur hade fallit i strid, men det var dock lögn. Þórir blev så upprörd av dessa nyheter när han fick höra dem att han försvann bort från sin gård, och ingen visste vad som hade blivit av honom eller var han hamnade, men man håller det för sant att han har blivit till en drake och har lagt sig på sina guldkistor. Det fortsatte också länge efteråt att man såg en drake flyga ned på den sidan från Þórisstaðir, där det kallas Gullfoss, och över fjorden till det fjäll som står ovanför gården i Hlíð. Hans son Atli tog över förvaltningen av godset efter honom och bodde på Þórisstaðir och var omtyckt av sina grannar. Och där slutar denna saga. (Här är ett annat slut på sagan efter AM 945 4to. Där har det kommit därhän att Þórirs fiender har lagt bakhåll för honom, och en viss Önundur far för att locka honom i en fälla.) De kom till Djúpidalur och stannar på några slätter långt fram i dalen. Där finns trånga och väldiga raviner på ena sidan av slätterna. Önundur bad dem vänta där, ”men jag ska fara och träffa Þórir”, säger han. De gör nu så, men Önundur rider till Þórisstaðir. Han tas väl emot där och stannar där över natten. Nästa morgon gör sig Þórir redo att rida till Djúpidalur. Han bad sin son Atli fara med sig, och han for, och två huskarlar. Ingibjörg, Þórirs hustru, frågar honom varför han har män med sig. Þórir talade: ”Det kan vara att något nu händer som du inte ser. Jag har en misstanke om det, även om jag inte kan göra något åt det.” Sedan red Þórir iväg och kysste först sin hustru och bad henne leva väl. (Önundur leder Þórir till bakhållsmännen. Där blir det en stor strid. Þórir fäller många män, men till slut huggs båda hans händer av.) Þórir sprang då till ravinerna och slog stumparna mot en stor stenhäll så att den sprang åt sidan. Då såg de att kistorna som guldet från Valshellir låg i fanns där under. Þórir stack sina armstumpar i var sin kistring och störtade i ett nu ut i ravinerna, och de såg honom inte mer. (Till sist berättas om hur det gick för Þórirs kamrater och söner.) Guðmundur bodde på Þórisstaðir till sin ålderdom, och många människor härstammar från honom. Atli bodde i Gröf, och bröderna var stormän. Vöflu-Gunnar bodde på Gunnarsstaðir, och Grímur i Múli under lång tid, och Þorsteinn Kinnarson på Kinnarstaðir. Där heter det nu Leikvellir där Þórir föll. Men om honom vet ingen mer att berätta efter det som här har berättats. Þórir har varit en av de tappraste männen här i landet. Han förutsåg också det mesta och var en klok man och ingen övermodig man, ända tills hans sinnelag fördärvades, och då har han fått betala för den sista dryck som han drack ur Ragnars [osäker tolkning] bägare, så som Ragnar förutsade för honom och som här har berättats tidigare.