# Hellismanna saga > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Hellismanna saga (verk:saga:hellismanna_saga) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## kap. 1 (maskinöversättning) 1. Om Kalman och Kýlan Detta är början på denna saga, att två bröder på Söderöarna hette Kalman och Kýlan. De for till Island, när landet ännu var föga taget i besittning. De hade bohag och boskap på sitt skepp. De fick gynnsamt väder och nådde Hvalfjörðr sent på sommaren. Kalman hade tre söner, såvitt det berättas; två nämner somliga Kormákr och Kýlan. De var fullvuxna när Kalman kom till Island. Den tredje hette Sturla. Det berättas att bröderna först seglade in under Norge, men där fick de höra om stor ofred, eftersom Harald lufva lade hela landet under sig, och de seglade förbi Agðanes i en svag förlig vind. Då såg skeppsmännen att en tursse satt på land och bad om överfart till Island. Han var mycket ung men ändå mycket fulslagen. Folk ansåg att det medförde olycka om man avslog böner från sådana väsen, och bröderna tog emot honom och kallade honom Surtr, men kort efter att de hade kommit i land försvann Surtr, och man hörde inte av honom på länge därefter. Kalman bodde vid Kalmansá den vintern. Då drunknade hans två äldre söner i Hvalfjörðr. Därför trivdes han inte nere vid havet. Han sökte sig då upp mot fjällen och tog sedan land väster om Hvítá mellan Fljót, hela Kalmanstunga och så allt österut upp under jöklarna, så långt som gräs växer, och bodde i Kalmanstunga. Kalman var en ansedd bonde. Sturla, hans son, var en stor och lovande man. Det sägs att folk blev varse Surtr, när Sturla var vuxen, i Surtshellir uppe vid Fljót. Där kallades det Hellisfitjar. Kýlan, Kalmans bror, tog land och bodde nedanför Kollshamarr. Hans son var Kári, en stor och stark man och tämligen orolig. ## kap. 2 (maskinöversättning) 2. Om Hrosskell och Þorvarðr En framstående man hette Brandr nefja, far till Þorsteinn, som var gift med Lofthæna, dotter till härsen (hersir) Arinbjörn från Firdafylke. Lofthænas syster var Arnþrúðr, som var gift med härsen Þórir Hróaldsson, och deras son var härsen Arinbjörn. Arnþrúðrs och hennes systers mor var Ástríðr slækidrengr, dotter till Bragi skald och Lofthæna, dotter till Erpr lútandi. Þorsteinns och Lofthænas son var Hrosskell, som var gift med Jóreiðr, dotter till Ölvir Finnason, son till kung Möttull. Hrosskell var en stor och stark man. Han for till Island med Jóreiðr, sin hustru, och förde sitt skepp in i Grunnafjörðr och bodde först på Akranes. Sedan var Ketill på Akranes och hans bröder honom ovänliga. Han tog då land i Hvítársíða mellan Kjarrá och Fljót och bodde på Hallkelsstaðir. Hans son hette Hallkell, och gården uppkallades efter honom. En man hette Þorvarðr. Han var väldigt stark, och han bodde på den plats som heter Þorvarðsstaðir. Han ägde hela Fljótsdalr uppför Fljót, så långt som vattnen delar sig mot Borgarfjörðr, ända upp till fjällen i norr. Hans son var Smiðkell, en lovande man. Åt Þorgautr, sin skeppskamrat, gav Hrosskell land nere i Síða, och han bodde på Þorgautsstaðir. Hans söner var de två som båda hette Gísli. ## kap. 3 (maskinöversättning) 3. Om Örlygr och hans släktingar En man hette Örlygr. Han var son till Hrappr, son till Björn buna. Han var i fostran hos den helige biskop Patrekr på Söderöarna. Han längtade efter att fara till Island. Han bad biskop Patrekr att han skulle sörja för honom. Biskopen gav honom kyrkvirke och bad honom ta med sig en mässbok (plenarium), ett guldmynt och vigd jord, som han skulle lägga under hörnstolparna och låta gälla som vigning; han skulle helga kyrkan åt Kolumbilla. Då sade biskop Patrekr: ”Var du än tar land, bygg där endast, där du från havet ser tre berg och en fjord mellan vart och ett av bergen och en dal vid vart och ett av bergen. Du skall segla mot det sydligaste berget. Där kommer det att finnas skog, och söder om berget kommer du att hitta en röjning och tre stenar som är lagda eller resta. Bygg där en kyrka och bo där.” Örlygr lade ut till havs, och med honom på ett annat skepp den man som hette Kollr, hans fosterbror. De höll sällskap på färden. På skeppet med Örlygr fanns den man som hette Þorbjörn spörr, och en annan, Þorbjörn tálkni, och hans bror Þorbjörn skúma. De var söner till Böðvarr blöðruskalli. Men när de kom fram till landet råkade de ut för en stor storm, och de drev västerut runt landet. Då åkallade Örlygr biskop Patrekr, sin fosterfar, för att de skulle nå land, och lovade att han skulle ge ortnamn efter hans namn där han tog land, och de hade då kommit västerut runt landet. Han förde sitt skepp in i Örlygshöfn, och den fjord som gick in därifrån kallade han Patreksfjörðr. Men Kollr åkallade Tor. Då skildes de åt i stormen, och han kom fram till det ställe som heter Kollsvík, och där förliste han sitt skepp. Där stannade de över vintern, och mer berättas inte om dem i denna saga. Men på våren gjorde Örlygr i ordning sitt skepp och seglade bort med allt sitt västerifrån förbi Barð, och när han kom söderut förbi Faxaóss kände han där igen de berg som han hade blivit anvisad. Där föll järnklockan över bord och sjönk, men när de seglade in längs fjorden och tog land där det nu heter Sandvík på Kjalarnes, låg järnklockan där i en tånghög. En man hette Helgi bjóla, son till Ketill flatnos, son till Björn buna; han hade tagit land efter råd från landnamsmannen Ingólfr Arnarson, hela Kjalarnes mellan Mógilsá och Mýdalsá, och bodde på Hof. Örlygr var hos Helgi, sin kusin, den första vintern, men på våren tog han land efter Helgis råd mellan Mógilsá och Ósvífrslækr och bodde på Esjuberg. Han lät också bygga en kyrka där, så som han hade blivit tillsagd. Hans hustru hette Hjálp och deras son Valþjófr. Han hade kommit till Island med sin far och var då vuxen och mycket duktig. Valþjófr tog hela Kjós och bodde på Meðalfell. Hans son hette Þorbjörn kollr, far till Hallveig, som var gift med Þórðr lambi. Det är Valþýflingarnas släkt. Valþjófrs dotter hette Signý, efter vilken Signýjarstaðir är uppkallat. Hon var gift med Grímkell, son till Björn gullberi. Deras söner var Hörðr, som dräptes på Geirshólmr, och Gnúpr, far till Birningr, far till Gnúpr, far till Eiríkr, grönländingarnas biskop. En annan son till Valþjófr hette Valbrandr, och hans son var Torfi, som senare kommer in i sagan. Fadern och sonen, Valbrandr Valþjófsson och Torfi, bodde först på Möðruvellir i Kjós och var mycket framstående bland bönderna. Sedan gifte sig Örlygr Hrappsson den gamle med Ísgerðr, dotter till Þormóðr Bersason. Deras son var Geirmundr, som bodde på Esjuberg efter Örlygr, sin far, och dottern Vélaug. Geirmundr Örlygssons dotter var Halldóra. Henne gifte sig Þjóstólfr, son till Björn gullberi, med. Deras son var Þorleifr, som bodde på Esjuberg efter Geirmundr, sin morfar; från honom härstammar esjubergingarna. De trodde på Kolumbilla, fastän de var odöpta. Þorleifr hade trollkraft men tog ändå kristendomen. Från honom härstammar många människor. ## kap. 4 (maskinöversättning) 4. Om Illugi den svartes släkt Två bröder från Hålogaland hette Grímr och Hrómundr. De for båda till Island. Grímr háleygski kom till Island med Skalla-Grímr, som gav honom land mellan Andakílsá och Grímsá. Hans son var Úlfr på Geitland. Hrómundr, Gríms bror, son till Þórir Gunnlaugsson, son till Hrólfr, son till Ketill kjölfari, förde sitt skepp in i Hvítá. Han tog Þverárdalr och Þverárhlíð ner till Hallarmúli och fram till Þverá. Han bodde på Hrómundarstaðir. Det kallas nu Karlsbrekka. Hans son hette Gunnlaugr och kallades ormtunga. Han gifte sig med Vélaug, dotter till Örlygr, och han bodde på Gunnlaugsstaðir söder om Þverá. Deras dotter var Þuríðr dylla. Þuríðr dylla gifte sig Hallkell Hrosskelsson på Hallkelsstaðir med. Deras barn var Þórarinn, Finnvarðr, Tindr och Illugi den svarte och Gríma, som var gift med Þorgils Arason, och alla Hallkelssönerna kommer in i denna saga. ## kap. 5 (maskinöversättning) 5. Om landnamsmän En man hette Grímr, som tog land i den södra delen uppåt från Gil till Grímsgil. Hans söner var Þorgils auga på Augastaðir och Hrani på Hranastaðir. Þorkell kornamúli tog södra Áss uppåt från Kollslækr till Deildargil och bodde i Áss. Hans son var Þorbergr kornamúli. Han var gift med Ólöf elliðaskjöldr, dotter till Ófeigr och Ásgerðr, syster till Þorgeirr gollnir. Úlfr, son till Grímr háleygski och Svanlaug, dotter till Þormóðr från Akranes, tog land mellan Hvítá och sydjöklarna och bodde i Geitland. Hans söner var Hrólfr och Hróaldr, far till Hrólfr den yngre, far till Illugi den röde. En man hette Þórarinn. Han var elak och svårhanterlig. Han bodde i Hraunsáss. Han var en stor dråpare och förtalare. Hans son hette Bölverkr, en stor och stark man och den värsta våldsman när det kom till strid. Þórarinns dotter hette Sigríðr. Smiðkell tog då över gården på Þorvarðsstaðir. Han blev en ansedd bonde och i allt väl bildad. Hans söner var Auðunn och Þórarinn, stora kämpar och obevekliga. Fosterbrödralag ingicks mellan dem och Bölverkr, son till Þórarinn den elake i Hraunsáss. Han kallades Músa-Bölverkr. De var tämligen bullersamma och svårhanterliga. ## kap. 6 (maskinöversättning) 6. Kalmans och Kýlans död Sturla, son till Kalman i Kalmanstunga, var en mycket lovande man. Han satte upp ett hushåll och bodde först på Sturlustaðir uppe under Tungufell uppåt från Skáldskelmisdalr och ansågs vara en förnäm man. Det hände en gång att bonden Kalman for för att besöka sin frilla söderut över Hvítá, och han var då gammal. Men när han ville hem hade ån stigit mycket. Kalman red ändå ut i ån. Han tänkte låta hästen simma över. Då slukade strömmen honom och hästen och dränkte båda två. Kalmans lik flöt i land på samma strand som han hade ridit ifrån. Då skickades bud efter Sturla, hans son, och han lät lägga Kalman i hög där han hade flutit i land, och hans hög ligger på Hvítás södra strand. Därefter flyttade Sturla sin bostad till Kalmanstunga och bodde där sedan. Han hade ett godord (goðorð) och kallades Sturla gode. Hans son hette Bjarni, som senare blev en framstående man. Kort därefter dog Kýlan under Kollshamarr. Kári, hans son, tog då över sitt fädernearv. Han ansågs inte särskilt välvillig. Han var gift. Hans son hette Kýlan. Han var uppkallad efter sin farfar och var en duktig man och ansågs i allt bättre än sin far. ## kap. 7 (maskinöversättning) 7. Dråpet på Karli och om Þjóðólfr Úlfr på Geitland blev nu gammal, och hans söner tog nu över förvaltningen av egendomen. Hrólfr var den främste av dem och den äldste. Alla Úlfssönerna var lovande män. En man nämns Karli, och han var son till Konáll, frigiven träl till Hrólfr och hans bröder. Han bodde på Karlastaðir. Hans son hette Þjóðólfr, en duktig man. Han var länge hos Smiðkell och var hans fosterson. Smiðkelssönerna och han blev fosterbröder. Músa-Bölverkr var den fjärde. Det sägs att fosterbröderna hade stort stöd hos jätten Surtr i Surtshellir, men man vet inte riktigt om han var son till den Surtr som hade kommit över havet med bröderna Kalman och Kýlan eller inte, fastän allt tycktes tala för det och de flesta menar att det har varit så. Då bodde Kári Kýlansson på Kollshamarr. Folk hade sin boskap gemensamt uppe i skogarna, och både nötkreatur och får gick mycket på egen hand. Det hände en höst att folk drev samman sina nötkreatur vid Hvítá. Där tvistade man om en stor oxe, vem som var ägare till den. Kári sade att oxen var hans, men Karli på Karlastaðir bad sina grannar intyga att han ägde den. De tvistade länge, och det var nära att det blev strid, eftersom geitländingarna stödde Karli, men Sturla gode stödde Kári, sin frände, liksom Þorbergr kornamúli. Man sökte då vittnesmål, och de gick alla Karli till godo. Det var också det sannare. Han tog då oxen, som det skulle vara, och därmed skildes de. Det berättas inte att detta ledde till osämja mellan Sturla och Úlfssönerna. Kort därefter hände det att Kári eggade sin träl att gå och dräpa Karli. Han sade att han skulle ge honom friheten och mycket gods. Trälen nappade genast på den flugan. Han sprang då söderut