# Króka-Refs saga > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Króka-Refs saga (verk:saga:kroka_refs_saga) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## kap. 1 (maskinöversättning) 1. Refs släkt och beskrivning I kung Håkon Adalstensfostres dagar bodde ute på Island i Breiðafjörðr, på den gård som heter Kvennabrekka, en man som hette Steinn. Hans hustru hette Þorgerðr. Hon var Oddleifs dotter, syster till Gestr från Barðaströnd. Steinn var en rik man och en mycket god bonde och då mycket gammal. De hade en son som hette Refr. Han var stor till växten redan i unga år, vacker till utseendet och svårhanterlig. Ingen kände till hans styrka. Han satt vid elden, och han hade inget annat för sig till sysselsättning än att vältra sig för fötterna på de människor som gick där. De båda makarna tyckte det var mycket illa att deras son så litet ville ta efter andra människors seder. Han kallades dåre av de flesta. ## kap. 2 (maskinöversättning) 2. Om Þorbjörn på Sauðafell En man hette Þorbjörn, rik och svårhanterlig och en stor dråpare och den värsta våldsman. Han hade bott i alla landsfjärdingarna. Hövdingarna och hela allmogen hade drivit bort denne man, var och en från sin landsfjärding, för hans våldsamhets och dråps skull. Han hade aldrig betalat någon man böter. Hans hustru hette Rannveig. Hon var dum och hårdhjärtad, och det sades att Þorbjörn skulle ha begått färre ogärningar om hon inte hade eggat honom. Þorbjörn hade nu köpt det land som heter Sauðafell. Många människor som tidigare hade hört talas om honom fruktade nu mycket för Þorbjörns ankomst. Det var ett kort stycke mellan Þorbjörns och Steinns gårdar, och mellan dem rann en å som skilde deras marker åt. Och när Þorbjörn hade bott där en tid började hans boskap ta sig in på Steinns mark, eftersom han hade mycket betande boskap. En gång kom Steinn för att tala med Þorbjörn, sin granne, och sade: ”Så har det varit att du har bott i grannskapet med mig i två vintrar, och det har varit snarare gott än ont mellan oss, men du sägs vara en man som inte är omtyckt av allmogen. Jag har inte haft något ont att erfara av dig eller av din egendom allt hittills, men nu tar sig din boskap in på mina ängar, och de betas av. Nu vill jag att du låter dig rätta efter mina ord och låter vakta boskapen bättre än det har varit hittills. Det kan också vara så, eftersom jag inte är någon lögnare, att det finns någon som tror mina ord, av dem som tvistar med dig. Då kan jag framföra att du inte har visat mig någon orättfärdighet eller med orätt åtrått det som är mitt.” Þorbjörn sade att ingen hade talat så fridsamt och klokt med honom, och han sade att han trodde, om fler hade talat så, att det knappast hade behövts bättring och att han skulle ha begått färre dråp som drev folk på flykt [osäker tolkning] – ”det skall också visst bli bättre efter dina ord.” Därefter skiljs de åt. Þorbjörn låter sig så väl rätta efter Steinns ord att hans boskap aldrig gör honom skada. ## kap. 3 (maskinöversättning) 3. Om Þorbjörns övervåld Nu förflyter tiden till dess att Steinn blir sjuk. Han förkunnar att han inte skulle få fler sjukdomar, och sade att denna skulle räcka för att bli hans död. Han sade då till Þorgerðr, sin hustru: ”Jag ville att du sålde ditt land efter min död och for västerut till Barðaströnd till Gestr, din bror. Mitt sinne säger mig att Þorbjörn inte kommer att vara fridsam i bygden mot dig, fastän det har gått väl mellan oss. Jag anar att han nu tycker att ditt land är lättare att använda till bete än när jag var med.” Därefter dog Steinn. Nu vill Þorgerðr inte skiljas från landet, eftersom hon tyckte att det var vackert och gott i de flesta avseenden. Och inte lång tid efteråt blev Þorbjörns vaktande av boskapen sämre. Nu går hans boskap på Þorgerðrs ängar natt som dag. Det blir så mycket av detta gående att boskapen betar av allt hö på hemängen, och det var i två vintrar som boskapen måste slaktas av brist på hö. Þorgerðr talade ofta med Þorbjörn om att han skulle vakta boskapen bättre, och det hjälper inte. Nu försöker hon se om några vill köpa hennes land, men ingen sade sig vilja bo så nära Þorbjörn. Därför blev landet inte sålt. ## kap. 4 (maskinöversättning) 4. Þorbjörn dräpte Barði fårvaktaren Det omtalas att det i de häraderna fanns en man som hette Barði, den minste av alla män. Han kallades Barði den lille. Han var snabbast av alla män, och han sprang inte mindre än den bästa häst. Han hade skarp syn och var god på att känna igen ting. Han vaktade boskap om somrarna. Han var trofast och pålitlig i alla avseenden. Denne man träffade Þorgerðr vid vårtinget (várþing) och frågar om han vill ta tjänst hos henne för att vakta hennes boskap, och sade att han skulle få den lön som behagade honom. Hon förklarade också för honom att han ofta skulle behöva vakta mot Þorbjörns boskap, som gick på fel mark, och inte mindre än mot hennes egen, ”och sade honom både det ljuva och det ledsamma om vilka svårigheter som fanns mellan gårdarna. Barði svarar: ”Jag skulle inte hellre välja att vara någon annanstans än hos dig, så som du berättar om det. Det växer mig inte över huvudet att försvara ditt land mot andra mäns bete.” Barði far nu hem med Þorgerðr och tar itu med att vakta boskapen. Han bygger sig två hyddor, en vid fjället och en på ängarna vid ån som rinner där mellan gårdarna. Där har han ständigt sitt nattläger och försvarar så Þorgerðrs land mot Þorbjörns boskap att den aldrig kommer över ån. Han står på åbrinken och försvarar därifrån mot boskapen. Aldrig går han över ån. Þorgerðrs boskap ger nu god avkastning. Men de tidigare somrarna hade den inte gett något. Husfrun Rannveig tyckte att sommarskörden blev liten hos henne. Hon talar en dag med Þorbjörn och frågar vart boskapen drivs. Han sade att den gick om dagarna längs ån. ”Vad betyder det”, sade hon, ”att det finns en man hos Þorgerðr som förbjuder vår boskap de betesmarker som den har haft de senaste somrarna? Du handlar dock fel, Þorbjörn, när du har rusat mot de män som har varit helt oskyldiga, men låter denne dåre gå fram med sådan skamlöshet att han förbjuder vår boskap den mark som den vill ha.” ”Vem är den mannen?” sade Þorbjörn. ”Han heter Barði”, säger Rannveig, ”och är den minste och ynkligaste av män, och han ligger ute varje natt och hindrar vår boskap från att komma över ån.” Därefter tar Þorbjörn sin häst och rider över ån, och han kommer dit där Barði var vid hyddan. Þorbjörn sade då: ”Är det sant att du hindrar vår boskap från dessa betesmarker och slår den, så att den inte vågar beta i närheten av ån? Med det tillvägagångssättet har vi ingen nytta av boskapen.” Barði svarar: ”Det är inte lögn att jag aldrig låter din boskap komma in på vår mark, men det är inte sant att jag slår din boskap eller hindrar den från ditt eget land. Jag tror att ni nu kommer att få inte mindre sommarskörd än de tidigare somrarna. Ni har nu också kommit fram på ett bättre sätt.” Þorbjörn sade: ”Det förefaller mig troligare att du skall stå utan rätt än jag, eftersom du kan kallas fredlös (útilegumaðr) om det blir dåligt med insamlingen av boskapen i höst. Nu vill jag att du säger upp dig från detta arbete, annars kommer det inte att gå bra för dig.” Barði svarar: ”Så har jag oftast tagit tjänst som boskapsvaktare att jag har behållit min tjänst, och så har det varit hittills.” Þorbjörn hugger då Barði banehugg och drar honom sedan in i hyddan och rider sedan hem och berättade vad som hade hänt. Rannveig tyckte då att det var väl gjort och lät genast driva boskapen in på Þorgerðrs land. Boskapen går hem på hemängen och river ner hennes hövålm och gör mycket ont. Hon kommer ut och ser nötkreaturen stå över hela gården. Hon förstod att det betydde något ont, skickar folk för att driva bort boskapen, och de finner Barði dräpt i hyddan och berättade nu dessa nyheter för Þorgerðr. ## kap. 5 (maskinöversättning) 5. Refr hämnades Barði och dräpte Þorbjörn Hon går då in i eldhuset och ser Refr, sin son. Hon sade då: ”Alltid ryser mitt sinne när jag ser dig, du skam för din släkt, framför mina ögon, och tänker på hur stor olycksmänniska jag var när jag födde dig, din oförnuftiga varelse. En dotter vore bättre. Då kunde jag ge henne åt en man som vi kunde ha något stöd av. Men fastän vår mark betas av eller hövålmen rivs ner eller män dräps, så ligger du, din usling, och låter som om vi inte har något att bry oss om.” Refr reser sig då och sade: ”Hårdare kommer dina fler förebråelser att vara att höra, mor, när de första är sådana.” Han tar ner ett stort huggspjut. Steinn hade varit en stor vapenman. Refr går nu ut från gården och far fram på