# Vidhemsprästens anteckningar > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Vidhemsprästens anteckningar (verk:lag:vidhemsprastens_anteckningar) - **Datering:** 1280/1289 - **Källsamling:** Fornsvenska textbankens material: äldre och yngre lagar - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornsvenskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** CC BY 4.0 ## stycke 1 (maskinöversättning) <1> ## stycke 2 (maskinöversättning) Har bonden samlag med sin ambått, så att han avlar barn med henne, då är det moderns frillobarn (frillubarn) i våra lagar, och ingenstans annars är något barn moderns frillobarn än här i detta stadgande. ## stycke 3 (maskinöversättning) <2> ## stycke 4 (maskinöversättning) Blir en man utsvuren ur landet och lagd biltog (biltughær) och smyger sig åter in i landet till sin hustru och avlar barn med henne, det barnet heter rishövde (rishoffþþe) i våra lagar. Det barnet tar möderne och inte fäderne. ## stycke 5 (maskinöversättning) <3> ## stycke 6 (maskinöversättning) Den första fardagen (fardaghær) är tjugondedag jul (tolfte dagh iula), den andra kyndelsmässan, den tredje köttsöndagen, den yttersta vid midfastan. ## stycke 7 (maskinöversättning) <4> ## stycke 8 (maskinöversättning) Var och en som bär falskt vittne (skrokwitne) inför någon domare, i vilket mål det än är, faste och stånde utanför kyrkan och böte tre mark: en till biskopen, den andra till konungen, den tredje till häradet (hæræþi). ## stycke 9 (maskinöversättning) <5> ## stycke 10 (maskinöversättning) Skär vatten sig självt ut över en annan mans åker eller äng eller tomt, äge den vattnet som förut ägde jorden. Brinner en kvarn upp, gälde den som har hyrt kvarnhuset den åter med svuren ed. ## stycke 11 (maskinöversättning) <6> ## stycke 12 (maskinöversättning) a. Detta är den högsta saken om olovligt brukande (fornæmmis sak) i lagen. Tar en man en hingst eller ett sto olovandes därifrån, då konungen själv är på gården, då böte han tre mark och tolv öre. Om biskopen själv är på gården och någon tar en hingst eller ett sto ur hans gård olovandes, böte han också för fulla tjuvsböter, och inte till livlåt. Åtta skilling (solidos) mindre än fyra mark, i tre delar. ## stycke 13 (maskinöversättning) <7> ## stycke 14 (maskinöversättning) På fjärdings- eller häradsting ska skog tas i häradsräfst (hæraz rafst) med godvilja från alla dem som äger i skogen. ## stycke 15 (maskinöversättning) Fäller en man en fruktbärande ek (ek aldinbæru), böte sex öre; tolv för två; för tre, tre mark; fäller han flera, böte tre gånger nio mark. Så för [...] ## stycke 16 (maskinöversättning) <8> ## stycke 17 (maskinöversättning) Tar en man en badstuga eller en kölna till lån och bränner upp den, gälde han den åter med svuren ed, och [böte] tre gånger sexton örtugar, och inte mer för att större skada är gjord. Blir eld lös för en landbo (lanboa), gälde han det första huset och inte mer, utan böter (sækt). ## stycke 18 (maskinöversättning) För vårdslöshet med eld i boet (boolozlo) [osäker tolkning] gälde han åter skadan och tre gånger sexton örtugar. ## stycke 19 (maskinöversättning) <9> ## Vidhemspr. 1 — flock 1 (maskinöversättning) 1. Lejer en man en man till att dräpa en man eller såra honom med fullsår (fullum sarum), då ska den som tar lega vara ogill. Men den som lejer värje sig med lyktad häradsnämnd (luctri hæræznæmpþ). Fälls han därvid och orkar inte värja sig, då ska han svara lika mycket för det som om han hade gjort det själv. Antingen böte han så mycket som målsäganden (malseghændi) själv säger ja till, eller hämnes man på honom. 2. Lägger länsmannen (lænsman) allmänningsgäld (almænninxgiald) på ett mål där ingen är skyldig, eller på saklösa, have han förverkat sina län. <10> Här börjar Danaholmber. Från Danaholme till Stæmnu sund. Från Stæmnu sund till Klyfiær. Från Klyfium till Slætas. Från Slætas till Flacbæc. Från Flacbæc till Samsio. Från Samsio till Aldræmannæ bræccu. Från Aldræmannæ bræccu till Duærghæruþ. Från Duærghæruþ till Gnipæ. Från Gnipæ till Ænnu os. Från Ænnu os till Clintærmosæ. Från Clintær mosæ till Sinuas. Från Sinuas till Diupædal. Från Dyupæ dal till Lygni. Från Lygni till Dyupædal. Från Dyupædal till Þægsluas. Från Þægsluas till Örnæbiærgh. Från Örnæbiærgh till Ganærör. Från Ganærör till Mæþ alsnæs. Från Mæþ alsnæs till Uisulangi. Från Uisulangi till Unæbiærgh. Från Unæbiærgh till Iulas. Från Iulas till Scutruas. Från Scutruas till Cloccobiærgh. Från Cloccobærgh till Miælkæ. Från Miælkæ till Mese. Från Mese till Byur. Från Byuri ö till Specuos. Från Specuos till Astæbiærgh. Från Astæbiærgh till Stræcu. Från Stracu till Hæstubughæ. Från Hæstubughæ till Danabæch. Från Danabæc till Scatusio. Från Scatu sio till Botn. Från Botn till Ör sio. Från Örsio till Rabæc. Från Rabæc till