över lavafältet och låtsades vara galen. Han hade ett stort huggspjut som Kári hade gett honom. Karli satt på tröskeln när trälen kom fram. Han hälsade inte på Karli och högg honom genast banehugget, sprang sedan hem och berättar det för Kári. Han var nöjd med det. Trälen begärde då lönen. Kári sade: ”Du är skyldig, träl, fast på fötterna, att utföra det som jag ber om, och du har lön nog om jag ger dig spjutet som du dräpte honom med.” Trälen sade att det var illa gjort av honom att egga honom till stordåd men sedan svika honom, när det väl var gjort, på friheten och godset som han hade erbjudit honom, och sade att han inte tänkte tåla det. Kári drog genast svärdet och högg honom banehugget och sade att han hade tänkt honom den lönen. Men om Karlastaðir är att berätta att kvinnorna fann bonden dräpt. Man skickade genast bud till Hrólfr på Geitland. Han skickade genast en man över till Þorvarðsstaðir efter fosterbröderna. Smiðkelssönerna och Þjóðólfr kom snabbt. De for genast till Karlastaðir med Úlfssönerna och gjorde i ordning Karlis lik och nämnde vittnen till såren. Man efterforskade dråparen. Det enda man fick veta var att Káris träl hade sprungit ner över lavafältet och tagit på sig dråpet inför en fåraherde från Áss. De red då ner under Kollshamarr, femton man, och kallade ut Kári. Han hade få människor hos sig och gick ut med sitt husfolk och Kýlan, sin son. Då sade Hrólfr: ”Du vet säkert, Kári, att bonden Karli är dräpt av din träl, och du bör genast utlämna honom, men eftersom det rådde ovänskap mellan dig och Karli misstänker vi att du har någon del i det. Somliga kommer också att anse att du är den som rådde till hans död.” Kári sade: ”Det vore inte troligt att jag hade ordnat det så som det nu har blivit, om jag vore skyldig till att ha planerat Karlis död, och jag skall utan vidare utlämna trälen.” Han bad då sitt husfolk hämta liket i förrådshuset och visa dem. Det gjordes då. Hrólfr sade: ”Nu blir saken svårare; vem har då dräpt honom?” Kári sade: ”Jag dräpte honom för en sådan illgärning, för att han inte skulle hugga fler dugliga män i huvudet. Jag dräpte honom så snart jag visste vad som hade hänt, och dessutom var han galen, och jag vägrar att betala någon bot för honom. Jag väntar mig av er Úlfssöner att ni kan se min oskuld och låta det bero därvid, annars för jag lagligt försvar för mig.” Då sade Auðunn Smiðkelsson: ”Han hade visst ditt spjut, och du är mycket otillförlitlig.” Kári sade: ”Jag spår om ditt öde, Auðunn, att du inte kommer att bli försonlig.” Þjóðólfr sade: ”Jag vill träffa Sturla gode och få veta vad han föreslår. Jag tycker att det går illa om min far skall ligga obotad för Káris träl.” Därmed skildes de, och Hrólfr och Smiðkelssönerna red till Kalmanstunga och talade med Sturla. Han svarar kortfattat och sade att han inte kunde föreslå något, och menade att Kári nog kunde försvara sig, eftersom han hade dräpt trälen. Han erbjöd sig att bli så mycket mer deras vän om de lät saken vila, och sade att detta var en så svår sak att det var oklart vem som skulle avgå med segern, ”men mina fränder har del i det här, och jag kan inte helt vägra dem mitt stöd om det kommer till tvister på tinget.” Hrólfr bad då Þjóðólfr att värdera Sturlas förslag högt, sade att han var en framstående man, ”och god är hans vänskap.” Þjóðólfr sade: ”Jag lovar att inte hämnas min far, om jag får tillfälle, endast på det villkoret att jag inte med säkerhet vet att Kári verkligen har rått till hans död.” Sturla sade: ”Varför skulle Kári dräpa trälen om han inte vore oskyldig? Och det är inte dugliga mäns sätt, och en sådan tror jag att Kári, min frände, är.” Då svarar Auðunn och sade: ”Antingen är du alltför fränderöm, Sturla, eller så är du mycket bedragen i fråga om honom. Jag befarar att han är den mest lömske av människor, hur han än nu beter sig.” Sturla svarar: ”Ingenting tvingar dig, Auðunn, att det skulle vara bättre att bryta freden i ett sådant mål. Smiðkell, din far, skulle också ha talat annorlunda.” Auðunn sade: ”Jag anser ingen av oss bättre än sin far.” Hrólfr och hans bröder, Hróaldr och Illugi, bad dem då att inte låta något sådant leda till osämja. Genom deras övertalning blev det då så att de skildes som vänner, åtminstone till namnet. ## kap. 8 (maskinöversättning) 8. Om hålmännen och dråpet på Kýlan Det var kort därefter som Illugi den röde, Hrólfs son, gifte sig med Sigríðr, dotter till Þórarinn den elake i Hraunsáss, och flyttade dit. Då for Bölverkr till Þorvarðsstaðir med sitt gods, och likaså Þjóðólfr. Där var det mycket folk och en stor gård, och goda tillgångar på landet. Fosterbröderna hade den största nyttan av alla hedarna norrut ända till Sandr. En östman hette Örn, som kom till Island i Hvítáróss. Han tog tjänst på Þorvarðsstaðir och bosatte sig där. Han var stor och stark och en mycket skicklig jägare. De hade en sätervall norrut vid fiskvattnen på hedarna, och Örn var alltid på sätern, där det sedan heter Arnarvatn och heden Arnarvatnsheiði. En annan säter hade de nere vid Fljót. Den sköttes av en man som hette Þorvaldr. Han var släkt med Smiðkelssönerna. Hans bror hette Eiríkr, en enastående man i fråga om styrka och växt. Han växte upp där hos Smiðkell och var en god skald. Östmannen Örn jagade varje sommar och hade mycket god fångst. Smiðkelssönerna gjorde sig en god försvarsplats i Surtrs grotta, ty de litade mycket på jättens makt och ynnest. De och deras män uppehöll sig omväxlande där eller hemma på Þorvarðsstaðir. De hade gott om gods och ändå en kostsam och folkrik gård. De kallades sedan hålmännen. Det hände en gång att Bölverkr red till Hraunsáss. Då var Þórarinn, hans far, mycket gammal och helt blind. Far och son talade om mycket. Då sade Þórarinn: ”Har du hört hur Kári har det? Jag har fått höra att han lät dräpa Karli och sedan dräpte trälen bara av förställning. Hans husfolk har fört det vidare, men han tror sig i högsta grad ha lurat dem som efterforskade saken, och sådant är stora knep.” Bölverkr svarar kortfattat och tog upp ett annat samtalsämne. Þjóðólfr var nära och hörde tydligt vad Þórarinn sade. Han skiftade färg men svarade ingenting. Bölverkr och han red hem och samtalade, och samtalet kom att handla om hur man skulle gå till väga eller ta reda på hur sant det var om Káris handlingar. De kom till Þorvarðsstaðir och berättade det för Smiðkelssönerna. Då sade Auðunn: ”För länge sedan visste jag att han var skyldig, fastän jag har hållit tyst om det.” Þjóðólfr sade: ”Vilket stöd skall jag få av dig, fosterbror, så att det inte får bero därvid? Och jag vänder mig främst till er båda om det, mina fränder och fosterbröder, Þórarinn och dig. Jag är helt förlorad om ni inte hjälper mig när det kommer till hämnd.” Auðunn sade: ”Du kommer inte att behöva mycket folk om du handlar snabbt, innan underrättelse om ditt uppsåt sprids. Du skall rida redan i kväll med sju man och överraska Kári och tvinga honom att bekänna, annars dräpa honom.” Þórarinn sade att han ville fara med honom. ”Det är inte mitt råd”, sade Auðunn, ”då får de så mycket starkare anklagelser mot oss för att ha hjälpt Þjóðólfr.” Och det gick som Auðunn ville, att Þjóðólfr for med sju man, och han kom till några kullar ett kort stycke från Káris gård. Kári hade då kvällen innan ridit ut på näset, men Kýlan gick efter hästarna bland kullarna. Han såg dessa beväpnade män och visste inte vilka de kunde vara. Han hade inget annat vapen än sin sköld och en stor yxa. Då sade Þjóðólfr: ”Där går Kýlan, och låt oss dräpa honom, för hämnden är inte fullständig om inte två faller för sveket och dråpet.” De sprang då fram mot honom och angrep honom. Kýlan försvarade sig en kort stund, innan Þjóðólfr bad dem som var med honom att inte blanda sig i det mellan dem. De två stred då ännu en stund. Kýlan klöv Þjóðólfrs sköld. Yxhornet gled ner i låret, och det blev ett djupt köttsår. Då gick yxan av skaftet. Þjóðólfr högg då mot Kýlan och träffade bröstet, när han stod utan sköld, och hugget gick in i kroppen. Det blev hans bane. Sedan red de till gården och fick veta att Kári inte gick att komma åt. Þjóðólfr lyste inte dråpet där, men när de red hemåt kvad han: Ledd är spjutens matare över Gjallarbron helt. Kýlan klöv jag med stål, kampbeslutsam för fadershämndens skull. Det gnisslade mot breda bröstet, den munlånga sårjättinnan. Skadan är inte till hälften botad för den på marken fällde, fast jag lät honom fällas. [osäker tolkning] ## kap. 9 (maskinöversättning) 9. Bränningen av Kári Kýlansson Þjóðólfr och hans män red nu hem till Þorvarðsstaðir och berättade nyheten, att Kýlan Kárason var dräpt. Auðunn sade att det hade gått illa, ”och slog ned på fel man, om Kári skall slippa undan, en sådan usling; eller har du, Þjóðólfr, lyst dråpet på Kýlan på något sätt?” Han sade: ”Inte än.” Då sade Auðunn: ”Det enda rätta för dig är att handla genast och rida mot Kári. Han är nog hemkommen nu och anar inte oråd. Det blir inte bättre senare, när han känner till dråpet.” Þjóðólfr red nu tillbaka, och då gav sig Þórarinn med honom. De for sammanlagt sexton tillsammans: Þjóðólfr och Þórarinn Smiðkelsson, Músa-Bölverkr var den tredje, den fjärde och femte bröderna Eiríkr och Þorvaldr, den sjätte östmannen Örn och tio andra, och en av dem Þormóðr Þrasason, som nyss hade kommit till hålmännen norrifrån Strandir, ty han hade blivit fredlös (sekr) där för dråp. De kom i gryningen under Kollshamarr och tog där alla dörrar i besittning. Kári hade då kommit hem. Han hade inte fler människor än sitt husfolk. Det var fem huskarlar och många kvinnor. Þjóðólfr frågar om Kári var inne. Kári sade att så var det. Då sade Þjóðólfr: ”Nu kan jag berätta för dig om dråpet på Kýlan, din son. Jag har också fått full visshet om att du verkligen är den som rådde till min fars död. Jag tänker nu att det får komma till avgörande i vår mellanhavanden. Du har nu två val framför dig: det ena att gå ut och strida med mig, det andra att brännas inne här. Nu skall det inte längre dröja att hämnas din skurkaktighet på dig.” Kári sade: ”Du tycker alltså ännu inte att du har hämnats fullt på en oskyldig man, att först dräpa min son och sedan mig, och sådant är stora illdåd. Någon av er skall heller inte kunna berätta om det som hänt, innan jag är fälld till marken.” Kári grep då sitt spjut och stack ut genom dörren. Stöten träffade låret, och Þjóðólfr fick en liten skråma. Þórarinn högg då spjutet av skaftet för Kári. Kári låste dörren, men Þjóðólfr och hans män skickade efter eld till närmaste gård och gjorde ett stort bål uppe på husen av björkved som låg där. Snart började husen brinna. Då gick kvinnorna och två huskarlar ut. Kári bad då inte om nåd för någon, och ingen erbjöds heller. Därnäst rasade skålen. Kári trampade nu på taket som föll ned och sköt ut mot dem med handbåge. Han blev farlig för dem och dödade tre män innan han föll. Han omkom där. Med honom brann tre av hans huskarlar och två kvinnor som inte hade kommit ut. Efter bränningen red Þjóðólfr och hans män till Þorvarðsstaðir och berättade vad som hade hänt. Då kvad Þjóðólfr denna strof: Vedergällt är det stora hatet mot stormens namne, livets förvägrare. [osäker tolkning] Rökens ljusa rusare tog med rov hans ande. Elden, dånande ivrig, kastade dörrens djur till marken. [osäker tolkning] Så är från handen sänd snabbt mordlönen för Karli. Auðunn lät nöjd och sade att Kári och hans like inte var värda att skona. ## kap. 10 (maskinöversättning) 10. Tvisterna med Sturla börjar Snart spreds dessa nyheter, och de ansågs stora, eftersom far och son hade många fränder och män som kunde driva deras sak. Vid den tiden hade Illugi den svarte tagit över gården på Gilsbakki i Hvítársíða, och han var hövding där i Síða. Hallkelssönerna var hans bröder: Tindr, som bodde på Hallkelsstaðir, Þórarinn och Finnvarðr. De var omväxlande ute på resor eller hos Illugi och Tindr. Illugi var gift med Ingibjörg, dotter till Ásbjörn den rike från Ásbjarnarstaðir, son till Hörðr från Hörðudalr. Deras söner var Gunnlaugr ormtunga, Hermundr och Ketill, och dottern Kolfinna. Henne gifte