det sättet att han kastar spjutet framför sig och springer efter det. Þorbjörns huskarlar var i arbete och ser Refrs färd och känner igen mannen och hånar honom mycket. Refr styr kosan hem till Þorbjörns gård, och när han kommer fram till dörren ser han inga människor ute. Han hörde att kvinnor var i stugan och talade om huruvida Þorbjörn hade vaknat. Þorbjörn hade lagt sig ner för att sova. Refr bryter av den nedre delen av sitt spjut, går sedan raskt in och längs golvet i skålen. Þorbjörn hörde mannen och frågade vem som gick där. Refr svarar: ”Det är jag som går här nu.” ”Vem är du?” sade Þorbjörn. ”En man från en annan gård”, säger Refr. ”Ett namn har du väl ändå”, sade Þorbjörn. ”Jag heter Refr” – och i det kliver Refr in på golvet framför den slutna sängen [osäker tolkning]. Þorbjörn hade kastat av sig kläderna och sade: ”Mycket sviker det mig nu, när jag inte känner igen dig. Kom välkommen, Refr, eller vad är ditt ärende hit?” Refr sade: ”Mycket beror det på dig vad det skall vara.” ”Hur så?” säger Þorbjörn. Refr svarar: ”Jag har kommit för att begära böter för dråpet på Barði, min huskarl. Jag skall vara nöjsam och ta det som är minst för dig att avstå, men som ändå är en heder för mig att ta emot. Det är en heder för mig att du aktar mina ord, eftersom du har dräpt en maktlös man.” Þorbjörn klär sig nu snabbt och sade: ”Väl begärs sådant, och det kan vara så att jag betalar något. Eller också inte mindre det andra, att jag varken betalar för denne eller för någon annan.” Refr sade: ”Det är hederligare att du låter något komma i utbyte.” Þorbjörn sade: ”Eftersom du talar så väl därom, så skall något komma i utbyte.” Han var nu klädd, trevar nu nedåt längs sängkanten, griper där upp en stor kniv, gjord i ett stycke järn, och därtill en brynsten. Þorbjörn tog då ett svärd i handen och räckte sedan kniven och brynstenen mot Refr och sade: ”Åt den veke skall man bjuda det veka.” I det stöter Refr spjutet mitt i Þorbjörn. Þorbjörn föll baklänges och kunde inte dra svärdet. Det var också fridsbundet, och det kom dessutom hastigt på. Refr stängde då dörren till den slutna sängen och vänder sedan mot ytterdörren. I detsamma stängdes dörren till stugan. En stor vedstapel av drivved stod framför karldörren. Refr tog det rådet att han sprang in i vedstapeln, eftersom han visste att Þorbjörns huskarlar var på väg och att man genast skulle märka honom om han gick hemåt. Kvinnorna hade hört samtalet och blev nyfikna. De såg då blod rinna längs golvet. De ropade då på huskarlarna, och när de kom dit ser de Þorbjörn dräpt. De letar efter Refr och finner honom inte. Ingen tyckte sig ha sett honom gå hem. Om kvällen upphörde sökandet. Refr gick då ut ur vedstapeln och hem. Han väcker sin mor och bad henne gå ut. Hon gjorde så, och när de kom ut frågade hon om Þorbjörn hade betalat något för dråpet på Barði. Refr kvad en vers: Mig bjöd den präktige måsbanans eldars förstörare i dag en bred, knappast var det godtagbart som förlikning, kniv och brynsten. Ormens marks [osäker tolkning] har jag med vår sårens huggorm ur händerna hjärtats stig hos böjaren utforskat och dräpt honom. ”Säg du, lyckligaste av män”, sade hon. ”Ta du nu två hästar här vid gården och för dem hit till mig.” ## kap. 6 (maskinöversättning) 6. Refr kom till Gestr Oddleifsson På den ena lades där en sadel, och den andra var försedd med väskor. I dem fanns goda dyrbarheter. Refr tog då också goda kläder. Han verkade då vara den mest stridbare man. Þorgerðr sade då: ”En man heter Grímr, som bor här ett kort stycke fram i dalen på vårt land. Han skall vara din vägvisare, och jag skickar dig västerut till Barðaströnd till Gestr, min bror. Jag vill att du är där till dess att förlikning har ingåtts för detta dråp.” Refr far nu sin väg och stannar inte förrän han kommer till Hagi. Refr fick där ett gott mottagande. Och när fränderna började tala med varandra frågar Gestr om Refr hade några nyheter att berätta. Refr sade att han inte hade några. ”Vet du ändå några?” säger Gestr. Refr sade att det inte var omöjligt och berättar sådant som han hade varit med om. Gestr sade att han helt säkert skulle hålla honom hos sig och frågade om han var någon idrottsman. Refr sade att det var långt därifrån. Gestr sade: ”Jag ser på dig att du är den störste idrottsman i något avseende, och det kommer jag snart att se vad det är.” Refr stannar nu där en tid. ## kap. 7 (maskinöversättning) 7. Gestr skaffar Refr virke En gång kommer Gestr för att tala med Refr och sade: ”Nu vet jag vad du har för färdighet. Du är en mästersmed, om du vill. Jag har lagt märke till att när du har tagit en remkavle, så har du varken täljt den vind eller sned och inte ojämn, och det som du har tagit dig an har varit mycket skickligt gjort.” ”Det kan vara så”, säger Refr, ”eftersom jag aldrig har snickrat.” Gestr säger: ”Jag vill pröva det. Jag vill att du gör mig en sälbåt.” Refr sade: ”Skaffa då virke och snickarverktyg så att allt är mer än nog, eftersom det är många människors sätt att, om det inte blir bra, skylla på att det har anskaffats slarvigt. Jag vill också att ingen människa är nyfiken på detta bygge, eftersom det sägs, om det blir bra, att någon skall ha kommit dit som skall ha lärt mig.” Gestr låter nu bygga ett stort båthus och dra dit mycket virke. Ett handelsskepp (knörr) hade brutits sönder vid Gestrs strand. Han hade köpt upp skeppsvirket. Allt detta virke låter Gestr föra till Refrs båthus och likaså alla spikarna. Gestr hade också osmitt järn, och Refr sade att han ville ta det till sig, och sade att han själv ville smida spik. Snickarverktyg av alla slag lät Gestr bära dit, likaså en ässja och kol. Då sade Gestr: ”Nu har jag låtit bära allting till ditt båthus så att inget mer kommer att behövas, även om där byggdes ett lastskepp (byrðingr) som väl kunde fara till andra länder.” Refr sade att han inte kunde göra mer, hur det än skulle lyckas. Nu börjar Refr bygga. Han stiger upp tidigt men kommer sent hem. Så fortgår det i tre månader. Det var en morgon som Gestr skickade sin förtrogne till båthuset och ber honom ta reda på hur det går med sälbåten, och sade att det var att vänta att den skulle vara färdig, även om han kunde mycket litet. Den som skickades for och kom dit så att Refr inte märkte honom, och han betraktar bygget noggrant. Han far hem och säger till Gestr att en sådan sälbåt inte ofta torde ses – ”för det har inte kommit större skepp hit ut.” Gestr bad honom inte lägga något till. Så förflöt nu två månader. ## kap. 8 (maskinöversättning) 8. Refr bygger ett havsgående lastskepp Det var en morgon, när Gestr var uppe, som han ser att Refr ligger i sin säng. Gestr tar i honom och sade: ”Länge sover du nu, frände. Är sälbåten färdig nu?” ”Man kan säga”, säger Refr, ”att relingen nu är lagd, och jag kommer inte att göra mer nu förrän du ser den.” ”Vi två skall då gå dit i dag”, säger Gestr, ”och se detta bygge.” Gestr går då till båthuset med få män, eftersom han inte ville att allmogen skulle se det, om det var oskickligt. Och när han kom dit stod där ett väl havsgående lastskepp (byrðingr). Gestr betraktar noggrant detta skepp och tycker att hans skicklighet är mycket värd, eftersom han inte tidigare hade byggt något skepp, och tackar honom nu för bygget. ”Jag vill nu löna dig för det genom att ge dig detta skepp.” Refr sade att han gärna ville ta emot det. Nu blir detta känt vida omkring, att Refr Steinsson har byggt ett havsgående lastskepp. Det ansågs vara sällsynta nyheter här, eftersom han av många kallades förståndslös. Det hade hänt att det hos hans far hade bott en norsk man och hans son. De var jämnåriga, östmannens son och Refr. Östmannens son hade som leksak ett skepp som hade varit gjort i Norge så likt havsgående lastskepp som möjligt. Och innan östmannens son for bort gav han Refr detta skepp, och det hade Refr haft till förströelse i eldhuset för att snickra efter det. Nu lider denna vinter mot sitt slut, och lekarna tar sin början. ## kap. 9 (maskinöversättning) 9. Refr dräpte Gellir och gör sig redo för Grönland En man nämns Gellir. Han var en stor sjöfarare, var varannan vinter i Norge och varannan här, en mycket larmande man och höll mycket av glädje. Hans mor bodde ett kort stycke därifrån, på det ställe som hette Hlíð. Hon hette Sigríðr och var mycket rik. Hennes man var död, och därför kallades Gellir Sigríðarson. Gellir deltog mycket i lekarna, och han var den kraftigaste av dem som var där. Det var en dag som Gellir for till lekarna med några män i Hagi. Gellir frågade om Refr ville fara med honom. Refr sade att lekar inte passade honom och sade att han inte skulle fara. Gellir