# Bárðar saga Snæfellsáss > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Bárðar saga Snæfellsáss (verk:saga:bardar_saga_snaefellsass) - **Datering:** 1200/1400 - **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no ## kap. 1 (maskinöversättning) 1. Om Bárðrs släkt och fostran Det fanns en kung som hette Dumbr. Han rådde över de havsbottnar som går norrut kring Helluland och som nu kallas Dumbshaf och är uppkallade efter kung Dumbr. Han härstammade på fädernet från jättesläkt, och det är ett vackrare och större folk än andra människor, men hans mor härstammade från trollsläkter, och därför brådde Dumbr på båda sina släkter, ty han var både stark och vacker och god att ha att göra med och förstod därför att umgås fullt ut med mänskliga människor. Men däri brådde han på sin mors släkt att han var både stark och storverkande och ombytlig och svår att ha att göra med, om något inte behagade honom. Han ville ensam råda över dem som var där i norr, och de gav honom också kunganamn, ty de tyckte att han var ett stort värn för dem mot jättar (risar) och troll och onda väsen (óvættir). Han var också den största hjälpare (bjargvættr) för alla dem som kallade på honom. Han tog kungadömet när han var tolv vintrar gammal. Han rövade bort från Kvænland Mjöll, dotter till Snær den gamle, och gifte sig med henne. Hon var den fagraste av kvinnor och nästan den största av alla kvinnor, av dem som var mänskliga. Och när de hade varit tillsammans en vinter, födde Mjöll ett gossebarn. Den gossen östes med vatten och fick namn och kallades Bárðr, ty så hade Dumbrs far hetat, Bárðr rese. Denne gosse var både stor och vacker att se, så att folk tyckte sig aldrig ha sett en fagrare man. Han var märkvärdigt lik sin mor, ty hon var så fager och vit i hyn att den snö har fått namn efter henne som är vitast och faller i stiltje och kallas mjöll. Något senare uppstod oenighet mellan tursarna (þursar) och kung Dumbr, och kung Dumbr ville inte våga sin son Bárðr där i den ofreden och förde honom söderut till Norge, till de fjäll som heter Dovrefjäll. Där rådde den bergbo som heter Dofri. Han tog väl emot Dumbr. Där var den största vänskap mellan dem. Dumbr sökte där fostran åt sin son, och Dofri tog emot honom. Bárðr var då tio vintrar gammal. Sedan lärde Dofri honom alla slags idrotter och släktkunskap och vapenfärdighet, och det var inte säkert att han inte lärde sig trolldom (galdrar) och forntida kunskap (forneskja), så att han både var framsynt och mångkunnig, ty Dofri var slug i detta. Allt detta kallades tillsammans konster på den tiden av de män som var stora och ansedda, ty man visste då inte att berätta några exempel om den sanne Guden här uppe i den norra världsdelen. Dofri hade en dotter som hette Flaumgerðr, den största av alla kvinnor och djärv till utseendet, men ändå inte särskilt vacker. Dock var hon mänsklig på mödernet, och hennes mor var då död. De var där tre tillsammans i grottan. Det föll sig väl mellan Bárðr och Flaumgerðr, och Dofri hindrade det inte. Och när Bárðr var tretton vintrar gammal, gifte Dofri bort sin dotter Flaumgerðr med honom, och de var där hos Dofri tills Bárðr var arton vintrar gammal. Då hände det en natt, när Bárðr låg i sin säng, att han drömde att det tycktes honom att ett stort träd växte upp i hans fosterfar Dofris eldstad. Det var mycket grenigt upp mot kronan. Det växte så fort att det nådde upp i grottans tak och därnäst ut genom grottans gluggöppning. Därnäst var det så stort att dess knoppar tycktes honom sträcka sig över hela Norge, och ändå satt på en av kvistarna den fagraste blomman, fastän alla var rika på blommor. På en av kvistarna fanns en guldfärg. Den drömmen tydde Bárðr så, att en kungaboren man skulle komma in i grottan till Dofri och växa upp där, och att samme man skulle bli enväldig kung över Norge. Men den fagra kvisten skulle beteckna den kung som skulle härstamma från en släkting till den som växte upp där, och den kungen skulle förkunna en annan sed än den som då gällde. Den drömmen var inte mycket i hans smak. Man håller det för sant att den ljusa blomman betecknade kung Olav Haraldsson. Och efter denna dröm drog Bárðr och Flaumgerðr bort från Dofri. Men något senare kom Harald Halvdansson dit och växte upp där hos jätten Dofri. Dofri stärkte honom sedan till kung över Norge, efter vad som sägs i sagan om kung Harald Dovrefostre. ## kap. 2 (maskinöversättning) 2. Bárðr hämnades sin far Bárðr drog norrut till Hålogaland och uppehöll sig där. Han hade tre döttrar med Flaumgerðr, sin hustru. Den äldsta hette Helga, den andra Þórdís, den tredje Guðrún. Men när Bárðr hade varit en vinter på Hålogaland, dog Flaumgerðr, hans hustru, och han tyckte att det var den största förlust. Sedan friade Bárðr till Herþrúðr, dotter till hersen (hersir) Hrólfr den rike. Med henne hade han sex döttrar. En hette Ragnhildr, den andra Flaumgerðr, Þóra, Þórhildr, Geirríðr och Mjöll. Nu är att ta upp där att ofreden mellan tursarna (þursar) och kung Dumbr bara växer. De tyckte att han var ytterst grym att ha att göra med. De slöt sig då samman och kom överens sinsemellan om att röja honom ur vägen. Den som var deras anförare hette Harðverkr. Det gick så till att de mötte honom en dag på en stenbåt. De var arton tillsammans. De angrep honom och slog honom med järnstänger, men han försvarade sig med åror, och det slutade med att kung Dumbr föll, men då hade han dräpt tolv av dem, och Harðverkr var kvar och de var sex tillsammans. Han blev då kung över dem där i norr. Mjöll gifte om sig med Rauðfeldr den starke, son till jätten Svaði norrifrån Dovre. De fick en son som hette Þorkell. Han var stor och stark. Han var svart i håret och huden. Och så snart han hade åldern till det, blev han den värste våldsman (ójafnaðarmaðr). Något senare dog Mjöll, hans mor, och Þorkell gifte sig och fick Eygerðr Úlfsdóttir från Hålogaland. Eygerðrs mor var Þóra, dotter till Mjöll, dotter till Án bågböjare. Þorkell flyttade då med sitt hushåll till Hålogaland och var granne till Bárðr, sin bror. De bodde i fjorden Skjálfti långt norrut på Hålogaland. Någon tid senare drog bröderna norrut över Dumbshaf och brände inne Harðverkr den starke och trettio tursar med honom. Sedan vågade Bárðr inte slå sig ned där. De drog då hem igen till Skjálfti och bodde där, tills kung Harald lufa hade stärkt sig till makten i Norge. Och när han var färdig med det verket, blev han så mäktig och härsklysten att det inte skulle finnas en enda man mellan Raumelfr i söder och Finnabú i norr, som rådde över något, som inte betalade honom skatt, lika väl de som kokade saltet som de som odlade i skogsmarken. Men när Bárðr fick höra detta, tyckte han sig veta att han inte heller skulle slippa undan dessa hans pålagor mer än andra. Han ville då hellre lämna släktingar och fosterjord än leva under ett sådant träldomsok som han hörde att hela allmogen då var underkastad. Det föll honom då främst in att söka sig till andra länder. ## kap. 3 (maskinöversättning) 3. Namnarna styrde till Island Det nämns en man, Bárðr Heyangrs-Bjarnarson, hålöging till börden. Namnarna slog sig samman och blev ense om att söka sig till Island, ty det sades att det fanns goda landsförmåner där, och Bárðr Dumbsson sade också att han hade drömt så, att han skulle leva sin ålder på Island. Var och en av dem styrde sitt skepp och väl trettio män med var och en. På skeppet med Bárðr fanns Herþrúðr, hans hustru, och alla hans döttrar. Den mest ansedde mannen där näst Bárðr var Þorkell Rauðfeldsson, bror till Bárðr Dumbsson. Där var också på skeppet en stor bonde som hette Skjöldr, hålöging till börden, och hans hustru, som hette Gróa. De var mycket oeniga till lynnet. Där var också på skeppet en man som hette Svalr, och Þúfa, hans hustru. De var båda mycket galna, besvärliga och i allt illa beskaffade. Där fanns två trälkvinnor (ambáttir) – den ena hette Kneif och den andra Skinnbrók – och en ung gosse som hette Þorkell och kallades skinnvefja. Han var en led längre bort än syssling till Bárðr i släktskap och hade fötts upp norr om Dumbshaf. Där var det ont om vadmal, och gossen var lindad i sälskinn till skydd och hade det i stället för lindor, och därför kallades han Þorkell skinnvefja. Han var då fullvuxen, när sagan hade kommit hit. Han var en lång man och smal och högt kluven, långarmad och fulledad och hade smala och långa fingrar, smal i ansiktet och långlett, kindbenen satt högt, med blottade tänder och fula tänder, med utstående ögon och vid mun, långhalsad och storhövdad, smal över axlarna och tjock om midjan, benen långa och smala. Han var snabb och vig i allt, generös och stridslysten och trogen i allt mot den han tjänade. Där var också en skeppsman med Bárðr som hette Þórir, högst duglig och väldig till kraft. Han var son till Knörr, son till Jökull, son till Björn den sydöyske. Med Bárðr var också Ingjaldr, son till Alfarinn, son till Váli, bror till Hólmkell, far till Ketilríðr, som Víglundr diktade de flesta strofer om. Många andra män var på skeppet med Bárðr, fastän de inte nämns här. Och så snart namnarna var redo att fara, lade de ut till havs och hade en hård sjöresa och var på sjön ett halvt hundra dygn och kom söderifrån till landet och höll västligt. De ser då ett stort fjäll som var helt täckt med jöklar ovanifrån. Det kallade de Snjófell, och näset kallade de Snjófellsnes. Där utanför näset skildes namnarna åt. Bárðr Heyangrs-Bjarnarson höll västerut runt landet och sedan mot norr, och han var ute ett halvt hundra dygn för andra gången och kom till sist till Skjálfandafljóts mynning och tog hela Bárðardalr i besittning (nam) upp från Villikálfsborgará och Eyjardalsá och bodde på Lundarbrekka en tid. Då tyckte han att landvindarna var bättre än havsvindarna och menade därav att landen söder om hedarna var bättre och sände sina söner söderut under góin, och de fann då góibete och annan grönska. Då vände den ene tillbaka, men den andre stannade kvar. Då gjorde Bárðr en släde åt varje kreatur som kunde gå, och lät vart och ett dra sitt foder och sin egendom. Han färdades över Vánarskarð. Det heter nu Bárðargata. Han tog sedan Fljótshverfi i besittning och bodde vid Gnúpar och kallades därefter Gnúpa-Bárðr. Han hade många barn. Hans son var Sigmundr, far till Þorsteinn, som var gift med Æsa, dotter till Hrólfr rödskägg. Deras