sig Hrútr Tannason senare med. Torfi Valbrandsson bodde då på Breiðabólstaðr i norra Reykjadalr. Han hade gift sig med Þórodda, dotter till Önundr breiðskeggr, son till Úlfarr, son till Úlfr Fitjumskeggi, son till Þórir hlammandi. Þóroddas bror var Tungu-Oddr, och Geirlaug var deras mor, dotter till Þormóðr på Akranes, syster till Bersi, far till Þorgestr, far till Starri på Hólmr. Halva Breiðabólstaðr hade följt med Þórodda som hemgift. Därför flyttade far och son dit, Valbrandr och Torfi. Torfis son hette Þorkell. Illugi den svarte och Torfi var vänner till Sturla gode, och de bestämde nästan allt där i bygderna. Sturla rider därnäst till Gilsbakki och träffar Illugi och ber honom ta del i målen mot hålmännen, antingen för att få dem dömda eller för att hämnas männen. Illugi sade: ”Det verkar klokast att man till att börja med söker förlikning, eftersom många menar att Kári inte dräptes utan skuld, fastän Kýlan var helt oskyldig, och jag skall bistå dig med det tillsammans med mina bröder.” Sturla var nöjd med det, och därmed skildes de. Därifrån red Sturla till Breiðabólstaðr och tar upp samma sak med Torfi. Han bad Sturla erbjuda förlikning, ”men om de inte vill ta emot några anbud från dig eller med handslag lova frid och bot för dråpet på Kýlan, skall du stämma målet till Kjalarnesting. Då skall jag hjälpa dig, om det kommer till tvister på tinget. Det är mitt råd att du först rider till Þorvarðsstaðir och tar med dig Hallkelssönerna och begär bot för dråpet på Kýlan, eftersom det vore mycket illa att väcka efterföljande mål (eftirmál) för Kári. De flesta vet att han rådde till Karlis död; men om de inte svarar något försonligt skall du stämma dem.” Sturla sade att så skulle det bli och sade att han hade tänkt sig saken så, ”men jag skulle vilja ha råd från fler kloka män, ty hålmännen blir nu mäktiga, och jag väntar mig att det kommer att bli svårt att bo granne med dem när tiden går.” Därmed rider Sturla hem, for sedan till Kollshamarr och tog i besittning allt gods som tillhört hans fränder, far och son Kári och Kýlan. Då var det uppenbart att han helt tog på sig dråpmålen. Sedan hette det Brenna där Kári brändes, och Kýlanshólar där Kýlan dräptes. ## kap. 11 (maskinöversättning) 11. Om hålmännen och Sturlas stämningsfärd När detta hände var Hrólfr den rike på Geitland död. Då förestods gården av Hrólfr den yngre, son till Hróaldr. Han var en stor kämpe och hade länge varit utomlands. Han var gift med Þórríðr, dotter till Valþjófr, son till Örlygr från Esjuberg, syster till Valbrandr, Torfis far. Deras söner var Illugi och Kjallakr, som senare bodde på Lundr i södra Reykjadalr, och Sölvi, som bodde på Geitland – därefter flyttade Hrólfr västerut till Ballará, som senare berättas – och dottern Þórlaug gyðja. Hróaldr, hans far, var då gammal och bodde då hos honom. Smiðkelssönerna träffade Hrólfr och bad honom om stöd om Sturla skulle slå in på hämndens väg, och sade att de hade hört att Torfi och Hallkelssönerna skulle bistå honom i målen efter far och son. Hrólfr sade att han skulle söka förlikning; han menade att Kýlan hade varit oskyldig men Kári verkligen skyldig. Han bad dem då skicka bud till honom om Sturla kom. De tog tacksamt emot det och for sedan hem. De var då med alla sina män i grottan. Kort därefter skickade Sturla bud ner till Síða efter Hallkelssönerna. De handlade snabbt och kom med trettio man till Kalmanstunga. Där var Illugi och hans tre bröder och Gísli Þorgautsson från Þorgautsstaðir. Sturla var redan där med tjugo man. Med honom var Þorbergr kornamúli och bröderna Hrani från Hranastaðir och Þorgils auga från Augastaðir, söner till Grímr, som hade tagit land från Gil till Grímsgil. Hranis son hette Grímr, en stor och stark man men tämligen orolig. Han kallades Stafngrímr och bodde på Stafngrímsstaðir vid Hvítá. Han var Sturlas vän och fosterbror. Han var ofta hos honom och avrådde aldrig när något skulle prövas. Sturla och Hallkelssönerna red nu till Þorvarðsstaðir och träffade Smiðkell. De tog upp efterföljande målen med honom. Sturla förde ordet. Smiðkell var till åren kommen när detta hände. Han sade att han inte skulle svara något på den framställningen, och säger att hans söner och deras män fanns där till hands, om man ansåg att Kári och hans son hade dräpts utan skuld. Sturla sade: ”Du kan ta goda råd till dig, bonde, så att det blir väl svarat. Jag skall inte driva saken med övermod, och du kan på så sätt avvärja svårigheter. Vi tål inte alls att våra fränder ligger obotade.” Smiðkell sade: ”Jag kommer inte att be om någonting för att Kári skall botas. Jag anser att det är att rensa landet att ta livet av tjuvar och uslingar sådana som Kári var.” Illugi bad då att de inte skulle dröja hos Smiðkell, och att det inte tjänade något till med honom. De red då till Fitjar, och när hålmännen ser deras färd gick de alla in i förskansningen med sina vapen. De var där sexton tillsammans: Auðunn och Þórarinn, Þjóðólfr och Bölverkr, Eiríkr och Þorvaldr, hans bror, östmannen Örn och nio andra av deras följeslagare. Förskansningen var god och starkt byggd av enbart sten. Sturla och hans män steg av sina hästar och gick med flocken fram till förskansningen. Sturla sade: ”Vår färd är av det slaget att jag vill begära bot för dråpet på mina fränder och söka den på förlikningens väg. Ni har gjort för mycket för att det skall få vila.” Auðunn svarar: ”De flesta kommer att säga att Kári inte dräptes utan skuld, eftersom han var både tjuv och mördare, och du behöver inte begära något sådant, men halv bot för dråpet på Kýlan kommer du inte att förvägras.” Sturla sade: ”Är ni alla av samma mening som Auðunn, att vägra bot?” Då svarar Þórarinn Smiðkelsson: ”Det blir ingen heder för dig att kräva bot för Kári. Han var den värsta ofredsman, och du är föga välvillig när du far med sådana ärenden.” Sturla ansåg då att de hade brutit förlikningen med honom. Þjóðólfr svarar: ”Det kommer du att rikta mot mig, men jag hade lovat att förlikas, Sturla, och inte hämnas på Kári, endast på det villkoret att jag inte visste för säkert att han hade rått till min fars död. Det är också väl erbjudet att bota Kýlan till någon del, ty det fanns tunga anklagelser mot Kári, så att han hade förverkat sitt liv och mer därtill för sina svek och ränker. De var inte heller på något sätt jämlika män, min far, Karli, och han.” Sturla sade då: ”Jag anser mig ha ett så gott manskap att det inte helt kommer att löna sig att vägra bot, och ni kan se att det kommer att bli svårigheter av det, om det skall svaras så.” Illugi sade: ”Jag råder er, hålmän, att bota Kýlan fullt ut, och därtill skall jag stödja Sturla.” Auðunn sade att mer inte erbjöds. Men medan de talade om detta red arton man fram där söderifrån över lavafältet. Där var Hrólfr och hans söner, Kjallakr och Sölvi, med geitländingarna. De steg av sina hästar och stod helt nära med vapen. Sturla och hans män visste inte riktigt vad deras ärende var. Då stämde Sturla hålmännen till Kjalarnesting och yrkade på skogsgång (skóggangr). Hrólfr gick då fram och bad männen förlikas. Sturla sade att de vägrade alla förlikningar som det låg någon heder i. Hrólfr frågar vilka som har erbjudits. Illugi sade att Sturla ville förlikas om Kýlan botas med full bot, och att för dråpet på Kári och bränningen skulle halvt mansbot betalas, men halvt bortfalla för motanklagelserna. Hrólfr sade: ”Då kommer jag inte att begära något, om det inte erbjuds bättre från Sturlas sida, så illa som Kári bar sig åt.” Då kvad Þjóðólfr denna strof: Storslaget låter Sturla, den stränge, gå mot förskansningen. Kýlans och Káris dråp och bränning räknar han, det märker jag. På heden skärper vi för skidans skakare svärdens dån. [osäker tolkning] Jordens gnägg låter vi skarpt möta den dräptes tärnar. [osäker tolkning] Och Þjóðólfr säger i denna strof att de skall stena Sturla och hans män. Då kvad Eiríkr skald en strof: Tidigt hejdad är Sturla, den stränge, med tångens sårspö. [osäker tolkning] Godens anfall blir fegt, om vi lägger jordens gnägg emot. Må hugg dåna över hjälmar i Hlökks lek mot den djärve. Jag tror att det avskräcker kämparna från att föra strid söderifrån. Och vidare kvad han: Om du tycker dig ha kraft, du fura av tempelmyntets tullar, [osäker tolkning] låt den breda blodormen bita de blanka sköldarna. Hallkellsarvingarnas ynnest blir föga till hjälp, innan de modiga hålmännen sjunker till marken. Hålmännen hade gott om sten i förskansningen, ty de var genast redo till försvar, och Þjóðólfr och Eiríkr eggade till anfall. Men för Sturla och hans män såg det mycket svårt ut att anfalla, när det däruppe fanns en utvald skara med gott om sten, och det var fåfängt att hoppas att Hrólfr och geitländingarna skulle hålla sig utanför. De beslöt att rida bort för den här gången och stämde dessförinnan dråpmålet för Kýlan och bränningsmålet till Kjalarnesting och red sedan hem. ## kap. 12 (maskinöversättning) 12. Om tingsfärden och tvisten Nu hade Illugi, som kallades den röde, son till Hrólfr på Geitland, gift sig med Sigríðr, dotter till Þórarinn den elake, syster till Músa-Bölverkr, och tagit över gården i Hraunsáss, och Þórarinn den elake var död. Svågerskapet mellan Illugi och Bölverkr var gott. Han var där ofta. Efter Sturlas stämningsfärd rådslog hålmännen, och det beslöts att be om stöd för tingsfärden. Smiðkelssönerna red för att träffa Hrólfr och bad honom fara till tinget. Hrólfr sade: ”Jag skall lova endast det som jag vill hålla, att ni kan räkna med att inte bli övermannade. Men i fråga om förlikning kommer jag inte att åstadkomma något, men jag kan ordna det så att Torfi, min svåger, inte ger dem stöd i strid för närvarande, fastän han stöder dem enligt rätt lag i fråga om dråpet på Kýlan.” Auðunn gav Hrólfr en präktig mantel, och Þjóðólfr en god ring och Þórarinn ett svärd för hans stöd, och därmed skildes de. Bölverkr red till Hraunsáss och träffade Illugi den röde, sin svåger, och bad honom fara till tinget. Illugi lovade att följa med. Nu går allt fram till tinget. Kort dessförinnan red Hrólfr från Geitland till Breiðabólstaðr för att träffa Torfi och Valbrandr och ber dem leda dessa mål till förlikning, om det fanns någon möjlighet till det, och sade att det skulle bli svårt och oroligt i häradet om Sturla och Hallkelssönerna tvistade med hålmännen. Valbrandr sade: ”Det blir inte lätt att värja sig mot Smiðkelssönernas och deras mäns öde. Jag tror att de är alltför mycket olycksmänniskor för att de skall nå förlikning i sina mål, även om svårigheterna stillas för en tid.” Torfi sade: ”Jag är i en svår belägenhet. Mina vänner har del i saken, eftersom det gäller Sturla och Hallkelssönerna, och dessutom har jag redan lovat dem mitt stöd.” Hrólfr sade: ”Jag vet inte att du, Torfi, är mer förpliktad mot dem än mot mig, om du inte värderar dem allra högst av alla, både fränder och svågrar, och deras begäran om stöd, men mina ord som ingenting. Men du torde kunna se din heder i att söka förlikning mellan män och på så sätt avvärja svårigheter, eftersom du är så framstående bland de andra bönderna och kallas hövding i häradet.” Då sade Torfi: ”Jag skall gå med på, svåger, eftersom det tycks dig så viktigt, att stödja Sturla och hans män enbart i fråga om förlikning, om en sådan kan komma till stånd vid detta ting. Men du skall lova mig i gengäld att hålla dig utanför deras mål, hur det än går sedan, om de inte blir förlikta och det mest beror på hålmännen.” Hrólfr sade att så skulle det bli, och därmed skildes de. Därefter red man söderut till tinget. Hålmännen red sexton tillsammans till Geitland. Hrólfr red därifrån med fyrtio man, och med honom Illugi den röde, hans son; Sturla och Illugi den svarte och hans bröder med närmare sextio man. Torfi Valbrandsson hade femtio man. I början av tinget var det mycket ovänlighet. Torfi sökte förlikning med Sturla och hans män. Sturla sade att han ville höra vilken förlikning de erbjöd. Då skickades bud efter hålmännen. De handlade snabbt och tog sina vapen. Hrólfr och hans män gick då med flocken för att möta hövdingarna. Sturla