# Smålandslagens kyrkobalk > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Smålandslagens kyrkobalk (verk:lag:smalandslagens_kyrkobalk) - **Datering:** 1300/1400 - **Källsamling:** Fornsvenska textbankens material: äldre och yngre lagar - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornsvenskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** CC BY 4.0 ## SmL Kkb 1 — Kyrko balk, flock 1 (maskinöversättning) Guds frid och Sankta Marias vare med oss, hitkommande och hädanfarande. De är alla skyldiga till gisslan (gilzla) och grid (grutha) [osäker tolkning], som inte är fredlösa (biltugha) eller bannlysta, alla de som bor innanför Mioaholt och Myrtlekis och mellan Brutabet och Biurekis. ## SmL Kkb 2 — Kyrko balk, flock 2 (maskinöversättning) Nu ska män fara till tinget och höra vår lagsaga (laghsaghu). Höra de som här är och säga det åt dem som sitter hemma. Och vår lagsaga, den börjar så: Vi ska tro på Krist och bygga kyrka, och förbjuda (giftermål med) systrar och syskon, såväl gudssyskon (guzcifuom) som mannasyskon (manzcifuom) [osäker tolkning]. § 1. Nu vill bönderna bygga kyrka. Då ska man lägga femtedagsstämma (fæmt) för alla jordägare att komma dit som är inom socknen. De ska hugga efter mantal, köra efter dragkraft (ökiæ afl) och ge mat efter boskapsinnehav (fea nitium) [osäker tolkning]. Nu kan en man som är jordägare i socknen dra sig undan och fälla ner kyrkogärdet; böte han därför tre marker. Däri äger varken karl eller konung del; den tar upp (böterna) som har kyrkogärdet om händer. Om någon försummar (fælle) dagsverke vid kyrkogärdet, då får man saklöst ta pant (næma) av honom för laga brott [osäker tolkning]. ## SmL Kkb 3 — Kyrko balk, flock 3 (maskinöversättning) Nu är kyrkan satt på syll och sluten ovan med tak. Då ska man lägga en jordgåva (skotning) under kyrkan; den ska vara halvmarksland jord och nio vagnslass äng. Den ska gärdas och förses med grind och plöjas åt två håll. § 1. Då ska man bygga hus på kyrkobolet; det ska vara fyra hus: stuga och härbärge, lada och fähus. § 2. Då ska man köpa skrud (skruth) till kyrkan; det ska vara kalk och korporale, mässhake; det ska vara mässbok och ottesångsbok (mættenæ book), psaltare och sångbok, mässkjorta, stola, huvudlinne och handlinne. Inte får kyrkan vara utan ljus; hon ska ha tre ljus: två altarljus och ett dopfuntsljus. Och kyrkan ska ha en klocka, eftersom hon ska kalla både den som kommer till världen och den som går ur den [osäker tolkning]. Då står kyrkan sluten och låst och väntar på friare (bithlæ), liksom bondens dotter. ## SmL Kkb 4 — Kyrko balk, flock 4 (maskinöversättning) Nu kan en präst komma och begära henne (kyrkan). Det är rätt att ta den som alla är ense om. Då ska de fara med honom till biskopen. Biskopen ska pröva hans kunskap och utfärda hans vigningsbrev (wiixlæ breef hans). Han får inte vara mördare eller dråpare, inte kyrkobrytare eller klosterrymling, inte tärningsspelare eller drinkare, inte horkarl eller (gift med) en sköka (portkunw). Ren ska den vara som ska tjäna Gud. Nu kan socknen inte enas om präst; då ska bönderna fara till biskopen och begära präst. Då ska han lägga fram tre att välja mellan, och de ska ta en av dem, sådan som behagar dem. Det är rätt om alla är ense. Nu kan inte alla enas om en; då ska socknen gå isär. Den få vitsordet (wizkusti) som har flest. Nu kan hälften var vilja välja (olika); då har den vitsordet som biskopen följer. § 1. Nu är prästen tagen med biskopens och sockenmännens goda vilja. Då ska de fara därifrån i sämja och komma välbehållna hem. Då ska bönderna sätta sin