dotter var Þórunn, som Þorkell leifr var gift med, och deras son var Þorgeirr Ljósvetningagode (goði). En annan son till Bárðr och Herþrúðr var Þorsteinn, far till Þórir, som var på Fitjar med kung Håkon och skar en springa i en hud och hade den till skydd. Därför kallades han läderhals. Han var gift med Fjörleif Eyvindardóttir. Deras söner var Hávarðr på Fellsmúli och Hrólfr vid Mývatn och Ketill i Húsavík, Vémundr kögurr, som var gift med Halldóra, dotter till Þorkell svarte, och Áskell och Háls, han bodde på Helgastaðir. ## kap. 4 (maskinöversättning) 4. Bárðr och hans följeslagare tog land Bárðr Dumbsson lade sitt skepp in i en lagun som går in i näset från söder och som de kallade Djúpalón. Där gick Bárðr i land och hans män, och när de kom till en stor klyftgrotta, då blotade de för att få lycka. Det heter nu Tröllakirkja. Sedan drog de upp sitt skepp i en vik. Där i lagunen hade de gått till relingen för att uträtta sina behov, och samma träck drev upp i denna vik, och därför heter den Dritvík. Sedan drog de ut för att utforska landen, och när Bárðr kom till ett viknäs, då bad trälkvinnan (ambátt) Kneif att Bárðr skulle ge henne näset, och så gjorde han, och det kallas nu Kneifarnes. Då fann Bárðr en stor grotta, och där stannade de en tid. Där tyckte de att allt som de sade fick svar, ty ekot (dvergmála) ljöd starkt i grottan. Den kallade de Sönghellir och fattade där alla sina beslut, och det höll i sig hela tiden sedan, medan Bárðr levde. Sedan drog Bárðr vidare tills han kom till en tjärn. Där tog han av sig alla sina kläder och tvättade sig i strandkanten, och den kallar man nu Bárðarlaug. Inte långt därifrån byggde han en stor gård och kallade den Laugarbrekka och bodde där någon tid. Med bonden Bárðr kom en man ut till Island som hette Sigmundr. Han var son till Ketill þistill, som tog Þistilsfjörðr i besittning. Hans hustru hette Hildigunnr. De var hos Bárðr på Laugarbrekka. Þorkell rauðfeldr tog land åt sig på det ställe som heter Arnarstapi, och Skjöldr bodde i Tröð. Men Gróa, hans hustru, trivdes inte hos honom på grund av sitt lynne, ty hon tyckte att hon var för god för honom, och gick till en klippgrotta och röjde med klipphuggning, så att det blev en stor grotta där, och inrättade sig där med sina förråd, så att hon inte hade någon annan bostad medan Skjöldr levde, och den kallades Gróuhellir. Men efter Skjöldrs död friade Þorkell skinnvefja till Gróa, och med hjälp av sin frände Bárðr fick han henne, och de bodde sedan vid Dögurðará. Þórir Knarrarson förvaltade Bárðrs gård vid Öxnakelda. Skinnbrók, Bárðrs trälkvinna, bodde på den gård som heter Skinnbrókarlækr. Ingjaldr drog fram förbi näset och fann land åt sig på Bárðrs råd, där det heter Ingjaldshváll. Svalr och Þúfa försvann från skeppet redan den första natten, och det hördes inget om dem på någon tid, men i själva verket var de i fjället och blev båda till troll där. Och när det led på tiden, uppstod många oroligheter genom dem, och folk vågade inte göra något åt det på grund av deras trolldom. Det hände en gång att en val kom på Bárðrs vrakstrand (reki), och Svalr hade då sin vana och gick dit om natten för att skära i valen. Och när han hade skurit i valen en stund, kom Bárðr dit. Det uppstod där en våldsam brottning mellan dem. Svalr gick då i trollham, så att Bárðr kom till korta i kraft, men ändå gick det till slut så att Bárðr bröt ryggen av Svalr och grävde ned honom där i klappersten, och det heter där Svalsmöl. Den andra natten därefter fann han Þúfa på valen och dräpte henne på samma sätt. Detta ansågs vara den största landsrening. ## kap. 5 (maskinöversättning) 5. Helgas försvinnande och Bárðrs hämnd Þorkell Rauðfeldsson hade två söner med sin hustru. Den ene hette Sölvi och den andre Rauðfeldr efter hans far. De växte upp på Arnarstapi och var lovande män. Bárðrs döttrar växer upp på Laugarbrekka, både stora och vackra att se. Helga var den äldsta av dem. Þorkellssönerna och Bárðrsdöttrarna lekte tillsammans på vintern på isen vid de åar som finns där och heter Barnaár. De lekte ofta våldsamt och gick till med den största tävlingslust. Þorkellssönerna ville råda mer, ty de var starkare. Men Bárðrsdöttrarna ville inte låta sin lott bli sämre i det, så långt de förmådde. Det hände en dag när de var i sin lek, och det gick då åter till med tävlingslust mellan Rauðfeldr och Helga. Havsisar låg intill. Den dagen var det mycket dimma. De höll då leken ända nere vid sjön. Rauðfeldr knuffade då ut Helga på sjön med isflaket, men det blåste en stark vind från land. Isflaket drev då ut till havsisen. Helga steg då upp på havsisen. Samma natt drev isen bort från land och ut till havs. Hon följde då med isen, men den drev så fort att hon inom sju dagar kom med isen till Grönland. Då bodde i Brattahlíð Eiríkr rauði, son till Þorvaldr, son till Ásvaldr, son till Öxna-Þórir. Eiríkr var gift med Þjóðhildr, dotter till Jörundr Atlason och Þorbjörg knarrarbringa, och styvdotter till Þorbjörn den haukdælske. Deras son var Leifr den lycklige. Eiríkr hade då en vinter tidigare bebyggt Grönland. Helga fick vinterkvarter hos Eiríkr. Då var hos Eiríkr en man som hette Skeggi, son till Skinna-Björn, son till Skútaðar-Skeggi. Han var islänning och kallades Miðfjarðar-Skeggi, ty han bodde på Reykir i Miðfjörðr, men var länge på handelsfärder. Helga var den vackraste av kvinnor. Man tyckte också att hon hade kommit dit på ett underligt sätt, och därför kallades hon troll av somliga. Hon hade också en mans styrka, vad hon än tog sig för. Hon berättade hela sanningen om sina färder. Eiríkr kände igen hennes släkt, ty han kände Bárðr, fastän Eiríkr var ung då Bárðr kom till Island. Det hände en dag att Helga stod ute och såg sig omkring och kvad en strof: Lycklig vore jag, om jag fick se Búrfell och Bali, båda Lóndrangar, Aðalþegnshólar och Öndvertnes, Heiðarkolla och Hreggnasi, Dritvík och klappersten framför fosterfaderns dörrar. Alla dessa ortnamn finns på Snjófellsnes. Skeggi tog Helga till sig och hade samliv med henne. Under vintern kom troll och onda väsen (óvættir) ned i Eiríksfjörðr och gjorde folk den största skada, slog sönder skepp och bröt benen på folk. De var tre tillsammans, en gubbe och en käring och deras son. Skeggi gjorde sig redo att röja dem ur vägen, och det gick så till att Helga hjälpte honom och nästan räddade hans liv. Sommaren därpå for Skeggi till Norge och Helga med honom, och han var där en andra vinter. Sommaren därefter for han till Island och hem till Reykir till sin gård. Helga for också hem med honom. De har inte haft några barn, såvitt det omtalas. Nu är att ta upp där att systrarna, Bárðrs döttrar, kom hem till Laugarbrekka och berättar för sin far hur det hade gått till mellan Rauðfeldr och Helga, hans dotter. Bárðr blev mycket vred över det och sprang genast upp och gick bort till Arnarstapi. Han var då mycket mörk i uppsynen. Þorkell var inte hemma. Han hade gått ned till sjön. Pojkarna, Rauðfeldr och Sölvi, var ute. Den ene av dem var då elva vintrar gammal och den andre tolv. Bárðr tog dem båda, en under vardera armen, och gick med dem upp till fjället. Det tjänade inget till för dem att streta emot, ty Bárðr var så stark att han kunde hålla så, även om det hade varit fullvuxna män. Och när han kom upp i fjället, kastade han Rauðfeldr i en klyfta som var så stor och så djup att Rauðfeldr var död genast när han kom ned. Där heter det nu Rauðfeldsgjá. Han gick något längre med Sölvi, tills han kom till ett högt klippstup. Där kastade han Sölvi ned över kanten. Och när han kom ned, krossades skallen, och så dog han. Där heter det sedan Sölvahamarr. Därefter gick han tillbaka till Arnarstapi och berättar om brödernas död och gick sedan hemåt. Då kom Þorkell hem och frågade hur det hade gått till med hans söners död. Han vänder då ut på vägen efter sin bror, och när de möttes blev det inga hälsningar, utan de går genast på varandra, och det mesta gav vika för dem [osäker tolkning]. Det blev till slut så att Þorkell föll, ty Bárðr var den starkare av dem. Þorkell låg kvar en stund efter fallet, men Bárðr gick hem. Þorkells lårben hade brutits i brödernas brottning. Då stod han upp och haltade hem. Sedan förbands hans ben, och han blev nästan helt läkt. Han kallades sedan Þorkell bundinfóti. Så snart han var läkt, drog han bort från Snjófellsnes med allt sitt och österut till Hængr Þorkelsson. Hans mor var Hrafnhildr, dotter till Ketill hængr från Hrafnista. Han hade tagit hela Rangárvellir i besittning och bodde på Neðra-Hof. På Hængrs råd tog Þorkell land runt Þríhyrningr och bodde där söder om fjället. Han räknas där till landnamsmännen. Han var mycket hamstark (hamrammr). Han hade då dessa barn med sin hustru: Börkr blátannarskegg, far till Starkaðr undan Þríhyrningr, och Þórný, som Ormr Stórólfsson var gift med, och Dagrún, mor till Bessi. ## kap. 6 (maskinöversättning) 6. Bárðrs försvinnande och om Lón-Einarr Allt detta tillsammans, brödernas strid och hans dotters försvinnande, tog så på Bárðr att han blev både tystlåten och svår att ha att göra med, så att folk inte hade någon nytta av honom sedan. Det omtalas att Bárðr en dag kom till tals med Sigmundr, sin kamrat, och sade så: "Jag ser det," säger han, "att jag på grund av min släkt och stora sorger inte har en natur som passar för människors allmoge, och därför ska jag söka mig någon annan utväg, men för lång och trogen tjänst åt mig vill jag ge dig jorden här på Laugarbrekka med det bo som hör till den." Sigmundr tackar honom för gåvan. Åt Þórir Knarrarson gav han landet vid Öxnakelda, och åt Þorkell skinnvefja gav han Dögurðará, och där var den största vänskap mellan dem jämte släktskapen, och den varade länge. Därefter försvann Bárðr med hela sitt hushåll, och folk tror att han ska ha försvunnit in i jöklarna och byggt en stor grotta där, ty det låg mer i hans släkt att vara i stora grottor än i hus, ty han växte upp hos Dofri i Dovrefjäll. Han var också mer lik troll i kraft och växt än mänskliga människor, och därför förlängdes hans namn och han kallades Bárðr Snjófellsáss, ty man trodde på honom nästan överallt där kring näset och hade honom till sin åkallade gud (heitguð). Han blev också för många den största hjälpare (bjargvættr). Sigmundr och Hildigunnr bodde sedan på Laugarbrekka, sedan Bárðr försvunnit, ända till sin