# Ágrip Jökuldæla sögu

> **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet.

- **Verk:** Ágrip Jökuldæla sögu (verk:saga:agrip_jokuldaela_sogu)
- **Datering:** 1200/1400
- **Källsamling:** heimskringla.no och sagadb.org: Íslendinga sögur, fornaldarsagor, kungakrönikor och Grágás
- **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornvästnordiskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning.
- **Språk:** swe
- **Typ:** maskinoversattning
- **Licens:** Public domain enligt heimskringla.no

## kap. 1 (maskinöversättning)

<!-- passage: saga_agrip_jokuldaela_sogu:non:1:sv -->

Jökuldæla säger att Hákon tog Jökuldalr väster om ån, från Teigará in till glaciärerna, och bodde på Hákonarstaðir. Det är den tredje gården inåt från Skjöldúlfsstaðir. Utåt från Skjöldúlfsstaðir står gården Hjarðarhagi, en kort bit inåt från Teigará. Ett skifte (teigr) var otaget mellan Hákons landnam och Þorsteinn torfis, som tog Jökulsárhlíð och bodde på Torfastaðir i Hlíð, och de lade det till hovet (hof), som Landnáma säger. Där ligger nu Hofteigr, en kyrkplats i Jökuldalr. Inne i skiftet syns ännu lämningar av den gamla offerplatsen.
    Skjöldúlfr, som bodde på Skjöldúlfsstaðir, var den andre landnamsmannen i Jökuldalr och tog allt land på östra sidan av Jökulsá, från Húsá, innanför Skeggjastaðir, upp till Hólkná. Skjöldúlfr byggde sin gård inom Hákons landnam, och Hákon blev vred på Skjöldúlfr för att han byggde där utan att fråga honom, och han utmanar Skjöldúlfr till holmgång (hólmr). De skulle kämpa på en holme i Hólmavatn. Det ligger på Tunguheiðr mellan Jökuldalr och Vopnafjörðr.
    Hákon dyrkade Tor. Hans hov stod på ett fjäll norr om och ovanför Hákonarstaðir. Det heter ännu Þórfell. Dit gick Hákon varje morgon när vädret tillät, barhuvad och barfota. När dagen för holmgången kom, var Hákon tidigt på fötter och gick till hovet för att be, men rimfrost hade fallit under natten, och Hákon fick köldskada på lilltån. Därför ansåg han att foten var stel för strid, tog sitt svärd och högg av tån, förband den sedan och red till holmen.
    Samma morgon gjorde sig också Skjöldúlfr tidigt redo för holmgången. Han hade med sig en sköldmö som hette Valgerðr. Men när de kom norrut på heden, såg de där på en tjärn arton sårade svanar. Då sade Skjöldúlfr att sköldmön skulle vakta svanarna på tjärnen tills han kom tillbaka. Sedan red han till holmen och kämpade med Hákon. Deras mellanhavande slutade så att Skjöldúlfr föll, och Hákon högsatte honom där på holmen. Där syns högen tydligt än i dag. Men om Skjöldúlfrs sköldmö är att säga att hon jagade svanarna tills hon segnade död ner. Tjärnen heter sedan Valgerðarhlaup.
    Hákon hade en gård på Víðihólar norrut på heden ovanför Hákonarstaðir. Den som förvaltade gården hette Brandr den starke. En vinter drev det i ett svårt nordvästligt oväder bort från Brandr åttio gällgumsar, som dog utför forsarna i Gilsárgil, inåt och väster om Skjöldúlfsstaðir.
    En bonde hette Gaukr och bodde på Gauksstaðir. Den gården kallas nu Gagrstaðir. Han var en mycket skicklig smed och en man som älskade prakt. En höst red Gaukr med många män till hovet, och Brandr den starke var med dem på färden. De red nedför dalen och över Jökulsá vid Goðavað. Medan de red genom vadet, knuffade Brandr till Gaukrs häst så att den snavade, och Gaukrs praktkläder blev våta. Därför blev Gaukr vred och lovade att hämnas på Brandr. Tidigt våren därpå rider Gaukr norrut till Víðihólar och knackar där på dörren. Brandr går till dörren, och Gaukr dräper honom där. Sedan kastar han liket i en stor källa vid gården. Den heter sedan Brandslind.
    Brandr var frände till Eiríkr, som byggde Eiríksstaðir – den gården är nästa storgård inåt från Hákonarstaðir – och han kallades Eiríkr morri. När Eiríkr får höra om dråpet på Brandr, tänker han på hämnd mot Gaukr, men vågar inte ge sig i kast med honom, ty Gaukr var stridsdugligare än någon annan man och ägde det bästa svärd, som han själv hade smitt. Eiríkr ägde också ett svärd som Gaukr hade smitt åt honom, mycket sämre till kvalitet men likt till utseendet.

## kap. 2 (maskinöversättning)

<!-- passage: saga_agrip_jokuldaela_sogu:non:2:sv -->

En gång får Eiríkr höra att Gaukr ska fara upp till Brú – det är nästa gård inåt från Eiríksstaðir – och på vägen övernatta hos Hákon på Hákonarstaðir. En tjänstekvinna fanns på Hákonarstaðir som var vänligt sinnad mot Eiríkr. Henne träffar han och ger henne sitt svärd och ber henne komma åt svärdet från Gaukr och föra det till honom, men låta hans eget komma i stället. Detta lovar hon. Nu kommer Gaukr och övernattar på Hákonarstaðir. Och under natten kommer tjänstekvinnan åt Gaukrs svärd och sticker Eiríkrs svärd tillbaka i skidan, springer därefter under natten upp till Eiríksstaðir med svärdet till Eiríkr och är tillbaka hemma före uppstigningstid. Dagen därpå rider Gaukr upp förbi Eiríksstaðir, och när han kommer till Þverá, en kort bit utåt från Brú, ligger Eiríkr där i bakhåll för honom. Det blir där få hälsningsord, och de kämpar länge under dagen. Försvaret blev svårt för Gaukr, ty svärdet dög inte, och han föll för Eiríkr. Då red Eiríkr till Brú och lyste dråpet och sedan hem.