frågade då om Refr ville lösgöra sig och brottas med honom. Refr sade att han inte skulle göra det. Gellir hoppar då av hästen och anfaller Refr och sade: ”Hör på detta oerhörda, att du säger att du inte brottas när jag vill. Du skall nu brottas mot din vilja, fastän du inte vill.” Han försöker på många sätt att fälla Refr och får honom inte fälld. Refr undviker honom medan Gellir anfaller som mest. Men när Gellir saktar sitt anfall tar Refr med ena handen under Gellirs byxbälte och med den andra mellan skulderbladen och kastar honom en bit ifrån sig på isen. Gellir kommer ner på armbågarna, och båda spricker, och hans panna blir blå. Han sprang snabbt upp och hoppade upp på hästen och tar ett spjut, lyfter spjutskaftet och slår mot Refr. Det träffar honom på axlarna och studsar uppåt och kom i huvudet. Han tog ingen skada av det. Gellir rider bort med sina följeslagare, och de skryter mycket. Gellir säger sig ha slagit Refr två stora slag och sprider detta vida omkring och sade att Refr inte skulle hämnas. Refr låtsades som om han inte visste om det. Gestr hade inte varit hemma. Efter jul tjärar Refr sitt skepp och utrustar det. Gestr skaffar all rigg. Det omtalas att Gellir skulle ut på en resa, och hans väg gick förbi båthuset, och Gellir tittar på skeppet. En man for med honom. Refr hör att Gellir har kommit, springer fram under skeppet med sin snickaryxa och mot Gellir. Refr sade: ”Nu skall jag gälda dig två slag med ett.” Hugget träffade sidan, och yxan gick där in i bukhålan. Gellir föll död till marken, och hans följeslagare red bort. Refr gick hem, och han och Gestr möttes. Han sade: ”Lyckosam ser du ut nu, frände, eller vad finns det för nyheter nu?” Refr kvad: Röd blev sköldkantens gudinna, beslutet drevs fram denna dag, flodens eldsböjare högg jag, den ryktbare, i Gellirs blod. Nu räknar jag det som hämnat, och åt korpen fångades varm svett, om sådant talas inför kloka män, ett hugg för två. ”Lyckligaste av män”, säger Gestr. ”Det skulle jag ha valt, när jag hörde det spridas vida omkring att Gellir hade slagit dig två slag, att du hade gjort något sådant. Men vad har du nu för planer?” Refr säger: ”Jag tänker styra mitt skepp till Grönland.” Gestr sade: ”Nu valde du det som jag ville, eftersom du inte kommer att ha god fred i Norge när detta dråp blir känt. Nu skall jag skaffa er besättning till skeppet och ge dig den andel av egendomen som du vill ha, och sedan skall din mor och jag göra upp oss emellan som vi finner för gott.” Refr utrustar nu sitt skepp, och raska bondsöner väljer att följa honom. Gestr skickar iväg honom väl försedd, och vid avskedet sade Gestr till Refr: ”Om det inte blir dig förunnat att komma tillbaka, då vill jag att du låter skriva ner en berättelse om din färd, eftersom den kommer att tyckas märklig av några, för jag tror att du är den andre störste vise mannen i vår släkt. Något gott kommer också att komma av dig. Jag uttalar nu också den önskan att samme han som har skapat solen må stärka dig till goda ting.” Refr tackar Gestr väl för hans bidrag. ## kap. 10 (maskinöversättning) 10. Refr kom till Grönland och gifter sig Nu skiljs de åt, och Refr seglar ut till havs. Färden går honom väl tills de får syn på Grönland, och sedan driver de omkring länge, och de förs då norrut längs landet. Till sist kommer de till en fjord långt norrut i obygden. Glaciärer gick hela vägen söderut ut i havet. Och eftersom de var omtumlade av havet längtade de efter land. De lade sig för ankar. Refr rodde då i land, och han gick upp på det högsta berget för att se sig omkring. Han såg att fjorden som de hade kommit till skar sig långt in i landet, och att två uddar gick omlott i fjorden. Han for då tillbaka till sitt skepp. På morgonen bad han dem då föra in skeppet tills fjorden tog slut, och så gjorde de. Men när de kom till uddarna såg de att där började en stor och lång fjord. Och när de kom till fjordens botten fanns där en god hamn. Skog växte överallt på sluttningarna, och där fanns gröna backar. Glaciärer omgärdade där allt på båda sidor. Där fanns en mängd djur. Drivved låg där längs alla stränder, och jakt och fiske fanns i överflöd. De kunde då inte bege sig till bygderna. Där byggde de en stor skåle och inrättade sig väl. Där var de under vintern. Där byggde Refr en färja, och de utrustade den på våren för färd till bygderna, men lade upp handelsskeppet där. Sedan seglade de till bygden och kom till en vikkant. Ett kort stycke upp därifrån stod en gård. Där bodde den man som hette Björn. Han var gift och hade en dotter som hette Helga. Hon var vacker och klok, och hon ansågs vara det bästa giftet i den bygden. Refr säljer inte sina varor och åtar sig snickeriarbete. Björn talar med Refr och frågar om han vill låta sig lejas för att bygga hus på hans gård. Refr samtycker till det, och sedan gör de upp. Refr började nu bygga husen på gården och gör den praktfull. Den gården heter Hlíð. På andra sidan av det näs som sträckte sig ut där stod den gård som hette Vík. Där bodde den man som hette Þorgils och kallades Víkrskalli. Han var illasinnad och skvallersjuk och listig. Han var en mycket svårhanterlig man, och alla tyckte att det var illa att ha med honom att göra. Han hade kommit upp i åren och var gift. Hans äldste son hette Þengill, den andre Ormr, den tredje Þorsteinn, den fjärde Geirr. Hans dotter hette Ólöf. Hon var gift med den man som hette Gunnarr. Þengill hade friat till Helga, och hon ville inte gifta sig med honom. Refr är nu hos Björn och bygger husen på hans gård, och då friar han till Helga. Björn tog väl emot det. Rådgivare åt honom var den man som hette Þormóðr. Han var Helgas fosterfar. Han ivrade mycket för att detta gifte skulle komma till stånd, och det slutade med att kvinnan blev lovad åt Refr och bröllopsdagen bestämdes. Sedan kom detta gifte till stånd med det villkoret att Refr och Helga skulle överta gården i Hlíð, men Björn ville vara utan eget bo och bo hos dem. Våren därefter övertar Refr gården och samlade snabbt egendom. Han snickrade för stora summor. Helga var också en stor kvinna med driftighet. Och när de hade varit tillsammans en kort tid dog Björn. Därnäst blev Refr och Helga förunnade söner. De fick en son som hette Steinn. Två vintrar senare fick de en annan som hette Björn. Bröderna var de mest lovande män. Refr bodde åtta vintrar på Grönland på samma gård. ## kap. 11 (maskinöversättning) 11. Þorgils och hans söner tänder ett ont rykte om Refr Under den vintern hade han ett skepp under byggnad, en stor färja, och båthuset låg ute vid det näs som sträckte sig fram mellan Vík och Hlíð. Han gick dit tidigt men därifrån sent. Han låste in sin snickaryxa där i båthuset om nätterna och gick tomhänt hem. Det var en kväll som han gick hem så som han brukade. Refr fick syn på en isbjörn ute på näset. Björnen skyndar nu på sin färd när den såg en ensam man. Refr tycker då att han har farit oförsiktigt fram. Det låg nysnö på marken, och spåren syntes tydligt, vart man än skulle följa dem. Refr såg inte någon möjlighet att gå emot björnen obeväpnad. Han vänder nu tillbaka till båthuset och tog yxan, låser sedan båthuset, vänder nu dit där björnen hade varit, och då var den död. Bröderna, Þorgils söner, hade övervunnit björnen när de hade kommit från fisket. Refr gick då hem. Där skall nu berättelsen tas upp att Þorgils söner kommer hem. Deras far frågade vad de hade fiskat. De sade att de inte hade fiskat något – ”men vi har fångat en isbjörn.” Þorgils sade: ”Stor är er försörjning som ni ger vårt hushåll, och få kan göra så mycket.” Þengill sade: ”Det var nära att vi två skulle ha fått litet av denna fångst, om inte Refr den omanlige (inn ragi) hade visat sitt mod. Jag tror att det aldrig har kommit ett mer dådlöst huvud till Grönland än det han bär, eftersom mansspår leder från båthuset, och han hade vänt tillbaka, och det var urin stänkt i spåren.” Þengill talade då om Refr med många nedsättande ord. Þorgils, hans far, teg. Þengill frågade varför han teg – ”eller vet du inte, far, vem Refr den omanlige är?” Þorgils sade: ”Om sådant är det illa att tala, och Grönland skulle alltid bära röd kind när det hörde Refr nämnas, eftersom jag såg, när han nyss hade kommit hit, att Grönland redan hade dragits över sig den största skam. Därför har jag haft litet med honom att göra, att han, när jag var på Island, inte var till sinnes som andra karlar, utan han var kvinna var nionde natt och behövde då en karl, och därför kallades han Refr den omanlige, och det gick alltid otroliga historier om hans oerhörda beteende. Nu ville jag därför att ni inte hade med honom att göra.” Nu avslutar