dödsdag, och Sigmundr är höglagd där. Han hade tre söner. En var Einarr, som bodde på Laugarbrekka. Han var gift med Unnr, dotter till Þórir, bror till Áslákr i Langidalr. Hallveig var deras dotter. Henne var Þorbjörn Vífilsson gift med. Den andre hette Breiðr. Han var gift med Gunnhildr, dotter till Áslákr i Langidalr. Deras son var Þormóðr, som var gift med Helga Önundardóttir, syster till Skáld-Hrafn. Deras dotter var Herþrúðr, som Símun var gift med. Deras dotter var Gunnhildr, som Þorgils var gift med. Deras dotter var Valgerðr, mor till Finnbogi den lärde i Geirshlíð. Den tredje hette Þorkell. Han var gift med Jóreiðr, dotter till Tindr Hallkelsson. Efter Sigmundrs död bodde Hildigunnr där och Einarr, hennes son. Det talades om att Hildigunnr var trollkunnig, och därför stämdes hon av en man som hette Einarr och kallades Lón-Einarr, och han for till Laugarbrekka själv sjunde och stämde Hildigunnr för trolldom (fjölkynngi), men Einarr, hennes son, var då inte hemma. Han kom hem då Lón-Einarr nyss hade farit bort. Hon berättar dessa nyheter för honom och gav honom en nygjord kjortel. Einarr tog sin sköld och sitt svärd och en arbetshäst och red efter dem. Han sprängde hästen vid de klippor där Bárðr Snæfellsáss dödade Þúfa, Svalrs hustru, och som kallas Þúfubjörg. Einarr kunde då hinna upp dem vid några stora backar, och där stred de, och sju män av Lón-Einarrs följe föll, men hans två trälar sprang ifrån honom. Namnarna kämpade länge. Folk säger att Einarr Sigmundarson ska ha kallat på Bárðr om seger åt sig. Då gick Lón-Einarrs byxsnodd av, och när han tog tag i den, högg Einarr honom banehugget. Einarr Sigmundarsons träl, som hette Hreiðarr, sprang efter dem och såg från Þúfubjörg var Lón-Einarrs trälar sprang. Han sprang efter dem och dräpte dem båda i en vik. Det heter nu Þrælavík. För det gav Einarr honom friheten och så mycket land som han kunde bearbeta och inhägna på tre dagar. Det heter Hreiðarsgerði, och han bodde där sedan. Einarr bodde på Laugarbrekka ända till ålderdomen och är höglagd inte långt från sin far Sigmundrs hög. Einarrs hög är alltid gräsbevuxen vinter och sommar. ## kap. 7 (maskinöversättning) 7. Om Helga Bárðardóttir Det är nu härnäst, som tidigare berättades, att Helga Bárðardóttir var hos Miðfjarðar-Skeggi, och när Bárðr fick höra det, hämtade han henne under hösten och hade henne med sig hem, ty Skeggi var då gift. Hon trivdes inte alls sedan, då hon skildes från Skeggi. Hon tynade och tvinade bort alltid sedan. Det hände en dag att hon kvad denna strof: Bort vill jag snart söka mig. Det brister inte på strid i det mesta för mig på grund av smyckenas minskare. Jag ska eländigt gå under, ty rikedomens famnare älskade jag med helt glatt, hett sinne. Sorg kan jag därför minst stänga inne. Jag sitter ensam. Jag uttrycker sorg. Helga trivdes inte hos sin far och försvann därifrån och sökte sig nästan varken till människor eller boskap eller hus. Hon var då oftast i stenrösen eller kullar. Efter henne är Helguhellir i Drangahraun uppkallad, och mycket vidare omkring på Island finns ortnamn uppkallade efter henne. Hon fick vinterkvarter på Hjalli i Ölfus, och inte Guðrún Gjúkadóttir, fastän några säger så, hos far och son Þóroddr och Skafti. Helga var där under hemlighet och låg i den yttersta sängen i skålen under vintern och hade ett förhänge framför. Hon slog harpan nästan alla nätter, ty hon hade då, liksom oftare, inte mycket sömn. Hos far och son var en östman (austmaðr) som hette Hrafn. Folk talade ofta om att de inte tyckte sig veta vem denna kvinna var. Hrafn var den som hyste den största misstanken där, och en natt tog han nyfiket reda på vad som fanns under förhänget. Han såg att Helga satt upp i bara en särk. Han tyckte att kvinnan var mycket fager. Han ville upp i sängen och in under täcket hos henne, men hon ville inte det. De tog då tag i varandra och skildes så, att östmannen Hrafns högra arm och vänstra ben gick av. Något senare försvann Helga därifrån och färdades vida omkring på Island och fann sig inte tillrätta någonstans. Hon var också överallt under hemlighet, men oftast långt från människor. Hon var också vissa tider hos sin far. ## kap. 8 (maskinöversättning) 8. Om Hetta och Ingjaldr Det nämns en trollkvinna som hette Hetta. Hon hade sin boning i Ennisfjall och var den värsta hamnskifterska (hamhleypa) och svår att ha att göra med, både för människor och boskap. Det hände en gång att hon dräpte mycket boskap för Ingjaldr på Hváll. Och när han fick veta det, gick han för att möta henne. Hon drog sig då undan, men han förföljde henne ända upp i fjället. Det var på den tiden stora fiskeroddar på Snjófellsnes, och ändå lät ingen fiska ivrigare än Ingjaldr. Han var också själv den största sjökämpe. Och när Hetta drog sig undan, sade hon: "Nu ska jag gälda dig den boskapsförlust som jag vållar, och visa dig ett fiskeställe där fisken aldrig ska tryta, om man söker sig dit. Du behöver inte heller frångå din vana att vara ensam i båten, som du brukar vara." Hon kvad då en strof: Ro ska du till Firðirs fjäll fram på den stela sjön, där ska en karl glimta, om du vill träffa Grímrs fiskeställe. Där ska du då ligga, Tor är säker på Frigg [osäker tolkning], må den kortnäste latmasken ro [osäker tolkning] till Nesit i Hrakhvammr. Där skildes de åt. Detta var under hösten. Andra dagen därefter rodde Ingjaldr ut på sjön och var ensam i båten och ror ända tills fjället och likaså Nesit var framme. Han tyckte att det var något längre än han hade trott. Vädret var gott på morgonen. Och när han kom till fiskestället, fanns där gott om fisk under honom. Något senare drog ett molntäcke upp över Ennisfjall och gick snabbt över. Därnäst kom vind och snöyra med frost. Då såg Ingjaldr en man i en båt, och han drog fisk ivrigt. Han var rödskäggig. Ingjaldr frågade honom vad han hette. Han sade sig heta Grímr. Ingjaldr frågade om han inte ville styra mot land. Grímr sade sig inte vara färdig, – "och du kan vänta tills jag har lastat båten." Vädret blev bara värre och blev så våldsamt och mörkt att man inte såg mellan stävarna. Ingjaldr hade tappat alla sina krokar och fiskedon. Årorna var också mycket slitna. Han tyckte sig då veta att han inte skulle nå land på grund av Hettas trolldom (fjölkynngi), och att allt detta måste ha varit hennes anslag. Han kallade då på Bárðr Snæfellsáss om hjälp åt sig. Ingjaldr började då frysa svårt, ty skeppet fylldes ordentligt, och varje vattenskvätt som kom in frös. Ingjaldr brukade ha en stor skinnfäll över sig, och den låg där i båten hos honom. Han tog då fällen och lade den över sig till skydd. Han tyckte då att döden var säkrare för honom än livet. Det hände under dagen hemma på Ingjaldshváll vid middagstid att någon kom upp på ljusgluggen under måltiden i stugan och kvad detta med mörk röst: Ut rodde ensam i båten Ingjaldr i skinnfällen. Han tappade arton krokar, Ingjaldr i skinnfällen, och en fyrtio famnars lina, Ingjaldr i skinnfällen. Må han aldrig sedan komma tillbaka, Ingjaldr i skinnfällen. Folk blev mycket bestörta över detta, men man håller det för sant att trollkvinnan Hetta måste ha kvädit detta, ty hon trodde, som hon ville att det skulle vara, att Ingjaldr aldrig skulle ha kommit tillbaka, som hon hade lagt upp planen för. Men när Ingjaldr nästan hade kommit till döden, såg han var en man rodde ensam i en båt. Han var i grå kåpa och hade ett rep av valrosshud (svarðreip) om sig. Ingjaldr tyckte sig där känna igen Bárðr, sin vän. Han rodde raskt fram till Ingjaldrs båt och sade: "Illa är du ställd, min kumpan, och det var ett stort under att du, en så klok man, lät ett sådant ont väsen som Hetta är narra dig, och kom nu över i båten till mig, om du vill, och pröva om du förmår styra, men jag ska ro." Ingjaldr gjorde så. Grímr försvann då med båten när Bárðr kom. Folk tror att det måste ha varit Tor. Bárðr började då ro mycket kraftigt och ända tills han kom in under land. Bárðr förde Ingjaldr hem, och han var mycket medtagen, och han blev helt frisk, men Bárðr for hem till sin boning. ## kap. 9 (maskinöversättning) 9. Om Bárðr och hans brottningar Ett ont väsen (óvættr) som hette Torfár-Kolla, och med ett annat namn Skinnhúfa, hade sitt hem vid Hnausar. Hon gjorde mycket ont både med stölder och dråp. Þórir på Öxnakelda fann henne vid sin boskap en natt. De gick genast på varandra och brottades. Þórir märkte snart att hon var det värsta troll. Deras kamp var både hård och lång, men ändå slutade den med att han bröt ryggen av henne och lämnade henne så död. Och när han stod upp, då kvad han en strof: Ett troll var Torfár-Kolla, knappast är hon lös, från Hnausar. Hon gick vägen, som jag diktar, lutande, kring östra Botnar. Jag tänkte åt dårskapens flagd en ryggspänning denna dag. Trollet miste den fasta äran, men jag böjde nacken. Många sade att Bárðr ännu en gång måste ha hjälpt Þórir i detta, ty alla hans vänner kallade på honom, om de var stadda i någon nöd. Ofta strövade Bárðr omkring i landet och dök upp på många ställen. Han var oftast så klädd att han var i grå kåpa och ett rep av valrosshud (svarðreip) om sig, en klykstav (klafakerling) i handen och i den en lång och grov spjutspets (fjaðrbroddr). Han använde den också alltid när han gick över jöklar. Det omtalas att bröderna, Bárðr och Þorkell, ska ha mötts och förlikats i full försoning. De hade sedan mycket med varandra att göra och bodde länge tillsammans i Brynjudalr i den grotta som sedan kallas Bárðarhellir, och de ska ha haft lekar hos Eiríkr i Skjaldbreiðr på Eiríksstaðir. Dit kom också norrifrån Siglunes Lágálfr Lítillardrósarson. De brottades, och Lágálfr och Eiríkr var jämbördiga, men Eiríkr hade tidigare besegrat Þorkell bundinfóti, och sedan brottades Bárðr och Eiríkr, och hans hand bröts. Lágálfr gick hemifrån till leken och hem på kvällen. På vägen brottades han med Hallbjörns fårherde från Silfrastaðir, som hette Skeljungr. Han var hamstark (hamrammr). Skeljungr föll, och hans ben bröts. Lágálfr bar honom till gården och gick sedan sin väg, och när han gick fram längs Blönduhlíð, kom han till Frostustaðir och in under husen från söder och till vindgluggen och såg in i huset, och bonden talade med husfrun om att hon hade tagit ur den mjölsäck som hängde över dem, och slog henne en örfil, och hon grät över det. Lágálfr stack in yxan genom gluggen