sade: ”Vilken bot är det ni erbjuder för dråpet på Kýlan och bränningen av Kári? Jag räknar alla de av er som inte har deltagit i dråpen som skyldiga till anslag mot livet, men på kloka mäns begäran vill jag ta emot förlikning, om det erbjuds väl, men annars självdom.” Då sade Auðunn: ”Jag förstår att du räknar mig som skyldig till anslag mot far och sons liv, men för att säga dig sanningen tyckte jag illa om att Kýlan dräptes. Men du kan räkna med att jag hade stor del i att Kári togs av daga, tjuven och illgärningsmannen, och det är ingalunda utan skam för dig eller för Illugi och hans bröder att föra talan för honom. Han skall också vara helt utan rätt till bot. Þjóðólfr värderar dråpet på far och son lika med dråpet på Karli, eller snarare som mord på honom, eftersom han ville stjäla oxen från honom och därtill hyste hat mot honom. Men ändå skall Kýlan, på våra vänners förslag, botas med halv mansbot och halv bortfalla, ty det är ingalunda jämnt att Kári motsvarar Karli. Och er skall aldrig erbjudas bättre bot.” Men Sturla avslog det genast. Många välvilliga män bidrog ändå till att förlikningen skulle komma till stånd, men den kom längre bort ju längre man förhandlade, och dessutom avrådde Stafngrímr Sturla från förlikningen så mycket han kunde. Det var helt nära att de stred. Ändå lyckades svågrarna Torfi Valbrandsson och Hrólfr ordna det så att det inte blev någon strid, och de skildes med saken i det läget. Hålmännen red hem från tinget, och var och en till sitt hem. Nu var det lugnt en tid, fastän det inte rådde någon frid mellan männen. ## kap. 13 (maskinöversättning) 13. Om Þorvaldr holbarki En man hette Þorvaldr, son till landnamsmannen Þórðr på Höfði på Höfðaströnd, son till Björn byrðusmjör, son till Hróaldr hryggr, son till Hrollaugr, son till Áslákr, son till sveakungen Björn järnsida, son till Ragnar lodbrok, son till Sigurd ring, son till Randvér, son till Ráðbarðr. Þorvaldr var en duktig man, en god kämpe och hade den allra bästa rösten. Därför kallades han holbarki. Han var ung och i sin bästa ålder när detta hände, och ogift. Den hösten kom han till Þorvarðsstaðir till Smiðkell, och han stannade hos honom en tid. Far och söner tyckte bra om honom. Kort därefter hände det att Þorvaldr kom till Surtrs grotta, och han framförde då ett kväde för jätten, och detta är början på det: Sitt hel i din boning, du hamskiftande, i jättebygden under jordens ben, klädd i hjälm och svärdsbeväpnad, dråphjordens fiende, du mörkröstade. [osäker tolkning] Ryktbar släktstav av Dofris söner, som den nordiske niflungen födde, störst av landets invånare i frostens land, männens hjälpande väsen utan ondska, du lär inte vara svekfull eller lömsk, Svaðis ättling från Syrgisdalar. Jag hälsar dig som hålmännens lycka, tryggaste av väsen och tyrdjärvaste. Jag skall prisa dig i sångsmide. Må diktspånet från oförmågans hyvel fällas till ingen nytta; [osäker tolkning] jag bär till dig Eikinskjaldis fullt tjärade knarr över berättelsens hav från sinnets bord. [osäker tolkning] Jag skall prisa dig för goda år och fred [oklart] och för människors släkten. Jag lovar dig en oxe och ett sto till jul, burna på bordet av Hrungnirs ben. [osäker tolkning] Tala för mig som jag skulle önska, att jag fick till hustru den handljusa dottern till Smiðkell, den dyrbaraste mön. Då hade jag till fullo skratt ibland. Därefter fick Þorvaldr Smiðkels dotter, och bröllopet hölls på Þorvarðsstaðir. Där var mycket folk: Hrólfr från Geitland och hans söner, Illugi den röde, Kjallakr och Sölvi, och andra geitländingar. Man drack ivrigt och glädjen var stor. Vid gästabudet talade man om tvisterna med Sturla och vilken väg Sturla och Hallkelssönerna skulle ta. Flera menade att de inte skulle låta det bero därvid. Då sade Hrólfr: ”Den strid som har brutit ut kommer att vara svår att bilägga, och ont följer alltid av ont där Kári hade del i saken. Det vore mitt råd att alla ni män som är bundna i detta mål och anklagas för det lämnade landet, eller annars flyttade ut från detta härad. Då vore det troligare att era och era motståndares svårigheter kunde avvärjas. Ni kan se hur otillräckligt starka ni kommer att vara för att hålla er tvist jämnt mot alla hövdingarna här i Borgarfjörðr.” Då kvad Auðunn en strof: Halva är råden hos Hrólfr [oklart] som vi inte tackar för. Rådet driver till feghet, till föga glädje för männen. Vi modiga är inte så skyldiga att vi söker oss till skeppsbordet. Stålens tvist kommer att stå hård i Borgarfjörðr. Hrólfr svarar och kvad till svar: Halva är råden hos Hrólfr helsosamma för er tvist. Tyr för Tyrfings tänder kommer att bekräfta var bojor styr. [osäker tolkning] Fullt hårda öden drabbar, gamla enligt nornornas dom. Jag fruktar för öarnas huggare, om han inte ändrar sinne. [osäker tolkning] Auðunn log i mjugg och sade: ”I annat torde du spå sannare, Hrólfr, men jag skall inte räkna något sådant som illvilja, eftersom jag vet att du endast vill väl.” Hrólfr var inte glad över att hans råd inte aktades, men tog ändå upp ett annat samtalsämne, som om ingenting hade hänt. Då kvad Eiríkr: Det är ingen prövning för flocken med fiendskap. Vi fruktar föga den modige Sturlas och Hallketils söners hämnder, vapen eller stämningar. Jag menar att Torfis fylking drar sig undan för dig, Auðunn. Folket tycker det är ovärdigt att föra talan för en träl. Auðunn sade: ”Det är käckt kvädet, Eiríkr, och det väntade jag mig, ty du är en djärv och rättfram man, och jag anser det bättre diktat än inte.” Hrólfr sade: ”Vi ser inte på detta på samma sätt, Auðunn, min vän. Jag menar att denna strof hade varit bättre okvädad, när så djärva och mäktiga män har del i saken.” Auðunn var mycket glad och vände allt till skämt som Hrólfr sade. Han bad då Eiríkr dikta till förlustelse för männen. Då kvad Eiríkr ännu: Föga skall jag vara ovillig att hugga i landhattens [osäker tolkning] kläder den ståtlige goden av Oden, om de för spjutens tö; om ett hjälmträd ensamt på holmen mot en ensam gick med brynt spjut, det tror jag ingen skulle låta bevisas. [osäker tolkning] Hrólfr bad honom sluta med sådana verk. ”De männen är så duktiga att det inte är mitt råd att ni eggar dem. Det kommer också att bli annat för er än att en möter en. Det är mycket troligare att de kommer att utnyttja sin övermakt.” Auðunn svarar: ”Då blir överlägsenheten liten, om nidingsdåd används, och jag unnar dem sådant i ett sådant mål som de har; och dikta vidare, Eiríkr.” Han kvad: Pilarnas skövlare unnade, Auðunn vid den röda skölden, goden att utföra nidingsdåd. [osäker tolkning] Han, stridsivrig, viker inte ett steg i tvisten för blodsleven på färden. Det må de få höra, de tröga i striden. [osäker tolkning] Hrólfr svarade inte på denna strof, och gästabudet tog slut. Männen for var och en till sitt hem. Hrólfr gick fram till Auðunn när de skildes och sade: ”Det är så att jag inte kommer att ingripa i tvisterna mellan er och Sturla. Jag är bunden av ett löfte till Torfi, min svåger, eftersom han höll sig utanför ert mål och sökte förlikning på Kjalarnesting, fastän det gick så att det blev värre för alla.” Auðunn sade: ”Det tjänar inget till att klandra dig för ditt löfte, men du varnar mig väl om du vet att ett anfall mot mig är planerat.” Hrólfr sade att han inte helt uteslöt det, men lovade ingenting. De skildes som vänner, och Hrólfr red hem till Geitland med sina män, och nu är det lugnt en inte alltför kort tid, fastän det inte rådde någon frid. ## kap. 14 (maskinöversättning) 14. Striden i Hraunsáss Illugi den röde hade då överlåtit gården i Hraunsáss åt Bölverkr, och själv flyttade han för att bo på Hofsstaðir, ty geitländingarna skulle underhålla det templet (hof) till hälften tillsammans med Tungu-Oddr. Sedan bodde Illugi på inre Hólmr på Akranes, ty han bytte med Hólm-Starri, son till Þorgestr, son till Bersi, son till Ketill, hustrur, jord och allt gods, och Illugi fick då Jórunn, Starris hustru, dotter till Þormóðr Þjóstarsson från Álftanes, men Sigríðr Þórarinsdóttir, Bölverks syster, trivdes inte med Starri, ty hon ville inte detta byte av män, eftersom hon älskade Illugi mycket, och det hon tog sig till var att hon hängde sig i templet. Músa-Bölverkr lät nu bygga en stor förskansning kring sin gård i Hraunsáss. Hans kamrater hålmännen deltog i det arbetet med honom. De ledde också Hvítá genom åsen, men tidigare rann den ner genom Melrakkadalr. Hålmännen var då omväxlande hos Bölverkr i förskansningen eller i grottförskansningen. Snart spreds hålmännens strofer, som hade kvädats vid gästabudet, över häradet. Sturla, Hallkelssönerna och Torfi tyckte mycket illa om dem. Ändå gick ännu en vinter utan att någon av parterna gick åt den andra. Det var på våren som Sturla och Stafngrímr talade med varandra. Han eggade Sturla mycket att samla män och gå mot Auðunn och hans män. Han skulle lägga sig i bakhåll på Fitjar uppe vid Fljót, när de red upp till grottan nedifrån Hraunsáss. ”De är sällan fler än tio eller tolv tillsammans. Jag skall hålla utkik efter när de rider.” Och på Stafngríms eggelse skickade Sturla bud ner till Síða till Illugi och Tindr Hallkelssöner, men Þórarinn och Finnvarðr, deras bröder, var då utomlands, och de gick inte att få tag på. Tindr sade sig genast redo och eggade genast till att anfalla dem i förskansningen, men Illugi sade att det skulle bli svårt att angripa. ”Den är mycket starkt byggd, och männen är hårda i försvaret.” Men ändå blev det så att bröderna red med tjugo man till Fitjar och skickar genast en man till Kalmanstunga och sade att de ville träffa Sturla. Sturla kom genast för att möta dem med trettio man. Med honom där var Stafngrímr, Þorbergr kornamúli och bröderna Þorgils auga på Augastaðir och Hrani, Stafngríms far. Han var då gammal. Sturla och Hallkelssönerna rådslog och tyckte att det var osäkert om hålmännen skulle rida så snart till grottan, och det kunde rimligen vara så att de hade fått någon nys om deras flock. Många eggade då till att rida mot dem och anfalla dem i förskansningen med eld och järn. Sturla och Stafngrímr var då ivrigast på att så skulle göras och sade att de minst skulle vänta sig det, om man tog det rådet så snabbt som möjligt. Illugi sade: ”Det förvånar mig inte om denna färd leder till föga, men jag skall ändå inte skiljas från er i detta läge.” Men eftersom det mesta av deras manskap var beslutsamt i att anfalla dem i förskansningen, blev det beslutat. Männen steg upp på sina hästar. Det var då nära nona (nón) på dagen. De kom till Áss före mitt på kvällen, steg av hästarna och gick med vapen fram till förskansningen. Hålmännen märkte ingenting förrän en ring hade slagits kring gården. Sammanlagt var de sexton i förskansningen. Där var Auðunn och Þórarinn Smiðkelssöner, Þorvaldr holbarki, deras svåger, Þjóðólfr, deras fosterbror, bröderna Þorvaldr och Eiríkr, Örn, Músa-Bölverkr, Þormóðr strendill, och hålmännen Þórðr och Tjörvi. Den tolfte hette Krákr Naddsson, Þorvaldr holbarkis följeslagare, och han hade nyss kommit norrifrån Hegranesting för att bo hos honom. Fyra av Bölverks huskarlar var också i förskansningen för att försvara den. Lýtingr var den duktigaste av dem. Sturla frågar om Smiðkelssönerna ännu inte vill unna honom bot för dråpet på hans fränder. Auðunn sade: ”Jag har ingenting annat i tankarna än det som jag erbjöd på Kjalarnesting och från början.” Sturla sade då att han skulle anfalla med eld och vapen, ”tills det är avgjort mellan oss.” Auðunn sade att det var oklart vem som skulle få berömma sig av segern denna gång. ”Du skall inte skrämma oss med bara ord.” Men medan de talade med varandra tog Stafngrímr sats mot förskansningens vägg. Han lyckades haka fast yxhornet uppe på den och kom därmed in, genom att han drog sig upp på yxskaftet. De som var uppe såg inte upp för det, och han högg genast Tjörvi i huvudet. Det var ett banesår. Bölverkr såg anfallet och stack mot Stafngrímr. Han lät sig då falla undan stöten, när spjutet var riktat mot hans midja, och tumlade ut från väggen. Han kom ändå ner stående. Nu började anfallet mot männen i förskansningen. Man