# Mána þáttr skálds

> **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet.

- **Verk:** Mána þáttr skálds (verk:saga:mana_thattr_skalds)
- **Datering:** 1200/1400
- **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás
- **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning.
- **Språk:** swe
- **Typ:** maskinoversattning
- **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no

## kap. 1 (maskinöversättning)

<!-- passage: saga_mana_thattr_skalds:non:1:sv -->

Máni kom till honom österut vid landets ände; han hade då kommit från Rom och var tiggare, gick in i stugan där kungen var med sitt följe, och han var då inte ansenlig, Máni, snaggad och mager och nästan utan kläder, och ändå kunde han hälsa kungen värdigt. Kungen frågade vem han var. Han sade att han hette Máni och var isländsk och då hade kommit söderifrån från Rom.
    Kungen sade: "Du kan nog några kväden, Tungli. Sätt dig ner och kväd."
    Han kvad sedan Útfarardrápa, som Halldórr skvaldri diktade om kung Sigurd Jorsalafarare, kung Magnus morfar, och denna dikt fick ett gott mottagande och ansågs också vara god underhållning.
    Men det var två gycklare i stugan, som lät små hundar hoppa över höga stänger inför förnäma män, och desto högre ju förnämare männen var.
    Kungen sade: "Märker du, Tungli, att gycklarna inte ser välvilligt på dig? Dikta nu en strof om dem, och det kan hända att du får nytta av det."
    Då kvad Máni:
Slug går tölpen med fiddla (gígja),
 gyckel har kommit hit in,
 sköldskadarens träd har
 gycklarlater, och pipor.
 Karlen låter en röd hynda,
 – förjaga pratet – inför folk,
 folk ska inte lyssna på det,
 det är ett hån, hoppa över stav. 2
Och vidare kvad han:
Fiddlan sjunger, där man griper
 till pipans gång. [osäker tolkning]
 Stor dårskap bär
 bleka gycklare fram.
 Det är underligt hur han vänder
 ögonen, han som blåser i trumman.
 Jag ser på stackaren en spänd
 käft och uppblåsta kinder. 3
Då blev det stort skratt, och hirdmännen slog en ring kring dessa gycklare och kvad strofen och allra oftast detta: "käft och uppblåsta kinder."
    Gycklarna tyckte nästan att de var i elden och tog sig ut ur stugan. Men kungen tog Máni till sig, och han var sedan i hans följe till Bergen.
Anmärkningar och förklaringar:
1) Ge snart, du solens tunga stols frikostige kung, förlig vind åt många folk till Bergen. Det ber vi om. Det bedrövar oss att nordvästvinden länge håller männen i Unnardys. Sydlig vind är för sen på sundet: Ge snabbt, frikostige himlakung, förlig vind åt många folk till Bergen. Jag ber om det. Det bedrövar oss att nordvästvinden länge håller männen i Unnardys. Sydvinden är för sen över havet.
 2) Den sluge tölpen går med fiddla och pipor. Gyckel har kommit hit in. Sköldskadarens träd har gycklarlater. Karlen låter en röd hynda hoppa över stav inför folk. Förjaga pratet. Folk ska inte lyssna på det. Det är ett hån: Den sluge skälmen hanterar fiddla och pipor. Narraktighet visas här inne. Mannen far fram med gycklarlater. Han låter en röd tik hoppa över en pinne inför folk. Driv bort detta prat. Man ska inte lyssna på det. Det är löjligt.
 3) Fiddlan sjunger, där man griper till pipans gång. Bleka gycklare bär fram stor dårskap. Det är underligt hur han som blåser i trumman vänder ögonen. Jag ser på stackaren en spänd käft och uppblåsta kinder: Fiddlan sjunger, där man griper till pipblåsandet. Bleka gycklare visar stor dårskap. Det är förunderligt hur trumblåsaren himlar med ögonen. Jag ser på stackaren en spänd käft och uppblåsta kinder.