och högg ned säcken. Den kom i huvudet på bonden, och han föll medvetslös. Lágálfr vände om och går hem till Siglunes på kvällen och är ur denna saga. Bonden kommer till sans och tror att säcken har fallit ned av sig själv. Några säger också att Ormr Stórólfsson ska ha varit vid lekarna i Skjaldbreiðr och brottats med Bergþórr Bláfellingr, och att Ormr ska ha segrat. Där var också den unge Ormr skógarnefr. Han brottades med Þórir från Þórisdalr. Den dalen ligger i Geitlandsjökull. Þórir var den överlägsne av dem. Där var också Þórálfr Skólmsson, som brottades med Hallmundr från Balljökull. Det var jämnt mellan dem, men de tyckte att Bárðr torde vara den starkaste. Så slutade dessa lekar att inget mer hände. ## kap. 10 (maskinöversättning) 10. Om Bárðr och Tungu-Oddr Det fanns en man som hette Önundr och kallades breiðskeggr. Han var son till Úlfarr, son till Úlfr från Fitjar, son till Þórir hlammandi. Han bodde i övre Reykjardalr på den gård som heter Breiðabólstaðr. Han var gift med Geirlaug, dotter till Þormóðr från Akranes, syster till Bessi. Deras dotter hette Þórodda. Henne fick Torfi Valbrandsson, son till Valþjófr, son till Örlygr från Esjuberg. Hon fick hemifrån halva Breiðabólstaðr med sig, och därav gjordes två gårdar. Denne Torfi dräpte Kroppsmännen, tolv tillsammans, och han låg mest bakom dråpet på Hólmsmännen, och deras anförare var Víga-Hörðr, Torfis systerson, och Geirr, efter vilken holmen är uppkallad, Geirshólmr. Torfi var också på Hellisfitjar, och Illugi svarti, Sturla gode (goði). Då dräptes arton Hellismän, och Auðun Smiðkelsson brände de inne på Þorvarðsstaðir. Torfis son var Þorkell på Skáney. Önundrs son hette Oddr, en stor och lovande man. Ingen annan man ansågs mer lovande som hövding där i bygderna än Oddr. När han var tolv vintrar gammal, gjorde han en resa ut till Snjófellsnes för att köpa torrfisk, och när han for hem, red han genom Drangahraun. Då kom alla hans män före honom, ty Oddr höll på med sin häst, och det gick inte fort för honom. Då föll en mörk dimma på. Och när han drev hästen framför sig längs stigarna, såg han var en man gick ned mot honom från lavafältet. Han var i grå kåpa och hade en klykstav i handen. Han vek av mot Oddr och hälsade honom vid namn. Oddr besvarade väl hans hälsning och frågar honom vad han heter. Han säger sig heta Bárðr och ha sitt hem där på näset. "Jag har ett ärende till dig, först det att jag vill bli vän med dig och bjuda dig till julgille. Jag tycker också att det är bättre att du går med på resan." Oddr svarar: "Så ska det då också vara, eftersom du föreslår det." "Då gör du väl," säger Bárðr, "men ändå vill jag att du inte berättar för någon om detta." Oddr går med på det, – "men jag vill veta vart jag ska bege mig till detta gille." "Du ska," säger Bárðr, "fara till Dögurðará och låta Þorkell skinnvefja visa dig rätt väg till mitt hem." Sedan skildes de åt, och Oddr far hem och nämnde inget om detta. Men under vintern sju nätter före jul red Oddr hemifrån helt ensam och ut till Nes och gjorde inte uppehåll förrän han kom till Dögurðará. Det var sent på kvällen. Då var det två nätter till jul. Hans häst var mycket trött, ty han hade haft dåligt före och hårt väder. Oddr bultar på dörren, och det dröjde länge innan någon gick till dörren, men till sist skedde det, och dörren öppnades till hälften. Där kom ett mycket ömkligt huvud ut, ty denne tittade ut vid dörrposten. Han spärrade upp ögonen och ville se vad som hade kommit utanför. Han var mycket smal i ansiktet och ful att se på. Men när han såg mannen, ville han slå igen dörren, men Oddr satte in yxskaftet emellan, så att dörren inte gick igen. Därnäst föll Oddr så hårt på dörren att den bröts i stycken. Han gick då in i gården och dit efter, dit den andre hade gått före, och ända tills han kom in i stugan. Där var det ljust och varmt. Þorkell satt på bänken. Han var då mycket glad och bjöd Oddr att övernatta. Han var där om natten med god förplägnad. Men om morgonen var Oddr tidigt på benen, och de gjorde sig redo för resan. Vädret var då kallt och det var sträng frost, molnfritt upp till himlen och en bris längs fjällen [osäker tolkning]. Þorkell gick till fots, men Oddr red. De styrde mot fjället, och Þorkell gick före. Men när de kom upp i fjället, föll stort mörker på med snöfall, och därnäst började det yra, och det blev den häftigaste snöstorm. De färdades så länge, tills Oddr började gå, och Þorkell ledde hästen. Men när det var minst väntat, försvann Þorkell från honom i snöstormen, så att han aldrig fick veta vad som blev av honom. Det var då både blåsigt och kallt, brant och halt att gå. Han irrade då länge omkring så att han aldrig visste var han färdades. Och någon tid senare blir Oddr varse att en man går i mörkret i grå kåpa med en stor klykstav. Han låter spetsen gnissla i jökeln. Och när de möts, känner Oddr där igen Bárðr Snæfellsáss. De hälsar på varandra och frågar efter allmänna nyheter. Bárðr ber honom följa med sig. De går inte länge innan de kommer till en stor grotta och därnäst till en annan grotta, och där inne var det ljust. Där satt ganska stora kvinnor, men ändå renliga. Kläderna drogs då av Oddr och han fick den bästa förplägnad. Han var där över julen och väl hållen i allt. Där fanns inga fler än Bárðrs hemfolk. Av Bárðrs döttrar tyckte Oddr bäst om Þórdís, och med henne talade han mest. Bárðr märkte det snart och lät sig inte bekomma av det. Bárðr bjöd Oddr att stanna där under vintern, och det tog han emot. Sedan fattade Bárðr kärlek till Oddr som till en fosterson och lärde honom lagkunskap under vintern. Han kallades sedan mer lagkunnig än andra män. Men Bárðr märkte att Þórdís och Oddrs sinnen drogs till varandra. Han frågade Oddr om han ville gifta sig med Þórdís. Oddr säger: "Det ska inte döljas att jag har fäst mitt sinne mer vid henne än vid någon annan kvinna. Det är också sannast att säga att jag inte ska dra mig undan, om du vill gifta bort henne med mig." Det skedde också så att Bárðr gifte bort sin dotter med Oddr och gav henne sällsynta dyrbarheter hemifrån. Bárðr skulle komma till bröllopet hos Oddr och föra bruden dit. Sedan skildes de i vänskap. Oddr for hem och gjorde sig redo för gästabudet, och vid den bestämda tiden kom Bárðr till Tunga med bruden, och de var tolv tillsammans. Där var Þorkell bundinfóti med sin bror och Ormr den starke, hans svåger. Þorkell skinnvefja var också där med Bárðr, och Oddr tog mycket väl emot dem. Där var också Ingjaldr från Hváll och Þórir Knarrarson, Bárðrs vän, Einarr Sigmundarson från Laugarbrekka och sju andra män, och folk kände inte igen dem. Där fanns många gäster sedan förut, Torfi Valbrandsson, Oddrs svåger, Illugi svarti och Geirr den rike från Geirshlíð, Arngrímr gode från Norðtunga. Där var också Galti Kjölvararson, Oddrs frände, och många andra män. Det hände inget märkligt vid gästabudet. Sedan for var och en hem till sitt. Kärleken mellan Oddr och Þórdís blev god. De var tillsammans i tre vintrar, då dog Þórdís, och de hade inga barn. Det tyckte Oddr var en stor förlust. Sedan fick Oddr Jórunn Helgadóttir. Deras son var Þorvaldr, som låg bakom Blund-Ketills inbränning, och Þóroddr, som var gift med Jófríðr Gunnarsdóttir. Tungu-Oddrs döttrar var Þuríðr, som Svarthöfði var gift med, och Húngerðr, som Svertingr Hafr-Bjarnarson var gift med, och Hallgerðr, som Hallbjörn var gift med, son till Oddr från Kiðjaberg. Kjölvör var Oddrs moster, mor till Þorleif, mor till Þuríðr, mor till Gunnhildr, som Kolli var gift med, och till Glúmr, far till Þórarinn, far till Glúmr på Vatnsleysa. ## kap. 11 (maskinöversättning) 11. Gestr Bárðarson föds Nu är att ta upp där att Miðfjarðar-Skeggi bodde på Reykir i Miðfjörðr. Han hade fått en hustru som hette Hallbera och var Grímsdóttir. Deras son var Eiðr, som sedan var gift med Hafþóra, dotter till Þorbergr kornamúli och Ólöf elliðaskjöldr, syster till Þorgeirr gollnir. De hade en annan son, som hette Kollr, far till Halldórr, far till Þórdís och Þorkatla, som Skáld-Helgi åtrådde. Skeggi hade tre döttrar. En hette Hróðný, som Þórðr gellir var gift med. Den andra hette Þorbjörg, som Ásbjörn den rike Harðarson var gift med. Deras dotter var Ingibjörg, som Illugi svarti var gift med. Deras söner var Gunnlaugr ormstunga och Hermundr och Ketill. Skeggis tredje dotter hette Þórdís. Hon växte upp på Reykir. Hon var den fagraste av kvinnor och skicklig i det mesta. Þórðr gellir bodde i Hvammr i Hvammssveit, en stor hövding. Þorbjörn öxnamegin bodde på Þóroddsstaðir i Hrútafjörðr. Han var son till Arnórr hýnefr Þóroddsson, som tog land där. Þorbjörn var den största kämpe. Han dräpte Atli Ásmundarson, men Grettir hämnades sin bror och dräpte Þorbjörn. Þorbjörns bror var Þóroddr drápustúfr. Grenjuðr, son till Hermundr hokinn, bodde på Melar i Hrútafjörðr. Han hade en dotter som hette Þorgerðr. Grenjuðr och Þorbjörg hade en son som hette Þorbjörn, den ståtligaste av män. Det hände på hösten på Reykir i Miðfjörðr att det bultades på dörren sent på kvällen, då Eiðr var sexton vintrar gammal. Han gick till dörren. En man stod utanför dörren, stor till växten, och han var i grå kåpa och stödde sig på en klykstav som han hade i handen. Denne man hälsar bondens son vid namn, och Eiðr frågar vem han var. Han säger sig heta Gestr. Han frågade om Eiðr rådde över något. Eiðr säger att han rår för det han vill. "Vill du då," säger Gestr, "ge mig vinterkvarter i vinter?" "Det har jag inte bestämt mig för," säger Eiðr. "Litet tar ni på er, ni uppväxande män," säger Gestr, "när ni inte åtar er att ge en enda man mat några nätter, men jag ska ändå gå bort och sprida ditt lov var jag än kommer." Eiðr sade: "Varför ska du inte stanna här i vinter hellre än gå bort i nattens mörker?" Gestr gick då in med bondens son. Bonden frågade varifrån denne man var, och Eiðr berättar allt om sitt samtal med Gestr. Skeggi fann inte mycket i det, men lät ändå Eiðr råda. Där var Gestr under vintern, som i själva verket var Bárðr Snæfellsáss. Bárðr lärde Eiðr lagkunskap och kunskap om människor och släkter (mannfræði). Eiðr blev den mest lagkunnige av alla män, så att han därför kallades Laga-Eiðr. Då var Þórdís, Skeggis dotter, femton vintrar gammal. Somliga sade att Gestr skulle förföra henne under vintern. På sommaren gick Gestr därifrån och tackade Eiðr för vistelsen. Men när