# Þormóðar þáttr > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Þormóðar þáttr (verk:saga:thormodar_thattr) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## kap. 1 (maskinöversättning) 1. Þormóðr var hos Knut den store En mycket ståtlig man var Þormóðr Kolbrúnarskáld och väl utrustad med färdigheter, en god skald, medelstor till växten, den snabbaste av alla män. Han trivdes inte med någonting efter sin fosterbror (fóstbróðir) Þorgeirs död. Och samma sommar som denne blev dräpt for Þormóðr utomlands västerut från Vaðill, och det berättas ingenting om deras resor förrän de kom fram till Danmark. Där härskade då Knut den store, och man berättade för honom om Þormóðr, att han vida överträffade andra män, både för sin tapperhet och stridslystnad och även för sin skaldekonst, och kungen sänder bud efter honom och bad honom komma till honom. Þormóðr reagerar snabbt och far för att träffa kungen och går fram inför honom och hälsar honom utmärkt. Och kungen tar väl emot Þormóðr och bjuder honom genast att stanna hos sig – ”och det ryktet går om dig”, säger kungen, ”att du är väl lämpad att vara i en kungs hird (hirð) och tjäna förnäma män.” Þormóðr svarar: ”Det passar mig inte, herre, eftersom jag inte är i stånd att sätta mig på de främsta skaldernas plats, sådana som har varit hos er, och jag är inte prövad i att dikta om sådana hövdingar som ni är.” Kungen sade: ”Detta vill vi, att du väljer att vara hos oss.” Då svarar Þormóðr: ”Herre, knappast passar detta oss, ty vi är illa behärskade, och det kan vara så att vi inte förmår ta oss i akt, och jag tycker det vore illa om jag här råkar ut för något obehag på grund av mitt lynne, ty ofta har jag liten lust att handla emot mitt sinne, men ändå vill jag be er om detta, att ni inte förebrår mig för det som jag kommer att säga. Det sägs ibland av somliga, att det inte fullt har gått väl för de män som har varit hos er.” Kungen sade: ”Hos oss var Þórarinn loftunga.” Þormóðr svarar: ”Det är sant, herre, men det fanns ändå en tid då det inte syntes osannolikare att Þórarinn inte skulle komma helskinnad därifrån, och ni kommer ändå att finna att jag är en mycket sämre skald än Þórarinn.” Kungen sade: ”Mycket måste vi truga dig, Þormóðr, och det kan göras för stundens skull, men ändå kan man märka på det att vi ville ha din tjänst.” ”Gud löne er för det, herre”, säger Þormóðr, ”men ändå måste vi beräkna måttet för oss, fastän vi vet att det är mest ärofullt att tjäna er.” ”Nu ska jag visa det”, säger kungen, ”som jag nämnde förut, att jag hellre vill att du kommer till mig än inte, och jag ska ge dig en sådan sold (máli) som Þórarinn hade, och det var en mark guld.” ”Herre”, sade Þormóðr, ”om vi antar detta erbjudande, då behöver vi mycket av din styrning och tillsyn, ty jag är i sanning föga behärskad, som jag sade er.” Þormóðr antar nu detta, att han tar tjänst i hirden hos kung Knut, och han är där en tid och väl ansedd. Han underhåller ofta kungen. Och det berättas att han underhöll bäst av alla män och ofta diktade han strofer om det som hände. Kungen tyckte väl om honom, och ändå blir det inte mer därav än han hade tänkt sig. Nu lider sommaren. ## kap. 2 (maskinöversättning) 2. Þormóðr tar tjänst hos Hárekr Om vintern, berättas det, kommer en man till hirden som heter Hárekr. Med honom förhåller det sig så, att han är en stor viking och ogärningsman, men han är ändå vän till kung Knut. Han förde alltid stort krigsbyte och många dyrbarheter till honom, och kungen satte stort värde på honom. Så berättas det, att