kunde inte använda annat än skott. Auðunn och hans män fångade de flesta av deras spjut i luften, sände dem tillbaka och sårade många. Eiríkr skald grep ett stort spjut och sade till Sturla: ”Vänta nu, gode, om du inte är helt feg”, och sköt mot honom. Sturla vek undan, och hans huskarl fick spjutet. Han dog av det. Då kvad Eiríkr en strof: Sköldstormens omodige kämpe, sköldbärande, sårets ivrare, flyr för fikonen, [osäker tolkning] svärdet och pannans gärde. [osäker tolkning] Den som flyr i följesmännens flock på Göndlars myrar lär inte oförskräckt kunna skjuta bågen mot en enda. Då gjordes åter ett hårt anfall mot förskansningen, men det uträttade ingenting. Auðunn sköt nu ett spjut genom Gísli den äldre Þorgautsson, och det var närmast som om hålmännen nu började välja ut män ur Sturlas flock. Þorgils auga blev också skjuten med en pil rakt igenom uppe vid ryggraden. Det var ett stort sår men inte dödligt. Det var då efter en hård omgång som Sturla och hans män drog sig bort från förskansningen och rådslog. Då kvad Eiríkr ännu: Lyckan har vänt sig från dig, Sturla. Svärdsregn sållade vi över männen. Hövdingens hugg blir fega av sårskadarens modlöshet. [osäker tolkning] Bort från förskansningens verk vek spjutfiendskapens ek. Så lyckades guldslösaren fly lurad från grottan. [osäker tolkning] Nu beslöt hövdingarna att rida bort för den här gången. De red sedan hem. Kort efter att de hade ridit bort dog hålmannen Þórðr av sitt sår. Han hade blivit skjuten med ett spjut in mellan revbenen. De flesta tillskrev det Tindr Hallkelsson. Smiðkelssönerna och deras män for därefter till grottan och var nu på sin vakt. Bölverkr var omväxlande hos dem eller i Hraunsáss. De höll för det mesta utkik efter vad Sturla tog sig för. Men å andra sidan eggade Stafngrímr Sturla mycket till anfall mot hålmännen, men Sturla var en lugn man till lynnet och skyndade ingenting, och det märktes ofta att det gick så, även när han hade behov av det. Nu gick allt fram till tvímánaðr på sommaren utan att något hände. ## kap. 15 (maskinöversättning) 15. Dråpet på Þórarinn Hallkelsson Þórarinn och Finnvarðr Hallkelssöner hade nu varit utomlands en tid, som tidigare har nämnts. De kom nu sent på sommaren till Island vid Horn i öster, men eftersom motvind satte in drev de norrut runt landet, och de tog land i Blönduóss. Þórarinn ville genast rida söderut från skeppet. Finnvarðr avrådde det och sade att han ville föra skeppet, när det blev förlig vind, västerut runt landet och söderut till Borgarfjörðr. Þórarinn ville inte lyssna på det och sade att han skulle rida. ”Det är”, sade Finnvarðr, ”som om något öde driver dig. Vi har inte heller någon underrättelse om hur det har gått med målen i vårt härad.” Þórarinn sade att han inte brydde sig om det, och bröderna skildes. Ingen av dem var nöjd, och Finnvarðr sade till sina skeppsmän att Þórarinn nog var dödsmärkt och att det inte var lätt att stå emot ödet. Han förde sedan sitt skepp västerut runt landet till Hvítáróss och fick där höra nyheterna. Men om Þórarinn är att berätta att han rider med två andra från skeppet, Eyvindr, sin skosven, och östmannen Rauðr, som hade tagit tjänst som följeslagare hos Þórarinn, en man från Viken. De övernattade på Hof i Vatnsdalr hos Ingimundr den gamles söner, Þorsteinn och Jökull. De hade någon tid dessförinnan hämnats sin far på Hrolleifr den store och Ljót, hans mor, som det berättas i Vatnsdæla saga. Þórarinn fick där höra nyheterna söderifrån men red ändå som han hade tänkt. Men nu vänder sig sagan till hålmännen, att Smiðkelssönerna och Bölverkr beslöt att söka vänskap och stöd norrut i häradena, och det slutade med att de skulle träffa Ingimundarsönerna. Till den färden gav sig Bölverkr, Þjóðólfr, östmannen Örn, Eiríkr skald och Þormóðr strendill. Nu hände det sig att Bölverkr och hans män red söderifrån över Grímstungnaheiði när Þórarinn red norrifrån. De möttes på heden vid några sjöar. Det blev föga hälsningar mellan Þórarinn och hålmännen, och ingen frågade efter skulden. De angrep genast Þórarinn och hans män. De försvarade sig väl till en början, innan Eiríkr dräpte Eyvindr. Bölverkr och Þórarinn stred då, och det dröjde inte länge innan han högg Þórarinn banehugget. Rauðr flydde då. Þjóðólfr och Þormóðr förföljde honom till en å-gren och dräpte honom där. Bölverkr och hans män begravde då Þórarinn och Eyvindr och red därmed tillbaka söderut. Man tyckte att detta hade hänt plötsligt. Det blev inte heller av sedan att de sökte Ingimundarsönernas stöd. Bölverkr och hans män red ner till Síða och lyste dråpen och red sedan hem. Illugi den svarte och Tindr red genast norrut till heden och nämnde vittnen till Þórarinns och Eyvindrs sår och lade dem sedan i hög vid de sjöar som sedan heter Þórarinsvötn. Men en fåraherde från Skúti fann Rauðrs lik och kände inte igen det. Fåraherden berättade om det. Man for då dit och begravde liket. Det heter sedan Dauðsmannskvísl där. ## kap. 16 (maskinöversättning) 16. Dråpet på Stafngrímr Det var en kväll kort efter dråpet på Þórarinn som tolv hålmän red till Hraunsáss. Då kom det upp bland dem att gå mot Stafngrímr och dräpa honom; de sade att han var en stor usling och förtalare och menade också att den andre hålmannen, som dräpts i förskansningen, var ohämnad, fastän Þórarinn Hallkelsson hade fallit för den ene. Bölverkr eggade mycket och sade att sådana män inte var värda att skona. De for genast på kvällen, åtta tillsammans. Där var Bölverkr och Þórarinn, Þjóðólfr, bröderna Eiríkr och Þorvaldr, Þorvaldr holbarki, Krákr och Þormóðr strendill – Auðunn kunde inte följa med, han hade en stor böld på foten – och de red därnäst till Stafngrímsstaðir, och när de kom fram till tungärdet höll Stafngrímr där på med en gårdstjur. Han märkte ingenting förrän de red fram till honom. Då sade Bölverkr: ”Det skall nu inte döljas att du är ämnad att dräpas. Du har länge varit falsk mot oss.” Stafngrímr sade att han inte skulle vika om det skulle ske med lika manskap, och grep ett stort hakspjut som låg på vallen bredvid honom. Han stack då mot Bölverkr. Den stöten träffade låret, och såret gick in till benet. I detsamma högg Þorvaldr holbarki spjutet av skaftet, och Þórarinn Smiðkelsson stack genast rakt igenom honom. Stafngrímr ryckte till så häftigt att Þórarinn tappade greppet om spjutet. Stafngrímr vek då tillbaka upp mot gärdesgården och dog där. Hålmännen gick till gården och lyste dråpet på sig. Där Stafngrímr bodde heter det nu Sigmundarstaðir. Mittemot på norra sidan av Hvítá, vid själva ån, ligger hans hög, där han dräptes. Hålmännen red till Hraunsáss och berättade nyheten. Ingen av de männen klandrade den. De for genast under natten upp till Fitjar och gjorde ett uppehåll i Kalmanstunga. De sköt in en runkavle genom vindögat över Sturlas säng, och på den var denna strof inristad, som lyste dråpet: Andlös sjönk mot leran, genomborrad av sköldens trollkvinna, Stafngrímr. Vi fick hämnas med svärd Þórðr och Tjörvi. Den behaglige i trängseln och i spjutens lek föll inför den raske Þórarinn utan ålderdom till marken. [osäker tolkning] Sturla fann kaveln när han steg upp ur sängen och läste strofen. Han visste då vad det skulle betyda. Han skickade då bud till Hrani på Hranastaðir, Stafngríms far, att komma och träffa honom. De for sedan med tjugo man ner till Stafngrímsstaðir och fann Stafngrímr dräpt. Kvinnorna sade då att hålmännen hade lyst dråpet där. Sturla skickade genast bud efter Hallkelssönerna, och de kom för att möta honom. Illugi nämnde då vittnen till såren. Han och hans bröder skulle vara målsägande i dråpmålet. Så ville Sturla ha det. Stafngrímr lades sedan i hög, som tidigare har berättats. ## kap. 17 (maskinöversättning) 17. Om Þorgeirr En man hette Þorgeirr, kallad gyrðilskeggi. Han var en fredlös man och tog sig därför in i Hörðr Grímkelssons och holmbornas skara och ansågs där som en av de mest ondskefulla. Det hade hänt att Þorgeirr gyrðilskeggi och Sigurðr Torfafóstri for i land för att skaffa föda, tolv man. Då kom Kollr Kjallaksson mycket oväntat över dem med tjugofyra man. Och när de möttes flydde Þorgeirr med sju man, men Sigurðr gjorde sig redo till försvar och föll där. Þorgeirr flydde då till Arnarvatnsheiði. Manskap samlades kring honom. Det var mest skogsmän (skógarmenn), och dessa nämns: östmannen Geirvaldr, som hade blivit fredlös för dråp i Austfirðir och inte kommit utomlands, Atli och Ásgeirr, båda fredlösa. Þorgeirr gyrðilskeggi kom till Fitjar och bad hålmännen ta emot honom med hans kumpaner, och så skedde, men snart tyckte man att Þorgeirr fördärvade allt. Nu var det ofta närmare trettio man i grottan. ## kap. 18 (maskinöversättning) 18. Hålmännens fredlöshet Bölverkr var nu omväxlande med dem i grottan eller i Hraunsáss, på sin gård. Hans husfolk var oftast tio eller elva, de flesta fredlösa. Auðunn och Þorvaldr holbarki var också ofta hemma på Þorvarðsstaðir. Nu gick vintern. På tinget på sommaren åtalade Illugi den svarte Bölverkr för dråpet på Þórarinn, sin bror, och Þórarinn Smiðkelsson för dråpet på Stafngrímr. Sturla gode åtalade Þjóðólfr, Eiríkr skald och Örn för anfallet mot Stafngrímr. Torfi Valbrandsson åtalade Auðunn för att ha anfört ofredsmän och för att ha rått till Káris död, och alla de hålmän tillsammans med Þjóðólfr som hade deltagit i dråpet på Kýlan och bränningen av Kári. Och när målet var framlagt kom inga gensvar från hålmännens sida, och de blev fullständigt fredlösa skogsmän (alsekir skógarmenn) vid detta ting. Deras fredlöshet lystes då vid Lagberget (Lögberg) för varje fjärding. Och när de hörde om detta utslag kvad Eiríkr en strof: Sträng var Sturla på tinget, i målen om stålets gap, [osäker tolkning] fordom upptagen, grälets överdrivare, fredsbrytare; han skärper fiendskap mot Hrungnirs hängdas folk, de fredlösas lejon, [osäker tolkning] helgedomens talesman till svek, han samtyckte till svåra rådens strid. [osäker tolkning] Då kvad Þorvaldr holbarki: Jag hörde att fjällfurstens hallers rådare, männen, den stridslystne, dömde fredlösa och drev ut skuldlösa, snabbt, Illugi den svarte. [osäker tolkning] Bladet lär inte skada den mycket stolte för tidigt, stridseldens, godens sinne, gnägg i Tveggis storm. [osäker tolkning] Auðunn kvad: Torfi vänder sig till hämnd, helgedomen stötte till att döma fredlösa sina Hymirs vågors mörker i klippornas rum. [osäker tolkning] Väktaren av havsglödens skam vågar inte av detta eller av blod, den åtbördssmyckade, föra hämnd var med bitter häst. [osäker tolkning] ## kap. 19 (maskinöversättning) 19. Strid Efter tinget samlar Sturla genast män kring sig och hade närmare fyrtio man. Med honom var Bjarni, hans son – han var då ännu ung men ändå mycket lovande – där var också far och son Þorbergr kornamúli och Eysteinn. Från Torfis sida kom Þorkell, hans son, som sedan bodde på Skáney, och Þorleifr Þjóstarsson från Esjuberg – han var en mäktig man och hade stor trollkraft – bröderna Hrani, Stafngríms far, och Þorgils auga. Där var också Úlfr, son till Rauðr på Rauðsgil. Úlfr bodde på Úlfsstaðir. Han var bror till Auðr, som Hörðr Grímkelsson hade dräpt. Illugi den svarte hade mycket att göra och kunde inte följa med, men Tindr och Finnvarðr kom med arton man. En av dem var Gísli Þorgautsson. Det var många fler duktiga män med Sturla och Hallkelssönerna, fastän de inte nämns. Hrólfr på Geitland fick veta om mannasamlingen. Han skickade då bud till Auðunn att vara på sin vakt. Då var Bölverkr i grottan med sex följeslagare. Sammanlagt var de tjugofyra. De förberedde sig noga och hade gott om sten. Kort därefter kom Sturla med flocken, och ingen frågade efter skulden. Han ställer själv upp männen till anfall. Själv gick han mot förskansningen från söder med femton man. Där försvarade Smiðkelssönerna, östmannen Örn och tre andra. Þorleifr Þjóstarsson gick an från norr med åtta man. Där stod Þjóðólfr, Þorgeirr gyrðilskeggi, östmannen Geirvaldr och Þorvaldr. Den femte hette Ósvífr. Från öster anföll Þorbergr kornamúli och Eysteinn med femton man. Den delen av förskansningen försvarades av Þorvaldr holbarki och