det led på sommaren, blev Þórdís tjock om midjan, och på hösten nedkom hon i fäboden (sel). Det var ett fagert och stort gossebarn. Hon öste gossen med vatten och sade att han skulle heta efter sin far, och han kallades Gestr. Andra dagen därefter kom en kvinna till fäboden och erbjöd sig att ta emot gossen och fostra honom. Þórdís gick henne till mötes i det. Något senare försvann hon och gossen. Detta var i själva verket Helga Bárðardóttir. Gestr växte upp hos henne någon tid. Skeggi brydde sig litet om Þórdís sedan detta hade hänt. Några få vintrar senare friade Þorbjörn Grenjaðarson till Þórdís Skeggjadóttir, och hon blev gift med honom. Þorbjörn satte då upp bo i Tunga ovanför Melar. De hade inte varit länge tillsammans innan de fick två söner. Den äldre hette Þórðr och den yngre Þorvaldr. De var båda lovande män, men Þórðr överträffade ändå vida. Þorbjörn blev en rik man på boskap, så att han hade fem hundra får i förvar. ## kap. 12 (maskinöversättning) 12. Om Gestrs fostran En man som hette Þorgils bodde på Lækjamót i Víðidalr, han kallades än Þorgils gjallandi, än den vise. Hans son var Þórarinn den vise, Víga-Barðis fosterfar. Då bodde Auðunn skökull på Auðunarstaðir, och han var då gammal och hade varit den störste man och en stor kämpe. Bonden Þorbjörn i Tunga hade många utvägar att skaffa pengar. Han hade fäbodsdrift uppe i Hrútafjarðardalir och lät arbeta där i början av somrarna. Husfrun Þórdís var alltid i fäboden. Då var Þórðr sex vintrar gammal och Þorvaldr fem. En kväll var Þórdís vid en bäck och tvättade sitt hår. Då kom Helga Bárðardóttir dit med Gestr, och han var då tolv vintrar gammal. Hon sade: "Där är din son, Þórdís, och det vore inte säkert att han hade växt mer, även om han hade varit hos dig." Då frågade Þórdís vad för kvinna hon var. Hon sade sig heta Helga och vara dotter till Bárðr Snæfellsáss, – "och vida omkring har vi, Gestr och jag, varit, ty mitt hem är inte på ett ställe. Jag vill också säga dig det att Gestr och jag är syskon, och Bárðr är far till oss båda." Þórdís säger: "Det är osannolikt." Hon dröjde inte där och gick genast bort, men Gestr stannade kvar hos sin mor, och han var både stor och fager, ty han var redan lika stor som de män som var i tjugoårsåldern. Gestr var i Tunga den följande vintern, och då hämtade Bárðr, hans far, honom och förde honom hem med sig till Snæfellsjökull. Bárðr hade fört Þórdís en vacker kvinnodräkt. Gestr växte upp hos sin far, och han lärde honom alla de konster som han kunde. Gestr blev så stark att det inte fanns någon hans like bland dem som då levde. ## kap. 13 (maskinöversättning) 13. Om Híts julgille På den tiden levde trollkvinnan Hít och bebodde Hundahellir i den dal som sedan kallades Hítardalr. Hít ordnade då ett väldigt julgille. Dit bjöd hon först av alla Bárðr Snæfellsáss, och Gestr, hans son, for med honom, och Þorkell skinnvefja. Dit var också Guðrún knappekkja och Kálfr, hennes son, bjudna. Dit var också Surtr från Hellisfitjar och Jóra från Jórukleif bjudna. Dit var den turs (þurs) bjuden som hette Kolbjörn. Han bebodde den grotta som står i Breiðdalsbotnar, och det är i främre delen av Hrútafjarðardalr, där dalen blir grundare västerut under Sléttafell. Kolbjörn följdes av Gapi och Gljúfra-Geirr, som hade sitt hem på Hávagnúpr i Gnúpsdalr, Glámr och Ámr från Miðfjarðarnesbjörg. Där var också Guðlaugr från Guðlaugshöfði. Sätena i Hundahellir var så ordnade att innerst, tvärs över mitt på bänken, satt Guðrún knappekkja. På hennes ena sida satt Jóra från Jórukleif Egilsdóttir, och på hennes andra sida satt Helga Bárðardóttir, och fler var de inte då. Men Hít gick omkring och passade upp. I högsätet satt Bárðr Snæfellsáss, och utanför honom Guðlaugr från Guðlaugshöfði, och innanför honom Gestr Bárðarson, sedan Kálfr och Þorkell skinnvefja. Mitt emot Bárðr satt Surtr från Fitjar, och innanför honom satt Kolbjörn från Breiðdalr, sedan Glámr och Ámr, och utanför honom Geirr och Gapi. Borden ställdes då fram och mycket storslagen mat bars fram. Drickandet där var mycket ohejdat, så att alla blev bedragna av det. Och när måltiden var slut, frågade tursarna och Hít vad Bárðr ville ha till förlustelse, och sade att han skulle råda i huset där. Bárðr bad dem då börja med skinnleken. Bárðr och Surtr, Kolbjörn, Guðlaugr och Gljúfra-Geirr stod då upp och hade hörnskinnlek. Det gick då inte stillsamt till kring dem [osäker tolkning]. Ändå var det lätt att se att Bárðr var starkast, fastän han var gammal. De hade en stor björnfäll som skinn och rullade ihop den och kastade den mellan sig, fyra stycken, men en var ute, och han skulle ta den. Det var inte gott att vara i vägen för deras knuffar. De flesta ställde sig upp på bänkarna utom Gestr, han satt stilla på sin plats. Men när Kolbjörn var ute, tänkte han ta skinnet från Bárðr och sprang fram ganska raskt. Men när Gestr såg det, satte han krokben för Kolbjörn, så att tursen genast for ut mot klippväggen så hårt att näsan bröts på honom. Blodet rann då över honom överallt. Det blev då tumult och ganska våldsamma knuffar. Kolbjörn ville hämnas på Gestr. Bárðr säger att det inte ska tjäna någon till att ställa till något besvär i hans väninna Híts hus, – "där hon har bjudit oss med kärlek." Nu måste det bli som Bárðr ville, men ändå var Kolbjörn illa till mods över att han inte kunde hämnas. Nu for var och en till sin boning. Det visade sig åter, liksom oftare, att alla tursar var rädda för Bárðr. Vid avskedet, när Gestr gick därifrån, gav Hít honom en hund som hette Snati. Den var grå till färgen. Det var den största hjälp i hunden på grund av dess styrka och klokhet. Hon säger att den var bättre i strid än fyra karlar. Sedan for Bárðr hem, och han och Gestr höll sig då hemma en tid. ## kap. 14 (maskinöversättning) 14. Om Þórðr i Tunga och Kolbjörn Bonden Þorbjörns fårherde i Tunga hette Gustr. Han vaktade boskapen vinter och sommar. Han visade bonden den största trohet i alla ting. Gustr var djärv och snabbfotad, men inte stark. Tio vintrar efter att Gestr hade farit från Tunga hände det att hela fårstocken försvann, som bonden Þorbjörn hade i fårherden Gustrs vård, och han letade tre dagar i sträck, så att han inte fann något får, och kom så hem på kvällen och sade att han skulle ge upp letandet efter boskapen, – "ty jag har dessa dagar letat åt alla väderstreck och på de ställen där jag tycker att det finns någon sannolikhet att boskapen kan ha varit." Bonden gav honom stora förebråelser och sade att boskapen måste ligga nära. Gustr sade ändå att han inte skulle leta längre. På morgonen red Þorbjörn till Reykir i Miðfjörðr för att träffa Skeggi, sin svärfar. Skeggi tog mycket väl emot honom och frågade efter nyheter. Þorbjörn säger att han inte har några nyheter att berätta, – "utom att hela min fårstock har försvunnit, och det har letats tre dagar i sträck och den finns inte. Därför har jag kommit hit, att jag ville få goda råd av dig om hur man ska gå till väga, och att du säger mig vad du tycker är sannolikast att ha hänt med den, ty det finns inga tecken som förklarar denna boskaps försvinnande." "Jag tycker mig se," säger Skeggi, "vad som har hänt med din boskap. Den har några troll tagit och håller den dold. Det kommer inte att lyckas för någon annan än dina söner att få tillbaka den, ty det är mot dem leken är riktad. Det kan vara så att de tycker sig ha något att hämnas och har kommit till korta för någon av deras fränder, fastän han inte kan hämnas på dem, och det är mitt råd att bröderna letar." Þorbjörn red hem igen med detta besked och talar med sina söner om att de ska leta efter boskapen. Þórðr säger: "Skeggi, min frände, måste ha föreslagit detta, och ändå tycks det mig som om den som far ska sändas i trollens händer, men ändå kan det vara så att Skeggi, min frände, har sett något i detta varigenom vår handlingskraft kan öka, och vi ska förvisso fara." Och en morgon tidigt gjorde bröderna sig redo för färden upp på hedarna, och vid middagstid hade de inte funnit något, men de hade ändå kommit långt fram. Då sade Þórðr: "Nu ska vi skiljas, och du ska gå upp under Snæfell och undersöka alla Hvammsártungur och sedan gå den övre vägen tillbaka över fjällen och så till Svínaskarð och Haukadalsskarð och därifrån hem, men jag tänker undersöka hela Hrútafjarðardalr ända in till dalbottnen, och om jag inte kommer hem i kväll, så hälsa min far och mor och vänner och fränder, ty då är det troligast att det inte blir mig förunnat att komma tillbaka." Sedan skildes bröderna. Þorvaldr gick hela den angivna vägen och kom hem på kvällen och hade inte funnit något av boskapen. Men om Þórðr är det att berätta, sedan bröderna skildes, att han går fram längs dalen, och han tänker undersöka den till slutet. Och när han har gått en stund, faller en så tjock svart dimma på att han inte såg någonstans omkring sig. Och när det är minst väntat, blev han varse att en människa var nära honom i dimman. Þórðr styrde dit, och när han närmar sig, ser han att detta var en kvinna. Þórðr tyckte att hon var fager och välväxt och inte större än medelmåttigt. Men när han trodde att han skulle nå henne, försvann hon för honom så fort att han inte kunde fästa ögat på vad som blev av henne i dimman. Därefter strövar Þórðr längs dalen och inte länge, innan han hör ett stort dån i mörkret, och fortare än väntat ser han en man, om man ska kalla honom så. Denne man var stor till växten och mycket grovt byggd. Hans rygg var krokig och han var böjd i knäna. Ett fult och motbjudande ansikte hade han, så att han tyckte sig aldrig ha sett något sådant, hans näsa var bruten på tre ställen, och på den var stora knölar. Den såg därför trefaldigt böjd ut som hornen på gamla baggar. Han hade en stor järnstång i handen. Och när de möttes, hälsade denne fiende Þórðr vid namn. Þórðr besvarade hans hälsning och frågade i gengäld vad han hette. Han säger sig heta Kolbjörn och råda över denna dal. Þórðr frågar om han inte hade blivit varse hans fars boskap. Kolbjörn säger: "Det ska inte döljas att jag vållar din fars boskaps försvinnande. Nu har det gått så som jag skulle önska, att han skulle överlåta letandet åt dig, eller har du träffat några människor sedan du gick hemifrån, andra än mig?" Þórðr sade att han visserligen hade sett en kvinna, men inte talat med henne, – "ty hon försvann för mig så