# Sörla þáttr > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Sörla þáttr (verk:saga:sorla_thattr) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## kap. 1 (maskinöversättning) Det berättas att Guðmundr den mäktige i hög grad överträffade andra män i sin frikostighet. Han hade hundra tjänstefolk och hundra kor. Det var också hans sed att länge låta söner till förnäma män vara hos sig, och han behandlade dem så präktigt att de inte skulle ha något annat att göra än att alltid sitta till bords med honom. Men det var ändå deras sed när de var hemma att de arbetade, fastän de var av förnäma släkter. Då bodde Einarr på Þverá i Eyjafjörðr och Guðmundr den mäktige, hans bror, på Möðruvellir. Det berättas att en sommar for Sörli, son till Brodd-Helgi, en mycket belevad man, från tinget med Guðmundr och var hos honom väl omhuldad. Då var Þórdís, hans dotter, hemma där hos Guðmundr; hon ansågs då vara det bästa giftet, och det var folks tal att hon och Sörli ofta samtalade med varandra. Det kom till Guðmundrs kännedom, och han sade att han trodde att man inte behövde orda om det. Men när han fann att det inte gick att förhindra, sade han ändå aldrig ett ord om det till Sörli, utan lät Þórdís föras ner till Þverá till Einarr. Då hände det ändå så att Sörli kom dit på besök. Och en dag när Þórdís gick ut till sitt linne var det solsken och sydvind och vackert väder. Då får hon se att en stor man red in på gården. Hon sade, när hon kände igen mannen: "Nu är det mycket solsken och sydvind, och Sörli rider in på gården." Detta sammanföll. Så led nu tiden, och det gick så fram till tinget om sommaren. Sörli tänkte då åter fara österut till sina fränder. Och på tinget gick han en dag till Einarr Þveræingr och bad honom om ett samtal och sade så: "Jag skulle vilja ha din hjälp med att framföra ett frieri till Guðmundr, din bror, om Þórdís, hans dotter." "Det ska jag göra", sade Einarr, "men ofta värderar Guðmundr andra mäns ord inte mindre än mina." Sedan gick han till Guðmundrs bod. Bröderna träffades och satte sig att samtala. Då sade Einarr: "Vad tycker du om Sörli?" Han sade: "Väl, ty sådana män är väl utrustade i alla avseenden." Einarr sade: "Hur är det då? Inte saknar han god släkt eller anseende och rikedom." "Det är sant", sade Guðmundr. Einarr sade: "Jag ska framföra de ord som Sörli lade på mig, vilka är att be om Þórdís, din dotter." Guðmundr svarar: "Jag anser det av många skäl väl passande, men ändå, för det tals skull från andra män som har gått, kommer det inte att bli något av." Sedan träffade Einarr Sörli och sade honom att det satt fast, och därtill vad som hade anförts och invänts. Och han svarar: "Det tycker jag ser ganska tungt ut som det står till." Sedan sade Einarr till Sörli: "Nu ska jag tänka ut ett råd åt dig. En man heter Þórarinn tóki Nefjólfsson, en klok man. Han är en stor vän till Guðmundr. Far du till honom och be honom tänka ut ett råd tillsammans med dig." Så gjorde Sörli. Han kom nu norrut till Þórarinn, bad honom sedan om ett samtal och sade: "Det gäller en sak som jag tycker är av stor vikt, att du ville åta dig att fara med mina ord till Guðmundr Eyjólfsson och be om Þórdís, hans dotter, åt mig." Han svarar: "Varför söker du detta hos mig?" Han säger honom då hur det står till, att man har kommit att tala om det men att svaren inte låg lösa till hands. Þórarinn sade: "Det råder jag nu, att du far hem. Men jag ska ta reda på saken och sända dig bud om något uppnås, ty jag ser att du tycker att detta betyder mycket." Han var väl nöjd med det. Sedan skildes de. Þórarinn for till Guðmundr, och han fick där ett gott mottagande. Sedan gick de att samtala. Då sade Þórarinn: "Är det så som har kommit till mig, att Sörli Brodd-Helgason har bett om Þórdís, din dotter?" "Det är sant", säger Guðmundr. Þórarinn sade: "Vilket svar sade du att han skulle få?" "Det tyckte jag inte om", sade han. "Vad var orsaken till det? Har han inte släkten för det, eller är han inte så väl utrustad som du vill?" Guðmundr sade: "Inte saknar han de tingen, utan det beror mer på att jag inte vill ge honom Þórdís, eftersom det tidigare har gått tal om deras förhållande." Þórarinn sade: "Det är ingenting värt. Något annat ligger bakom, att du inte unnar honom giftet, och det vet jag, fastän du låter det stranda på detta." Guðmundr sade: "Det är inte sant." ## kap. 2 (maskinöversättning) Þórarinn sade: "Du kommer inte att kunna dölja dig för mig, och jag vet vad som bor i ditt sinne." Guðmundr sade: "Då kan jag nu inte ha något att säga till om, om du vet detta bättre än jag." Þórarinn sade: "Gör du då så med dem." [osäker tolkning] Guðmundr sade: "Jag är nyfiken på vad du tror bor i mitt sinne." Þórarinn sade: "Du skulle inte hålla mig tillbaka från att säga ut det som du tycker." Guðmundr sade: "Nu har det kommit så långt att jag tror att jag vill det." Þórarinn sade: "Så ska det också vara. Du vill det inte därför att du sörjer för landets bebyggare, så att det inte ska födas en man som är dotterson till dig, som är den mäktigaste mannen, och du tror att landets folk inte skulle kunna bära den mannens makt här i landet, som är av så förnäma män." Guðmundr sade och log åt det: "Varför ska vi då inte göra detta till en fråga att överväga?" [osäker tolkning] Sedan sändes bud till Sörli. Han kom till detta ärende och gifte sig med Þórdís. De fick två söner, Einarr och Broddi, och båda var framstående män. Det berättas nu om detta därför att Guðmundr tyckte om berömmet, och den andre visade klokt efterforskning och kom nära mannens sinne. Kolbeinn och Guðríðr hade tre döttrar. En dotter, Guðrún, hade Sæmundr den lärde till hustru, och två av hans döttrar hade två av Sæmundrs bröder till hustrur. Kolbeinn Flosason begravdes i Fljótshverfi, men hon flyttade honom till Rauðalækr.