# Helga saga Hallvarðssonar > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Helga saga Hallvarðssonar (verk:saga:helga_saga_hallvardssonar) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## kap. 1 (maskinöversättning) 1. Personer som nämns i sagan Det var en man som hette Hallvarðr och var Höskuldsson. Han bodde på Borg i Borgarfjörðr. Hallvarðr var rik på gods och omtyckt. Han hade en son som hette Helgi. Han var vacker att se på och större och starkare än alla andra, en god krigare och en man med de största färdigheterna. Þorbjörg hette Hallvarðrs dotter, vacker att se på och fager. En man nämns i sagan som hette Auðunn. Han bodde där på grannagården. Han var en stor man till växten, väldig till kraft och svår att ha att göra med, och han gav aldrig efter i sin sak, och det var ingen människas sak att tvista med honom, ty han var en stor kämpe. Han hade två söner. Den ene hette Þorsteinn och den andre Eyjólfr. De var stora kämpar och oregerliga. Snorri goði bodde på Helgafell när detta hände. Han och Hallvarðr var stora vänner, men Snorri och Auðunn ovänner. En gång på alltinget (alþingi) friade Auðunn till Þorbjörg, Hallvarðrs dotter, som förlikningsbot [osäker tolkning], men Hallvarðr avslog det och sade att han var ovärdig till det och bad honom fara hem med det beskedet. Auðunn for genast hem och var föga nöjd med sin lott. ## kap. 2 (maskinöversättning) 2. Auðunn bränner Hallvarðrs gård Nu samlar Auðunn manskap och tänker fara mot Hallvarðr och bränna honom inne. Han har fyrtio man. Han far en natt och kom till Hallvarðrs gård. Det led då mot morgonen. Auðunn satte genast eld på gården, och därvid vaknade Hallvarðr och hans män. Hallvarðr gick till dörren och bad att folket skulle få gå ut, men det fanns ingen möjlighet till det. Där fanns en lönndörr, och de tänkte springa ut där, men ingen ville gå först. En hemkarl hos Hallvarðr hette Gísli, en tapper man. Han sprang ut först och följde med röken. Auðunn hade sett honom och gick efter honom och högg honom ett banehugg. Då sprang Hallvarðr ut, men Auðunn dolde sig i röken och såg ändå Hallvarðr. Auðunn högg genast mot honom, och hugget träffade låret och tog av foten. Hallvarðr dog genast. Då sprang Helgi ut. Auðunn tänkte genast hugga mot honom, men Helgi parerade hugget, och Auðunn missade honom. Helgi högg genast mot honom, men han sprang undan hugget, och hugget träffade en annan man och klöv honom mitt itu. Sedan sprang Helgi med röken tills han kom till en gård. Bonden där hette Þorfinnr. Han frågade Helgi om nyheter, och han berättade om branden. Bonden sade att det var stora nyheter. Helgi bad honom bistå sig mot Auðunn. Bonden gick med på det. Så var Helgi där över vintern. ## kap. 3 (maskinöversättning) 3. Dråpet på Auðunn Nu samlade Þorfinnr och Helgi manskap och tänkte fara mot Auðunn och dräpa honom. Och när de var på väg till Auðunns gård, kom Auðunn emot dem med trettio man, men Helgi hade tjugo man. Det blir genast strid mellan dem. Helgi sade att Auðunn skulle falla där. Auðunn sade att så inte skulle ske, – "och nu ska övermakten komma till nytta." Sedan stred de. Helgi gick genast in i Auðunns skara och dräpte fem man. Då sprang Auðunn mot bonden Þorfinnr, och de stred, men inte länge innan Þorfinnr föll. Då sprang Þorsteinn och Eyjólfr mot Helgi och angrep honom. Þorsteinn högg mot Helgi, och hugget träffade låret, men Helgi vek undan, och det var inget stort sår. Helgi lyfte då svärdet och klöv Þorsteinn ned till skuldrorna. Sedan dräpte han Eyjólfr. Då sprang Auðunn mot Helgi, och de stred länge, men det slutade så att Auðunn föll. Helgi var då sårad och trött. Sedan for Helgi till Auðunns gård och tog därifrån Þorbjörg, sin syster, och for hem med henne, ty Auðunn hade tagit henne ur branden. Då friade Helgi till Þuríðr, dotter till bonden Þorfinnr, och höll genast bröllop med henne. Dit bjöd han Snorri goði och andra stormän. Och när gästabudet var slut, gav Helgi Snorri goda gåvor, och de skildes sedan i vänskap. ## kap. 4 (maskinöversättning) 4. Dråpet på Steingrímr Det var en man som hette Steingrímr Þorsteinsson. Han var bror till Auðunn. Han kom ut vid Blönduós sommaren efter Helgis bröllop. Steingrímr var en stor kämpe. Han var både stor och stark, vacker att se på och en man med de största färdigheterna. Steingrímr och hans följe var tolv på skeppet, och när Helgi fick veta att han hade kommit ut, red han till skeppet och bjöd Steingrímr hem till sig med alla hans män. Steingrímr frågar honom om hans namn, och han sade att han hette Helgi. Steingrímr sade: "Är du den Helgi som dräpte Auðunn, min bror?" Helgi sade att så var, – "och nu kan du hämnas honom om du vill." Steingrímr sade att så skulle ske. Helgi hade fem man med sig. Sedan stred de. Helgi