de sitt samtal. Nu fars det efter björnslakten. Men var som helst Þorgils söner kom, där för de fram detta onda tal och tänder det överallt, att Refr har förvisats från Island för omanlighets skull och köpts bort för någon summa pengar. De förde detta smädelsetal till växt, och det går så i folkmun att Refr blir varse det. Han låtsas inte om att han vet det, men det skepp som han har under byggnad utrustar han i allt så väl som möjligt. Han låter slakta mycket under hösten, men en del av sin boskap säljer han mot grönländska varor. Refr håller ett stort höstgille och bjuder in sina vänner, men i hemlighet sålde han sitt land mot lösöre. Han ställer också det villkoret att han skall lämna landet fritt vid halvårsskiftet och sända de andra bud därom. Han har med sig många raska män, inte färre än tolv. Refr hade blivit mycket rik. Detta var i tvåmånaden (tvímánaðr). ## kap. 12 (maskinöversättning) 12. Refr dräper fadern och sönerna och försvann bort Det var en dag som Þormóðr kom för att tala med Refr och sade: ”Så ont rykte har nästan all allmoge om dig, och upphovsmännen till det är Þorgils och hans söner. Men när jag ivrade för att giftet skulle komma till stånd mellan dig och Helga, tänkte vi gifta bort henne med en duglig karl, och så tror jag att du är. Men alltför mycket tycks du mig bekräfta onda mäns ord, när du låter dem sitta i fred. Nu ber jag dig att du låter dem få känna på sig själva för sina onda ord.” Refr svarar: ”Förr skulle en man ha tänkt ut något råd för sig själv än att ge sig in i stora företag eller egga andra till det.” Nu avslutar de sitt samtal, och Refr sätter sig nu att smida och gör ett oerhört stort spjut. Med det kunde man både hugga och stöta. Han skaftar det med ett kort skaft och lindar det helt med järn. Därnäst slipar han det så att det stod på kanten [osäker tolkning]. Därnäst, när det led mot slutet av dagen, går Refr hemifrån ensam. Han har ett spjut som enda vapen. Han går till Vík. Han kom dit sent på dagen. Þorgils höll på att koka mat i eldhuset. Refr vänder dit. Þorgils frågade vem som gick där. Refr säger vem han är. Þorgils sade: ”Mycket rök kommer i mina ögon, när jag inte känner igen dig, och kom välkommen.” Refr säger: ”Det vill jag ta emot.” Þorgils sade: ”Vad är ditt ärende?” Refr säger: ”Jag har kommit för att begära böter för det onda tal som ni har fört om mig.” Þorgils sade: ”När har vi talat illa om dig, eller vad är det för sak som du beskyller oss för?” Refr sade då fram orden. Þorgils sade då: ”Jag förnekar inte att vi säger mycket på skämt, men ändå torde detta inte vara lögn, eftersom jag tror att vart ord är sant här.” Refr hugger då mot honom med spjutet och klyver honom ner till skuldrorna. Sedan rycker han ut spjutet och går då ner till stranden och sätter sig i brödernas, Þorgils sönernas, båthus. Det blev mycket kolmörkt. Därnäst hör han årslag, och när bröderna kommer till land hoppar Þengill överbord, går upp och vill hämta rullstockar i båthuset, och när han kom dit högg Refr huvudet av honom. Þorsteinn hoppade då överbord och vet ingenting om detta, eftersom det var så mörkt att man inte såg båthuset. Þorsteinn tar årorna och bär upp dem. Och när han kom till båthusets dörr stöter Refr spjutet igenom honom. Þorsteinn ropar i det och sade: ”Rädda er, pojkar, Þengill, er bror, är dräpt, och jag är genomborrad.” Ormr grep årorna ur den andra båten och stötte ut med båten. De rodde bort och dit runt näset där Refrs båthus stod, lade där i land och trodde att Refr inte skulle söka efter dem där. Men när de hade dragit upp båten kom Refr dit och dräpte dem båda. Därefter gick Refr hem och uppmanar sina män att både förnödenheter och egendom skulle föras till skeppet. Refr låter nu lasta färjan. Det stämmer precis att när det är ljus dag på morgonen har också all den egendom kommit ombord som Refr ville ha med sig. Han väljer då ut gåvor åt de unga män som hade varit hos honom och bad dem vara redo att följa honom när han lät hämta dem, när det än skulle vara. De samtycker gärna till det. Refr sänder då bud med dem att de som hade köpt landet då skulle ta det i besittning. Refr går då ombord på färjan och hans hustru och hans söner. Steinn var då nio vintrar, och Björn sju vintrar. Den tredje hette Þormóðr, och han var tre vintrar. Þormóðr, Helgas fosterfar, skulle också fara. Det kom vind från land, och Refr och hans följe hissade segel och lät det så gå under dagen till havs. De är nu tills vidare ur berättelsen. ## kap. 13 (maskinöversättning) 13. Om Gunnarr, Þorgils svärson, och sökandet efter Refr Där skall nu först börjas att hemfolket larmar över Þorgils, när han är dräpt. Och om kvällen fars det till stranden, och där fann man dem dräpta, Þengill och Þorsteinn, men de andra två fann de dräpta på morgonen. Dessa nyheter blir nu kända vida omkring, och få sörjer Þorgils eller hans söner. Men det ansågs vara ett stort verk för en enda man och på en enda kväll, och man tyckte att Refr inte slappt hade hämnats det onda talet. Gunnarr, Þorgils svärson, får nu höra dessa nyheter, och han låter sätta vakt på varje udde i båda bygderna, om Refr skulle råka komma dit under hösten. Men egendomarna kunde inte beslagtas, eftersom alla var sålda. Gunnarr var den främste bland männen i Västerbygden. Ingenstans hörs något om Refr. Om våren sänder Gunnarr män norrut i obygderna för att söka efter Refr, och han blir inte funnen, och ingen människa hör något om honom. Gunnarr kommer nu fram till att Refr måste ha omkommit, eftersom han hade gått ombord med endast sex män och dessutom alla svaga. Nu förflyter så fyra vintrar, och ingenstans hörs något om Refr, och nu upphör detta efterforskande om Refr. Människor tycker sig nu veta att han måste ha omkommit eller att hans skepp har drivit till obygderna. Vi skall här tills vidare vända oss bort från detta. ## kap. 14 (maskinöversättning) 14. Kungsmannen Bárðr kom till Grönland Och medan denna berättelse har pågått och Refrs uppväxt, hade det skett många hövdingaskiften i Norge. Nu hade kung Harald Sigurdsson kommit till makten. I kungens hird fanns en man som hette Bárðr. Han var kungens handgångne man. Han var om somrarna på handelsresor till olika länder, Island eller Västerlanden, och han for nu denna sommar som vi nu berättar om. Han utrustar sitt skepp och tänker fara ut till Island. Kungen låter kalla Bárðr till sig och frågar vart han tänker styra sitt skepp. ”Till Island”, säger Bárðr. Kungen sade: ”Jag vill att du far på annat sätt. Du skall nu segla ut till Grönland och föra till oss tänder och svål.” Bárðr säger att kungen skulle råda. Därefter seglade Bárðr ut på havet, och det gick honom mycket lätt. Han kom till Grönland och tog vinterkvarter hos Gunnarr, och när han hade varit där en tid tar Bárðr upp saken med Gunnarr och frågar vad som var sant i det som han hade hört sägas, att en isländsk man skulle ha dräpt fem, fadern och sönerna, på en enda kväll och så hämnats det onda tal som de hade tänt om honom. Gunnarr sade att det låg något i detta. Bárðr frågade vad det hade blivit av denne man. ”Det tror vi”, sade Gunnarr, ”att han har omkommit på havet, eftersom han blev så rädd att han seglade ut till havs med fem andra män mitt i vintern.” Bárðr frågar vad som hade hänt mellan dem. Gunnarr berättar nu sådant som han vet. Bárðr sade: ”Mycket förundrar jag mig om den mannen har sjunkit, och det har i mycket hög grad varit all hans lycka att han kom ur era händer, och det förefaller mig som om den har lämnat honom fortare än väntat, eller har ni sökt i obygderna?” Gunnarr sade att man hade sökt överallt där det ansågs troligt att människor kunde vara, och ännu vidare. Bárðr sade: ”Hur skulle han fara ut till havs när vintern nalkades med få män på en enda färja? Jag tror att du tycker det är bättre att säga sådant, när Þorgils eller hans söner inte blir hämnade. Jag vill nu att du tidigt i vår låter utrusta ett skepp åt oss två, och vi far till obygderna, och jag tror säkert, om jag inte finner honom, att han i sanning har omkommit.” ## kap. 15 (maskinöversättning) 15. Bárðr och hans följe fann Refrs borg Gunnarr sade att så skulle det vara. Nu lider vintern mot sitt slut. Och så snart isarna löstes upp utrustade Gunnarr sin färd. De hade en färja och sju män på den. De styr nu till obygderna och söker i varje dold vik och finner ingenting som de tycker tyder på att det kan ha funnits människors boningar. Bárðr hade skarpast syn av alla män. De kommer en kväll till en stor fjord, och den slingrade sig åt olika håll in i landet. Och det slutade med att den tog slut. De lade sitt skepp under natten i en vik. Bárðr ror i land