Konungæuæþ. Från Konongæuaþ till Mioþyrtædal. Från Mioþyrtædal till Boc sio. Från Boc sio till Bokæ bæc. Från Bokæbæk till Fygþis uic. Här möts vårt land och Finnveden (finuiþ) och Halland. Nu från Fygþis uic till Barn. Från Barn till Öst fygþi. Från Öst fygþi till Spaþæ. Från Spaþæ till Spaþæbon. Från Spaþæbon till Biærghsio. Från Biærgsio till Tolersio. Från Toleressio till Saxio. Från Saxsio till Mæghins sio. Från Mæghinsio till Skiærssio. Från Skiærssio till Anæ ö. Från Anni ö till Maal. Från Mal till Sændu. Från Sændu till Sampsio. Från Sampsio till Scuasio. Från Scuasio till Scuabæk. Från Scuabæc till Ekebæc. Från Ekebæc till Anæ niz. Från Anæ niz till Uatu. Från Uatu till Ualsio. Från Ualsio till Rasio. Från Rasio till Raþcalf. Från Raþcalf till Græni fal. Från Græni fal till Scaptæmosæ. Från Scaptæmosæ till Hiorþsas. Från Hiorþas till Nizær quild. Från Nizærquild till Hinþ os. Från Hinþær os till Dumnæquild. Från Dumnærquil till Dumpnærmosæ. Från Dumnærmosæ till Dumn. Från Dumn till Uætur. Nu börjar det på Dal (a dali). I Surtubærgh. Från Surtubiærgh till Hiarttursnæs mosæ. Från Hiarttursnæs mosæ till Diupudal. Från Diupudal till Hælluuaþ. Från Hælluuaþ till Foronæ fæmgreno. Från Foronne fæmgreno till Uitries fiælþ. Från Uitries fiæll till Musren mio. Från Musrenmio till Musren illu. Från Musren illu till Tranumosæ. Från Tranumosæ till Tranuquisllir. Från Tranuquisslum till Anætranu. Från Anætranu till Myclæmosæ. Från Myclæmosæ till Spetu. Från Spetu till Öru. Från Öru och upp till Örs vatten (örs uatnni), och så till Aggu. Från Aggu till Hæþnu. Från Hæþnu till Almstars liþum. Från Almstars liþum till Næshyl. Från Næshyl till Hiarttæhouoþ. Från Hiættæhöfþe till Þyuþmaræ sund. Från Þyudmaræ sund och så till Vänern (uæni). Nu börjar det vid Putu holme. Från Putuholme till Tyærnaglæ. Från Tyærunæglæ till Oþnem och upp längs hela Oþnem, och till Graþnæ. Från Graþnæ och så till Harþæ marsliþir. Halva Oþnemskogen och hela Thiisllaskogen, allt väster om Anæ frö. Det är uppe vid Clöuenæ; då börjar det vid Uargs næs, sedan till Fulæ bæc framför mossen, och så till den stora stenen som ligger mitt i mossen, och så till Hærbænc sund, och så till Cleær mosæ, och så till Rosenæ vid Hiorþshus, och så till Lofnæs, och så till Vänern (wæni). <11> 1. Allmänningsskogar (almænnigs scoghær): Wrighuhæstær, Hattas, Gusuliþir, Hasmærholt, Stranþuiþær, Brun, Giælæruiþær, Lygnisuiþær, Artuscoghær, Byrsuholt, Sandæ holt, Örscoghær, Rön, Östæruiþær, Synþæruiþær, Eþsuiþær, Lærikyu scoghær, Risuiþær, Uætllufiæl, Riþungsuiþær, Kuluscoghær, Roþke, Hildi, Gryti, Kili, Ællæmyr, Alamar, Granbröth, Ormæscoghær, Clittæmoe, Tranuscoghær, Stipi, Skipinþæ, Holt, Sueæmar, Rislingi, Langa skeþþe, Affsæualdær, Norþfalæ, Synþærfalæ, Östærfalæ. 2. Allmänningsberg (almænnigs biærgh): Geremæbiærgh, Huarboæbiærgh, Lenboabiærgh, Aldubiærgh, Myrsubiærgh, Haal, Hundæbiærgh, Billingh, Kindculle. 3. Allmänningsvatten (almænnigs uatn): Scryutui, Brangiri, Tiþær, Lygni, Lyniendi, Asundi, Öcrer, Langær, Friski, Sæsiusior, Alti, Uandryudæ uatn, Miors, Örsior, Tolkær, Þræhyrnnæ, Vänern (Wæni), Vättern (Wætur), Loþne, Ystær, Ymsi, Scaþur. ## Vidhemspr. 4 — flock 4 (maskinöversättning) 4. Allmänning är [oklart] (liþæ oc tiþæ oc noss). <12> Den som vill vara en rätt domare, han ska ha tre slags nåder av Gud: kunna skilja mellan rätt och orätt, och vilja allt det som är rätt och intet annat, och förmå fullborda rätten med tanke och med arbete, med ordens framförande och gärningens fullbordan. Den som ska ge ut en rätt dom, han ska höra den tilltalande och den svarande och vittnena. Nu ska han pröva dessa tre. Först den tilltalande: vad det var för man som tilltalade, vad han kan klaga över, och om han gör det av lust eller av nöd. Han ska också pröva vad som har gjorts honom, därför att somliga saker är högre och somliga lägre; och på vilket ställe det gjordes honom, därför att även om gärningarna är lika, är saken ändå högre på ett ställe än på ett annat. Han ska också pröva hur många som gjorde gärningen, därför att gärningar görs stundom av flera och stundom av färre. Han ska också pröva hur ofta det har gjorts honom, därför att hårdare plikt hör till där det görs ofta än där det görs en gång. Det ska också prövas hur det gjordes, om det gjordes med brådskande gärningar. Han ska också pröva vid vilken tid det gjordes, ty för tidens skull ökas mannens sak. Nu är sagt hur den tilltalande ska prövas; med samma skäl ska den svarande prövas och vittnena, dessa tre: tilltalande, svarande och vittnen. [Det första är] vem det är som tilltalade, svarade eller vittnade; det andra är vad han tilltalade, svarade eller vittnade; det tredje, med vem han tilltalade, svarade eller vittnade; det fjärde, hur ofta han tilltalade, svarade eller vittnade; det