kyrka och kyrkoskruden i prästens händer. Prästen ska vårda allt det. Det som inte blir bortfört genom att man gräver under eller river upp ovanifrån [osäker tolkning], det ska han ersätta vart och ett efter dess värdering: kalk och korporale till tolv öre, mässhake till tolv öre, mässbok och ottesångsbok vardera till tolv öre, psaltare och sångbok vardera till sex öre, stola till tre öre, mässkjorta och handbok vardera till en halv mark, huvudlinne och handlinne vardera till ett öre, altarljus vardera till ett halvt öre, funtljus till ett öre. Och klockan ska ha sin värdering; hennes värdering är tolv öre. Nu kan kyrkan brinna upp helt genom prästen eller klockaren; då böte prästen tre marker, och neke till sitt vållande (dyli rathæ sinnæ). Nu kan sockenmännen anklaga prästen för (förlust av) kyrkan och hennes skrud; då ersätte han vart och ett efter dess värdering, eller neke till sitt vållande med präster. ## SmL Kkb 5 — Kyrko balk, flock 5 (maskinöversättning) Nu kan en man komma till kyrkan och begära klockarsysslan. Är både socknen och prästen ense, är det rätt att ta honom. Kan de inte enas, då har prästen makt att ta vem han vill. § 1. Nu kan kyrkan mista något genom klockarens vårdslöshet; då kräve bönderna prästen och prästen klockaren. § 2. Nu ska man sätta klockan i klockarens händer. Han ska ringa laga ringning till ottesång, mässa, aftonsång och nattsång, och vid lik. § 3. Nu kan klockan bli lös; då ska klockaren anmäla det för prästen. Han (prästen) ska tala till sockenmännen tre söndagar och be kyrkvärdarna (kirkiu drotnæ) lägga råd för klockan. Då ska klockaren binda upp klocksträngen. Nu kan klockaren inte göra så och inte anmäla det för prästen; nu kan klockan falla ner och slå klockaren ihjäl. Då har klockarens arvingar vitsord (wizorth) att vittna mot prästen att han lagligen hade anmält det för prästen under sin livstid. Och prästen har vitsord för sig med tre präster att vittna att han lagligen hade anmält det tre söndagar för kyrkvärdarna vid läktaredörren. Då ersätte kyrkvärdarna klockarens liv; det är tre marker, och tolv öre för klockan, av sina egna penningar och inte av kyrkans. Vilken av dem som brister i eden, prästen eller klockaren, den ersätte klockans värdering. Nu faller klockan ned och brister och gör ingen skada; då har prästen vitsord gentemot klockaren och kyrkvärdarna gentemot prästen [osäker tolkning]; då ersätte klockaren värderingen. Nu kan kläppen falla ner och slå klockaren ihjäl; då ligge han själv på sina gärningar. Nu går en bondes son till i sitt övermod (öthe) och ringer inte laga ringning, och slår sönder klockan; böte han tolv öre. Faller då kläppen eller klockan på honom och han dör därav, ligge han själv på sina gärningar. ## SmL Kkb 6 — Kyrko balk, flock 6 (maskinöversättning) Tionde (tiundæ) ska vi ge av vår säd, var tionde trave; börja vid renen och sluta vid den andra. Inte får man bära säd mellan åkrar. Ge först prästen tredjedelen av tiondetravarna; sedan ta de två delarna och skifta dem i tre delar, och bonden ska själv bärga (biærtha) dem. Ge en till biskopen för att han viger kyrkor och konfirmerar barn (barn færme) och tar emot bikt för synder; den andra delen att köpa kyrkans skrud med; den tredje att ge åt fattiga män, hellre släkt än osläkt. § 1. Åt vår präst ska vi ge i tionde en nio nätter gammal kalv, gris och killing vardera nio nätter gamla, lamm vid pingst. Prästen lägge sitt märke på det, och bonden föde det och före fram till Petersmässan. Dör det i bondens vård, före han hem till prästen lammet med skinnet kvar (orutit) [osäker tolkning], och