på en båt. Han gick upp på den udde som låg vid fjordens mynning och ser sig omkring. Det var då en ljus natt. En liten vindpust låg utifrån längs fjorden. Han såg hur flytande tång drev utifrån och mot botten. Då försvann den helt. Detta förundrar Bárðr mycket, och han gick ända ut på uddens främre del. Han såg hur en annan fjord började, stor och lång. Och där såg han en dal gå upp mot fjällen, vacker och stor. Han går nu tillbaka till skeppet och lägger sig. På morgonen frågar Bárðr om de har utforskat hela den fjorden. Gunnarr sade att så var det. Bárðr sade att han ville fara tills den helt tog slut, och så gör de, och de kommer nu dit där uddarna gick omlott. Där skär sig ett sund in mellan dem. Det var mycket smalt, men det var mycket djupt. Då öppnade sig fjorden för andra gången, och den fjorden var mycket lång. De kom då till en vik sent på kvällen. Männen orkade inte utforska landet då, och alla lade sig utom Bárðr; han satte ut en båt mot land och gick ensam längs sjön och kom dit där det låg en stor hög med spån. Han tar upp några spån och har dem med sig, far sedan tillbaka till deras skepp. Och på morgonen visar Bárðr spånen för Gunnarr och sade: ”Aldrig i mitt liv har jag sett spån så skickligt täljda, eller var Refr något skicklig med händerna?” Gunnarr säger: ”Han var den störste mästersmed.” Bárðr säger: ”Det skulle jag tro, att vi bör söka efter Refr som om han vore vid liv.” Och nu går några män från skeppet. De får snart syn på var en borg stod nära den främre delen av strandbrinken. De gick dit och runt omkring den och betraktar den noggrant och tycker sig inte ha sett ett lika vackert bygge. Den var stor och starkt byggd, otjärad och med fyra hörn. Ingenstans ser de några fogar på den. Den var att se på som en enda planka. Men medan de betraktade den kommer en man fram på borgen. Han var stor till växten. Han hälsar Gunnarr, och denne tog emot hans hälsning. De känner igen att det var Refr där. Han frågar vart de tänkte fara. Bárðr svarar: ”Inte längre fram på vägen.” Refr frågar efter nyheter. Bárðr sade att han inte skulle berätta några för honom. Refr sade då att han inte heller skulle fråga mer än vad som ansågs passande. Bárðr bad dem då dra ved till borgen. Och när veden hade kommit runt omkring den slår de eld. Veden tändes då snabbt, och därnäst ser de att elden slocknar. De drar ved på nytt för andra gången till borgen. De såg då att en stor vattenström kom från borgen, och hela elden slocknar. De söker runt borgen och finner inget vatten någonstans. De bar då elden upp på borgen, och där kom vatten ur fogarna inte mindre än nere. Refr gick fram på borgen och sade: ”Går anfallet på borgen långsamt?” säger han. Bárðr sade: ”Du kan väl skryta över din trollkunnighet, eftersom vi kommer att dra oss härifrån för den här gången. Men jag lovar dig det, om du vågar vänta här en vår till, att Gunnarr och jag skall stå över din huvudsvål.” Refr sade: ”Varken er eller grönländingarna kommer det att bli förunnat att stå över mig död, även om jag är här lika många vintrar till, om ni inte får hjälp av klokare män.” ## kap. 16 (maskinöversättning) 16. Bárðr för Gunnarrs gåvor till kungen Efter detta vänder Bárðr och Gunnarr tillbaka till skeppet med sina män och styr till bygderna. De kom om hösten till Västerbygden, och Bárðr är hos Gunnarr en andra vinter. Sommaren därefter utrustade Bárðr sitt skepp för Norge, och Gunnarr ger honom gåvor. Gunnarr sänder kung Harald tre dyrbarheter. Den första var en fullvuxen isbjörn, synnerligen väl tämjd. Den andra dyrbarheten var ett brädspel av tand, gjort med stor skicklighet. Den tredje dyrbarheten var en valrosskalle med alla sina tänder. Den var helt och hållet skulpterad och på många ställen ingjuten med guld. Tänderna satt fast i skallen. Alltsammans var den största klenod. Bárðr seglar nu ut till havs, och färden går väl. Han kom till de platser som han skulle ha valt. Han förde kung Harald många utmärkta grönländska varor. Bárðr går en dag inför kungen och sade: ”Här är ett brädspel, herre, som den förnämste mannen på Grönland, som heter Gunnarr, sände er, och han vill inte ha pengar för det, utan er vänskap. Jag var hos honom i två vintrar, och han visade sig vara en god karl mot mig. Han vill gärna vara er vän.” Det var både ett hnefatafl och ett schackspel. Kungen såg på det en stund och bad att den som sände något sådant skulle ha tack för det. ”Vi skall visst ge vår vänskap i gengäld.” Det dröjde inte länge innan Bárðr lät leda in en isbjörn i hallen inför kungen. Hirden tyckte att djuret var märkvärdigt. Bárðr sade: ”Herre”, säger han, ”detta djur sände er Gunnarr från Grönland.” Kungen sade: ”Stora är denne mans gåvor till mig, men vad ville han ha av oss för sådant?” ”Det är uppenbart, herre: er vänskap och kloka råd.” ”Varför skulle det inte vara skäligt?” säger kungen. Och när det lider på vintern var det en dag som Bárðr bad kungen gå till hans samtalskammare. Han gjorde så, och när de kom dit bär Bárðr fram skallen inför kungen med all dess prakt och sade: ”Den förnämste mannen, Gunnarr på Grönland, sände er dessa klenoder.” Kungen betraktar skallen noggrant och sade att han tyckte att den sändningen var utmärkt och bad honom förvara den. Kungen sade: ”Säg nu, Bárðr, vad som ligger bakom dessa sändningar, för jag vet nu att mer måste ligga bakom än enbart vänskap.” Bárðr sade: ”Det är som jag sade er, herre. Han vill ha er vänskap och ett klokt råd för att fälla en räv, som har gjort grönländingarna stor skada.” Kungen frågar vad det var för en räv. Bárðr säger: ”Det är en isländsk man, och han dräpte fem, fadern och sönerna, på en enda kväll, har sedan seglat till obygderna med fem andra män och byggt en borg där av stora stockar. Och vi fann honom och bar eld mot borgen, men överallt runt borgen strömmade vatten ut, och elden slocknade. Vattnet strömmade inte mindre ut uppe ur borgen än nere och däremellan. Men vi fann inga vatten.” Kungen sade: ”Är detta inte den Refr som byggde handelsskeppet på Island och aldrig tidigare hade sett något handelsskepp, och på det skeppet for han till Grönland, och när han hade bott där några vintrar tändes ett stort ont tal om honom, och han hämnades det så raskt att han ensam dräpte de fem på en enda kväll?” Bárðr svarar: ”Vi båda talar om en och samme.” Kungen frågar hur landets beskaffenhet var där. Bárðr berättar det ingående. ”Så sade han vid vårt avsked, att ingen skulle kunna driva honom bort därifrån.” ”Det kan vara så”, sade kungen. ”Det kan vara att han också har talat på annat sätt. Men det vill jag råda dig”, sade kungen, ”att du inte far dit igen, eftersom du inte kommer därifrån om du far dit igen.” Bárðr svarar: ”Jag har lovat Gunnarr det så att jag inte kan bryta det.” Nu avslutar de sitt samtal, och vintern lider. ## kap. 17 (maskinöversättning) 17. Kung Haralds råd Och om våren utrustar Bárðr sitt skepp, och när det var utrustat gick han till kungen och sade: ”Herre”, sade han, ”har ni tänkt något på Gunnarrs angelägenhet?” Kungen sade: ”Jag har tänkt på din angelägenhet, att du inte far till Grönland, eftersom du inte är skyldig att reta upp dig på den man som du inte har något ont att löna. Jag anar att det går dig illa om du far.” Bárðr säger: ”I annat kommer ni att vara sannspådd, herre.” Kungen sade: ”Det tror jag, om detta bryts, att jag kommer att visa mig sannspådd. Men om du helt säkert vill fara, då skall jag ge er några råd, om det är mycket viktigt för dig och Gunnarr.” ”Det talar jag inte om”, säger Bárðr. ”Det gissar jag då”, sade kungen, ”att det finns vatten i den lilla dal som går upp mot glaciärerna där. Refr har säkert lett vattnet. Han har säkert fogat stock i stock ända tills vattnet kommer till borgens nedersta hörn. Där tror jag att två stockar är gjorda, och vattnet rinner ur den ena in i båda de andra stockarna och fyller så båda delarna av borgen. Och hela borgen är säkert byggd av ihåliga stockar, och varje stock lutar efter den andra, och varje stock går upp från den andra, och så fylls borgen uppe och nere med vattnet. På det sättet tror jag att anordningen där är gjord. Och där ni tyckte att det inte syntes någon fog i virket, när vatten strömmade ut överallt runt borgen, där tror jag att han har borrat långa borrhål, så smala att inget annat kunde komma in än det trä som täljs allra tunnast. Och jag tror att han har satt de träna överallt i borgens stockar. Och i de pluggarna tror jag att det finns tappar [osäker tolkning], och han har då behövt röra dem litet när han ville att vattnet skulle rinna ur borgen. Alla dessa pluggar har han säkert satt med hantverksskicklighet, och