femte, varför han tilltalade, svarade eller vittnade; det sjätte, hur han tilltalade, svarade eller vittnade. Efter dessa tre ska han döma. Nu är det fyra ting som kan hindra domaren: det ena är kärlek, det andra är hat, det tredje är gåvor, det fjärde är rädsla. Mot dessa fyra ska domaren stå och inte hålla någon jordisk man så kär att han inte gör det utan allt hinder, även om denne vore hans faders baneman. Hela jordriket skulle du inte ta emot som köp för att du skulle ge ut en orätt dom. Det fjärde är rädsla: du ska göra rätt och inte frukta någon, varken för ditt liv eller för ditt gods, utom Gud allena. Du domare, tänk på hur snart jordisk kärlek, hat eller gåvor eller rädsla, hur snart det är slut. Gud har satt dig till domare för sitt folk; och hav Guds fruktan i alla dina domar, ty så sade Gud: Dömen inte, ty I skolen dömas; ty Gud ska döma, för vilken intet är dolt. Utan bed den väldige domaren som har dom i himmelriket och jordriket och i helvetet, att han ger alla domare att så döma i jordriket att de därmed må förtjäna sig himmelriket. Amen. <13> Vidhems socken (sokn) skiftas i tre tredingar (þridiungæ): Hægguþorppæ, Olafstorppæ och Honboræ. Sedan skiftas Hægguþorps treding i tre lotter: Ingigærds bol, Siuidæs bol och sex sätungsmän (sætungxmannæ), som är: Pulli, Pikkæbol, Guduastær räv, Hællæbol, Bænæ i Ællikærri och Bændi Skallæssun. Dessa samma är skyldiga att hålla grind (lidh) vid prästgården: sätungsmännen under ett år, och under ett annat år fjärdingsmännen, och under det tredje året Olafsvads treding, nämligen Kazubol, Ion Arnsten, Kassæbol och Arnbiornæþorp. Den tredje lotten är Sæmunds bol, Korsbol, Kyrkubol, Karlsbol och Bærgxbol. Sedan på Pulli fjärdingen av hälften i Hidinzbol i utskiften, dock av Gunnurs lott och inte av Sæmunds lott, därför att dottern föll till brodern i byn [oklart], fjärdingen av hälften. Olafstorps treding skiftas i tre lotter: den första Bændict Magnussun, Bændict Scallæsun, Bæni i Ællikær och Magnus Skinnæri. Den andra lotten tar de sätungsmän som är uppräknade ovan i Hægguþorps treding. Likaså är de av Olafstorp skyldiga att hålla grind vid Ödhers gård, så mycket som Ödher [och] diakonen Laurentius, vart tredje år, och likaså Gutti räv, alltid till hälften, för oss alla. År 1325 hade Vidhems kyrka elva mark med två öre, och hos sockenborna återstod tretton öre. <14> Här finns namnen på de män som gjorde och framförde Västergötlands lag. Den förste var Lumbær, och efter honom är Lums lag kallad, därför att han sägs ha uttänkt och gjort en stor del av våra lagar. Han var född i Wangum, och där ligger han i en kulle, därför att han var hedning. Den andre var Biorn Kialki; han var från Mæþþalby. Där var han jordad i en kulle, därför att den heliga kristendomen inte var känd för honom; men på samma kulle står nu deras klockhus i Mædalby. Den tredje var Þorer räv (ræfwær) från Gökem. Den fjärde var Alli. Han var född i Sighlislangem, och han sade lag på Lincornæ vallar, men han var orättvis, och för sin orättvisas skull kastade han in i vår lag många orätter och krokar och onda knep, och därför kallades han Kringalli. Den femte var Tubbi stallare. Han var lagman (laghmaþþær) en liten stund och var grym och orättvis den stund han var det. Den sjätte var Öndær från Æssungi. Den sjunde var Wluar från Trælghu. Han led landsflykt, så att han miste både makten och lagmansnamnet för sin osed och dårskap. Den åttonde var Þyrnir; han var född i Uppland. Den nionde var Wluar, hans son. Den tionde var Aszur från Hæru. Han sade hela västgötalagen på en dag, en gång och aldrig mer, därför att han dog kort därefter. Den elfte var Karlli från Ezwæri. Han förmådde inte genom ägor eller annan rikedom så mycket som hans raskhet och hans hjärtas höviskhet och hans klokhet upphöjde honom till detta välde. Han frågade klokt efter de män som gjorde lagbrott (læghæ spiæl) i vårt land; han straffade var och en efter hans gärning, och sitt land befriade han från onda män och från orätta domar. Därför sades han vara en lagstyrare med mild hug, och därför kallades han med rätta en fader för fosterlandet. Den tolfte var Algutær, hans son, efter honom, en storsint och girig man. Nu, därför att Sitruggær, hans son, inte ville börja binda sig [vid ämbetet] efter sin faders död, eftersom västgötarna invände att han var ung, och inte att utse sig själv än i alla lotter [oklart], tog Önþær från Grolandum som den trettonde emot lagmansdömet, en rättvis och stadig man. Han sade rätt lag och vårdade den på varje ställe. Sedan tog Naghlli, hans broder, som den fjortonde emot samma välde efter honom. Han följde sin broders seder och vanor, hade måtta i ord och i alla handlingar, tjänade rättvisa och laglig värn för alla västgötar. Efter honom tog Sittryggær, Alguts son, som den femtonde