fort." "Det måste ha varit," säger Kolbjörn, "Sólrún, min dotter. Nu är mitt erbjudande till dig att du väljer om du hellre vill att din far mister boskapen och inte får tillbaka ett enda får, ty jag tycker inte riktigt om somliga av dina fränder, eller annars det andra, att vi kommer överens och jag gifter bort Sólrún, min dotter, med dig. Då ska också boskapen vara fri för dig." Þórðr säger: "Det kommer mina fränder att tycka vara ett förhastat köp från min sida, men så mycket tyckte jag om denna kvinna att det inte vore mycket illa rått, om en rask man fick henne." "Detta giftermål skulle inte stå alla till buds," säger Kolbjörn, "men jag ville inte förmena min dotter ett gott gifte." Det går så till att Kolbjörn trolovar sin dotter Sólrún med Þórðr på det villkoret att han inom en halvmånads frist ska komma till bröllopet hemma hos Kolbjörn. Han sade att hans hem var i den grotta som finns i Brattagil, och bad honom ha med sig så många män som han ville, utom Miðfjarðar-Skeggi och Eiðr, hans son, Þórðr gellir och Þorgils den vise och Þorbjörn öxnamegin – och minst av allt Auðunn skökull från Víðidalr. "Jag vill inte att du bjuder tursar eller bergbor och allra minst Bárðr Snæfellsáss och hans följeslagare." Detta går Þórðr med på, och de skildes med detta. Kolbjörn följer då Þórðr på vägen. De ser då var boskapen ligger i en enda hop i en liten dalsänka. Þórðr driver den då hem med sig till Tunga. Alla tar väl emot honom och frågar honom efter nyheter, men han berättar sådana som var och hade hänt under hans färd. Bonden Þorbjörn fann mycket i detta och sade att det var sannolikt att han var förhäxad av troll. Þórðr sade att det kunde gå bättre, – "och mitt sinne säger mig inget illa om detta giftermål." "Det tycker jag är rådligt, frände," säger Þorbjörn, "att du inte går till detta bröllop och inte berättar för någon och låter som om ingenting har hänt." Þórðr brydde sig då föga om det. Nu led det fram mot den bestämda tiden. ## kap. 15 (maskinöversättning) 15. Bröllopsgillet hos Kolbjörn Þórðr talar med Þorvaldr, sin bror: "Vill du, frände, följa med mig till mitt bröllop?" "Jag tror att döden söker dig, när du vill fara i flagdornas händer. Men även om jag visste i förväg att jag inte skulle komma tillbaka, så ville jag ändå hellre följa dig än vara hemma, om du skulle dö där. Jag ska förvisso fara, om du är besluten att träffa Kolbjörn." De gjorde sig redo för färden och gick fram i Hrútafjarðardalr, tills de fann en stor grotta, gick in där, och där var både unket och kallt. Och när de hade suttit en stund, kom en stor man in i grottan, och med honom sprang en förunderligt stor hund. De frågade honom vad han hette. Han sade sig vara gäst (gestr) där. De sade att det var sant. "Har du, Þórðr," säger han, "kommit för att gå till ditt bröllop?" Han sade att det var sant. "Vill du," säger Gestr, "att jag ska vara din gäst och att jag och min hund ska vara med i ditt gästabud?" "Så tycks du mig," säger Þórðr, "att jag kan få hjälp av dig, vad som än behövs, och därför vill jag gå med på det." "Stå då upp," säger Gestr, "du vill väl se din blivande brud eller hur hedersamt hon är placerad." De gick längre in i grottan, tills de kom till en sidogrotta. Där såg Þórðr Sólrún sitta på en stol, och hennes hår var bundet vid stolsryggens stolpar. Hennes händer var bundna, och maten så nära att hon kände doften av den, men hon fick inte mer av den än hon med nöd kunde leva på. Hon var så mager och kraftlös som om skinn hade kastats över benen på henne. Ändå såg Þórðr att kvinnan var vacker. Þórðr löste henne. Þórðr fattade full kärlek till henne och kysste henne ömt. Hon sade: "Skynda er och far bort, innan Kolbjörn kommer hem." De frågade var han var, och hon säger att han hade farit för att bjuda flagdor till bröllopet. "Han tänker inget annat än att dräpa er båda bröder och hålla mig kvar här i sådana kval som jag har haft tidigare." Þórðr frågade om hon var Kolbjörns dotter. Hon sade att hon inte var hans dotter, och säger att han hade rövat bort henne från Grönland nedanför Sólarfjöll – "från Bárðr, min far, med trolldom (fjölkynngi), och han tänker ta mig åt sig och till frilla. Men nu har jag inte velat gå honom till mötes, och därför har han alltid behandlat mig illa, men ändå värst sedan han lovade bort mig till dig. Han förmenar varje man att gifta sig med mig, vilka utläggningar han än gör om det." Þórðr sade att han skulle sätta livet på spel för att få henne därifrån. Sedan gick de bort från henne, men hon stannade kvar. Och när de hade varit i grottan en stund, hörde de stora dunsar och ett stort larm. Då kom Kolbjörn och trettio tursar med honom och många andra flagdor. Þórðr och hans följeslagare gick emot Kolbjörn och hans följeslagare och hälsade på dem. Kolbjörn var mycket fientlig till utseendet och på dåligt humör och såg inte med vänliga ögon på Gestr. Sedan ställdes borden fram och sätena ordnades. Gestr, Þórðr och Þorvaldr satt på den ena bänken. Hunden Snati låg vid deras fötter. På andra sidan mitt på bänken satt Gljúfra-Geirr. Han var Kolbjörns störste vän och liknade honom mest i det som var ont. Innanför honom satt Ámr och Gapi, sedan Glámr och sedan den ene efter den andre, så att grottan var fullsatt på den sidan där de var. Bruden kom inte till sitt säte. Kolbjörn gick omkring och passade upp. Nu bars mat fram åt Gljúfra-Geirr och hans bänkgrannar, det var både hästkött och människokött, de tog då itu med maten och slet köttet av benen som örnar och slukande tikar [osäker tolkning]. Mat bars fram åt Þórðr och hans följeslagare som var väl ätlig för vilken människa som helst. Drycken där var berusande och föga sparad. Kolbjörn hade en mor som hette Skrukka. Hon var det värsta troll och då ändå uråldrig. Kolbjörn ville inte att hon skulle vara med i deras larm och oro. Hon var i en sidogrotta. Det var ändå sällan något kom överraskande på henne på grund av hennes trolldom. Nu började Kolbjörns män dricka med föga måtta, och de blev snart alla svinfulla och talade inte lågt, och grottan genljöd starkt av det. Kolbjörn gick fram till Þórðr och sade: "Vad vill du låta oss ha till förlustelse eller underhållning, blivande måg, ty du ska här råda mest om husets ordning?" Gestr säger, ty han var snabbare att svara: "Låt dina män helst ha det till förlustelse som är mest i deras smak. Ha då vilket ni vill, knutkastning eller brottning." Sedan tog Glámr en stor knut och kastar iväg den mycket kraftigt och siktade mitt på Þórðr. Detta ser Gestr och sade: "Låt mig sköta denna lek, ty jag är nog mer van vid den än ni två." Och så gjorde han och tog knuten i luften och sände den sedan tillbaka. Den sökte sig sin plats, så att den kom i ögat på Glámr så hårt att det gick ut på kindbenet. Glámr tog illa vid sig av detta och tjöt upp som en varghund. Denna skada ser Ámr, hans fosterbror, och tar genast knuten och låter den flyga mot Þorvaldr. Detta ser Þórðr och tar emot den och sänder den tillbaka. Knuten kommer på Ámrs kindben, så att käken bröts i stycken. Nu blev det stort oväsen i grottan. Skrámr från Þambárdalr grep då upp ett förunderligt stort långben och slungade iväg det mycket kraftigt och siktade på Gestr, ty han satt mitt emot honom. Gestr tog emot och lät det inte dröja länge innan han sänder det tillbaka utan någon skonsamhet. Benet kommer på låret och handen på Skrámr med så stor kraft att båda bröts. Tursarna för nu mycket mer oväsen än man kan beskriva, ty så kan man uttrycka det att deras läten var mer lika likgal än något levande väsens läten. Kolbjörn sade då: "Ge upp denna lek, ty av Gestr kommer vi alla att få ont. Det var också helt mot min vilja att han bjöds hit." "Så får du ha det," säger Gestr. Sedan började de dricka för andra gången, ända tills alla föll ned i sömn var och en på sin plats utom Gljúfra-Geirr och Gapi. Kolbjörn säger att var och en ska ligga där han har kommit, – "utom ni, Geirr, ni ska gå till min sovgrotta." Och så gjorde de. Gestr säger att följeslagarna ska skaffa sig en bädd på ett annat ställe. De lade sig ned. Och när de hade somnat, står Gestr upp och tar sitt svärd och går tillbaka in i grottan och hugger huvudet av varenda bergbo som fanns där inne. Och när han hade fullbordat detta verk, går han fram och söker efter om han kunde bli varse var Kolbjörn och de andra låg. Han finner då en dörr i grottans klippvägg. Den var så starkt låst att Gestr tyckte sig veta att de skulle vakna, om han rörde vid den något. Sedan går han in i grottan till Sólrún. Han ber henne stå upp och följa med honom. Hon gör så och säger ändå att hon tror att det skulle bli både hennes och allas deras bane. De kommer dit där bröderna var. Gestr ber dem stå upp så fort som möjligt och komma bort från denna grotta innan Kolbjörn vaknar, – "om det kan ske. Sólrún har kommit hit." Sedan står bröderna upp och går sin väg ned längs dalen. ## kap. 16 (maskinöversättning) 16. Kolbjörn och hans hushåll dräps Nu är att ta upp där att Skrukka, Kolbjörns mor, vaknar något efter att de har gått bort, blir nu genast genom sin trolldom varse vad följeslagarna hade tagit sig till, och springer då upp som om hon vore fullt frisk [osäker tolkning]. Hon rusar genast mot dörren där Kolbjörn sov innanför, så hårt att dörren genast sprack i många delar. Kolbjörn vaknar och frågar vem som far fram där med så stort oväsen. Skrukka ger sig till känna och sade: "Det är rådligt, frände Kolbjörn, att inte ligga längre, ty Þórðr har farit bort med Sólrún, och hans följeslagare. Gestr har låtit allt detta ske. Han har dräpt alla dina gäster utom dem som är här. Nu finns det inget annat att göra än att fara efter dem och dräpa dem alla." Kolbjörn säger: "Ofta visar det sig att du inte är lik många på grund av din klokhet. Jag skulle ofta ha gått illa åstad, om jag inte hade haft nytta av dig. Du ska nu, mor, gå först, eftersom du är helt färdig, och se till att du kommer före dem. Gå du den övre vägen över åsarna och kom överraskande på dem, men vi ska gå den nedre vägen längs dalen, och då kommer vi nog att kunna hitta dem." Sedan gick Skrukka, och Kolbjörn och hans följeslagare gjorde sig redo så fort som möjligt. De går sedan tills de andra ser att de förföljs. Kolbjörn ropar, så snart han ser dem, och bad dem inte springa längre. Sólrún tog illa vid sig av detta och sade: "Jag tyckte