samma slags trä har säkert använts i pluggarna och i stockarna. Nu är det mitt råd till Gunnarr att ni far norrut i vår på två skepp, tolv på vart. Tolv av dem skall gräva ett dike norr om borgen lika långt som den, så djupt att det går en man upp till armhålorna, och de kommer att finna bäckens anordning. Och om det är så, då skall de dämma bäcken så att den inte för vattnet in i borgen. Men de andra tolv skall bära ved till borgen. Sedan skulle jag tro att ni kan bränna borgen utan hinder av vattnet. Nu har jag gett de råden att jag lovar Gunnarr att det ena av två kommer att ske: att Refr flyr borgen och Grönland eller att Gunnarr lyckas gripa honom. Men det skulle förefalla mig oklart hur den man skulle komma undan som var så illa ställd, om han inte har stor klokskap i sitt bröst. Men jag skulle inte vilja att du själv for, Bárðr, eftersom jag inte vet vad du har att söka hos Refr.” Bárðr säger att det inte kan vara annorlunda och tackar nu kungen för hans bidrag och kastar sedan loss. ## kap. 18 (maskinöversättning) 18. Följeslagarnas motgång och dråpet på Bárðr Nu skall berättelsen tas upp där att Refr sitter i obygderna. Hans söner blir de mest dugliga män. Samma vår sänder Refr dem söderut till bygden för att möta de män som hade lovat Refr sin hjälp, enligt vad som tidigare berättats. Bröderna for i hemlighet, och Gunnarr får ingen kunskap om deras färd. Och så snart de fick veta Refrs bud, svarade de väl och far genast för att möta honom. Refr gick då till och lät sätta ut det skepp som han hade haft från Island. Det hade hållit sig väl i båthuset och var tjärat, så att det var tätt som ett kar. Refr lät då lasta skeppet med grönländska varor, svål och tand och skinnvaror. Och så snart skeppet var utrustat styr de det norrut in i den fjord som ligger närmast där, och lade där skeppet i en dold vik. Ombord var Helga, hans hustru, och Þormóðr, hennes fosterfar, och Þormóðr, deras son, och de tolv män som kom från bygden. Refr sade att han och hans söner ännu en tid skulle bebo borgen. Om Bárðrs färd är att säga att den går honom synnerligen väl. Han nådde Grönland där han skulle ha valt. Gunnarr tog glatt emot Bárðr. De sätter genast män till att ta hand om Bárðrs varor, men de for genast till obygderna med lika många män som kungen hade bestämt. De är nu bekanta där, och de hittar snabbt den fjord där Refrs borg stod. Gunnarr lägger till med sitt skepp i den yttre delen av fjorden, eftersom det var tungt att ro och lastat med deras förnödenheter. De tyckte att det var lättare att gå in i fjorden. Bárðr och hans män rodde in nästan ända fram till borgen. Gunnarr och hans män kom nu också dit. De går alla upp till borgen. Där var ingenting förändrat, så att de kunde se det, utom att ett dike var grävt längs den sida av borgen som vette mot sjön. Diket nådde till den främre delen av strandbrinken. Där var det mycket djupt nära land och ingen ebb. Detta dike var inte djupare än att det nådde en man till byxbältet. I detsamma kommer en man gående på borgen. Denne man känner de igen. Det var Refr. Han hälsar dem och frågar efter nyheter. Bárðr sade att han inte skulle berätta några andra för honom – ”än att du står där på dödsmärkta fötter på borgen. Det är”, sade han, ”små nyheter.” Bárðr går genast till och låter gräva ett dike, och därnäst finner de stockar där, och de är lindade med näver. De hugger nu upp stockarna, och mycket vatten strömmar ut där. Gunnarr och hans män drar nu ved till borgen och bär eld till. Först strömmar mycket vatten ut ur borgen, men snart började borgen torka. Refr gick då fram på borgen och frågade vem som hade gett dem dessa råd. Bárðr sade att det inte angick honom. Refr sade: ”Jag vet också”, säger han, ”att ingen av er skulle ha funnit detta råd, om ni inte fick hjälp av klokare män.” Bárðr svarar: ”Vem som än lärde oss dessa råd, så skall vi nu i dag råda över dig och din egendom och hänga dig där du kan se ut över denna din boplats, eller också skall du brinna.” Då kvad Refr en vers: Klingornas slungare tycker sig, det är troligt, med makt prövad, i båda raska händer ha vårt öde. Förr tror jag det andra än att svärdens klangs begärare fångar mig, tänkt blir lovet [osäker tolkning], att listigheter ringförbättraren möter. Refr vänder då in igen i borgen. De ökar nu eldarna, och nu var det en stor glödhärd och en väldig rök av väta. Och i detsamma hör de ett stort brakande i borgen. Och när man minst anade det faller den del av borgen som vette ut mot sjön. Där var det så precist beräknat att borgen föll i diket på den främre delen av strandbrinken. Den var så slät som en enda planka. Och i det att borgen föll, gled ett skepp på rullar fram efter den och genast ut i sjön. Refr och hans män hissar genast segel. Det blåser något från norr längs fjällen. Under den del av borgen som föll hamnade fyra av Bárðrs män och dog genast. Bárðr uppmanar nu sina män. Åtta av dem springer till skeppet. De hissar genast sitt segel och ror därtill så mycket de förmår. Han halade nu snart in på Refr och de hans. Men Gunnarr undersöker nu borgen, och i borgen fanns bara sådant som ingen brydde sig om att ha. Han vände då ut längs fjorden med sina män till skeppet. Refr ser att Bárðr snart kommer att hinna ifatt. Då sade Refr: ”Nu skall vi först fira ner vårt segel. Och jag anar, eftersom det andra skeppet glider snabbt, att de inte kommer att kunna stoppa det, men de anar ingenting om att vi kommer att vänta, och deras skepp kommer att glida fram på ena sidan om oss. Då skall du, Steinn”, sade Refr, ”hugga av deras stag (höfuðbendur), men du, Björn, skall plaska med årorna, så att det ser ut för dem som om vi ror undan i hast, men låt du vårt skepp glida så litet som möjligt.” Refr högg nu rullarna loss från sitt skepp, och därnäst tog han ett litet spjut och vässade det ivrigt. Nu är att berätta om Bárðr och hans män att de både seglar och ror, men anade inte att Refr skulle vänta. Deras skepp glider förbi Refrs skepp. I det kastar Refr spjutet mot Bárðr. Det flyger genast igenom honom och naglade fast honom vid relingen. Steinn hugger av alla deras stag. Då for seglet överbord med all sin rigg, och det var nära att skeppet skulle kantra. Refr och hans män hissade då sitt segel och var snart mycket långt borta, och Refr och de hans for då sin väg tills de kom ut ur fjorden. Bárðrs skeppsmän lyckades bärga sin rigg, och de lade då i land under ett näs. Gunnarr och hans män såg att Refr seglade ut längs fjorden. Han tyckte sig då veta att mötet mellan honom och Bárðr måste ha varit sådant att han inte skulle skicka bud efter honom. Han bad då sina män skynda sig till skeppet och komma fram till fjordmynningen före dem. De gör så. Nu började det lida på dagen. När Refr och hans söner kom ut ur sundet och fjorden för andra gången öppnade sig, fick de syn på var Gunnarr och hans män rodde från land så mycket de förmådde. Det började då mörkna mycket av natten, och månskenet var svagt. Refr sade då: ”Vi skall ro så ivrigt som möjligt, men du, Björn”, sade han, ”skall låta vårt segel sjunka alltjämt litet i taget och till sist fälla det.” De gör nu så. Gunnarr sade då till sina män: ”Ynkligt går rodden för er. Vi var nyss så nära dem att jag trodde att vi snart skulle ta dem, men nu avlägsnar de sig så från oss att deras skepp ser ut som en liten tuva. Det måste vara mer vind där. Därför driver de undan. Nu skall vi vända mot land och inte driva omkring på det öppna havet om nätterna efter Refr.” De gjorde nu så. På morgonen kom Bárðrs män till Gunnarr och berättade om sina inte jämna öden. De hade Bárðrs lik där. Gunnarr vände nu tillbaka till bygden och var missnöjd med sin färd. Det var också där allas talesätt att få hade drivits värre av en enda man. De skeppsmän som hade varit med Bárðr gjorde snabbt varubyte. De seglade till Norge om hösten, och det omtalas inte att Gunnarr sände kung Harald några klenoder. De berättade för kungen om Bárðrs död och om deras mellanhavanden med Refr. Kungen tyckte att det hade gått inte långt ifrån hans gissning. ## kap. 19 (maskinöversättning) 19. Hur Refr tillkännagav dråpet på Skálp-Grani Refr och hans söner vände då till sitt skepp, och där blev de båda parterna glada att se varandra. De gjorde sig sedan redo att segla, och så snart de var färdiga seglade de ut på havet. De hade en lång och lugn överfart. De nådde Norge om hösten och kom först i land på den plats som heter Æðey. Landets folk frågade vem som styrde det skeppet. Han kallade sig Narfi och sade att han var en isländsk man. Narfi frågade var i landet kungen var. Landets folk sade att han var i Trondheim. Æðey ligger ett