emot lagmansdömet, då fullkomnad till makt och vett, med Guds tröst. Den sextonde var Allguttær, hans son. Den sjuttonde var lagman Æskil. Han efterforskade innerligt och letade upp all Lums lag och andras, till nytta för landets framtid för all tid [osäker tolkning]. Sedan han fann landets lag, övertänkte han den med stor klokhet och egen försyn. Han var på många sätt väl lämpad för detta välde. Han hade den gåvan av Gud att han ägde stor klokhet framför andra män; han hade också hedervärd lärdom, i jämnhöjd med goda klerker, och i alla avseenden stärkte han västgötarna och deras hövdingar. Han var son till Magnus Minniskiold av Bjälbo (bialbo). Han var en stor man för sig i alla råd och i all rätt, så att han stod över alla rikets hövdingar. Såsom han var stor för sig i alla råd, så var han också en god kämpe med svärd och i alla tag i strid. Vad kan jag nu mer säga om honom än detta, att sällan föds en annan sådan man. Den artonde var lagman Göstawær, en vis och rättvis man. Den nittonde var lagman Folke, varsam och mild. I hans dagar togs många hedniska [seder] bort ur våra lagar [osäker tolkning], och frillobarn gick från sitt arv. <15> Olof skötkonung (Olawær skotkonongær) var den förste konung som var kristen i Sverige. Han blev döpt i den källa vid Husaby (hosæby) som heter Byrghitta, av biskop Sigfrid, och han skötte samma dag hela byn till stav och stol. Den andre konungen var Emund kolbränna (colbrænnæ), och han hette kolbränna därför att han var ivrig i sina räfster att bränna mäns hus. Den tredje var Emund slemme, därför att han var hal och inte god att tvista med i det mål han ville främja; och han gjorde gränsskäl mellan Sverige och Danmark, så som det sägs i landamärena. Den fjärde var Håkan röde (hakun röþhe). Han var född i Lifwini i Wistæ härad. Tretton vintrar var han konung, och han ligger i Lifwini, där han var född. Den femte var konung Stenkil. Han älskade västgötarna framför alla de män som var i hans rike, och han var en god skytt och stark, så som hans skottmärken ännu står i Lifwini. Ett kallas Konungsstenen; ett annat står vid konungens grindstolpe; det tredje vid Stanzbyærgh. Och alltid gladdes västgötarna åt honom medan hans livsdagar varade. Den sjätte var konung Inge. Han styrde Sverige med manlighet och bröt aldrig lag som var sagd och antagen i varje landskap. Den sjunde var konung Halsten, konung Inges broder, måttfull och godlynt; varje mål som kom inför honom, det förbättrade han. Därför försämrades Sverige genom hans frånfälle och död. Den åttonde var konung Philipus, Halstens son, och han hade gagn av att hans fader och farbroder hade farit väl fram med Sverige; ingen kunde heller tillvita honom lagbrott. Den nionde var konung Inge, konung Philipus broder, och han hette efter konung Inge, konung Halstens broder. Honom förgjordes med ond dryck i Östergötland, och han fick sin bane därav. Men Sverige for alltid väl medan dessa frändlingar rådde. Den tionde var konung Rangwaldær, djärv och högsint. Han red på Karlepitt utan gisslan, och för den ringaktning han visade alla västgötar fick han en skamlig död. Då styrde en god lagman Västergötland och landets hövdingar, och då var alla trygga i sitt land. Den elfte var konung Swærkir den gamle. Han var Cornubes son i Östergötland. Hans stalldräng mördade honom i julottan, när han skulle fara till kyrkan, och han är jordad i Alvastra (alwastrum); och han var den förste som begynte och upprättade det klostret, som Gud nu låte hans själ njuta av. Den tolfte var konung Erekær. Han blev alltför brått tagen av daga. Han gav alltid gott föredöme medan han levde, och Gud gav honom god lön därför. Nu är hans själ i ro hos Gud och hans änglar, och hans ben vilar i Uppsala och har där visat och uppenbarat många fagra järtecken genom Guds nåd. Den trettonde var konung Karl, son till Swarkir den gamle; han hade gagn av sin gode fader till namnet. Han styrde Sverige med vishet och godvilja, och han tog konung Magnus av daga, den fjortonde, i Örebro. Men själv föll han på Visingsö, och han ligger i Alvastra hos sin fader. Men Swærkirs son var född i Danmark, i Kiltu, och hans färd var ömklig. Den femtonde var konung Knut. Han vann Sverige med svärd och tog av daga konung Karl och konung Koll och konung Byrisleph, och hade många strider med Sverige och fick seger i alla, och hade mycken möda innan han fick Sverige i ro. Sedan var han en god konung när han hade vuxit till, och tjugotre vintrar var han konung, och han lät sitt liv på Eriksberg (Erexbærghi) i sjukdom [osäker tolkning], och han ligger i Varnhem (warnem). Den sextonde var konung Swarkir, en rask man och god kämpe; han rådde väl över sitt rike, men folkungarna tog livet av honom; hans egen svåger gjorde honom det i Gyæstilren, och i Alvastra ligger han, och han är