kungen nu frågar Hárekr hur det har gått för honom under sommaren, och han säger att det inte har gått väl nu, säger att han har förlorat sin stävkämpe (stafnbúi) – ”och jag vill be er om detta, herre, att ni skaffar mig en annan stävkämpe, och det är ändå svårt att få någon i hans ställe, efter vad jag tycker, ty han var ofta snar i ord, om det behövdes svaras, vare sig man skulle växla smädelser eller söka lovordande ord.” Kungen överväger denna sak och säger att han ändå ville bjuda honom att stanna hos sig, om han ville det och upphörde med härjandet, och säger att han tyckte det rådet verkade lovande, att han gjorde så. Men Hárekr sade att han ännu ville ha samma sysselsättning. Där är han över vintern hos kungen. Han är vänlig mot Þormóðr och sökte mycket hans sällskap. Hárekr påminner mycket ofta kungen om stävkämpen, att han ska skaffa honom en, men kungen avgör det inte så snart. Þormóðr blir inte utsatt för avund från människor, som ofta kan ske mot sådana män som är nyanlända till hirden och väl ansedda. Men det kommer därhän med Hárekrs sak att han säger till honom att han väljer Þormóðr till sin stävkämpe. Kungen säger inte emot det, om Þormóðr ville, och nu tog man upp detta med honom, och han tog ganska trögt emot det, och till slut kom det därhän att kungen själv talar med honom om det och säger att han vill att Þormóðr skulle ta tjänst hos Hárekr. Þormóðr svarar: ”Det är nu mest i mitt sinne att vara hos er, herre, och denne Hárekr är mig helt okänd.” Kungen ber nu Þormóðr om detta och säger att han nu ska få hans vänskap i gengäld, om han nu gör detta under sommaren på hans ord. Þormóðr svarar: ”Hellre ville jag nu, herre, vara hos er, men ändå, eftersom ni ber om detta, vill jag inte helt avslå det, men jag vill förbehålla mig något i saken. Om jag ger mig ut på denna färd med Hárekr, då vill jag bestämma var man ska lägga in i hamnar eller lägga ut därifrån.” Kungen samtycker till detta och säger att det ska vara så som han begär. Och nu när den stund kommer då Hárekr och Þormóðr ska fara bort från hirden, då kommer inte de gåvor från kungens hand fram till Þormóðr som han tyckte hade blivit honom utlovade, och kungen och han är nu båda tillsammans på samma ställe. Då tycker Þormóðr att det vore klokt att påminna kungen på något sätt, och då kvad han denna strof: Åt Loftunga gav du länge den bädd som Fáfnir ägde. Du lät mig, du ryktbare, få förhoppningar om den glänsande ålens mark. Värd är jag, ulvarnas dräpare vidsträckte, från dig sedan, eller hellre över havet sällan, sådan rätt; jag skall vänta. 1 Kungen drar genast av sig en guldring från handen, som vägde en halv mark, och gav Þormóðr. ”Hav nu stort tack för det, herre”, säger Þormóðr, ”men förebrå oss inte för vår framfusighet, fastän jag talar om detta ännu något mer. Det sade ni, herre, att jag skulle ta emot en mark guld av er i sold (málagjöf).” Kungen svarar: ”Det är sant, skald, som du säger, och det ska inte heller dras av.” Kungen tar nu en annan ring och ger honom. Och när han tog emot denna ring, då kvad han denna strof: De flesta ser hur fast jag har båda händerna fagert prydda med skeppsstävens tun ur den breda gården hos den store folkkungen. Eld ska jag gälda fursten som ung, honom som bryter hungern, djupets, jag bär guld på händerna, den glupske örnens, på båda. 2 Nu skiljs de åt, han och kung Knut. ## kap. 3 (maskinöversättning) 3. Þormóðr dräpte kung Olavs stävkämpe Þormóðr går nu ombord med Hárekr och blev hans stävkämpe (stafnbúi), och de far ut under sommaren, och