# Landnámabók > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Landnámabók (verk:saga:landnamabok) - **Datering:** 1275/1280 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 1 (maskinöversättning) Kapitel 1 När Island upptäcktes och bebyggdes från Norge, var påven Hadrianus i Rom och efter honom Johannes, den som var den femte med det namnet på det apostoliska sätet, och Ludvig Ludvigsson kejsare norr om bergen, och Leo och Alexander, hans son, över Konstantinopel. Då var Harald hårfagre kung över Norge, och Erik Emundsson i Sverige och Björn, hans son, och Gorm den gamle i Danmark, och Alfred den mäktige i England och Edvard, hans son, och Kjarvalr i Dublin, och Sigurd jarl den mäktige på Orkney. Så säger visa män, att det från Stad i Norge är sju dygns segling västerut till Horn på östra Island, och från Snæfellsnes, där det är kortast, är det fyra dygns hav västerut till Grönland. Och så sägs det, att om man seglar från Bergen rakt västerut till Hvarf på Grönland, så seglar man en tolft [osäker tolkning] söder om Island. [Från Hernar i Norge skall man segla rakt västerut till Hvarf på Grönland, och då seglar man så långt norr om Hjaltland att man bara ser det om sikten över havet är mycket god, och så långt söder om Färöarna att havet står mitt på fjällsidorna, och så långt söder om Island att man har fåglar och valar därifrån.] Från Reykjanes på södra Island är det fem dygns hav till Jölduhlaup på Irland [söderut, och från Langanes på norra Island är det] fyra dygns hav norrut till Svalbarði i Havsbotten. [Och det är ett dygns segling norrut från Kolbeinsey till de obebyggda trakterna på Grönland.] Så sägs det, att några män skulle fara från Norge till Färöarna. Somliga nämner vikingen Naddoðr bland dem. Men de drevs västerut i havet och fann där ett stort land. De gick upp på ett högt fjäll i Austfirðir och spanade vida omkring, om de skulle se rök eller något tecken på att landet var bebott, och det såg de inte. De for tillbaka till Färöarna om hösten. Och när de seglade från landet, föll mycket snö på fjällen, och därför kallade de landet Snöland. De berömde landet mycket. Det ställe där de hade kommit i land heter nu Reyðarfjall i Austfirðir. Så sade prästen Sæmundr den lärde. En man hette Garðarr Svavarsson, svensk till släkten. Han for för att söka Snöland efter anvisning av sin framsynta mor. Han kom till land öster om östra Horn. Där fanns då en hamn. Garðarr seglade runt landet och fick veta att det var en ö. Han var en vinter norrut i Húsavík vid Skjálfandi och byggde hus där. På våren, när han var redo att gå till havs, slets en man i en båt loss från honom, som hette Náttfari, och en träl och en trälkvinna. Han bosatte sig sedan där det heter Náttfaravík. Garðarr for då till Norge och berömde landet mycket. Han var far till Uni, far till Hróarr Tungugoði. Efter det kallades landet Garðarshólmr, och då fanns det skog mellan fjäll och strand. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 2 (maskinöversättning) Kapitel 2 En man hette Flóki Vilgerðarson. Han var en stor viking. Han for för att söka Garðarshólmr. [De låg i Smjörsund. Han höll ett stort blot och blotade tre korpar, som skulle visa honom vägen, för på den tiden hade inga havsfarare i Nordanlanden någon kompass (leiðarsteinn). De reste ett röse där blotet hade hållits och kallade det Flókavarði.] Där möts Hordaland och Rogaland. Han for först till Hjaltland och låg där i Flókavágr. Där omkom Geirhildr, hans dotter, i Geirhildarvatn. Med Flóki på skeppet var en bonde som hette Þórólfr, en annan Herjólfr. En man från Sydöarna som var där på skeppet hette Faxi. [Flóki seglade därifrån till Färöarna och gifte bort sin dotter där. Från henne härstammade Þrándr i Gata. Därifrån seglade han ut på havet med de tre korpar som han hade blotat i Norge.] Och när han släppte den första, flög den tillbaka akterut, den andra flög upp i luften och tillbaka till skeppet, den tredje flög framåt förbi stäven i den riktning där de fann landet. De kom österifrån till Horn och seglade söder om landet. Och när de seglade västerut förbi Reykjanes och fjorden öppnade sig, så att de såg Snæfellsnes, då talade Faxi om det: ”Detta måste vara ett stort land som vi har funnit. Här finns stora vattendrag.” Sedan kallas det Faxaóss. Flóki och de andra seglade västerut över Breiðafjörðr och tog land där det heter Vatnsfjörðr vid Barðaströnd. Då var fjorden full av fångst, och för fiskets och fångstens skull glömde de att skaffa hö, och all deras boskap dog under vintern. Våren var ganska kall. Då gick Flóki upp på ett högt fjäll och såg norrut över fjällen en fjord full av havsis. Därför kallade de landet Island, som det har hetat sedan dess. Flóki och de andra tänkte resa bort om sommaren och blev färdiga en kort tid före vintern. [Där syns ännu tomten efter deras hall innanför Brjánslækr, och likaså båtskjulet och likaså deras kokgrop.] De kunde inte ta sig förbi Reykjanes, och båten slets loss från dem och Herjólfr i den. Han landade där det nu heter Herjólfshöfn. Flóki var över vintern i Borgarfjörðr. [Flóki kom till Hafnarfjörðr. De fann en val på en sandbank utanför fjorden och kallade stället Hvaleyri. Där möttes de och Herjólfr.] De seglade sommaren därpå till Norge. Och när man frågade om landet, då talade Flóki illa om det, men Herjólfr berättade om landets förtjänster och fel, och Þórólfr sade att det droppade smör från vartenda strå i det land som de hade funnit. Därför kallades han Þórólfr smör. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 3 (maskinöversättning) Kapitel 3 En man hette Björnólfr, och en annan Hróaldr. De var söner till Hrómundr Gripsson. De for från Telemark på grund av dråp och slog sig ner i Dalsfjörðr i Fjalir. Björnólfrs son var Örn, far till Ingólfr och Helga, och Hróaldrs son var Hróðmarr, far till Leifr. Fosterbröderna Ingólfr och Leifr for i härnad med sönerna till Atli jarl den smale från Gaular, Hásteinn och Hersteinn och Hólmsteinn. Mellan dem gick alla affärer väl. Och när de kom hem, avtalade de att fara tillsammans en annan sommar. Men under vintern höll fosterbröderna ett gästabud för jarlens söner. Vid det gästabudet avlade Hólmsteinn ett löfte (heit) att han skulle få Helga Arnardóttir eller ingen kvinna annars. Folk tyckte inte mycket om detta löfte, och Leifr rodnade synbart, och det blev kyligt mellan honom och Hólmsteinn när de skildes där vid gästabudet. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 4 (maskinöversättning) Kapitel 4 Våren därpå gjorde sig fosterbröderna redo att fara i härnad och tänkte möta Atli jarls söner. De möttes vid Hísargafl, och Hólmsteinn och hans bröder gick genast till strid mot Leifr och de andra. Och när de hade stridit en stund, kom Ölmóðr den gamle, son till Hörða-Kári, Leifrs frände, till dem och hjälpte Ingólfr och hans folk. I den striden föll Hólmsteinn, men Hersteinn flydde. Sedan for Leifr och de andra i härnad. Och vintern därpå for Hersteinn mot Leifr och de andra och ville döda dem. Men de fick underrättelse om hans färd och drog emot dem. Då blev det åter en stor strid, och där föll Hersteinn. Därefter strömmade fosterbrödernas vänner från Firðafylki till dem. Då sändes män till Atli jarl och Hásteinn för att erbjuda förlikning, och de förliktes på det villkoret att Leifr och de andra betalade sina ägor till fadern och sonen. Men fosterbröderna rustade ett stort skepp som de ägde och for för att söka det land som Hrafna-Flóki hade funnit och som då kallades Island. De fann landet och var i Austfirðir i södra Álftafjörðr. De tyckte att landet var bättre i söder än i norr. De var en vinter i landet och for sedan tillbaka till Norge. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 5 (maskinöversättning) Kapitel 5 Därefter använde Ingólfr deras gods till Islandsfärden, men Leifr for i härnad på vikingafärd västerut. Han härjade på Irland och fann där ett stort jordhus. Där gick han in, och det var mörkt, tills det lyste från ett svärd som en man höll. Leifr dräpte den mannen och tog svärdet och mycket gods från honom. Sedan kallades han Hjörleifr. Hjörleifr härjade vida omkring på Irland och fick där mycket gods. Där tog han tio trälar, som hette så: Dufþakr och Geirröðr, Skjaldbjörn, Halldórr och Drafdritr. Fler nämns inte. Men därefter for Hjörleifr till Norge och träffade där Ingólfr, sin fosterbror. Han hade tidigare fått Helga Arnardóttir, Ingólfrs syster, till hustru. Den vintern höll Ingólfr ett stort blot och sökte förebud om sitt öde, men Hjörleifr ville aldrig blota. Spådomen (fréttin) visade Ingólfr till Island. Därefter rustade var och en av svågrarna sitt skepp till Islandsfärden. Hjörleifr hade sitt krigsbyte på sitt skepp, och Ingólfr deras gemensamma gods, och de gick till havs när de var färdiga. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 6 (maskinöversättning) Kapitel 6 Den sommar då Ingólfr och de andra for för att bebygga Island hade Harald hårfagre varit kung i Norge i tolv år. Då hade det gått sex tusen sjuttiotre vintrar från denna världens början, och från Herrens människoblivande åttahundra sjuttiofyra år. De seglade i sällskap tills de såg Island. Då skildes de åt. När Ingólfr såg Island, kastade han sina högsätesstolpar (öndvegissúlur) överbord för att få lycka. Han förutsade att han skulle bosätta sig där stolparna kom i land. Ingólfr tog land där det nu heter Ingólfshöfði, men Hjörleifr drev västerut längs landet, och han fick ont om vatten. Då tog de irländska trälarna det rådet att knåda samman mjöl och smör och sade att det släckte törsten. De kallade det minþak. Men när det var färdigt, kom ett kraftigt regn, och de samlade då vatten på tälten. Men när minþaket började mögla, kastade de det överbord, och det flöt i land där det nu heter Minþakseyrr. Hjörleifr tog land vid Hjörleifshöfði, och där fanns då en fjord, och dess inre ände vette in mot udden. Hjörleifr lät bygga två hallar där, och den ena tomten är arton famnar och den andra nitton. Hjörleifr bodde där över vintern. Men på våren ville han så. Han hade en enda oxe, och han lät trälarna dra årdern. Och medan Hjörleifr och hans män var vid hallen, kom Dufþakr på det rådet att de skulle döda oxen och säga att en skogsbjörn hade dödat den, och sedan skulle de anfalla Hjörleifr och hans män om de letade efter björnen. Därefter berättade de detta för Hjörleifr. Och när de gick för att leta efter björnen och spred sig i skogen, då gav sig trälarna på var och en av dem och mördade dem alla, lika många som de själva. De sprang bort med deras kvinnor och lösöre och båten. Trälarna for till de öar som de såg ute i havet mot sydväst och slog sig ner där en tid. Ingólfrs trälar hette Vífill och Karli. Han sände dem västerut längs kusten för att leta efter hans högsätesstolpar. Men när de kom till Hjörleifshöfði, fann de Hjörleifr död. Då for de tillbaka och berättade de nyheterna för Ingólfr. Han tog illa vid sig av dråpet på Hjörleifr och hans män. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 7 (maskinöversättning) Kapitel 7 Därefter for Ingólfr västerut till Hjörleifshöfði, och när han såg Hjörleifr död, sade han: ”Ringa öde fick här en god kämpe, att trälar skulle bli hans bane, och så ser jag att det går för var och en som inte vill blota.” Ingólfr lät ordna graven för Hjörleifr och hans män och ta hand om deras skepp och egendom. Ingólfr gick då upp på udden och såg öar ligga mot sydväst ute i havet. Det föll honom in att de måste ha sprungit dit, eftersom båten var försvunnen. De for för att leta efter trälarna och fann dem där det heter Eið på öarna. De höll då på att äta när Ingólfr och hans män kom fram till dem. De blev skräckslagna, och var och en sprang åt sitt håll. Ingólfr dräpte dem alla. Där han dog heter det Dufþaksskor. Flera av dem sprang utför berget, där det sedan är uppkallat efter dem. Det ställe där trälarna dräptes heter sedan Vestmannaeyjar, eftersom de var västmän (Vestmenn). Ingólfr och hans män tog med sig kvinnorna till dem som hade mördats. De for då tillbaka till Hjörleifshöfði. Ingólfr var där en andra vinter, och sommaren därpå for han västerut längs kusten. Han var den tredje vintern under Ingólfsfell väster om Ölfusá, [där somliga säger att han ligger i hög]. Det halvåret fann Vífill och Karli hans högsätesstolpar vid Arnarhváll nedanför heden. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 8 (maskinöversättning) Kapitel 8 Ingólfr for på våren ner över heden. Han tog sig boplats där hans högsätesstolpar hade kommit i land. Han bodde i Reykjarvík. Där finns de högsätesstolparna ännu i eldhuset. Och Ingólfr tog land (nam land) mellan Ölfusá och Hvalfjörðr utanför Brynjudalsá, mellan den och Öxará, och alla näsen utåt. Då sade Karli: ”Till ont for vi genom goda bygder, när vi skall bebygga detta utnäs.” Han försvann bort och en trälkvinna med honom. Vífill gav Ingólfr friheten, och han byggde vid Vífilstóftir. Efter honom är Vífilsfell uppkallat. Där bodde han länge och var en pålitlig man. Ingólfr lät bygga en hall på Skálafell. Därifrån såg han rök vid Ölfusvatn och fann Karli där. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 9 (maskinöversättning) Kapitel 9 Ingólfr var den mest berömde av alla landnamsmän, eftersom han kom hit till obebyggt land och var den förste som bebyggde landet. Andra landnamsmän gjorde detsamma efter hans exempel. Ingólfr hade Hallveig Fróðadóttir, syster till Loftr den gamle, till hustru. Deras son var Þorsteinn, som lät inrätta ett ting på Kjalarnes innan alltinget (alþingi) inrättades. Þorsteinns son var lagsagomannen (lögsögumaðr) Þorkell máni, som av alla hedningar har haft de bästa sederna, så långt man vet exempel på. Han lät bära sig ut i solstrålarna i sin dödssjukdom och anförtrodde sig åt den gud som hade skapat solen. Han hade också levt lika rent som de kristna män som har de bästa sederna. Hans son var Þormóðr, som var allsherjargode (allsherjargoði) när kristendomen kom till Island. Hans son var Hamall, far till Már och Þormóðr och Torfi. [Sigurðr var son till Már, far till Hamall, far till Guðmundr, far till Þormóðr Skeiðagoði.] ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 10 (maskinöversättning) Kapitel 10 En framstående hersir (hersir) i Norge hette Björn buna, son till hersen Veðrar-Grímr från Sogn. Gríms mor var Hervör, dotter till Þorgerðr, dotter till hersen Eylaugr från Sogn. Från Björn härstammar nästan alla stormän på Island. Han hade Vélaug, [syster till Vémundr den gamle], till hustru. De hade tre söner: en var Ketill flatnos, den andre Hrappr, den tredje Helgi. De var framstående män, och om deras efterkommande berättas mycket i denna bok. En man hette Þórðr skeggi. Han var son till Hrappr, son till Björn buna. Þórðr hade Vilborg Ósvaldsdóttir till hustru. Deras dotter hette Helga. Henne hade Ketilbjörn den gamle till hustru. Þórðr for till Island och tog land med Ingólfrs samtycke i hans landnam mellan Úlfarsá och Leiruvágr. Han bodde på Skeggjastaðir. Från Þórðr härstammar många stormän på Island. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 11 (maskinöversättning) Kapitel 11 En man hette Hallr gudlös. Han var son till Helgi gudlös. Fadern och sonen ville inte blota och trodde på sin egen kraft. Hallr for till Island och tog land med Ingólfrs samtycke från Leiruvágr till Mógilsá. Halls son var Helgi, som hade Þuríðr Ketilbjarnardóttir till hustru. Deras son var Þórðr i Álfsnes, som hade Guðný Hrafnkelsdóttir till hustru. Hallr bodde i Múli. Harald hårfagre härjade västerut över havet, som det är skrivet i hans saga. Han lade under sig alla Sydöarna så långt västerut att ingen [norsk kung] sedan har fått makt längre bort. Men när han for västerifrån, slog sig vikingar och skottar och irer ner på öarna och härjade och rövade vida omkring. Och när kung Harald fick höra det, sände han Ketill flatnos, son till Björn buna, västerut för att återvinna öarna. Ketill hade Yngvildr, dotter till hersen Ketill veðr från Ringerike, till hustru. Deras söner var Björn den österländske och Helgi bjóla. Auðr den djuptänkta och Þórunn hyrna var deras döttrar. Ketill for västerut men lämnade kvar Björn, sin son. Han lade under sig alla Sydöarna och gjorde sig till hövding över dem, men betalade inga skatter till kungen, som det var tänkt. Då tog kungen hans ägor i besittning och drev bort Björn, hans son. Helgi bjóla, son till Ketill flatnos, for till Island från Sydöarna. Han var hos Ingólfr den första vintern och tog med hans samtycke hela Kjalarnes mellan Mógilsá och Mýdalsá. Han bodde vid Hof. Hans söner var Víga-Hrappr och Kollsveinn, far till Eyvindr hjalti, far till Kollsveinn, far till Þorgerðr, mor till Þóra, mor till Ögmundr, far till biskop Jón den helige. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 12 (maskinöversättning) Kapitel 12 En son till Hrappr, son till Björn buna, hette Örlygr. Han var i fosterhem hos den helige biskop Patrekr på Sydöarna. Han fick lust att fara till Island och bad att biskopen skulle sörja för honom. Biskopen lät honom ta med sig kyrkvirke och en järnklocka och ett plenarium (plenáriúm) och vigd jord, som han skulle lägga under hörnstolparna. Biskopen bad honom ta land där han såg två fjäll från havet och bosätta sig under det södra fjället, och det skulle finnas en dal i vart och ett av fjällen. Där skulle han ta sig boplats och låta bygga en kyrka och helga den åt den helige Columba. Med Örlygr på skeppet var en man som hette Kollr, hans fosterbror, en annan Þórólfr spörr, en tredje Þorbjörn tálkni och hans bror Þorbjörn skúma. De var söner till Böðvarr blöðruskalli. Örlygr och de andra gick till havs och fick en svår färd och visste inte vart de for. Då åkallade Örlygr biskop Patrekr för att få landa, och lovade att han skulle ge ett ortnamn efter hans namn där han tog land. De var ute bara en kort tid därefter innan de såg land, och de hade kommit västerut runt landet. De landade där det heter Örlygshöfn, och fjorden innanför kallade de Patreksfjörðr. [Men Kollr åkallade Tor. Då skildes de åt i stormen, och han kom dit där det heter Kollsvík, och där förliste han sitt skepp.] Där var de en vinter, och på våren rustade Örlygr sitt skepp. Men somliga av hans skeppsmän tog land där, som det ännu skall berättas. Örlygr seglade västerifrån förbi Barð, och när han kom söderut förbi Snæfellsjökull in i fjorden, såg han två fjäll och en dal i vartdera. [Där föll järnklockan överbord och sjönk.] Där kände han igen det land som han hade blivit anvisad. Han höll då mot det södra fjället, och det var Kjalarnes, och Helgi, hans kusin, hade tagit land där tidigare. [Och de seglade in i fjorden och landade där det nu heter Sandvík på Kjalarnes. Där låg då järnklockan i en tånghög.] Örlygr var hos Helgi den första vintern, och på våren tog han land med Helgis samtycke från Mógilsá till Ósvífrslækr och bodde vid Esjuberg. Han lät bygga en kyrka där, som det var sagt. Örlygr hade många barn. [Hans hustru hette Hjálp. Deras son var Valþjófr, som kom fullvuxen till Island med Örlygr], far till Valbrandr, far till Torfi. [Sedan hade Örlygr Ísgerðr, dotter till Þormóðr Bresason, till hustru. Deras son var Geirmundr, far till Halldóra, som Þjóstólfr, son till Björn gullberi, hade till hustru. Deras son var Þorleifr, som bodde vid Esjuberg efter Geirmundr, sin morfar.] Örlygr och hans fränder trodde på Columba, [fast de var odöpta. Þorleifr var trollstark och tog ändå kristendomen. Från honom härstammar esjubergingarna och många människor]. Dottern till Örlygr den gamle [och Ísgerðr] var Vélaug, som Gunnlaugr ormstunga, son till Hrómundr i Þverárhlíð, hade till hustru. Deras dotter var Þuríðr dylla, mor till Illugi den svarte på Gilsbakki. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 13 (maskinöversättning) Kapitel 13 En man från Katanes hette Svartkell. Han [for från England till Island och] tog land innanför Mýdalsá, mellan den och Eilífsdalsá, och bodde först vid Kiðjafell och sedan på Eyrr. Hans son var Þorkell, far till Glúmr, som bad så inför korset: ”Gott alltid åt gamla män, gott alltid åt unga män.” Han var far till Þórarinn, far till Glúmr [på Vatnslausa. Svartkells syster hette Arnleif, som Þórólfr viligísl, far till Kleppjárn den gamle från Flókadalr, hade till hustru. Deras dotter var Hallgerðr, som Bergþórr Kollason hade till hustru]. Valþjófr, son till Örlygr den gamle från Esjuberg, tog hela Kjós och bodde vid Meðalfell. [Hans son hette Þorbjörn kollr, far till Hallveig, som Þórðr lambi hade till hustru. Det är valþýfingarnas släkt. Valþjófrs dotter hette Signý, efter vilken Signýjarstaðir är uppkallat. Henne hade Grímkell, son till Björn gullberi, till hustru. Deras söner var Hörðr, som dräptes i Geirshólmr, och Gnúpr, far till] Birningr, far till Gnúpr, far till Eiríkr, grönländingarnas biskop. [En annan son till Valþjófr hette Valbrandr, far till Torfi, som först bodde på Möðruvellir. Fadern och sonen ingick kompanjonskap med Tungu-Oddr. Därför bodde de sedan på Breiðabólstaðr i norra Reykjardalr. Torfi var far till Þorkell på Skáney, som hade Arngerðr, dotter till Þorkell Svartkelsson, till hustru.] ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 14 (maskinöversättning) Kapitel 14 Hvamm-Þórir tog land mellan Laxá och Forsá och bodde i Hvammr. Þórir tvistade med Refr den gamle om den ko som hette Brynja. Efter henne är dalen uppkallad. Hon gick ute där med fyrtio nötkreatur, och alla härstammade från henne. Refr och Þórir stred vid Þórishólar. Där föll Þórir och åtta av hans män. [Þórólfr smör, som nämndes tidigare, var son till Þorsteinn skrofi, son till Grímr, den som blotades åt efter sin död för att han var så omtyckt och kallades kamban. Þórólfr smörs son var Sölmundr, far till Þorsteinn, den som] tog land mellan Botnsá och Forsá, hela Brynjudalr. Han hade Þorbjörg katla, dotter till Helgi skarfr [Geirleifsson, som tog Barðaströnd], till hustru. Deras son var Refr den gamle, [som bodde vid Múli i Brynjudalr], från vilken bryndælerna härstammar, [far till Halldóra, som Sigfúss, son till Elliða-Grímr, hade till hustru; deras dotter Þorgerðr, mor till Sigfúss, far till prästen Sæmundr den lärde]. Nu räknas de män upp som har bott i Ingólfrs landnam, västerut från honom. En man hette Ávangr, irländsk till släkten. Han bosatte sig först i Botn. Där fanns då så stor skog att han byggde ett havsgående skepp av den [och lastade det där det nu heter Hlaðhamarr]. Hans son var Þorleifr, far till Þuríðr, som Þormóðr Þjóstarsson på Álftanes hade till hustru, och till Iðunn Molda-Gnúpsdóttir. Þormóðrs son var Börkr, far till Þórðr, far till Auðunn i Brautarholt. Kolgrímr den gamle, son till hersen Hrólfr, tog land utåt från Botnsá till Kalmansá och bodde på Ferstikla. Han hade Gunnvör, dotter till Hróðgeirr den vise, till hustru. Deras barn var Þórhalli, far till Kolgrímr, far till Steinn, far till Kvistr, från vilken kvistlingarna härstammar. Bergþóra var en dotter till Kolgrímr den gamle, som Refr i Brynjudalr hade till hustru. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 15 (maskinöversättning) Kapitel 15 [Þormóðr den gamle och Ketill, Bresis söner, for från Irland till Island och tog hela Akranes mellan Aurriðaá och Kalmansá. De var irländare. Kalman, efter vilken ån är uppkallad, var också irländare och bodde först på Katanes. Bröderna delade landet mellan sig så att Þormóðr ägde söder om Reynir och till Kalmansá och bodde vid Inre Hólmr, och Ketill, hans bror, ägde väster om Reynir och norr om Akrafell till Aurriðaá. Hans son hette Bersi, far till Þorgestr, far till Starri vid Hólmr, far till Knöttr, far till Ásdís, som Klængr Snæbjarnarson, son till Hafnar-Ormr, hade till hustru. Geirlaug var dotter till Þormóðr den gamle, mor till Tungu-Oddr. Jörundr den kristne var son till Ketill Bresason. Han bodde i Jörundarholt, det som nu kallas i Garðar. Han höll väl fast vid kristendomen till sin död och var eremit på sin ålderdom. Jörundrs son var Kleppr, far till Einarr, far till Narfi. En annan son till Kleppr hette Hávarr, far till Þorgeirr. Ketill Bresasons dotter hette Eðna. Hon var gift på Irland med en man som hette Konáll. Deras son var Ásólfr alskik, som vid den tiden for från Irland till Island och kom ut österut i Ósar i Austfirðir.] Han var frände till Jörundr i Garðar. Han var en god kristen och ville inte ha något att göra med hedningar, och han ville inte ta emot mat av dem. [De for tolv tillsammans österifrån tills de kom till gården hos Þorgeirr den hördske i Holt under Eyjafjöll och slog upp sitt tält där. Men tre av hans följeslagare var då sjuka. De dog där, och prästen Jón Þorgeirsson, far till Grímr i Holt, fann deras ben och flyttade dem till kyrkan. Sedan byggde Ásólfr sig en hall ungefär där kyrkhörnet nu är vid Ásólfsskáli, på Þorgeirrs råd, eftersom Þorgeirr då inte ville ha honom vid sina hus. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 16 (maskinöversättning) Kapitel 16 En å rann alldeles intill Ásólfrs hall. Det var i början av vintern. Ån blev genast full av fisk. Þorgeirr sade att de satt på hans fiskeplats. Sedan for Ásólfr bort därifrån och byggde en annan hall längre västerut vid en annan å. Den heter Írá, eftersom de var irländare. Och när folk kom till ån, var den full av fisk, så att folk tyckte sig aldrig ha sett ett sådant under, men allt var borta ur den östra ån. Då drev bygdens folk bort dem därifrån, och han for då till den västligaste hallen. Allt gick på samma sätt. Bönderna kallade dem trollkunniga, men Þorgeirr sade att han trodde att de var goda män. På våren for de bort och västerut till Akranes. Han satte upp gård vid Hólmr på kyrkplatsen. Hans son var Sölvi, far till Þórhildr, som Brandr, son till Þorgrímr Kjallaksson, hade till hustru; deras son Þorleifr, far till Bárðr, far till Jófríðr, som Árni Torfuson hade till hustru; deras dotter Helga, som Arngrímr Guðmundarson hade till hustru. Och när Ásólfr blev gammal, blev han eremit. Hans kyffe stod där kyrkan nu står. Där dog han och begravdes vid Hólmr. Men när Halldórr, son till Illugi den röde, bodde där, då vande sig en ladugårdspiga vid att torka sina fötter på den tuva som låg på Ásólfrs grav. Hon drömde att Ásólfr förebrådde henne för att hon torkade sina smutsiga fötter på hans hus, – ”men då blir vi sams”, säger han, ”om du berättar din dröm för Halldórr.” Hon berättade det för honom, och han sade att det inte var något att fästa sig vid vad kvinnor drömde, och brydde sig inte om det. Men när biskop Hróðólfr for bort från Bær, där han hade bott i omkring nitton år, då blev tre munkar kvar där. En av dem drömde att Ásólfr sade till honom: ”Sänd din huskarl till Halldórr vid Hólmr och köp av honom den tuva som ligger på ladugårdsstigen, och betala en mark silver för den.” Munken gjorde så. Huskarlen lyckades köpa tuvan och grävde sedan i jorden och påträffade där människoben. Han tog upp dem och for hem med dem. Natten därpå drömde Halldórr att Ásólfr kom till honom och sade att han skulle ta båda ögonen ur skallen på honom, om han inte köpte hans ben för samma pris som han sålde dem. Halldórr köpte Ásólfrs ben och lät göra ett träskrin åt dem och ställa det över altaret. Halldórr sände Illugi, sin son, utomlands efter kyrkvirke, och när han for tillbaka och kom mellan Reykjanes och Snjófjallsnes, då fick han inte för styrmännen ta land där han ville. Då kastade han allt kyrkvirket överbord och bad att det skulle komma dit där Ásólfr ville, och östmännen kom västerut till Vaðill. Men tre nätter senare kom virket till Kirkjusandr vid Hólmr, utom två stockar som kom till Raufarnes på Mýrar. Halldórr lät bygga en kyrka på trettio alnar och täckt med trä och helgade den åt Kolumkilli tillsammans med Gud.] ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 17 (maskinöversättning) Kapitel 17 En man hette Bekan, som tog land i Ketills landnam, från Berjadalsá till Aurriðaá, och bodde vid Bekansstaðir. [En annan son till Ketill hette Gufa. Han ville bosätta sig på Nes, men Ingólfr drev bort honom därifrån. Då for han till Rosmhvalanes och ville bosätta sig vid Gufuskálar. Men han och Steinuðr kom överens genom köp om att han skulle fara bort, men ett fiskeläge skulle alltid höra till Hólmr. Gufas träl hette Skorri, åt vilken han anförtrodde sin hustru och sitt gods medan han for för att leta land. Men trälen sade att hans hustru var död [osäker tolkning], och han ville gifta sig med henne. Hon blev avvisande och ville ta livet av sig. Gufa var den första vintern på Mýrar vid Gufuá, den andra på Snæfellsnes vid Gufuskálar, den tredje i Gufufjörðr. Då trivdes han och for därifrån tillbaka. Då rymde Skorri. Skorri var en vinter i hemlighet i Skorraholt, en annan i Skorradalr. Men Gufa fann honom till sist på Skorraey utanför Mýrar och dräpte honom där. Gufa bodde senare i Gufudalr. Hans son var Þorkell skeifr, far till Arnórr, far till Kolli på Heynes.] Fiðr den rike, son till Halldórr, son till Högni, [for från Stavanger till Island. Han hade Þórvör, dotter till Þorbjörn från Mosfell, son till Hraði, till hustru]. Han tog land söder om Laxá och till Kalmansá och bodde vid Miðfell. Hans son var Þorgeirr, far till Jósteinn, far till Þórunn, mor till Guðrún, mor till Sæmundr, far till biskop Brandr. [Skeggi i Skógar var son till Þórunn, far till Styrmir och Bolli i Skógar. Hallkell, som tog Hvítársíða, bodde först på Akranes vid Hallkelsstaðir, innan Bresis söner drev bort honom. Och när han for efter sin boskap, som hade gått ute utan tillsyn där, dräptes han och ligger där i hög.] Hafnar-Ormr tog land runt Melahverfi ut till Aurriðaá och Laxá och in till Andakílsá och bodde i Höfn. Hans son var Þorgeirr höggvinkinni, far till Þórunn, mor till Þórunn, mor till Jósteinn, far till Sigurðr, far till Bjarnheðinn. Þorgeirr höggvinkinni var hirdman (hirðmaðr) hos kung Håkon Adalstensfostre. Han fick vid Fitjar ett sår i kinden och ett gott rykte. Två bröder bodde i Finnrs och Ormrs landnam, Hróðgeirr den vise i Saurbær och Oddgeirr vid Leirá. Men Finnr och Ormr köpte bort dem, eftersom de tyckte att det var trångt om land där. Hróðgeirr och hans bror tog sedan land i Flói, Hraungerðingahreppr. Hróðgeirr bodde i Hraungerði och Oddgeirr i Oddgeirshólar. Han hade en dotter till Ketill gufa till hustru. [Hafnar-Ormr ligger där i hög på udden framför gården i Höfn, där han tog land.] ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 18 (maskinöversättning) Kapitel 18 En man hette Úlfr, son till Brunda-Bjálfi och Hallbera, dotter till Úlfr den orädde från Hrafnista. Úlfr hade Salbjörg, dotter till Berðlu-Kári, till hustru. Han kallades Kveld-Úlfr. Þórólfr och Skalla-Grímr var deras söner. Kung Harald hårfagre lät dräpa Þórólfr norrut i Alstahaug på Sandnes på grund av förtal från Hildiríðrs söner. Det ville kung Harald inte gälda böter för. Då rustade Grímr och Kveld-Úlfr ett handelsskepp och tänkte fara till Island, eftersom de hade hört talas om Ingólfr, sin vän, där. De låg i Solund i väntan på att gå till havs. Där tog de den knarr som kung Harald hade låtit ta från Þórólfr, när hans män just hade kommit från England, och dräpte där Hallvarðr harðfari och Sigtryggr snarfari, som hade vållat det. Där dräpte de också sönerna till Guðþormr, son till Sigurd hjort, kungens kusiner, och hela deras besättning utom två män, som de lät berätta nyheterna för kungen. De rustade båda skeppen till Island och trettio man på vartdera. Kveld-Úlfr styrde det som de då hade tagit. Grímr den hålogske, son till Þórir, son till Gunnlaugr, son till Hrólfr, son till Ketill kjölfari, var befälhavare tillsammans med Kveld-Úlfr på det skepp som han styrde. De höll ständigt kontakt med varandra på havet. Och när de hade kommit långt över havet, blev Kveld-Úlfr sjuk. Han bad att en kista skulle göras åt hans lik om han dog, och bad att man skulle säga till Grímr, hans son, att han skulle ta boplats på Island nära det ställe där hans kista kom i land, om det blev möjligt. Därefter dog Kveld-Úlfr, och hans kista sköts överbord. Grímr och de andra höll söderut längs landet, eftersom de hade hört att Ingólfr bodde på södra delen av landet. De seglade västerut förbi Reykjanes och styrde där in i fjorden. Då skildes de åt, så att ingen av dem visste var de andra var. Grímr den hålogske och hans män seglade ända in i fjorden, tills alla skär tog slut, och kastade då sina ankare. Och när det blev flod, förflyttade de sig upp i ett åmynning och ledde skeppet så långt upp som det gick. Den ån heter nu Gufuá. Där bar de sina förnödenheter i land. Och när de undersökte landet, hade de gått bara en kort bit från skeppet innan de fann Kveld-Úlfrs kista uppdriven i en vik. De bar den ut på det näs som fanns där och staplade sten över den. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 19 (maskinöversättning) Kapitel 19 Skalla-Grímr kom i land där det nu heter Knarrarnes på Mýrar. Sedan undersökte han landet, och där fanns mycket myrmark och vidsträckta skogar, långt mellan fjäll och strand. Och när de for inåt längs fjorden, kom de till det näs där de fann svanar. Det kallade de Álftanes. De gav sig inte förrän de fann Grímr den hålogske och hans män. De berättade för Grímr allt om sina färder och likaså vilka ord Kveld-Úlfr hade sänt till Grímr, sin son. Skalla-Grímr gick för att se var kistan hade kommit i land. Han tyckte att det borde finnas en god boplats nära därifrån. Skalla-Grímr var över vintern där han kom från havet och undersökte då hela bygden. Han tog land utifrån Selalón och upp till Borgarhraun och söderut ända till Hafnarfjöll, hela bygden så vitt som vattendragen rinner till havet. Han byggde en gård vid den vik där Kveld-Úlfrs kista kom i land och kallade den Borg, och likaså kallade han fjorden Borgarfjörðr. Sedan fördelade han bygden åt sina följeslagare, och där tog många män sedan land med hans samtycke. Skalla-Grímr gav land åt Grímr den hålogske söder om fjorden mellan Andakílsá och Grímsá. Han bodde på Hvanneyri. Hans son hette Úlfr, far till Hrólfr i Geitland. En man hette Þorbjörn svarte. Han köpte land av Hafnar-Ormr innanför Selaeyrr och upp till Forsá. Han bodde på Skeljabrekka. Hans son var Þorvarðr, som hade Þórunn, dotter till Þorbjörn från Arnarholt, till hustru. Deras söner var Þórarinn blinde och Þorgils orraskáld, som var hos Óláfr kváran i Dublin. Skorri, Ketill gufas frigivne träl (leysingi), tog Skorradalr ovanför sjön och dräptes där. Björn gullberi tog södra Reykjardalr [från Grímsá till Flókadalsá] och bodde på Gullberastaðir. Hans son var Grímkell gode (goði) i Bláskógar. Han hade Signý, dotter till Valbrandr, son till Valþjófr, till hustru. Deras son var Hörðr, som var ledare för hólmsmännen. Björn gullberi hade Ljótunn, syster till Kolgrímr den gamle, till hustru. Svarthöfði vid Reyðarfell var en annan son till dem. Han hade Þuríðr Tungu-Oddsdóttir till hustru; deras dotter Þórdís, som Guðlaugr den rike hade till hustru. Þjóstólfr var Björns tredje son, Geirmundr den fjärde. Þorgeirr meldun fick allt land ovanför Grímsá av Björn. Han bodde i Tungufell. Han hade Geirbjörg, dotter till Bálki från Hrútafjörðr, till hustru; deras son Véleifr den gamle. Flóki, Ketill gufas träl, [Skorris bror], tog [hela] Flókadalr [mellan Flókadalsá och Geirsá och bodde i Hrísar] och dräptes där. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 20 (maskinöversättning) Kapitel 20 En förnäm man hette Óleifr hjalti. Han kom med sitt skepp till Borgarfjörðr och var den första vintern hos Skalla-Grímr. Han tog land med Skalla-Gríms samtycke mellan Grímsá och Geirsá och bodde vid Varmalækr. Hans söner var Ragi i Laugardalr och lagsagomannen (lögsögumaðr) Þórarinn, som hade Þórdís, dotter till Óláfr feilan, till hustru; deras dotter Vigdís, som Steinn Þorfinnsson hade till hustru. Ragis son var Guðþormr, far till Gunnvör, mor till Þórný, mor till Þorlákr, far till Runólfr, far till biskop Þorlákr. Ketill blundr och Geirr, hans son, kom till Island och var den första vintern hos Skalla-Grímr. Då fick Geirr Þórunn, Skalla-Gríms dotter, till hustru. Våren därpå anvisade Grímr dem land, och de tog land upp från Flókadalsá till Reykjadalsá och hela den landtungan upp till Rauðsgil och hela Flókadalr ovanför backarna. Ketill bodde i Þrándarholt. Efter honom är Blundsvatn uppkallat, där bodde han sedan. Geirr den rike, hans son, bodde i Geirshlíð men hade en annan gård vid Övre Reykir. Hans söner var Þorgeirr blundr och Blund-Ketill och Svarðkell på Eyrr. Geirs dotter var Bergdís, som Gnúpr Flókason i Hrísar hade till hustru. Av den släkten var Þóroddr hrísablundr. [En framstående man hette Krömu-Oddr; han tog norra Reykjadalr och hela landtungan mellan Reykjadalsá och Hvítá och upp till Deilargil. Hans son var Önundr, som hade Þorlaug Þormóðsdóttir till hustru. Deras son var Tungu-Oddr, som bodde på Breiðabólstaðr.] Önundr breiðskeggr var son till Úlfarr, son till Úlfr Fitjumskeggi, son till Þórir hlammandi. Önundr tog hela landtungan mellan Hvítá och Reykjadalsá och bodde på Breiðabólstaðr. Han hade Geirlaug, dotter till Þormóðr på Akranes, syster till Bersi, till hustru. Deras son var Tungu-Oddr, och deras dotter hette Þórodda. Henne fick Torfi, son till Valbrandr, son till Valþjófr, son till Örlygr från Esjuberg, och i hemgift följde henne halva Breiðabólstaðr och Hálsaland därtill. Han gav Signý, sin syster, Signýjarstaðir, och hon bodde där. Torfi dräpte kroppsmännen, tolv tillsammans, och han var den som mest låg bakom dråpet på hólmsmännen, och han var på Hellisfitjar tillsammans med Illugi den svarte och Sturla gode, när arton hellismän dräptes där, och Auðunn Smiðkelsson brände de inne på Þorvarðsstaðir. Torfis son var Þorkell på Skáney. Tungu-Oddr hade Jórunn Helgadóttir till hustru. Deras barn var Þorvaldr, som låg bakom branden hos Blund-Ketill, och Þóroddr, som hade Jófríðr Gunnarsdóttir till hustru; deras dotter Húngerðr, som Svertingr Hafr-Bjarnarson hade till hustru. Tungu-Oddrs dotter var Þuríðr, [som Svarthöfði hade till hustru, och Jófríðr], som Þorfinnr Sel-Þórisson hade till hustru, och Hallgerðr, som Hallbjörn, son till Oddr från Kiðjaberg, hade till hustru. Kjölvör, som bodde på Kjölvararstaðir, var Tungu-Oddrs moster, mor till Þorleif, mor till Þuríðr, mor till Gunnhildr, som Kali hade till hustru, och till Glúmr, far till Þórarinn, far till Glúmr vid Vatnlausa. ## Landnámabók - Fyrsti hluti, kap. 21 (maskinöversättning) Kapitel 21 En man hette Rauðr, som tog land upp från Rauðsgil till Gil och bodde vid Rauðsgil. Hans söner var Úlfr på Úlfsstaðir och Auðr på Auðsstaðir norr om ån, som Hörðr dräpte. Där börjar sagan om Hörðr Grímkelsson och Geirr. En man hette Grímr, som tog land på södra sidan upp från Gil till Grímsgil och bodde vid Grímsgil. Hans söner var Þorgils auga på Augastaðir och Hrani på Hranastaðir, far till Grímr, som kallades Stafngrímr. Han bodde på Stafngrímsstaðir. Det heter nu Sigmundarstaðir. Mittemot där, norr om Hvítá, alldeles vid ån, är hans hög. Där blev han dräpt. Þorkell kornamúli tog södra Áss upp från Kollslækr till Deildargil och bodde i Áss. Hans son var Þorbergr kornamúli, som hade Álöf elliðaskjöldr, dotter till Ófeigr och Ásgerðr, syster till Þorgeirr gollnir, till hustru. Deras barn var Eysteinn och Hafþóra, som Eiðr Skeggjason hade till hustru, han som sedan bodde i Áss. Där dog Miðfjarðar-Skeggi, och hans hög är där nedanför gården. En annan son till Skeggi var Kollr, som bodde vid Kollslækr. Eiðrs söner var Eysteinn och Illugi. Úlfr, son till Grímr den hålogske och Svanlaug, dotter till Þormóðr från Akranes, syster till Bersi, tog land mellan Hvítá och de södra jöklarna och bodde i Geitland. Hans söner var Hrólfr den rike, far till Halldóra, som Gizurr den vite hade till hustru; deras dotter Vilborg, som Hjalti Skeggjason hade till hustru. Hans andre son var Hróaldr, far till Hrólfr den yngre, som hade Þuríðr, dotter till Valþjófr, son till Örlygr den gamle, till hustru. Deras barn var Kjallakr vid Lundr i Syðridalr, far till Kollr, far till Bergþórr. En annan var Sölvi i Geitland, far till Þórðr i Reykjaholt, far till Sölvi, far till Þórðr, far till Magnús, far till Þórðr, far till Helga, mor till Guðný, mor till Sturlusönerna, [Sighvatr och Þórðr och Snorri. Sighvats son var Sturla, far till Þuríðr, som herr Rafn hade till hustru; deras barn Jón korpr, Hallkatla och Valgerðr och Þorgerðr. Söner till Hallkatla och Jón Pétrsson var Sturla och Pétr, och dottern Steinunn, som Guðmundr Þorsteinsson, son till Skeggi, hade till hustru]. Hrólfrs tredje son var Illugi den röde, som först bodde i Hraunsáss. Han hade då Sigríðr, dotter till Þórarinn den onde, syster till Músa-Bölverkr, till hustru. Den boplatsen gav Illugi åt Bölverkr, och Illugi flyttade då för att bo på Hofstaðir i Reykjadalr, eftersom geitlendingarna skulle hålla templet (hof) där i stånd till hälften tillsammans med Tungu-Oddr. Sist bodde Illugi vid Inre Hólmr på Akranes, eftersom han bytte med Hólm-Starri både land och hustrur och allt gods. Då fick Illugi Jórunn, dotter till Þormóðr Þjóstarsson från Álftanes, men Sigríðr hängde sig i templet, eftersom hon inte ville gå med på hustrubytet. Hrólfr den yngre gav Þorlaug gydja (gyðja), sin dotter, åt Oddr Ýrarson. Därför flyttade Hrólfr västerut till Ballará och bodde där länge sedan och kallades Hrólfr vid Ballará. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 2 (maskinöversättning) Kapitel 2 Ásbjörn den rike Harðarson köpte land söder om Kjarrá, upp från Sleggjulækr till Hvítbjörg. Han bodde på Ásbjarnarstaðir. Han hade Þorbjörg, dotter till Miðfjarðar-Skeggi, till hustru. Deras dotter var Ingibjörg, som Illugi den svarte hade till hustru. En man hette Örnólfr, som tog Örnólfsdalr och Kjarradalr på norra sidan upp till Hvítbjörg. Ketill blundr köpte land av Örnólfr, allt norr om Klif, och bodde i Örnólfsdalr. Örnólfr satte då upp gård uppe i Kjarradalr, där det nu heter Örnólfsstaðir. Ovanför Klif heter det Kjarradalr, eftersom det där fanns snår och småskog mellan Kjarrá och Þverá, så att man inte kunde bosätta sig där. Blund-Ketill var en mycket rik man. Han lät röja vida omkring i skogarna och bebygga. En bror till Grímr den hålogske hette Hrómundr, son till Þórir, son till Gunnlaugr, son till Hrólfr, son till Ketill kjölfari. Hrómundr kom med sitt skepp till Hvítá. Han tog Þverárdalr och Þverárhlíð ner till Hallarmúli och fram till Þverá. Han bodde på Hrómundarstaðir. Det kallas nu Karlsbrekka. Hans son var Gunnlaugr ormstunga, som bodde på Gunnlaugsstaðir söder om Þverá. Han hade Vélaug till hustru, som tidigare är skrivet, [dotter till Örlygr från Esjuberg; deras dotter Þuríðr, mor till Illugi den svarte, far till Hermundr, far till Hreinn, far till Styrmir, far till abboten Hreinn, far till Valdís, mor till Snorri på Melar, far till Hallbera, som Markús Þórðarson hade till hustru]. En av Hrómundrs skeppsmän hette Högni. Han bodde på Högnastaðir. Hans son var Helgi vid Helgavatn, far till Arngrímr gode, som var med vid branden hos Blund-Ketill. Högni var bror till Finnr den rike. Ísleifr och Ísröðr, två bröder, tog land nedifrån Sleggjulækr mellan Örnólfsdalsá och Hvítá, på norra sidan ner till Rauðalækr och på södra sidan ner till Hörðhólar. Ísleifr bodde på Ísleifsstaðir och Ísröðr på Ísröðarstaðir och ägde landet på södra sidan längs Hvítá. Han var far till Þorbjörn, far till Ljótr på Veggir, som föll i Heiðarvíg. En av Hrómundrs skeppsmän hette Ásgeirr, som bodde på Hamarr upp från Helgavatn. Han hade Hildr stjarna, dotter till Þorvaldr, son till Þorgrímr brækir, till hustru. Deras söner var Steinbjörn den starke och den storhuggande och Þorvarðr, far till Mæfa, som Hrifla hade till hustru, och Þorsteinn den tredje, den fjärde Helgi, far till Þórðr, far till Skáld-Helgi. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 3 (maskinöversättning) Kapitel 3 En kvinna hette Arnbjörg. Hon bodde vid Arnbjargarlækr. Hennes söner var Eldgrímr, som bodde på åsen upp från Arnbjargarlækr på Eldgrímsstaðir, och Þorgestr, som fick sitt banesår när han och Hrani stred, där det nu heter Hranafall. En kvinna hette Þórunn, som bodde i Þórunnarholt. Hon ägde land ner till Víðilækr och upp till gränsen mot Þuríðr spåkvinna, sin syster, som bodde i Gröf. Efter henne är Þórunnarhylr i Þverá uppkallad, och från henne härstammar hamarbyggjarna. Þorbjörn, son till Arnbjörn, son till Óleifr långhals, han var bror till Lýtingr i Vápnafjörðr. Þorbjörn tog Stafaholtstunga mellan Norðrá och Þverá. Han bodde i Arnarholt. Hans son var Teitr i Stafaholt, far till Einarr [och Þorvaldr, far till Þorkatla, som Hyrningr Kleppjárnsson hade till hustru]. Þorbjörn blesi tog land i Norðrárdalr söder om ån upp från Krókr och hela Hellisdalr och bodde på Blesastaðir. Hans son var Gísli vid Melar i Hellisdalr. Efter honom är Gíslavötn uppkallade. En annan son till Blesi var Þorfinnr på Þorfinnsstaðir, far till Þorgerðr heiðarekkja, mor till Þórðr erra, far till Þorgerðr, mor till Helgi vid Lundr. Geirmundr, son till Gunnbjörn gandr, tog landtungan mellan Norðrá och Sandá och bodde i Tunga. Hans son var Brúni, far till Þorbjörn vid Steinar, som föll i Heiðarvíg. Örn den gamle tog Sanddalr och Mjóvidalr och likaså Norðrárdalr nedifrån Krókr till Arnarbæli och bodde på Háreksstaðir. Rauða-Björn tog Bjarnardalr och de dalar som går ut från den. [Han bodde vid Dalsmynni; han var den förste som framställde myrmalm (rauði) på Island, och därför kallades han Rauða-Björn], och han hade en annan gård nedanför Mælifellsgil och ännu en nere i bygden, som det är skrivet. Karl tog Karlsdalr upp från Hreðuvatn och bodde under Karlsfell. Han ägde land ner till Jafnaskarð mot gränsen till Grímr. Skalla-Gríms frigivna trälar hette Gríss och Grímr. Åt dem gav han land uppe vid fjällen, åt Gríss Grísartunga och åt Grímr Grímsdalr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 4 (maskinöversättning) Kapitel 4 En man hette Bersi gudlös, son till Bálki Blæingsson från Hrútafjörðr. Han tog hela Langavatnsdalr och bodde där [på Torfhvalastaðir]. Hans syster var Geirbjörg, som Þorgeirr i Tungufell hade till hustru. Deras son var Véleifr den gamle. Bersi gudlös fick Þórdís, dotter till Þórhaddr från Hítardalr, till hustru och fick med henne Hólmslönd. Deras son var Arngeirr, far till Björn Hítdælakappi. En av Skalla-Gríms frigivna trälar hette Sigmundr. Åt honom gav han land mellan Gljúfrá och Norðrá. Han bodde vid Haugar innan han flyttade till Munaðarnes; efter honom är Sigmundarnes uppkallat. Rauða-Björn köpte land av Skalla-Grímr mellan Gljúfrá och Gufuá. Han bodde vid Rauða-Bjarnarstaðir upp från Eskiholt. Hans söner var Þorkell trefill i Skarð och [Þorgeirr reyðr], Helgi i Hvammr och Gunnvaldr, far till Þorkell, som hade Helga, dotter till Þorgeirr på Víðimýrr, till hustru. [Trefills son var Þormóðr, som diktade Hrafnsmál om Snorri gode.] Två bröder hette Þorbjörn krumr och Þórðr beigaldi. Åt dem gav Skalla-Grímr land utanför Gufuá, och Þorbjörn bodde i Hólar och Þórðr på Beigaldi. Åt Þórir þurs och Þorgeirr jarðlangr och Þorbjörg stöng, deras syster, gav Skalla-Grímr land uppåt längs Langá på södra sidan. Þórir bodde på Þursstaðir och Þorgeirr på Jarðlangsstaðir, Þorbjörg i Stangarholt. En man hette Áni, åt vilken Grímr gav land nedåt längs Langá, mellan den och Háfslækr. Han bodde vid Ánabrekka. Hans son var Önundr sjóni, far till Steinarr och Dalla, mor till Kormákr. Þórólfr Skalla-Grímssons fanbärare (merkismaðr) hette Þorfinnr den stränge. Åt honom gav Skalla-Grímr Sæunn, sin dotter, och land utanför Langá ut till Leirulækr och upp till fjället. Han bodde vid Fors. Deras dotter var Þórdís, mor till Björn Hítdælakappi. En man hette Yngvarr, far till Bera, som Skalla-Grímr hade till hustru. Åt honom gav Grímr land mellan Leirulækr och Straumfjörðr. Han bodde på Álftanes. En annan dotter till honom var Þórdís, som Þorgeirr lambi på Lambastaðir hade till hustru, far till Þórðr, som Ketill gufas trälar brände inne. Þórðrs son var Lambi den starke. En man hette Steinólfr, som tog båda Hraundalarna helt [mellan Álftá och Hítá och upp] till Grjótá med Skalla-Gríms tillstånd [och bodde i södra Hraundalr]. Han var far till Þorleifr, från vilken hraundælerna härstammar. [Steinólfrs dotter hette Þórunn, som Þorbjörn Vífilsson hade till hustru, far till Þorgerðr, mor till Ásmundr, far till Sveinbjörn, far till Oddr, far till Gró, mor till Oddr på Álftanes.] Þórhaddr, son till Steinn mjöksiglandi, son till Vígbjóðr, son till Böðmóðr från Búlkarúm, han tog Hítardalr till Grjótá på södra sidan och på den yttre sidan till Kaldá och mellan Hítá och Kaldá till havet. Hans son var Þorgeirr, far till Hafþórr, far till Guðný, mor till Þorlákr den rike, [far till Þorleifr beiskaldi, far till Þorleikr, far till Ketill, far till Valgerðr, mor till Narfasönerna, Þorlákr och Þórðr]. Þorgeirrs söner var Grímr i Skarð och Þórarinn, Finnbogi, Eysteinn, Gestr, Torfi. Þorgils knappi, frigiven träl till Kolli Hróaldsson, tog Knappadalr. Hans söner var Ingjaldr och Þórarinn [och Þórir, som bodde] vid Akrar och fick land i ägo mellan Hítá och Álftá och upp till gränsen mot Steinólfr. Þórirs son var Þrándr, som hade Steinunn, dotter till Hrútr på Kambsnes, till hustru. Deras söner var Þórir och Skúmr, far till Torfi, far till Tanni. Hans son var Hrútr, som hade Kolfinna, dotter till Illugi den svarte, till hustru. Nu har de män räknats upp som har bebyggt land i Skalla-Gríms landnam. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 5 (maskinöversättning) Kapitel 5 En man hette Grímr, son till Ingjaldr, son till Hróaldr från Hallingdal, bror till Ási bersi. Han for till Island för att leta land och seglade norr om landet. Han var över vintern på Grímsey i Steingrímsfjörðr. Hans hustru hette Bergdís och deras son Þórir. Grímr rodde ut för att fiska om hösten med sina huskarlar, och pojken Þórir låg i fören och var i en sälskinnssäck som var åtdragen kring halsen. Grímr drog upp en havsman (marmennill), och när han kom upp frågade Grímr: ”Vad spår du oss om vårt öde, eller var skall vi bosätta oss på Island?” Havsmannen svarar: ”Jag behöver inte spå er, men pojken som ligger i sälskinnssäcken. Han skall bosätta sig och ta land där Skálm, ert sto, lägger sig ner under packningen.” Fler ord fick de inte av honom. Men senare under vintern rodde Grímr och hans män ut medan pojken var i land. Då omkom de allesammans. Bergdís och Þórir for på våren från Grímsey och västerut över heden till Breiðafjörðr. Då gick Skálm före och lade sig aldrig. Den andra vintern var de på Skálmarnes i Breiðafjörðr, och sommaren därpå vände de söderut. Då gick Skálm åter före, tills de kom från hedarna söderut till Borgarfjörðr, där två röda sandkullar stod framför dem. Där lade sig Skálm ner under packningen under den yttre kullen. Där tog Þórir land söder om Gnúpá till Kaldá nedanför Knappadalr mellan fjäll och strand. Han bodde vid Yttre Rauðamelr. Han var en stor hövding. När Þórir var gammal och blind, kom han ut sent en kväll och såg att en man rodde utifrån in i Kaldárós i en järnbåt, stor och fasaväckande, och gick upp till den gård som hette Hrip och grävde där i grinden till mjölkfållan. Men om natten bröt en jordeld fram där, och då brann Borgarhraun. Gården låg där borgen nu är. Sel-Þórirs son var Þorfinnr, som hade Jófríðr, dotter till Tungu-Oddr, till hustru. Deras söner var Þorkell och Þorgils, Steinn och Galti, Ormr och Þórormr och Þórir. [Steinn Þorfinnsson var far till Arnóra, mor till Hallbjörg, mor till Oddný, mor till Geirlaug, mor till Snælaug, mor till Markús på Melar.] Þorfinnrs dotter var Þorbjörg, som Þorbrandr från Álftafjörðr hade till hustru. Sel-Þórir och hans hedniska fränder dog in i Þórisbjörg. Þorkell och Þorgils, Þorfinnrs söner, hade båda Unnr, dotter till Álfr från Dalir, till hustru. Skálm, Þórirs sto, dog i Skálmarkelda. [Kolbeinn klakkhöfði Atlason från Atley i Fjalir for till Island och köpte allt land mellan Kaldá och Hítá nedanför Sandbrekka och bodde på Kolbeinsstaðir. Hans söner var Finnbogi i Fagriskógr och Þórðr skald.] ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 6 (maskinöversättning) Kapitel 6 Þormóðr och Þórðr gnúpa, söner till Oddr den raske, son till Þorviðr, son till Freyviðr, son till Álfr från Voss, de bröderna for till Island och tog land från Gnúpá till Straumsfjarðará. Þórðr hade Gnúpudalr och bodde där. Hans son var Skafti, far till Hjörleifr gode och till Finna, som Refr den store hade till hustru, far till Steinunn, mor till Hofgarða-Refr. Þormóðr bodde på Rauðkollsstaðir. Han kallades Þormóðr gode. Han hade Gerðr, dotter till Kjallakr den gamle, till hustru. Deras son var Guðlaugr den rike. Han hade Þórdís, dotter till Svarthöfði, son till Björn gullberi, och Þuríðr Tungu-Oddsdóttir, som då bodde i Hörgsholt, till hustru. Guðlaugr den rike såg att Rauðamelsmarkerna var bättre än andra marker där söderut i bygden. Han krävde landet av Þorfinnr och utmanade honom till holmgång. De föll båda på holmen, men Þuríðr Tungu-Oddsdóttir läkte dem båda och förlikte dem. Guðlaugr tog sedan land från Straumfjarðará till Fura mellan fjäll och strand och bodde i Borgarholt. Från honom härstammar straumfirðingarna. Hans son var Guðleifr, som ägde det ena skeppet, och Þórólfr, son till Loftr den gamle, det andra, när de stred mot Gyrðr jarl Sigvaldason. En annan son till Guðlaugr var Þorfinnr, far till Guðlaugr, far till Þórdís, mor till Þórðr, far till Sturla i Hvammr. Guðlaugr den rikes dotter hette Valgerðr. Kung Harald hårfagres hirdman hette Váli den starke. Han begick ett dråp i en helgedom (vé) och blev fredlös. Han for till Sydöarna och slog sig ner där, men hans tre söner for till Island. Hlíf hästsnöpare var deras mor. En hette Atli, den andre Alfarinn, den tredje Auðunn stoti. De for alla till Island. Atli Válason och Ásmundr, hans son, tog land från Fura till Lýsa. Ásmundr bodde i Langaholt vid Þórutóftir. Han hade Langaholts-Þóra till hustru. När Ásmundr blev gammal, bodde han i Öxl, men Þóra bodde då kvar och lät bygga sin hall tvärs över den allmänna vägen och lät alltid ett bord stå där, och hon satt ute på en stol och bjöd in gäster, var och en som ville äta. Ásmundr lades i hög i Ásmundarleiði och lades i ett skepp och hans träl bredvid honom. Denna vers hörde en man kvädas i hans hög när han gick förbi: Ensam bebor jag stenarnas plats [osäker tolkning], stävrummet på Atals korp. Det är inte trångt om män på tiljorna. Jag bor på spantens häst. Rum är bättre för den stridsvise, bränningens djur kan jag styra, det skall leva bland män längre än dåligt följe [osäker tolkning]. Därefter gick man till högen, och trälen togs ut ur skeppet. [Atli var son till Ásmundr, far till Surtr, far till Guðleifr, far till Guðbrandr, far till Surtr smed, far till prästen och munken Eyjólfr.] Hrólfr den tjocke, son till Eyvindr eikikrókr, [bror till Illugi Fellsgoði ausatn [oklart] från Síða], tog land från Lýsa till Hraunhafnará. Hans son var Helgi i Hofgarðar, far till Finnbogi och Björn och Hrólfr. Björn var far till Gestr, far till Skáld-Refr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 7 (maskinöversättning) Kapitel 7 En man hette Sölvi, som tog land mellan Hellir och Hraunhöfn. Han bodde i Brenningr och senare på Sölvahamarr, eftersom han tyckte att han hade mer nytta av att vara där. Sigmundr, son till Ketill þistill, den som hade tagit Þistilsfjörðr i norr, han hade Hildigunnr till hustru. Sigmundr tog land mellan Hellishraun och Beruvíkrhraun. Han bodde vid Laugarbrekka och ligger där i hög. Han hade tre söner. En var Einarr, som sedan bodde vid Laugarbrekka. Fadern och sönerna sålde Lónland till en Einarr, som sedan bodde där. Han kallades Lón-Einarr. [En val drev upp på hans strand, och han skar av en del av den. Den slets ut av vädret och drev i land på Einarr Sigmundarsons land. Lón-Einarr sade att Hildigunnrs trolldom (fjölkynngi) vållade det. Men när valen hade drivit ut från Lón-Einarr, gick han för att leta efter den, och kom då dit där Einarr Sigmundarson skar valen med sina huskarlar. Han gav genast en av dem banehugg. Laugarbrekku-Einarr bad sin namne gå därifrån, – ”för det kommer inte att löna sig för er att anfalla.” Lón-Einarr vände bort, eftersom han saknade manskap. Einarr Sigmundarson förde hem valen.] Efter Sigmundrs död for Einarr till Laugarbrekka med sex män och stämde Hildigunnr för trolldom. [Hon var dotter till Beinn, son till Már, son till Naddoðr från Färöarna.] Men Einarr, hennes son, var inte hemma. Han kom hem när Lón-Einarr just hade farit bort. Hildigunnr berättade nyheterna för honom och gav honom en nygjord kjortel. Einarr tog sin sköld och sitt svärd och en arbetshäst och red efter dem. Han red hästen fördärvad vid Þúfubjörg. [Då sprang Einarr så fort han kunde, och när han kom förbi Drangar, såg han en trollkarl sitta uppe på dem och dingla med fötterna så att de nådde bränningen, och han slog ihop dem så att det stänkte sjöskum, och kvad en vers: Jag var där det föll från fjället flodkornet, jättens mors, från bergresarnas höga himmel på den hedniskes likvägar [osäker tolkning]. Få jättar gör fler jord i vingamull [oklart], med hedens tumme som årögla [osäker tolkning], båtar hamvåta än jag [osäker tolkning]. Einarr brydde sig inte om detta. De möttes där det heter Mannfallsbrekkur och stred där. Men på Einarrs kjortel bet inga vapen. Fyra män föll av Lón-Einarrs folk, men två flydde.] Namnena kämpade länge mot varandra, innan Lón-Einarrs byxlinning gick sönder, och när han tog tag i den, gav hans namne honom banehugg. Laugarbrekku-Einarrs träl hette Hreiðarr. Han sprang efter dem och såg från Þúfubjörg var Lón-Einarrs trälar for. Han sprang efter dem och dräpte dem båda i Þrælavík. För det gav Einarr honom friheten och så mycket land som han kunde inhägna på tre dagar. Det heter Hreiðarsgerði, där han sedan bodde. Einarr vid Laugarbrekka hade Unnr, dotter till Þórir, bror till Áslákr i Langadalr, till hustru. Hallveig var deras dotter, som Þorbjörn Vífilsson hade till hustru. En annan son till Sigmundr, Einarrs bror, hette Breiðr. Han hade Gunnhildr, dotter till Áslákr från Langadalr, till hustru. Deras son var Þormóðr, som hade Helga Önundardóttir, syster till Skáld-Hrafn, till hustru; deras dotter Herþrúðr, som Símon hade till hustru; deras dotter Gunnhildr, som Þorgils hade till hustru; deras dotter Valgerðr, mor till Finnbogi den starke Geirsson. Sigmundrs tredje son hette Þorkell. Han hade Jóreiðr, dotter till Tindr Hallkelsson, till hustru. Laugarbrekku-Einarr lades i hög ett kort stycke från Sigmundarhaugr, och hans hög är alltid grön vinter och sommar. Lón-Einarrs son hette Þorkell. Han hade Gríma Hallkelsdóttir till hustru före Þorgils Arason. Finnvarðr var deras son. En annan dotter till Laugarbrekku-Einarr var Arnóra, som Þorgeirr Vífilsson hade till hustru. Deras dotter var Ingveldr, som Þorsteinn, son till Snorri gode, hade till hustru. Där var Inguðr deras dotter, som Ásbjörn Arnórsson hade till hustru. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 8 (maskinöversättning) Kapitel 8 En man hette Grímkell, son till Úlfr kráka, son till Hreiðarr, bror till Gunnbjörn, efter vilken Gunnbjarnarsker är uppkallade. Han tog land från Beruvíkrhraun till Neshraun och ut runt Öndvertnes och bodde vid Saxahváll. Han drev bort därifrån Saxi, son till Alfarinn, son till Váli, och han bodde sedan i Hraun vid Saxahváll. Grímkell hade Þorgerðr, dotter till Valþjófr den gamle, till hustru. Deras son var Þórarinn korni. Han var mycket hamskiftande (hamrammr) och ligger i Kornahaugr. [Detta kvad en man som hade brutit upp högen: Jag sprang in i den forna högen. Jag har vilat längre om morgnarna [osäker tolkning]. Jag lät bära bort Kornis bältesspänne.] Þórarinn korni hade Jórunn, dotter till Einarr i Stafaholt, till hustru. Deras dotter var Járngerðr, som Úlfr Uggason hade till hustru. En annan son till Grímkell hette Klængr. Han hade Oddfríðr, dotter till Helgi från Hvanneyri, till hustru. Deras son var Kolli, som hade Þuríðr, dotter till Ásbrandr från Kambr, till hustru. Deras son var Skeggi, far till Þorkatla, som Illugi, son till Þorvaldr Tindsson, hade till hustru, far till Gils, som dräpte Gjafvaldr. En annan son till Kolli hette Bárðr. Han hade Valgerðr Viðarsdóttir till hustru. Vigdís var deras dotter, som Þorbjörn den tjocke hade till hustru; deras dotter Þórdís, som Þorbrandr vid Ölfusvatn hade till hustru. Þórir var deras son och Bjarni på Breiðabólstaðr och Torfi, och dottern Valgerðr, som Runólfr biskopsson hade till hustru. En annan dotter till Bárðr hette Ásdís. Henne hade först Þorbjörn Þorvaldsson, halvbror på mödernet till Mána-Ljótr, till hustru; deras barn Þuríðr, som Þorgrímr Oddsson hade till hustru; deras barn Geirmundr i Mávahlíð och fjorton andra. Ásdís hade senare Skúli Jörundarson till hustru. Valgerðr från Mosfell var deras dotter. Alfarinn Válason hade först tagit näset mellan Beruvíkrhraun och Enni. Hans söner var Höskuldr, som bodde vid Höskuldsá, och Ingjaldr, som bodde på Ingjaldshváll, och Goti vid Gotalækr, och Hólmkell vid Fors vid Hólmkelsá. En man hette Óláfr belgr, som tog land innanför Enni ända till Fróðá och bodde i Ólafsvík. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 9 (maskinöversättning) Kapitel 9 En man hette Ormr den smale, som kom med sitt skepp till Fróðárós och bodde på Brimilsvellir en tid. Han drev bort Óláfr belgr och tog Gamla Víkin mellan Enni och Höfði och bodde sedan vid Fróðá. Hans son var Þorbjörn den tjocke. Han hade först Þuríðr, dotter till Ásbrandr från Kambr, till hustru, och deras barn var Ketill kämpe, Hallsteinn och Gunnlaugr och Þorgerðr, som Önundr sjóni hade till hustru. Þorbjörn hade senare Þuríðr, dotter till Börkr den tjocke och Þórdís Súrsdóttir, till hustru. Þorbjörn den tjocke stämde Geirríðr Bægifótsdóttir för trolldom (fjölkynngi), sedan Gunnlaugr, hans son, hade dött av den skada som han fick när han for för att lära sig kunskap hos Geirríðr. Hon var mor till Þórarinn i Mávahlíð. I den saken kallades Arnkell gode att avlägga tolftered (tólftarkvöð), och han friade henne, eftersom Þórarinn svor en ed vid stallaringen och så slog ner målet. Men därefter försvann Þorbjörns stodhästar uppe på fjället. Det skyllde han på Þórarinn och for till Mávahlíð och satte en dörrdomstol (duradómr). De var tolv, men Þórarinn och hans folk var sju där: Álfgeirr från Sydöarna och Nagli och Björn östman och tre huskarlar. De bröt upp domstolen och stred där på tunet. Auðr, Þórarinns hustru, bad kvinnorna skilja dem åt. En man föll av Þórarinns folk, men två av Þorbjörns. Þorbjörn och hans män for bort och förband sina sår vid en stackgård uppåt vid Vágar. Auðrs hand hittades på tunet. Därför for Þórarinn efter dem och fann dem vid gården. Nagli sprang gråtande omkring dem och upp på fjället. Då dräpte Þórarinn Þorbjörn och sårade Hallsteinn till döds. Fem män föll där av Þorbjörns folk. Arnkell och Vermundr hjälpte Þórarinn och höll stånd hos Arnkell. Snorri gode förde talan efter Þorbjörn och lät döma alla som hade varit med vid dråpen fredlösa på Þórsnesþing. Därefter brände han Álfgeirrs och hans följeslagares skepp i Salteyrarós. Arnkell köpte ett skepp åt dem i Dögurðarnes och följde dem ut förbi öarna. Av detta uppstod fiendskapen mellan Arnkell och Snorri gode. Ketill kämpe var då utomlands. Han var far till Hróðný, som Þorsteinn, son till Víga-Styrr, hade till hustru. Sigurðr svínhöfði var en stor kämpe. Han bodde på Kvernvágaströnd. Herjólfr, hans son, var då åtta vintrar gammal, när han dräpte en skogsbjörn för att den hade bitit ihjäl en get för honom. Om det kvads detta: Björnen brändarsle bet geten för Herjólfr, men Herjólfr krokarsle hämnades geten på björnen. Herjólfr var tolv vintrar gammal när han hämnades sin far. Han var en mycket stor bragdman. Herjólfr for till Island på sin ålderdom och tog land mellan Búlandshöfði och Kirkjufjörðr. Hans son var Þorsteinn kolskeggr, far till Þórólfr, far till Þórarinn den svarte Máhlíðingr och till Guðný, som Vermundr den smale hade till hustru. Deras son Brandr den givmilde [och Þorfinna, som Þorsteinn Kuggason hade till hustru]. Vestarr, son till Þórólfr blöðruskalli, hade Svana Herröðardóttir till hustru. Deras son var Ásgeirr. Vestarr for till Island med sin urgamle far och tog Eyrarlönd och Kirkjufjörðr. Han bodde på Öndurð-Eyrr. Þórólfr och hans son ligger båda i hög vid Skallanes. Ásgeirr Vestarsson hade Helga Kjallaksdóttir till hustru. Deras son var Þorlákr, hans son Steinþórr, son till honom och Þuríðr, dotter till Auðunn stoti, och Þórðr blígr, som hade Otkatla, dotter till Þorvaldr, son till Þormóðr gode, till hustru. Den tredje var Þormóðr, som hade Þorgerðr, dotter till Þorbrandr från Álftafjörðr, till hustru, den fjärde Bergþórr, som föll på Vigrafjörðr. Deras syster var Helga, som Ásmundr Þorgestsson hade till hustru. Steinþórr hade Þuríðr, dotter till Þorgils Arason, till hustru. Gunnlaugr var deras son, som hade Þuríðr den visa, dotter till Snorri gode, till hustru. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 10 (maskinöversättning) Kapitel 10 En man hette Kolr, som tog land utifrån Fjarðarhorn till Tröllaháls och ut runt Berserkseyrr till Hraunsfjörðr. Hans söner var Þórarinn och Þorgrímr. Efter dem är Kolssonafell uppkallat. Fadern och sönerna bodde alla vid Kolgrafir. Från dem härstammar kolgreflingarna. Auðunn stoti, son till Váli den starke, tog hela Hraunsfjörðr ovanför Hraun, mellan Svínavatn och Tröllaháls. Han bodde i Hraunsfjörðr och var en betydande och stark man. Auðunn hade Mýrún, dotter till Maddaðr, irernas kung, till hustru. Auðunn såg en höst att en apelgrå häst sprang ner från Hjarðarvatn och till hans stodhästar. Den besegrade avelshingsten. Då gick Auðunn dit och tog den grå hästen och spände den för en släde för två oxar och körde ihop allt sitt hö. Hästen var lätt att hantera fram till middagstid, men när det led på dagen, trampade den ner i marken ända upp till hovskägget, och efter solnedgången slet den sönder hela seldonet och sprang till sjön. Den sågs aldrig sedan. Auðunns son var Steinn, far till Helga, som Án i Hraun hade till hustru. Deras son var Már, far till Guðríðr, mor till Kjartan och Án i Kirkjufell. En annan son till Auðunn hette Ásbjörn, den tredje Svarthöfði, och dottern Þuríðr, som Ásgeirr på Eyrr hade till hustru; deras son Þorlákr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 11 (maskinöversättning) Kapitel 11 En son till Ketill flatnos och Yngvildr, dotter till hersen Ketill veðr från Ringerike, hette Björn. Björn satt kvar på sin fars ägor när Ketill for till Sydöarna. Men när Ketill höll inne skatterna för kung Harald hårfagre, då drev kungen Björn, hans son, från hans ägor och tog dem i besittning. Då for Björn västerut över havet och ville inte slå sig ner där. Därför kallades han Björn den österländske. Han hade Gjaflaug Kjallaksdóttir, syster till Björn den starke, till hustru. Björn den österländske for till Island och tog land mellan Hraunsfjörðr och Stafá. Han bodde i Bjarnarhöfn på Borgarholt och hade sin sätervall uppe vid Seljar och hade en präktig gård. Han dog i Bjarnarhöfn och ligger i hög vid Borgarlækr, eftersom han ensam av Ketill flatnos barn var odöpt. Björns och Gjaflaugs son var Kjallakr den gamle, som bodde i Bjarnarhöfn efter sin far, och Óttarr, far till Björn, far till Vigfúss i Drápuhlíð, som Snorri gode lät dräpa. En annan son till Óttarr var Helgi. Han härjade i Skottland och tog där som krigsbyte Niðbjörg, dotter till kung Bjólan och Kaðlín, dotter till Gånge-Rolf. Han fick henne till hustru. Deras söner var Ósvífr den vise och Einarr skálaglamm, som drunknade vid Einarssker i Selasund, och hans sköld kom till Skjaldey och hans mantel till Feldarhólmr. Einarr var far till Þorgerðr, mor till Herdís, mor till Steinn skald. Ósvífr hade Þórdís, dotter till Þjóðólfr från Höfn, till hustru. Deras barn var Óspakr, far till Úlfr stallare (stallari), [far till Jón på Reyrvöllr, far till Erlendr hímaldi, far till ärkebiskop Eysteinn], och Þórólfr, Torráðr, Einarr, Þorbjörn och Þorkell, – de blev fredlösa för dråpet på Kjartan Óláfsson, – och Guðrún, mor till Gellir och Bolli och Þorleikr och Þórðr köttr. En son till Björn den österländske hette Vilgeirr. Kjallakr den gamle hade Ástríðr, dotter till hersen Hrólfr och Öndótt, syster till Ölvir barnakarl, till hustru. Deras son var Þorgrímr gode. Han hade Yngvildr till hustru. Deras söner var Víga-Styrr och Vermundr den smale och Brandr, far till Þorleikr. Kjallakr den gamles döttrar var Gerðr, som Þormóðr gode hade till hustru, och Helga, som Ásgeirr på Eyrr hade till hustru. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 12 (maskinöversättning) Kapitel 12 Þórólfr, son till Örnólfr fiskreki, bodde på Moster. Därför kallades han Mostrarskegg. Han var en stor blotman och trodde på Tor. Han for till Island på grund av kung Harald hårfagres övervälde och seglade söder om landet. Och när han kom västerut utanför Breiðafjörðr, då kastade han sina högsätesstolpar (öndvegissúlur) överbord. På dem var Tor utskuren. Han förutsade att Tor skulle komma i land där han ville att Þórólfr skulle bosätta sig. Han lovade att helga hela sitt landnam åt Tor och uppkalla det efter honom. Þórólfr seglade in i fjorden och gav fjorden namn och kallade den Breiðafjörðr. Han tog land söder om fjorden, nära mitten av fjorden. Där fann han Tor uppdriven på ett näs. Det heter nu Þórsnes. De landade innanför i den vik som Þórólfr kallade Hofsvágr. Där byggde han sin gård och uppförde ett stort tempel (hof) och helgade det åt Tor. Där heter det nu Hofstaðir. Fjorden var då föga eller inte alls bebyggd. Þórólfr tog land från Stafá in till Þórsá och kallade allt det Þórsnes. Han hade en så stor tro på det fjäll som stod på näset, vilket han kallade Helgafell, att ingen fick se dit otvättad, och där rådde så stor fridhelgd att ingenting fick skadas på fjället, varken boskap eller människor, om det inte självt gick därifrån. Det var Þórólfr och hans fränders tro att de alla skulle dö in i fjället. Där på näset där Tor kom i land höll Þórólfr alla domar, och där inrättades ett häradsting med alla bygdemäns samtycke. Men när folk var där på tinget, fick man inte under några omständigheter uträtta sina behov på land, och för det ändamålet var det skär avsett som heter Dritsker, eftersom de inte ville orena en så helig plats som den var. Men när Þórólfr var död och Þorsteinn, hans son, var ung, då ville Þorgrímr Kjallaksson och Ásgeirr, hans svåger, inte gå ut på skäret för sina behov. Det tålde inte þórsnesingarna, att de ville orena en så helig plats. Därför stred Þorsteinn þorskabítr och Þorgeirr kengr mot Þorgrímr och Ásgeirr där på tinget om skäret, och där föll några män, och många blev sårade innan de skildes åt. Þórðr gellir förlikte dem, och eftersom ingen av parterna ville ge efter i sin sak, så var platsen ohelig av hatets blod. Då beslöt man att flytta tinget därifrån och in på näset, där det nu är. Där var då en stor helig plats, och där står ännu Torsstenen, på vilken de bröt de män som de offrade. Och bredvid den finns den domring där man dömde män till offer. Där inrättade också Þórðr gellir ett fjärdingsting (fjórðungsþing) med alla fjärdingsmäns samtycke. Þórólfr Mostrarskeggs son var Hallsteinn Þorskafjarðargoði, far till Þorsteinn surtr den vise. Ósk var Þorsteinn surts mor, dotter till Þorsteinn den röde. En annan son till Þórólfr var Þorsteinn þorskabítr. Han hade Þóra, dotter till Óláfr feilan, syster till Þórðr gellir, till hustru. Deras söner var Þorgrímr, far till Snorri gode, och Börkr den tjocke, far till Sámr, som Ásgeirr dräpte. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 13 (maskinöversättning) Kapitel 13 En man hette Geirröðr, som for till Island, och med honom Finngeirr, son till Þorsteinn öndurr, och Úlfarr kämpe. De for från Hålogaland till Island. Geirröðr tog land innanför Þórsá till Langadalsá. Han bodde på Eyrr. Geirröðr gav land åt Úlfarr, sin skeppskamrat, på båda sidor om Úlfarsfell och innanför fjället. Geirröðr gav Finngeirr land uppåt Álftafjörðr. Han bodde där det nu heter Kársstaðir. Finngeirr var far till Þorfinnr, far till Þorbrandr i Álftafjörðr, som hade Þorbjörg, dotter till Þorfinnr Sel-Þórisson, till hustru. Geirröðs syster hette Geirríðr, som Björn, son till Bölverkr blindingatrjóna, hade haft till hustru. Deras son hette Þórólfr. Geirríðr och hennes son for till Island efter Björns död och var den första vintern på Eyrr. På våren gav Geirröðr sin syster en boplats i Borgardalr, men Þórólfr for utomlands och gav sig ut i viking. Geirríðr sparade inte på maten åt folk och lät bygga sin hall tvärs över den allmänna vägen. Hon satt på en stol och bjöd in gäster utifrån, och ett bord stod alltid där inne och mat på det. Þórólfr kom till Island efter Geirríðs död. Han krävde landet av Úlfarr och utmanade honom till holmgång. Úlfarr var då gammal och barnlös. Han föll på holmen, men Þórólfr blev sårad i foten och gick alltid halt sedan. Därför kallades han bægifótr. Þórólfr tog land efter Úlfarr, men en del tog Þorfinnr i Álftafjörðr. Han satte sina frigivna trälar Úlfarr och Örlygr där. Geirröðr på Eyrr var far till Þorgeirr kengr, som flyttade gården från ören upp under fjället. Han var far till Þórðr, far till Atli. Þórólfr bægifótr var far till Arnkell gode och Geirríðr, som Þórólfr i Mávahlíð hade till hustru. Þorbrandr i Álftafjörðrs söner var Þorleifr kimbi och Þóroddr, Snorri, Þorfinnr, Illugi, Þormóðr. De tvistade med Arnkell om arvet efter sina frigivna trälar och var med vid dråpet på honom tillsammans med Snorri gode på Örlygsstaðir. Därefter for Þorleifr kimbi utomlands. Då slog Arnbjörn, son till Ásbrandr från Breiðavík, honom med en grötslev. Kimbi tog det som skämt. Þórðr blígr förebrådde honom det på Þórsnesþing, när han friade till Helga, hans syster. Då lät Kimbi slå Blígr med en sandtorva. Av det uppstod stridigheterna mellan eyrbyggjarna och Þorbrandrs söner och Snorri gode. De stred i Álftafjörðr och på Vigrafjörðr. En man hette Þorbergr, som for från Iafjorden till Island och tog båda Langadalarna och bodde i den yttre. Hans son var Áslákr, som hade Arnleif, dotter till Þórðr gellir, till hustru. Deras barn var Illugi den starke och Gunnhildr, som Breiðr först hade till hustru och senare Halldórr på Hólmslátr. Illugi den starke hade Guðleif, dotter till Ketill smiðjudrumbr, till hustru; deras söner Eyjólfr och Eindriði, Kollr och Gellir, och döttrarna Herþrúðr, som Þorgrímr, son till Vermundr den smale, hade till hustru, och Friðgerðr, som Oddr Draflason hade till hustru, och Guðríðr, som Bergþórr, son till Þormóðr Þorláksson, först hade till hustru och senare Jörundr i Skorradalr, och Jódís, som Már, son till Illugi Arason, hade till hustru, och Arnleif, som Kollr, son till Þórðr blígr, hade till hustru. Från Illugi härstammar langdælerna. Steinn mjöksiglandi Vígbjóðsson, bror till Þórir haustmyrkr, tog Skógarströnd fram till gränsen mot Þorbergr och in till Laxá. Han bodde på Breiðabólstaðr. Hans söner var Þórhaddr i Hítardalr och Þorgestr, som hade Arnóra, dotter till Þórðr gellir, till hustru; deras söner lagsagomannen (lögsögumaðr) Steinn och Ásmundr och Hafliði och Þórhaddr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 14 (maskinöversättning) Kapitel 14 Þorvaldr, son till Ásvaldr, son till Úlfr, son till Yxna-Þórir, och Eiríkr den röde, hans son, for från Jæren på grund av dråp och tog land på Hornstrandir och bodde vid Drangar. Där dog Þorvaldr. Eiríkr fick då Þjóðhildr, dotter till Jörundr Úlfsson och Þorbjörg knarrarbringa, som Þorbjörn den haukdælske då hade till hustru. Eiríkr flyttade då norrifrån och röjde land i Haukadalr. Han bodde på Eiríksstaðir vid Vatnshorn. Då fällde Eiríks trälar ett jordskred över Valþjófrs gård på Valþjófsstaðir, och Eyjólfr saurr, hans frände, dräpte trälarna vid Skeiðsbrekkur upp från Vatnshorn. För den sakens skull dräpte Eiríkr Eyjólfr saurr. Han dräpte också Hólmgöngu-Hrafn vid Leikskálar. Geirsteinn och Oddr på Jörvi, Eyjólfrs fränder, förde talan efter honom. Då förvisades Eiríkr från Haukadalr. Han tog då Brokey och Öxney och bodde vid Töður på Suðrey den första vintern. Då lånade han ut sina sätesstolpar (setstokkar) till Þorgestr. Sedan for Eiríkr till Öxney och bodde på Eiríksstaðir. Då krävde han tillbaka sätesstolparna och fick dem inte. Eiríkr hämtade sätesstolparna på Breiðabólstaðr, men Þorgestr for efter honom. De stred ett kort stycke från gården vid Drangar. Där föll två av Þorgestrs söner och några andra män. Därefter höll båda parter manskap samlat. Styrr hjälpte Eiríkr, och Eyjólfr från Svíney och Þorbrandr från Álftafjörðrs söner och Þorbjörn Vífilsson, men Þorgestr fick hjälp av Þórðr gellirs söner och Þorgeirr från Hítardalr, Áslákr från Langadalr och Illugi, hans son. Eiríkr och hans män blev dömda fredlösa på Þórsnesþing. Han rustade ett skepp i Eiríksvágr, men Eyjólfr gömde honom i Dímunarvágr, medan Þorgestr och hans män letade efter honom bland öarna. Þorgeirr och Eyjólfr och Styrr följde Eiríkr ut förbi öarna. Han berättade för dem att han tänkte söka det land som Gunnbjörn, son till Úlfr kráka, såg när han drev västerut förbi Island, då han fann Gunnbjarnarsker. Han sade att han skulle återvända till sina vänner om han fann landet. Eiríkr seglade ut från Snæfellsnes, och han kom utifrån till Miðjökull, där det heter Bláserkr. Han for därifrån söderut längs landet för att se om det gick att bo där. Han var den första vintern på Eiríksey, nära mitten av Västerbygden. Våren därpå for han till Eiríksfjörðr och tog sig boplats där. Han for den sommaren till de västra obebyggda trakterna och gav ortnamn vida omkring. Han var den andra vintern på Eiríkshólmar vid Hvarfsgnípa, och den tredje sommaren for han ända norrut till Snæfell och in i Hrafnsfjörðr. Då sade han att han hade kommit förbi den inre änden av Eiríksfjörðr. Han vände då tillbaka och var den tredje vintern på Eiríksey vid mynningen av Eiríksfjörðr. Sommaren därefter for han till Island och kom till Breiðafjörðr. Han var den vintern på Hólmslátr hos Ingólfr. På våren stred han och Þorgestr, och Eiríkr led då nederlag. Därefter förliktes de. Den sommaren for Eiríkr för att bebygga det land som han hade funnit och som han kallade Grönland, eftersom han sade att folk skulle få stor lust att fara dit om landet hade ett gott namn. Så säger kunniga män, att den sommaren for tjugofem skepp till Grönland från Breiðafjörðr och Borgarfjörðr, men fjorton kom fram. Somliga drev tillbaka, och somliga gick förlorade. Det var femton vintrar innan kristendomen antogs i lag på Island. En man hette Herjólfr, son till Bárðr, son till Herjólfr, frände till landnamsmannen Ingólfr. Åt Herjólfr och hans folk gav Ingólfr land mellan Vágr och Reykjanes. Herjólfr den yngre for till Grönland när Eiríkr den röde bebyggde landet. Med honom på skeppet var en kristen man från Sydöarna, den som diktade Hafgerðingadrápa. Där finns detta omkväde (stef): Jag ber munkarnas prövare om felfri hjälp för mina färder. Den gråa jordens halls herre må hålla falkens stall över mig. Herjólfr tog Herjólfsfjörðr och bodde på Herjólfsnes. Han var en mycket förnäm man. Eiríkr tog sedan Eiríksfjörðr och bodde i Brattahlíð, och Leifr, hans son, efter honom. Dessa män tog land på Grönland, som då for ut med Eiríkr: Herjólfr Herjólfsfjörðr, han bodde på Herjólfsnes, Ketill Ketilsfjörðr, Hrafn Hrafnsfjörðr, Sölvi Sölvadalr, Helgi Þorbrandsson Álftafjörðr, Þorbjörn glóra Siglufjörðr, Einarr Einarsfjörðr, Hafgrímr Hafgrímsfjörðr och Vatnahverfi, Arnlaugr Arnlaugsfjörðr, och somliga for till Västerbygden. En man hette Þorkell farserkr, kusin till Eiríkr den röde. Han for till Grönland med Eiríkr och tog Hvalseyjarfjörðr och det mesta mellan Eiríksfjörðr och Einarsfjörðr och bodde i Hvalseyjarfjörðr. Från honom härstammar hvalseyjarfirðingarna. Han var mycket kraftfull. Han simmade efter en gammal gällgumse ut till Hvalsey och bar den tillbaka på ryggen, när han ville ta emot Eiríkr, sin frände, och det inte fanns något sjödugligt skepp hemma. Det är en lång halv sjömil (vika). Þorkell begravdes i ett röse på tunet i Hvalseyjarfjörðr och har alltid gått igen där omkring husen. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 15 (maskinöversättning) Kapitel 15 Ingólfr den starke tog land innanför Laxá till Skraumuhlaupsá och bodde på Hólmslátr. Hans bror var Þorvaldr, far till Þorleifr, som sedan bodde där. En härkung hette Óleifr den vite. Han var son till kung Ingjaldr, son till Helgi, son till Óláfr, son till Guðröðr, son till Halvdan vitben, opplänningarnas kung. Óleifr den vite härjade på vikingafärd västerut och vann Dublin på Irland och Dublins grevskap (Dyflinnarskíri) och gjorde sig till kung där. Han fick Auðr den djuptänkta, dotter till Ketill flatnos, till hustru. Deras son hette Þorsteinn den röde. Óleifr föll i strid på Irland, och Auðr och Þorsteinn for då till Sydöarna. Där fick Þorsteinn Þuríðr, dotter till Eyvindr östman, syster till Helgi den magre, till hustru. De hade många barn. Deras son hette Óláfr feilan, och döttrarna Gróa och Álöf, Ósk och Þórhildr, Þorgerðr och Vigdís. Þorsteinn blev härkung. Han ingick förbund med Sigurd den mäktige, son till Eysteinn glumra. De vann Katanes och Suðrland, Ross och Merrhæfi och mer än halva Skottland. Þorsteinn gjorde sig till kung där, innan skottarna svek honom, och han föll där i strid. Auðr var då på Katanes när hon fick höra om Þorsteinns fall. Hon lät då i hemlighet bygga en knarr i skogen, och när den var färdig, höll hon ut till Orkney. Där gifte hon bort Gró, Þorsteinn den rödes dotter. Hon var mor till Grélöð, som Þorfinnr hausakljúfr hade till hustru. Därefter for Auðr för att söka Island. Hon hade med sig på skeppet tjugo fria män. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 16 (maskinöversättning) Kapitel 16 En man hette Kollr, son till Veðrar-Grímr, son till hersen Ási. Han hade befälet tillsammans med Auðr och var mest aktad av henne. Kollr hade Þorgerðr, dotter till Þorsteinn den röde, till hustru. En frigiven träl till Auðr hette Erpr. Han var son till Meldun jarl från Skottland, den som föll för Sigurd jarl den mäktige. Erps mor var Myrgjol, dotter till Gljómall, irernas kung. Sigurd jarl tog dem som krigsbyte och gjorde dem till trälar. Myrgjol var trälkvinna hos jarlens hustru och tjänade henne troget. Hon var mångkunnig. Hon vaktade drottningens ofödda barn medan hon var i badet [osäker tolkning]. Sedan köpte Auðr henne dyrt och lovade henne friheten om hon tjänade Þuríðr, Þorsteinn den rödes hustru, så som hon hade tjänat drottningen. Myrgjol och Erpr, hennes son, for till Island med Auðr. Auðr höll först till Färöarna och gifte bort Álöf, Þorsteinn den rödes dotter, där. Därifrån härstammar götuskeggjarna. Sedan for hon för att söka Island. Hon kom till Vikarsskeið och förliste där. Hon for då till Kjalarnes till Helgi bjóla, sin bror. Han bjöd henne att stanna där med hälften av hennes folk, men hon tyckte att det var ett snålt erbjudande och sade att han länge skulle vara en ringa man. Hon for då västerut till Breiðafjörðr till Björn, sin bror. Han gick emot henne med sina huskarlar och sade att han kände sin systers storsinthet. Han bjöd henne att stanna där med alla sina män, och det tog hon emot. Våren därpå for Auðr och hennes följeslagare för att leta land in i Breiðafjörðr. De åt dagvard söder om Breiðafjörðr, där det nu heter Dögurðarnes. Sedan for de in genom sunden mellan öarna. De landade vid det näs där Auðr tappade sin kam. Det kallade hon Kambsnes. Auðr tog alla Dalalönd i den inre delen av fjorden från Dögurðará till Skraumuhlaupsá. Hon bodde i Hvammr vid Aurriðaárós. Där heter det Auðartóftir. Hon höll sina böner på Krosshólar. Där lät hon resa kors, eftersom hon var döpt och mycket troende. Där hade hennes fränder sedan en stor dyrkan av kullarna. Då byggdes ett harg (hörgr), när man började blota. De trodde att de skulle dö in i kullarna, och dit leddes Þórðr gellir innan han fick sin ställning, som det sägs i hans saga. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 17 (maskinöversättning) Kapitel 17 Auðr gav land åt sina skeppsmän och frigivna trälar. En man hette Ketill, åt vilken hon gav land från Skraumuhlaupsá till Hörðadalsá. Han bodde på Ketilsstaðir. Han var far till Vestliði och Einarr, far till Kleppjárn och Þorbjörn, som Styrr dräpte, och till Þórdís, mor till Þorgestr. En av Auðrs skeppsmän hette Hörðr. Åt honom gav hon Hörðadalr. Hans son var Ásbjörn, som hade Þorbjörg, dotter till Miðfjarðar-Skeggi, till hustru; deras barn Hnaki, – han hade Þorgerðr, dotter till Þorgeirr höggvinkinni, till hustru, – och Ingibjörg, som Illugi den svarte hade till hustru. En frigiven träl till Auðr hette Vífill. Han frågade Auðr varför hon inte gav honom någon boplats som andra män. Hon sade att det inte spelade någon roll, hon sade att han skulle anses förnäm var han än var. Åt honom gav hon Vífilsdalr. Där bodde han och hade stridigheter med Hörðr. Vífills son var Þorbjörn, far till Guðríðr, som Þorsteinn, son till Eiríkr den röde, hade till hustru, [och senare Þorfinnr karlsefni. Deras son var Björn, far till Steinunn, mor till Ketill, far till Þorlákr, far till prästen Ketill, far till Helga, som Snorri Markússon hade till hustru. Þorbjörn Vífilsson hade Hallveig, dotter till Einarr, son till Sigmundr från Laugarbrekka, till hustru. Från dem härstammar] biskoparna Björn, Þorlákr, Brandr. En annan son till Vífill var Þorgeirr, som hade Arnóra, dotter till Lón-Einarr, till hustru; deras dotter Yngvildr, som Þorsteinn, son till Snorri gode, hade till hustru. En skotsk frigiven träl till Auðr hette Hundi. Åt honom gav hon Hundadalr. Där bodde han länge. En frigiven träl till Auðr hette Sökkólfr. Åt honom gav hon Sökkólfsdalr. Han bodde på Breiðabólstaðr, och många människor härstammar från honom. Åt Erpr, son till Meldun jarl, som nämndes tidigare, gav Auðr friheten och Sauðafellslönd. Från honom härstammar erplingarna. En son till Erpr hette Ormr, en annan Gunnbjörn, far till Arnóra, som Kolbeinn Þórðarson hade till hustru, den tredje Ásgeirr, far till Þórarna, som Sumarliði Hrappsson hade till hustru. Erps dotter var Halldís, som Álfr i Dalir hade till hustru. Dufnall var ytterligare en son till Erpr, far till Þorkell, far till Hjalti, far till Beinir. Skati var ytterligare en son till Erpr, far till Þórðr, far till Gísli, far till Þorgerðr. En man hette Þorbjörn, som bodde vid Vatn i Haukadalr. Han hade [oklart] till hustru, och deras dotter var Hallfríðr, som Höskuldr i Laxárdalr hade till hustru. De hade många barn. Bárðr var deras son och Þorleikr, far till Bolli, som hade Guðrún Ósvífrsdóttir till hustru. Deras söner var Þorleikr och Höskuldr, Surtr och Bolli, och deras döttrar Herdís och Þorgerðr. Þórðr Ingunnarson hade först Guðrún till hustru, och deras barn var Þórðr köttr och Arnkatla. Þorkell Eyjólfsson hade Guðrún till hustru sist; deras barn Gellir och Rjúpa. Bárðr Höskuldsson var far till Hallbjörg, som Hallr, son till Víga-Styrr, hade till hustru. Hallgerðr snúinbrók var dotter till Höskuldr, och Þorgerðr och Þuríðr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 18 (maskinöversättning) Kapitel 18 [Kollr tog hela Laxárdalr och] ända till Haukadalsá. Han kallades Dala-Kollr. Han hade Þorgerðr, dotter till Þorsteinn den röde, till hustru. Deras barn var Höskuldr och Gróa, som Véleifr den gamle hade till hustru, och Þorkatla, som Þorgeirr gode hade till hustru. Höskuldr hade Hallfríðr, dotter till Þorbjörn från Vatn, till hustru. Þorleikr var deras son. Han hade Þuríðr, dotter till Arnbjörn, son till Sléttu-Björn, till hustru. Deras son var Bolli. Höskuldr köpte Melkorka, dotter till Mýrkjartan, irernas kung. Deras söner var Óláfr pá och Helgi; Höskuldrs döttrar Þuríðr och Þorgerðr och Hallgerðr snúinbrók. Óláfr hade Þorgerðr, dotter till Egill Skalla-Grímsson, till hustru; deras söner Kjartan och Halldórr, Steinþórr och Þorbergr; Óláfs döttrar Þuríðr, Þorbjörg den tjocka och Bergþóra. Kjartan hade Hrefna, dotter till Ásgeirr æðikollr, till hustru; deras söner Ásgeirr och Skúmr. Herjólfr, son till Eyvindr eldr, fick senare Þorgerðr, dotter till Þorsteinn den röde, till hustru. Hrútr var deras son. Åt honom betalade Höskuldr som hans mödernearv Kambsnessland mellan Haukadalsá och den ås som går från fjället ner i havet. Hrútr bodde på Hrútsstaðir. Han hade Hallveig, dotter till Þorgrímr från Þykkvaskógr, syster till Ármóðr den gamle, till hustru. De hade många barn. Deras son var Þórhallr, far till Halldóra, mor till Guðlaugr, far till Þórdís, mor till Þórðr, far till Sturla i Hvammr. Grímr var också son till Hrútr, och Már, Eindriði och Steinn, Þorljótr och Jörundr, Þorkell, Steingrímr, Þorbergr, Atli, Arnórr, Ívarr, Kárr, Kúgaldi, och döttrarna Bergþóra, Steinunn, Rjúpa, Finna, Ástríðr. Auðr gav Þorsteinn den rödes dotter Þórhildr åt Eysteinn meinfretr, son till Álfr från Ostu. Deras söner var Þórðr, far till Kolbeinn, far till Þórðr skald, och Álfr i Dalir. Han hade Halldís, dotter till Erpr, till hustru. Deras son var Snorri, far till Þorgils Höllusonr. Álfr i Dalirs döttrar var Þorgerðr, som Ari Másson hade till hustru, och Þórelfr, som Hávarr, son till Einarr Kleppsson, hade till hustru; deras son Þorgeirr. Þórólfr refr var också son till Eysteinn, som föll på Þingnessþing i Þórðr gellirs skara, när han och Tungu-Oddr stred. Eysteinns fjärde son hette Hrappr. Auðr gav Ósk, Þorsteinns dotter, åt Hallsteinn gode. Deras son var Þorsteinn surtr. Vigdís Þorsteinsdóttir gav Auðr åt Kampa-Grímr; deras dotter Arnbjörg, som Ásólfr flosi i Höfði hade till hustru; deras barn Oddr och Vigdís, som Þorgeirr Kaðalsson hade till hustru. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 19 (maskinöversättning) Kapitel 19 Auðr fostrade Óláfr feilan, son till Þorsteinn röde. Han fick Álfdís från Barra (in barreyska), dotter till Konáll Steinmóðsson, son till Ölvir barnakarl. Konálls son var Steinmóðr, far till Halldóra, som Eilífr, son till Ketill den enhänte, hade till hustru; deras barn var Þórðr gellir och Þóra, mor till Þorgrímr, far till Snorri goði. Hon var också mor till Börkr den tjocke och Már Hallvarðsson. Ingjaldr och Grani var söner till Óláfr feilan. Vigdís hette en dotter till Óláfr feilan. – – Helga hette Óláfrs tredje dotter. Henne hade Gunnarr Hlífarson till hustru; deras dotter var Jófríðr, som Þóroddr Tungu-Oddsson hade till hustru och senare Þorsteinn Egilsson. Þórunn var en annan dotter till Gunnarr, som Hersteinn Blund-Ketilsson hade till hustru. Rauðr och Höggvandill var söner till Gunnarr. Þórdís hette Óláfr feilans fjärde dotter. Henne hade Þórarinn Ragabróðir till hustru. Deras dotter var Vigdís, som Steinn Þorfinnsson vid Rauðamelr hade till hustru. Auðr var en mycket ansedd kvinna. När hon var tyngd av ålder bjöd hon sina fränder och svågrar till sig och höll ett präktigt gästabud. Och när gästabudet hade pågått i tre nätter valde hon ut gåvor åt sina vänner och gav dem goda råd. Hon sade att gästabudet då skulle pågå ytterligare tre nätter. Hon sade att det skulle vara hennes arvöl (erfi). Natten därefter dog hon och begravdes i strandkanten, så som hon hade föreskrivit, eftersom hon inte ville ligga i ovigd jord, då hon var döpt. Därefter fördärvades hennes fränders tro. Kjallakr hette en man, son till Björn den starke, bror till Gjaflaug, som Björn den österländske hade till hustru. Han for till Island och tog land från Dögurðará till Klofningar och bodde på Kjallaksstaðir. Hans söner var Helgi hrogn och Þorgrímr þöngull under Fell, Eilífr den ståtlige, Ásbjörn vöðvi på Orrastaðir, Björn valmage (hvalmagi) i Túngarðr, Þorsteinn þynning, Gizurr den glade i Skorravík, Þorbjörn skröfuðr på Ketilsstaðir, och Æsa i Svíney, mor till Eyjólfr och Tin-Forni. Ljótólfr hette en man. Åt honom gav Kjallakr boplats på Ljótólfsstaðir innanför Kaldakinn. Hans söner var Þorsteinn och Björn och Hrafsi. Han var av jätteätt på mödernet. Ljótólfr var järnsmed. De flyttade ut i Fellsskógar till Ljótólfsstaðir. Vífill, som bodde på Vífilstóftir, var deras vän. Þórunn på Þórunnartóftir var mor till Oddmarr och fostermor till Kjallakr, son till Björn valmage. Álöf, dotter till Þorgrímr under Fell, blev sinnesförvirrad. Man skyllde det på Hrafsi, men han tog Oddmarr vid hennes säng, och han sade att han var orsaken. Då gav Þorgrímr honom Deildarey. Hrafsi sade att han hellre skulle hugga ner Oddmarr på Björn än betala böter för honom [osäker tolkning]. Kjallakr ville inte släppa ön. Hrafsi tog deras gods ur ett torvbåthus (torfnaust). Kjallakssönerna förföljde honom och hann inte upp honom. Därefter fördrev Eilífr och hans män Hrafsi från ön. [En pil träffade Eilífr ígrás tarm, och han blev bärsärkagalen. Björn valmage] dräpte Björn Ljótólfsson vid lek. Ljótólfr och hans män mutade Oddmarr att föra Björn inom räckhåll för dem. Den unge Kjallakr sprang efter honom. Han blev inte angripen förrän de hade tagit pojken. Kjallakr dräpte de på Kjallakshóll. [Han var då sju vintrar gammal.] Därefter angrep Kjallakssönerna Ljótólfr och Þorsteinn i ett jordhus i Fellsskógar, och Eilífr fann en annan öppning. Han gick bakom dem och dräpte dem båda. Hrafsi gick in på Orrastaðir vid ett gästabud. Han var klädd i kvinnokläder. Kjallakr satt på bänken med en sköld. Hrafsi gav Ásbjörn banehugget och gick ut genom väggen. Þórðr Vífilsson sade till Hrafsi att hans oxe låg i ett kärr. Han bar hans sköld. Hrafsi slungade honom utför en klyfta när han såg Kjallakssönerna. De kunde inte komma åt honom förrän de fällde trädstammar över honom. Eilífr satt bredvid medan de angrep honom. Hjörleifr, kung över hördarna (Hörðakonungr), hade Æsa den ljusa till hustru. Deras son var Ótryggr, far till Óblauðr, far till Högni den vite, far till Úlfr den skelögde. En annan son till Hjörleifr var Hálfr, som anförde Hálfsrekkarna. Hans mor var Hildr den smala, dotter till Högni i Njarðey. Kung Hálfr var far till kung Hjörr, den som hämnades sin far tillsammans med Sölvi Högnason. Hjörr härjade i Bjarmaland. Han tog där som krigsbyte Ljúfvina, dotter till bjarmernas kung. Hon stannade kvar i Rogaland när kung Hjörr for i härnad. Då födde hon två söner. Den ene hette Geirmundr och den andre Hámundr. De var mycket mörka. Då födde också hennes trälkvinna en son. Han hette Leifr, son till trälen Loðhöttr. Leifr var ljus. Därför bytte drottningen pojkar med trälkvinnan och gjorde Leifr till sin egen. Men när kungen kom hem var han ovänlig mot Leifr och sade att han såg ringa ut. Nästa gång kungen for i viking bjöd drottningen hem skalden Bragi och bad honom bedöma pojkarna. De var då tre år gamla. Hon stängde in pojkarna i stugan hos Bragi men gömde sig själv i bänken. Bragi kvad detta: Två är där inne, jag litar väl på båda, Hámundr och Geirmundr, födda av Hjörr, och Leifr den tredje, Loðhöttrs son. Uppfostra inte den, kvinna. Få torde vara sämre. Han slog med staven på den bänk som drottningen var i. När kungen kom hem berättade drottningen detta för honom och visade honom pojkarna. Han sade att han aldrig hade sett sådana helskinn (heljarskinn). Därför kallades sedan båda bröderna så. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 20 (maskinöversättning) Kapitel 20 Geirmundr helskinn (heljarskinn) var härkung. Han härjade i vikingafärder västerut men hade ett rike i Rogaland. Men när han kom tillbaka, sedan han länge hade varit borta, hade kung Harald stridit i Hafrsfjörðr mot Eiríkr, kung över hördarna, och Súlki, kung av Rogaland, och Kjötvi den rike och vunnit seger. Han hade då lagt under sig hela Rogaland och tagit många män där från deras odaljordar. Geirmundr såg då ingen annan utväg än att ge sig av, eftersom han där inte fick några hedersbetygelser. Han tog då det beslutet att söka sig till Island. Med honom på färden slöt sig Úlfr den skelögde, hans frände, och Steinólfr den låge, son till hersen (hersir) Hrólfr från Agder och Öndótt, syster till Ölvir barnakarl. Geirmundr och han seglade i sällskap, och vardera styrde sitt skepp. De kom in i Breiðafjörðr och låg vid Elliðaey. Då fick de höra att fjorden var bebyggd på den södra sidan men litet eller inte alls på den västra. Geirmundr styrde in mot Meðalfellsströnd och tog land från Fábeinsá till Klofasteinar. Han lade till i Geirmundarvágr men var den första vintern i Búðardalr. Steinólfr tog land innanför Klofasteinar och Úlfr väster om fjorden, som ännu skall berättas. Geirmundr tyckte att hans landnam (landnám) var för litet, eftersom han hade ett ståtligt hushåll och mycket folk, så att han hade åttio frigivna. Han bodde på Geirmundarstaðir under Skarð. En man hette Þrándr smalben. Han for till Island med Geirmundr helskinn. Han var härstammande från Agder. Þrándr tog öarna väster om Bjarneyjaflói och bodde i Flatey. Han hade en dotter till Gils skeiðarnef till hustru. Deras son var Hergils hnappraz, som bodde i Hergilsey. Hergils dotter var Þorkatla, som Már på Reykjahólar hade till hustru. Hergils hade Þórarna, dotter till Ketill ilbreiðr, till hustru; Ingjaldr var deras son, som bodde i Hergilsey och bistod Gísli Súrsson. För det tog Börkr den tjocke öarna ifrån honom genom dom, men han köpte Hlíð i Þorskafjörðr. Hans son var Þórarinn, som hade Þorgerðr, dotter till Glúmr Geirason, till hustru. Deras son var Helgu-Steinarr. Þórarinn var med Kjartan i Svínadalr när han föll. Þrándr smalben bodde i Flatey när Oddr skrauti och Þórir, hans son, kom ut till Island. De tog land i Þorskafjörðr. Oddr bodde i Skógar, men Þórir for utomlands och var i härnad. Han fick mycket guld i Finnmarken. Med honom var söner till Hallr från Hofstaðir. Och när de kom till Island gjorde Hallr anspråk på guldet, och därom blev det stora tvister. Därav uppstod Þorskfirðinga saga. Gull-Þórir bodde på Þórisstaðir. Han hade Ingibjörg, dotter till Gils skeiðarnef, till hustru, och deras son var Guðmundr. Þórir var en mycket våldsam man. Geirmundr for västerut till Strandir och tog där land från Rytagnúpr västerut till Horn och därifrån österut till Straumnes. Där anlade han fyra gårdar: en i Aðalvík, den förvaltade hans gårdsförvaltare (ármaðr); en andra i Kjaransvík, den förvaltade Kjaran, hans träl; en tredje på de västra Almenningar, den förvaltade Björn, hans träl, som blev fredlös för fårstöld efter Geirmundrs dagar, och av hans förverkade gods (sekðarfé) blev Almenningar till; en fjärde i Barðsvík, den förvaltade Atli, hans träl, och han hade fjorton trälar under sig. Och när Geirmundr for mellan sina gårdar hade han alltid åttio män med sig. Han var mycket rik på lösöre och hade boskap i överflöd. Så säger man att hans svin gick på Svínanes och hans får på Hjarðarnes, och han hade sätervall (selför) i Bitra. Somliga säger att han också hade en gård i Selárdalr på Geirmundarstaðir i Steingrímsfjörðr. Kloka män säger att han har varit den förnämste av alla landnamsmän på Island. Han hade få tvister med folk här. Han kom ganska gammal ut till Island. Han och Kjallakr tvistade om det land som låg mellan Klofningar och Fábeinsá och stred på åkrarna utanför Klofningar. Där ville båda parter så. Där gick det bättre för Geirmundr. Björn den österländske och Vestarr från Eyrr förlikade dem. Då landade Vestarr vid Vestarsnes när han for till mötet. Geirmundr gömde sin stora rikedom i Andarkelda under Skarð. Han hade Herríðr Gautsdóttir, sondotter till Gautrekr, till hustru. Ýr var deras dotter, [som Ketill hade till hustru; deras söner var Þórhallr och Oddi, far till Hallvör, som Börkr, son till Þormóðr Þjóstarsson, hade till hustru, och till Þorbjörn, far till Þorgerðr, mor till Oddi, far till Þorgils, far till Hallbera, mor till Hallr, far till Þuríðr, mor till Halldóra, som Markús Þórðarson hade till hustru]. Senare hade Geirmundr Þorkatla, dotter till Ófeigr Þórólfsson, till hustru; deras barn var Geirríðr och – –. Geirmundr dog på Geirmundarstaðir, och han är lagd i ett skepp där ute i skogen från gården. [Geirmundr gav Hrólfr Kjallaksson, sin vän, boplats vid Ballará. Hans söner var Illugi den röde och Sölvi, far till Þórðr, far till Magnús, far till Sölvi, far till prästen Páll i Reykjaholt.] ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 21 (maskinöversättning) Kapitel 21 Steinólfr den låge, son till hersen (hersir) Hrólfr från Agder, tog land innanför Klofasteinar till Grjótvallarmúli och bodde i Fagradalr på Steinólfshjalli. Han gick där upp på fjället och såg längre in en stor dal, helt bevuxen med skog. Han såg en glänta i den dalen. Där lät han bygga en gård och kallade den Saurbær, eftersom det var mycket sankt där, och så kallade han hela dalen. Där gården byggdes heter det nu Torfnes. Steinólfr hade Eirný Þiðrandadóttir till hustru. Þorsteinn bonde var deras son, och Arndís den rika var deras dotter, mor till Þórðr, far till Þorgerðr, som Oddr hade till hustru. Deras son var Hrafn Limerickfarare (Hlymreksfari), som hade Vigdís, dotter till Þórarinn fylsenni, till hustru. Deras son var Snörtr, far till Jódís, som Eyjólfr Hallbjarnarson hade till hustru; deras dotter var Halla, som Atli Tannason hade till hustru; deras dotter var Yngvildr, som Snorri Húnbogason hade till hustru. Steinólfr blev av med tre svin. De hittades två vintrar senare i Svínadalr, och då var de trettio svin. Steinólfr tog också Steinólfsdalr i Króksfjörðr. Sléttu-Björn hette en man. Han hade Þuríðr, dotter till Steinólfr den låge, till hustru. Han tog med Steinólfrs samtycke den västra dalen i Saurbær. Han bodde på Sléttu-Bjarnarstaðir upp från Þverfell. Hans son var Þjóðrekr, som hade Arngerðr, dotter till Þorbjörn Skjalda-Bjarnarson, till hustru. Deras söner var Víga-Sturla, som byggde gården på Staðarhóll, och Knöttr, far till Ásgeirr, och Þorbjörn och Þjóðrekr, efter vilken borgen på Kollafjarðarheiðr är uppkallad. Þjóðrekr Sléttu-Bjarnarson tyckte att det var för trångt om land i Saurbær. Därför flyttade han till Ísafjörðr. Där utspelade sig sagan om Þorbjörn och Hávarðr den halte. Óláfr belgr, som Ormr den smale drev bort från Óláfsvík, tog Belgsdalr och bodde på Belgsstaðir, innan Þjóðrekr och hans män drev bort honom. Sedan tog han land innanför Grjótvallarmúli och bodde i Óláfsdalr. Hans son var Þorvaldr, den som överlät en sak om fårstöld mot Þórarinn gjallandi till Ögmundr Völu-Steinsson. För det dräpte han Ögmundr på Þorskafjarðarþing. Gils skeiðarnef tog Gilsfjörðr mellan Óláfsdalr och Króksfjarðarmúli. Han bodde på Kleifar. Hans son var Heðinn, far till Halldórr Garpsdalsgoði, far till Þorvaldr i Garpsdalr, som hade Guðrún Ósvífrsdóttir till hustru. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 22 (maskinöversättning) Kapitel 22 Þórarinn krókr tog Króksfjörðr till Hafrafell från Króksfjarðarnes. Han tvistade om Steinólfsdalr med Steinólfr den låge och rodde efter honom som en av tio, när denne for från sätern som en av sju. De stred vid Fagradalsáróss på örn. Då kom män från gården för att hjälpa Steinólfr. Där föll Þórarinn krókr och fyra av hans män, men sju män av Steinólfrs. Där finns deras gravhögar (kuml). Ketill ilbreiðr, son till Þorbjörn tálkni, tog Berufjörðr. Hans dotter var Þórarna, som Hergils hnappraz, son till Þrándr smalben, hade till hustru. Ingjaldr hette deras son. Han var far till Þórarinn, som hade Þorgerðr, dotter till Glúmr Geirason, till hustru. Deras son var Helgu-Steinarr. Þrándr smalben hade en dotter till Gils skeiðarnef till hustru. Deras dotter var Þórarna, som Hrólfr, son till Helgi den magre, hade till hustru. Þorbjörg knarrarbringa var en annan dotter till Gils skeiðarnef. Herfiðr hette hans son, som bodde i Króksfjörðr. Úlfr den skelögde, son till Högni den vite, tog hela Reykjanes mellan Þorskafjörðr och Hafrafell. Han hade Björg, dotter till Eyvindr austmaðr, syster till Helgi den magre, till hustru. Deras son var Atli den röde, som hade Þorbjörg, syster till Steinólfr den låge, till hustru. Deras son var Már på Hólar. Han hade Þorkatla, dotter till Hergils hnappraz, till hustru. Deras son var Ari. Han drevs av havet till Hvítramannaland. Det kallar somliga Irland det stora. Det ligger västerut i havet nära Vinland det goda. Det sägs vara sex dygns segling västerut från Irland. Därifrån kunde Ari inte komma bort, och han blev döpt där. Denna berättelse berättade först Hrafn Limerickfarare (Hlymreksfari), som länge hade varit i Limerick (Hlymrekr) på Irland. Så sade Þorkell Gellisson att isländska män berättade, som hade hört Þorfinnr på Orkney berätta, att Ari hade blivit igenkänd på Hvítramannaland och inte kunnat komma bort, men var väl ansedd där. Ari hade Þorgerðr, dotter till Álfr från Dalir, till hustru. Deras söner var Þorgils och Guðleifr och Illugi. Det är Reyknesingarnas ätt. Jörundr hette en son till Úlfr den skelögde. Han hade Þorbjörg knarrarbringa till hustru. Deras dotter var Þjóðhildr, som Eiríkr den röde hade till hustru; deras son var Leifr den lycklige på Grönland. Jörundr hette en son till Atli den röde. Han hade Þórdís, dotter till Þorgeirr suða, till hustru. Deras dotter var Otkatla, som Þorgils Kollsson hade till hustru. Jörundr var också far till Snorri. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 23 (maskinöversättning) Kapitel 23 Hallsteinn, son till Þórólfr Mostrarskegg, tog Þorskafjörðr och bodde på Hallsteinsnes. Han blotade där för att Tor skulle sända honom högsätesstolpar (öndvegissúlur). Därefter kom ett träd i land på hans mark, som var sextiotre alnar långt och två famnar tjockt. Det användes till högsätesstolpar, och av det är högsätesstolpar gjorda på nästan varje gård runt tvärfjordarna. Där trädet kom i land heter det nu Grenitrésnes. Hallsteinn hade härjat i Skottland och tog där de trälar som han förde med sig ut till Island. Dem sände han för att sjuda salt i Svefneyjar. Där hade Hallsteinns trälar framgång [osäker tolkning]. Hallsteinn hade Ósk, dotter till Þorsteinn röde, till hustru. Deras son var Þorsteinn surtr, som fann sommartillägget (sumarauki). Þorsteinn surtr hade – – till hustru. Deras son var Þórarinn, och döttrar Þórdís, som Þorkell trefill hade till hustru, och Ósk, som Steinn mjöksiglandi hade till hustru. Þorsteinn den vite hette deras son. Sámr hette en son till Þorsteinn surtr, född utom äktenskapet. Han tvistade om Þorsteinns arv med Trefill, eftersom han ville hålla det åt Þórarinns barn. Þorbjörn loki hette en man, son till Böðmóðr från Skut. Han for till Island och tog Djúpafjörðr och Grónes till Gufufjörðr. Hans son var Þorgils på Þorgilsstaðir i Djúpafjörðr, far till Kollr, som hade Þuríðr, dotter till Þórir, son till jarlen Hallaðr, son till Rögnvaldr Mørejarl, till hustru. Þorgils var deras son. Han hade Otkatla, dotter till Jörundr, son till Atli den röde, till hustru. Deras son var Jörundr. Han hade Hallveig, dotter till Oddi, son till Ýr och Ketill gufa, till hustru. Snorri var Jörundrs son. Han hade Ásný, dotter till Víga-Sturla, till hustru. Deras son var Gils, som hade Þórdís Guðlaugsdóttir, dotter till Þorkatla Halldórsdóttir, sondotter till Snorri goði, till hustru, och Gils son var Þórðr. Han hade Vigdís Svertingsdóttir till hustru. Deras son var Sturla i Hvammr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 24 (maskinöversättning) Kapitel 24 Ketill gufa hette en man, son till Örlygr, son till Böðvarr, son till Vígsterkr. Örlygr hade Signý Óblauðsdóttir, syster till Högni den vite, till hustru. Ketill, deras son, kom ut till Island sent under landnamstiden. Han hade varit i vikingafärd västerut och fört med sig irländska trälar från vikingafärden västerut. En hette Þormóðr, en andra Flóki, en tredje Kóri, en fjärde Svartr, och två hette Skorri. Ketill tog Rosmhvalanes. Han satt den första vintern vid Gufuskálar, men på våren for han in på Nes och satt på Gufunes den andra vintern. Då rymde Skorri den äldre och Flóki från honom med två kvinnor och mycket gods. De höll sig gömda i Skorradalr i Skorraholt, men de dräptes i Flókadalr och Skorradalr. Ketill fick ingen boplats på Nesjar, och han for in i Borgarfjörðr och satt den tredje vintern vid Gufuskálar vid Gufá. Tidigt på våren for han västerut till Breiðafjörðr för att söka sig land. Där var han på Geirmundarstaðir och friade till Ýr, Geirmundrs dotter, och fick henne. Han anvisade då Ketill land väster om fjorden. Men medan Ketill var västerut rymde hans trälar och kom fram om natten till Lambastaðir. Där bodde då Þórðr, son till Þorgeirr lambi och Þórdís Yngvarsdóttir, moster till Egill Skalla-Grímsson. Trälarna bar eld till husen och brände inne Þórðr och hela hans hushåll. De bröt där upp ett förrådshus och tog mycket varor och lösöre. Sedan drev de hem hästar och lastade dem. De vände på vägen mot Álftanes. Lambi den starke, Þórðrs son, kom från tinget på morgonen, när de hade gett sig av. Han for efter dem, och män strömmade till från gårdarna. Och när trälarna såg det sprang var och en åt sitt håll. De tog Kóri i Kóranes, men somliga gav sig ut på simning. Svartr tog de i Svartssker och Skorri i Skorraey utanför Mýrar och Þormóðr ute i Þormóðssker. Det ligger en sjömil (vika) från land. Och när Ketill gufa kom tillbaka for han västerut förbi Mýrar och var den fjärde vintern på Snæfellsnes vid Gufuskálar. Han tog sedan Gufufjörðr och Skálanes till Kollafjörðr. Ketill och Ýr hade två söner. Den ene var Þórhallr, far till Hallvör, som Börkr, son till Þormóðr Þjóstarsson, hade till hustru. Den andre var Oddi, som hade Þórlaug, dotter till Hrólfr från Ballará och Þuríðr, dotter till Valþjófr Örlygsson från Esjuberg, till hustru. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 25 (maskinöversättning) Kapitel 25 Hof-Kolli Hróaldsson tog Kollafjörðr och Kvígandanes och Kvígandafjörðr. Han sålde sitt landnam (landnám) till olika män, [men han for till Laxárdalr till Höskuldsstaðir när han gifte sig. Han kallades Dala-Kollr. Hans son var Höskuldr, som hade Hallfríðr, dotter till Björn, som tog Bjarnarfjörðr norr om Steingrímsfjörðr, till hustru. Deras son var Þorleikr, far till Bolli, som hade Guðrún Ósvífrsdóttir till hustru.] Knjúkr hette en son till Þórólfr spörr, som kom ut med Örlygr. Han kallades Nesja-Knjúkr. Han tog alla näsen till Barðaströnd från Kvígandafjörðr och bodde – –. En annan son till Knjúkr var Einarr, far till Steinólfr, far till Salgerðr, mor till Bárðr den svarte. Þóra hette en dotter till Knjúkr, som Þorvaldr, son till Þórðr Víkingsson, hade till hustru. Deras son var Mýra-Knjúkr, far till Þorgautr, far till Steinólfr, far till Halla, mor till Steinunn, mor till Hrafn på Eyrr [och till Herdís, som lagmannen Hallr Gizurarson hade till hustru. Hrafns dotter var Steinunn, mor till herr Hrafn och Halla, och Herdís, som Svarthöfði Dugfússon hade till hustru; deras son var Óli, som hade Salgerðr Jónsdóttir till hustru; deras dotter var Steinunn, som Haukr Erlendsson hade till hustru]. Knjúkr hade Ey, dotter till Ingjaldr, son till Helgi den magre, till hustru. Deras son var Eyjólfr, far till Þorgrímr Kötluson. Glúmr hade tidigare Katla till hustru, och deras dotter var Þorbjörg kolbrún, som Þormóðr diktade om. Steingrímr hette en son till Þorgrímr, far till Yngvildr, som Úlfheðinn på Víðimýrr hade till hustru. Geirsteinn kjálki tog Kjálkafjörðr och Hjarðarnes med Knjúkrs samtycke. Hans son var Þorgils, som hade Þóra, dotter till Vestarr från Eyrr, till hustru. Deras son var Steinn den danske. Han hade Hallgerðr, dotter till Örnólfr, son till Ármóðr den röde, till hustru. Örnólfr hade Vigdís, dotter till Þorgils, till hustru. Vigdís hette en dotter till Steinn den danske och Hallgerðr, som Illugi Steinbjarnarson hade till hustru. Deras dotter var Þórunn, mor till Þorgeirr långhuvud (langhöfði), [far till abboten Þorfinnr]. Geirleifr, son till Eiríkr, son till Högni den vite, tog Barðaströnd mellan Vatnsfjörðr och Berghlíðar. Han var far till Oddleifr och Helgi skarfr. Oddleifr var far till Gestr den vise och Þorsteinn och Æsa, som Þorgils, son till Grímr från Grímsnes, hade till hustru. Deras söner var Jörundr i Miðengi och Þórarinn vid Búrfell. Gestr hade – – till hustru. Deras barn var Þórðr och Halla, som Snorri Dala-Álfsson hade till hustru. Þorgils var deras son. En annan dotter till Gestr var Þórey, som Þorgils hade till hustru. Þórarinn var deras son, far till Jódís, mor till Illugi, far till Birna, mor till Illugi och Arnórr och Eyvindr, [far till Steingrímr, far till Helga, mor till Jórunn, mor till Haukr Erlendsson]. Helgi skarfr var far till Þorbjörg katla, som Þorsteinn Sölmundarson hade till hustru; deras söner var Refr i Brynjudalr och Þórðr, far till Illugi, far till Hróðný, som Þorgrímr sviði hade till hustru. Þórdís hette en annan dotter till Helgi skarfr, som Þorsteinn Ásbjarnarson från Kirkjubær i öster hade till hustru. Deras son var Surtr, far till lagmannen Sighvatr. Geirleifr hade Jóra Helgadóttir till hustru. Þorfinnr hette Geirleifrs tredje son. Han hade Guðrún Ásólfsdóttir till hustru. Ásmundr hette deras son. Han hade Hallkatla, dotter till Björn Másson, son till Ásmundr, till hustru. Hlenni hette deras son. Han hade Ægileif, dotter till Þorsteinn Kröfluson, till hustru. Þorfiðr var deras son, far till Þorgeirr långhuvud. Þorsteinn Oddleifsson var far till Ísgerðr, som Bölverkr, son till Eyjólfr den grå, hade till hustru; deras son var lagsagomannen (lögsögumaðr) Gellir. Véný var ännu en dotter till Þorsteinn, mor till Þórðr kråknäsa (krákunef). Därifrån härstammar Krákneflingarna. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 26 (maskinöversättning) Kapitel 26 Ármóðr den röde Þorbjarnarson, fosterbror till Geirleifr, tog Rauðasandr. Hans söner var Örnólfr och Þorbjörn, far till Hrólfr från Rauðasandr (inn rauðsenzki). Þórólfr spörr kom ut med Örlygr och tog Patreksfjörðr på västra sidan och Víkr väster om Barð utom Kollsvík. Där bodde Kollr, Örlygrs fosterbror. Þórólfr tog också Keflavík söder om Barð och bodde vid Hvallátr. Nesja-Knjúkr och Ingólfr den starke och Geirþjófr var söner till Þórólfr spörr. Þórarna var dotter till Ingólfr, som Þorsteinn Oddleifsson hade till hustru. Þorbjörn tálkni och Þorbjörn skúma, söner till Böðvarr blåsskalle (blöðruskalli), kom ut med Örlygr. De tog halva Patreksfjörðr och hela Tálknafjörðr till Kópanes. Ketill ilbreiðr, son till Þorbjörn tálkni, tog alla dalarna från Kópanes till Dufansdalr. Han gav Þórarna, sin dotter, åt Hergils hnappraz. Han flyttade då söderut till Breiðafjörðr och tog Berufjörðr vid Reykjanes. Örn hette en framstående man. Han var frände till Geirmundr helskinn. Han for från Rogaland på grund av kung Haralds övervälde. Han tog land i Arnarfjörðr så vitt han ville. Han satt om vintern på Tjaldanes, eftersom solen där inte försvann under midvinterns mörka tid (skammdegi). Án rödfäll (rauðfeldr), son till Grímr loðinkinni från Hrafnista och son till Helga, dotter till Án bågspännare (bogsveigir), kom i ofrid med kung Harald hårfagre och for därför ur landet i vikingafärd västerut. Han härjade på Irland och fick där Grélöð, dotter till jarlen Bjartmarr. De for till Island och kom till Arnarfjörðr en vinter senare än Örn. Án var den första vintern i Dufansdalr. Där tyckte Grélöð att det luktade illa ur jorden. Örn fick höra om Hámundr helskinn, sin frände, norrut i Eyjafjörðr, och han längtade dit. Därför sålde han Án rödfäll alla landen mellan Langanes och Stapi. Án anlade en gård på Eyrr. Där tyckte Grélöð att det doftade honung ur gräset. Dufann var Áns frigivne. Han bodde kvar i Dufansdalr. Bjartmarr var son till Án, far till de två Végestr och Helgi, far till Þuríðr arnkatla, som Hergils hade till hustru. Deras dotter var Þuríðr arnkatla, som Helgi Eyþjófsson hade till hustru. Þórhildr var dotter till Bjartmarr, som Vésteinn Végeirsson hade till hustru. Vésteinn och Auðr var deras barn. Hjallkárr var Áns frigivne. Hans son var Björn, Bjartmarrs träl. Han gav Björn friheten. Då samlade han rikedom, men Végestr klandrade honom och stack ett spjut genom honom, men Björn slog honom till döds med en hacka. Geirþjófr Valþjófsson tog land i Arnarfjörðr, Forsfjörðr, Reykjarfjörðr, Trostansfjörðr, Geirþjófsfjörðr, och bodde i Geirþjófsfjörðr. Han hade Valgerðr, dotter till Úlfr den skelögde, till hustru. Deras son var Högni. Han hade Auðr, dotter till Óláfr jafnakollr och Þóra Gunnsteinsdóttir, till hustru. Atli var deras son. Han hade Þuríðr, dotter till Þorleifr, son till Eyvindr kné och Þuríðr rymgylta, till hustru. Þorleifr hade Gró, dotter till Þórólfr brækir, till hustru. Höskuldr var son till Atli, far till [Atli, far till] Bárðr den svarte, [far till Sveinbjörn, far till Hrafn, far till Steinunn, mor till herr Hrafn]. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 27 (maskinöversättning) Kapitel 27 Eiríkr hette en man som tog [Keldudalr på södra sidan], Dýrafjörðr och Sléttanes till Stapi och till den yttre Háls i Dýrafjörðr. Han var far till Þorkell, far till Þórðr, far till Þorkell, far till Steinólfr, far till Þórðr, far till Þorleif, mor till Þorgerðr, mor till Þóra, mor till Guðmundr gríss, [som hade Solveig, dotter till Jón Loftsson, till hustru. Deras barn var Magnús den gode och Þorlákr, far till biskop Árni, och Þóra, mor till jarlen Gizurr]. Þorleif var mor till Lína, mor till Cecilía, mor till Bárðr och Þorgerðr, som Björn den engelske hade till hustru. Deras barn var abboten Arnis och Þóra, som Ámundi Þorgeirsson hade till hustru. Vésteinn, son till Végeirr, bror till Vébjörn sognakämpe (Sygnakappi), tog land mellan Hálsar i Dýrafjörðr och bodde i Haukadalr. Han hade Þórhildr Bjartmarsdóttir till hustru; deras barn var Vésteinn och Auðr. Þorbjörn súrr kom ut när landet var helt bebyggt. Åt honom gav Vésteinn halva Haukadalr. Hans söner var Gísli och Þorkell och Ari, och hans dotter Þórdís, som Þorgrímr hade till hustru; deras son var Snorri goði. Senare hade Börkr den tjocke Þórdís till hustru; deras dotter var Þuríðr, som Þorbjörn den tjocke hade till hustru och senare Þóroddr skattköpare (skattkaupandi). Deras son var Kjartan vid Fróðá. Dýri hette en framstående man. Han for från Sunnmøre till Island på jarlen Rögnvaldrs råd, men på grund av kung Harald hårfagres övervälde. Dýri tog Dýrafjörðr och bodde vid Hálsar. Hans son var Hrafn på Ketilseyrr, far till Þuríðr, som Vésteinn Vésteinsson hade till hustru; deras söner var Bergr och Helgi. Þórðr hette en man, son till Víkingr eller son till kung Harald hårfagre. Han for till Island och tog land mellan Þúfa på Hjallanes och Jarðfallsgil. Han bodde i Alviðra. Þórðr hade Þjóðhildr, dotter till Eyvindr austmaðr, syster till Helgi den magre, till hustru. Þorkell Alviðrukämpe (Alviðrukappi) och den rike var deras son. Han hade – – till hustru. Þórðr hette deras son, en annan Eyjólfr, far till Gísli, som hade Hallgerðr, dotter till Vermundr den smale, till hustru. Deras son var Brandr, far till prästen Guðmundr i Hjarðarholt, och dottern Þóra, som Brandr Þórhaddsson hade till hustru; deras dotter var Steinvör, mor till Rannveig, mor till Sæhildr, som Gizurr hade till hustru. Helgi hette en annan son till Eyjólfr. Hans barn var Óláfr och Guðleif, som Fjarska-Fiðr hade till hustru. Þorvaldr den vite hette en annan son till Þórðr Víkingsson. Han hade Þóra, dotter till Nesja-Knjúkr, till hustru. Deras son var Mýra-Knjúkr, far till Þorgautr, far till Steinólfr, som hade Herdís Tindsdóttir till hustru. Deras barn var Þorkell på Mýrar och Halla, som Þórðr Oddleifsson hade till hustru. En annan son till Þorvaldr den vite var Þórðr örvöndr, som hade Ásdís, dotter till Þorgrímr, son till Harðrefr, till hustru. Ásdís mor var Rannveig, dotter till Grjótgarðr, jarl på Lade (Hlaðajarl). Ásdís var mor till stallaren (stallari) Úlfr, och syster till Ljótr den vise och Halldís, som Þorbjörn Þjóðreksson hade till hustru. Dotter till Þórðr örvöndr och henne var Oddkatla, som Sturla Þjóðreksson hade till hustru; deras son var Þórðr, som hade Hallbera, dotter till Snorri goði, till hustru; deras dotter var Þuríðr, som Hafliði Másson hade till hustru. Snorri var son till Þórðr Sturluson, som hade Oddbjörg, dotter till Grímr Loðmundarson, till hustru. Deras barn var Flugu-Grímr och Hallbera, som Mág-Snorri hade till hustru. Sturlas döttrar var sex. En var Ásný, som Snorri Jörundarson hade till hustru; deras dotter var Þórdís, mor till läkaren Höskuldr, [far till Margrét, mor till abboten Þorfinnr]. Son till Snorri och Ásný var Gils, far till Þórðr, far till Sturla i Hvammr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 28 (maskinöversättning) Kapitel 28 Ingjaldr Brúnason tog Ingjaldssandr mellan Hjallanes och Ófæra. Han var far till Harðrefr, far till Þorgrímr, far till Ljótr den vise och hans syskon, som tidigare skrivits. Ljótr den vise bodde vid Ingjaldssandr, son till Þorgrímr Harðrefsson, och hans mor var Rannveig, dotter till jarlen Grjótgarðr. Þorgrímr gagarr var Ljótrs son. Halldís, Ljótrs syster, hade Þorbjörn Þjóðreksson till hustru, men Ásdís, Ljótrs andra syster, tog Óspakr Ósvífrsson med våld. För den saken drev Ljótr process mot Óspakr så att han blev fredlös (sekð). Úlfr hette deras son. Honom fostrade Ljótr. Grímr kögurr bodde på Brekka. Hans söner var Sigurðr och Þorkell, små och obetydliga män. Þórarinn hette Ljótrs fosterson. Ljótr köper slaktdjur av Grímr för tjugo hundraden (hundruð) och betalade med en bäck som rann mellan deras marker. Den hette Ósómi. Grímr ledde den på sin äng och grävde ur Ljótrs mark, men han anklagade honom för det, och det var kyligt mellan dem. Ljótr tog emot en östman (Austmaðr) i Vaðill. Denne fäste sig vid Ásdís. Gestr Oddleifsson besökte ett höstgästabud hos Ljótr. Då kom Egill Völu-Steinsson dit och bad Gestr att han skulle ge råd om hur hans fars dödssorg skulle lindras, som han bar för Ögmundr, sin son. Gestr diktade början av Ögmundardrápa. Ljótr frågade Gestr vad för slags man Þorgrímr gagarr skulle bli. Gestr sade att Þórarinn, hans fosterbror, skulle bli mer berömd och bad Þórarinn akta sig så att det hår som låg på hans tunga inte lindade sig om hans huvud. Ljótr tyckte att detta var en vanära och frågade på morgonen vad som låg framför Þorgrímr. Gestr sade att Úlfr, hans systerson, skulle bli mer berömd. Då blev Ljótr vred och red ändå ett stycke på vägen med Gestr och frågade: ”Vad kommer att bli min bane?” Gestr sade att han inte såg hans öde, men bad honom vara god mot sina grannar. Ljótr frågade: ”Kommer jordlössen, Grímr kögurrs söner, att bli min bane?” ”Svårt biter svulten lus”, sade Gestr. ”Var kommer det att ske?” sade Ljótr. ”Här nära”, sade Gestr. Östmannen förde Gestr till häst upp på heden och stödde Gestr i ryggen när hästen snavade under honom. Då sade Gestr: ”Lyckan sökte upp dig nu, och snart kommer något annat. Se till att det inte blir till olycka för dig.” Östmannen fann en nedgrävd silverskatt (grafsilfr) när han for hem och tog tjugo penningar av den och tänkte att han skulle hitta tillbaka dit senare, men när han letade fann han den inte. Men Ljótr lyckades gripa honom när han höll på att gräva och dömde honom att betala tre hundraden för varje penning. Den hösten dräptes Þorbjörn Þjóðreksson. På våren satt Ljótr och vaktade sina trälar på en kulle. Han var klädd i kåpa, och huvan var lindad om halsen och den ena ärmen påtagen. Kögurrsönerna sprang upp på kullen och högg mot honom båda samtidigt. Därefter drog Þorkell huvan över hans huvud. Ljótr bad dem vara goda grannar, och de störtade nedför kullen på den väg som Gestr hade ridit. Där dog Ljótr. Grímrsönerna for till Hávarðr den halte. Eyjólfr den grå bistod dem alla, och Steingrímr, hans son. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 29 (maskinöversättning) Kapitel 29 Önundr Víkingsson, bror till Þórðr i Alviðra, tog Önundarfjörðr och bodde på Eyrr. Hallvarðr súgandi var i slaget mot kung Harald i Hafrsfjörðr. Han for på grund av den ofreden till Island och tog Súgandafjörðr och Skálavík till Stigi och bodde där. Þuríðr sundfyllerska (sundafyllir) och Völu-Steinn, hennes son, for från Hålogaland till Island och tog Bolungarvík, och de bodde i Vatnsnes. Hon kallades sundfyllerska därför att hon under ett nödår på Hålogaland utövade sejd (seiddi) för att varje sund skulle bli fullt av fisk. Hon fastställde också Kvíarmið i Ísafjarðardjúp och tog som avgift en kullig get av varje bonde i Ísafjörðr. Völu-Steinns söner var Ögmundr och Egill. Helgi hette en son till Hrólfr från Gnúpufell. Han var avlad österut och från Opplanden på mödernet. Helgi for till Island för att besöka sina fränder. Han kom till Eyjafjörðr, och där var det då helt bebyggt. Därefter ville han segla utomlands men drevs tillbaka in i Súgandafjörðr. Han var över vintern hos Hallvarðr, men på våren for han för att söka sig en boplats. Han fann en fjord och hittade där en harpun (skutill) i strandkanten. Den fjorden kallade han Skutilsfjörðr. Där bosatte han sig sedan. Hans son var Þorsteinn olycka (ógæfa). Han for utomlands och dräpte en hirdman till jarlen Hákon Grjótgarðsson, och Eyvindr, jarlens rådgivare, sände Þorsteinn till Vébjörn sognastöd (Sygnatrausti). Han tog emot honom, men Védís, hans syster, avrådde från det. På grund av det sålde Vébjörn sina ägor och for till Island, då han inte vågade hålla mannen kvar. Þórólfr brækir tog södra delen av Skutilsfjörðr och Skálavík och bodde där. Eyvindr kné for från Agder till Island, och Þuríðr rymgylta, hans hustru. De tog Álftafjörðr och Seyðisfjörðr och bodde där. Deras son var Þorleifr, som tidigare nämnts, och Valbrandr, far till Hallgrímr och Gunnarr och Bjargey, som Hávarðr den halte hade till hustru. Deras son var Óláfr. Geirr hette en framstående man i Sogn. Han kallades Végeirr, eftersom han var en stor blotman. Han hade många barn. Vébjörn sognakämpe (Sygnakappi) var den äldste av hans söner, och Vésteinn, Véþormr, Vémundr, Végestr och Véþorn, och Védís var dotter. Efter Végeirrs död blev Vébjörn osams med jarlen Hákon, som tidigare nämnts. Därför for syskonen till Island. De hade en hård och lång överfart. De kom om hösten in till Hlöðuvík väster om Horn. Då höll Vébjörn ett stort blot. Han sade att Hákon den dagen blotade till deras skada. Men medan han var vid blotet uppmanade hans bröder honom att ge sig av, och han brydde sig inte om blotet, och de lade ut. De förliste den dagen sitt skepp under stora klippor i oväder. Där kom de med nöd upp, och Vébjörn gick först. Det kallas nu Sygnakleif. Men om vintern tog Atli i Fljót, Geirmundr helskinns träl, emot dem alla, [och bad dem inte betala något för uppehället och sade att Geirmundr inte saknade mat. Men när Atli träffade Geirmundr frågade Geirmundr varför han var så djärv att ta emot sådana män på hans bekostnad. Atli svarade: ”Därför att det kommer att vara i minne så länge Island är bebyggt, hur stor en man måste vara när en enda träl vågade göra något sådant utan hans lov.” Geirmundr svarar: ”För detta ditt tilltag skall du få friheten och denna gård som du har förvaltat.” Och Atli blev] sedan en stor man. Vébjörn tog våren därpå land mellan Skötufjörðr och Hestfjörðr, så vitt han kunde gå omkring på en dag och därtill det som han kallade Folafótr. Vébjörn var en stor stridsman, och det finns en lång saga om honom. Han gav Védís åt Grímólfr i Unaðsdalr. De blev osams, och Vébjörn dräpte honom vid Grímólfsvötn. För det dräptes Vébjörn på fjärdingstinget (fjórðungsþing) på Þórsnes, och tre andra män med honom. Gunnsteinn och Halldórr hette söner till Gunnbjörn, son till Úlfr kråka, efter vilken Gunnbjarnarsker är uppkallade. De tog Skötufjörðr och Laugardalr och Ögrvík till Mjóvafjörðr. Bersi var son till Halldórr, far till Þormóðr Kolbrúnarskáld. Där i Laugardalr bodde sedan Þorbjörn Þjóðreksson, som dräpte Óláfr, son till Hávarðr den halte och Bjargey Valbrandsdóttir. Därav uppstod Ísfirðinga saga och dråpet på Þorbjörn. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 30 (maskinöversättning) Kapitel 30 Snæbjörn, son till Eyvindr austmaðr, bror till Helgi den magre, tog land mellan Mjóvafjörðr och Langadalsá och bodde i Vatnsfjörðr. Hans son var Hólmsteinn, far till Snæbjörn galti. Snæbjörns mor var Kjalvör, och han och Tungu-Oddr var systersöner. Snæbjörn fostrades i Þingnes hos Þóroddr, [men ibland var han hos Tungu-Oddr eller sin mor]. Hallbjörn, son till Oddr från Kiðjaberg, son till Hallkell, bror till Ketilbjörn den gamle, fick Hallgerðr, dotter till Tungu-Oddr. De var hos Oddr den första vintern. Där var Snæbjörn galti. Det var kärlekslöst mellan makarna. Hallbjörn gjorde sig redo för sin flyttning på våren vid flyttdagarna (fardagar). Och när han höll på med förberedelserna for Oddr hemifrån till badet i Reykjaholt. Där hade han sina fårhus. Han ville inte vara närvarande när Hallbjörn for, eftersom han tvivlade på om Hallgerðr skulle vilja fara med honom. Oddr hade alltid jämkat mellan dem. När Hallbjörn hade sadlat deras hästar gick han till kvinnohuset (dyngja), och Hallgerðr satt på bänken och kammade sig. Håret föll ned över henne helt och ända ned på golvet. Hon har haft det vackraste håret av kvinnorna på Island, jämte Hallgerðr snúinbrók. Hallbjörn bad henne stå upp och fara. Hon satt och teg. Då tog han tag i henne, och hon rörde sig inte. Tre gånger gick det så. Hallbjörn ställde sig framför henne och kvad: Ölkärlens Lofn låter – armarnas ek tar det ifrån mig – leka, framför lesnirs stäv, den linnebundna, mig med de sina [osäker tolkning]. Jag skall för bruden vänta, olyckan gör mig blek, sorg rör mig i hjärtats tak, aldrig på bot. Därefter lindade han håret om sin hand och ville rycka henne från bänken, men hon satt kvar och vek sig inte. Därefter drog han svärd och högg huvudet av henne, gick sedan ut och red bort. De var tre tillsammans och hade två packhästar. Det var få män hemma, och man sände genast bud för att berätta det för Oddr. Snæbjörn var på Kjalvararstaðir, och Oddr sände en man till honom och bad honom ta hand om förföljelsen, men själv sade han att han inte skulle fara någonstans. Snæbjörn red efter dem som en av tolv, och när Hallbjörn och hans män såg förföljarna bad hans följeslagare honom rida undan, men det ville han inte. Snæbjörn och hans män hann upp dem vid de höjder som nu heter Hallbjarnarvörður. Hallbjörn och hans män gick upp på höjden och försvarade sig därifrån. Där föll tre män av Snæbjörns och båda Hallbjörns följeslagare. Snæbjörn högg då foten av Hallbjörn vid vristleden. Då drog han sig undan till den södra höjden och dräpte där två män av Snæbjörns, och där föll Hallbjörn. Därför står det tre rösen (vörðr) på den höjden men fem på den andra. Sedan for Snæbjörn tillbaka. Snæbjörn ägde ett skepp i Grímsáróss. Det köper Hrólfr från Rauðasandr (inn rauðsenzki) till hälften. De var tolv på vardera sidan. Med Snæbjörn var Þorkell och Sumarliði, söner till Þorgeirr den röde, son till Einarr Stafhyltingr. Snæbjörn tog emot Þóroddr från Þingnes, sin fosterfar, och hans hustru, men Hrólfr tog emot Styrbjörn, som kvad detta efter sin dröm: Jag ser vår död, vi två bänkars [osäker tolkning], allt ömkligt i nordväst i havet, frost och köld, vidunder av alla slag. Jag vet av sådant Snæbjörn dräpt. De for för att leta efter Gunnbjarnarsker och fann land. Snæbjörn ville inte låta utforska det om natten. Styrbjörn gick från skeppet och fann en penningpung i en gravhög (kuml) och gömde den. Snæbjörn slog honom med en yxa. Då föll pungen ned. De byggde en hydda (skáli), och den blev översnöad. Þorkell, Rauðrs son, märkte att det var vatten på en gaffelstång som stod ute i hyddans ljusöppning. Det var under góimånaden (gói). Då grävde de sig ut. Snæbjörn arbetade på skeppet, medan Þóroddr och hans hustru var vid hyddan på hans vägnar och Styrbjörn och hans män på Hrólfrs vägnar; andra for på jakt. Styrbjörn dräpte Þóroddr, och Hrólfr och han båda Snæbjörn; Rauðrsönerna och alla andra svor eder för att rädda sina liv. De nådde Hålogaland och for därifrån till Island till Vaðill. Þorkell trefill gissade hur det hade gått för Rauðrsönerna. Hrólfr byggde en skans (virki) på Strandarheiðr. Trefill sände Sveinungr för att ta hans liv. Han for först till Mýrr till Hermundr, sedan till Óláfr vid Drangar, sedan till Gestr i Hagi. Denne sände honom till Hrólfr, sin vän. Sveinungr dräpte Hrólfr och Styrbjörn. Då for han till Hagi. Gestr bytte svärd och yxa med honom och gav honom två hästar med vita manar (hnökkóttir) [osäker tolkning] och lät en man rida genom hela Vaðill till Kollafjörðr och lät Þorbjörn den starke kräva tillbaka hästarna. Þorbjörn dräpte honom på Sveinungseyrr, eftersom svärdet brast vid hjaltet. Därför skröt Trefill inför Gestr, när man jämförde deras klokhet, att han hade fått Gestr att själv sända en man för att ta livet av sina vänner. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 31 (maskinöversättning) Kapitel 31 Óláfr jafnakollr tog land från Langadalsá till Sandeyrará och bodde i Unaðsdalr. Han hade Þóra Gunnsteinsdóttir till hustru. Deras son var Grímólfr, som hade Védís, syster till Vébjörn, till hustru. Þórólfr fasthaldi hette en framstående man i Sogn. Han blev osams med jarlen Hákon Grjótgarðsson och for till Island med kung Haralds samtycke. Han tog land från Sandeyrará till Gýgjarsporsá i Hrafnsfjörðr. Han bodde vid Snæfjöll. Hans son var Ófeigr, som hade Otkatla till hustru. Örlygr, son till Böðvarr Vígsterksson, for till Island på grund av kung Harald hårfagres övervälde. Han var den första vintern hos Geirmundr helskinn, men på våren gav Geirmundr honom en gård i Aðalvík och de land som hörde till den. Örlygr hade Signý, dotter till Óblauðr, syster till Högni den vite, till hustru. Deras son var Ketill gufa, som hade Ýr Geirmundardóttir till hustru. Nu börjar Geirmundrs landnam (landnám), som tidigare skrivits, ända till Straumnes öster om Horn. Örlygr fick i sin ägo Slétta och Jökulsfirðir. Hella-Björn, son till Herfinnr och Halla, var en stor viking. Han var alltid fiende till kung Harald. Han for till Island och kom till Bjarnarfjörðr med ett skepp helt kantat med sköldar. Sedan kallades han Skjalda-Björn. Han tog land från Straumnes till Drangar, och i Skjalda-Bjarnarvík bodde han, men han hade en annan gård på Bjarnarnes. Där syns stora tomtningar efter hans hall. Hans son var Þorbjörn, far till Arngerðr, som Þjóðrekr Sléttu-Bjarnarson hade till hustru; deras söner var Þorbjörn och Sturla och Þjóðrekr. Geirólfr hette en man som förliste sitt skepp vid Geirólfsgnúpr. Han bodde sedan där under toppen på Björns råd. Þorvaldr, son till Ásvaldr, son till Úlfr, son till Yxna-Þórir, tog Drangaland och Drangavík till Engines och bodde vid Drangar hela livet. Hans son var Eiríkr den röde, som bebyggde Grönland, som tidigare sagts. Herröðr vitmoln (hvítaský) var en förnäm man. Han dräptes på kung Haralds anstiftan, men hans tre söner for till Island och tog land på Strandir: Eyvindr Eyvindarfjörðr, Ófeigr Ófeigsfjörðr, Ingólfr Ingólfsfjörðr. De bodde där sedan. Eiríkr snara hette en man som tog land från Ingólfsfjörðr till Veiðilausa och bodde i Trékyllisvík. Han hade Álöf, dotter till Ingólfr från Ingólfsfjörðr, till hustru. Deras son var Flosi, som bodde i Vík när östmän (Austmenn) förliste sitt skepp där och av vraket byggde det skepp som de kallade Trékyllir. På det for Flosi utomlands och drevs tillbaka till Öxarfjörðr. Därav uppstod sagan om Böðmóðr gerpir och Grímólfr. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 32 (maskinöversättning) Kapitel 32 Önundr träfot, son till Ófeigr burlufótr, son till Ívarr beytill – Önundr var mot kung Harald i Hafrsfjörðr och miste där sin fot. Därefter for han till Island och tog land från Kleifar till Ófæra, Kaldbaksvík, Kolbeinsvík, Byrgisvík, och bodde i Kaldbakr till ålderdomen. Han var bror till Guðbjörg, mor till Guðbrandr kúla, far till Ásta, mor till kung Olav. Önundr hade fyra söner. En hette Grettir, en andra Þorgeirr flaskrygg (flöskubak), en tredje Ásgeirr æðikollr, far till Kálfr och Hrefna, som Kjartan hade till hustru, och Þuríðr, som Þorkell kuggi hade till hustru och senare Steinmóðr Óláfsson. Den fjärde var Þorgrímr gråhuvud (hærukollr), far till Ásmundr, far till Grettir den starke. Björn hette en man som tog Bjarnarfjörðr. Han hade Ljúfa till hustru. Deras son var Svanr, som bodde på Svanshóll. Steingrímr tog hela Steingrímsfjörðr och bodde i Tröllatunga. Hans son var Þórir, far till Halldórr, far till Þorvaldr aurgoði, far till Bitru-Oddi, far till Steindórr, far till Oddr, far till Há-Snorri, far till munken Oddr och Þórólfr och Þórarinn tosti. Kolli hette en man som tog Kollafjörðr och Skriðinsenni och bodde under Fell så länge han levde. Þorbjörn bitra hette en man. Han var viking och ett nidingsämne. Han for till Island med sitt husfolk. Han tog den fjord som nu heter Bitra och bodde där. Något senare förliste Guðlaugr, bror till Gils skeiðarnef, sitt skepp där ute vid den udde som nu heter Guðlaugshöfði. Guðlaugr kom i land och hans hustru och dotter, men de andra männen omkom. Då kom Þorbjörn bitra dit och mördade dem båda men tog flickan och fostrade henne. Och när Gils skeiðarnef fick veta detta for han dit och hämnades sin bror. Han dräpte Þorbjörn bitra och ännu fler män. Efter Guðlaugr är Guðlaugsvík uppkallad. Bálki hette en man, son till Blæingr, son till Sóti från Sótanes. Han var mot kung Harald i Hafrsfjörðr. Därefter for han till Island och tog hela Hrútafjörðr. Han bodde på båda Bálkastaðir, men till sist i Bær och dog där. Hans son var Bersi gudlös (goðlauss), som först bodde på Bersastaðir i Hrútafjörðr, men sedan tog han Langavatnsdalr och hade där en andra gård, innan han fick Þórdís, dotter till Þórhaddr från Hítardalr, och fick med henne Hólmsland. Deras son var Arngeirr, far till Björn Hítdælakappi. Geirbjörg var dotter till Bálki, mor till Véleifr den gamle. Arndís den rika, dotter till Steinólfr den låge, tog sedan land i Hrútafjörðr utåt från Borðeyrr. Hon bodde i Bær. Hennes son var Þórðr, som tidigare bodde i Múli i Saurbær. ## Landnámabók - Annar hluti, kap. 33 (maskinöversättning) Kapitel 33 Þröstr och Grenjuðr, söner till Hermundr hokinn, tog land i Hrútafjörðr innanför Borðeyrr och bodde vid Melar. Från Grenjuðr härstammade prästen Hesta-Gellir, och Ormr från Þröstr. En son till Þröstr var också Þorkell på Kerseyrr, far till Guðrún, som Þorbjörn þyna, son till Hrómundr den halte, hade till hustru. De bodde vid Fagrabrekka. Þorleifr Hrómundarfóstri var deras son. Hásteinn hette ännu en son till Hrómundr. De var alla eniga. Þórir hette en son till Þorkell Þrastarson. Han bodde vid Melar. Helga hette hans dotter. Vid den tiden kom Sleitu-Helgi ut till Borðeyrr, och Jörundr, hans bror. De var vikingar, tolv fria män och därtill tjänare. De for alla till Melar. Då fick Helgi Helga Þórisdóttir. Hrómundr och hans män blev av med stodhästar. Det skyllde de på Helgi, och Miðfjarðar-Skeggi stämde dem för stöld till alltinget (alþingi). Men Hrómundr och hans män skulle bevaka häradet och hade en god skans (virki) på Brekka. Östmännen (Austmenn) gjorde i ordning sitt skepp. En morgon kom en korp till ljusöppningen på Brekka och gol högt. Då kvad Hrómundr: Ute hör jag blodets svan av sårens torn, när det dagas, bytet väcker den högmodige [osäker tolkning], den blåfjädrade, gala. Så gol förr, när dödsdömda var stridsmännen, Gunns hök, när gökarna av Gauts konster sade spådom [osäker tolkning]. Þorbjörn kvad: Bestänkt av Hlökks hagel, när den kommer till kadavrets hav, den ivrige kräver morgonbyte, valhögens vågs mås. Så gol fordom, när från sårens eds forna träd [osäker tolkning] likens gök, när hökarna ville ha hövdingarnas mjöd. Vid den tiden kom östmännen in i skansen, eftersom arbetsfolket inte hade stängt. Bröderna gick ut, men kvinnorna sade att Hrómundr var för gammal och Þorleifr för ung för att gå ut. Han var femton vintrar gammal. Då kvad Hrómundr: Inte blev för mig i dag döden, du stam av ringarnas flata fält, – vi rustar oss mot Ilmrs larm – förut, ej heller i går bestämd. Jag bryr mig föga om, även om Heðins fitjars färgstav leker; åt oss var förut utmätt livet, vid röda sköldar. Sex östmän föll i skansen, men de andra sex flydde bort. När Þorbjörn ville stänga skansen sköts han rakt igenom med ett hugg-spjut (atgeirr). Þorbjörn drog spjutet ur såret och satte det mellan skulderbladen på Jörundr, så att det gick ut genom bröstet. Helgi kastade upp honom på ryggen och sprang så. Hrómundr var fallen och Þorleifr dödligt sårad. Hásteinn sprang efter dem tills Helgi kastade av sig Jörundr död. Då vände han tillbaka. Kvinnorna frågade efter nyheter. Hásteinn kvad: Här har sex, som utan sorg mötte sin bane där ute, sårkvistens svepnjördar, genom svärd, på brostenarna [osäker tolkning]. Jag tror att till hälften ligger lagens hindrare kvar. Eggsargade sår lät jag svida på de otåliga. Kvinnorna frågade hur många de var. Hásteinn kvad: Barkes eld [osäker tolkning] med flera av fetelns stig till striden. Där var vi fyra framför, fränder misstänkta för övermod. Men tolv från Gylfes glans av stridstinget sprang modiga; vi färgade kalla vapen, de som ville skynda till mötet med oss. Kvinnorna frågade hur många av vikingarna som hade fallit. Hásteinn kvad: Sju har Svölnirs gärdes sökande gudar till jorden, blod föll varmt på männen, valdagg, huggit på näsan. Inte skall fler eldträd av Fjölnirs ting än hit ut över Ekkils vägar föra Jalks gränsmarks hästar [osäker tolkning]. Här kan berömmets furor av dalklofteds svärds dån djurets, vad fyra utförde, [osäker tolkning] se dagsverkets märken. Men jag tänkte, du eldens svängare – korpen slet bete från liket – av Gunns tak, att vi skulle ge fridsbrytarna liten frid. Vi unnade de rika männen – jag äger ett tunt svärd – Gunns – vi drog oss till striden – verkblodiga skjortor. De hade, stridens bords härdande hjältar, under skölden – hungret avtog för den hängdes hangr-falkar – [osäker tolkning] helgedomssårande tungor [osäker tolkning]. Hårt var dånet när vi gjorde stenkastets skarpa omgång. Vid svärdets sång gick Þunds gråa kläder sönder, innan på hälarna till vila – de fick fler dödsfall – – stridens storm kom på sköldarna – hækingens träd drog sig undan [osäker tolkning]. Jag hör svanen, där segerstallets sårens träd faller, sårmåsen dricker blodfallets våg, gala över liken. Där fick örnen – och örnens klor är höljda i kadaver – en klunk, när Sleitu-Helgi, rik på fredlöshet, föll i det röda [osäker tolkning]. Männen bar upp ur årornas häst mycket tacksamt emot oss, de almtingets endräktiga, hjälmar, men bort bar de, kravställarna förhatliga för gudarna, sluttningarnas härdande träd, [osäker tolkning] jordbandets röda hjässor. Helgi och hans män lade ut samma dag, och alla omkom vid Helgasker utanför Skriðinsenni. Þorleifr blev läkt och bodde vid Brekka. Hásteinn for utomlands och föll på Ormen långe. Nu är de flesta landnamen i Västfjärdingarnas fjärding (Vestfirðingafjórðungr) skrivna, efter vad kunniga män har berättat. Det kan man nu höra, att denna fjärding har bebyggts av många stormän, och från dem har många förnäma ätter kommit, som man nu kunde höra. Dessa landnamsmän är de förnämsta i Västfjärdingarnas fjärding: Hrosskell, Skalla-Grímr, Sel-Þórir, Björn den österländske, Þórólfr Mostrarskegg, Auðr den djuptänkta, Geirmundr helskinn, Úlfr den skelögde, Þórðr Víkingsson, även om fädernelinjerna i somliga ätter håller sig större. Och när bönderna räknades på Island, då fanns det niohundra bönder i denna fjärding. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 1 (maskinöversättning) Kapitel 1 Eysteinn meinfretr, son till Álfr från Osta, tog den östra Hrútafjarðarströnd närmast efter Bálki och bodde där några vintrar, innan han fick Þórhildr, dotter till Þorsteinn röde. Då flyttade han norrifrån till Dalir och bodde där. Deras söner var Álfr i Dalir, Þórðr och Þórólfr räv (refr) och Hrappr. Þóroddr hette en man som tog land i Hrútafjörðr och bodde på Þóroddsstaðir. Hans son var Arnórr hýnefr, som hade Gerðr, dotter till Böðvarr från Böðvarshólar, till hustru. Deras söner var Þorbjörn, som Grettir dräpte, och Þóroddr drápustúfr, far till Valgerðr, som Skeggi skammhöndungr hade till hustru, son till Gamli, son till Þórðr, son till Eyjólfr, son till Eyjarr, son till Þórólfr fasthaldi från Snæfjöll. Skeggi skammhöndungrs son var Gamli, far till Álfdís, mor till munken Oddr. Skútaðar-Skeggi hette en framstående man i Norge. Hans son var Björn, som kallades Skinna-Björn, eftersom han var Holmgårdsfarare. Och när han tröttnade på handelsresorna for han till Island och tog Miðfjörðr och Línakradalr. Hans son var Miðfjarðar-Skeggi. Han var en stor kämpe och sjöfarare. Han härjade i Österled (Austrvegr) och låg i Danmark vid Själland när han for österifrån. Där gick han i land och bröt sig in i Hrólfr krakis hög och tog därifrån Sköfnungr, kung Hrólfrs svärd, och Hjaltis yxa och mycket annat gods, men han kom inte åt Laufi. Skeggi bodde på Reykir i Miðfjörðr och hade – – till hustru. Deras barn var Eiðr, som hade Hafþóra, dotter till Þorbergr kornamúli och Álöf elliðaskjöldr, syster till Þorgeirr gollnir, till hustru. De hade många barn. En annan son till Skeggi var Kollr, far till Halldórr, far till Þórdís, som Skáld-Helgi hade till hustru, och Þorkatla. Skeggis döttrar var Hróðný, som Þórðr gellir hade till hustru, och Þorbjörg, som Ásbjörn den rike Harðarson hade till hustru. Deras dotter var Ingibjörg, som Illugi den svarte hade till hustru; deras söner var Gunnlaugr ormtunga (ormstunga), Hermundr och Ketill. [En son till Eiðr hette Þórhallr, far till Eiðr, far till Þórhallr, far till Oddný, mor till Geirlaug, mor till Snælaug, mor till Markús på Melar.] Haraldr hringr hette en man av stor ätt. Han förde sitt skepp in i Vestrhóp och satt den första vintern där nära det ställe där han hade landat och som nu heter Hringstaðir. Han tog hela Vatnsnes utåt till Ambáttará på västra sidan, men på östra sidan inåt till Þverá och därifrån tvärs över till Bjargaóss och allt på den sidan om klipporna ut till havet, och bodde vid Hólar. Hans son var Þorbrandr, far till Ásbrandr, far till Sölvi den ståtlige på Ægissíða och Þorgeirr, som bodde vid Hólar. Hans dotter var Ástríðr, som Arnmóðr Heðinsson hade till hustru. Heðinn var deras son. En annan dotter till Þorgeirr var Þorgerðr, som Þorgrímr, son till Pétr från Óss, hade till hustru. Sóti hette en man som tog Vestrhóp och bodde under Sótafell. Hunda-Steinarr hette en jarl i England. Han hade Álöf, dotter till Ragnarr loðbrók, till hustru. Deras barn var Björn, far till Auðunn skökull, och Eiríkr, far till Sigurðr bjóðaskalli, och Ísgerðr, som jarlen Þórir i Värmland hade till hustru. Auðunn skökull for till Island och tog Víðidalr och bodde på Auðunarstaðir. Med honom kom Þorgils gjallandi ut, hans kompanjon, far till Þórarinn goði. Auðunn skökull var far till Þóra moháls (mosháls), mor till Úlfhildr, mor till Ásta, mor till kung Olav den helige. Auðunn skökulls son var Ásgeirr vid Ásgeirsá. Han hade Jórunn, dotter till Ingimundr den gamle, till hustru. Deras barn var Þorvaldr, far till Dalla, mor till biskop Gizurr, och Auðunn, far till Ásgeirr, far till Auðunn, far till Egill, som hade Úlfheiðr, dotter till Eyjólfr Guðmundarson, till hustru, och deras son var Eyjólfr, som dräptes på alltinget, far till Ormr, biskop Þorlákrs kaplan. En annan son till Auðunn skökull var Eysteinn, far till Þorsteinn, far till Helgi, far till Þórormr, far till Oddr, far till Hallbjörn, far till prästen Sighvatr. Dotter till Ásgeirr vid Ásgeirsá var Þorbjörg bekkjarbót. Ormr hette en man som tog Ormsdalr och bodde där. Han var far till Oddr, far till Þóroddr, far till Helgi, far till Harri, far till Jóra, mor till Þórdís, mor till Tanni, far till Skafti. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 2 (maskinöversättning) Kapitel 2 Ketill raumr hette en framstående herse (hersir) i Romsdalen i Norge. Han var son till Ormr skeljamoli, son till Hross-Björn, son till Raumr, son till Jötun-Björn norrifrån Norge. Ketill hade Mjöll, dotter till Án bågspännare (bogsveigir), till hustru. Þorsteinn hette deras son. Han angrep i skogen mot Opplanden på sin fars eggelse Jökull, son till jarlen Ingimundr av Götaland. Jökull skonade hans liv. Sedan fick Þorsteinn Þórdís, hans syster. Deras son var Ingimundr den gamle. Han fostrades i Hefni hos Þórir, far till Grímr och Hrómundr. Völvan Heiðr spådde att de alla skulle bosätta sig i det land som då var ofunnet västerut i havet, men Ingimundr sade att han skulle göra något emot det. Völvan sade att han inte skulle kunna det och angav som tecken att då skulle en amulett (hlutr) vara försvunnen ur hans pung och skulle då hittas när han grävde för sina högsätesstolpar (öndvegissúlur) i det landet. Ingimundr var en stor viking och härjade ständigt i vikingafärder västerut. Sæmundr från Sydöarna (suðreyskr) hette hans kompanjon. De kom från härnad vid den tid då kung Harald gick till väga för att vinna landet och gav sig i strid i Hafrsfjörðr med Þórir haklangr och hans män. Ingimundr ville bistå kungen, men inte Sæmundr, och där skildes deras kompanjonskap. Efter slaget gifte kungen bort Vigdís, dotter till jarlen Þórir den tystlåtne, med Ingimundr. Hon och Jörundr háls var hans frillobarn. Ingimundr trivdes ingenstans. Därför uppmanade kung Harald honom att söka sitt öde på Island. Ingimundr sade att han inte hade tänkt det, men ändå sände han två finnar i hamnfärd (hamfarir) till Island efter sin amulett. Det var en Frö och gjord av silver. Finnarna kom tillbaka och hade funnit amuletten men inte kunnat få tag i den. De visade Ingimundr till en dal mellan två skogsbackar och berättade för Ingimundr om hela landets läge, hur det var beskaffat där han skulle bosätta sig. Därefter börjar Ingimundr sin färd till Island, och med honom Jörundr háls, hans svåger, och Eyvindr sörkvir och Ásmundr och Hvati, hans vänner, och hans trälar Friðmundr, Böðvarr, Þórir rävskägg (refskegg), Úlfkell. De landade på södra delen av landet och var alla över vintern på Hvanneyrr hos Grímr, Ingimundrs fosterbror. Men på våren for de norrut över hedarna. De kom till en fjord där de fann två baggar. Den kallade de Hrútafjörðr. Sedan for de norrut genom bygderna och gav ortnamn vida omkring. Han var en vinter i Víðidalr i Ingimundarholt. De såg därifrån snöfria fjäll i sydost och for åt det hållet på våren. Där kände Ingimundr igen de land som han hade blivit anvisad. Þórdís, hans dotter, föddes i Þórdísarholt. Ingimundr tog hela Vatnsdalr uppåt från Helgavatn och Urðarvatn på östra sidan. Han bodde vid Hof och fann sin amulett när han grävde för sina högsätesstolpar. Þorsteinn var son till honom och Vigdís, och Þórir hafrsþjó och Högni. Smiðr hette en son till en trälkvinna och Ingimundr, och döttrarna Jórunn och Þórdís. [Jórunn hade Ásgeirr æðikollr till hustru. Deras dotter var Þorbjörg bekkjarbót.] ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 3 (maskinöversättning) Kapitel 3 Jörundr tog land utåt från Urðarvatn till Mógilslækr och bodde på Grund under Jörundarfell. Hans son var Már på Másstaðir, [far till Halla, mor till Vigdís, mor till Sveinbjörn, far till Þorsteinn, far till Bótólfr, far till Þórdís, mor till Helga, mor till Þórðr, far till Markús på Melar]. Hvati tog land utåt från Mógilslækr till Giljá och bodde på Hvatastaðir. Ásmundr tog land utåt från Helgavatn genom Þingeyrasveit och bodde under Gnúpr. Friðmundr tog Forsæludalr. Eyvindr sörkvir tog Blöndudalr. Hans söner var Hermundr och Hrómundr den halte. Ingimundr fann en björnhona och två vita ungar vid Húnavatn. Därefter for han utomlands och gav kung Harald djuren. Man hade inte tidigare sett vita björnar i Norge. Då gav kung Harald Ingimundr ett skepp med timmerlast, och han seglade med två skepp norr om landet som den förste av alla förbi Skagi och höll upp i Húnavatn. Där finns Stígandahróf vid Þingeyrar. Därefter var östmannen (Austmaðr) Hrafn hos Ingimundr. Han hade ett gott svärd. Det bar han in i templet (hof). Därför tog Ingimundr svärdet ifrån honom. Bröderna Hallormr och Þórormr kom ut och var hos Ingimundr. Då fick Hallormr Þórdís, hans dotter, och med henne följde Kárnsárlönd. Deras son var Þorgrímr Kárnsárgoði, [far till Þorkell krafla. Þorkell krafla var far till Arnórr, far till Ragnheiðr, mor till Ormr, far till Þorleikr, far till Þorleifr beiskaldi, far till Helga, som Snorri Markússon hade till hustru]. Þórormr bodde i Þórormstunga. Ingimundr blev av med tio svin, och de hittades följande höst i Svínadalr, och då var det hundra svin. Galten hette Beigaðr. Han sprang ut i Svínavatn och simmade tills klövarna lossnade. Han dog av ansträngningen på Beigaðarhóll. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 4 (maskinöversättning) Kapitel 4 Hrolleifr den store och Ljót, hans mor, kom ut till Borgarfjörðr. De for norrut genom bygderna och fick ingenstans någon plats, innan de kom till Skagafjörðr till Sæmundr. Hrolleifr var son till Arnaldr, Sæmundrs bror. Därför visade han dem norrut till Höfðaströnd till Þórðr, och denne gav honom land i Hrolleifsdalr. Där bodde han. Hrolleifr förförde Hróðný, dotter till Uni från Unadalr. Oddr Unason låg i bakhåll för honom och dräpte Ljótr, hans kusin, men sårade honom i foten, eftersom järn inte bet på hans kjortel. Hrolleifr dräpte Oddr och två andra män, men två kom undan. För det gjorde Höfða-Þórðr honom fredlös i häradet (heraðssekr) så vitt vattendragen rann till havet i Skagafjörðr. Då sände Sæmundr Hrolleifr till Ingimundr den gamle. Ingimundr satte honom att bo i Oddsáss mittemot Hof. Han hade fiske i Vatnsdalsá gemensamt med Ingimundr, och han skulle gå ur ån för Hofsmännen, men han ville inte gå ur för Ingimundrs söner, och de stred om ån. Då berättades det för Ingimundr. Han var då blind och lät en vallpojke leda hästen under honom ut i ån mellan dem. Hrolleifr kastade ett spjut genom honom. De for då hem. Ingimundr sände pojken för att berätta det för Hrolleifr, och han var död i högsätet när hans söner kom hem. Hrolleifr berättade det för sin mor. Hon sade att man då skulle få pröva vilket som förmådde mer, Ingimundrsönernas lycka eller hennes trollkunskap, och bad honom först fara bort. Þorsteinn skulle driva saken efter Hrolleifr och få en dyrgrip av arvet. Ingimundrsönerna satte sig inte i sin fars högsäte. De for norrut till Geirmundr, och Þorsteinn gav honom sextio silver för att han skulle skjutsa bort Hrolleifr. De spårade honom norrifrån över åsarna till Vatnsdalr. Þorsteinn sände sin huskarl till Áss för att speja. Han kvad tolv visor innan någon kom till dörren, och såg en klädhög på brandstenarna, och under den stack röda kläder fram. Þorsteinn sade att Hrolleifr måste ha varit där – ”och Ljót har nog blotat för att han skulle få långt liv.” De for till Áss, och Þorsteinn ville sitta vid dörren men fick inte för Jökull, eftersom han ville vara där. En man gick ut och såg sig omkring. Då ledde en annan Hrolleifr efter sig. Jökull reagerade och fällde ned en skidstapel men hann kasta en pinne till sina bröder. Därefter rusade han mot Hrolleifr, och de rullade nedför backen, och Jökull kom överst. Då kom Þorsteinn dit, och de använde då vapen. Då hade Ljót kommit ut och gick baklänges. Hon hade huvudet mellan benen och kläderna uppdragna på ryggen. Jökull högg huvudet av Hrolleifr och slängde det i ansiktet på Ljót. Då sade hon att hon hade kommit för sent – ”nu skulle jorden ha vänts för min blick, och ni skulle alla ha blivit galna.” Därefter valde Þorsteinn Hofsland, och Jökull fick svärdet och bodde i Tunga. Þórir fick godordet (goðorð) och bodde vid Undunfell och gick bärsärkagång. Högni fick Stígandi och var sjöfarare. Smiðr bodde på Smiðsstaðir. Þorsteinn hade Þuríðr gydja (gyðja), dotter till Sölmundr i Ásbjarnarnes, till hustru. Deras söner var Ingólfr den vackre och Guðbrandr. Jökull var son till Bárðr Jökulsson, som kung Olav den helige lät dräpa. Jökull stigman (stigamaðr) sade att dråp av misstag (glapvíg) länge skulle fortgå i den ätten. [Þorgrímr bodde på Hjallaland. Ingimundrs söner och Jörundrs söner stred om Deildarhjalli, och där föll Högni och en frigiven till Þorsteinn, och av Márs folk en dotterson till Jörundr och fem andra män. Jökull högg Þorgrímr i låret, och de flydde bort. Már betalade åttio silver och fick Hjalli. Þorsteinn och Jökull dräpte Þórólfr helskinn och två andra män. Þórólfr slägga (sleggja) bodde på Sleggjustaðir uppe från Helgavatn. Han jagade ned Hallvarðr, Þorsteinns östman, i ett kärr inför bröderna och dräpte dem båda. Bergr den djärve (inn rakki), systerson till Finnbogi den starke från Borg, kom ut. Þorgrímr fick en dotter till Skíði från Skíðastaðir i Vatnsdalr. Där slog Jökull Bergr med svärdshjaltet vid bröllopet. För det skulle Þorsteinn gå under tre jordremsor (jarðarmen) på Húnavatnsþing och ville inte. Då utmanade Finnbogi Þorsteinn till holmgång, och Bergr Jökull. Faxa-Brandr bodde ovanför Hólar. Han for till holmgången med Þorsteinn och hans män i Víðidalsey. Där reste Jökull en nidstång mot Finnbogi. Gróa och Þórey kom ut. Gróa bodde på Gróustaðir vid Hof. Þórey bodde i Vestrhóp vid Þóreyjargnúpr. Då höll Gróa ett höstgästabud för Þorsteinn och hans bröder. Þorsteinn drömde tre gånger att han inte skulle fara. Då lät Gróa genom trolldom ett jordskred gå över alla de män som var där. Då gav Þorsteinn ett löfte till den som skapade solen att bärsärkagången skulle lämna Þórir, om han fostrade upp Þorkell krafla Þorgrímsson från Kárnsá, och så kom denne till godordet. Ingólfr diktade en kärleksdrapa (mansöngsdrápa) om Valgerðr Óttarsdóttir. Då åtalade Óttarr Ingólfr, och det blev ogiltigt. Då dog Þórir, och Óttarr flyttade bort. Guðbrandr bodde på Guðbrandsstaðir. Þórir blev fredlös för en kvinnas skull. Han var lönnmördare (flugumaðr) mot Ingólfr på Óttarrs anstiftan. Han sprang till Guðbrandr, och Guðbrandr dräpte honom. Då ville de gå mot Óttarr men lyckades inte. Óttarr betalade femhundra silver. Och Svartr kom ut till Minþakseyrr från Sydöarna (Suðreyjar) på ett förlist skepp. Han var lönnmördare mot Ingólfr och Guðbrandr. Hästar var i kvinnohuset. Ingólfr var på sin vakt, men Svartr dräpte Guðbrandr mellan sätern och vinterhusen. Där blev också Svartr liggande på Svartsmýrr. Då betalade Óttarr trehundra silver. Då fick Ingólfr Hildr Óláfsdóttir från Haukagil. Ingólfr dräpte två av Hellismännen med ett enda hugg vid en säter i Miklagil och dräpte tre andra män. Där föll hans följeslagare, och han blev svårt sårad och dog kort därefter.] Þorgils gjallandi bodde vid Svínavatn, han som kom ut med Auðunn skökull. Hans söner var Digr-Ormr, som dräpte Skarpheðinn Véfröðarson [på Vatnsskarð, och Þorkell. Glæðir var hans brorson och systerson till Guðmundr den mäktige. Þorkell krafla dräpte Þorkell från Helgavatn vid en folksamling vid Kárnsá, elva vintrar gammal. Sedan for Þorkell utomlands och var hos Sigurðr Hlöðvisson. Þorkell Þorgilsson fick Hildr, dotter till Þórormr från Þórormstunga. Vid det bröllopet dräpte Þorkell krafla Glæðir. Hildr Hermundardóttir, sondotter till Eyvindr, hjälpte honom. Han gömde sig i Kröfluhellir under ett vattenfall i Vatnsdalsá. Spåkvinnan Þórdís gav rådet att Þorkell skulle slå hennes stav i huvudet på Guðmundr den mäktige vid en domstol, som hette Hegnöðr, och då skulle han inte minnas att tala, och de tog emot tvåhundra silver. Då övertog Þorkell Hofsland och godordet och hade det så länge han levde. Han fick Vigdís, dotter till Óláfr från Haukagil. Vid den tiden kom biskop Friðrekr ut med Þorvaldr Konráðsson och var vid Giljá hos Ormr Koðránsson och hans far. Biskopen var vid ett höstgästabud hos Óláfr, och biskopen vigde där eldar. Där fanns också två bärsärkar, och båda hette Haukr. De vadade genom elden och brann båda, och därefter heter det där Haukagil. Då tog Þorkell dop och alla Vatnsdalsborna (Vatnsdælar). Han lät bygga en kyrka vid Hof och gav där gravplats åt alla sina tingsmän.] ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 5 (maskinöversättning) Kapitel 5 Eyvindr auðkúla hette en man. Han tog hela Svínadalr och bodde på Auðkúlustaðir. Þorbjörn kolka hette en man. Han tog Kolkumýrar och bodde där så länge han levde. Eyvindr sörkvir tog Blöndudalr, som tidigare skrivits. Hans son var Hrómundr den halte, som dräpte Högni Ingimundarson när Már och Ingimundrsönerna stred om Deildarhjalli. Därför förvisades han ur Nordlänningarnas fjärding (Norðlendingafjórðungr). Hans söner var Hásteinn och Þorbjörn, som stred mot Sleitu-Helgi i Hrútafjörðr. En annan son till Eyvindr var Hermundr, far till Hildr, som Ávaldi Ingjaldsson hade till hustru. Deras barn var Kolfinna, som Gríss Sæmingsson hade till hustru, och Brandr, som dräpte Galti Óttarsson på Húnavatnsþing för Hallfreðrs nidvisor (níð). Ævarr hette en man, son till Ketill helluflagi och Þuríðr, dotter till kung Haraldr guldskägg (gullskeggr) från Sogn. Ævarr hade – – till hustru. Deras son var Véfröðr. Ævarrs söner födda utom äktenskapet var Karli och Þorbjörn strúgr och Þórðr den store. Ævarr for till Island från vikingafärd, och hans söner utom Véfröðr. Med honom for Gunnsteinn ut, hans frände, och Auðólfr och Gautr, men Véfröðr stannade kvar i vikingafärd. Ævarr förde sitt skepp in i Blönduóss. Då var landen väster om Blanda tagna. Ævarr for uppåt längs Blanda för att söka sig ett landnam (landnám), och när han kom dit där det heter Móbergsbrekkur satte han upp en hög stång där och sade att han där tog boplats åt Véfröðr, sin son. Sedan tog han hela Langadalr uppåt därifrån och likaså norr om åsen där. Där delade han landen med sina skeppsmän. Ævarr bodde i Ævarsskarð. Véfröðr kom ut senare i Gönguskarðsáróss och gick norrifrån till sin far, och hans far kände inte igen honom. De brottades så att alla stockar i huset lossnade, innan Véfröðr sade vem han var. Han anlade en gård vid Móberg, som det var tänkt, och Þorbjörn strúgr på Strúgsstaðir, och Gunnsteinn på Gunnsteinsstaðir, Karli på Karlastaðir, Þórðr på Mikilsstaðir, Auðólfr på Auðólfsstaðir. Gautr bebyggde Gautsdalr. Han var enhänt. Han och Eyvindr sörkvir tog livet av sig själva och ville inte överleva Ingimundr den gamle. Haukr bodde där det nu heter Hauksgrafir. Véfröðr hade Gunnhildr, dotter till Eiríkr från Guðdalir, syster till Hólmgöngu-Starri, till hustru. Deras söner var Úlfheðinn, som Þjóstólfr och hans bror dräpte vid Grindalækr, och Skarpheðinn, som Digr-Ormr och hans bror dräpte i Vatnsskarð, och Húnröðr, far till Már, far till Hafliði. [Halldóra hette en dotter till Húnröðr, mor till Vigdís, mor till Úlfheðinn, far till Hrafn, far till Hallbera, mor till Valdís, mor till Snorri, far till Hallbera, som Markús Þórðarson på Melar hade till hustru.] Holti hette en man som tog Langadalr nedanför Móberg och bodde på Holtastaðir. Han var far till Ísröðr, far till Ísleifr, far till Þorvaldr, far till Þórarinn den vise. Þorvaldrs dotter var Þórdís, som Halldórr, son till Snorri goði, hade till hustru. Deras döttrar var Þorkatla, som Guðlaugr Þorfinnsson i Straumsfjörðr hade till hustru. Därifrån härstammar Sturlungarna och Oddaverjarna. Den andra var Guðrún, som Kjartan Ásgeirsson från Vatnsfjörðr hade till hustru; deras barn var Þorvaldr och Ingiríðr, som prästen Guðlaugr hade till hustru. [Fóstólfr och Þjóstólfr bodde i Engihlíð i Langadalr. De tog emot en fredlös man som hette Þorgrímr. Honom dräpte Húnröðr och Þórólfr leikgoði på Kjölr. Därefter dräpte Fóstólfr och Þjóstólfr Úlfheðinn, Húnröðrs bror, vid Grindalækr. De bodde då i Holt, och Finnr Jörundarson på Breiðabólstaðr i Vestrhóp, frände till Fóstólfr, räddade dem, och Þorkell krafla hjälpte dem utomlands. Úlfheðinn dolde sitt sår och bad att man inte skulle söka hämnd; han sade att ingen skulle lyckas med det. Sedan dräpte Fóstólfr och hans bror österut i Norge Skúmr, Húnröðrs frigivne, som var mycket rik på gods, men sände allt godset ut till Húnröðr, och då förliktes de i full förlikning.] Hólmgöngu-Máni hette en man som tog Skagaströnd på västra sidan in till Forsá, men på östra sidan till Mánaþúfa, och bodde i Mánavík. Hans dotter hade Þorbrandr i Dalir till hustru, far till Máni, far till skalden Kálfr. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 6 (maskinöversättning) Kapitel 6 Eilífr örn hette en man, son till Atli, son till Skíði den gamle, son till Bárðr i Ál. Eilífr örns söner var Koðrán vid Giljá och Þjóðólfr goði vid Hof på Skagaströnd och Eysteinn, far till Þorvaldr tinteinn och Þorsteinn heiðmenningr och Örn i Fljót. Eilífr tog land innanför Mánaþúfa till Gönguskarðsá och Laxárdalr och bodde där. Eilífr hade Þorlaug, dotter till Sæmundr från Hlíð, till hustru. Deras söner var Sölmundr, far till Guðmundr, far till Víga-Barði och hans bröder. Den andre var Atli den starke, som hade Herdís, dotter till Þórðr från Höfði, till hustru. Deras barn var Þorlaug, som Guðmundr den mäktige hade till hustru, och Þórarinn, som hade Halla, dotter till Jörundr háls, till hustru. Deras son var Styrbjörn, som hade Yngvildr, dotter till Steinröðr Heðinsson från Heðinshöfði, till hustru; deras dotter var Arndís, som Hamall, son till Þormóðr, son till Þorkell máni, hade till hustru. Sæmundr från Sydöarna (inn suðreyski), Ingimundr den gamles kompanjon, som har skrivits, förde sitt skepp in i Gönguskarðsáróss. Sæmundr tog hela Sæmundarhlíð till Vatnsskarð, ovanför Sæmundarlækr, och bodde på Sæmundarstaðir. Hans son var Geirmundr, som bodde där sedan. Sæmundrs dotter var Reginleif, som Þóroddr hjälmr (hjálmr) hade till hustru; deras dotter var Hallbera, mor till Guðmundr den mäktige, far till Eyjólfr, far till Þórey, mor till Sæmundr den lärde (inn fróði). Arnhaldr hette en annan son till Sæmundr, far till Rjúpa, som Þorgeirr, son till Þórðr från Höfði, hade till hustru. Deras son var Halldórr från Hof. Skefill hette en man som förde sitt skepp in i Gönguskarðsáróss samma vecka som Sæmundr. Och medan Sæmundr bar eld runt sitt landnam (landnám) tog Skefill allt land utanför Sauðá. Det tog han av Sæmundrs landnam utan hans lov, och Sæmundr lät det vara så. Úlfljótr hette en man. Han tog hela Langaholt nedanför Sæmundarlækr. Þorkell vingnir, son till Skíði den gamle, tog land runt hela Vatnsskarð och Svartárdalr. Hans son var Arnmóðr den skelögde, far till Galti, far till Þorgeirr, far till Styrmir, far till Hallr, far till Kolfinna. Álfgeirr hette en man som tog land runt Álfgeirsvellir och upp till Mælifellsá och bodde på Álfgeirsvellir. Þorviðr hette en man, den som tog land uppåt från Mælifellsá till Giljá. Hrosskell hette en man som tog hela Svartárdalr och alla Ýrarfellslönd med Eiríkrs samtycke. Han tog land nedåt till Gilhagi och bodde vid Ýrarfell. Han ägde en träl som hette Roðrekr. Han sände honom uppåt längs Mælifellsdalr för att söka land söderut på fjällen. Han kom till den klyfta som ligger söder om Mælifell och nu heter Roðreksgil. Där satte han ned en nybarkad stav, som de kallade Landkönnuðr, och därefter vänder han tillbaka. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 7 (maskinöversättning) Kapitel 7 Eiríkr hette en framstående man. Han for från Norge till Island. Han var son till Hróaldr, son till Geirmundr, son till Eiríkr örðigskeggi. Eiríkr tog land från Gilá genom hela Goðdalir och ned till Norðrá. Han bodde vid Hof i Goðdalir. Eiríkr hade Þuríðr, dotter till Þórðr skeggi, syster till Helga, som Ketilbjörn den gamle vid Mosfell hade till hustru, till hustru. Eiríkrs och hennes barn var Þorkell och Hróaldr, Þorgeirr och Hólmgöngu-Starri och Gunnhildr. Þorgeirr Eiríksson hade Yngvildr Þorgeirsdóttir till hustru; deras dotter var Rannveig, som Bjarni Brodd-Helgason hade till hustru. Gunnhildr Eiríksdóttir hade Véfröðr Ævarsson till hustru. Vékell den hamnskiftande (inn hamrammi) hette en man som tog land nedåt från Gilá till Mælifellsá och bodde vid Mælifell. Han fick höra om Roðrekrs färder. Då for han kort därefter söderut på fjällen för att söka land. Han kom till de högar som nu heter Vékelshaugar. Han sköt mellan högarna och vände därifrån tillbaka. Och när Eiríkr i Goðdalir fick höra detta sände han sin träl söderut på fjällen, som hette Rönguðr. Han for ännu för att söka land. Han kom söderut till Blöndukvíslar och for sedan uppåt längs den å som rinner väster om Hvinverjadalr och västerut på lavafältet mellan Reykjavellir och Kjölr, och kom där på mänskliga spår och förstod att de kom söderifrån. Han byggde där det röse som nu heter Rangaðarvarða. Därifrån for han tillbaka, och Eiríkr gav honom friheten för hans färd, och därefter började färderna över fjället mellan Sydlänningarnas fjärding (Sunnlendingafjórðungr) och Nordlänningarnas. Kráku-Hreiðarr hette en man, och Ófeigr lafskegg var hans far, son till Yxna-Þórir. Far och son gjorde i ordning sitt skepp för Island. Och när de kom i sikte av land gick Hreiðarr till masten och sade att han inte skulle kasta högsätesstolpar (öndvegissúlur) överbord; han sade att han tyckte det var ovärdigt att rätta sina beslut efter det, sade att han hellre skulle ge ett löfte till Tor att han skulle visa honom till land, och sade att han där skulle strida för landet om det redan var taget. Och han kom till Skagafjörðr och seglade upp på Borgarsandr så att skeppet bröts. Hávarðr hegri kom till honom och bjöd honom till sig, och där var han över vintern i Hegranes. På våren frågade Hávarðr vad han ville göra, och han sade att han tänkte strida mot Sæmundr om land. Men Hávarðr avrådde från det och sade att sådant hade slutat illa, och bad honom fara och träffa Eiríkr i Goðdalir och ta råd av honom – ”för han är den klokaste mannen i detta härad”. Hreiðarr gjorde så. Och när han träffade Eiríkr avrådde denne från denna ofred och sade att det var ohört att män tvistade medan det var så glest om folk i landet; han sade att han hellre ville ge honom hela tungan nedanför Skálamýrr, sade att Tor hade visat honom dit och att stäven hade pekat dit när han seglade upp på Borgarsandr, och sade att det landnamet var tillräckligt för honom och hans söner. Det erbjudandet tog Hreiðarr emot och bodde på Steinsstaðir. Han valde att dö in i Mælifell. Hans son var Ófeigr tunnskägg (þunnskeggr), far till Björn, far till Tungu-Steinn. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 8 (maskinöversättning) Kapitel 8 Önundr den vise (víss) hette en man som tog land uppåt från Merkigil, hela den östra dalen på östra sidan. Men när Eiríkr ville fara dit för att ta hela dalen på västra sidan, kastade Önundr blotspånor (blótspánn) för att han skulle få veta när Eiríkr skulle fara dit för att ta dalen, och Önundr blev då snabbare och sköt över ån med en brandpil och helgade sig så landet på västra sidan och bodde mellan åarna. Kári hette en man som tog land mellan Norðrá och Merkigil och bodde i Flatatunga. Han kallades Tungu-Kári. Från honom härstammar Silfrstæðingarna. Þorbrandr örrek tog uppåt från Bólstaðará hela Silfrastaðahlíð och hela Norðrárdalr på norra sidan och bodde på Þorbrandsstaðir, och lät där bygga ett eldhus så stort att alla de män som färdades på den sidan skulle bära sina packningar rakt igenom där, och mat skulle stå fri för alla. Efter honom är Örreksheiðr uppkallad, uppåt från Hökustaðir. Han var den förnämste mannen och av den största ätten. En man hette Hjálmólfr, som tog land kring Blönduhlíð. Hans son var Þorgrímr kuggi, far till Oddr i Axlarhagi, far till Sela-Kálfr. Därifrån härstammar Axlhegingarna. Þórir dúfunef var Yxna-Þórirs frigivne. Han förde sitt skepp in i Gönguskarðsáróss. Då var hela häradet på västra sidan bebyggt. Han for norrut över Jökulsá vid Landbrot och tog land mellan Glóðafeykisá och Djúpá och bodde på Flugumýrr. Vid den tiden kom ett skepp ut i Kolbeinsáróss, lastat med boskap, men i Brimnesskógar försvann ett ungt sto för dem, och Þórir dúfunef köpte chansen till det och fann det sedan. Det var den snabbaste av alla hästar och kallades Fluga. Örn hette en man. Han for mellan landets hörn och var trollkunnig. Han låg i väntan på Þórir i Hvinverjadalr, när denne skulle fara söderut över Kjölr, och slog vad med Þórir om vems häst som var snabbast, eftersom han hade en mycket god häst, och vardera satte hundra silver i vad. De red båda söderut över Kjölr tills de kom till den sträcka som sedan kallas Dúfunefsskeið. Och skillnaden i hästarnas snabbhet blev inte mindre än att Þórir kom tillbaka och mötte Örn mitt på sträckan. Örn tog så illa vid sig av sin förlust av gods att han inte ville leva och for upp under det fjäll som nu heter Arnarfell och tog där livet av sig själv, men Fluga stod kvar där, eftersom hon var mycket uttröttad. Och när Þórir for från tinget fann han en grå hingst med man (föxóttr) hos Fluga. Med den hade hon blivit dräktig. Efter dem föddes Eiðfaxi, som fördes utomlands och blev sju mäns bane vid Mjøsa på en dag, och själv dog han där. Fluga omkom i ett kärr på Flugumýrr. Kollsveinn den starke hette en man som tog land mellan Þverá och Gljúfrá och bodde på Kollsveinsstaðir mitt emot Þverá. Han höll blot på Hofstaðir. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 9 (maskinöversättning) Kapitel 9 Gunnólfr hette en man som tog land mellan Þverá och Glóðafeykisá och bodde i Hvammr. Gormr hette en framstående herse (hersir) i Sverige. Han hade Þóra, dotter till kung Erik i Uppsala, till hustru. Þorgils hette deras son. Han hade Elín, dotter till kung Burisláfr från Gårdarike (Garðar) i öster och Ingigerðr, syster till Dagstyggr, jättarnas kung (Risakonungr), till hustru. Deras söner var Hergrímr och Herfinnr, som hade Halla, dotter till Heðinn och Arndís Heðinsdóttir, till hustru. Gróa hette en dotter till Herfinnr och Halla. Henne hade Hróarr till hustru; deras son var Sléttu-Björn, som först tog land mellan Grjótá och Deildará, innan Hjalti och Kolbeinn kom ut. Han bodde på Sléttu-Bjarnarstaðir. Han hade – – till hustru. Deras barn var Örnólfr, som hade Þorljót, dotter till Hjalti Skálpsson, till hustru, och Arnbjörn, som hade Þórlaug Þórðardóttir från Höfði till hustru, och Arnoddr. Han hade Þórný, dotter till Sigmundr Þorkelsson, som Glúmr dräpte, till hustru. Arnfríðr hette en dotter till Sléttu-Björn, som Spak-Böðvarr, son till Öndóttr, hade till hustru. Öndóttr kom ut i Kolbeinsáróss och köper land av Sléttu-Björn nedåt från Hálsgröf på den östra sidan och ut till Kolbeinsáróss, och på den västra sidan nedåt från den bäck som rinner ut från Nautabú och in till Gljúfrá, och bodde i Viðvík. Sigmundr i Vestfold hade Ingibjörg, dotter till Rauðr rugga i Namdalen, syster till Þorsteinn svarfaðr, till hustru. Deras son var Kolbeinn. Han for till Island och tog land mellan Grjótá och Deildará, Kolbeinsdalr och Hjaltadalr. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 10 (maskinöversättning) Kapitel 10 Hjalti, son till Þórðr skálpr, kom till Island och tog Hjaltadalr på Kolbeinns råd och bodde vid Hof. Hans söner var Þorvaldr och Þórðr, framstående män. Det har varit det mest berömda arvölet (erfi) på Island när de höll arvöl efter sin far, och där var tolvhundra gäster, och alla ansedda män fick följe därifrån med gåvor. Vid arvölet framförde Oddr Breiðfirðingr den drapa som han hade diktat om Hjalti. Tidigare hade Glúmr Geirason stämt Oddr till Þorskafjarðarþing. Då for Hjaltis söner norrifrån med skepp till Steingrímsfjörðr och gick norrifrån över heden, där det nu kallas Hjaltdælalaut. Och när de gick in på tinget var de så väl utrustade att man trodde att asarna hade kommit. Om det är detta kvädet: Ingen av de stridsprövade männen trodde annat, du järnets träd, än att asarna, de allbekanta, där for, när till Þorskafjörðrs ting med pannband den hårdföre Hjaltis, skogsvårdarens [osäker tolkning], söner gick. Från Hjaltis söner har en stor och förnäm ätt kommit. Þórðr hette en framstående man. Han var son till Björn byrðusmjör, son till Hróaldr hryggr, son till Björn järnsida, son till Ragnarr loðbrók. Þórðr for till Island och tog Höfðaströnd i Skagafjörðr mellan Unadalsá och Hrolleifsdalsá och bodde vid Höfði. Þórðr hade Þorgerðr, dotter till Þórir híma och Friðgerðr, dotter till Kjarvalr, irernas kung, till hustru. De hade nitton barn. Björn var deras son. Han hade Þuríðr, dotter till Refr från Barð, till hustru, och deras barn var Arnórr kärringnäsa (kerlingarnef) och Þórdís, mor till Ormr, far till Þórdís, mor till Bótólfr, far till Þórdís, mor till Helga, mor till Guðný, mor till Sturlusönerna. Þorgeirr hette en annan son till Þórðr. Han hade Rjúpa, dotter till Arnhallr Sæmundarson, till hustru; deras son var Halldórr vid Hof. Snorri var den tredje. Han hade Þórhildr rjúpa, dotter till Þórðr gellir, till hustru. Deras son var Þórðr hästhuvud (hesthöfði), [far till Karlsefni, som fann Vinland det goda, far till Snorri, far till Steinunn, mor till Þorsteinn den orättfärdige (rangláti), far till Guðrún, mor till Halla, mor till Flosi, far till Valgerðr, mor till herr Erlendr den starke]. Þorvaldr holbarki var den fjärde. Han kom en höst till Þorvarðsstaðir till Smiðkell och stannade där en tid. Då for han upp till Surtrs grotta och framförde där den drapa som han hade diktat om jätten i grottan. Sedan fick han Smiðkells dotter, och deras dotter var Jórunn, mor till Þorbrandr i Skarfsnes. Bárðr var Þórðrs femte son. Han hade Þórarna, dotter till Þóroddr hjälmr, till hustru. Deras son var skalden Daði. Söxólfr var Þórðrs sjätte son, den sjunde Þorgrímr, den åttonde Hróarr, den nionde Knörr, den tionde Þormóðr skalli, den elfte Steinn. Þórðrs dotter var Þorlaug, som Arnbjörn Sléttu-Bjarnarson hade till hustru; deras dotter var Guðlaug, som Þorleikr Höskuldsson hade till hustru; deras son var Bolli. Herdís var en annan dotter till Þórðr. Henne hade Atli den starke till hustru. Þorgríma skeiðarkinn var den tredje, den fjärde Arnbjörg, den femte Arnleif, den sjätte Ásgerðr, den sjunde Þuríðr, den åttonde Friðgerðr i Hvammr. [Son till Arnórr, son till Björn, son till Þórðr, var Eldjárn, far till Hallr, far till Ragnhildr, mor till Hrafn, far till Hallbera, mor till Valdís, mor till Snorri, far till Hallbera, som Markús Þórðarson på Melar hade till hustru.] Hrolleifr den store bebyggde Hrolleifsdalr, som har skrivits, innan Þórðr drev honom norrifrån för dråpet på Oddr Unason. Då for han till Vatnsdalr. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 11 (maskinöversättning) Kapitel 11 Friðleifr hette en man, göt (gauzkr) på fädernet, och Bryngerðr hette hans mor, och hon var flamländska. Friðleifr tog hela Sléttahlíð och Friðleifsdalr mellan Friðleifsdalsá och Stafá och bodde i Holt. Hans son var Þjóðarr, far till Ari och Bryngerðr, mor till Tungu-Steinn. Flóki, son till Vilgerðr Hörða-Káradóttir, for till Island och tog Flókadalr mellan Flókadalsá och Reykjarhóll. Han bodde på Mór. Flóki hade Gró, syster till Þórðr från Höfði, till hustru. Deras son var Oddleifr stafr, som bodde på Stafshóll och tvistade med Hjaltis söner. Flókis dotter var Þjóðgerðr, mor till Koðrán, far till Þjóðgerðr, mor till Koðrán, far till Kárr i Vatnsdalr. Þórðr knappr hette en svensk man, son till Björn vid Haugr; en annan hette Nafar-Helgi. De for på samma skepp till Island och kom till Haganes. Þórðr tog land uppåt från Stífla till Tunguá och bodde på Knappsstaðir. Han hade Æsa, dotter till Ljótólfr goði, till hustru. Deras son var Hafr, som hade Þuríðr, dotter till Þorkell från Goðdalir, till hustru. Deras son var Þórarinn, far till Ófeigr. Nafar-Helgi tog land på östra sidan uppåt från Haganes till Flókadalsá nedanför Barð och upp till Tunguá och bodde på Grindill. Han hade Gró den skarpsynta till hustru. Deras barn var Þórólfr och Arnórr, som stred mot Friðleifr på Stafshóll, och Þorgerðr, som Geirmundr Sæmundarson hade till hustru, och Úlfhildr, som Arnórr Skefilsson i Gönguskarð hade till hustru. Deras son var Þorgeirr den högfärdige (ofláti), som dräpte Blót-Már vid Móberg. Þórunn blákinn var en av dem. Bárðr från Sydöarna (suðreyingr) tog land uppåt från Stífla till Mjóvadalsá. Hans son var Hallr Mjódælingr, far till Þuríðr, som Arnórr kärringnäsa hade till hustru. Brúni den vite hette en framstående man, son till Hárekr, opplänningarnas jarl (Upplendingajarl). Han for till Island av egen lust och tog land mellan Mjóvadalsá och Úlfsdalir. Han bodde på Brúnastaðir. Han hade Arnóra, dotter till Þorgeirr den rasande, son till Ljótólfr goði, till hustru. Deras söner var Ketill och Úlfheðinn och Þórðr, från vilka Barðverjarna härstammar. Úlfr viking och Óláfr bekkr for på samma skepp till Island. Úlfr tog Úlfsdalir och bodde där. Óláfr bekkr var son till Karl från Bjarkøy på Hålogaland. Han dräpte Þórir den svarte och blev för det landsförvisad. Óláfr tog alla dalarna på västra sidan och en del av Óláfsfjörðr fram till Þormóðrs land och bodde vid Kvíabekkr. Hans söner var Steinmóðr, far till Björn, och Grímólfr och Arnoddr, far till Vilborg, mor till Karl den röde. Þormóðr den starke hette en man. Han dräpte Gyrðr, morfar till Skjálgr på Jæren, och blev för det landsflyktig och for till Island. Han förde sitt skepp in i Siglufjörðr och seglade in till Þormóðseyrr och kallade den därför Siglufjörðr. Han tog hela Siglufjörðr mellan Úlfsdalir och Hvanndalir och bodde på Siglunes. Han tvistade om Hvanndalir med Óláfr bekkr och blev sexton mäns bane innan de förliktes, och då skulle vardera ha dem varannan sommar. Þormóðr var son till Haraldr viking, och han hade Arngerðr, syster till Skíði från Skíðadalr, till hustru. Deras söner var Arngeirr den skarpe och Narfi, far till Þrándr, far till Hríseyjar-Narfi, och Alrekr, som stred i Sléttahlíð mot Knörr Þórðarson. Gunnólfr den gamle, son till Þorbjörn þjóti från Sogn, dräpte Végeirr, far till Vébjörn sognakämpe (Sygnakappi), och for sedan till Island. Han tog Óláfsfjörðr på östra sidan upp till Reykjaá och ut till Vámúli och bodde på Gunnólfsá. Han hade Gró, dotter till Þorvarðr från Urðir, till hustru. Deras söner var Steinólfr, Þórir och Þorgrímr. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 12 (maskinöversättning) Kapitel 12 En framstående man i Götaland hette Björn. Han var son till Hrólfr från Ár. Han var gift med Hlíf, dotter till Hrólfr Ingjaldsson, son till kung Fróði. Deras son hette Eyvindr. Björn blev osams om jord med Sigfastr, svåger till Sölvarr, götarnas kung, och Björn brände in honom tillsammans med trettio män. Sedan for Björn till Norge med elva följeslagare, och Grímr herse (hersir), son till Kolbjörn sneypir, tog emot honom, och han var hos honom en vinter. Då ville Grímr döda Björn för hans egendoms skull. Därför for Björn till Öndóttr kråka, som bodde i Hvinisfjörðr i Agder, och han tog emot honom. Björn var om somrarna på vikingafärd västerut, men om vintrarna hos Öndóttr, till dess att Hlíf, hans hustru, dog i Götaland. Då kom Eyvindr, hans son, österifrån och tog över sin fars krigsskepp, och Björn gifte sig med Helga, syster till Öndóttr kråka, och deras son var Þrándr. Eyvindr for då på vikingafärd västerut och hade sina utrustningar (útgerðir) [osäker tolkning] vid Irland. Han gifte sig med Rafarta, dotter till Kjarvalr, irernas kung, och slog sig ner där. Därför kallades han Eyvindr östman. Eyvindr och Rafarta hade en son som hette Helgi. Honom lämnade de till fostran på Sydöarna. Men när de kom dit två vintrar senare, var han så utsvulten att de inte kände igen honom. De tog honom därifrån med sig och kallade honom Helgi den magre. Han var född på Irland. Och när han blev vuxen, blev han en mycket ansedd man. Han gifte sig då med Þórunn hyrna, dotter till Ketill flatnos, och de fick många barn. Deras söner hette Hrólfr och Ingjaldr. Helgi den magre for till Island med sin hustru och sina barn. Med honom var också Hámundr heljarskinn, hans svåger, som var gift med Ingunn, Helgis dotter. Helgi var mycket blandad i sin tro. Han trodde på Kristus, men anropade Tor vid sjöresor och i svåra lägen. När Helgi såg Island, sökte han orakelsvar (frétt) hos Tor om var han skulle ta land, och svaret visade honom norrut kring landet. Då frågade Hrólfr, hans son, om Helgi skulle styra ut i Dumbshaf om Tor visade honom dit, för skeppsfolket tyckte att det var dags att komma ur havet, eftersom sommaren var långt liden. Helgi tog land utanför Hrísey men innanför Svarfaðardalr. Han var den första vintern på Hámundarstaðir. De fick en sträng vinter. På våren gick Helgi upp på Sólarfjöll. Då såg han att det var mycket mörkare att se in mot fjorden, som de kallade Eyjafjörðr efter de öar som låg ute framför den. Därefter bar Helgi ombord på sitt skepp allt han ägde, men Hámundr stannade kvar. Helgi landade då vid Galtarhamarr. Där släppte han i land två svin, och galten hette Sölvi. De återfanns tre vintrar senare i Sölvadalr. Då var de sammanlagt sjuttio svin. Helgi utforskade om sommaren hela häradet och tog i besittning hela Eyjafjörðr mellan Siglunes och Reynisnes och gjorde en stor eld vid varje åmynning och helgade sig på så sätt hela häradet. Han bodde den vintern vid Bíldsá, men på våren flyttade Helgi sitt bo till Kristsnes och bodde där så länge han levde. Under flyttningen nedkom Þórunn i Þórunnarey i Eyjafjarðará. Där födde hon Þorbjörg hólmasól. Helgi trodde på Kristus och uppkallade därför sin boplats efter honom. Efter detta började män bygga inom Helgis landnam med hans goda minne. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 13 (maskinöversättning) Kapitel 13 En man hette Þorsteinn svarfaðr, son till Rauðr rugga i Namdalen. Han var gift med Hildr, dotter till Þráinn svartaþurs. Þorsteinn for till Island och tog Svarfaðardalr i besittning med Helgis goda minne. Hans barn var Karl den röde, som bodde vid Karlsá, och Guðrún, som var gift med Hafþórr viking. Deras barn var Klaufi och Gróa, som var gift med Gríss gleðill. En man hette Atli illingr. Han dräpte Hafþórr och satte Karl i järn. Då kom Klaufi oväntat och dräpte Atli och tog Karl ur järnen. Klaufi var gift med Yngvildr rödkind, dotter till Ásgeirr rauðfeldr, syster till Óláfr völubrjótr och Þorleifr. För dem högg han sönder en vågsäck (jafnabelgr) [osäker tolkning], som de hade tagit i hans land. Då kvad Þorleifr detta: En säck högg för mig Böggvir hastigt, men för Áleifr rem och täcke [osäker tolkning]. Så skall det bli, om vi lever, beredd till olycka, Böggvir huggen. Därav uppstod Svarfdæla saga. En man hette Karl Steinröðarson, som tog hela Strönd i besittning, utåt från Upsir till Mígandi. Hámundr heljarskinn, son till kung Hjörr, delade land med Örn, sin frände, när denne kom västerifrån, den som hade tagit Arnarfjörðr i besittning, och han bodde i Arnarnes. Hans dotter var Iðunn, som var gift med Ásgeirr rauðfeldr. Örns son var Narfi, som Narfasker är uppkallade efter. Han var gift med Úlfheiðr, dotter till Ingjaldr från Gnúpufell. Deras söner var Ásbrandr, far till Hellu-Narfi, och Eyjólfr, far till Þorvaldr i Hagi, och Helgi, far till Grímr på Kálfskinn. En man hette Galmr, som tog Galmansströnd i besittning, mellan Þorvaldsdalsá och Reistará. Hans son var Þorvaldr, far till Ormr, far till Barna-Þóroddr, far till Þórunn, mor till Dýrfinna, mor till Þorsteinn smed Skeggjason. Åt Þorvaldr gav Hámundr land mellan Reistará och Hörgá, men han hade tidigare bott i Þorvaldsdalr. En man hette Geirleifr. Han tog Hörgárdalr i besittning upp till Myrká. Han var Hrappsson och bodde i Haginn forni. Hans son var Björn den rike, från vilken Auðbrekkumännen härstammar. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 14 (maskinöversättning) Kapitel 14 En man hette Þórðr slítandi. Han tog Hörgárdalr i besittning uppåt från Myrká och nedåt till Drangar på ena sidan. Hans son var Örnólfr, som var gift med Yngvildr allrasystir. Deras söner var Þórðr och Þorvarðr i Kristnes och Steingrímr vid Kroppr. Þórðr slítandi gav Skólmr, sin frände, av sitt landnam. Hans son var Þórálfr den starke, som bodde vid Myrká. En man hette Þórir þursasprengir. Han var född i Ömð på Hålogaland och blev osams med Håkon jarl Grjótgarðsson och for därför till Island. Han tog hela Öxnadalr i besittning och bodde vid Vatnsá. Hans son var Steinröðr den starke, som hjälpte många människor som andra onda väsen (meinvættir) gjorde skada. En trollkunnig och skadlig kvinna hette Geirhildr. Synska män såg att Steinröðr kom över henne oförberedd, men hon förvandlade sig till skepnaden av en vattenfylld oxhud. Steinröðr var järnsmed. Han hade en stor järnstav i handen. Om deras möte är detta kvädet: Staven låter alltid, så mycket han förmår, den som skramlar mot klipporna [osäker tolkning], mot Geirhildrs grinande säck skalla [osäker tolkning] desto mer. Järnstaven skapar riklig, trollets revben är svullna, den höga på Hjaltaeyrr, storm mot kärringens sida. Steinröðrs dotter var Þorljót, som var gift med Þorvarðr i Kristnes. En man hette Auðólfr. Han for från Jæren till Island och tog Hörgárdalr i besittning nedåt från Þverá till Bægisá och bodde vid södra Bægisá. Han var gift med Þórhildr, dotter till Helgi den magre. Deras dotter var Ingvildr, som var gift med Þóroddr hjálmr, far till Arnljótr, far till Halldórr, [far till Einarr, far till Jórunn, mor till Hallr, far till Gizurr, far till Þorvaldr, far till Gizurr jarl]. Eysteinn, son till Rauðúlfr Öxna-Þórisson, tog land i besittning nedåt från Bægisá till Kræklingahlíð och bodde vid Lón. Hans son var Gunnsteinn, som var gift med Hlíf, dotter till Heðinn från Mjöla. Deras barn var Halldóra, som Víga-Glúmr var gift med, och Þorgrímr och Grímr eyrarleggr. En förnäm man hette Eyvindr hani. Han kom ut sent under landnamstiden. Han ägde ett skepp tillsammans med Þorgrímr Hlífarson. Han var frände till Öndóttssönerna. De gav honom land, och han bodde i Hanatún och kallades Túnhani. Där kallas det nu Marbæli. Han var gift med Þórný, dotter till Stórólfr Öxna-Þórisson. Hans son var Snorri Hlíðmannagoði. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 15 (maskinöversättning) Kapitel 15 Öndóttr kråka, som nämndes tidigare, blev en mäktig man. Men när Björn, hans svåger, dog, gjorde Grímr herse (hersir) anspråk på hela hans arv för kungens räkning, eftersom han var utlänning och hans söner var väster om havet. Öndóttr höll egendomen för Þrándrs, sin systersons, räkning. Och när Þrándr fick höra om sin fars död, seglade han från Sydöarna med så snabb segling att han därför kallades Þrándr storseglaren. Och när han hade tagit emot arvet, for han till Island och tog land i besittning i södra delen av landet, som ännu skall berättas. Men av den anledningen dräpte Grímr Öndóttr, att han inte kom åt egendomen i förlitan på kungen, men samma natt bar Signý, Öndóttrs hustru, ombord på ett skepp all sin lösegendom och for med deras söner, Ásgrímr och Ásmundr, till Sighvatr, sin far, men sände sina söner till Heðinn, sin fosterfar, i Sóknadalr. Men de trivdes inte där och ville fara till sin mor och kom vid julen till Ingjaldr tryggvi i Hvinir. Han tog emot dem på uppmaning av Gyða, sin hustru. Sommaren därefter höll Grímr herse ett gästabud för Auðunn, kung Haralds jarl, och den natt då ölbryggningen pågick hos Grímr, brände Öndóttssönerna in honom och tog sedan båten som tillhörde Ingjaldr, deras fosterfar, och rodde bort. Auðunn kom till gästabudet som det var avtalat och miste där sin vän på stället. Då kom Öndóttssönerna dit tidigt på morgonen till den sovstuga där Auðunn låg och stötte en stock mot dörren. Ásmundr höll vakt över två av jarlens huskarlar, men Ásgrímr satte en spjutspets mot jarlens bröst och bad honom betala fadersboten. Han lämnade fram tre guldringar och en mantel av dyrbart tyg (guðvefr). Ásgrímr gav jarlen ett namn och kallade honom Auðunn get. Sedan for de till Surnadal till Eiríkr ölfúss, en lendman (lendr maðr), och han tog emot dem. Där bodde Hallsteinn hestr, en annan lendman, och de höll juldryckeslag tillsammans, och Eiríkr bjöd först väl och trofast, men Hallsteinn bjöd sedan ovänligt. Han slog Eiríkr med ett djurhorn. Eiríkr for då hem, men Hallsteinn satt kvar med sina huskarlar. Då gick Ásgrímr in ensam och gav Hallsteinn ett svårt sår, men de trodde att de hade gett Ásgrímr banesår. Men han kom sig ut och till skogen, och en kvinna läkte honom i en jordkula, så att han blev frisk. Den sommaren for Ásmundr till Island och trodde att Ásgrímr, hans bror, var död. Helgi den magre gav Ásmundr Kræklingahlíð, och han bodde vid södra Glerá. Men när Ásgrímr blev frisk, gav Eiríkr honom ett långskepp, och han härjade västerut över havet, men Hallsteinn dog av såren. Och när Ásgrímr kom tillbaka från härfärden, gifte Eiríkr bort Geirhildr, sin dotter, med honom. Då for Ásgrímr till Island. Han bodde vid norra Glerá. Kung Harald sände Þorgeirr från Hvinir till Island för att döda Ásgrímr. Han var en vinter på Kjölr i Hvinverjadalr och fick inget uträttat med hämnden. Ásgrímrs son var Elliða-Grímr, far till Ásgrímr och Sigfúss, far till Þorgerðr, mor till Grímr, far till Svertingr, far till Vigdís, mor till Sturla i Hvammr. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 16 (maskinöversättning) Kapitel 16 Helgi den magre gav Hámundr, sin svåger, land mellan Merkigil och Skjálgdalsá, och han bodde på södra Espihóll. Hans son var Þórir, som sedan bodde där. Han var gift med Þórdís Kaðalsdóttir. Deras son var Þórarinn på norra Espihóll och Þorvaldr krókr på Grund, men Þorgrímr i Möðrufell var inte hennes son. Vigdís var deras dotter. Helgi gav Þóra, sin dotter, åt Gunnarr, son till Úlfljótr, han som förde lagen till Island, och land uppåt från Skjálgdalsá till Háls. Han bodde i Djúpidalr. Deras barn var Þorsteinn, Ketill och Steinmóðr, och döttrarna Ingvildr och Þorlaug. Helgi gav Auðunn rotinn, son till Þórólfr smjör, son till Þorsteinn skrofi, son till Grímr kambann, Helga, sin dotter, och land uppåt från Háls till Villingadalr. Han bodde i Saurbær. Deras barn var Einarr, far till Eyjólfr Valgerðarson, och Vigdís, mor till Halli den vite, far till Ormr, far till Gellir, far till Ormr, far till Halli, far till Þorgeirr, far till Þorvarðr och Ari, far till biskop Guðmundr. [Einarr Auðunarson var gift med Valgerðr Runólfsdóttir, deras son var Eyjólfr, som var gift med Hallbera, dotter till Þóroddr hjálmr, och de bodde på Jórunnarstaðir under en lång livstid, men sedan på Möðruvellir. Hallfríðr var dotter till Einarr Eyjólfsson, mor till Halldórr, far till Snorri, far till Guðrún, mor till abboten Hreinn, far till Valdís, mor till Snorri, far till Hallbera, som var gift med Markús Þórðarson. Vigfúss Víga-Glúmsson dräpte Bárðr, son till Halli den vite, och om honom är Bárðardrápa diktad, där detta omkväde (stef) finns: Báröðr skär böljans väg, landet av landningsplatsens skida [osäker tolkning]. Men Brúsi, bror till Bárðr och Ormr, diktade denna vers när Glúmr flydde från tinget: Vi har ur dråpen, jag vet ord om det, mot styrträden av bordläggningens hingst, stäv-Göndul, fått lika lott. Ändå tror jag att eldträden for än jag väntade mig, begärande Hlökk av svärdsgårdens glans, nedför backen, mycket hårdare [osäker tolkning].] Hámundr heljarskinn gifte sig med Helga Helgadóttir efter Ingunns, hennes systers, död, och deras dotter var Ingvildr, som kallades allrasystir, som Örnólfr var gift med. Helgi gav Hrólfr, sin son, alla land öster om Eyjafjarðará uppåt från Arnarhváll, och han bodde i Gnúpufell och reste där ett stort tempel (hof). Han var gift med Þórarna, dotter till Þrándr mjóbeinn. Deras barn var Hafliði den givmilde och Valþjófr, Viðarr, Grani och Böðvarr, Ingjaldr och Eyvindr, och dottern Guðlaug, som Þorkell den svarte var gift med. Valþjófr var far till Helgi, far till Þórir, far till Arnórr, far till Þuríðr, mor till Þórdís, mor till Vigdís, mor till Sturla i Hvammr. Helgi den magre gav Ingjaldr, sin son, land utåt från Arnarhváll till yttre Þverá. Han bodde på övre Þverá och reste där ett stort tempel. Han var gift med Salgerðr Steinólfsdóttir, deras son var Eyjólfr, far till Víga-Glúmr, och Steinólfr, far till Þórarinn den onde och Arnórr den gode Rauðæingr. Víga-Glúmr var far till Már, far till Þorkatla, mor till Þórðr, far till Sturla. Helgi gav Hlíf, sin dotter, åt Þorgeirr, son till Þórðr bjálki, och land utåt från Þverá till Varðgjá. De bodde vid Fiskilækr, deras barn var Þórðr och Helga. En framstående man på Møre hette Skagi Skoftason. Han blev osams med Eysteinn glumra och for därför till Island. Han tog med Helgis goda minne östra Eyjafjarðarströnd i besittning, utåt från Varðgjá till Fnjóskadalsá, och bodde i Sigluvík. Hans son var Þorbjörn, far till Heðinn den milde, som lät bygga Svalbarð sexton vintrar före kristendomen. Han var gift med Ragnheiðr, dotter till Eyjólfr Valgerðarson. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 17 (maskinöversättning) Kapitel 17 En man hette Þórir snepill, son till Ketill brimill. Han gjorde sig redo för en Islandsfärd. Hans skeppskamrat hette Gautr. Och när de låg och väntade på att gå till havs, kom vikingar till dem och ville plundra dem, men Gautr slog deras stävkämpe (stafnbúi) med rorkulten (hjálmunvölr), och vikingarna lade då av från dem. Sedan kallades han Hjálmun-Gautr. Þórir och hans följe for till Island och förde sitt skepp in i Skjálfandafljótsóss. Þórir tog Kaldakinn i besittning mellan Skuggabjörg och Ljósavatnsskarð. Han trivdes inte där och for bort. Då kvad han detta: Här ligger, du kölarnas drivare, Kaldakinn för alltid, men vi två far helbrägda, Hjölmun-Gautr, bort. Þórir tog sedan hela Fnjóskadalr i besittning till Ódeila och bodde vid Lundr. Han blotade åt lunden. Hans son var Ormr töskubak, far till Hlenni den gamle, och Þorkell svarti i Hleiðrargarðr. Han var gift med Guðlaug Hrólfsdóttir, deras söner var Öngull den svarte och Hrafn, far till Þórðr vid Stokkahlaðir, och Guðríðr, som Þorgeirr gode (goði) vid Ljósavatn var gift med. Þengill mjöksiglandi for från Hålogaland till Island. Han tog land i besittning med Helgis goda minne utåt från Hnjóská till Grenivík. Han bodde i Höfði. Hans söner var Vémundr, far till Ásólfr i Höfði, och Hallsteinn, som kvad detta när han seglade in från havet och fick höra om sin fars död: Höfði sänker huvudet, död är Þengill, lierna ler mot Hallsteinn. En man hette Þormóðr, som tog Grenivík och Hvallátr och hela Strönd i besittning ut till Þorgeirsfjörðr. Hans son var Snörtr, från vilken Snertlingarna härstammar. En man hette Þorgeirr, som tog Þorgeirsfjörðr och Hvalvatnsfjörðr i besittning. En man hette Loðinn öngull. Han var född i Öngley på Hålogaland. Han for till Island för Håkon jarl Grjótgarðssons övervälde och dog på havet, men Eyvindr, hans son, tog Flateyjardalr i besittning upp till Gunnsteinar och blotade åt dem. Där ligger Ódeila mellan hans och Þórir snepils landnam. Ásbjörn dettiáss var son till Eyvindr, far till Finnbogi den starke, [far till Narfi, far till Yngvildr, mor till Jódís, mor till Halla, mor till Yngvildr, mor till Þorgils, far till Geirný, mor till Valgerðr, mor till Helga, som Snorri Markússon på Melar var gift med]. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 18 (maskinöversättning) Kapitel 18 Bárðr, son till Heyangrs-Björn, förde sitt skepp in i Skjálfandafljótsóss och tog hela Bárðardalr i besittning uppåt från Kálfborgará och Eyjardalsá och bodde vid Lundarbrekka en tid. Då märkte han på vädren att landvindarna var bättre än havsvindarna, och trodde därför att det fanns bättre land söder om heden. Han sände sina söner söderut under góimånaden (gói). Då fann de góibeytla [osäker tolkning] och annan grönska. Och våren därpå gjorde Bárðr en släde åt varje djur som kunde gå, och lät vart och ett dra sitt foder och sin del av egendomen. Han for genom Vonarskarð, där det sedan heter Bárðargata. Han tog sedan Fljótshverfi i besittning och bodde vid Gnúpar. Då kallades han Gnúpa-Bárðr. Han hade många barn. Hans son var Sigmundr, far till Þorsteinn, som var gift med Æsa, dotter till Hrólfr rödskägg. Deras dotter var Þórunn, som Þorkell leifr var gift med, och deras son var Þorgeirr gode (goði) vid Ljósavatn. En annan son till Bárðr var Þorsteinn, far till Þórir, som var med kung Håkon vid Fitjar och skar ett hål i en oxhud och hade den som skydd. Därför kallades han läderhals. Han var gift med Fjörleif Eyvindardóttir. Deras söner var Hávarðr i Fellsmúli, Herjólfr vid Mývatn, Ketill i Húsavík, Vémundr kögurr, som var gift med Halldóra, dotter till Þorkell den svarte, och Áskell och Háls. Han bodde på Helgastaðir. [Kampa-Grímr for från Sydöarna till Island och drev omkring på havet hela sommaren och bröt sitt skepp vid Skjálfandafljótsóss. Han tog Kaldakinn i besittning för andra gången och sålde det sedan till olika män. Hans dotter var Arnbjörg, som Ásólfr i Höfði var gift med]. En man hette Þorfiðr máni, son till Áskell torfi. Han tog land i besittning nedanför Eyjardalsá till Landamót och en del kring Ljósavatnsskarð och bodde vid Öxará. Þórir, son till Grímr gráfeldarmúli från Rogaland, tog land i besittning kring Ljósavatnsskarð. Hans son var Þorkell leifr den långe, far till Þorgeirr gode. Þorgeirr var först gift med Guðríðr, dotter till Þorkell den svarte, deras söner var Þorkell hákr och Höskuldr, Tjörvi, Kolgrímr, Þorsteinn och Þorvarðr, och dottern Sigríðr. Sedan var han gift med Álfgerðr, dotter till Arngeirr den österländske. Þorgeirr hade också Þorkatla, dotter till Dala-Kollr. Hans söner med dessa kvinnor var Þorgrímr, Þorgils och Óttarr. Dessa var utomäktenskapliga: Þorgrímr och Finni den drömkloke. Hans mor hette Lekný, en utländsk kvinna. Heðinn och Höskuldr, söner till Þorsteinn þurs, for till Island och tog land i besittning innanför Tunguheiðr. Heðinn bodde vid Heðinshöfði och var gift med Guðrún. Deras dotter var Arnríðr, som Ketill Fjörleifarson var gift med. Guðrún var deras dotter, som Hrólfr i Gnúpufell var gift med. Höskuldr tog alla land öster om Laxá i besittning och bodde i Skörðuvík. Efter honom är Höskuldsvatn uppkallat, eftersom han drunknade där. I deras landnam ligger Húsavík, där Garðarr hade sitt vinterläger. Höskuldrs son var Hróaldr, som var gift med Ægileif, dotter till Hrólfr Helgason. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 19 (maskinöversättning) Kapitel 19 Fosterbröderna Vestmaðr och Úlfr for med ett skepp till Island. De tog hela Reykjadalr väster om Laxá i besittning upp till Vestmannsvatn. Vestmaðr var gift med Guðlaug. Úlfr bodde under Skrattafell. Han var gift med – –, deras son var Geirólfr, som var gift med Vigdís Konálsdóttir efter Þorgrímr, deras son var Hallr. En man hette Þorsteinn höfði. Han var herse (hersir) i Hordaland. Hans söner var Eyvindr och Ketill hörzki. Eyvindr längtade till Island efter sin fars död, men Ketill bad honom ta land i besittning åt dem båda, om han senare skulle finna för gott att fara. Eyvindr kom till Húsavík med sitt skepp och tog Reykjadalr i besittning uppåt från Vestmannsvatn. Han bodde på Helgastaðir och är lagd i hög där. Náttfari, som hade farit ut med Garðarr, hade tidigare tillägnat sig Reykjadalr och hade märkt träd, men Eyvindr drev bort honom och lät honom få Náttfaravík. Ketill for ut på Eyvindrs bud. Han bodde på Einarsstaðir. Hans son var Konáll Þorsteinn, far till Einarr, som sedan bodde där. Eyvindrs son var Áskell gode (goði), som var gift med Grenjaðrs dotter. Deras söner var Þorsteinn och Víga-Skúta. Eyvindrs dotter var Fjörleif. Konáll var gift med Oddný Einarsdóttir, syster till Eyjólfr Valgerðarson. Deras barn var Einarr, som hade sex söner, och dottern Þórey, som Steinólfr Másson var gift med, och en annan, Eydís, som Þorsteinn gode från Ásbjarnarvík var gift med. Þórðr Konálsson var far till Sokki på Breiðamýrr, far till Konáll. Konálls dotter var Vigdís, som var gift med Þorgrímr, son till Þorbjörn skagi, och deras son var Þorleifr Geirólfsstjúpr. En man hette Grenjaðr Hrappsson, bror till Geirleifr. Han tog Þegjandadalr och Kraunaheiðr, Þorgerðarfell och nedre Laxárdalr i besittning. [Han bodde på Grenjaðarstaðir]. Han var gift med Þorgerðr, dotter till Helgi hestr. Deras son var Þorgils vámúli, far till Önundr, far till Hallbera, mor till Halldóra, mor till Þorgerðr, mor till abboten Hallr och Hallbera, som Hreinn Styrmisson var gift med. En man hette Böðólfr, son till Grímr Grímólfsson från Agder, bror till Böðmóðr. Han var gift med Þórunn, dotter till Þórólfr den lärde. Deras son var Skeggi. De for alla till Island och bröt sitt skepp vid Tjörnes och var på Auðólfsstaðir den första vintern. Han tog hela Tjörnes i besittning mellan Tunguá och Óss. Böðólfr var senare gift med Þorbjörg hólmasól, dotter till Magr-Helgi. Deras dotter var Þorgerðr, som Ásmundr Öndóttsson var gift med, [deras son var Þorleifr, far till Þuríðr, som Valla-Ljótr var gift med]. Skeggi Böðólfsson tog Kelduhverfi i besittning upp till Keldunes och bodde i Mikligarðr. Han var gift med Helga, dotter till Þorgeirr vid Fiskilækr. Deras son var Þórir handelsfarare. Han lät bygga en knarr (knörr) i Sogn. Den vigde biskop Sigurðr [den mäktige, som var hos kung Olav Tryggvason, och han döpte Þórir]. Från den knarren kommer de väderspående dörrbrädor (brandar) som stod framför dörrarna i Mikligarðr [ända fram till biskop Brandrs dagar. Ormr var son till Þórir. Han mördade Grettir Ásmundarson]. Om Þórir diktade Grettir detta: Jag rider inte mot sköldens hotets vårdande träd [osäker tolkning]. För denne kämpe är bestämd möda. Jag far ensam bort. Jag vill inte möta Viðrirs balks snabba utförare [osäker tolkning]. Jag skall inte synas dig galen. Jag söker mig ett tillfälle. Jag viker undan där Þórirs mycket stora skaror far fram. [Det är inte nyttigt för mig att vända in i deras larm. Jag undviker de berömda männens möte. Jag har väg till lunden. Jag måste vakta Heimdallrs svärd. Så räddar vi livet. Án hette Þórirs son, far till Örn, far till Ingibjörg, mor till Skúmr, far till abboten Þorkell]. ## Landnámabók - Þriðji hluti, kap. 20 (maskinöversättning) Kapitel 20 En man hette Máni. Han var född i Ömð på Hålogaland. Han for till Island och led skeppsbrott vid Tjörnes och bodde vid Máná några vintrar. Sedan drev Böðólfr bort honom därifrån, och han tog då land i besittning nedanför Kálfborgará, mellan Fljót och Rauðaskriða, och bodde vid Mánafell. Hans son var Ketill, som var gift med Valdís Þorbrandsdóttir, han som köpte Rauðaskriðulönd av Máni. Hans dotter var Dalla, syster till Þorgeirr Galtason. Henne var Þorvaldr Hjaltason gift med. En man hette Ljótr óþveginn, som tog Kelduhverfi i besittning uppåt från Keldunes. Hans son var Gríss, far till Galti i Áss. Han var en klok man och en stor dråpare. Önundr tog Kelduhverfi i besittning från Keldunes och bodde i Áss. Han var son till Blæingr Sótason, bror till Bálki i Hrútafjörðr. Önundrs dotter var Þorbjörg, som Hallgils Þorbrandsson från Rauðaskriða var gift med. Þorsteinn, son till Sigmundr Gnúpa-Bárðarson, bodde först vid Mývatn. Hans son var Þorgrímr, far till Arnórr i Reykjahlíð, som var gift med Þorkatla, dotter till Böðvarr Hrólfsson från Gnúpufell. Böðvarr var deras son. Þorkell den långe kom ung till Island och bodde först vid Grænavatn, som går ut från Mývatn. Hans son hette Sigmundr. Han var gift med Vigdís, dotter till Þórir från Espihóll. Honom dräpte Glúmr på åkern. Þorkells dotter var Arndís, som Vigfúss, Víga-Glúmrs bror, var gift med. Þorkell fick en son på sin ålderdom. Han hette Dagr. Han var far till Þórarinn, som var gift med Yngvildr, dotter till Hallr på Síða, efter Eyjólfr den halte. En norsk man hette Geiri, som först bodde söder om Mývatn på Geirastaðir. Hans söner var Glúmr och Þorkell. Fadern och sönerna stred mot Þorbergr höggvinkinni och fällde Þorsteinn, hans son. För de dråpen blev de förvisade från bygderna i norr. Geiri bodde en vinter på Geirastaðir vid Húnavatn. Sedan for de till Breiðafjörðr och bodde i Geiradalr i Króksfjörðr. Glúmr gifte sig med Ingunn, dotter till Þórólfr Véleifsson. Deras barn var Þórðr, som var gift med Guðrún Ósvífrsdóttir, och Þorgerðr, som var gift med Þórarinn Ingjaldsson, deras son var Helgu-Steinarr. Torf-Einarr jarl fick en dotter i sin ungdom. Hon hette Þórdís. Henne uppfostrade Ragnvald jarl, och han gifte bort henne med Þorgeirr klaufi. Deras son var Einarr. Han for till Orkney för att träffa sina fränder. De ville inte erkänna hans släktskap. Då köper sig Einarr in i ett skepp med två bröder, Vestmaðr och Vémundr. De for till Island och seglade norr om landet och västerut förbi Slétta in i fjorden. De satte en yxa i Reistargnúpr och kallade den därför Öxarfjörðr. De satte upp en örn på västra sidan och kallade platsen Arnarþúfa, och på ett tredje ställe satte de upp ett kors. Där gav de namnet Krossáss. Så helgade de sig hela Öxarfjörðr. Einarrs barn var Eyjólfr, som Galti Grísson dräpte, och Ljót, mor till Hrói den skarpe, som hämnades Eyjólfr och dräpte Galti. Glíru-Hallis söner, Brandr och Bergr, var dottersöner till Ljót. De föll i Böðvarsdalr. Reistr, son till Bjarneyja-Ketill och Hildr, syster till Ketill þistill, far till Arnsteinn gode (goði), tog land i besittning mellan Reistargnúpr och Rauðagnúpr och bodde i Leirhöfn. En man hette Arngeirr, som tog hela Slétta i besittning mellan Hávararlón och Sveinungsvík. Hans barn var Þorgils och Oddr och Þuríðr, som Steinólfr i Þjórsárdalr var gift med. Arngeirr och Þorgils gick hemifrån i snöyra för att leta efter boskap och kom inte hem. Oddr for för att leta efter dem och fann dem båda döda, och en isbjörn hade dödat dem och låg och åt av dem när han kom dit. Oddr dödade björnen och förde den hem, och man säger att han åt upp hela björnen, och han sade sig då ha hämnats sin far när han dödade björnen, men sin bror när han åt den. Oddr var sedan elak och svår att ha att göra med. Han var så hamskiftande (hamrammr) att han gick hemifrån Hraunhöfn om kvällen men kom morgonen därpå till Þjórsárdalr för att hjälpa sin syster, när Þjórsdælerna ville stena henne till döds [för trolldom och trollskap]. Sveinungr tog Sveinungsvík i besittning och Kolli Kollavík, och var och en bodde där, efter vad som sedan är uppkallat efter dem. Ketill þistill tog Þistilsfjörðr i besittning mellan Hundsnes och Sauðanes. Hans son var Sigmundr, far till Laugarbrekku-Einarr. Nu är landnamen i Nordlänningafjärdingen (Norðlendingafjórðungr) nedskrivna, och dessa är de mest framstående landnamsmännen där: Auðunn skökull, Ingimundr, Ævarr, Sæmundr, Eiríkr i Goðdalir, Höfða-Þórðr, Helgi den magre, Eyvindr, son till Þorsteinn höfði. Och där fanns tolv hundra bönder när de räknades. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 1 (maskinöversättning) Kapitel 1 En man hette Gunnólfr kroppa, son till hersen (hersir) Þórir hauknef. Han tog Gunnólfsvík och Gunnólfsfell och hela Langanes utanför Helkunduheiðr i besittning och bodde i Fagravík. Hans son var Skúli herkja, far till Geirlaug. En man hette Finni, som tog Finnafjörðr och Viðfjörðr i besittning. Hans son var Þórarinn, far till Sigurðr, far till Glíru-Halli. Hróðgeirr den vite Hrappsson tog Sandvík norr om Digranes i besittning ända till Viðfjörðr och bodde på Skeggjastaðir. Hans dotter var Ingibjörg, som Þorsteinn den vite var gift med. [Hon var mor till Þorgils, far till Helgi, far till Bjarni, far till Ynvildr, mor till Ámundi, far till Guðrún, mor till Þórdís, mor till Helga, mor till prästen Þórðr, far till Markús på Melar]. Alrekr var bror till Hróðgeirr och kom ut med honom. Han var far till Ljótólfr gode (goði) i Svarfaðardalr. Eyvindr vápni och Refr den röde, söner till Þorsteinn þjokkubeinn, gjorde sig redo att fara till Island från Strind i Tröndelag, eftersom de hade blivit osams med kung Harald, och de hade var sitt skepp. Refr drevs tillbaka, och kungen lät döda honom, men Eyvindr kom till Vápnafjörðr och tog hela fjorden i besittning från Vestradalsá och bodde i inre Krossavík. Hans son var Þorbjörn. Refr den rödes son hette Steinbjörn körtr. Han for till Island och kom till Vápnafjörðr. Eyvindr, hans farbror, gav honom allt land mellan Vápnafjarðará och Vestradalsá. Han bodde vid Hof. Hans söner var Þormóðr stikublígr, som bodde i Sunnudalr, den andre Refr på Refsstaðir, den tredje Egill på Egilsstaðir, far till Þórarinn och Þröstr och Hallbjörn och Hallfríðr, som Þorkell Geitisson var gift med. Hróaldr bjóla var fosterbror till Eyvindr vápni. Han tog land i besittning väster om Vestradalsá, halva dalen och hela Selárdalr ut till Digranes. Han bodde på Torfastaðir. Hans son var Ísröðr, far till Gunnhildr, som Oddi, son till Ásólfr i Höfði, var gift med. [Gunnhildr var mor till Grímr, far till Halldóra, mor till Markús, far till Valgerðr, mor till Böðvarr, far till prästen Þórðr, far till Markús på Melar]. En man hette Ölvir den vite, son till Ósvaldr Öxna-Þórisson. Han var lendman (lendr maðr) och bodde i Álmdalir. Han blev osams med Håkon jarl Grjótgarðsson och for till Yrjar och dog där, men Þorsteinn den vite, hans son, for till Island och förde sitt skepp in i Vápnafjörðr efter landnamstiden. Han köpte land av Eyvindr vápni och bodde på Tóftavöllr utanför Síreksstaðir några vintrar, innan han kom över Hofslönd på det sättet att han krävde in sitt utlånade gods (leigufé) av Steinbjörn körtr, men denne hade inget att betala med utom landet. Där bodde Þorsteinn sedan i sextio vintrar och var en klok och god man. Han var gift med Ingibjörg, dotter till Hróðgeirr den vite. Deras barn var Þorgils och Þórðr, Önundr, Þorbjörg och Þóra. Þorgils var gift med Ásvör, dotter till Þórir Graut-Atlason. Deras son var Brodd-Helgi. Han var först gift med Halla, dotter till Lýtingr Arnbjarnarson. Deras son var Víga-Bjarni. Han var gift med Rannveig, dotter till Eiríkr från Goðdalir. Deras son var Skegg-Broddi, och dottern Ingvildr, som Þorsteinn Hallsson var gift med. Skegg-Broddi var gift med Guðrún, dotter till Þórarinn sælingr och Halldóra Einarsdóttir, deras barn var Þórir och Bjarni húslangr. Þórir var gift med Steinunn, dotter till Þorgrímr den långe. Deras dotter var Guðrún, som Flosi Kolbeinsson var gift med. Deras son var Bjarni, far till Bjarni, som var gift med Halla Jörundardóttir. Deras barn var prästen Flosi och prästen Torfi, Einarr brúðr och Guðrún, som Þórðr Sturluson var gift med, och Goðrún, som Einarr Bergþórsson var gift med, och Helga, mor till Sigríðr Sighvatsdóttir. [Prästen Flosi var gift med Ragnhildr, dotter till Börkr på Baugsstaðir, deras barn var Bjarni och Einarr, Halla, mor till herr Kristófórus, och Þórdís, mor till fru Ingigerðr, mor till fru Guðrún och Hallbera. Valgerðr var Flosis dotter, mor till herr Erlendr den starke, far till Haukr och Valgerðr]. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 2 (maskinöversättning) Kapitel 2 Bröderna Þorsteinn torfi och Lýtingr for till Island. Lýtingr tog hela östra Vápnafjarðarströnd i besittning, Böðvarsdalr och Fagradalr, och bodde i Krossavík. Från honom härstammar Vápnfirðingarna. [Hans son var Geitir, far till Þorkell, far till Ragnheiðr, mor till Halla, mor till Bótólfr, far till Þórdís, mor till Helga, mor till prästen Þórðr, far till Markús på Melar]. En man hette Þorfiðr, som först bodde på Skeggjastaðir med Þórðr hálmis goda minne. Hans son var Þorsteinn den fagre, som dräpte Einarr, son till Þórir Graut-Atlason, och hans två bröder, Þorkell och Heðinn, som dräpte Þorgils, far till Brodd-Helgi. Þorsteinn torfi tog hela Hlíð i besittning utifrån Ósfjöll och upp till Hvanná och bodde på Forsvöllr. Hans son var Þorvaldr, far till Þorgeirr, far till Hallgeirr, far till Hrappr på Forsvöllr. En man hette Hákon, som tog hela Jökulsdalr väster om Jökulsá och ovanför Teigará i besittning och bodde på Hákonarstaðir. Hans dotter var Þorbjörg, som sönerna till Brynjólfr den gamle, Gunnbjörn och Hallgrímr, var gifta med. En teig låg obesatt mellan Þorsteinn torfi och Hákon. Den lade de till templet (hof), och den heter nu Hofsteigr. Skjöldólfr Vémundarson, bror till Berðlu-Kári, tog Jökulsdalr öster om Jökulsá i besittning uppåt från Knefilsdalsá och bodde på Skjöldólfsstaðir. Hans barn var Þorsteinn, som var gift med Fastný Brynjólfsdóttir, och Sigríðr, mor till Bersi Özurarson. En man hette Þórðr, son till Þórólfr hálmi, bror till Helgi bunhauss. Han tog alla Tungulönd i besittning mellan Lagarfljót och Jökulsá utanför Rangá. Hans son var Þórólfr hálmi, som var gift med Guðríðr Brynjólfsdóttir. Deras son var Þórðr þvari, far till Þóroddr, far till Brandr, far till Steinunn, mor till Rannveig, mor till Sæhildr, som Gizurr var gift med. Özurr slagakollr tog land i besittning mellan Ormsá och Rangá. Han var gift med Guðný Brynjólfsdóttir. Deras son var Ásmundr, far till Mörðr. Ketill och Graut-Atli, söner till Þórir þiðrandi, for från Verdal till Island och tog land i besittning i Fljótsdalr, innan Brynjólfr kom ut. Ketill tog båda Lagarfljótsstrandir i besittning väster om Fljót mellan Hengiforsá och Ormsá. Ketill for utomlands och var hos Véþormr, son till Vémundr den gamle. Då köpte han av Véþormr Arneiðr, dotter till Ásbjörn jarl skerjablesi, som Hólmfastr, Véþormrs son, hade tagit som krigsfånge, när han och Grímr, Véþormrs systerson, dräpte Ásbjörn jarl. Ketill köpte Arneiðr, Ásbjörns dotter, för två gånger mer än Véþormr först värderade henne till. Och när köpet var gjort, höll Ketill bröllop med Arneiðr. Därefter fann hon en stor nedgrävd silverskatt under trädrötter. Då erbjöd sig Ketill att föra henne till hennes fränder, men hon valde då att följa honom. De for ut och bodde på Arneiðarstaðir. Deras son var Þiðrandi, far till Ketill i Njarðvík. [Jóreiðr var Þiðrandis dotter, mor till Þorsteinn, far till Guðríðr, mor till Rannveig, mor till Salgerðr, mor till Guðrún, mor till abboten Hreinn, far till Valdís, mor till Snorri, far till Hallbera]. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 3 (maskinöversättning) Kapitel 3 Graut-Atli tog Lagarfljóts östra strand i besittning, allt mellan Gilja och Vallanes väster om Öxnalækr. Hans söner var Þorbjörn och Þórir, som var gift med Ásvör Brynjólfsdóttir. En förnäm man hette Þorgeirr Vestarsson. Han hade tre söner. En var Brynjólfr den gamle, den andre Ævarr den gamle, den tredje Herjólfr. De for alla till Island, var och en på sitt skepp. Brynjólfr förde sitt skepp in i Eskifjörðr och tog land i besittning ovanför fjället, hela Fljótsdalr ovanför Hengiforsá på västra sidan och ovanför Gilsá på östra sidan, hela Skriðudalr, och likaså Vellir ut till Eyvindará, och tog mycket av Uni Garðarssons landnam och lät sina fränder och svågrar bosätta sig där. Han hade då tio barn, men sedan gifte han sig med Helga, som hade varit gift med Herjólfr, hans bror, och de fick tre barn. Deras son var Özurr, far till Bersi, far till Hólmsteinn, far till Órækja, far till Hólmsteinn, far till Helga, mor till Hólmsteinn, far till Hallgerðr, mor till Þorbjörg, som Loftr biskopsson var gift med. Ævarr den gamle, Brynjólfrs bror, kom ut i Reyðarfjörðr och for upp över fjället. Åt honom gav Brynjólfr hela Skriðudalr ovanför Gilsá. Han bodde på Arnaldsstaðir. Han hade två söner och tre döttrar. [Yngvildr var en av dem. Hon var mor till Þorsteinn, far till Ámundi, far till Guðrún, mor till Þórdís, mor till Helga, mor till prästen Þórðr, far till Markús]. En man hette Ásröðr, som gifte sig med Ásvör Herjólfsdóttir, Brynjólfrs brorsdotter och styvdotter. Med henne följde som hemgift alla land mellan Gilsá och Eyvindará. De bodde på Ketilsstaðir. Deras son var Þorvaldr holbarki, far till Þorbergr, far till Hafljótr, far till Þórhaddr skáli. Holbarkis dotter var Þórunn, som Þorbjörn Graut-Atlason var gift med, en annan var Ástríðr, mor till Ásbjörn loðinhöfði, far till Þórarinn i Seyðarfjörðr, far till Ásbjörn, far till Kolskeggr den lärde och Ingileif, mor till Hallr, far till lagsagomannen (lögsögumaðr) Finnr. En man hette Hrafnkell Hrafnsson. Han kom ut sent under landnamstiden. Han var den första vintern i Breiðdalr, men på våren for han upp över fjället. Han rastade i Skriðudalr och somnade. Då drömde han att en man kom till honom och bad honom stå upp och fara bort så fort som möjligt. Han vaknade och for bort. Och när han hade kommit en kort bit, rasade hela fjället ned, och en galt och en tjur som han ägde hamnade under raset. Sedan tog Hrafnkell Hrafnkelsdalr i besittning och bodde på Steinröðarstaðir. Hans son var Ásbjörn, far till Helgi, och Þórir, far till Hrafnkell gode (goði), far till Sveinbjörn, [far till Þorsteinn, far till Bótólfr, far till Þórdís, mor till Helga, mor till prästen Þórðr, far till Markús på Melar]. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 4 (maskinöversättning) Kapitel 4 Uni, son till Garðarr, som först fann Island, for till Island med kung Harald hårfagres goda minne och tänkte lägga landet under sig, och kungen hade sedan lovat honom att göra honom till sin jarl. Uni tog land där det nu heter Unaóss och byggde hus där. Han tog land i besittning till egendom söder om Lagarfljót, hela häradet till Unalækr. Men när landets invånare fick veta hans avsikt, började de bli fientliga mot honom och ville inte sälja honom boskap eller livsmedel, och han kunde inte stanna kvar där. Uni for till södra Álftafjörðr. Han lyckades inte slå sig ner där. Då for han österifrån med elva följeslagare och kom vid vintern till Leiðólfr kämpe i Skógahverfi. Han tog emot dem. Uni lade sig till med Þórunn, Leiðólfrs dotter, och hon var med barn på våren. Då ville Uni rymma bort med sina män, men Leiðólfr red efter honom, och de möttes vid Flangastaðir och stred där, eftersom Uni inte ville fara tillbaka med Leiðólfr. Där föll några av Unis män, men han for tillbaka mot sin vilja, eftersom Leiðólfr ville att han skulle gifta sig med kvinnan och slå sig ner och ta arv efter honom. Något senare rymde Uni bort när Leiðólfr inte var hemma, men Leiðólfr red efter honom när han fick veta det, och de möttes vid Kálfagrafir. Han var då så vred att han dräpte Uni och alla hans följeslagare. Unis och Þórunns son var Hróarr Tungugoði. Han tog hela Leiðólfrs arv och var en mycket våldsam man. Han var gift med Hámundrs dotter, syster till Gunnarr från Hlíðarendi. Deras son var Hámundr den halte, som var en mycket stor dråpare. Tjörvi den hånfulle och Gunnarr var systersöner till Hróarr. Tjörvi friade till Ástríðr mannvitsbrekka Móðólfsdóttir, men hennes bröder, Ketill och Hrólfr, vägrade honom kvinnan, och de gav henne åt Þórir Ketilsson. Då ritade Tjörvi deras bilder på avträdets vägg, och varje kväll när han och Hróarr gick till avträdet, spottade han i ansiktet på Þórirs bild men kysste hennes bild, tills Hróarr skrapade bort dem. Efter det skar Tjörvi in dem på sitt knivskaft och kvad detta: Vi har förut, liksom Þórir, det var gjort till hån, rikedomens unga brud målad på väggen. Nu har jag ristat, sjökarets [osäker tolkning], jag talade mycket med den ljusa Syn, hökarnas, hårets, på skaftet [osäker tolkning] Hlín på mitt ölbækirs [osäker tolkning]. Härav uppstod dråpen mellan Hróarr och hans systersöner. En man hette Þorkell fullspakr, som tog hela Njarðvík i besittning och bodde där. Hans dotter var Þjóðhildr, som Ævarr den gamle var gift med, och deras dotter var Yngvildr, mor till Ketill Þiðrandason i Njarðvík. En man hette Vetrliði, son till Arnbjörn, son till Óláfr langháls, bror till Lýtingr, Þorsteinn torfi och Þorbjörn i Arnarholt. Óláfr langháls var son till Björn reyðarsíða. Vetrliði tog Borgarfjörðr i besittning och bodde där. En man hette Þórir lína, som tog Breiðavík i besittning och bodde där. Hans söner var Sveinungr och Gunnsteinn. Härifrån har Kolskeggr berättat om landnamet. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 5 (maskinöversättning) Kapitel 5 Þorsteinn kleggi tog först Húsavík i besittning och bodde där. Hans son var Án, från vilken Húsvíkingarna härstammar. En man hette Loðmundr den gamle, och en annan Bjólfr, hans fosterbror. De for till Island från Voss, från Þulunes. Loðmundr hade väldiga övernaturliga krafter (rammaukinn) och var trollkunnig. Han kastade sina högsätesstolpar överbord på havet och sade att han skulle bygga där de drev i land. Men fosterbröderna tog land i Austfirðir, och Loðmundr tog Loðmundarfjörðr i besittning och bodde där den vintern. Då fick han höra om sina högsätesstolpar söder om landet. Därefter bar han ombord på skeppet allt sitt gods, men när seglet var hissat, lade han sig ned och bad att ingen skulle vara så djärv att han nämnde honom. Och när han hade legat en kort stund, blev det ett stort dån. Då såg man att ett stort skred rasade ned över den gård som Loðmundr hade bott på. Därefter satte han sig upp och tog till orda: ”Det är min förbannelse (álag) att det skepp som seglar ut härifrån aldrig skall komma helt från havet.” Han höll sedan söderut förbi Horn och västerut längs landet ända förbi Hjörleifshöfði och landade något längre västerut. Han tog land i besittning där stolparna hade kommit, och mellan Hafrsá och Fúlilækr. Den heter nu Jökulsá på Sólheimasandr. Han bodde i Loðmundarhvammr och kallade det Sólheimar. När Loðmundr var gammal, bodde Þrasi i Skógar. Han var också trollkunnig. En gång hände det att Þrasi en morgon såg en stor vattenflod. Han ledde med trolldom vattnet österut förbi Sólheimar, men en träl till Loðmundr såg det och sade att havet strömmade norrifrån över landet mot dem. Loðmundr var då blind. Han bad trälen hämta åt honom i ett öskar det som han kallade hav. Och när han kom tillbaka, sade Loðmundr: ”Detta tycks mig inte vara hav.” Sedan bad han trälen följa honom till vattnet – ”och stick min stavs spets i vattnet.” Det satt en ring i staven, och Loðmundr höll med båda händerna om staven men bet i ringen. Då började vattnen strömma västerut tillbaka förbi Skógar. Sedan ledde var och en av dem vattnen bort från sig, tills de möttes vid en klyfta. Då förliktes de om att ån skulle rinna där vägen till havet var kortast. Den kallas nu Jökulsá och skiljer landsfjärdingarna åt. [I den vattenfloden uppstod Sólheimasandr. Där möts fjärdingarna, och Jökulsá rinner mitt på sanden. Loðmundrs son var Sumarliði, far till Þorsteinn holmunnr, far till Þóra, mor till Steinn Brandaxson, far till Þóra, som lagmannen (lögmaðr) Skafti var gift med]. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 6 (maskinöversättning) Kapitel 6 Bjólfr, Loðmundrs fosterbror, tog hela Seyðisfjörðr i besittning och bodde där hela sitt liv. Han gav Helga, sin dotter, åt Án den starke, och med henne följde som hemgift hela norra stranden av Seyðisfjörðr till Vestdalsá. Bjólfrs son hette Ísólfr, som sedan bodde där och från vilken Seyðfirðingarna härstammar. En man hette Eyvindr, som kom ut med Brynjólfr och sedan flyttade sin bosättning till Mjóvifjörðr och bodde där. Hans son var Hrafn, som sålde Mjóvafjarðarland till Þorkell klaka, som sedan bodde där. Från honom härstammar Klakaätten. En man hette Egill den röde, som tog Norðrfjörðr i besittning och bodde ute på Nes. Hans son var Óláfr, från vilken Nesmännen härstammar. En man hette Freysteinn den fagre. Han tog Sandvík i besittning och bodde på Barðsnes, och Viðfjörðr och Hellisfjörðr. Från honom härstammar Sandvíkingarna och Viðfirðingarna och Hellisfirðingarna. Þórir den långe och Krumr for från Voss till Island, och när de tog land, tog Þórir Krossavík i besittning mellan Gerpir och Reyðarfjörðr. Därifrån härstammar Krossvíkingarna. Men Krumr tog land i besittning på Hafranes och till Þernunes och allt det yttre, både Skrúðey och andra utöar och tre landområden på andra sidan mittemot Þernunes. Därifrån härstammar Krymlingarna. Ævarr var först i Reyðarfjörðr innan han for upp över fjället, och Brynjólfr i Eskifjörðr innan han for upp för att bebygga Fljótsdalr, som förut har skrivits. En man hette Vémundr, som tog hela Fáskrúðsfjörðr i besittning och bodde där hela sitt liv. Hans son var Ölmóðr, från vilken Ölmæðlingarna härstammar. Þórhaddr den gamle var tempelgode (hofgoði) i Tröndelag på Mæri. Han längtade till Island och tog först ned templet och hade med sig templets jord och stolparna. Och han kom till Stöðvarfjörðr och lade Mærinahelgi [osäker tolkning] över hela fjorden och lät ingenting dödas där utom husdjur. Han bodde där hela sitt liv, och från honom härstammar Stöðfirðingarna. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 7 (maskinöversättning) Kapitel 7 En man hette Hjalti, som tog Kleifarlönd i besittning och hela Breiðdalr uppåt därifrån. Hans son var Kolgrímr, från vilken många människor härstammar. En man hette Herjólfr, som tog allt land i besittning ut till Hvalsnesskriður. Hans son var Vápni, från vilken Væpnlingarna härstammar. Herjólfr, Brynjólfrs bror, tog Heydalalönd i besittning nedanför Tinnudalsá och ut till Ormsá. Hans son var Özurr, från vilken Breiðdælerna härstammar. En man hette Skjöldólfr, som tog hela Stræti i besittning utanför Gnúpr och inåt på andra sidan till Óss och till Skjöldólfsnes vid Fagradalsá i Breiðdalr. Hans son var Háleygr, som sedan bodde där. Från honom härstammar Háleygjaätten. En man hette Þjóðrekr. Han tog först hela Breiðdalr i besittning, men han flydde därifrån för Brynjólfr och ned till Berufjörðr och tog hela norra stranden av Berufjörðr i besittning och på södra sidan kring Búlandsnes och in till Rauðaskriður på andra sidan och bodde tre vintrar där det nu heter Skáli. Sedan köpte Björn den långe jordegendomarna av honom, och från honom härstammar Berufirðingarna. En man hette Björn sviðinhorni, som tog norra Álftafjörðr i besittning inåt från Rauðaskriður och Sviðinhornadalr. Þorsteinn trumbubeinn hette en frände till Böðvarr den vite och for med honom till Island. Han tog land i besittning utanför Leiruvágr till Hvalsnesskriður. Hans son var Kollr den grå, far till Þorsteinn, far till Þorgrímr i Borgarhöfn, far till Steinunn, som biskop Gizurr var gift med. Böðvarr den vite var son till Þorleifr miðlungr, son till Böðvarr snæþrima, son till Þorleifr hvalaskúfr, son till Án, son till kung Örn hyrna, son till kung Þórir, son till Svína-Böðvarr, son till kung Kaunn, son till kung Sölgi, son till Hrólfr från Berg, och han och Brand-Önundr, hans frände, for från Voss till Island och kom till södra Álftafjörðr. Böðvarr tog land i besittning inåt från Leiruvágr, alla de dalar som ligger där, och ut på andra sidan till Múli och bodde vid Hof. Han reste där ett stort tempel (hof). Böðvarrs son var Þorsteinn, som var gift med Þórdís, dotter till Özurr keiliselgr Hrollaugsson. Deras son var Síðu-Hallr. Han var gift med Jóreiðr Þiðrandadóttir, och därifrån härstammar en stor släkt. Deras son var Þorsteinn, far till Ámundi, far till Guðrún, mor till Þórdís, mor till Helga, mor till Guðný, mor till Sturlasönerna. Brand-Önundr tog land i besittning norr om Múli, Kambsdalr och Melrakkanes och in till Hamarsá, och många människor härstammar från honom. Þórðr skeggi, son till Hrappr, son till Björn buna, var gift med Vilborg, dotter till Ósvaldr och Úlfrún Játmundardóttir. Þórðr for till Island och tog land i besittning i Lón norr om Jökulsá, mellan den och Lónsheiðr, och bodde i Bær tio vintrar eller längre. Då fick han höra om sina högsätesstolpar nedanför Heiðr i Leiruvágr. Då flyttade han västerut dit och bodde på Skeggjastaðir, som tidigare har skrivits. Han sålde då Lónlönd till Úlfljótr, som förde lagen hit ut. Þórðrs dotter var Helga, som Ketilbjörn den gamle vid Mosfell var gift med. [Detta var början på de hedniska lagarna, att man inte skulle ha skepp med huvud på stäven till havs, men om man hade det, skulle man ta av huvudena innan man kom i sikte av land och inte segla mot land med gapande huvuden eller gapande nosar, så att landväsendena (landvættir) skrämdes av det. En ring på två öre (tvíeyringr) eller mer skulle ligga på altaret (stalli) i varje huvudtempel (höfuðhof). Den ringen skulle varje gode (goði) ha på armen vid alla lagting som han själv skulle hålla, och han skulle dessförinnan färga den röd i blodet av den nötkreatur som han själv blotade där. Var och en som där behövde fullgöra en lagenlig förrättning (lögskil) inför domstol skulle först svära ed vid den ringen och utse två eller fler vittnen åt sig. ”Jag utser vittnen till detta”, skulle han säga, ”att jag svär ed vid ringen, en lagenlig ed. Hjälpe mig så Frö och Njord och den allsmäktige asen (Áss), som jag skall så kära eller försvara denna sak eller bära vittnesmål eller avge nämndutslag (kviðr) eller döma, som jag vet vara rättast och sannast och mest enligt lag, och fullgöra alla lagenliga förrättningar som kommer på min lott, medan jag är på detta ting.” Då delades landet i fjärdingar, och det skulle vara tre ting i varje fjärding, och tre huvudtempel i varje tingslag (þingsókn). Där valdes män att vårda templen med klokhet och rättrådighet [osäker tolkning]. De skulle utse domstolar på tingen och leda rättegångarna. Därför kallades de goðar. Var och en skulle ge avgift till templet, liksom nu tionde till kyrkan]. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 8 (maskinöversättning) Kapitel 8 Þorsteinn leggr, son till Björn blátönn, for från Sydöarna till Island och tog alla land i besittning norr om Horn till Jökulsá i Lón och bodde i Böðvarsholt tre vintrar, men sålde sedan landen och for tillbaka till Sydöarna. Ragnvald jarl på Møre var son till Eysteinn glumra, son till Ivar, uppländingarnas jarl, son till Halvdan den gamle; Ragnvald var gift med Ragnhildr, dotter till Hrólfr nefja. Deras son var Ivar, som föll på Sydöarna tillsammans med kung Harald hårfagre. Den andre var Gånge-Rolf, som erövrade Normandie. Från honom härstammar jarlarna i Rouen och Englands kungar. Den tredje var Þórir jarl den tystlåtne, som var gift med Álöf árbót, dotter till kung Harald hårfagre, och deras dotter var Bergljót, mor till Håkon jarl den mäktige. Ragnvald jarl hade tre frillosöner. En hette Hrollaugr, den andre Einarr, den tredje Hallaðr. Denne störtades från jarlsvärdigheten på Orkney. Och när Ragnvald jarl fick höra det, kallade han samman sina söner och frågade vilken av dem som då ville fara till öarna, men Þórir bad honom själv bestämma om hans färd. Jarlen sade att han gjorde väl, men sade att han skulle överta riket där efter hans dag. Då gick Hrólfr fram och erbjöd sig att fara. Ragnvald sade att det passade honom väl för hans styrkas och tapperhets skull, men sade sig tro att det fanns mer övermod i hans lynne än att han genast skulle kunna slå sig ner i ett land. Då gick Hrollaugr fram och frågade om han ville att han skulle fara. Ragnvald sade att han inte skulle bli jarl. ”Du har ett lynne som inte följs av något krig. Dina vägar kommer att gå till Island. Där kommer du att anses förnäm i det landet och få en talrik ätt, men här finns inget öde för dig.” Då gick Einarr fram och sade: ”Låt mig fara till Orkney. Jag skall lova dig det som du kommer att tycka bäst om, att jag aldrig skall komma tillbaka inför dina ögon.” Jarlen svarar: ”Jag tycker det är bra att du far bort, men jag väntar mig lite av dig, eftersom hela din mödernesläkt är trälboren.” Därefter for Einarr västerut och lade öarna under sig, som det berättas i hans saga. Hrollaugr for då till kung Harald och var hos honom en tid, eftersom far och son inte kom överens efter detta. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 9 (maskinöversättning) Kapitel 9 Hrollaugr for till Island med kung Haralds goda minne och hade med sig sin hustru och sina söner. Han kom österut vid Horn och kastade där sina högsätesstolpar överbord, och de drev i land i Hornafjörðr, men han drev undan och västerut förbi landet. Han fick då en svår tid på havet och brist på vatten. De tog land västerut i Leiruvágr på Nesjar. Han var där den första vintern. Då fick han höra om sina högsätesstolpar och for österut dit. Han var den andra vintern under Ingólfsfell. Sedan for han österut till Hornafjörðr och tog land i besittning österifrån Horn till Kvíá och bodde först under Skarðsbrekka i Hornafjörðr, men sedan på Breiðabólstaðr i Fellshverfi. Då hade han gjort sig av med de land som låg norr om Borgarhöfn, men han ägde till sin dödsdag de land som låg söder om Heggsgerðismúli. Hrollaugr var en stor hövding och höll vänskap med kung Harald, men for aldrig utomlands, [och han besökte inte Ragnvald jarl, sin far, eftersom han inte kom överens med sin styvmor]. Kung Harald sände Hrollaugr [klenoder på sin dödsdag], ett svärd och ett dryckeshorn och en guldring som vägde fem öre (aurar). Det svärdet ägde senare Kolr, son till Síðu-Hallr, och Kolskeggr den lärde hade sett hornet. Hrollaugr var far till Özurr keiliselgr, som var gift med Gró, dotter till Þórðr illugi. Deras dotter var Þórdís, mor till Hallr på Síða. En annan son till Hrollaugr var Hróaldr, far till Óttarr hvalró, far till Gyðlaug, mor till Þorgerðr, mor till Járngerðr, mor till Valgerðr, mor till Böðvarr, far till Guðný, mor till Sturlasönerna. Önundr var Hrollaugrs tredje son. Hallr på Síða var gift med Jóreiðr Þiðrandadóttir. Deras son var Þorsteinn, far till Magnús, far till Einarr, far till biskop Magnús. En annan son till Hallr var Egill, far till Þorgerðr, mor till biskop Jón den helige. Þorvarðr Hallsson var far till Þórdís, mor till Jórunn, mor till prästen Hallr, far till Gizurr, far till biskop Magnús [och Þorvaldr, far till Gizurr jarl]. Yngvildr Hallsdóttir var mor till Þórey, mor till prästen Sæmundr den lärde. Þorsteinn Hallsson var far till Gyðríðr, mor till Jóreiðr, mor till prästen Ari den lärde. Þorgerðr Hallsdóttir var mor till Yngvildr, mor till Ljótr, far till Járngerðr, mor till Valgerðr, mor till Böðvarr, far till Guðný, mor till Sturlasönerna. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 10 (maskinöversättning) Kapitel 10 En man hette Ketill, åt vilken Hrollaugr sålde Hornafjarðarströnd [utifrån Horn] och in till Hamrar. Han bodde vid Meðalfell. Från honom härstammar Hornfirðingarna. Auðunn den röde köpte land av Hrollaugr utifrån Hamrar och ut på andra sidan till Viðborð. Han bodde i Hofsfell och reste där ett stort tempel (hof). Från honom härstammar Hofsfellingarna. Þorsteinn den skelögde köpte land av Hrollaugr, allt från Viðborð söderut över Mýrar och till Heinabergsá. Hans son var Vestmarr, från vilken Mýramännen härstammar. Úlfr från Voss köpte land av Hrollaugr söderut från Heinabergsá till Heggsgerðismúli och bodde vid Skálafell [som den förste. Från honom härstammar Vorsarna. Sedan flyttade Úlfr sitt bo till Papýli och bodde på Breiðabólstaðr, och där är hans hög och likaså Þorgeirshaugr. Þorgeirr var son till Vorsa-Úlfr och bodde vid Hof i Papýli]. Þórðr illugi, son till Eyvindr eikikrókr, bröt sitt skepp på Breiðársandr. Åt honom gav Hrollaugr land mellan Jökulsá och Kvíá, och han bodde under Fell vid Breiðá. Hans söner var Örn den starke, som tvistade med Þórdís jarlsdotter, Hrollaugrs syster, och Eyvindr smed. Hans döttrar var Gróa, som Özurr var gift med, och Þórdís, mor till Þorbjörg, mor till Þórdís, mor till Þórðr illugi, som dräpte Víga-Skúta. En man hette Ásbjörn, son till hersen (hersir) Heyangrs-Björn från Sogn. Han var son till Helgi Helgason, son till Björn buna. Ásbjörn for till Island och dog på havet, men Þorgerðr, hans hustru, och deras söner kom ut. [Men det var bestämt att en kvinna inte skulle ta land i besittning vidare än hon kunde leda en tvåårig kviga en vårdag mellan solens upp- och nedgång, en halvt stallfödd kviga i gott skick. Därför ledde Þorgerðr sin kviga från nedanför Tóftafell från Kvíá söderut och till Kiðjaleit vid Jökulsfell på västra sidan. Þorgerðr tog därför land i besittning över] hela Ingólfshöfðahverfi mellan Kvíá och Jökulsá, och hon bodde vid Sandfell, och Guðlaugr, hennes och Ásbjörns son, efter henne. Från honom härstammar Sandfellingarna. Deras andre son var Þorgils, från vilken Hnappfellingarna härstammar. Den tredje var Özurr, far till Þórðr Freysgoði, från vilken många människor härstammar. En man hette Helgi, en annan son till Heyangrs-Björn. Han for till Island och bodde vid Rauðilækr. Hans son var Hildir, från vilken Rauðlækingarna härstammar. Bárðr var den tredje sonen till Heyangrs-Björn, som nämnts tidigare. Han tog först Bárðardalr i norr i besittning, men sedan for han söderut genom Vánarskarð på Bárðargata och tog hela Fljótshverfi i besittning och bodde vid Gnúpar. Då kallades han Gnúpa-Bárðr. Hans söner var Þorsteinn och Sigmundr, den tredje Egill, den fjärde Gísli, den femte Nefsteinn, den sjätte Þorbjörn krumr, den sjunde Hjörr, den åttonde Þorgrímr, den nionde Björn, far till Geiri vid Lundar, far till Þorkell läkare, far till Geiri, far till kaniken Þorkell, vän till biskop Þorlákr den helige. Han grundade ett regelkloster (regúlastaðr) i Þykkvibær. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 11 (maskinöversättning) Kapitel 11 Eyvindr karpi tog land i besittning mellan Almannafljót och Geirlandsá och bodde vid Fors väster om Móðólfsgnúpr. Hans söner var Móðólfr, far till Hrólfr och Ketill och Ástríðr mannvitsbrekka. Den andre var Önundr, far till Þraslaug, mor till Tyrfingr och Halldórr, far till Tyrfingr, far till Teitr. [Innan Almannafljót bröt fram, kallades det Raftalækr]. En man hette Ketill den enfaldige, son till Jórunn mannvitsbrekka, dotter till Ketill flatnos. Han for från Sydöarna till Island. Han var kristen. Han tog land i besittning mellan Geirlandsá och Fjarðará ovanför Nýkomi. Ketill bodde i Kirkjubær. Där hade paparna (papar) tidigare bott, och hedniska män kunde inte bo där. Ketill var far till Ásbjörn, far till Þorsteinn, far till Surtr, far till lagsagomannen (lögsögumaðr) Sighvatr, far till Kolbeinn, [far till Guðrún, mor till Narfi och Loðmundr Skeggjason]. Ásbjörns dotter hette Hildr, mor till Þórir, far till Hildr, som Skarpheðinn var gift med. Ketill den enfaldiges dotter hette Þorbjörg. Henne var Váli, son till Loðmundr den gamle, gift med. [Surtrs son från Kirkjubær hette Þórðr, far till Guðrún, mor till Þóra, mor till Þorsteinn holmunnr, far till Gunnhildr, mor till Jódís, mor till Vilborg, mor till Magnús, far till Snorri, far till Hallbera, som Markús Þórðarson på Melar var gift med]. En man hette Böðmóðr, som tog land i besittning mellan Drífandi och Fjarðará och upp till Böðmóðshorn. Han bodde i Böðmóðstunga. Hans son var Óleifr, som Óleifsborg är uppkallad efter. Han bodde i Holt. Hans son var Vestarr, far till Helgi, far till Gró, som Glæðir var gift med. Eysteinn den tjocke for från Sunnmøre till Island. Han tog land i besittning öster om Geirlandsá fram till gränsen mot Ketill den enfaldige och bodde i Geirland. Hans son var Þorsteinn från Keldugnúpr, [far till Þuríðr, mor till Álof, mor till Guðrún, mor till Þorvaldr, far till Ingiríðr, mor till Ástríðr, mor till Ingibjörg, mor till Þuríðr, mor till Hallbera, som Markús Þórðarson på Melar var gift med]. Eysteinn, son till Hrani, son till Hildir parak, for från Norge till Island. Han köper av Eysteinn den tjocke de land som denne hade tagit i besittning, och kallade dem Meðallönd. Han bodde vid Skarð. Hans barn var Hildir och Þorljót, som Þorsteinn vid Keldugnúpr var gift med. Hildir ville flytta sitt bo till Kirkjubær efter Ketill och trodde att en hednisk man skulle kunna bo där. Men när han kom nära gärdesgården kring tunet, dog han plötsligt. Där ligger han i Hildishaugr. En man hette Vilbaldr, bror till Áskell hnokkan. Han for från Irland till Island och hade ett skepp som han kallade Kúði, och kom till Kúðafljótsóss. Han tog Tunguland i besittning mellan Skaftá och Hólmsá och bodde på Búland. Hans barn var Bjólan, far till Þorsteinn, och Ölvir muðr och Bjollok, som Áslákr aurgoði var gift med. En man hette Leiðólfr kämpe. Han tog land i besittning öster om Skaftá till Drífandi och bodde vid Á öster om Skaftá utåt från Skál, men en annan gård hade han på Leiðólfsstaðir under Leiðólfsfell, och där fanns då många bosättningar. Leiðólfr var far till Þórunn, mor till Hróarr Tungugoði. Hróarr var gift med Arngunnr Hámundardóttir, syster till Gunnarr från Hlíðarendi. Deras barn var Hámundr den halte och Ormhildr. Vébrandr hette Hróarrs son med en trälkvinna. Hróarr tog Þórunn brún, dotter till Þorgils från Hvammr i Mýdalr. Deras son hette Þorfinnr. Hróarr bodde först i Ásar. Sedan tog han Lómagnúpslönd från Eysteinn, son till Þorsteinn tittlingr och Auðr Eyvindardóttir, syster till Móðólfr och Brandi. Þraslaug var dotter till Þorsteinn tittlingr, som Þórðr Freysgoði var gift med. Önundr töskubak, frände till Þorsteinns barn, utmanade Hróarr till holmgång på Skaftafellsþing och föll för Hróarrs fötter. Þorsteinn Upplendingr tog Þórunn brún och förde henne utomlands. Hróarr for också utomlands. Då dräpte han bärsärken Þröstr på holmgång, som med våld ville ta Sigríðr, hans hustru, men han och Þorsteinn förliktes. Móðólfrs söner var med vid dråpet på Hróarr, och Þórir, deras svåger, Brandi från Gnúpar och Steinólfr, hans granne. Hámundr hämnades Hróarr. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 12 (maskinöversättning) Kapitel 12 En man hette Ísólfr. Han kom ut sent under landnamstiden och utmanade Vilbaldr att avstå land eller gå till holmgång, men Vilbaldr ville inte strida och for bort från Búland. Han ägde då land mellan Hólmsá och Kúðafljót. Men Ísólfr for till Búland och ägde land mellan Kúðafljót och Skaftá. Hans son var Hrani på Hranastaðir, och dottern Björg, som Önundr, son till Eyvindr karpi, var gift med. Þraslaug var deras dotter, som Þórarinn, son till Ölvir i Höfði, var gift med. Hrafn hafnarlykill var en stor viking. Han for till Island och tog land i besittning mellan Hólmsá och Eyjará och bodde i Dynskógar. Han visste i förväg om ett vulkanutbrott och flyttade sitt bo till Lágey. Hans son var Áslákr aurgoði, från vilken Lágeyingarna härstammar. En man hette Hrólfr höggvandi. Han bodde på Nordmøre, där det hette Moldatún. Hans söner var Vémundr och Molda-Gnúpr. De var stora dråpare och järnsmeder. Vémundr kvad detta när han var i smedjan: Jag ensam bar av elva banemansordet. Blås mer! Gnúpr for till Island för de dråp som bröderna hade begått och tog land i besittning mellan Kúðafljót och Eyjará och hela Álftaver. Där fanns då en stor sjö och svanfångst på den. Molda-Gnúpr sålde till många män av sitt landnam, och det blev tätt bebyggt där, innan ett lavaflöde (jarðeldr) rann ned där, men då flydde de västerut till Höfðabrekka och gjorde där tältbodar, där det heter Tjaldavöllr. Men Vémundr, son till Sigmundr kleykir, tillät dem inte att stanna där. Då for de till Hrossagarðr och byggde där en skåle och bodde där över vintern, och det uppstod ofrid mellan dem och dråp. Men våren därpå for Molda-Gnúpr och hans folk västerut till Grindavík och slog sig ner där. De hade lite boskap. Molda-Gnúprs söner var då fullvuxna: Björn och Gnúpr, Þorsteinn hrungnir och Þórðr leggjaldi. Björn drömde en natt att en bergbo kom till honom och erbjöd sig att ingå kompanjonskap med honom, och han tyckte att han gick med på det. Därefter kom en bock till hans getter, och hans boskap förökade sig då så snabbt att han snart blev mycket rik. Sedan kallades han Hafr-Björn. Synska män såg att alla landväsenden (landvættir) följde Hafr-Björn till tinget, och Þorsteinn och Þórðr till jakt och fiske. Hafr-Björn var gift med [Jórunn, styvdotter till Gnúpr, hans bror]. Deras son var Svertingr, som var gift med Húngerðr, dotter till Þóroddr Tungu-Oddsson och Jófríðr Gunnarsdóttir, deras dotter var Þorbjörg, mor till Sveinbjörn, far till Bótólfr, far till Þórdís, mor till Helga, mor till Guðný, mor till Sturlasönerna. Gnúpr Molda-Gnúpsson var gift med Arnbjörg Ráðormsdóttir, som tidigare har skrivits. Iðunn var Molda-Gnúprs dotter, som Þjóstarr på Álftanes var gift med. Þormóðr var deras son. ## Landnámabók - Fjórði hluti, kap. 13 (maskinöversättning) Kapitel 13 En man hette Eysteinn, son till Þorsteinn drangakarl. Han for till Island från Hålogaland och bröt sitt skepp, och själv skadades han av virket. Han bebyggde Fagradalr, men en gumma från skeppet drev i land i Kerlingarfjörðr. Där är nu Höfðársandr. Ölvir, Eysteinns son, tog land i besittning öster om Grímsá. Där hade ingen vågat ta land i besittning för landväsendenas (landvættir) skull, sedan Hjörleifr blev dräpt. Ölvir bodde i Höfði. Hans son var Þórarinn i Höfði, halvbror på mödernet till Halldórr Örnólfsson, som Mörðr órækja dräpte under Hamrar, och till Arnórr, som Flosi och Kolbeinn, söner till Þórðr Freysgoði, dräpte på Skaftafellsþing. Sigmundr kleykir, son till Önundr bíldr, tog land i besittning mellan Grímsá och Kerlingará, som då rann väster om Höfði. Från Sigmundr härstammar tre biskopar, Þorlákr och Páll och Brandr. En man hette Björn, rik och mycket översittaraktig. Han for till Island från Valdres och tog land i besittning mellan Kerlingará och Hafrsá och bodde vid Reynir. Han var ovän med Loðmundr den gamle. Från Reyni-Björn härstammar den helige biskop Þorlákr [räknat på fädernet]. Loðmundr den gamle tog land i besittning mellan Hafrsá och Fúlilækr, som tidigare har skrivits. Det som då hette Fúlilækr kallas nu Jökulsá på Sólheimasandr, som skiljer landsfjärdingarna åt. Loðmundr den gamle på Sólheimar hade sex söner eller fler. En son hette Váli, far till Sigmundr, som var gift med Oddlaug, dotter till Eyvindr den eyverske. En annan son till Loðmundr hette Sumarliði, far till Þorsteinn holmunnr i Mörk, far till Þóra, mor till Steinn, far till [Þóra, mor till] Surtr den vite Skaftastjúpr. Han var Sumarliðason. Lagsagomannen (lögsögumaðr) Skafti var gift med Þóra efter Sumarliði. Det berättas i Ölfusingakyn. Loðmundrs tredje son hette Vémundr, far till Þorkatla, som Þorsteinn vífill var gift med. Deras dotter var Arnkatla, mor till Hrói och Þórdís, som Steinn Brandsson var gift med. Deras dotter var Þóra, som – – var gift med. Den fjärde hette Ari, den femte hette Hróaldr, Loðmundrs sjätte son hette Ófeigr, utomäktenskaplig. Han var gift med Þraslaug, dotter till Eyvindr eyverski, syster till Oddlaug. Från dem alla härstammar många människor. Nu är landnamen i Östfjärdingarnas fjärding (Austfirðingafjórðungr) nedskrivna, efter vad kloka och kunniga män har berättat. I den fjärdingen har sedan funnits många stormän, och där har många stora sagor utspelat sig. Och dessa har varit de största landnamsmännen där: Þorsteinn hvíti, Brynjólfr den gamle, Graut-Atli och Ketill Þiðrandasönerna, Hrafnkell gode (goði), Böðvarr den vite, Hrollaugr, son till Ragnvald jarl, Özurr, son till Ásbjörn Heyangrs-Bjarnarson, från vilken Freysgyðlingarna härstammar, Ketill den enfaldige, Leiðólfr kämpe. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 1 (maskinöversättning) Kapitel 1 [Austfirðir bebyggdes först på Island, men mellan Hornafjörðr och Reykjanes blev landet sist helt bebyggt. Där styrde väder och bränningar männens landstigning på grund av brist på hamnar och de obebodda sträckorna. Några av dem som kom ut först bosatte sig närmast fjällen och märkte landets bördighet på att boskapen drog sig från havet till fjällen. De män som kom ut senare tyckte att de som kom först hade tagit land i besittning alltför vitt, men kung Harald hårfagre förlikte dem då om att ingen skulle ta land i besittning vidare än han kunde fara runt med eld på en dag med sitt skeppsfolk. Man skulle göra upp eld när solen stod i öster. Där skulle man göra andra rökar, så att de syntes från varandra, och de eldar som gjordes när solen stod i öster skulle brinna till natten. Sedan skulle de gå tills solen stod i väster och göra andra eldar där]. En man hette Þrasi, son till Þórólfr, son till Herjólfr hornabrjótr. Han for från Hordaland till Island och tog land i besittning mellan Kaldaklofsá och Jökulsá. Han bodde i östra Skógar. Han hade väldiga övernaturliga krafter (rammaukinn) och hade tvister med Loðmundr den gamle, som tidigare har skrivits. Þrasis son var Geirmundr, far till Þorbjörn, far till Brandr i Skógar, [far till Skeggi, far till Bolli i Skógar, far till Skeggi, far till Hildr, som Njáll Sigmundarson i Skógar var gift med, deras son var Skeggi, far till Eyjólfr, far till Brandr, som nu bor i Skógar]. En man hette Hrafn den dumme, son till Valgarðr, son till Vémundr orðlokarr, son till Þórólfr váganef, son till Hrærekr slöngvandbaugi, son till Harald Hildetand, danernas kung. Han for från Tröndelag till Island och tog land i besittning mellan Kaldaklofsá och Lambafellsá. Han bodde vid östra Rauðafell och var en mycket förnäm man. Hans barn var Helgi bláfauskr och Freygerðr och Jörundr gode (goði), [far till Svartr, far till Loðmundr, far till Sigfúss, far till Sæmundr den lärde, far till Loftr, som var gift med Þóra, dotter till kung Magnus barfot, deras son var Jón, far till Sæmundr och biskop Páll och Sigurðr, far till Jón i Áss, far till Salgerðr, mor till Steinunn]. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 2 (maskinöversättning) Kapitel 2 En man hette Ásgeirr kneif, son till Óleifr hvíti, son till Skæringr, son till Þórólfr. Hans mor var Þórhildr, dotter till Þorsteinn haugabrjótr. Ásgeirr for till Island och tog land i besittning mellan Lambafellsá och Seljalandsá och bodde där det nu heter Auðnir. Hans söner var Jörundr och Þorkell, far till Ögmundr, far till biskop Jón den helige. Ásgeirrs dotter var Helga, mor till Þórunn, mor till Þorlákr, far till Þórhallr, far till biskop Þorlákr den helige. [Ásgeirr avstod av egen vilja från blot]. Þorgeirr den hörzke, son till Bárðr blönduhorn, for från Viggjar i Tröndelag till Island. Han köpte land av Ásgeirr kneif mellan Lambafellsá och Írá och bodde i Holt. Några få vintrar senare gifte han sig med Ásgerðr, dotter till Askr den ordlöse, och deras söner var Þorgrímr den store och Holta-Þórir, far till Þorleifr krákr och Skorar-Geirr. En framstående man i Romsdals fylke hette Ófeigr. Han var gift med Ásgerðr, dotter till Askr den ordlöse. Ófeigr blev osams med kung Harald hårfagre och gjorde sig därför redo för en Islandsfärd. Men när han var färdig, sände kung Harald män till honom, och han blev avrättad, men Ásgerðr for ut med deras barn, och med henne Þórólfr, hennes utomäktenskaplige bror. Ásgerðr tog land i besittning mellan Seljalandsmúli och Markarfljót och hela Langanes upp till Jöldusteinn och bodde norrut i Katanes. Ófeigrs och Ásgerðrs barn var Þorgeirr gollnir och Þorsteinn flöskuskegg, Þorbjörn kyrri och Álöf elliðaskjöldr, som Þorbergr kornamúli var gift med, deras barn var Eysteinn och Hafþóra, som Eiðr Skeggjason var gift med. Þorgerðr var också Ófeigrs dotter, som Fiðr Otkelsson var gift med. Þórólfr, Ásgerðrs bror, tog land i besittning med hennes goda minne väster om Fljót mellan de två Deildaráarna och bodde i Þórólfsfell. Han uppfostrade där Þorgeirr gollnir, Ásgerðrs son, som sedan bodde där. Hans son var Njáll, som blev innebränd [med åtta män på Bergþórshváll]. Ásbjörn Reyrketilsson och Steinfiðr, hans bror, tog land i besittning ovanför Krossá öster om Fljót. Steinfiðr bodde på Steinfinnsstaðir, och inga människor härstammar från honom. Ásbjörn helgade sitt landnam åt Tor och kallade det Þórsmörk. Hans son var Ketill den rike, som var gift med Þuríðr Gollnisdóttir. Deras barn var Helgi och Ásgerðr. [Herjólfr, son till Bárðr Báreksson, bror till Hallgrímr sviðbálki, bebyggde först Vestmannaeyjar och bodde i Herjólfsdalr innanför Ægisdyrr, där det nu är bränd lava. Hans son var Ormr, som bodde på Ormsstaðir nere vid Hamarr, där allt nu är bortblåst, och han ägde ensam alla öarna. De ligger utanför Eyjasandr, men tidigare var där en fiskeplats och ingen människas vinterbostad. Ormr var gift med Þorgerðr, dotter till Oddr kaldmunnr, deras dotter var Halldóra, som Eilífr Valla-Brandsson var gift med]. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 3 (maskinöversättning) Kapitel 3 En framstående man i Namdalens fylke hette Ketill hængr, son till Þorkell, namdalingarnas jarl, och Hrafnhildr, dotter till Ketill hængr från Hrafnista. Ketill bodde i Namdalen när kung Harald hårfagre sände Hallvarðr harðfari och Sigtryggr snarfari till Þórólfr Kveld-Úlfsson, Ketills frände. Då samlade Ketill en styrka och tänkte bistå Þórólfr, men kung Harald for den övre vägen över Eldueið och skaffade skepp i Namdalens fylke och for så norrut till Álöst på Sandnes och avrättade där Þórólfr Kveld-Úlfsson, for sedan söderifrån den yttre vägen och träffade då många män som tänkte komma Þórólfr och hans män till hjälp. Kungen drev då tillbaka dem. Men litet senare for Ketill hængr norrut till Torgar och brände inne Hárekr och Hrærekr Hildiríðarsöner, som hade förtalat Þórólfr med dödligt förtal, och därefter beslöt Ketill att fara till Island med Ingunn, sin hustru, och deras söner. Han förde sitt skepp in i Rangáróss och var den första vintern vid Hrafnstóftir. Ketill tog alla land i besittning mellan Þjórsá och Markarfljót. Där tog sedan många förnäma män land med Hængrs goda minne. Ketill tillägnade sig särskilt landet mellan Rangá och Hróarslækr, allt nedanför Reyðarvatn, och bodde vid Hof. När Ketill hade fört det mesta av sitt gods till Hof, nedkom Ingunn och födde där Hrafn, som först sade upp lagen på Island. Därför heter det där Hrafntóftir. Hængr hade under sig alla land öster om östra Rangá och Vatnsfell till den bäck som rinner utanför Breiðabólstaðr och ovanför Þverá, allt utom Dufþaksholt och Mýrin. Det gav han åt en man som hette Dufþakr. Han var mycket hamskiftande (hamrammr). Hængrs andre son hette Helgi. Han var gift med Valdís Jólgeirsdóttir. Deras dotter var Helga, som Oddbjörn askmakare var gift med. Efter honom är Oddbjarnarleiði uppkallat. Oddbjörns och Helgas barn var Hróaldr, Kolbeinn, Kolfinna och Ásvör. Stórólfr var Hængrs tredje son. Hans barn var Ormr den starke och Otkell och Hrafnhildr, som Gunnarr Baugsson var gift med. Deras son var Hámundr, far till Gunnarr vid Hlíðarendi. Hængrs fjärde son hette Vestarr. Han var gift med Móeiðr. Deras dotter var Ásný, som Ófeigr grettir var gift med. Deras barn var Ásmundr den skägglöse, Ásbjörn, Ásdís, mor till Valla-Brandr, och Ásvör, mor till Helgi den svarte. En hette Æsa. Hængrs femte son hette Herjólfr, far till Sumarliði, far till skalden Vetrliði. De bodde i Sumarliðabær. Där heter det nu under Brekkur. Vetrliði dräptes av prästen Þangbrandr och Guðleifr Arason från Reykjahólar för en nidvisas (níð) skull. Sæbjörn gode (goði) var son till Hrafn Hængsson och var gift med Unnr, Sigmundrs dotter. Deras son var Arngeirr. En förnäm man på Hålogaland hette Sighvatr den röde. Han var gift med Rannveig, dotter till Eyvindr lambi och Sigríðr, som hade varit gift med Þórólfr Kveld-Úlfsson. Rannveig var syster till Finnr den skelögde. Sighvatr for till Island av egen lust och tog land i besittning med Hængrs goda minne inom hans landnam väster om Markarfljót, Einhyrningsmörk ovanför Deildará, och bodde i Bólstaðr; hans son var Sigmundr, far till Mörðr gígja, och Sigfúss i Hlíð och Lambi på Lambastaðir och Rannveig, som Hámundr Gunnarsson var gift med, och Þorgerðr, som Önundr bíldr i Flói var gift med. En annan son till Sighvatr var Bárekr, far till Þórðr, far till Steini. Jörundr gode, son till Hrafn den dumme, bosatte sig väster om Fljót, där det nu heter Svertingsstaðir. Han reste där ett stort tempel (hof). Bjórr låg obesatt öster om Fljót mellan Krossá och Jöldusteinn. Det landet for Jörundr runt med eld och lade det till templet. Jörundr var gift med [Þuríðr, dotter till Þorbjörn den gaulverske, och deras bröllop hölls i Skarfanes hos Flosi, som ägde alla land mellan Þjórsá och Engá]. Deras son var Valgarðr gode, far till Mörðr, och Úlfr aurgoði, från vilken Oddaverjarna och Sturlungarna härstammar. Många stormän på Island härstammar från Jörundr. Þorkell bundinfóti tog land i besittning med Hængrs goda minne runt Þríhyrningr och bodde där under fjället. Han var mycket hamskiftande. Þorkells barn var Börkr blátannarskegg, far till Starkaðr under Þríhyrningr, och Þórný, som Ormr den starke var gift med, och Dagrún, mor till Bersi. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 4 (maskinöversättning) Kapitel 4 En man hette Baugr, fosterbror till Hængr. Han for till Island och var den första vintern på Baugsstaðir, men den andra hos Hængr. Han tog hela Fljótshlíð i besittning med Hængrs goda minne, nedåt förbi Breiðabólstaðr fram till gränsen mot Hængr, och bodde vid Hlíðarendi. Hans söner var Gunnarr i Gunnarsholt och Eyvindr vid Eyvindarmúli, den tredje Steinn den snabbe, och [dottern Hildr], som Örn i Vælugerði var gift med. Steinn den snabbe och Sigmundr, son till Sighvatr den röde, skulle resa utomlands från Eyrar och kom till Sandhólaferja alla på en gång, Sigmundr och Steinns följeslagare, och båda parter ville fara över ån först. Sigmundr och hans män knuffade undan Steinns huskarlar och drev dem bort från båten. Då kom Steinn dit och gav genast Sigmundr ett banehugg. För detta dråp blev alla Baugrs söner förvisade från Hlíð. Gunnarr for till Gunnarsholt, och Eyvindr österut under Fjöll till Eyvindarhólar, och Snjallsteinn till Snjallsteinshöfði. Det tyckte Þorgerðr, Sigmundrs dotter, illa om, att hennes fars baneman for så ut, och hon eggade Önundr, sin man, att hämnas Sigmundr. Önundr for med trettio män till Snjallsteinshöfði och satte där eld på husen. Snjallsteinn gick ut och gav sig. De ledde honom upp på höjden och dräpte honom där. Efter det dråpet förde Gunnarr målet. Han var då gift med Hrafnhildr Stórólfsdóttir, syster till Ormr den starke. Hámundr var deras son. De var båda utomordentliga män i styrka och fägring. Önundr blev dömd för dråpet på Snjallsteinn. Han satt med stort folk i två vintrar. Örn i Vælugerði, Gunnarrs svåger, höll Önundr under bevakning. Efter julen den tredje vintern for Gunnarr med trettio män mot Önundr på Örns anvisning. Önundr for från en lek med elva följeslagare till sina hästar. De möttes i Orrostudalr. Där föll Önundr med tre andra, men en av Gunnarrs män. Gunnarr var klädd i en blå kappa. Han red upp längs Holt till Þjórsá, och ett kort stycke från ån föll han av hästen och var då död av sina sår. När Önundrs söner växte upp, Sigmundr kleykir och Eilífr den rike, sökte de upp Mörðr gígja, sin frände, för att få hjälp med eftermålet. Mörðr sade att det var svårt när det gällde en dömd man. De sade att de tyckte sämst om Örn, som bodde närmast dem. Mörðr föreslog att de skulle väcka en sak om fredlöshet (skóggangssök) mot Örn och på så sätt få honom ut ur häradet. Önundrs söner väckte ett mål om olovligt bete mot Örn, och han blev dömd på det sättet att Örn skulle få falla fridlös (óheilagr) för Önundrs söner överallt utom i Vælugerði och inom pilskottsfriden (örskotshelgi) kring sin jordegendom. Önundrs söner lurade ständigt på honom, men han tog sig väl i akt. Så fick de tillfälle mot Örn, att han drev nötkreatur ut ur sitt land. Då dräpte de Örn, och man trodde att han hade fallit fridlös. Þorleifr gneisti, Örns bror, betalade Þormóðr Þjóstarsson för att han skulle göra Örn fredad. Þormóðr hade då kommit ut på Eyrar. Han sköt då ett skott så långt med en handbåge att Örns fall skedde inom hans pilskottsfrid. Då förde Hámundr Gunnarsson och Þorleifr målet efter Örn, men Mörðr bistod bröderna. De betalade inga böter, men skulle vara häradsförvisade från Flói. Då friade Mörðr för Eilífrs räkning till Þorkatla Ketilbjarnardóttir, och med henne följde som hemgift Höfðalönd, och Eilífr bodde där. Och för Sigmundrs räkning friade han till Arngunnr, dotter till Þorsteinn drangakarl, och han flyttade österut i bygden. Då gifte Mörðr också bort Rannveig, sin syster, med Hámundr Gunnarsson, och han flyttade då tillbaka till Hlíð, och deras son var Gunnarr vid Hlíðarendi [och Hjörtr och Helgi och Hafr och Ormr skógarnef, som föll på Ormen långe med kung Olav]. Hildir och Hallgeirr och Ljót, deras syster, var av släkt från Västerlanden. De for till Island och tog land i besittning mellan Fljót och Rangá, hela Eyjasveit upp till Þverá. Hildir bodde i Hildisey. Han var far till Móeiðr. Hallgeirr bodde i Hallgeirsey. Hans dotter var Mábil, som Helgi Hængsson var gift med, och Ljót bodde på Ljótarstaðir. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 5 (maskinöversättning) Kapitel 5 Dufþakr i Dufþaksholt var brödernas frigivne (leysingi). Han var mycket hamskiftande (hamrammr), och det var också Stórólfr Hængsson. Han bodde då vid Hváll. Då blev de oense om betesmark. En synsk man såg en kväll vid solnedgången att en stor björn gick från Hváll, och en tjur från Dufþaksholt, och de möttes på Stórólfsvöllr och gick vredgade mot varandra, och björnen var starkast. På morgonen såg man att det fanns en dal kvar där de hade mötts, som om jorden hade vänts upp, och där heter det nu Öldugróf. Båda var skadade. Ormr ánauðgi, son till Bárðr Báreksson, bror till Hallgrímr sviðbálki, bebyggde först Vestmannaeyjar, men tidigare fanns där en fiskeplats och litet eller inget vinterboende. Hans dotter var Halldóra, som Eilífr Valla-Brandsson var gift med. Bröderna Eilífr och Björn for från Sogn till Island. Eilífr tog lilla Oddi i besittning upp till Reyðarvatn och Víkingslækr. Han var gift med Helga, dotter till Önundr bíldr. Deras son var Eilífr den unge, som var gift med Oddný, dotter till Oddr den smale. Deras dotter var Þuríðr, som Þorgeirr i Oddi var gift med. Deras dotter var Helga. Björn bodde i Svínhagi och tog land i besittning uppåt längs Rangá. Hans barn var Þorsteinn, far till Grímr holtaskalli, och Hallveig, mor till Þórunn, mor till Guðrún, mor till Sæmundr, far till biskop Brandr. En man hette Kolr, son till Óttarr balli. Han tog land i besittning öster om Reyðarvatn och Stotalækr väster om Rangá och Tröllaskógr och bodde vid Sandgil. Hans son var Egill, som lade sig i bakhåll för Gunnarr Hámundarson [vid Knafahólar] och föll där själv och två östmän med honom och Ari, hans huskarl, men av Gunnarrs folk Hjörtr, Gunnarrs bror. [Gunnarrs söner var Grani och Hámundr. Gannar [osäker tolkning] stred mot Otkell från Kirkjubær vid gärdesgården vid Hof, och där föll Otkell och Skammkell. Geirr gode (goði) och Gizurr hvíti och Ásgrímr Elliða-Grímsson och Störkuðr under Þríhyrningr, son till Bárðr bláskeggr, son till Þorkell bundinfóti, som var gift med Þuríðr Egilsdóttir från Sandgil, de for vid tiden för höstens tingsfärd (leiðarskeið) [osäker tolkning] och kom en natt med trettio män till Hlíðarendi, men Gunnarr var där med en enda vuxen man. Två män föll ur Geirrs folk, och sexton blev sårade, innan Gunnarr föll]. En man hette Hrólfr rödskägg. Han tog alla Hólmslönd i besittning mellan Fiská och Rangá och bodde vid Fors. Hans barn var Þorsteinn rauðnefr, som sedan bodde där, och Þóra, mor till Þorkell máni, och Ása, mor till Þórunn, mor till Þorgeirr vid Ljósavatn, och Helga, mor till Oddr från Mjósyndi. Oddrs dotter var Ásborg, som Þorsteinn gode var gift med, far till Bjarni den kloke, far till Skeggi, far till lagsagomannen (lögsögumaðr) Markús. Þorsteinn rauðnefr var en stor blotare. Han blotade åt forsen, och alla matrester skulle bäras ut i forsen. Han var också mycket framsynt. Þorsteinn lät räkna sina får ut ur fållan till tjugo hundra, men då rusade hela resten ut ur fållan. Hans får var så många därför att han om höstarna såg vilka som var dödsdömda, och lät slakta dem. Men den sista hösten han levde, sade han i fårfållan: ”Slakta nu de får som ni vill. Dödsdömd är jag nu, eller annars alla fåren, om det inte är båda.” Och den natt då han dog, drev alla fåren ut i forsen. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 6 (maskinöversättning) Kapitel 6 En mäktig herse (hersir) i Telemark hette Úlfr gylðir. Han bodde på Fíflavellir. Hans son var Ásgrímr, som sedan bodde där. Kung Harald hårfagre sände Þórormr, sin frände, från Þruma för att kräva in skatt av Ásgrímr, men han betalade inte. Då sände han Þórormr en andra gång för att ta hans liv, och han dräpte då Ásgrímr. Då var Þorsteinn, Ásgrímrs son, på vikingafärd, och Þorgeirr, hans andre son, var tio vintrar gammal. Något senare kom Þorsteinn tillbaka från härfärden och lade till vid Þruma och brände inne Þórormr och allt hans tjänstefolk, och högg ned boskapen och rövade all lösegendom. Därefter for han till Island, och Þorgeirr, hans bror, och Þórunn, deras moster. Hon tog alla Þórunnarhálsar i besittning. Þorgeirr köpte Oddalönd av Hrafn Hængsson och båda Strandir och Vatnadalr och allt mellan Rangá och Hróarslækr. Han bodde först i Oddi och gifte sig då med Þóríðr Eilífsdóttir, [deras dotter var Helga, som Svartr Úlfsson var gift med, deras son var Loðmundr i Oddi, far till prästen Sigfúss, far till Sæmundr den lärde]. Þorsteinn tog land i besittning med Flosis goda minne, som tidigare hade tagit Rangárvellir i besittning, ovanför Víkingslækr fram till gränsen mot Svínhaga-Björn, och bodde i östra Skarð. Under hans tid kom ett skepp ut till Rangáróss. På det fanns en svår sjukdom, men man ville inte hjälpa dem. Då for Þorsteinn till dem och förde dem dit där det nu heter Tjaldastaðir och gjorde ett tält åt dem där och betjänade dem själv så länge de levde, men de dog alla. Och den som levde längst grävde ned mycket gods, och det har inte hittats sedan. Av dessa händelser kom Þorsteinn att kallas tjaldstæðingr. [Þorsteinn var först gift med Þuríðr, dotter till Gunnarr Hámundarson, deras barn var Gunnarr, Þórhallr, Jósteinn och Jórunn. Senare var Þorsteinn gift med Þuríðr, dotter till Sigfúss i Hlíð, deras barn var Skeggi och Þorkatla, Rannveig och Arnóra]. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 7 (maskinöversättning) Kapitel 7 En man hette Flosi, son till Þorbjörn den gaulverske. Han dräpte tre av kung Harald hårfagres sysslomän (sýslumenn) och for därefter till Island. Han tog land i besittning öster om Rangá, hela östra Rangárvellir. Hans dotter var Ásný, mor till Þuríðr, som Valla-Brandr var gift med. Valla-Brandrs son var Flosi, far till Kolbeinn, far till Guðrún, som Sæmundr den lärde var gift med. [Fosi [osäker tolkning] var gift med Guðrún, dotter till Þórir Skegg-Broddason. Deras söner var Kolbeinn, som nämndes tidigare, och Bjarni, far till Bjarni, far till Flosi, far till Valgerðr, mor till herr Erlendr, far till Haukr. Det var därför Loftr den gamle, Flosis systerson, for för att blota på Gaulinn, att Flosi inte hade fred i Norge. Flosi den norske var gift med Þórdís den stora, dotter till Þórunn den rika, dotter till Ketill den enhänte. Deras dotter var Ásný, som Þorgeirr var gift med]. En man hette Ketill den enhänte, son till Auðunn þunnkárr. Han tog hela yttre Rangárvellir i besittning ovanför Lækjarbotnar och öster om Þjórsá och bodde vid Á. Han var gift med Ásleif Þorgilsdóttir. Deras son var Auðunn, far till Brynjólfr, far till Bergþórr, far till Þorlákr, far till Þórhallr, far till biskop Þorlákr den helige. Ketill aurriði, kusin på fädernet till Ketill den enhänte, tog det yttre landet längs Þjórsá i besittning och bodde på yttre Vellir. Hans son var Helgi hrogn, som var gift med Helga, dotter till Hrólfr rödskägg. Deras son var Oddr den smale, far till Ásborg, som Þorsteinn gode (goði) var gift med, och Oddný, som Eilífr den unge var gift med. Ormr den rike, son till Úlfr den skarpe, tog land i besittning längs Rangá med Ketill den enhäntes goda minne och bodde i Húsagarðr, och Áskell, hans son, efter honom, men Brandr, Áskells son, byggde först en gård på Vellir. Från honom härstammar Vallverjarna. En norsk man och stor handelsfarare hette Þorsteinn lunan. Det hade spåtts honom att han skulle dö i ett land som då inte var bebyggt. Þorsteinn for till Island på sin ålderdom med Þorgils, sin son. De tog den övre delen av Þjórsárholt i besittning och bodde i Lunansholt, och där lades Þorsteinn i hög. Þorgils dotter var Ásleif, som Ketill den enhänte var gift med. Deras söner var Auðunn, som nämndes tidigare, och Eilífr, far till Þorgeirr, far till Skeggi, far till Hjalti i Þjórsárdalr. Han var far till Jórunn, mor till Guðrún, mor till Einarr, far till biskop Magnús. Gunnsteinn berserkjabani, son till Bölverkr blindingatrjóna, dräpte två bärsärkar, och den ene av dem hade tidigare dräpt Grjótgarðr jarl i Sölvi innanför Agdenes. Gunnsteinn blev sedan skjuten med en finsk pil från skogen på sitt skepp norrut i Hefni. Gunnsteinns son var Þorgeirr, som var gift med Þórunn den rika, dotter till Ketill den enhänte. Deras dotter var Þórdís den stora. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 8 (maskinöversättning) Kapitel 8 Bröderna Ráðormr och Jólgeirr kom västerifrån över havet till Island. De tog land i besittning mellan Þjórsá och Rangá. Ráðormr fick land öster om Rauðalækr och bodde i Vétleifsholt. Hans dotter var Arnbjörg, som Svertingr Hrolleifsson var gift med. Deras barn var lagsagomannen (lögsögumaðr) Grímr och Jórunn. Senare var Gnúpr Molda-Gnúpsson gift med Arnbjörg, och deras barn var Hallsteinn på Hjalli och Rannveig, mor till lagsagomannen Skafti, och Geirný, mor till Skáld-Hrafn. Jólgeirr fick land utanför Rauðalækr och till Steinslækr. Han bodde på Jólgeirsstaðir. Áskell hnokan, son till Dufþakr Dufniálsson, son till irernas kung Kjarvalr, han tog land i besittning mellan Steinslækr och Þjórsá och bodde på Áskelshöfði. Hans son var Ásmundr, far till Ásgautr, far till Skeggi, far till Þorvaldr, far till Þorlaug, mor till Þorgerðr, mor till biskop Jón den helige. Þorkell bjálfi, Ráðormrs fosterbror, fick alla landen mellan Rangá och Þjórsá och bodde i Háfr. Han var gift med Þórunn den eyverska. Deras dotter var Þórdís, mor till Skeggi, far till Þorvaldr i Áss. Därifrån fick Hjalti, hans svåger, riddjur till alltinget (alþingi), han och de fjorton, när han hade kommit ut med kristendomen, men ingen annan vågade det för Runólfr Úlfssons övermakt, som hade gjort Hjalti fredlös för gudahädelse (goðgá). Nu skrivs de män upp som har tagit land i besittning inom Ketill hængrs landnam (landnám). Loftr, son till Ormr Fróðason, kom från Gaular till Island ung till åren och tog land i besittning utanför Þjórsá mellan Rauðá och Þjórsá och upp till Skúfslækr och östra Breiðamýrr upp till Súluholt, och bodde i Gaulverjabær, och Oddný, hans mor [osäker tolkning], dotter till Þorbjörn den gaulverske. Loftr for utomlands vart tredje sommar för sin och Flosis, sin morbrors, räkning för att blota vid det tempel (hof) som Þorbjörn, hans morfar, hade förestått. Från Loftr härstammar många stormän, Þorlákr den helige, Páll och Brandr. Þorviðr, son till Úlfarr, bror till Hildr, for från Voss till Island, och Loftr, hans frände, gav honom land på Breiðamýrr, och han bodde i Vorsabær. Hans barn var Hrafn och Hallveig, som Özurr den vite var gift med; deras son var Þorgrímr kampi. En man hette Þórarinn, son till Þorkell från Alviðra, son till Hallbjörn Hörðakappi. Han kom med sitt skepp till Þjórsáróss och hade ett tjurhuvud på stäven, och efter det är ån uppkallad. Þórarinn tog land i besittning ovanför Skúfslækr till Rauðá längs Þjórsá. Hans dotter var Heimlaug, som Loftr gifte sig med när han var sextio år. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 9 (maskinöversättning) Kapitel 9 En kung i Sogn hette Haraldr gullskeggr. Han var gift med Sölvör, dotter till jarlen Hundólfr, syster till jarlen Atli den smale. Deras döttrar var Þóra, som Halvdan svarte, upplänningarnas kung, var gift med, och Þuríðr, som Ketill helluflagi var gift med. Haraldr den unge var son till Halvdan och Þóra. Åt honom gav Haraldr gullskeggr sitt namn och sitt rike. Kung Haraldr dog först av dem, och sedan Þóra, och Haraldr den unge sist. Då tillföll riket kung Halvdan, och han satte jarlen Atli den smale över det. Sedan fick kung Halvdan Ragnhildr, dotter till Sigurðr hjörtr, och deras son var Harald hårfagre. När kung Harald tog makten i Norge och blev besvågrad med Håkon jarl Grjótgarðsson, gav han Sygnafylki åt Håkon jarl, sin svåger, när kung Harald for österut till Vík. Men jarlen Atli ville inte släppa riket innan han hade träffat kung Harald. Jarlarna tävlade om detta med hetta och samlade här. De möttes på Fjalir i Stafanesvágr och stred. Där föll Håkon jarl, men Atli blev sårad och förd till Atley. Han dog där av såren. Därefter höll Hásteinn, hans son, riket, till dess att kung Harald och Sigurd jarl drog ut med här mot honom. Hásteinn flydde då undan och gav sig av till Island. Han var gift med Þóra Ölvisdóttir. Ölvir och Atli var deras söner. Hásteinn kastade sätesstockar (setstokkar) överbord på havet enligt gammal sed. De kom till Stálfjara utanför Stokkseyrr, men Hásteinn kom till Hásteinssund öster om Stokkseyrr och förliste där. Hásteinn tog land i besittning mellan Rauðá och Ölfusá upp till Fyllarlækr och hela Breiðamýrr upp till Holt och bodde på Stjörnusteinar, och likaså Ölvir, hans son, efter honom. Där heter det nu Ölvisstaðir. Ölvir hade hela landnamet utanför Grímsá, Stokkseyrr och Ásgautsstaðir, men Atli ägde allt mellan Grímsá och Rauðá. Han bodde i Traðarholt. Ölvir dog barnlös. Atli tog efter honom land och lösegendom. Hans frigivna (leysingi) var Brattr i Brattsholt och Leiðólfr på Leiðólfsstaðir. Atli var far till Þórðr dofni, far till Þorgils örrabeinsstjúpr, [far till Grímr glammaðr, far till Ingjaldr, far till Grímr, far till Börkr och Einarr, far till Hallkatla, som Hrafn Sveinbjarnarson var gift med; deras döttrar var Steinunn, mor till herr Hrafn, och Herdís, mor till Áli, far till Steinunn, som Haukr Erlendsson var gift med. Börkr Grímsson var far till Ragnhildr, som Flosi Bjarnason var gift med; deras barn var Einarr och Bjarni och Valgerðr, mor till herr Erlendr, far till Haukr. Þórdís var en annan dotter till Flosi, mor till fru Ingigerðr, mor till fru Guðrún och abbedissan Hallbera. Halla var också dotter till Flosi, mor till herr Kristófórus]. En man hette Hallsteinn, som for från Sogn till Island, Hásteinns svåger. Åt honom gav han den yttre delen av Eyrarbakki. Han bodde på Framnes. Hans son var Þorsteinn, far till Arngrímr, som dräptes vid grävning efter torrved, hans son Þorbjörn på Framnes. Þórir, son till hersen (hersir) Ási Ingjaldsson, son till Hróaldr, for till Island och tog hela Kaldnesingahreppr i besittning upp från Fyllarlækr och bodde vid Selfors. Hans son var Tyrfingr, far till Þuríðr, mor till Tyrfingr, far till prästen Þorbjörn och prästen Hámundr i Goðdalir. Hróðgeirr den vise och Oddgeirr, hans bror, som Fiðr den rike och Hafnar-Ormr köpte bort från sitt landnam, tog Hraungerðingahreppr i besittning, och Oddgeirr bodde i Oddgeirshólar. Hans son var Þorsteinn öxnabroddr, far till Hróðgeirr, far till Ögurr i Kambakista. Och Hróðgeirr den vises dotter var Gunnvör, som Kolgrímr den gamle var gift med. Därifrån härstammar Kvistlingarna. Önundr bíldr, som nämndes tidigare, tog land i besittning öster om Hróarslækr och bodde i Önundarholt. Från honom härstammar många stormän, som tidigare är skrivet. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 10 (maskinöversättning) Kapitel 10 En man hette Özurr den vite, son till Þorleifr från Sogn. Özurr begick ett dråp i en helgedom (vé) i Upplanden, när han var med på brudfärden med Sigurðr hrísi. För det blev han landsflyktig till Island och tog först alla Holtalönd i besittning mellan Þjórsá och Hraunslækr. Han var sjutton vintrar när han begick dråpet. Han fick Hallveig Þorviðardóttir. Deras son var Þorgrímr kampi, far till Özurr, far till Þorbjörn, far till Þórarinn, far till Grímr Tófuson. Özurr bodde i Kampaholt. Hans frigivne (leysingi) var Böðvarr, som bodde i Böðvarstóftir vid Víðiskógr. Åt honom gav Özurr en del i skogen och förbehöll sig arvet efter honom om han dog barnlös. Örn från Vælugerði, som nämndes tidigare, stämde Böðvarr för fårstöld. Därför överlät Böðvarr med handslag sin egendom till Atli Hásteinsson, och han gjorde målet om intet för Örn. Özurr dog när Þorgrímr var ung. Då tog Hrafn Þorviðarson över förvaltningen av Þorgrímrs egendom. Efter Böðvarrs död gjorde Hrafn anspråk på Víðiskógr och förbjöd Atli att ta därifrån, men Atli ansåg sig äga den. Atli och tre andra for efter ved. Leiðólfr var med honom. En fåraherde berättade det för Hrafn, och han red efter honom med åtta man. De möttes i Orrostudalr och stred där. Två av Hrafns huskarlar föll. Han blev sårad. En av Atlis män föll, och han själv fick dödliga sår och red hem. Önundr bíldr skilde dem då åt och bjöd Atli till sig. Þórðr dofni, Atlis son, var då nio vintrar. Men när han var femton vintrar red Hrafn till Einarshöfn till ett skepp. Han var klädd i en blå kappa och red hem om natten. Þórðr satt ensam i bakhåll för honom vid Haugavað kort från Traðarholt och dräpte honom där med ett spjut. Där ligger Hrafnshaugr öster om vägen, och väster om den Hásteinshaugr och Atlahaugr och Ölvirs hög. Dråpen vägde upp varandra. Þórðr steg i anseende av detta. Han fick då Þórunn, dotter till Ásgeirr östmannaskräck, som dräpte en besättning av östmän i Grímsáróss för det rån som han hade blivit utsatt för österut. Þórðr var tjugotvå vintrar när han köpte ett skepp i Knarrarsund och ville kräva ut sitt arv. Då gömde han mycket gods. Därför ville Þórunn inte fara och tog då över landen. Þorgils, Þórðrs son, var då två vintrar. Þórðrs skepp försvann. En vinter senare kom Þorgrímr örrabeinn att råda över gården tillsammans med Þórunn; han var son till Þormóðr och Þuríðr Ketilbjarnardóttir. Han fick Þórunn, och deras son var Hæringr. En man hette Óláfr tvennumbrúni. Han for från Lofoten till Island. Han tog hela Skeið i besittning mellan Þjórsá och Hvítá till Sandlækr. Han var mycket hamskiftande (hamrammr). Óláfr bodde på Óláfsvellir. Han ligger i Brúnahaugr nedanför Vörðufell. Óláfr var gift med Áshildr, och deras söner var Helgi trausti och Þórir drífa, far till Þorkell gullkárr, far till Ormr, far till Helga, mor till Oddr Hallvarðsson. Vaði var Óláfrs tredje son, far till Gerðr. Þorgrímr fattade tycke för Áshildr när Óláfr var död, men Helgi klandrade det. Han satt i bakhåll för Þorgrímr vid en vägkorsning nedanför Áshildarmýrr. Helgi bad honom upphöra med besöken. Þorgrímr sade att han inte hade ett barns sinnelag. De stred. Där föll Þorgrímr. Áshildr frågade var Helgi hade varit. Han kvad en strof (vísa): Jag var där han föll till marken, framåt gick drottens vän, Örrabeinn, och vågens härliga tungor sjöng högt. Ásmóðrs arvinge gav jag åt Oden, den djärve i kraft. [osäker tolkning] Vi betalade åt galgens väldare Gauts offer, och liket åt korpen. Áshildr sade att han hade huggit sin egen bane. Helgi tog sig skeppslega i Einarshöfn. Hæringr, Þorgrímrs son, var då sexton vintrar, när han red till Höfði för att träffa Teitr Gizurarson, själv tredje. Teitr och hans män red femton för att hindra Helgi från att få skeppslega. De möttes i Merkrhraun upp från Mörk vid Helgahváll. Helgi och hans män var tre tillsammans, komna från Eyrar. Där föll Helgi och en man med honom och en av Teitrs män. Dessa dråp vägde upp varandra. Helgis söner var Sigurðr den landverske och Skefill den haukdælske, far till Helgi dýr, som stred mot Sigurðr, son till Ljótr långrygg, på Öxarárhólmr vid alltinget. Om det diktade Helgi detta: Förband är på höger hand, jag fick sår av vågens Tyr, det ljuger jag inte, ormbäddens eldens Bil, mindre. [osäker tolkning] Hrafn var Skefills andre son, far till Grímr, far till Ásgeirr, far till Helgi. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 11 (maskinöversättning) Kapitel 11 Þrándr mjöksiglandi Bjarnarson, bror till Eyvindr östman, som nämndes tidigare, han var i Hafrsfjord mot kung Harald och blev sedan landsflyktig och kom till Island sent under landnamstiden. Han tog land i besittning mellan Þjórsá och Laxá, och upp till Kálfá och till Sandlækr. Han bodde i Þrándarholt. Hans dotter var Helga, som Þormóðr skafti var gift med. En namnkunnig man i Norge hette Ölvir barnakarl. Han var en stor viking. Han lät inte kasta upp barn på spjutspetsar, som då var vanligt bland vikingar. Därför kallades han barnakarl. Hans söner var Steinólfr, far till Una, som Þorbjörn laxakarl var gift med, och Einarr, far till Ófeigr grettir och Óleifr breiðr, far till Þormóðr skafti. Steinmóðr var Ölvir barnakarls tredje son, far till Konáll, far till Álfdís den barreyska, som Óleifr feilan var gift med. Konálls son var Steinmóðr, far till Halldóra, som Eilífr, son till Ketill den enhänte, var gift med. Fränderna Ófeigr grettir och Þormóðr skafti for till Island och var den första vintern hos Þorbjörn laxakarl, sin svåger. Och på våren gav han dem Gnúpverjahreppr, åt Ófeigr den yttre delen mellan Þverá och Kálfá, och han bodde på Ófeigsstaðir vid Steinsholt, men åt Þormóðr gav han den östra delen, och han bodde i Skaftaholt. Þormóðrs döttrar var Þórvör, mor till goden (goði) Þóroddr, far till Lög-Skafti, och Þórvé, mor till goden Þorsteinn, far till Bjarni den vise, [far till Skeggi, far till lagsagomannen (lögsögumaðr) Markús, far till Valgerðr, mor till Böðvarr, far till prästen Þórðr, far till Þorleifr i Garðar och Markús på Melar och Böðvarr i Bær. Lög-Skafti var far till Þorsteinn holmunnr, far till Gunnhildr, mor till Jódís, mor till Vilborg, mor till Magnús, far till Snorri på Melar]. Ófeigr föll för Þorbjörn jarlakappi i Grettisgeil vid Hæll. Ófeigrs dotter var Aldís, mor till Valla-Brandr. Þorbjörn laxakarl tog hela Þjórsárdalr i besittning och hela Gnúpverjahreppr ned till Kálfá och bodde den första vintern på Miðhús. Han hade tre vinterbostäder innan han kom till Hagi. Där bodde han till sin död. Hans söner var Otkell i Þjórsárdalr och Þorkell trandill, [far till Gaukr i Stöng], och Þorgils, far till Otkatla, mor till Þorkatla, mor till Þorvaldr, far till Dalla, mor till biskop Gizurr. En man hette Þorbjörn jarlakappi, norsk till börden. Han for från Orkney till Island. Han köpte land i Hrunamannahreppr av Márr Naddoddsson, allt nedanför Selslækr, mellan Laxá, och bodde på Hólar. Hans söner var Sölmundr, far till Sviðu-Kári, och Þormóðr, far till Finna, som Þórormr i Karlafjörðr var gift med. Deras dotter var Álfgerðr, mor till Gestr, far till Valgerðr, mor till Þorleifr beiskaldi, [far till Álfgerðr, mor till Þorlákr, far till prästen Ketill och Herdís, mor till biskop Páls barn]. Bröndólfr och Márr, söner till Naddoddr och Jórunn, dotter till Ölvir barnakarl, kom tidigt till Island. De tog Hrunamannahreppr i besittning, så långt som vattnen delar sig. Bröndólfr bodde på Berghylr. Hans söner var Þorleifr, far till Bröndólfr, far till Þorkell skotakollr, far till Þórarinn, far till Hallr i Haukadalr och Þorlákr, far till Runólfr, far till biskop Þorlákr. Márr bodde på Másstaðir. Hans son var Beinir, far till Kolgríma, mor till Skeggi, far till Hjalti. Þorbrandr, son till Þorbjörn den oförskräckte, och Ásbrandr, hans son, kom till Island sent under landnamstiden, och Ketilbjörn anvisade dem landnam ovanför den bergsudde som skjuter fram vid Stakksá, och till Kaldakvísl, och de bodde i Haukadalr. De tyckte att de landen var för små, eftersom den östra tungan då var bebyggd. Då utökade de sitt landnam och tog den övre delen av Hrunamannahreppr i besittning efter synlinjen från Múli till Ingjaldsgnúpr ovanför Gyldarhagi. Ásbrandrs barn var Vébrandr och Arngerðr. [Vébrandr var far till Oddlaug, som Svertingr Runólfsson var gift med]. Eyfröðr den gamle tog den östra tungan i besittning mellan Kaldakvísl och Hvítá och bodde i Tunga. Med honom kom Drumboddr ut, som bodde på Drumboddsstaðir. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 12 (maskinöversättning) Kapitel 12 En namnkunnig man i Naumudalr hette Ketilbjörn. Han var son till Ketill och Æsa, dotter till Håkon jarl Grjótgarðsson. Han var gift med Helga, dotter till Þórðr skeggi. Ketilbjörn for till Island när landet var vida bebyggt längs havet. Han hade det skepp som hette Elliði. Han kom till Elliðaáróss nedanför heden. Han var den första vintern hos Þórðr skeggi, sin svärfar. På våren for han upp över heden för att söka sig goda land. De hade nattläger och byggde sig en hydda. Där heter det nu Skálabrekka. Och när de for därifrån kom de till en å som de kallade Öxará. De förlorade där sin yxa. De gjorde uppehåll nedanför den bergsudde som de kallade Reyðarmúli. Där lämnade de kvar de rödingar som de hade fångat i ån. Ketilbjörn tog hela Grímsnes i besittning upp från Höskuldslækr och hela Laugardalr och hela Byskupstunga upp till Stakksá och bodde vid Mosfell. Deras barn var Teitr och Þormóðr, Þorleifr, Ketill, Þorkatla, Oddleif, Þorgerðr, Þuríðr. En son till Ketilbjörn hette Skæringr, född utom äktenskapet. Ketilbjörn var så rik på lösegendom att han erbjöd sina söner att slå en tvärbjälke av silver i det tempel (hof) som de lät bygga. De ville inte det. Då körde han silvret upp på fjället med två oxar, och Haki, hans träl, och Bót, hans trälkvinna. De gömde godset så att det inte går att finna. Sedan dräpte han Haki i Hakaskarð och Bót i Bótarskarð. Teitr var gift med Álöf, dotter till Böðvarr från Voss, son till Víkinga-Kári. Deras son var Gizurr den vite, far till biskop Ísleifr, far till biskop Gizurr. En annan son till Teitr var Ketilbjörn, far till Kollr, far till Þorkell, far till Kollr, biskop i Vík. Många stormän härstammar från Ketilbjörn. En man hette Ásgeirr Úlfsson. Åt honom gav Ketilbjörn Þorgerðr, sin dotter, och lät alla Hlíðarlönd ovanför Hagagarðr följa med henne hemifrån. Han bodde i yttre Hlíð. Deras söner var goden (goði) Geirr och Þorgeirr, far till Bárðr vid Mosfell. Eilífr den rike, son till Önundr bíldr, fick Þorkatla Ketilbjarnardóttir, och Höfðalönd följde med henne hemifrån. Där bodde de. Deras son var Þórir, far till Þórarinn sælingr. Véþormr, son till Vémundr den gamle, var en mäktig herse (hersir). Han flydde för kung Harald österut till Jämtland och röjde där skogar till bebyggelse. Hans son hette Hólmfastr, och hans systerson hette Grímr. De var på vikingafärd västerut och dräpte på Suðreyjar jarlen Ásbjörn skerjablesi och tog där som krigsbyte Álöf, hans hustru, och Arnheiðr, hans dotter, och Hólmfastr fick henne på sin lott och överlämnade henne i sin fars händer och lät henne vara trälkvinna. Grímr fick Álöf, dotter till Þórðr vaggagði, som jarlen hade varit gift med. Grímr for till Island och tog hela Grímsnes i besittning upp till Svínavatn och bodde i Öndurðunes fyra vintrar, och sedan vid Búrfell. Hans son var Þorgils, som var gift med Æsa, syster till Gestr Oddleifsson. Deras söner var Þórarinn vid Búrfell och Jörundr i Miðengi. Hallkell, Ketilbjörns halvbror på mödernet, kom till Island och var hos Ketilbjörn den första vintern. Ketilbjörn erbjöd sig att ge honom land. Hallkell tyckte att det var ovärdigt att ta emot land och utmanade Grímr att avstå land eller gå på holmgång (hólmganga). Grímr gick på holmgång mot Hallkell nedanför Hallkelshólar och föll där, och Hallkell bodde där sedan. Hans söner var Otkell, som Gunnarr Hámundarson dräpte, och Oddr vid Kiðjaberg, far till Hallbjörn, som dräptes vid Hallbjarnarvörður, och Hallkell, far till Hallvarðr, far till Þorsteinn, som Einarr hjaltlänningen dräpte. Hallkell Oddssons son var Bjarni, far till Hallr, far till Ormr, far till Bárðr, far till Valgerðr, mor till Halldóra, som biskop Magnús Gizurarson var gift med. Nu har vi kommit till Ingólfrs landnam (landnám). Och de män som nu räknas upp har bott inom hans landnam. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 13 (maskinöversättning) Kapitel 13 Þorgrímr bíldr, Önundr bílds bror, tog alla land i besittning ovanför Þverá och bodde vid Bíldsfell. Hans frigivne (leysingi) var Steinröðr, son till Melpatrix från Irland. Han fick alla Vatnslönd och bodde på Steinröðarstaðir. Steinröðr var den vänaste av män. Hans son var Þormóðr, far till Kárr, far till Þormóðr, far till Brandr, far till Þórir, som var gift med Helga Jónsdóttir. [Hrolleifr, son till Einarr, son till Ölvir barnakarl, kom till Leiruvágr när allt längs havet var bebyggt. Han tog land i besittning fram till Steinröðrs land, allt utanför Öxará, som flyter genom Þingvöllr, och bodde i Heiðabær några vintrar. Då utmanade han Eyvindr i Kvíguvágar till holmgång (hólmganga) eller landförsäljning, och Eyvindr valde hellre att de bytte land. Eyvindr bodde några vintrar därefter i Heiðabær och for sedan till Rosmhvalanes till Bæjarsker, men Hrolleifr bodde sedan i Kvíguvágar och är höglagd där. Hans son var Svertingr, far till lagsagomannen (lögsögumaðr) Grímr vid Mosfell]. Ormr den gamle, son till jarlen Eyvindr, son till jarlen Arnmóðr, son till jarlen Nereiðr den gamle, Ormr tog land i besittning öster om Varmá till Þverá och runt hela Ingólfsfell och bodde i Hvammr. Hans son var Darri, far till Örn. Jarlen Eyvindr var med Kjötvi den rike mot kung Harald i Hafrsfjord. Álfr den egdske flydde för kung Harald från Agder ur Norge. Han for till Island och kom med sitt skepp till den mynning som är uppkallad efter honom och heter Álfsóss. Han tog alla land i besittning utanför Varmá och bodde vid Gnúpar. Þorgrímr Grímólfsson var Álfrs brorson. Han for ut med honom och tog arv efter honom, eftersom Álfr inte hade något barn. Þorgrímrs son var Eyvindr, far till goden (goði) Þóroddr och Özurr, som var gift med Bera, dotter till Egill Skalla-Grímsson. Þorgrímrs mor var Kormlöð, dotter till irernas kung Kjarvalr. [Goden Þóroddrs dotter var Helga, mor till Grímr glömmuðr, far till Ingjaldr, far till Grímr, far till Börkr, far till Ragnhildr, mor till Valgerðr, mor till herr Erlendr, far till Haukr]. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 14 (maskinöversättning) Kapitel 14 Þórir haustmyrkr tog Selvágr och Krýsuvík i besittning, och Heggr, hans son, bodde vid Vágr. Böðmóðr, hans andre son, var far till Þórarinn, far till Súgandi, far till Þorvarðr, far till Þórhildr, mor till Sigurðr Þorgrímsson. Molda-Gnúps söner bebyggde Grindavík, som tidigare är skrivet. Steinunn den gamla, Ingólfrs frändekvinna, for till Island och var hos Ingólfr den första vintern. Han erbjöd sig att ge henne hela Rosmhvalanes utanför Hvassahraun, men hon gav en fläckig kappa (hekla) för det och ville kalla det köp. Hon tyckte att det var säkrare mot att det rivs upp. [Herlaugr, Skalla-Grímrs bror, hade varit gift med Steinunn. Deras söner var Njáll och Arnórr]. En man hette Eyvindr, Steinunns frände och fosterson. Åt honom gav hon land mellan Kvíguvágabjörg och Hvassahraun. Hans son var Egill, far till Þórarinn, far till Sigmundr, far till Þórarna, mor till Þorbjörn i Krýsuvík, [och Álöf, mor till lagmannen (lögmaðr) Finnr, och Freygerðr, mor till Loftr, far till smeden Guðlaugr. Herjólfr, den som det tidigare berättades om, var Ingólfrs frände och fosterbror. Därför gav Ingólfr honom land mellan Reykjanes och Vágr. Hans son var Bárðr, far till den Herjólfr som for till Grönland och kom in i havsgärdena (hafgerðingar). På hans skepp fanns en man från Suðreyjar. Han diktade Hafgerðingadrápa. Där är detta början: Alla lyssne till vår bägare av de mörka fjällens Dvalins hall]. [osäker tolkning] Ásbjörn Özurarson, Ingólfrs brorson, tog land i besittning mellan Hraunholtslækr och Hvassahraun, hela Álftanes, och bodde på Skúlastaðir. Hans son var Egill, far till [Özurr, far till] Þórarinn, far till Óláfr, far till Sveinbjörn, far till Ásmundr, far till Sveinbjörn, far till Styrkárr, [far till Hafr-Björn, far till Þorsteinn och Gizurr i Seltjarnarnes]. ## Landnámabók - Fimmti hluti, kap. 15 (maskinöversättning) Kapitel 15 Nu har vi gått igenom de landnam som vi har hört att det har funnits på Island, och dessa landnamsmän (landnámsmenn) har varit de förnämsta i Sydlänningarnas fjärding (Sunnlendingafjórðungr): Hrafn den dumme, Ketill hængr, Sighvatr den röde, Hásteinn Atlason, Ketilbjörn den gamle, Ingólfr, Örlygr den gamle, Helgi bjóla, Kolgrímr den gamle, Björn gullberi, Önundr breiðskeggr. Så säger kunniga män att landet blev helt bebyggt på sextio vintrar, så att det sedan inte har blivit tätare bebyggt. Då levde ännu många landnamsmän och deras söner. När landet hade varit bebyggt i sextio vintrar var dessa hövdingar de mäktigaste i landet: i Sydlänningarnas fjärding Mörðr gígja, goden (goði) Jörundr, goden Geirr, Þorsteinn Ingólfsson, Tungu-Oddr, och i Västfjordingarnas fjärding Egill Skalla-Grímsson, Þorgrímr Kjallaksson, Þórðr gellir, och i norr Miðfjarðar-Skeggi, Þorsteinn Ingimundarson, Guðdælerna, Hjaltis söner, Eyjólfr Valgerðarson, goden Áskell, och i Östfjordingarnas fjärding Þorsteinn den vite, goden Hrafnkell, Þorsteinn, far till Síðu-Hallr, Þórðr Freysgoði. Hrafn Hængsson hade då lagsagan (lögsaga). Så säger visa män att några landnamsmän som har bebyggt Island har varit döpta, de flesta av dem som kom västerifrån över havet. Som exempel på det nämns Helgi den magre och Örlygr den gamle, Helgi bjóla, Jörundr den kristne, Auðr den djuptänkta, Ketill den enfaldige och ännu fler män som kom västerifrån över havet, och några av dem höll väl fast vid kristendomen till sin död. Men det gick sällan vidare i ätterna, för några av deras söner reste tempel (hof) och blotade, och landet var helt hedniskt i nära hundra vintrar. ## Landnámabók - Viðauki Skarðsárbókar, kap. 1 (maskinöversättning) 1. Om svältvintern En stor svältvinter (óaldarvetr) inträffade på Island under hednisk tid vid den tid då kung Harald gråfäll föll och Håkon jarl tog makten i Norge. Den har varit den värsta på Island. Då åt man korpar och fjällrävar, och mycket otjänligt som inte borde ätas åts, och somliga lät döda gamla och försörjningsberoende (ómagar) och störta dem utför klippor. Då svalt många människor ihjäl, och somliga gav sig ut för att stjäla och blev för det fredlösa och dräpta. Då dräpte de fredlösa (skógarmenn) själva varandra, eftersom det hade antagits i lag på Eyjólfr Valgerðarsons råd att den som dräpte tre fredlösa skulle frigöra sig själv. Åttio vintrar senare inträffade ett annat missår. Det började den vinter då Ísleifr tog biskopsvigning av Albert, biskop i Bremen. Det var på kung Harald Sigurdssons tid. Men den första vintern som biskop Ísleifr var på Island var mannadöden av svält som störst på Island. Då åts allt som tanden fick fäste i. Och på sommaren lät biskopen avlägga löfte på tinget att man skulle fasta den tolfte dagen i jul i tre år, eftersom man gjorde så i Herford i Sachsen, där biskopen hade gått i skola. Då var det så snörikt överallt att de flesta gick till fots till alltinget (alþingi). Och när löftet var avlagt blev vädret genast bättre, och sommaren blev den bästa, och vintern därefter var så god att ingen tjäle kom i jorden, och man gick barfota till mässorna vid jul, och byggde hus och lade gärdesgårdar under þorri. Nästa sommar därefter antogs i lag att man alltid skulle fasta den tolfte dagen i jul, om den inte inföll på en söndag. Biskop Ísleifrs son var biskop Gizurr. ## Landnámabók - Viðauki Skarðsárbókar, kap. 2 (maskinöversättning) 2. Om Hofverjarna i Vápnafjörðr Bjarni Skegg-Broddason hämtade timmer till ett eldhus (eldhús) från Norge och byggde ett eldhus i Krossavík, trettiofem famnar långt och fjorton alnar högt och fjorton alnar brett. Därför kallades han Bjarni huslång. Han drunknade, själv sjunde, på Skjálfandi när han for till tinget. Broddi Þórisson, Bjarni huslångs brorson, flyttade den stora hallen (skáli) från Krossavík till Hof och lät uppföra den där. Den var då tjugofem famnar lång och tretton alnar bred och tretton alnar hög. Broddi var en högst ansedd man och blev utblottad. Han for då västerut till Hólar i Hjaltadalr till biskop Ketill Þorsteinsson och dog där hos honom. ## Landnámabók - Viðauki Skarðsárbókar, kap. 3 (maskinöversättning) 3. Ätter från Ragnarr loðbrók Sigurðr, son till kung Sigmundr, som kallades Fáfnisbani, och Brynhildr Buðladóttir hade en dotter som hette Áslaug. Hon fostrades hos jarlen Heimir i Hringdalir, till dess att han dräptes. Ragnarr loðbrók, son till Sigurðr hringr, var gift med Þóra, dotter till götajarlen Herröðr. Deras barn var Agnarr och Eiríkr och Ólöf, som engelsmännens jarl Hunda-Steinarr var gift med. Deras son var Björn, far till Auðunn skökull, far till Þóra moshals, mor till Úlfhildr, som Guðbrandr kúla var gift med; deras dotter var Ásta, mor till kung Olav den helige. En annan son till Hunda-Steinarr och Ólöf hette Eiríkr. Han var far till Sigurðr bjóðaskalli, far till Víkinga-Kári, far till Böðvarr och Vigfúss och Eiríkr på Ofrustaðir, far till Ástríðr, mor till kung Olav Tryggvason. Vigfúss dotter var Ástríðr, mor till Víga-Glúmr, far till Vigfúss, far till Bergr, far till Steinunn, mor till Þorsteinn ranglátr, far till Guðrún, mor till Halla, mor till Flosi, far till Valgerðr, mor till lagmannen (lögmaðr) herr Erlendr, far till lagmannen herr Haukr. Hersen (hersir) Böðvarrs dotter hette Ólöf, som Teitr Ketilbjarnarson från Mosfell var gift med; deras son var Gizurr den vite, far till biskop Ísleifr, far till biskop Gizurr. Ragnarr loðbrók var senare gift med Áslaug, dotter till Sigurðr Fáfnisbani. Sigurðr orm-i-öga var deras son, och Hvítserkr och Björn järnsida och Ívarr den benlöse och Ragnhildr. ## Landnámabók - Viðauki Skarðsárbókar, kap. 4 (maskinöversättning) 4. Om Halvdan svarte Halvdan svarte, upplänningarnas kung, son till Guðröðr ljómi, var gift med Þóra, dotter till Haraldr gullskeggr, sygnernas kung, och Sólvör, dotter till jarlen Hundólfr från Firðir, syster till jarlen Atli den smale. Halvdans och Þóras son var Haraldr. Och när han var ung dog hans mor, och pojken litet senare. Litet senare fick Halvdan Ragnhildr, dotter till Sigurðr hjörtr. Sigurðrs mor var Áslaug, dotter till Sigurðr orm-i-öga. Deras son var Harald hårfagre. Och när han var tio vintrar drunknade Halvdan, hans far, på Ringerike i den sjö som heter Rönd, när han åkte på isen. Isen brast då de kom till en vak där boskapen vattnades utanför Sverðsstaðir i Rykinvík, och han drunknade där och hela hans följe. Då tog Harald kunganamn. Och när han var tjugo lade han först Sygnafylki under sig, och jarlen Atli hade aldrig betalat skatt. Och sedan lade han hela Norge under sig, som det sägs i hans saga. ## Landnámabók - Viðauki Skarðsárbókar, kap. 5 (maskinöversättning) 5. Om kung Vatnarr och hans ättlingar En kung hette Víkarr, son till Haraldr, egdernas kung. Hans son var kung Vatnarr, den som har en hög söder om Hákonarhella. Det fanns en köpman i Norge som berättade Vatnarrs saga när de seglade fram längs landet, och han sade att denne hade varit en namnkunnig man. Och när han låg vid Vatnarshaugr drömde han att kung Vatnarr kom till honom och talade till honom: "Du har berättat min saga, det vill jag löna dig för. Leta efter gods i min hög, så kommer du att finna." Han letade och fann där mycket gods. Så berättas det att när kung Harald hårdråde låg vid Glaumsteinn i Halland med sin här, såg de där en stor hög på strandhällen och en annan litet högre upp. Han frågade vilka som var lagda där, men ingen kunde säga det. Och natten efter att han hade frågat detta drömde Sigurðr den vite att en man kom till honom i härkläder och kvad detta: Snjallr äger högen på hällen. Hjaldr har en alltför kall boning. Väck i dag blod, ni krigare. Nu är seger på spjuten. Härskaren minns det, att Hilds duk rödfärgade jag skrattande, skölden kallar jag så, med skavat svärd först i striden. Samma natt drömde Björn bukkr att en annan man kom till honom i samma utrustning och kvad en strof (vísa): Min boning stod sedan brödernas hall brann, var och en gick fram för den andre, och vi djärva höll fältet, här föll vi då. Hjaldr berömmer modet inför fursten. Strider sker alltför sällan. Det gläder oss att jag vet att du ger Viðrir glada fallna. [osäker tolkning] Och när kung Harald kom till Norge sade Kári den svarte, Þjóðólfr från Hvinirs frände, till honom att de var söner till kung Vatnarr, Snjallr och Hjaldr, och hade varit de största krigarna. Snjallr var far till Einarr, far till Ölvir barnakarl. Hans söner var Steinmóðr och Steinólfr och Grímr och Einarr, far till Hrolleifr, far till Svertingr, far till Grímr vid Mosfell, och Óleifr breiðr, far till Þormóðr skafti och Ófeigr grettir. Så säger somliga att Guðbrandr kúla var son till Ófeigr breiðr. Men Hjaldr var far till Grímr, far till Björn buna. Björn buna var gift med Vélaug, syster till Vémundr den gamle. Deras söner var Ketill flatnos och Hrappr och Helgi, far till Helgi, far till Heyangrs-Björn, som var en mäktig och namnkunnig herse (hersir) i Sogn. ## Landnámabók - Viðauki Skarðsárbókar, kap. 6 (maskinöversättning) 6. Om Yxna-Þórir En namnkunnig och rik man i Agder hette Yxna-Þórir. Han ägde tre öar med åttio oxar på var och en. Och när kung Harald hårfagre begärde strandhugg (strandhögg) av honom, gav han honom en av öarna och alla oxarna med. Därför kallades han Yxna-Þórir, och från honom härstammar många stormän på Island och i Norge. Þórirs son var Ósvaldr, far till Ölvir den vite, far till Þorsteinn den vite, far till Þorgils, far till Brodd-Helgi, far till Víga-Bjarni.