alltid väl ihågkommen. Den sjuttonde var konung Erekær. Han flydde till Norge i tre år. Sedan vann han Sverige med svärd och med seger och var konung i sju vintrar, och han var en god årskonung, därför att det alltid var goda år i hela hans rike medan han levde. Han dog sotdöden på Visingsö och ligger i Varnhem hos sina bröder och fränder. Den artonde var konung Ion, Swærkirs son, ett barn till åldern och mycket välvillig. Tre vintrar var han konung och dog sotdöden på Visingsö. Hela Sverige sörjde mycket hans död, att han inte skulle få leva längre, och i Alvastra ligger han, och alltid vårde Gud hans själ. <16> Sigfrid var den förste biskop som kom hit med kristendomen. Han for från England och hit och märkte här ut tre kyrkplatser och vigde tre kyrkogårdar. En är i Friggiærone, den andra i Gyrem, den tredje är i Agnistaþhum. Och han for sedan till Värend och kom dit med kristendomen och [slöt] sitt liv med rätt död, och i Växjö vilar hans ben. Men heliga änglar tog emot hans själ och förde den till paradiset, och salig är den som ska uppbära sådan lön för sitt arbete som han fick. Den andre var ärkebiskop Unni. Han vigdes i England och sändes så hit. Då ville här så få människor ta emot kristendomen, och de tog biskopen och torvade honom till döds med stenar. Sedan tog Gud emot hans själ, och heliga män. Den tredje var biskop Astmuþær. Han satte först stav och stol i Skara, och åt honom sköttes bolstäder här av allmänningen, utom Prowæstu bol på Mildu hed. I Skara ligger han. Den fjärde var biskop Stenfindær, en anspråkslös man och god kämpe, och han var den förste som fick sitt biskopsdöme till rätt lydnad, och i Skara ligger han. Den femte var Adalwarþær den gamle. Den sjätte var den helige Adalwarþþær den unge. Han lät först gräva grundvalen under Sankta Marias kyrka i Skara, och där ligger han i Guds och heliga mäns frid. Den sjunde var Roþolwarþær, den sämste av alla män. Då fanns sju bon till stav och stol, och vart och ett bo gick förlorat genom dessa sju biskopar [osäker tolkning]. Och i Skara ligger han. Den åttonde var biskop Rikulwær. Han var engelsk av börd, och i Skara ligger han. Den nionde var biskop Hærwarþær, även han engelsman. Han hade både hustru och barn i England och sprang ifrån dem och hit till landet, och var här biskop och ökade varken stav eller stol. Han samlade guld och silver och smög sig så härifrån och tillbaka till England, till sin hustru och till sina barn. Den tionde var biskop Störbiorn. Han ökade mycket stav och stol, och han fullbordade mycket av Sankta Marias kyrka i Skara. Dessa var de första infödda männen: Adalwarþær den unge och Storbiorn. I Skara ligger han. Den elfte var biskop Öþgrimbær. Han var en god och duglig man. I hans dagar blev Sankta Marias kyrka fullbordad, och han vigde den mot fem blå penningar från varje bonde, därför att då gick örpenning (erpænningær) i hela Götland, eller [skulle var och en] gälda sju skäppor havre eller tre [skäppor] bygg. Och i Skara ligger han. Den tolfte var den gode biskopen Bændictær. Aldrig fanns någon sådan till goda gärningar, varken förr eller senare. Han tog emot elva bon och lämnade nitton. Han tog emot ett halvt hundrade landbor och lämnade hundra. Han lät måla hela koret i Sankta Marias kyrka och den södra absiden (kowæn), och göra den hel. Han gav en halv mark guld till att förgylla de huvudtecken som där är målade. Han lät också pryda den heliga [oklart] (öþbönnen) och absiden som den nu står i. Han lät också göra tavlan framför högaltaret. Han lät pryda båda skrinen och lade reliker (hælghu domæ) i dem. Han lät göra den heliga handen och pryda den och lägga reliker i den. Han lät göra boken [oklart] (bokinæ bono). Genom hans råd kom [oklart] (cantæbonæ) till Skara, och den köpte han med sina penningar. En bibel lät han köpa i England och gav den till Marias kyrka i Skara. Han lät göra fjärdedelen av Sankt Peters kyrka i Skara på egen bekostnad. De flesta av de penningar som Sankt Nicolaus kyrka i Skara kostade gav han, och han var deras gillesbroder. Han gav Sankt Nicolaus kyrka båda klockorna. Han gav båda klockorna till Eriksberg. Han lät göra kyrkan i Götalum och pryda den. Han lät göra kyrkan i Agnistaþhum och pryda den. Han lät göra kyrkan i Dimum och pryda den. Han lät göra kyrkan i Wighni och pryda den, och han vigde den utan någon penning. Varhelst han for omkring i sitt biskopsdöme och såg att något fattades av det som Gud skulle tjänas med, då hjälpte han till med sina penningar, manligt och hedersamt. I Mædal Wplanþum gav han både klockor och böcker och skrud. Han lät också göra broar. Han lät göra bron i Osee, den andra i Offruþ och den tredje i Frawæþ, den fjärde Biæcnæbro och den femte Wllærwis bro. Han lät bygga två raster (rastir) väg genom Tiwid och en rast genom Wæturswid