Þormóðr anses vara snar både i ord och i angrepp, och de tycker synnerligen väl om honom. Det berättas att de en gång, när det led mot slutet av sommaren, lägger sina skepp för ankar sent på kvällen vid en ö, och de ser att några skepp löper fram förbi dem, och det som for först var en drake, och ett mycket ståtligt skepp. Och när draken kom förbi det skepp som Þormóðr var på, då ropade en man från draken: ”Ut fort ur kungens hamn!” säger han. De vill genast ta ner tälten och lägga ut ur hamnen, och när Þormóðr ser det, då bad han att de inte skulle lägga ut någonstans – ”och kom nu ihåg”, säger han, ”vad som avtalades mellan oss, att jag skulle bestämma om sådant.” De svarade, hans följeslagare, och ber honom att inte bli så rasande – ”och du har fått bestämma detta för oss hittills, och det kan ännu vara så.” Draken skjuter nu fram mot Þormóðrs och hans följeslagares skepp och kommer nära, och de som är på draken tycker att de dröjer länge med att lägga ut ur hamnen. Det berättas att stävkämpen på draken står upp och drar sitt svärd och hugger mot Þormóðr, men han låter sig inte komma till korta och hugger tillbaka mot den mannen, och det går så att denne dog, men Þormóðr skadades inte. Och genast springer Þormóðr från sitt skepp och upp på draken och håller skölden framför sig och springer akterut längs skeppet ända till akterdäcket (lypting). Men vid allt detta uppstod ett rop på skeppet, och man frågar nu vad som har hänt. Och därefter blir Þormóðr gripen, men vikingarna lägger därefter bort och bryr sig inte om Þormóðr, vad som blir av honom. Men draken styrs av kung Olav, och man berättar för honom vad som har hänt, och även att dråparen är gripen, och kungen befaller att man ska låta döda honom och säger att han är förtjänt av det. Och när Finnr Árnason hör detta som kungen sade, då går han fram och vill veta vem den man är som har dräpt stävkämpen, och sade när de möttes: ”Varför var du så djärv, man, att du vågade springa upp på kungsskeppet, efter det som du förut hade gjort?” Þormóðr svarar: ”Det kom sig av det”, säger han, ”att jag inte brydde mig om livet, om jag kom i kungens våld.” Nu berättar Finnr detta för biskop Sigurðr och ber honom ge honom stöd med ord inför kungen för att utverka frid åt mannen, och de talar om det med varandra, och det tycks dem som om allt hade skett med honom raskt på samma gång, och de ber nu kungen att han ska ge honom grid (grið), och använder många ord om det. Kungen frågade varför han kom i hans våld, när han förut var på ett annat skepp, så illa som han hade ställt till sin sak. Þormóðr hörde själv detta och svarar kungen med denna strof: Jag tyckte, du djärve lyckosökare, om du tog emot mig, brandarnas ren, till mitt stöd, att jag hade fått varje land. Mäktige, jag vill med dig, du som vårdar sköldarnas orm, du vise, vi bär randen ut på öbandets skida, leva och dö. 3 ”Ja”, sade kungen, ”det är uppenbart av detta tilltag att du bryr dig föga om livet, om du får fram det du ville, men det tror jag, att du skulle fylla det rum som du blir satt i, men vad är ditt namn?” Þormóðr sade vem han var – ”och jag är fosterbror till Þorgeirr Hávarsson.” Kungen sade: ”En större lyckans man borde du vara än Þorgeirr var, men det är uppenbart för mig att du är ämnad för olyckor, ty du synes mig ung, men hur många dråp har du begått?” Þormóðr kvad då en strof: Sex har jag i allt, sedan växte fiendskaperna mot svärdsfästets Tyr, känd är jag ibland vid strid, stålregnets budbärare dräpta. Ändå har jag ännu efter människors önskan knappt blivit, i dråpet, men vi lät ändå deras trettio år gammal, huvuden bitas. 