mig veta att detta skulle komma efter, ty nu är det avgjort att ni alla blir dräpta. Kolbjörn är ett så stort troll att ingen står emot honom." Gestr sade: "Det får nu lyckan råda över. Vi ska nu dela upp oss. Þórðr ska gå mot Kolbjörn, sin svärfar. Det är passande att han får det svåraste provet, ty han har fört oss alla in i denna nöd. Þorvaldr ska gå mot Gapi, och jag ska pröva krafterna mot Gljúfra-Geirr. Det mesta måste nu tas i bruk [osäker tolkning]. Snati, du ska gå mot käringen, och Sólrún ska se på vår lek." Och så snart Kolbjörn kom, går de alla på varandra och brottas mycket våldsamt. Snati gick upp på klippstupet, där Skrukka var nedanför, och vältrade ned stora stenar mot henne. Hon tog inte väl vid sig av detta och slängde upp stenarna emot. Det slutade så mellan dem att Snati vältrade ett stort klippblock, och det kom på käringens rygg, när hon tänkte ta upp en sten, så att den gick av, och hon dog av det. Gestr och Gljúfra-Geirr gick hårt på varandra, och det slutade så att Gestr lade honom på höften och svingade honom upp i luften med så stor kraft att han kom ned huvudet först så hårt att skallen bröts i små stycken, och han var död inom kort tid. Då kommer Gestr dit där Þorvaldr var nära att falla, och Gestr högg av Gapi båda benen ovanför knäet. Gapi föll då baklänges. Þórðr och Kolbjörn hade en stor och hård kamp, och det slutade med att Þórðr föll. I detsamma kom Gestr till och grep tag i hjässan på Kolbjörn och satte knäna i ryggen så hårt att halskotan genast gick ur led. Gestr knuffade då ned honom från Þórðr. Þórðr stod då upp och var mycket stel efter Kolbjörns handgrepp. Þorvaldr hade då dödat Gapi. Gestr sade: "Nu har det kommit så långt, Sólrún, att vi har vunnit seger, och du är befriad ur trollens händer." "Det har vi dig att tacka för," säger Þórðr, "och jag vill att du själv väljer din lön för det." "Jag vill inte ha ert gods, bröder, men om ni tycker att det är värt någon lön, så skaffa mig överfart till Norge, ty jag är nyfiken på att se den kung som råder där och som det sägs så mycket om." De sade att de skulle göra det. "Men nu vill jag inte dölja för er," säger Gestr, "att jag är er halvbror på mödernet. Vi ska nu skiljas här för denna gång. Jag ska komma till skeppet i vår." Gestr gick då sin väg, och bröderna sin väg med Sólrún hem till Tunga och berättade allt om sina färder, hur det hade gått, och de flesta som hörde det tyckte att Þórðr hade haft stor lycka med sig. ## kap. 17 (maskinöversättning) 17. Gestr träffade kung Olav Det fanns en styrman som hette Kolbeinn och hade ett skepp uppdraget på Borðeyri i Hrútafjörðr. Där gjorde bröderna upp och skaffade Gestr överfart på sommaren. De lade ut till havs så snart det blev förlig vind. Där for Gestr utomlands och hans hund Snati, Þórðr och Sólrún och Þorvaldr. De fick god vind och kom till Trondheim. Då rådde kung Olav Tryggvason över Norge. Bröderna kom till honom och Sólrún med dem. De hälsade kungen och bad honom om vinterkvarter, men kungen frågade om de ville låta döpa sig. De var sena att gå med på det. Det skedde ändå så att de döptes och likaså Sólrún. De var hos kungen under vintern i god aktning. Gestr satt kvar vid skeppet och hade ett tält som en stack [osäker tolkning]. Hans hund var hos honom, men inga människor. Det hände en dag när kungen var glad att han sade till Þórðr: "Var fick du denna vackra kvinna?" "Ute på Island," säger Þórðr. "Hur gammal man är du?" Þórðr säger: "Jag är nitton vintrar gammal." Kungen säger: "Du är en rask man, men var tycker du att du har varit i den största fara?" "Ute på Island," säger Þórðr, "när jag fick denna kvinna." "Vem räddade dig?" "Han heter Gestr," säger Þórðr. "Kom han hit?" sade kungen. Þórðr sade att det var sant, – "men jag vill säga er vad jag vill få av er. Jag vill bli er hirdman (hirðmaðr)." "För då Gestr till mig, om du vill bli min man." Sedan gick Þórðr till Gestr. Han var ovillig till det och sade: "Jag är inte ivrig att träffa kungen, ty det är sagt mig att han är så härsklysten att han vill råda över allt, till och med över vem man tror på." Det blir till slut så att Gestr går med Þórðr och kommer till kungen. Gestr hälsar kungen, och kungen tar väl emot honom. Gestr frågade: "Vilka ärenden, herre, har ni till mig?" Kungen sade: "Sådana som till andra män, att du ska tro på den sanne Guden." Gestr säger: "Jag har inte alls lust att överge den tro som mina tidigare fränder har haft. Det är min aning att om jag överger den seden, så kommer jag inte att leva länge." Kungen sade: "Människornas liv är i Guds våld, men det ska inte tillåtas någon man i mitt rike i längden att vårda hednisk sed." Gestr säger: "Det tycks mig sannolikt, herre, att er sed är bättre, men för löften eller tvång överger jag inte min tro." "Så ska det vara," säger kungen, "ty så tycks du mig att du hellre av egen hand vill lägga ned den tron än genom någon mans hårdhet, och du är nog inte helt lyckolös och är välkommen hos oss i vinter." Gestr tackade kungen för hans ord och säger att han skulle ta emot det. Gestr var hos kungen en tid och inte länge, innan han blev primsignad (prímsigndr). Nu lider det så fram mot jul. ## kap. 18 (maskinöversättning) 18. Gestrs sändningsfärd till Raknahaugr Och på förberedelsekvällen (atfangakveld) före jul satt kungen i sitt högsäte och hela hirden, var och en på sin plats. Folk var glada och muntra, ty kungen var som gladast. Och när man hade druckit en stund, gick en man in i hallen. Han var stor och elak till utseendet, med ärrat ansikte och skelande ögon, svartskäggig och långnäst. Denne man hade hjälm på huvudet och var i ringbrynja och omgjordad med svärd. En gyllene halsring hade han om halsen och en grov guldring på handen. Han går in längs hallen och fram till kungens högsäte. Han hälsar ingen. Folk fann mycket i denna syn. Ingen bad honom tala. Och när han hade stått en stund framför kungen, sade han: "Hit har jag kommit på så sätt att mig har bjudits minst gästfrihet av lika mäktiga män. Jag ska vara desto frikostigare, så att jag ska bjuda dessa dyrbarheter, som jag har här nu, till egendom åt den man som vågar komma och hämta dem hos mig, men någon sådan finns nog inte här inne." Sedan gick han bort, och det blev en ond stank i hallen. Alla grep av detta stor fruktan. Kungen bad folk sitta stilla tills stanken försvann, och folk gjorde som kungen bjöd. Men när man såg efter, låg många män som halvdöda och medvetslösa, tills kungen själv kom dit och läste över dem. Alla vakthundar var döda utom Vígi ensam och Snati, Gestrs hund. Kungen sade: "Vad tror du, Gestr, vem denne man är som kom in här?" Gestr säger: "Jag har inte sett honom förut, men det har berättats för mig av mina fränder att det har funnits en kung som hette Rakni, och av den berättelsen tycker jag mig känna igen honom. Han har rått över Helluland och många andra länder. Och när han länge hade rått över länderna, lät han begrava sig levande med fem hundra man på Raknaslóði. Han mördade sin far och mor och mycket annat folk. Det tycks mig troligt att hans hög ligger långt norrut i Hellulands obygder enligt andra mäns berättelser." Kungen sade: "Det tycks mig sannolikt att du talar sanning. Det är nu min bön, Gestr," säger kungen, "att du hämtar dessa dyrbarheter." "Det kan kallas en sändning i fördärvet (forsending), herre," säger Gestr, "men jag ska inte dra mig undan, om ni utrustar min färd efter vad ni vet att jag behöver." Kungen säger: "Jag ska lägga hela min omsorg på att din färd ska lyckas väl." Sedan gjorde Gestr sig redo. Kungen gav honom fyrtio järnskor, och de var stoppade invändigt. Han gav honom två seidkunniga (seiðmenn) efter Gestrs bön. Han hette Krókr, och hon Krekja. Sedan gav han honom till följeslagare en präst som hette Jósteinn. Han var en utmärkt man och högt aktad av kungen. Gestr sade att han inte tyckte om honom. Kungen sade: "Då ska han ge dig det bästa provet, när du behöver det mest." "Varför ska han inte fara då?" säger Gestr. "Mycket gissar ni rätt, men det tycks mig inte att man kan se på en man om han duger väl i ett stort prov." Kungen gav Gestr en kortsabel (sax) och sade att den skulle bita, om den behövde tas till. Han gav honom en duk och bad honom linda den om sig innan han gick in i högen. Kungen gav Gestr ett vaxljus och sade att det skulle tända sig självt, om det hölls upp i luften, – "ty det kommer att vara svart i Raknarrs hög, men var där inte längre än tills ljuset har brunnit ut, så kommer det att gå väl." Kungen gav Gestr förråd för tre halvår. Sedan seglade han norrut längs landet och förbi hela Hålogaland och Finnmark till Hafsbotnar. Och när de kom norrut förbi Dumbshaf, kom en man ned från land och slöt sig till deras färd. Han kallade sig Rauðgrani. Han var enögd. Han hade en blåfläckig kåpa med hätta, och den var knäppt nedtill mellan benen på honom. Prästen Jósteinn tyckte inte mycket om honom. Rauðgrani talade om hedendom och forntida kunskap (forneskja) för Gestrs män och sade att det var bäst att blota för att få lycka. Och en dag, när Rauðgrani talade om sådan otro för dem, blev prästen vred och grep ett krucifix och slog det i huvudet på Rauðgrani. Han störtade över bord och kom aldrig upp sedan. De tyckte sig då veta att det hade varit Oden. Gestr brydde sig föga om prästen. Något senare kom de till Grönlands obygder. Det hade då blivit vinter. De var där under vintern. Vid några klippor ser de två stänger av guld och fäst vid dem en kittel full med guld. Gestr sände Krókr och Krekja att hämta stängerna och kitteln. Men när de kom fram och tänkte ta dem, då rämnade jorden under deras fötter, och den slukade dem, så att jorden slöt sig ovanför deras huvuden, och allt tillsammans hade försvunnit, kitteln och stängerna, när man såg efter. Gestr vakade varje natt i skålens dörröppning under vintern. Det hände en natt att en förskräcklig tjur kom till skålen och vrålade mycket och bar sig illa åt. Gestr gick emot tjuren och högg mot honom med en yxa. Tjuren skakade sig, men det bet inte, och yxan bröts. Då tog Gestr med båda händerna tag i tjurens horn, och de brottades mycket våldsamt. Gestr märkte att han kom till korta i kraft mot detta odjur. Han tänkte då föra honom till skålens vägg och stånga honom upp mot den där. I detsamma kom prästen Jósteinn till och slår med ett krucifix på