och en rast genom Hökesas. Inte tog han mer än fem blå penningar av varje bonde, eller fem skäppor havre eller tre [skäppor] bygg. Men ingen man i denna värld har räknat upp alla hans goda gärningar, utom Gud själv, som styrde honom därtill. Ändå lämnade han efter sig boskap och penningar, stora silverkärl och många dryckeshorn av tjurhorn, kläder och gråskinn, så mycket som tjugo hästar som mest kunde dra på gott före. Därtill följde fem lispund silver. Ändå gav han fattiga män sitt bröd osparsamt, och kläder likaså. Så löne Gud hans själ alla hans goda gärningar. Och i Marias kyrka i Skara ligger han. Den trettonde var biskop Iærppulwær. Han var född i Hwærwi. Han var den förste som fick tionde av bönderna åt biskopen; då fick han dom därpå på tinget, första gången som tinget hölls vid Askubæk. Den fjortonde var Ion Hyrnnæ, en försiktig man och gagnelig för alla män. Den femtonde var Wærnarþær, en stor och frikostig herre; han gav åt både rika och fattiga. Den sextonde var biskop Bændikt den unge. Han samlade härvapen, brynjor och sköldar, och utrustade så stav och stol. Hård och häftig var han mot både lekta och lärda. Mycket ödelades egendom både för stav och stol i hans dagar. I Uppland dog han, och i Varnhem ligger han. Den sjuttonde var biskop Stenar, östgöte av börd, en välvillig man. Men lärda män bör be för hans själ, ty han skyddade dem väl med alla hedersamma villkor. <17> [latin] <18> 1. Ger en man en annan tjuvsak, och är det inte taget i händerna, inte draget ur hus och ingen laga hemulsledning (laghæ lezn) kommen på, värje han sig med två tylfter och två edsförare (forredhum), och svärje var och en för sig. Är det taget i händerna, draget ur hus eller laga hemulsledning kommen på, vare han utan rätt till värjemål (witulös). Det ska sju män av nämnden svärja, att det inte var taget i händerna, inte draget ur hus och ingen laga hemulsledning kommen på, och att han därför inte ska vara utan värjemål. Sedan värje han sig själv med två tylfter. 2. Nämndemannen äger [välja] vilket han hellre vill, värja eller fälla i det målet. Vill han ingetdera, då svärje han en ed om att han är utan vetskap, så sant honom Gud hjälpe, och [så också] sju män av nämnden, att han vet varken om tjuv eller om oskyldig. Sedan värje [den anklagade] sig själv med två tylfter och två edsförare, och svärje var och en för sig, som lagen säger. 3. Full tjuvnad, det är två öre eller mer än två. 4. Var och en som stjäl två öre eller mer än två öre, han värje sig med samma lag som förut var sagt. 5. Stjäl han upp till en halv mark eller mer än en halv mark, och blir det taget i händerna, draget ur hus eller laga hemulsledning kommen på, då hänge han därför; och inte må man hänga för mindre än en halv mark. Äge målsäganden (malseghændi) makt att ta lösen eller hänga. 6. Inte må han låta livet förrän det når till laga mått [osäker tolkning], utan böte han som lagen säger, åtta örtugar mindre än fyra mark, på tre ställen. 7. Stjäl flera tillsammans upp till en halv mark eller mer än en halv mark, och blir alla fångade, då hänge också alla. Men de i vars händer det inte är taget, värje sig med två tylfter eller böte tre gånger nio mark. 8. Var och en som släpper en full tjuv lös, böte [...] mark. 9. Stjäl en man och kommer det inte hem under lås och nyckel, utan blir han fångad dessförinnan, då gälde han med sina penningar för det, och husfrun vare saklös därav. 10. Hans bo ska skiftas så: om hans husfru är saklös, då ska hans hustru ta sitt skifte som lagen säger. Sedan skiftas bondens lott i två; hans arvingar have hälften, och hälften skiftas i tre: målsäganden tar en lott, häradet den andra och konungen den tredje. 11. I all tjuvnad, både i snatteri (huinzku) och i all annan, då gälde man alltid först målsäganden skadan åter med svuren ed, av det oskiftade. 12. Inte är det flera målsägande därtill än den som far efter sitt och som [tjuven] blir gripen med. Känner flera män igen sitt därinne hos den som är gripen, då vinne var och en till sitt med tolv mäns ed, och inte är flera målsägande än den som har tagit honom med sitt. 13. Nu anklagas husfrun för att hon stal med sin bonde; då ska hennes målsmän, de som är närmast skyldiga, värja henne med två tylfter, så sant dem Gud hjälpe, att hon inte stal och inte njöt av det stulna. <19> Magnus, med Guds nåde svears och götes konung, sänder alla dem som ser och hör detta brev Guds hälsning och sin nåd. Vi kungör därmed att av den makt som Gud har skiftat oss, hör det till oss att tänka på och stadga det som är till Guds ära och till nytta för de män som bebor riket. ## Vidhemspr. 