4 [osäker tolkning] Kungen sade: ”Det vore nödvändigt att du inte väntade ytterligare trettio vintrar, men ändå är det skada om sådana män, ty du torde vara en stor skald.” Þormóðr svarar: ”Det står nu mycket i er makt hur gammal jag ska bli, men gott väntar jag mig av er för din väns skull, Þorgeirr Hávarsson, min fosterbror. Jag for också främst därför från Island, att jag tyckte mig veta att du skulle vilja låta hämnas din hirdman (hirðmaðr) och vän, Þorgeirr Hávarsson, och jag visste att jag var den som mest var skyldig att hämnas honom med er tillsyn.” Kungen sade: ”Du ska få behålla ditt huvud, eftersom du har kommit till mig. Jag vill att du söker dig dit du vill, för min del.” Þormóðr svarar: ”Den livsgåvan förslår föga för mig, ty Norge är mig obekant, och jag vill inte söka mig till andra kungar än dig. Gör nu antingen det ena eller det andra, ta emot mig eller låt annars döda mig.” Och nu på förbön av biskopen och Finnr och av andra, när kungen fattade gott tycke för Þormóðr, då sade kungen: ”Stå upp, Þormóðr. Nu får du gälda mig dig själv i tjänst för den man av mina som du dräpte. Du är väl lämpad att fara i mina ärenden.” Då kvad Þormóðr en strof: Den som länge ska vända sig till dig, furste, framför knäna, svarar fogligt varje, du med tankens bord, kung, ord. Få är vi, och inte för klander, frändeskaran, ändå utsatta för vårt, jag minns mer annat av mitt verk, djärva mot kungar. 5 [osäker tolkning] Kungen svarar: ”Det ska bli ett nöje med din skaldekonst, och inte tror jag att du till slut blir en olyckans man.” Þormóðr var nu hos kungen, och kungen var desto bättre mot honom ju längre han hade varit där, ty kungen fann honom vara den raskaste man i alla mandomsprov. Anmärkningar och förklaringar: 1) Gaft lengi Loftungu látr, þats Fáfnir átti. Þú lézt mér, enn mæri, vánir fránöluns merkr. Verðr emk síðan slíks réttar frá þér, víðlendr varga myrðir, eða skalk heldr vætta sjaldan of sæ: Du gav Þórarinn loftunga länge guld. Du gav mig, ärorike kung, förhoppningar om guld. Jag är därför värd samma rätt från dig, landrike kung, eller ska jag hellre ge mig ut på havet och inte vänta något. 2) Flestr of sér, hvé hefk báðar hendr fagrbúnar barðs túna fasta ór breiðum garði þjóðkonungs. Ák ungr gjalda djúps eld jöfri, þeims bregðr hungri gráðugs ara. Berk goll á báðum greipum: De flesta kan se hur jag har båda händerna fagert prydda med guld ur den vidsträckta kungsgården. Jag, den unge mannen, ska löna kungen för guldet, honom som mättar den glupske örnen. Jag bär guld på båda händerna. 3) Ek þóttumk hafa þegit hvert land, hættinn happsækjandi branda hreins, ef tækir við haldi mínu. Vilk lifa ok deyja með þér, enn svinni ríkr rækir randa linns. Berum rönd út á eybaugs andra: Jag tyckte mig ha tagit himlen med händerna, djärve, lyckosamme sjöfarare, om du tog emot mig till stöd och skydd. Jag vill leva och dö med dig, du vise, mäktige härkung. Låt oss bära våra sköldar ut på skeppet. – Jfr senare hälften av strofen på s. 332 här ovan. 4) Hefk vegna alls sex stálregns boða, síz fjónir óxu ónhjalta Tý. Emk stundum kenndr við styr. Þó emk enn varliga orðinn þrítögr at mun morðs manna. Vér létum þó bíta skarar þeira: Jag har dräpt sex män i allt, sedan man började visa mig fiendskap. Jag förknippas ibland med strid. Ändå har jag ännu knappt blivit trettio år efter mina fienders önskan. Jag drog mig ändå inte för att låta svärd bita deras huvuden. 5) Strofen förklaras på s. 282 här ovan.