Eiríkr skald med sex man. Den del som vette mot väster anföll Hallkelssönerna och Gísli Þorgautsson med tjugo man. Där försvarade Bölverkr med nio man. Nu började anfallet. Man kunde inte använda annat än skott och sten. Anfallet var mycket svårt, eftersom förskansningen var stark och männen hårda i försvaret. Många av Sturlas män fick stora slag och skador av stenarna. Det höll på länge under dagen utan att något uträttades. Auðunn kastade en väldigt stor sten mot Hrani från Hranastaðir, och den träffade stålhuvan. Den gav efter så att skallen bröts. Han dog genast. Bjarni Sturluson sköt ett spjut genom en av Auðunns följeslagare. Þórarinn Smiðkelsson sände det tillbaka till Sturlas män, och den som träffades dog. Þorleifr Þjóstarsson anföll hårt. Han kastade en sten mot Ósvífrs bröst, så stor att två knappt skulle ha kunnat lyfta den, även om de var fullt starka. Då föll Ósvífr och dog sedan. Östmannen Geirvaldr fick ett stenslag på handen och blev stridsoduglig. Þjóðólfr hade då fällt två av Þorleifrs män. Þorvaldr holbarki och Eiríkr skald försvarade sig så duktigt att det inte dröjde länge innan angriparna drog sig undan och hade förlorat tre av sina män, och de flesta andra var sårade. Hallkelssönerna anföll då Bölverkr ivrigt, och det gick inte att uträtta något. Där var det svårast att anfalla och lättast att försvara, och flest var med i försvaret. Ändå blev många sårade på båda sidor. Finnvarðr fick ett stort sår på kinden. Bölverkr hade träffat honom med en sten. Sturla såg nu att ingenting skulle uträttas denna gång, och bad männen dra sig undan; han sade att han hade lidit nog med manfall, förlorat sju man, och många var sårade. Det ville också de flesta, utom Þorleifr Þjóstarsson, som sade att han vände tillbaka mot sin vilja. Sturla red sedan hem till Kalmanstunga och var och en till sitt hem, och man tyckte att den färden hade gått illa. ## kap. 20 (maskinöversättning) 20. Þorgeirrs rov och flykt Nu hade Sturla mycket folk och starka vakter den sommaren. Han väntade sig vilket ont som helst av hålmännen. Sturlas fåraherde hette Refr, slug och lömsk. Han kom ofta för att träffa hålmännen och blev deras vän. Han lovade dem att hålla utkik ifall ofred hotade dem, och likaså att låta dem veta vad Sturla tog sig för, men han skulle få vara i fred med sin boskap, även om de rånade andra bönder, ty nu började de råna folks boskap, eftersom de var många och ingenting sparades, och de alla var fredlösa. Þorgeirr gyrðilskeggi drev dem också mycket till rånen. Östmannen Geirvaldrs sår läkte, och likaså de andras som hade blivit sårade. Bölverkr for till Hraunsáss till sin gård, och hans följeslagare. Auðunn och Þorvaldr holbarki stannade också kvar på Þorvarðsstaðir som om de inte vore fredlösa. På hösten for hålmännen ner till Síða för att råna den övre vägen över Heiði och drev närmare åttio gällgumsar till grottan, som Illugi den svarte ägde, och fyra oxar som Tindr Hallkelsson ägde. De som rånade anfördes av Þorgeirr gyrðilskeggi, östmannen Geirvaldr, Þormóðr strendill och sex andra. Då flydde också många fredlösa män till dem, så att det inte fattades mycket på fyrtio stridbara män i grottan. Den vintern var också en man som kallades Fjalla-Teitr hos dem. Sedan, tidigt på våren, for Þorgeirr gyrðilskeggi med tio man från grottan och tänkte råna oxar från Sturla i Kalmanstunga. Han tänkte överraska honom, men eftersom Refr kände till Þorgeirrs plan varnade han Sturla, och han hade därför mycket folk där. Þorgeirr och hans män blev varse mannasamlingen innan de red fram till gården och flydde genast. Sturla satte genast efter och förföljde dem norrut över åsen och uppför längs jökeln. Han bad sina män att så noga som möjligt se till att de inte nådde grottan. Två av dem blev tagna uppe i lavafältet och dräpta. Östmannen Geirvaldr kom in i en lavaspricka och gömde sig där. Han hittades inte. Þormóðr strendill ensam nådde grottan. Þorgeirr gyrðilskeggi kom undan med sex man norrut till hedarna. Han kom inte sedan tillbaka till hålmännen utan flydde norrut till Strandir och dräptes där. ## kap. 21 (maskinöversättning) 21. Om Starri och hålmännen Nu går tiden fram till tingets slut på sommaren, och allt var lugnt. Och när männen red från tinget talade alla hövdingarna med varandra, Torfi, Illugi den svarte och Sturla, och man visste inte riktigt vad deras planer gick ut på. Det berättas då att Illugi den svarte föreslog att man skulle hålla konfiskationsdomar (féránsdómar) på Smiðkelssönernas och Bölverks gårdar, ty då var Smiðkell, deras far, nyss död, men Sturla ansåg det oklokt och sade att det var lättare att fånga dem när de skötte sina gårdar, och Torfi gick med på det rådet, och de lät nu saken vila för en tid. En man hette Starri. Han kallades Hólmgöngu-Starri, son till Eiríkr i Goðdalir i Skagafjarðardalir, son till Hróaldr, son till Geirmundr, son till Eiríkr örðigskeggi. Starri var en stor och stark man och den största kämpe. Han bodde på Hof i Goðdalir. Han red till tinget norrifrån över Kjölr på skagfjordingarnas väg den sommaren, men eftersom han for i egna ärenden till Borgarfjörðr tänkte han rida Sandleið norrut, fastän den vägen var honom föga bekant. Men när han red uppför längs Fljót kom sex hålmän emot honom. Där var Þórarinn Smiðkelsson och Þorvaldr holbarki, bröderna Eiríkr och Þorvaldr, Þjóðólfr och Örn. Han och Þorvaldr holbarki var bekanta och från samma bygd, och eftersom vägen var okänd för Starri erbjöd Þorvaldr honom sitt följe. De red med honom ända norrut till Vékelshaugar. De talade mycket på vägen om hålmännens mål och fredlöshet, och innan hålmännen vände tillbaka erbjöd Starri dem att ordna med deras utlandsresa; han sade att deras villkor var mycket svåra som det nu stod till. Þorvaldr och de andra tog väl och vänligt emot det, och Starri bad dem komma till Goðdalir inte senare än när tre veckor återstod av sommaren, om Auðunn och deras andra kamrater ville överväga det, och de gjorde en fast överenskommelse om det. De skildes i vänskap. Starri red hem till sin gård, men hålmännen söderut, och de berättade för Auðunn om Starris erbjudande. Han tog till en början tacksamt emot det och eggade Bölverkr att följa med. Han tyckte också det var lockande, men det gick så att de blev mycket ovilliga till det. De tyckte det var svårt att lämna sina gårdar. ## kap. 22 (maskinöversättning) 22. Om planer Refr, Sturlas fåraherde, kom ofta för att träffa hålmännen. Det var stor vänskap mellan honom och Auðunn. Därigenom kom han att känna till alla deras planer. Han avrådde så mycket han kunde från utlandsresan och sade att det var oklart hur det skulle gå, och fastän det fanns en viss ovilja mot dem bland folk sade han att de inte skulle vara slagna, ”och dessutom”, säger han, ”kommer Sturla och Hallkelssönerna att dra sig för att ofta hälsa på er i samma slags ärenden som de redan har haft.” Men å andra sidan lovade Sturla Refr mycket gods om han visste råd till att få ett tillfälle mot dem. Han hade också lovat honom sitt beskydd. Den sommaren lät Auðunn bygga mycket på sin gård på Þorvarðsstaðir, och han var ofta med i timringen. Refr talade ofta med Auðunn om att skicka bud norrut till Starri, och sade att han inte var lätt att tillfredsställa om de svek de planer som han redan hade ordnat. Han säger att det var ett utmärkt råd att skicka honom gåvor och vänskapsord om stöd, om det skulle behövas något, och säger att det vore bäst om så många som möjligt gav sig av på denna färd, så att han desto tydligare skulle förstå deras vilja. Auðunn tyckte bra om Refrs råd, många längtade också efter färden norrut, och genom Refrs övertalning blev det så att det beslöts. Tjugo hålmän skulle fara tillsammans med Auðunns vängåvor, och han sade att han skulle komma till Goðdalir vid vinternätterna och söka goda råd hos Starri om hur man skulle hantera deras mål, om den strid som brutit ut kunde biläggas. Vid tvímánaðr på sommaren skulle hålmännen rida norrut söderifrån. Det sades att de skulle stanna en natt hos Starri. Nu kände Refr till alla deras planer och berättade dem för Sturla. Han sade att de skulle rida redan nästa morgon, ”och du kommer nu”, säger han, ”inte att samla manskapet sämre än jag hittar på råd för det. Du kommer att ha tid nog för att samla manskap, om du skickar bud så snart de rider bort från förskansningen. Jag skall driva fåren upp på åsen från gården och gnägga ivrigt om de gör sig redo. Då skall du genast handla och ha män till häst.” ## kap. 23 (maskinöversättning) 23. Auðunn bränns Nu gjorde sig tjugo hålmän redo på morgonen för färden. Där var Þórarinn Smiðkelsson och Þorvaldr holbarki, bröderna Þorvaldr och Eiríkr, Þjóðólfr och östmannen Örn, Þormóðr strendill och Krákr Naddsson, östmannen Geirvaldr och Atli, Ásgeirr och Þóroddr, Hallkell och Þorbjörn Ávaldasöner, Kárr den långe och Síðu-Ketill. Fyra nämns inte. Refr såg när de red. Han sprang då fram på åsen och gnäggade så mycket han kunde. Sturla visste då vad det betydde och skickade genast en man till Breiðabólstaðr till Torfi och en annan ner till Síða. Och när Sturlas bud kom fram handlade Torfi och Hallkelssönerna snabbt och kallade upp män. Sturla bad också män att resa sig i Hálsasveit och sina andra tingsmän. Han hade närmare trettio man, och Hallkelssönerna kom med tjugo. Torfi kom sist med trettio man. Sammanlagt hade de åttio. Där var många duktiga män: Þorleifr Þjóstarsson från Esjuberg – han hade kommit till Breiðabólstaðr i egna ärenden och gav sig med på färden med Torfi – Þorkell från Skáney, Torfis son, var också med sin far, och Goðormr Ragason, son till Óleifr hjalti, och Þorgils orraskáld Þorvarðsson, son till Þorbjörn svarti, som sedan var hos Ólafr kvaran i Dublin, och många andra duktiga män. Med Hallkelssönerna var Hrútr Tannason, som var gift med Kolfinna, dotter till Illugi den svarte, Brúni Geirmundarson från Norðrárdalr, son till Gunnbjörn gandr – Brúnis son var Þorbjörn, som sedan föll i Heiðarvíg – och många modiga män, fastän de inte nämns. Men dessa nämns i Sturlas manskap: Þorbergr kornamúli och Eysteinn, hans son, Gísli Þorgautsson och Úlfr Rauðsson från Úlfsstaðir. Och när hela flocken hade samlats beslöts det att först rida mot Auðunn och dräpa honom. Nu red flocken till Fitjar. Då kom Refr för att träffa dem och säger att Auðunn hade ridit till Þorvarðsstaðir, och Fjalla-Teitr med honom. Flocken vände dit så fort som möjligt och slog genast en ring kring gården. Men när Auðunn förstod att det var ofred bad han att man skulle stänga alla dörrar, och så gjordes. Torfi gick fram till dörren och sade att alla som var inne skulle få frid, utom Auðunn och Teitr och andra hålmän. Då gick kvinnor och några huskarlar ut. Där gick Jórunn ut, Þorvaldr holbarkis hustru, och en ettårig flicka, Þorvaldrs och hennes dotter, som hette Jórunn, och hon blev senare mor till Þorbrandr i Skarfsnes. Men Auðunn och Teitr försvarade dörren duktigt. Auðunn hade tre andra följeslagare. Auðunn dödade snart två män, när han sköt med båge ut genom dörren, och sade ändå att det var föga gjort, eftersom han inte kunde skada någon av dem som han ansåg att det låg hämnd i. Han ville ha skjutit mot Torfi, men denne bad männen se upp, så att de fick så litet manfall som möjligt. Då kvad Auðunn: Torfi viker för klorna, den modfriske i striden, feg fastän de vackra pilarna [oklart] Vad skulle denne bågens man göra mot brynstenens asar [osäker tolkning] om han på holmen skulle pröva tvekamp med mig? Men eftersom husen var starkt byggda tyckte Torfi och hans män att det gick långsamt. Därför bars eld fram. Då slog en stor rök upp. Därnäst började timret brinna. Nu ansattes Auðunn både av rök och eld. Då rasade taket in på många ställen. Auðunn kunde då inte längre försvara sig. Auðunn och hans män omkom mitt i skålen. Men om Teitr är att berätta att han kom ut genom en lönndörr, och Brúni från Norðrárdalr såg vart han tog vägen, men eftersom han var den snabbaste av alla män till fots fick de inte tag på honom. Det var då nära mitt på kvällen när bränningen var över. ## kap. 24 (maskinöversättning) 24. Dråpet på Bölverkr Sedan förde Torfi och de andra flocken till Hraunsáss och överraskade Bölverkr helt. Han hade nio man hos sig. Illugi den svarte tog sats mot förskansningens vägg och kom därmed upp. Tindr hoppade genast efter i hälarna på honom. De öppnade förskansningens dörr. Då gick Finnvarðr Hallkelsson, Þorgils orraskáld, Hrútr Tannason och många andra upp. Illugi och hans män hade dräpt tre av Bölverks män innan han fick tag i sina vapen. Bölverkr högg Úlfr Rauðsson i axeln. Det blev hans död. Och därnäst högg han Hámundr, Illugis följeslagare, i halsen och tog nästan av huvudet. Hrútr Tannason stack då mot honom med ett spjut. Han tumlade därvid ut från förskansningen och fick en liten skråma. Tindr Hallkelsson hoppade genast efter Bölverkr och stack honom igenom. Där föll alla Bölverks män, och man ansåg att detta anfall hade varit mycket rejält. Då kvad Tindr: Hård var striden, där jag stack den starke prövaren med spjutet, Bölverkr i den breda förskansningen, [oklart] Till kämpens verk sprang den orädde guldbrytaren, Illugi, först av alla sina kämpar, utan tvekan. [osäker tolkning] Därefter red hövdingarna med flocken till Kalmanstunga. ## kap. 25 (maskinöversättning) 25. Om hålmännen och Starri Nu kom de hålmän som red norrut till Goðdalir, och Starri tog väl emot dem. Han tog emot Auðunns gåvor men var inte särskilt nöjd när han fick veta att de hade övergett sin utlandsresa. Han sade att han inte var stark nog att ge dem tillräckligt stöd mot den övermakt som stod emot dem, och sade att det inte var otänkbart att det skulle bli mer av deras mål. De stannade där över natten. På morgonen gjorde de sig redo, och Starri bad att Auðunn skulle komma norrut söderifrån så fort som möjligt, om han ville följa hans råd. Men innan de skildes sade Þorvaldr holbarki: ”Jag drömde en dröm i natt, Starri, och du kan nog tyda något av den.” Han kvad då denna strof: Mot oss sprang hästar med hängande käftar, åttio, över Yggs mö, de slet våra ringbrynjor med gommarnas svärd, så att vi låg kvar blodiga. Starri sade: ”Jag kan inte tyda drömmar, men denna dröm tycks mig mycket olycksbådande. Jag vill erbjuda dig att vara hos mig i vinter med de kamrater som du vill välja.” Þorvaldr bad honom ha tack för sitt erbjudande, ”men jag blir inte förskräckt av sådana drömfantasier, och dessutom lämnar jag inte min hustru ensam hela vintern.” Eiríkr skald kvad då en strof: Blodörnar såg jag rovgiriga bort under himlens fästen fara flygande. Fientliga är fylgjorna. Jag räknar med ovänskap. [oklart] Allfäder förde färden, de skadestarka förkortade mig mitt ödesmått med flygklon. [osäker tolkning] ”Inte förbättrar denna dröm saken”, sade Starri, ”och ni behöver vara försiktiga.” Eiríkr sade: ”Jag kommer inte att kunna värja mig mot ödet, och det går som det är förutbestämt.” De skildes från Starri i vänskap. Nu red hålmännen söderut norrifrån, som vägarna gick. Men om borgfjordingarna är att berätta att alla hövdingarna, Sturla, Torfi och Illugi, red med hela flocken till Fitjar och lade sig där i bakhåll i en sänka, som sedan kallas Vopnalág. De låg där med sina vapen en stor del av dagen och väntade så på hålmännen, om de skulle rida söderut norrifrån. Dessa kunde inte se mannasamlingen förrän de hade ridit fram över den ås som ligger norr om sänkan och som sedan kallades Þorvaldsháls. ## kap. 26 (maskinöversättning) 26. Hålmännens död Hålmännen red nu tills åsen sluttade söderut. Då såg Eiríkr spjut uppe i sänkan och vackra sköldar blänka framför, men deras hästar var bundna nere i lavafältet. Eiríkr kvad då en strof: Det skiner på glänsande sköldar. Där blänker mycket tofsar, spjut, fejade med brynen, med fjäderspetsar, där. Jag menar att flocken där längtar till strid av hämndlystnad. Idegransbågen spänner vi emot folket på den sista kvällen. Nu handlade Torfi och hans män snabbt med flocken när de ser deras färd, och vände emot dem. Då fanns det inget annat val än att strida mot en sådan övermakt, eller att ge upp och lämna ifrån sig vapnen. De valde att strida och uträtta så mycket som möjligt innan de föll. Þorleifr från Esjuberg gick först och stack igenom den hålman som hette Þóroddr. Nu började en hård strid, men eftersom övermakten var stor och man angrep dem från alla håll, gick det snabbt illa för hålmännen. Þjóðólfr gick hårt fram och fällde tre män, och sedan högg han den man som hette Ljótr, en ansedd bonde från Veggir, i axeln, och hugget gick in i kroppen. Han dog där. Þórarinn Smiðkelsson försvarade sig också manligt. Det sägs att han över brynjan bar en rock gjord enbart av fårknotor. Då gick Þorleifr från Esjuberg bärsärkagång och högg Þjóðólfr med en yxa i huvudet, så att skallen klövs, och han föll där. Þórarinn Smiðkelsson gick fram efter honom. Han höll skölden över sig och stötte fram spjutet. Han dödade tre män. Då sade Finnvarðr Hallkelsson: ”Akta dig, Knotrock, han Fyrmake har fallit.” Þórarinn sade: ”Den som varnar bär ingen skuld, om han menar väl.” Då träffades han av vapen från alla håll, men ingenting gick igenom rocken. Då högg Finnvarðr tvärs över hans skuldror, och klingan studsade av och bet inte. Då högg Þorleifr med flatan mot Þórarinns sida. Det hugget skar sönder rocken och brynjan och gick in mellan revbenen. Han miste där sitt liv. Då hade Hrútr Tannason dräpt Ávaldasönerna, Hallkell och Þorbjörn, och Þorgils orraskáld dräpte Kárr den långe. Tindr Hallkelsson högg östmannen Örn banehugget. Han dräpte också Síðu-Ketill. Þorvaldr holbarki försvarade sig mycket tappert. Far och son, Þorbergr kornamúli och Eysteinn, och Bjarni Sturluson angrep honom. Þorvaldr försvarade sig mycket länge, innan han stack Þorbergr igenom. Då högg Eysteinn av honom handen vid handleden. Därefter försvarade han sig föga, innan Eysteinn dräpte honom. Eiríkr skald försvarade sig käckt en lång stund. Han sköt ett spjut i låret på Torfi Valbrandsson. Torfi krävde då att man skulle dräpa honom så fort som möjligt. Männen förband Torfis sår. Det var ett djupt köttsår. Nu flydde de andra hålmännen som ännu levde. Þormóðr strendill kom upp på en häst och flydde nedåt längs Fljót. Krákr Naddsson fick också tag i en häst, och likaså Ásgeirr och Geirvaldr. Atli flydde också. Þorvaldr blev tagen på åsen. Gísli Þorgautsson högg honom, ty Sturla och Finnvarðr förföljde dem med många män. Atli blev tagen vid en bäck, och Gísli Þorgautsson högg honom – det heter sedan Atlalækr där – och Ásgeirr vid en källa. Brúni dräpte honom. Geirvaldr kom upp på en liten bergstopp på Arnarvatnsheiði. Þorgils orraskáld sköt då ett spjut genom honom. Det heter sedan Geirvaldsgnípa där, och Ásgeirsbrunnr där Ásgeirr dräptes. Krákr kom längst undan. De förföljde honom ända norrut till Sandr. Han red då österut över sanden mot ett ensamt fjäll, hoppade av hästen och in i fjället. Då tyckte de att något underligt hände. Sturla berättade sedan att en trollkvinna där tog emot Krákr med båda händerna. Därmed vände de tillbaka och fick inte tag på honom. Det fjället heter sedan Krákr á Sandi, och de trodde att trollkvinnan hade varit från Kerlingarfjöll, som ligger österut därifrån, och att hon var dotter till jätten Surtr i Surtshellir. ## kap. 27 (maskinöversättning) 27. Eiríkrs flykt En av Torfis husfolk hette Lambkárr, som dräpte två hålmän vid sidan av Eiríkr skald. Eiríkr svingade då svärdet mot honom och högg honom itu. Sedan dräpte han Þórðr från Brenna. Denne hade huggit två hålmän som hade blivit tagna. Men i det ögonblicket högg Bjarni Sturluson av Eiríkr ena foten. Men eftersom han var snabbare än någon annan drog han sig undan och kom upp på sin häst. Han red tvärs över lavafältet och styrde mot den jökel som sedan kallas Eiríksjökull. Illugi och Tindr förföljde Eiríkr med tio man ända till jökeln, men när hans häst kom upp i branten var den helt utmattad. Eiríkr hoppade då på en fot upp på den bergstopp som sedan heter Eiríksgnípa. Där hade han en god försvarsplats och vältrade ner mycket sten, så att många var nära att skadas. De kunde inte komma åt honom. Då kvad han: Bort med modigt hjärta sprang jag så över lavan, rask, på ena foten. Eggens spår sved i benen. Få män på jorden lär leka så i stridens virvel. Jag hoppade upp på den höga toppen, undanträngd av folket, stänkt av blod. Det tycktes inte lätt att anfalla honom, och Illugi och hans män vände bort. Illugi sade att han inte heller ville döda en dödligt sårad man. De flesta ansåg också att hans död var säker och vände bort. Därmed for männen till grottan och tog det som var av värde och red sedan hem. Man tyckte att den färden hade gått mycket väl, när sådana ofredsmän hade tagits av daga. Illugi den svarte kvad denna strof efter hålmännens död: Jag såg arton svärdshusets lundar lagda till marken, stridshårda i håg vid ormjordens strid. [osäker tolkning] Över Auðunn gapade på en gång röda lågor. Furans gnistor gnisslade. Hans rov var vedergällt. ## kap. 28 (maskinöversättning) 28. Hrólfr räddade Eiríkr Hrólfr på Geitland skickade sin fåraherde norrut till lavafältet för att spana och få veta nyheter om sammandrabbningen. Han ropade efter fåren över lavafältet medan de stred, och såg det som hände när Eiríkr flydde. Han kom hem och berättar för Hrólfr vad han hade fått veta. Hrólfr for genast under natten och räddade Eiríkr från bergstoppen och tog honom med sig hem. Eiríkr var hos Hrólfr under vintern, och Hrólfr läkte honom i hemlighet. Eiríkr gick sedan med träben. Men om Þormóðr strendill är att berätta, när han flydde från Hellisfitjar, att han sprang ner till Borgarfjörðr, men Þorkell Torfason och Goðormr Ragason förföljde honom med nio man ända ner till havet. Och när han såg hur beslutsamma de var i förföljelsen av honom hoppade han i havet och simmade ut till ett skär, som sedan heter Þormóðssker. De tog då en båt och rodde fram till skäret. Och när han såg det sprang han upp på den bergstopp som heter Þormóðsgnípa, och störtade sig ner därifrån och omkom där. ## kap. 29 (maskinöversättning) 29. Eiríkr far utomlands På våren skickade Hrólfr Eiríkr norrut till Goðdalir. Starri tog väl emot honom och skaffade honom överfart från Gásir i norr med god reskassa hos en man som hette Snjólfr, från Hålogaland. De lade ut till havs sent på sommaren och fick hårt väder. De drev då omkring länge. En gång var vädret blåsigt och kallt. Då kvad Eiríkr en strof: Ægir driver havets snöby, så att böljorna toppar fjällen med snöns huvudduk. [osäker tolkning] Det fryser över hela vísundr. Rán ryker kring masternas häst, slagen av havet och stormarna. [osäker tolkning] Det gnisslar i vindens bast. Den böjda relingen ilar norrifrån. De nådde Hålogaland vid tiden för vinternätterna. Snjólfr for hem till sin gård. Eiríkr var hos honom under vintern, och alla tyckte bra om honom. Snjólfr var gift och hade en giftasvuxen dotter, hans enda barn, som hette Gyða. Hon var en hövisk och väl bildad kvinna. Det var vid jul som en viking som hette Vígbjóðr, elak och orolig, friade till henne. Snjólfr ville på inga villkor gifta bort sin dotter med honom och avslog bestämt. Han utmanade då bonden till holmgång, och denne valde hellre det än att låta sig kuvas, fastän Vígbjóðr var en väldig stridskämpe och Snjólfr ingen krigare och tämligen till åren. Holmgången skulle hållas vid midsommar. Därmed for Vígbjóðr bort, och ingen önskade honom något gott. Därefter var bonden ofta fåordig, när han visste att han var så underlägsen Vígbjóðr i styrka. Men eftersom Eiríkr ansåg sig ha mycket gott att löna honom för, och dessutom tyckte mycket bra om Gyða, erbjöd han Snjólfr att strida mot Vígbjóðr. Bonden tog tacksamt emot det och lovade honom genast sin dotter och mycket gods. De gjorde en fast överenskommelse om det. ## kap. 30 (maskinöversättning) 30. Eiríkr fäller Vígbjóðr Nu närmar sig holmgången. Då kom Vígbjóðr med sju man, och Snjólfr hade tolv man. När holmen var utmärkt bar sig vikingen förskräckligt åt och bet i sin sköld. Då gick Eiríkr emot honom och kvad: Gången ut på holmens udde är svärdets tämjare djärvt, [osäker tolkning] förskräcklig under ögonen, omodig