1 — flock 1 (maskinöversättning) 1. Det har länge varit en osed här i vårt rike, att alla de män som far omkring i riket, aldrig är de så rika att de inte vill gästa fattiga mäns hus och ha all sin kost utan penningar, och på en liten stund förtära det som den fattige länge har arbetat för. Och eftersom det av en sådan osed ofta kommer både stor fara för livet och likaså för själarna, har vi så stadgat med kloka mäns råd, både biskoparnas och andra hederliga mäns, att alla vägfarande män själva ska skaffa sig kost, och ingen ska vara skyldig att ge dem något. Och för att detta må hållas bättre, vill vi att en man sätts till i varje by, som ska sälja vägfarande män det som de behöver, eller också [hänvisa dem] till andra män som rättare (rættæ), de som skaffar dem det de behöver för deras penningar. Blir en vägfarande man hänvisad till en man, och vill den som han är hänvisad till inte sälja honom det han behöver, böte tre mark: en till konungen och en till den vägfarande man som inte fick det han behövde. Men den tredje skiftas i två lotter: häradet (hæræþ) tage sexton örtugar och rättaren åtta örtugar. Varje häradshövding (hæræzhöfþenge) sätte rättare i sitt härad, eller böte konungen tre mark. Vill bönderna inte åta sig det, böte var och en åtta örtugar. Rättaren hänvise inte mer än två hästar på en bonde, och denne sälje både hö och korn och allt vad de behöver för deras penningar. Men om rättaren varken vill sälja den vägfarande mannen av sitt eller hänvisa till någon annan, därför att han är mäktigare än en annan, då böte han så mycket mer för sitt brott, och vare det sex mark: två till konungen, två till häradet och två till den vägfarande mannen. Men om de träter sinsemellan, rättaren, den vägfarande mannen och den som han är hänvisad till, och var och en säger att den andre inte har gjort rätt mot honom, då sätter vi dem alla till fjärdingsnämnd (fiærþhuns nempþ) av häradet till värn, med de skälen att den vägfarande mannen lyste inför grannar eller inför skäliga män av häradet, när han for bort, att han inte fick köpa det han behövde i en sådan by för sina penningar. Men det är också så ibland att män vill sälja sitt gods alltför dyrt till vägfarande män; och därför vill vi att det som vägfarande män behöver säljs till dem efter det pris som är allmänt i landet. Och om någon vill ta hem till sig och köpa in det som han inte har själv, för att kunna sälja ut det till vägfarande män, då sälje han så dyrt som han kan, dock så att det kan följa [det allmänna priset]. Nu, eftersom det inte är något värt att stadga rätten om den inte hålls, vill vi fästa denna vår stadga vid lag så: var och en som tar något utan ägarens vilja, honom vill vi att man tar fast varsamt, utan slagsmål, och för till oss, dock så att han har frist i sex veckor att böta fyrtio mark för det rån som han gjorde; och om han inte böter fyrtio mark inom de sex veckorna, då vill vi att han förs till oss. Dessa fyrtio mark ska skiftas i tre lotter: konungen tar en lott, häradet den andra, och den tredje den som rånet gjordes mot. Blir det så att den som har rånat flyr undan, och skärs budkavle (buþkaflli) upp, bjuds häradet ut att ta den mannen; var och en som inte kommer, böte tre mark. Blir det också så att någon skär upp budkavle utan skäl, och far män efter hans ord och vill ta en saklös man, böte den som skar upp den tre mark, även om de inte fångar mannen. Men om han blir fångad och sedan får fjärdingsnämnd för sig att han är saklös, då böte den som skar upp budkavlen, eller den som först förde [honom], tolv mark: konungen tage fyra, häradet fyra och den som utan skäl blev tagen fyra. Men alla dem som följde med av häradet för att ta honom, dem förklarar vi saklösa. Flyr den bort undan som får en sådan sak, då ska honom ges en rymlig dag att komma till svars. Från den dagen ska han ha en månads frist att böta så mycket som förut är sagt, om han fälls, eller vare sedan fredlös (vtlæghær). Blir det också så att någon som är skyldig till en sådan gärning hör till någon herre i landet, och håller den herren honom kvar sedan han har fått vårt brev om att han ska skicka bort densamme inom fjorton nätter, böte fyrtio mark, eller värje sig med sin ensamed. Men om någon annan man håller honom kvar, även om han inte får vårt brev, böte han ändå fyrtio mark. Det händer också ofta att den som gör gärningen kallar sig med ett annat namn än han heter och slipper så undan, och en annan man, som inte gjorde det, blir tagen för honom. Den som så blir tagen, han ska värja sig med tolv män som han var tillsammans med när gärningen sägs ha blivit gjord. Får en man inte föda, varken med böner eller med penningar, och finns där vittnen därtill, då tillåter vi honom att ta så mycket som han närmast kan hjälpa sig med, och gälde han så mycket för det som det allmänna priset är. Eftersom det också är väl tillbörligt att de som är värdiga har mer frihet, och likaså de som arbetar mer för oss, undantar vi från detta gästande först alla våra gårdar, och likaså biskoparnas och riddarnas och vapenförande svenners, så att de inte ska ha någon skyldighet därtill, varken att ge eller sälja, utom om de själva vill. ## Vidhemspr. 