# Ívars þáttr Ingimundarsonar > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Ívars þáttr Ingimundarsonar (verk:saga:ivars_thattr_ingimundarsonar) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## kap. 1 (maskinöversättning) Av den händelse som jag nu ska berätta kan man se vilken härlig man kung Eystein var, och hur mycket trofast i vänskap han var och hur uppfinningsrik i att ta reda på hos sina kära vänner vad som bekymrade dem. Hos kung Eystein fanns en man som hette Ívarr och var Ingimundarson, isländsk till härkomsten och av förnäm släkt, en klok man och en god skald. Kungen värderade honom högt och var kärleksfull mot honom, som framgår av denna händelse. Ívarrs bror hette Þorfinnr. Han for också utomlands till kung Eystein och fick där mycket glädje av sin bror hos många män. Men han tyckte det var svårt att han inte skulle anses jämbördig med sin bror och behöva dra nytta av honom, och därför trivdes han inte hos kungen och gjorde sig redo att fara ut till Island. Och innan bröderna skildes sade Ívarr att Þorfinnr skulle bära de orden till Oddný Jóansdóttir att hon skulle vänta på honom och inte gifta sig; han sade att han brydde sig mest om henne av alla kvinnor. Sedan far Þorfinnr ut och fick en god överfart och tog det beslutet att han bad om Oddný åt sig själv och fick henne. Och lite senare kom Ívarr ut och fick veta detta och tyckte att Þorfinnr hade handlat illa mot honom, och han trivs inte med något och far sedan tillbaka till kungen och är hos honom väl omhuldad som förut. Ívarr drabbas nu av stor nedstämdhet, och när kungen märkte det, kallade han Ívarr till samtal med sig och frågade varför han var så glädjelös – "och förut, när ni var hos oss, fanns det många slags förströelse i era ord, och jag frågar inte efter detta därför att jag inte vet att vi inte har gjort något fel mot dig. Du är också en så klok man att du inte kommer att misstänka det som inte är, och säg mig vad det är." Ívarr svarade: "Det som är, herre, kan jag inte berätta om." Kungen sade: "Då ska jag gissa. Finns det några män som du inte tycker om?" "Det är inte det, herre", säger Ívarr. Kungen sade: "Tycker du att du får mindre heder av mig än du ville?" "Det är inte det, herre", säger han. "Har du sett några ting", säger kungen, "som har gjort så stort intryck på dig här i landet?" Han säger att det inte är så. "Nu blir gissandet svårt för oss", säger kungen. "Vill du ha förvaltningen över några egendomar?" Han nekade till det. "Finns det några kvinnor i ert land", säger kungen, "som du saknar?" Han svarade: "Så är det, herre." Kungen sade: "Var inte bekymrad över det. Så snart det blir vår, far du ut. Jag ska ge dig gods och mitt brev med sigill till de män som har att bestämma, och jag tror inte att de män finns som inte skulle böja sig för våra vänliga ord eller hotelser att gifta bort kvinnan." Ívarr svarade: "Så kan det inte bli." Kungen sade: "Det kan inte på något sätt vara så", säger kungen. "Därför ska jag säga mer: även om en annan man har henne, så ska jag ändå få henne åt dig, om jag vill." Ívarr svarade: "Saken står tyngre till än så, herre. Min bror har nu kvinnan." Då sade kungen: "Låt oss lämna det", säger han. "Jag ser då ett råd. Efter julen ska jag fara på gästningar (veizlur), och far du med mig, och där kommer du att se många höviska kvinnor, och om de inte är av kunglig börd, då ska jag skaffa dig någon av dem." Ívarr svarade: "Herre, min sak står så mycket tyngre till, att varje gång jag ser vackra kvinnor, då påminns jag om denna kvinna, och alltid blir min sorg så mycket större." Kungen sade: "Då ska jag ge dig någon förvaltning och egendomar, som jag erbjöd dig förut, och du kan förströ dig med det." Han svarade: "Det skulle jag inte trivas med." Kungen sade: "Då ger jag dig lösöre, och du far på handelsfärder till de länder du vill." Han sade att han inte ville det. ## kap. 2 (maskinöversättning) Då sade kungen: "Nu blir det ganska svårt för mig, ty jag har nu sökt så gott jag kan. Och nu återstår en sak, och den är mycket lite värd jämfört med det som jag har erbjudit dig, men ändå kan man inte gissa vad som bäst hjälper. Kom nu varje dag, när borden är uppdukade, till mig, när jag inte sitter med nödvändiga ärenden, så ska jag språka med dig. Vi ska tala om denna kvinna på alla sätt, det som du vill och som kan falla dig in, och jag ska ge mig tid för detta, ty det händer ibland att män får sin sorg lättare när man talar om den. Och därtill ska det också höra att du aldrig ska gå bort från mig utan gåva." Ívarr svarade: "Detta vill jag, herre, och tack för din omsorg." Och nu gör de så, att varje gång kungen inte sitter över svåra ärenden, då talar han ofta om denna kvinna med Ívarr. Och detta grepp hjälpte, och Ívarr blev nu bot för sin sorg snabbare än väntat. Han blev glad efter detta, och det kommer i samma skick som det tidigare hade varit med hans förströelse och glädje. Och han är hos Eystein.