där vapnen skallar. Ur Hrókrs likliknande kropp skall den bortgångna anden gästa Náströnd, [osäker tolkning] ogiven åt armen hos lastguldets hed. [osäker tolkning] Då sade Vígbjóðr: ”Jag anser det inte utan skam för mig att strida mot dig som står på en fot, och du är mycket dum som tror att du kan besegra mig, eftersom du är krympling. Jag råder dig att vända om, så att du inte störtar så hastigt till Hel, men du är nog talför.” Eiríkr kvad: Oförskräckt på ena foten skall jag skoningslöst väcka blod, du som ger vargen föda, inom hasselgärdet. Utan skam skall min glänsande eggstridens [oklart] den galne friaren [oklart] till segermärke. [osäker tolkning] Nu blev Vígbjóðr mycket vred. Eiríkr högg då mot honom och klöv hans sköld i två delar. Vígbjóðr högg tillbaka mot Eiríkrs sköld, så att den gick sönder, och klingan träffade låret, och han blev sårad. Vígbjóðr krävde genast holmlösen. I det ögonblicket högg Eiríkr honom i huvudet, så att det gick in i hjärnan, och kvad: Den raske, skarpe i striden, har krossat ormbäddens [oklart] skallen på den hatfulle med sårspöet. [osäker tolkning] [oklart] i Hels kläder, kvad i hattens hed [oklart] Snjólfr tackade Eiríkr för hans bragd med all hjärtlighet. Därefter fick han Gyða, hans dotter, och bosatte sig hos Snjólfr. Han tog över gården, ty Gyða, hans hustru, ärvde allt efter sin far. Eiríkr ansågs vara den duktigaste man, och han var omtyckt av hålogaländingarna. ## kap. 31 (maskinöversättning) 31. Dråpet på Refr Det sägs att Sturla gode dog sotdöden. Då tog Bjarni, hans son, över gården i Kalmanstunga. Refr, han som hade lurat hålmännen, var hos honom. Det hände nu en sommar att norska män kom till Island i Hvítáróss. Styrmannen hette Þrándr. En dag red en stor man i full rustning från Þrándrs skepp. Han red uppåt genom bygderna, den väg som leder till Reykjadalr och så till Húsafell och över Hvítá ner till gärdet i Kalmanstunga. Bonden Bjarni hade farit i egna ärenden ner till Mýrar, men Refr byggde en vägg när den främmande red in på gården. Han hoppade genast av hästen och högg Refr banehugget och kvad: Livlös föll till Farmatýrs hustru den usle. Ljungfiskens [osäker tolkning] svek utförde han för länge sedan enligt nornornas dom. Åt de mörka sängträden [oklart] har Refr nu betalat för detta, att de ville min fotkvist läkt. [osäker tolkning] Kvinnorna hörde strofen och lärde sig den genast. Det var få människor hemma på gården, och han blev inte förföljd när han red bort. Bjarnis huskarlar tyckte inte heller att den mannen var lätt att ge sig på. Dråparen red till Húsafell och träffade bonden utanför dörren, där han högg kolved, och den främmande kvad: Den lömske ligger huggen, det lyser jag i en strof, uppe på ordens topp, stenurens svarte hund. Huvudknölen har skurits av sköldoffraren som vedergällning. Därvid stod på ena foten Eiríkr med spjutet. Bonden lärde sig strofen, men den främmande red bort. Kort därefter kom Bjarni hem och fick nu höra om dråpet på Refr och hur det hade gått till, och likaså att dråparen hade lyst dråpet på Húsafell och kvädit om det. Folk höll då för sant att Eiríkr skald hade dräpt Refr. Det sägs också allmänt att han kom hit till Island i det ärendet att hämnas, så långt han kunde komma åt. Han tänkte då dräpa både Bjarni och Refr, om han fick tillfälle till det. ## kap. 32 (maskinöversättning) 32. Dråpet på Gísli Þorgautsson Eiríkr red nu nedför Reykjadalr, och då hände det sig att Gísli Þorgautsson red emot honom med en annan man. Eiríkr kände genast igen honom, red i full fart mot honom och högg honom med en yxa, som han då hade till vapen, i axeln, och det blev ett banesår. Därmed red Eiríkr bort så fort som möjligt, men Gíslis följeslagare blev förskräckt och satt hos honom tills han dog. Eiríkr red ända ner till Bær. Huskarlar stod där i arbete. Han lyste dråpet inför dem och red därmed till skeppet. Han hade då ordnat det så att Þrándr var redo för förlig vind och lade ut till havs. Eiríkr kom sedan hem till sin gård. Han blev en gammal man, efter vad som sägs, och en stor släkt härstammar från Gyða och Eiríkr. ## kap. 33 (maskinöversättning) 33. Om Bjarni och andra Bjarni Sturluson tvistade med Hrólfr på Geitland och hans söner om Tungan litla (Tungan litla). Då lovade Bjarni att ta emot kristendomen. Därefter bröt Hvítá ut den fåra som den nu flyter i. Då fick Bjarni Tungan litla i sin ägo och nedåt förbi Grindr och Sölmundarhöfði och bodde på Bjarnastaðir i Tungan litla. Han infriade också sitt löfte och blev kristen. Hrólfr gav Oddr Ýrarson sin dotter Þorlaug gyðja. Därför flyttade han västerut till Ballará och bodde där länge sedan, och han kallades Hrólfr at Ballará. Anmärkningar och förklaringar: 1) spor hdr. 2) skíma hdr. 3) Álftanesi hdr. 4) Þannig hdr. 5) Úlfsson hdr. 6) Dråparen har letts till ändan av Gjallarbron (har kommit till Hel). Jag fällde Kýlan med vapen, eggad till ofred av hämnden för min far. Den långhornade yxan gnisslade mot hans breda bröst. Skadan efter den dräpte (min far) är inte till hälften gottgjord, fastän jag fällde Kýlan. 7) Den stora fiendskapen är gäldad Kári med hans död. Ljusa eldslågor blev hans bane. Den sprakande elden fällde husen till marken. Så betalas lönen för mordet på Karli raskt ut. 8) Sturla, mycket sträng, låter anfalla förskansningen. Jag vet att han lägger dråpet och branden på Kýlan och Kári till last. Låt oss skärpa svärdsdånet på sköldarna. Låt stenarna svara den dräptes tegnar tydligare. 9) Den stränge Sturla angriper snart platsen med svärd. Godens anfall mattas om vi kastar stenar emot. Låt hugg skalla mot hjälmar i skarp strid. Jag tror att kämparna söderifrån kommer att tveka inför att utkämpa slaget. 10) Om du tycker dig ha kraft till det, hovgode, så låt ditt breda svärd bita på polerade sköldar. Hallkelssönernas popularitet blir mycket liten, när de modiga hålmännen har fällts till marken. 11) Sitt hel med jättefolket i din grotta, du hamnstarke, med hjälm på huvudet och svärd i handen, du mörkröstade fiende till slaktdjuren. 12) Berömde ättling till Dofris son, han som fostrade den nordiske kungen (Harald hårfagre), den störste av dem som bebor Island, människornas räddande vätte, fri från ondska, du ska varken vara lömsk eller svekfull, du frände till jätten Svaði från Syrgisdalar. 13) Jag åkallar dig till lycka för hålmännen, du som är den trofastaste och tapprasta av alla vättar. Jag ska lova dig i min diktning. Även om odugliga strofer flyter med i min diktning, för jag fram åt dig ett färdigt kväde ur munnen ur mitt sinne. 14) Jag ska lova dig för gott år och fred för varje skapad varelse och för människornas barn. Jag lovar dig en oxe och ett sto vid julen, som ska bäras fram till mat på ditt stenbord. 15) Säg så, som jag skulle önska, att jag skulle få till hustru Smiðkells ljushänta dotter, den härliga mön. Då skulle glädjen sannerligen vara min följeslagare. 16) Hrólfrs råd är medelmåttigt djärva, och vi har inget tack för dem. Hans råd eggar oss till feghet och är till liten glädje för människor. Ingen av oss är så fredlös att vi modigt söker oss överfart ur landet. Hård vapenstrid kommer att äga rum i Borgarfjörðr. 17) Hrólfrs ömodiga råd kommer att visa sig vara goda råd i era tvister. Krigaren (du) kommer senare att få bekräftat vart gudarna riktar sin vrede. Fullsvåra öden, som för länge sedan har bestämts av nornorna, kommer att drabba dråparen (dig), om du inte ändrar sinne. 18) Vår skara bekymras inte av denna fiendskap. Vi fruktar föga den dristige Sturla, Hallkelssönerna, vapen eller stämningsfärder. Jag menar att Torfis fylking kommer att vara ovillig att gå emot dig, Auðunn. Man tycker det är ett motbjudande verk att föra talan efter en träl. 19) Jag ska föga tveka att hugga de rustade, väldiga kämparna, om de ger sig i strid och en man gick på slagfältet mot en med ett bittert spjut – det (min tvekan) tror jag att ingen skulle kunna bevisa. 20) Krigaren Auðunn med röd sköld unnar gudarna att han utför nidingsverk. Den krigiske mannen viker inte ett fjät till reträtt i blodig strid. Det må de gråtmilda männen få höra, föga verksamma i strid. 21) Den modlöse kämpen, som bär sköld, svärd och hjälm, viker undan, eftersom sår ansätter honom svårt. Den som flyr in i sina följesmäns skara på slagfältet kommer inte att förmå att med säkert sinne skifta vapen med en enda man. 22) Du är övergiven av lyckan, Sturla. Dina män faller som strå i striden. Den mäktige mannens yxhugg sviktar av modlöshet. Han drog sig undan från angreppet mot förskansningen, ivrig i strid. Mannen flydde så besviken från grottan. 23) Stafngrímr föll livlös till marken, genomborrad av spjut. Vi måste hämnas Þórðr och Tjörvi med svärd. Han föll till marken utan att ha nått ålderdom för den tappre Þórarinn, känd för rättstvister och strider. 24) Sturla, som förut brukade vapen ivrigt, ofredsmannen och fridsbrytaren, var sträng i sin talan på tinget; han ökar fiendskapen med människor och gör dem fredlösa, aktar heliga saker för intet och valde hellre besvärlig ofred. 25) Jag har hört att Illugi den svarte, som hårt strävar efter att omintetgöra vår frikännelse, snart har gjort hålmännen fredlösa. Godens starka hat eller stridens dån kommer inte att förmå att hugga ned oss krigare alltför snabbt. 26) Torfi tänker på hämnd och kränkte tingsfriden genom att göra hålmännen fredlösa. Jag behöver varken skämmas för detta, och inte heller någon av våra män, för att ta blodig hämnd med bittert svärd. 27) Torfi, som är hårdför i strid, drar sig undan pilarna och blir modlös, fastän de vackra pilarna, lika tänger, haglar över honom. Hur skulle den mannen klara sig i strid, om han skulle utkämpa envig med mig på holmen? 28) Där var hård strid, när jag stack den väldige dråparen Bölverkr i den breda förskansningen med spjut. Illugi, den snarrådige mäktige mannen, sprang först av alla sina kämpar oförfärad upp på förskansningen. 29) Åttio ulvar sprang mot oss över marken och slet våra brynjor med tungan, så att vi låg blodiga kvar. 30) Jag såg snabbflygande, blodiga örnar, som for flygande högt i luften. Onda fylgjor plågar mig. Jag talar i gåtor. De fullföljde sin färd med as-blodiga klor, ondskefullt starka i sitt flygande grepp, för att förkorta mitt liv. 31) Det glänser på ljusa sköldar. Hjälmtofsar blänker mycket där, och där finns fjäderuddade spjut som är vässade blanka. Jag menar att där är en hämndlysten skara som längtar efter strid. Vi spänner vår båge mot de männen intill den sista kvällen. 32) Jag sprang så rask på ett ben bort över lavafältet med modigt hjärta. Mina fotsår sved. Få män i landet kommer att göra mig detta efter i strid. Jag sprang upp på den höga klippspetsen på flykt undan män och stänkt med blod. 33) Jag såg arton veka kämpar, som är nog hårda att slösa gods, falla till marken. Röda lågor slukade Auðunn i synnerhet. Elden i virket sprakade. Han fick betalt för rånet. 34) Ægir förstärker sjöröket så att det döljer de snötäckta fjälltopparna. Skeppet isar över helt. Sjön ryker kring skeppet, som slås av vågorna i snöstormarna. Det knarrar i riggen. Den böjda plankan (skeppet) glider snabbt fram norrifrån. 35) Den vane dråparen har gått till holmen, fruktansvärd att se och oduglig där vapnen talar. Denne bjässes ande, skild från det döda liket, kommer att gästa Náströnd utan att ha njutit av kvinnans famntag. 36) Jag ska oförfärat väcka blod skoningslöst på holmen, krigare, fastän jag står på ett ben. Vårt polerade svärd ska utan svek göra möns friare rasande, när jag vinner seger i striden. 37) Mitt snabba svärd, som är skarpt i strid, har knäckt mannens hatfulla skalle. Han, som är i Hels fruktansvärda kläder, får inte den ljushåriga kvinnan. Det as-blodiga svärdet sjöng i hans huvud. 38) Den usle mannen föll död till marken. Nornorna har för länge sedan dömt honom till döden för sveket. Refr har med detta gäldat de tappra männen för att de ville hela min fot. 39) Den svarte Refr ligger lömsk nedhuggen uppe i (Kalmans)tunga. Förvisso tillkännager jag det. Han fick som lön ett kluvet huvud. Eiríkr stod på ett ben med sitt spjut vid det.