tjurens rygg. Vid det slaget störtade tjuren ned i jorden, så att det aldrig sedan blev någon skada av honom. Inget mer hände där. ## kap. 19 (maskinöversättning) 19. Gestr och hans män fann högen På våren for de därifrån, och var och en bar sina förråd. De gick först längs landet mellan väster och sydväst. Sedan vände de tvärs över landet. Först var det jöklar, och sedan tog stora lavafält vid. De tog då på sig de järnskor som kungen hade gett dem. De var fyrtio, men männen var tjugo och Gestr därutöver. Och när alla hade tagit på sig skorna utom prästen Jósteinn, gick de ut på lavafältet. Och när de hade gått en stund, blev prästen oförmögen att gå vidare. Han gick då med blodiga fötter över lavafältet. Gestr sade då: "Vem av er gossar vill hjälpa denne prästskrälle [osäker tolkning], så att han kommer över fjället?" Ingen svarade på det, ty alla tyckte att de bar nog. "Det är rådligt att hjälpa honom," säger Gestr, "ty kungen talade mycket om det, och det gagnar oss bäst att inte frångå hans råd, och kom nu hit, präst, och sätt dig upp på min packning och ha med dig dina förråd." Så gör prästen. Gestr gick då först och gick då hårdast. Så gick de uppåt i tre dagar. Och när lavafältet tog slut, kom de fram till sjön. Där låg en stor holme utanför land. Ut till holmen låg ett smalt och långt rev. Där var det torrt vid ebb, och så var det när de kom dit. De gick då ut till holmen, och där såg de en stor hög stå. Somliga säger att denna hög har stått långt norrut utanför Helluland. Men var det än har varit, så har där inte funnits några bygder i närheten. ## kap. 20 (maskinöversättning) 20. Gestr besegrade högboen Gestr lät under dagen börja bryta upp högen. På kvällen hade de brutit upp en öppning i högen med prästens medverkan, men på morgonen var den igenvuxen som förut. De bröt en andra dag, men på morgonen var det som förut. Då ville prästen vaka vid högbrottet. Han satt där hela natten och hade hos sig vigvatten och ett krucifix. Och när det led mot midnatt, såg han Raknarr, och han var fagert klädd. Han bad prästen gå med sig och sade att han skulle göra hans färd god, – "och här är en ring som jag vill ge dig, och en halsring." Prästen svarar inget och satt stilla som förut. Många underliga ting visade sig för honom, både troll och onda väsen (óvættir), djävlar och trollkunniga folk. Somliga blidkade honom, men somliga hotade honom att han då hellre skulle gå bort än förut. Där tyckte han sig se sina fränder och vänner, till och med kung Olav med sin hird, och han bad honom gå med sig. Han såg också att Gestr och hans följeslagare gjorde sig redo och tänkte gå bort och ropade att prästen Jósteinn skulle följa dem och skynda sig bort. Prästen brydde sig inte om detta, och vilka under han än såg eller hur rasande dessa djävlar än bar sig åt, så kom de ändå aldrig nära prästen på grund av det vatten som han stänkte. Mot dagningen försvann alla dessa under. Gestr och hans män kom då till högen. De såg inte att prästen var förändrad i något. Då lät de Gestr fira sig ned i högen, men prästen och andra män höll repet. Det var femtio famnar ned till högens golv. Gestr hade lindat sig med duken, kungens gåva, och omgjordat sig med kortsabeln (sax). Vaxljuset hade han i handen, och det tändes så snart han kom ned. Gestr såg nu vida omkring i högen. Han ser skeppet Slóði och i det fem hundra man. Det skeppet hade varit så stort att det inte var möjligt att föra med färre män. De sades vara lika stora som Gnoð, som Ásmundr styrde. Gestr gick då upp i skeppet. Han såg att de alla var färdiga att resa sig, innan ljusets sken kom över dem, och då kunde de inte röra sig någonstans och blinkade med ögonen och fnös med näsborrarna. Gestr högg huvudet av dem alla med kortsabeln, och den bet som om den hade huggit i vatten. Han plundrade draken på alla dess dyrbarheter och lät dra upp dem. Sedan sökte han efter Raknarr. Han fann då en nedgång i jorden. Där såg han Raknarr sitta på en stol. Han var förunderligt elak att se på. Där var både unket och kallt. En liten kista full med gods stod under hans fötter. En mycket präktig halsring hade han om halsen och en grov guldring på handen. Han var i brynja och hade hjälm på huvudet och svärd i handen. Gestr gick fram till Raknarr och hälsade honom med en värdig kungahälsning, och Raknarr bugade sig mot honom. Gestr sade: "Både är det så att du är ryktbar, och dessutom tycker jag att du är mycket ståtlig att se. Jag har färdats lång väg för att hälsa på dig. Du kommer väl också att låta mig få god lön för ärendet, och ge mig de goda dyrbarheter som du äger. Då ska jag sprida ryktet om din frikostighet vida omkring." Raknarr vände då huvudet med hjälmen mot honom. Gestr tog den, och därnäst tog Gestr av honom brynjan, och Raknarr var helt medgörlig. Alla dyrbarheterna tog han från Raknarr utom svärdet, ty när Gestr tog i det, sprang Raknarr upp och rusade mot Gestr. Det märktes då varken på honom att han var gammal eller stel. Då hade också vaxljuset, kungens gåva, brunnit ut helt. Raknarr gick så i trollham att Gestr blev helt överväldigad av det. Gestr tyckte sig då se sin död för given. Alla de som var i skeppet stod också upp. Gestr tyckte då att det var nog. Han kallade då på Bárðr, sin far, och litet senare kom han, och Bárðr förmådde ingenting. De döda förde honom att vackla, så att han inte kunde komma någonstans i närheten [osäker tolkning]. Då lovade Gestr den som hade skapat himmel och jord att ta emot den tro som kung Olav förkunnade, om han kom levande bort ur högen. Gestr manade då ivrigt på kung Olav, att om han förmådde mer än sig själv, så skulle han hjälpa honom. Därefter såg Gestr kung Olav komma in i högen med ett stort ljus. Vid den synen tog det så på Raknarr att all kraft drogs ur honom. Då gick Gestr så hårt på att Raknarr föll baklänges med kung Olavs bistånd. Då högg Gestr huvudet av Raknarr och lade det vid hans bakdel. Alla de döda satte sig ned vid kung Olavs ankomst, var och en på sin plats. När detta verk var fullbordat försvann kung Olav ur Gestrs åsyn. ## kap. 21 (maskinöversättning) 21. Gestrs dop och hans död Det är nu att berätta om dem som var på högen, att under den tid då dessa under skedde som nu berättades, tog det så på dem att de alla blev galna utom prästen. Han gick aldrig ifrån repet. Och när Gestr knöt fast sig i repet, då drog prästen upp honom med allt godset och välkomnade Gestr och tyckte att han hade hämtat honom tillbaka ur Hel, och de går dit där deras män var och höll fast [osäker tolkning], och prästen stänkte vatten på dem. De återfick genast sitt förstånd. De gjorde sig redo att gå bort. De tyckte nästan att jorden skakade under deras fötter. Sjön gick också över hela revet med så stora bränningar att havet nästan gick över hela holmen. Snati hade aldrig gått ifrån högen medan Gestr var därinne. Nu tyckte de sig inte veta var de skulle söka revet. Han visade Snati ut i bränningarna, och hunden sprang genast ivrigt ut i bränningarna, där revet kunde väntas vara, och stod inte emot Raknarrs trolldom, och hunden drunknade där i vågorna. Det tyckte Gestr var den största förlust. Prästen Jósteinn gick då fram framför dem och hade ett krucifix i ena handen och vatten i den andra och stänkte med det. Då klövs sjön, så att de gick torrskodda till land. De färdades hela samma väg. Gestr förde alla dyrbarheterna till kungen och berättade allt som hade hänt. Kungen bad honom då låta döpa sig. Gestr sade att han hade lovat det i Raknarrs hög. Så skedde det också då. Den närmaste natten efter att Gestr hade döpts drömde han att Bárðr, hans far, kom till honom och sade: "Illa har du gjort när du har övergett din tro, den som dina förfäder har haft, och låtit tvinga dig till sedbyte av ynkedom, och för det ska du mista båda dina ögon." Bárðr tog då mycket hårdhänt i hans ögon och försvann sedan. Därefter, när Gestr vaknade, fick han så svår värk i ögonen att de samma dag sprack ut båda två. Sedan dog Gestr i dopets vita kläder (hvítaváðir). Kungen tyckte att det var den största förlust. ## kap. 22 (maskinöversättning) 22. Om Þorbjörnssönerna och Hjaltisönerna Sommaren därpå gjorde bröderna Þórðr och Þorvaldr sig redo att fara till Island och kom med sitt skepp till Borðeyri i Hrútafjörðr, for sedan hem till sin far och ansågs vara de största män. Þórðr bodde i Tunga efter sin far, och Þorvaldr fick Herdís, dotter till Óspakr från Óspaksstaðir, och bodde på Hella i Helludalr. De var kusiner, Þorbjörn, deras far, och Hjalti Þórðarson, som tog Hjaltadalr i besittning. Hjaltis söner var Þórðr och Þorvaldr, som har hållit det mest besökta arvöl (erfi) på Island efter sin far. Där var tolv hundra gäster. Där framförde Oddr Breiðfirðingr en drapa (drápa) som han hade diktat om Hjalti. Tidigare hade Glúmr Geirason stämt Oddr för ett nidverk [osäker tolkning] till Þorskafjarðarþing. Då for bröderna norrifrån på skepp till Steingrímsfjörðr. Där kom bröderna Þorbjörnssönerna från Hrútafjörðr för att möta dem, och de gick alla tillsammans norrifrån över heden, där det heter Hjaltdælalaut. Och när de kom till tinget, var de så väl klädda att folk trodde att asar hade kommit dit. Då kvads detta: Ingen trodde, av män prövade i dråp, annat, järnets träd, än att asar allfrejdade for där, när till Þorskafjörðrs ting med pannband skogsvältarens [osäker tolkning] Hjaltis, den hårdföres, söner gick. De försvarade målet för Oddr med stöd av bröderna från Hrútafjörðr. Sedan for båda parterna i den största vänskap hem igen till sina hem, och fränderna skildes i den största vänskap. En stor släkt härstammar från Þorbjörnssönerna och likaså från Hjaltisönerna. Det omtalas inte att Gestr Bárðarson har haft några barn. Och här slutar sagan om Bárðr Snæfellsáss och Gestr, hans son. Anmärkningar och förklaringar: 1) Jag tänker snart dra bort. Min sorg för mannens skull upphör inte på något sätt. Jag ska tyna bort i elände, ty jag älskade mannen med glatt och hett sinne. Jag kan därför inte dölja min sorg. Jag är ensam och uttrycker min sorg. 2) Du ska ro tills Firðafjall (Kirkjufell) är framme ute på upprörd sjö, om du vill finna Grímsmið. Där kommer en stor torsk att glimta. Må den kortnäste latmasken ro tills Nesit (Rifshöfuð) är i Hrakhvammr, då ska du ligga där. Tor hyser kärlek till Frigg. 3) Strofen är förklarad tidigare i band I på s. 148–149.