halvt dussin [osäker tolkning] söder om Trondheim. Narfi seglade därifrån in mot fastlandet, lägger där sitt skepp i en dold vik, lämnar sitt följe där, men hyr sig en sexåring och en vägvisare. Hans söner far med honom och hans hustru. Hans män skall vakta skeppet där. Det omtalas ingenting om Narfis färd förrän han kommer till köpstaden i Nidaros och hyrde sig där ett förrådshus. De stannade där några nätter. Narfi befallde dem att vara mycket på sin vakt, så att de aldrig gick från förrådshuset så att Helga blev kvar där ensam. Han lät göra sig en blå kåpa. Han hade också alltid ett svålrep om sig. Han hade också låtit binda på sig ett vitt skägg, och han sade att han var en gammal köpman, och han gick nu alltid så klädd på torget. Han hade ett spjut i handen med kort skaft, och skaftet var lindat med järn. Kungen var där i staden och mycket folk. En av kungens hirdmän hette Grani och kallades Skálp-Grani, en vacker man till utseendet, och han ståtade mycket med vapen och kläder. Grani var kvinnokär och fjäskade för kvinnor. Han vållade många stor förargelse med det. Det tålde man nu hos honom, eftersom han hade kungens stöd. Det hände en dag att kungen höll ett välbesökt ting i staden, och man blåste i lur för att kalla samman allt folk. Narfi gick till tinget och hans söner, Steinn och Þormóðr. Björn var kvar hos sin mor, men ändå var han nyfiken på vad som talades där på tinget, och han gick dit. Narfi känner igen Björn och vänder sig mot honom och frågar vem som var kvar hos Helga. Han säger att ingen var det. Narfi vänder nu tillbaka till förrådshuset. Litet efter att Björn hade gått därifrån kommer en man in i förrådshuset. Han var i blå kläder och gjorde sig mycket märkvärdig. Helga hälsade på den mannen och frågar efter hans namn. Han sade att han hette Grani och var kung Haralds hirdman. ”Jag har kommit hit därför”, säger han, ”att jag vill köpa mig en kvinna.” Hon bad honom gå någon annanstans för den saken. Grani sade att det var opassande att en gammal man hade en ung kvinna, så vacker och fager. Hon sade att hon skulle vara sin egen herre när det gällde honom. Grani sade att han inte skulle vara nogräknad och tog tag i Helga. Hon springer upp och försvarar sig. Det blir ett handgemäng, och i detsamma kommer Narfi till fönstret och ser in. Och när Grani ser skuggan falla över fönstret sliter han sig ur Helgas händer och söker sig till dörren. Narfi ville också komma fram till dörren. Grani kom då ut först och sätter genast av i språng. Helga sprang också till dörren och vill gripa tag i Narfi – ”och låt Grani gå”, säger hon, ”för han har inte förstört något av det som är ditt.” Narfi slet Helga ifrån sig och sprang efter Grani och eggar honom att stanna. Han springer ändå inte mindre, tills han kommer till en grind i ett plank. Då var det kort avstånd mellan dem. Grani ser då att han kommer att bli tagen. Han vänder sig då om och sade så: ”Tänk efter”, sade han, ”vad du bör göra. Om du dräper mig, så är det din död. Men så länge du är här i staden skall jag aldrig göra dig något ont.” Han bad för sig så gott han kunde. Narfi sade: ”Det är sant”, sade han, ”att du är på alla sätt illa beskaffad. Du ståtar mer än andra män och tycker dig vara stor och gör många skam, men nu vet du inte hur du skall bete dig eller handla, så rädd är du. Gör dig redo, för nu tjänar det inget till att be om fred.” Narfi stötte då mot honom med spjutet. Grani hade en yxa i handen. Han slog bort stöten från sig. Så gick det några gånger. Narfi blev honom övermäktig, och det slutade med att han drev spjutet igenom honom. Han drar honom då upp under planket medan han låg i dödskampen och täcker hans lik där. Narfi kommer nu att tänka på att det inte är rådligt att mörda mannen och att det bäst lämpar sig att berätta för kungen själv. Narfi går nu först hem till förrådshuset och ber Helga ta deras saker och föra dem till skeppet och likaså deras vägvisare. Narfi gick nu dit där tinget var. Där var en mycket stor folkmängd och trängsel. Narfi trängde sig nu fram mellan människorna tills han kom fram inför kungen. I det ögonblicket talade kungen om människors angelägenheter. Narfi tog ändå till orda och sade så: ”Herre kung”, sade han, ”Svärdshus-Grani och jag blev vasslesams i dag, när han ville fjällskarda min hustru. Jag storkarade honom genom stråböjarens öga. Då långhusade han, herre. Då långhusade jag, herre. Då bobollade jag honom, herre, men han månghästade emot. Då fagerluggade jag honom, herre, men han skeppsskäggade då emot. Då ljungknoppade jag honom, herre, under ett plank ett kort stycke bort, och tygvirkade över honom till sist.” Narfi vänder genast bort och till sitt skepp och påskyndar nu mycket sin färd; de lät det gå under kvällen och under natten söderut längs landet tills de kom till Narfis skepp. De seglade då genast ut till havs. ## kap. 20 (maskinöversättning) 20. Kung Harald tydde Refrs gåtfulla tal Nu är att berätta om kung Harald att han befinner sig på tinget, som tidigare sagts. Men medan Narfi framförde sitt ärende lät kungen inte sitt tal avbrytas, och ingen märkte att han gav akt på vad Narfi sade. Och när han hade avslutat sitt ärende lät kungen blåsa till tystnad och sade sedan: ”Vem var denne man, okänd för oss, som stod framför oss en stund i blå kåpa och med ett stort svålrep om sig och ett spjut i handen, eller varifrån är han?” Männen sade att de inte alls visste varifrån han var, och sade att han hade varit där i staden några dagar och hyrt ett förrådshus där och kallat sig Narfi. Kungen sade: ”Vad tyckte ni att han sade?” De sade att de inte visste att det var något annat än dumheter och tomt prat. ”Det kan vara så”, säger kungen, ”men den mannen tedde sig inte obetydlig för mina ögon. Men var är Skálp-Grani, vår hirdman? Man kalle honom inför mig.” De gjorde så och fann honom inte. Kungen sade då: ”Värre saker måste ligga bakom. Denne man tog till orda så: ’Svärdshus-Grani och jag blev vasslesams i dag. Han ville fjällskarda min hustru.’ Det gissar jag”, sade kungen, ”att han har haft att göra med min hirdman Skálp-Grani, eftersom skidan (skálpr) är svärdets hus. Han har väl gått omkring i husen för att söka sig kvinnor. Det kan vara att denne Narfis hustru då har kommit i hans väg. Det finns en dryck på Island som heter vassle (mysa). Det är allt ett: vassle och saup och dryck. Nu har de väl blivit missams. Han sade att han hade velat fjällskarda hans hustru. Där har han velat ligga med henne, eftersom det då sägs att kvinnor förförs (giljaðar), och klyftorna (gil) är fjällskar. Då sade han att han storkarade honom genom stråböjarens öga. Det är rätt uttalat. Stora kar heter sáir. Så vet ni att vinden heter stråböjare, och vindöga (vindauga) på hus, och han har sett honom genom fönstret på kammaren där de två har varit tillsammans. ’Då långhusade jag, kung’, sade han, ’och då långhusade han.’ Ett långt hus heter rann, och då har båda två runnit. Han har väl sprungit hårt längs förrådshusets vägg när han har sett deras umgänge. Det har Grani väl hört. Det kan vara att han då har avbrutit det han höll på med. Han har då väl tagit till flykten. ’Då bobollade jag honom’, sade han. Då har han väl eggat honom att stanna, eftersom ett ägg (egg) är en boboll. ’Men han månghästade emot’, men en hästflock heter stóð, och de är alltid många tillsammans. Han har då väl stannat. Då sade han att han fagerluggade honom – ’men han skeppsskäggade emot.’ Det finns sådana mantlar på Island som heter feldir. Det kallas omväxlande på manteln lugg (röggr) eller tofs (lagðr). Nu har han väl vridit på orden så att det skall heta lagðr. Han har väl stött igenom honom, när han sade att han fagerluggade honom. ’Men han skeppsskäggade emot.’ På ett skepp finns något som heter barð. Då har han väl kämpat när han låg i dödskampen. ’Då ljungknoppade jag honom under ett plank’, sade han, ’ett kort stycke bort.’ En börda (byrðr) heter ljungknopp, och han har då burit honom under planket. Då sade han att han sedan tygvirkade över honom. Det är ett talesätt på Island när kvinnor gör färdigt en väv. Han har då väl täckt över honom. Nu vill jag”, sade kungen, ”att ni söker efter dessa män, både efter den dräpte och likaså efter dråparen.” Männen gjorde nu som kungen befallde. Grani hittades nu död, men Narfi hittades ingenstans. På morgonen lät kungen blåsa till möte och sade så: ”Den händelsen inträffade här i går – och det är bättre att sådant sker sällan – att vår hirdman dräptes. Jag väntar mig inte att någon isländsk man skulle våga göra det här under vår hands kant. Nu skall jag gissa vem denne man är. Hit har nog samme Refr kommit som har gjort grönländingarna mycket ont.” Därefter utsåg kungen män att söka efter denne man både till sjöss och till lands. De for i enlighet med vad kungen hade bestämt. ## kap. 21 (maskinöversättning) 21. Refr for till kung Sven Nu är att berätta om Refrs färd att de inte avbröt sin färd förrän de kom till Danmark. Refr begav sig genast till kungen och berättade för honom hela sammanhanget kring sin ankomst dit och bad honom ta emot honom. Kungen sade så, att det tycktes honom av hans berättelse att nöden för det mesta hade drivit honom till hans hårda dåd. ”Det förefaller mig, när jag ser dig och dina söner, som om det finns god framgång i er. Nu, eftersom du har sökt dig till oss – du har också fört den varan till vårt land som nu en tid inte har varit lätt för oss att få tag i för våra fienders skull, nämligen svål till riggen på våra skepp – så skall vi ta emot er. Jag skall ge er egendomar och gård där det behagar oss, men dina söner, Steinn och Björn, skall vara hos oss. Deras hedersbetygelser skall bero på vilket mannavärde jag tycker att de har den tid då vi prövar dem. Men Þormóðr, din son, skall vara hos dig.” Refr sade att han gärna ville att kungen ensam bestämde. ”Men ändå skall vi först, herre, se till vår egendom och utrusta bröderna för att komma till er.” Kungen sade att så skulle det vara. Refr och hans följe for då till sitt skepp. Det visade sig att de hade väldiga rikedomar i svål och tandvaror och skinnvaror och många sådana grönländska varor som sällan sågs i Danmark. De hade fem isbjörnar, femtio falkar och femton vita. ## kap. 22 (maskinöversättning) 22. Refr görs fredlös från Norge Där skall nu tas upp att det skepp som Bárðr hade styrt kom denna höst från Grönland. Kungen får nu höra om dråpet på Bárðr och alla de händelser som hade inträffat där. Kungen låter nu en dag blåsa till möte, och på det mötet talade kung Harald och berättade för männen om dråpet på Bárðr, hans hirdman, på Grönland. ”Och de händelser”, sade kungen, ”som inträffade här kring dråpet på Grani, om dem vet jag nu säkert att samme Narfi har varit Refr Steinsson. Jag skall förlänga hans namn och kalla honom Króka-Refr. Nu, fastän han är en mäktig man, måste vi ändå värna vår värdighet och göra det motbjudande för andra att dräpa vår hird, och därför gör vi här i dag denne man fredlös (útlægr) i hela Norges längd och så vitt som vårt rike sträcker sig.” Därefter utser kungen Eiríkr, Granis bror, och med honom sextio män att fara söderut till Danmark för att trakta efter Refrs liv. ## kap. 23 (maskinöversättning) 23. Om Refrs listigheter mot Eiríkr Eiríkr utrustade nu sin färd och de män som skulle följa honom. De avbröt inte sin färd förrän de kom till Danmark, och de låg vid Jylland i en god hamn några dagar. När de kom dit, kom en gammal gubbe ner från land med två stavar och i en usel kåpa och med ett skägg vitt av ålder. De tog väl emot honom. De frågade gubben efter hans namn. Han kallade sig Sigtryggr. De frågade var hans släkt var ifrån. Han sade att han var norsk till sin tidigare härkomst, men hade nu varit i Danmark en tid och blivit fattig där. De sade att han säkert var en bra gubbe och kunde berätta mycket för dem. Han frågade vad de ville fråga om. De sade att de ville ta reda på något om den man som hette Refr och som skulle ha kommit dit under sommaren på ett skepp med några män. Sigtryggr sade: ”Kommer det att vara till någon nytta för mig att berätta för er det som ni vill veta?” De sade att han inte skulle lida brist på mat på några dagar. Sigtryggr sade: ”Jag kommer inte att göra detta enbart för maten, att berätta för er om Refr, eftersom jag vet av folks tal att ni ämnar trakta efter hans liv. Nu skall jag göra er det erbjudandet att följa er tills ni ser Refr och hans söner och de tolv män som har följt honom i sommar, och för det skall jag få ett öre silver av var och en av er och en dyrbarhet från ert skepp, och dessutom skall ni vara skyldiga att föra mig till Norge, om jag vill, på er bekostnad. Ni skall också låta mig råda över vår färd tills vi finner Refr.” Detta kommer de överens om. Sigtryggr sade: ”Nu skall vi genast ta tälten av vårt skepp och ro fram runt näset.” De gjorde så och lade i land där. ”Nu skall jag gå upp”, säger gubben, ”och två av era män med mig och se vad vi får veta.” De gjorde nu så. Där fanns en skog nära. Och när de kom ett kort stycke in i skogen sprang män med vapen fram mot dem där. Det var Refrs söner och de tolv tillsammans. Båda de norska männen greps. Sigtryggr kastar då trasorna och likaså skägget. De gick då en annan väg till sjön. Där flöt två långskepp och tvåhundra män. Kung Sven hade sänt denna styrka till Refr så snart han visste att spejare hade skickats efter honom. Refr och hans män beväpnade sig och angrep Eiríkr och hans män från sjön, och när de möttes blev det en snabb vändning, så att alla Eiríkrs män dräptes utom tio som greps. Refr sade då: ”Nu har det gått så, Eiríkr, att hit har kommit Sigtryggr, din kamrat och handelspartner, som du träffade i går kväll. Jag har nu uppfyllt det som jag lovade dig, att du nu kan se Refr och hans söner här. Nu, eftersom jag dräpte din bror, vill jag nu skänka dig livet, om du vill svära på att aldrig trakta efter mitt eller mina söners liv. Du skall också berätta för kung Harald hela sanningen om vårt möte. Säg honom också att jag nu har lönat honom något för de anslag mot mitt liv som han gav råd till åt de män som ville ta mitt liv. Men kung Harald kommer inte att bli förunnad att låta dräpa mig. Den ende i Danmark som skall vara honom mer till skada än jag är den som förmår mer.” ## kap. 24 (maskinöversättning) 24. Refrs levnads slut och om hans söner Därefter svor Eiríkr dessa eder. Refr gav då Eiríkr en tolvåring och därtill de ting som han behövde ha för sina förnödenheter. Refr tog till sig det långskepp som de hade haft dit och förde det till kung Sven. Kungen lovordade mycket Refrs tilltag och sade att det var både karskt och tappert. ”Du skall nu också ha detta namn”, sade kung Sven, ”här i vårt rike, att heta Sigtryggr, eftersom det andra är ovanligt här. Och som namnfästegåva vill vi ge dig denna guldring, som väger en mark. Därtill skall du ta emot av oss tolv gårdar västerut i Vendill, de som du väljer, eftersom jag förstår att du är en mycket klok man.” Refr tackade kungen med vackra ord för de furstliga gåvorna och all den heder som han visade honom. Refr for nu till sina gårdar som kungen hade gett honom, och Helga, hans hustru, och Þormóðr, deras son. Sigtryggr blev där en mycket stor stormansperson. Och när han hade bott där några vintrar utrustade han sin färd ut till Rom och besökte den helige aposteln Petrus. Och på den färden fick Sigtryggr en sjukdom som ledde honom till döden, och han är begravd i ett rikt munkkloster ute i Frankrike. Steinn och Björn var länge hos kung Sven, och han värderade dem högt, så att han skaffade dem förnäma gifter i Danmark, och de bosatte sig båda där och ansågs vara utmärkta män. Från Steinn härstammar ärkebiskop Absalon, som levde i kung Valdemar Knutssons dagar. Þormóðr, Refrs son, for till Island efter kung Haralds fall och övertog landet på Kvennabrekka och gifte sig på Island, och många förnäma män härstammar från honom. Där avslutar vi Króka-Refrs saga. Anmärkningar och förklaringar: 1) Måsbanans eldars förstörare bjöd mig i dag en präktig, bred kniv och brynsten. Knappast var det godtagbart som förlikning. Jag har utforskat hjärtats stig hos ormens marks böjare med sårens huggorm ur våra händer och dräpt honom: Mannen bjöd mig i dag en utmärkt, bred kniv och brynsten. Knappast var det något att ta emot som förlikning. Jag har utforskat hans bröst med ett svärd som jag hade i handen, och dräpt honom. 2) Sköldkantens gudinna blev röd i Gellirs blod. Beslutet drevs fram denna dag. Jag högg flodens ryktbare eldsböjare. Nu räknar jag som hämnat hugg och två, och åt korpen fångades varm svett. Om sådant talas inför kloka män: Yxan blev röd i Gellirs blod. Det beslutet blev verkställt i dag. Jag högg den ryktbare mannen. Nu räknar jag med att det är hämnat för båda slagen, och korpen fick varmt blod att dricka. Om sådant kommer man att tala bland kloka män. 3) Klingornas slungare, prövad i makt, tycker sig ha vårt öde i båda raska händer. Det är troligt. Förr tror jag det andra än att svärdens klangs begärare fångar mig, att ringförbättraren möter listigheter. Lovet blir tänkt: Krigaren, som är prövad i att råda, tycker sig ha vårt öde i sin hand. Det vore troligt. Men jag anar det andra, att kämpen förr får pröva krok mot knep än att han lyckas fånga mig. Du kommer att förstå min vers.