2 — flock 2 (maskinöversättning) 2. Vidare vill vi också förnya de mål som vår fader stadgade för riket till frihet och till nåd, och vi fäster dem med vår makt och vår ed och alla de främsta männens som är i riket. Det första är att var och en som hugger eller dräper någon i sitt eget hus eller i en annan mans hus, då ska allt det han äger skiftas i tre lotter: konungen tar en, häradet (hæræþ) den andra och saksökaren den tredje; och den som gjorde gärningen vare fredlös (vtlaghþær) ända till dess att den som han har brutit mot ber för honom, och böte han oss sedan fyrtio mark. Samma straff ska alla de ha som våldför en kvinna, eller dräper eller sårar i kyrka, på kyrkogårdar eller på ting, eller går in på grid (gruþ) och gör förlikning, eller tar en man för en annan mans gärning, eller hugger en lem av en man. Och för att denna vår stadga må hållas på ett och samma sätt över hela riket, vill vi att var och en som gör något av det som nu är uppräknat, antingen värjs med hel häradsnämnd eller fälls. Och var och en som gör något av det som nu är uppräknat, han ska aldrig få frid förrän densamme som ägde huset där gärningen blev gjord ber för honom. ## Vidhemspr. 3 — flock 3 (maskinöversättning) 3. Vidare, eftersom det är väl tillbörligt att de som följer oss främst både med råd och hjälp har mer ära, gör vi alla våra män och vår käre broder Bengts (bænþigs) män, och alla deras brytar (bryttiæ) och landbor (lanbo), och alla dem som är på deras gods, fria från all konunglig rätt; likaså alla ärkebiskopens svenner och alla biskoparnas svenner. Vi vill också att alla de män som tjänar med häst ska ha samma frihet, vem de än tjänar. ## Vidhemspr. 4 — flock 4 (maskinöversättning) 4. Vi har också så stadgat att ingen som har län lägger några pålagor eller tunga på bönder, så visst han inte vill mista sitt län, om det inte sker med deras godvilja. Vi förbjuder också att bönder gör gengärd (gengiærþ) åt länsmän (lænsmannum), utom om de själva vill, varken genom tingsbeslut eller utan ting. Vi vill också att ingen man tar skjuts (skyuth) av bönder, om han inte har vårt brev därtill. Var och en som annars tar skjuts av bönder, och får han någon skada av ägaren, då vare den ogill; och blir han fångad, då löse han sig så som ägarens dom lyder och som den fångades förmögenhet räcker till. Vi lägger därför här hård räfst vid detta, att de flesta som tar så är så hjärtlösa att de inte bryr sig om huruvida bonden får sitt tillbaka eller ej, bara de kan sköta sina behov och ärenden. ## Vidhemspr. 5 — flock 5 (maskinöversättning) 5. Vid denna vår stadga var många hederliga män närvarande, och de gav sitt ja därtill och svor att de skulle hålla den och stärka den med allt de kunde. Där var biskopar närvarande: ärkebiskop Iacuppær av Uppsala, biskop Anundær av Strängnäs, biskop Kyætil av Finland, biskop Aszur av Växjö. Där var också riddare närvarande: först broder Bændictær, herr Vlwar Karlssun, herr Bændict lagman, Magnus Ionssun, Swantæpulkær, Vlwar Hungerssun, Anundær Haralssun, Knutær Mattiossun, Rörikær Alguzssun, Karl Haralssun, Thorsten Hunwizssun, Bændict Ionssun, Rangwaldær Ræwær, Ranwaldær Ingæssun, Bryniulwær Botillærssun. Där var också herr Pætær närvarande, som var kansler, herr Bændict, ärkedjäkne av Uppsala, prosten Andres och prosten Ion. För att dessa mål som vi nu har räknat upp må ha full fasthet, lät vi sätta vårt insegel för detta brev. Och detta stadgades och skrevs på Alsnö (alnu) efter vår Herres födelsedag tusen år och tvåhundra år och åttio och fem år. <20> ## Vidhemspr. 1 — flock 1 (maskinöversättning) 1. Sitter någon lösdrivare (nokkædrumbær) eller någon kvinna och vill inte gå i lega, och sår inte säd och [betalar] inte skatt och skulder, och kräver bonden honom till legodräng eller henne till legokvinna, då böte var och en som sedan hyser dem eller håller dem kvar sedan de är krävda [oklart] (hæti sinum) tre gånger sexton örtugar. 2. Där det är rätta lösdrivare (ældærær), och blir de slagna, få de aldrig rätt för sig, inte heller en husstruken huskona. 3. Ser en man en fullkomlig lösdrivare, kalle han till sig sina grannar, två eller tre, som han tar till vittne på att det är en sann lösdrivare; före han honom sedan saklöst till sin häradshövding (hæræzhöfþingæ), och denne pröve hans skäl. Sedan skäre häradshövdingen upp ting och höre hans vittnen. Är han skälig, vare han saklös. Är han inte saklös, då hudstryke han honom, och den vare saklös som förde honom dit. 4. Lagmannen (laghmadþær) äger landskyld (lanzkylþ) av Mo härad (mohæræþ), det är fem tjog nöt vart fjärde år. <21> [latin]