märkte att Steingrímr var en enastående man i vapenfärdighet, ty han dräpte Helgis fem män i en enda stormning. Då dräpte Helgi tre av Steingrímrs män. Då sprang Steingrímr mot Helgi, och de stred mycket djärvt, men det slutade så att Steingrímr föll död till marken, och Helgi var då mycket överväldigad av sår och trötthet, när han hade dräpt Steingrímrs tolv män. Han låg länge i sina sår, men blev ändå till sist läkt. ## kap. 5 (maskinöversättning) 5. Helgi far utomlands Det var en man som hette Bárðr, son till Þorsteinn den röde, son till Oddr, son till Óttarr. Bárðr ägde ett skepp vid Blönduós. Helgi tog sig överfart med Bárðr och lät föra sina varor till skeppet. De gick sedan till havs. De fick god vind och kom till Norge långt norrut. Då rådde Harald hårdråde över Norge. Bárðr var hirdman hos kung Harald. Helgi och Bárðr for och uppsökte honom. Helgi gick fram för kungen och hälsade honom. Kungen tog väl emot hans hälsning och frågar vem han var. Han säger att han heter Helgi och är Hallvarðsson, en isländsk man. Kungen bjöd honom att stanna där. Helgi tar emot det. Kungen lät Helgi pröva idrotter mot sina män under vintern, och ingen kom som var Helgis like i alla idrotter, hur stor han än var. På våren sade kungen till Helgi: "Nu ska du pröva dig mot min blåman, och nu ska vi få veta om du är lika duglig mot honom som mot andra människor." Då gjorde sig Helgi redo att pröva sig mot blåmannen. Kungen gick ut på vallen för att se på leken. Och när Helgi var redo, släpptes blåmannen ut ur den inhägnad som han hölls i, mot Helgi. Han grep genast tag i honom och tänkte slå honom till marken, men i det hoppade Helgi upp på halsen på honom och hoppade ned och sparkade i halsen så att den bröts. Då sade kungen: "Stor är din bedrift, Helgi." Och när Helgi gjorde sig redo att fara till Island, gav kungen honom ett skepp med rå och rigg och ett svärd, det bästa vapen. De skildes i vänskap. Sedan gick Helgi till havs. Han fick god vind och kom med sitt skepp till Blönduós. Och när Snorri goði fick höra om hans ankomst, red han till skeppet och välkomnade Helgi, sin vän, väl. Helgi satt nu på sin gård, och Auðunns vänner vågade inte angripa honom. Helgi hade två söner med sin hustru. Den ene hette Höskuldr och den andre Hallvarðr. De var tidigt lovande och mycket vackra att se på. ## kap. 6 (maskinöversättning) 6. Dråpet på Helgi Följande sommar kom ett skepp från havet. Det styrdes av en man som hette Özurr, norsk till börden. Hans bror hette Ásbjörn. De var fränder till Auðunn och for till hans gård och var tjugo tillsammans. De fick veta att Helgi hade dräpt Auðunn och hans fränder. Och när sommaren kom, samlade Özurr och hans följe manskap och fick fyrtio man och tänkte fara mot Helgi. Hemkarlarna hette Hrómundr och Atli. Helgi sov när de kom till skålen. Det var inte fler hemma än Helgi och hans två hemkarlar, hans hustru och söner. Hrómundr gick ut och såg män rida mot gården. Han gick in och berättade det för Helgi. Då sade Helgi: "Svåra har mina drömmar varit, och det är inte osäkert att något kommer att hända här." Då kom Özurr och hans män till gården och vred upp taket på skålen. Då springer Hrómundr och Atli till vapen och försvarar dörren, och de lyckades inte komma in. Men Helgi försvarade sig i skålen och dräpte fyra man i ett nafs. Då angrep de skålen hårt. Hrómundr och Atli försvarade sig väl och dräpte fem man. Då hade tolv man fallit av Özurrs följe. Då föll Hrómundr och Atli. Då höll Özurr och hans män på att vrida upp taket på skålen. Helgi kastade ett spjut mot Özurr, men då sprang en man emellan, och han fick genast sin bane. Özurr grep då upp spjutet och kastade det mot Helgi. Helgi ville fånga spjutet i luften, men i det stack en annan man mot honom, och stöten träffade mellan skuldrorna, och det var ett stort sår. Men Özurrs spjut träffade låret och gick in ända till skaftet. Då stack Ásbjörn mot honom, det träffade axeln, och det var en svår skada. Helgi svängde svärdet efter honom och klöv honom mitt itu. Då stack Özurr Helgi i sidan och mellan revbenen. Helgi vände sig då snabbt och högg mot honom, men han sprang undan. Då högg Atli mot Özurr, och hugget träffade skölden och klöv den, men svärdet gled ned på låret, och det blev ett stort sår. Özurr stack då mot Atli och rakt igenom honom. Då angrep de Helgi, men han försvarade sig väl och dräpte ytterligare fyra man. Men det slutade så att de dräpte honom. Han hade då dräpt tretton, och Hrómundr och Atli fyra. Sedan gick Özurr in i skålen och tog Þuríðr. Han for sedan utomlands och gifte sig med henne. Men när hennes söner växte upp, hämnades de sin fader och dräpte Özurr. Och Þuríðr gifte sig med en framstående man. Och här slutar tåten (söguþáttr) om Helgi Hallvarðsson.