# De chorographia (avsnitt om Norden) > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** De chorographia (avsnitt om Norden) (verk:pomponius_mela) - **Upphov:** Pomponius Mela - **Datering:** 0043/0044 - **Källsamling:** Romerska och senantika källor om Norden - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från originalspråket. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** CC BY-SA 4.0 ## bok 3, § 25–33: Germanien, Codanus sinus och Sarmatien (maskinöversättning) [25] De högsta bergen är Taunus och Retico, utom de vars namn knappt kan uttalas med romersk mun. Av floderna är de mest berömda bland dem som flyter ut till andra folk Donau och Rhône, bland dem som flyter ut i Rhen Main och Lupia, och bland dem som flyter ut i oceanen Ems, Weser och Elbe. [26] Bortom Elbe ligger Codanus, en väldig vik full av stora och små öar. Därför breder havet som tas emot i kusternas famn ingenstans ut sig vitt och liknar ingenstans ett hav, utan med vatten som strömmar in överallt och ofta flödar över sprider det sig kringirrande och utbrett i form av floder; där det når kusterna, hållet inom stränderna på öar som ligger inte långt bort och nästan överallt på samma avstånd, löper det smalt och likt ett sund, och böjande sig om och om igen kröker det sig i en lång båge. [27] Där bor Cimbri och Teutoni, och längre bort Germanias yttersta folk, Hermiones. [28] Sarmatia, bredare i inlandet än vid havet, skiljs från det som följer av floden Weichsel och sträcker sig, där den drar sig bakåt, ända till floden Donau. Folket liknar närmast Parthi i klädsel och vapen, men är lika mycket hårdare till sinnelaget som himmelsstrecket är strängare. [29] De håller sig inte till städer och inte ens till fasta boplatser. Allteftersom betet har lockat dem, eller en fiende har drivit dem bort, vare sig han vek undan eller förföljde dem, drar de sina ägodelar och rikedomar med sig och bor ständigt i läger; ett krigiskt folk, fritt, otämjt och i så hög grad vilt och grymt att till och med kvinnorna går i krig tillsammans med männen; och för att de ska vara dugliga bränns det högra bröstet bort på flickorna genast när de fötts. Därigenom blir handen som sträcks ut fri för hugg, och bröstet blir manligt. [30] Att spänna båge, rida och jaga är flickornas sysslor; att fälla en fiende är de vuxnas krigstjänst, så att det räknas som en skam att inte ha dödat någon, och jungfrudomen är deras straff. [31] Därefter bebos gränstrakterna mot Asien, utom där evig vinter och outhärdlig köld råder, av scythiska folk, som nästan alla gemensamt kallas Belcae. På den asiatiska kusten ligger först Hyperborei, bortom nordanvinden och Riphaei-bergen, under själva himlapolen; där går solen inte upp varje dag som för oss, utan stiger upp först vid vårdagjämningen och går ned först vid höstdagjämningen; därför är det i sex månader oavbrutet dag och i lika många andra oavbrutet natt. [32] Landet är smalt, soligt och bördigt av sig självt. Invånarna är de mest rättrådiga och lever längre och lyckligare än några andra dödliga. Glada i en ständig festlig ledighet känner de varken krig eller tvister; de ägnar sig åt gudstjänst, främst åt Apollo, och det berättas att de till en början sände förstlingsgåvorna till Delos genom sina egna jungfrur, sedan genom folk som förde dem vidare till dem som bodde längre bort, och att de bevarade denna sed länge, tills den vanhelgades genom folkens brott. De bor i lundar och skogar, och när mättnad på livet snarare än leda har gripit dem, kastar de sig glada och bekransade själva ned i havet från en bestämd klippa. [33] Detta är deras utsökta begravning. Caspiska havet bryter först in i landet som en flod genom ett lika smalt som långt sund, och när det har strömmat in i en rak fåra breder det ut sig i tre vikar: mitt emot själva mynningen i Hyrcaniska viken, till vänster i Scythiska viken och till höger i den som man egentligen kallar Caspiska viken med hela havets namn; hela havet är vilt och grymt, utan hamnar, utsatt för stormar från alla håll, fullare av havsvidunder än andra hav och därför mindre farbart. På högra sidan för dem som seglar in bor Scythae Nomades vid sundets stränder. ## bok 3, § 44–46: Öarna i norr och Scadinavia (maskinöversättning) [44] Det finns 30 Orcades, åtskilda av smala avstånd sinsemellan, och 7 Haemodae, som sträcker sig mitt emot Germania. I den vik som vi har kallat Codanus ligger bland dessa Scadinavia, som Teutoni ännu innehar, och som överträffar de andra lika mycket i storlek som i fruktbarhet. [45] De öar som ligger mitt emot Sarmatae ser på grund av havets växelvisa flod och ebb, och eftersom de sträckor som skiljer dem åt ibland täcks av vågor och ibland ligger torra, ibland ut som öar och ibland som ett enda sammanhängande land. [46] Bland dessa finns enligt uppgift Oeonae, som lever enbart av ägg från kärrfåglar och av havre, Hippopodes med hästfötter och Panotii, för vilka stora öron, vida nog att omsluta hela kroppen, tjänar som kläder, eftersom de i övrigt är nakna; detta finner jag, förutom att det berättas i sagor, även hos författare som det inte är skamligt att följa.