neke till sitt vållande och till det han hade att svara för, med tre mäns ed. Men om han brister i eden, ersätte han levande med levande, och inget mer därtill (ænkte orkær aa) [osäker tolkning]. ## SmL Kkb 7 — Kyrko balk, flock 7 (maskinöversättning) Nu har prästen fått sin tionde, och han ska ha sin tilläggsavgift (tillaghu); den ska vara ett öre för gravplats (lægherstath) och fyra själamässor: en vid likets utfärd, den andra på sjunde dagen, den tredje på månadsdagen, den fjärde på årsdagen. Offra ska man vid varje mässa trettio penningar eller trettio ljus. Inte får prästen vraka honom för ett ljus som varken bränner hand eller handlinne [osäker tolkning]. Detta är bonden skyldig att utgöra till prästen för sig och sin husfru och sitt äldsta barn; det vare äldst som först dör, även om det yngsta är i själagåva (siæla giæff) [osäker tolkning]. § 1. Och prästen ska ha kyrktagningsavgift (inlezning) av bondens hustru efter barnsbörd eller efter bondens död; den ska vara en halv mark vax och en halv örtug penningar, och altarlega (altæra læghe): tre bröd och tre bröds sovel. Nu kan en kvinna komma till kyrkan med sin laga kyrktagning; nu vill prästen inte kyrkta henne; då miste han därmed sin sänglega (sænglæghe) [osäker tolkning]. Han neke med tre präster att han vägrade henne kyrktagning; brister han i eden, böte han sex öre. § 2. Nu sitter en husman (hwssætis mather) i socknen; han är skyldig prästen åtta penningar vid påsk. Är två tillsammans i bo (boldiur), då en örtug penningar, och den ökas inte mer därför att de är flera. § 3. Nu kan en vägfarande man läggas sjuk i socknen; då är det den bondes skyldighet där han ligger att skicka bud till prästen. Prästen ska komma till honom, bikta och smörja honom, och viga liket. Av den mannens ägodelar ska prästen ha en halv mark, om så mycket finns. ## SmL Kkb 8 — Kyrko balk, flock 8 (maskinöversättning) Nu har prästen fått tionde och tilläggsavgift (tillæghu). Nu ska prästen vakta sina tidegärder (tithæ) och sina vigningar och se vad han är bonden skyldig. Han ska sjunga med sämja för sin socken, och klockaren lagligen medverka. Prästen ska sjunga ottesång, så prim, så mässa, så ters, så sext, så non, så aftonsång, så nattsång. Skyldig är han att be både för levande och döda. ## SmL Kkb 9 — Kyrko balk, flock 9 (maskinöversättning) Nu kan en bonde skicka bud till prästen för att kristna ett barn. Nu är prästen inte hemma och inte farit från socknen med lov. Dör barnet hedniskt och läggs i hednisk jord, böte han därför tre marker. § 1. Nu kan barnet bli sjukt dessförinnan och kan inte komma till kyrkan och få präst. Då ska män döpa barnet i vatten och inte i annat. Finns inga män, då ska jungfrur döpa. Finns inga jungfrur, då ska kvinnor döpa, i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Kan barnet genast dö, och finns vittne till att det var döpt såsom nu är sagt, då ska barnet läggas i kyrkogården och gå till arv. Nu kan det barn leva som är döpt hemma och komma levande till kyrkan; då ska man ta faddrar (guzcifua) till det [osäker tolkning] och primsigna barnet framför kyrkdörren och fullborda det med ord och läsningar och inte med dop. Ingen döps två gånger, utom han vore så god karl att han döper sig själv i Jordan [osäker tolkning]. § 2. Nu kan en bonde skicka bud till prästen för sin sista smörjelse (ooling). Prästen låter sig annat vara kärare, vill inte komma; dör bonden osmord, böte prästen tolv öre. Nu får han bud om båda på en gång, att kristna ett barn och att smörja en man; då är han saklös mot bonden om han kristnar barnet. Nu låter prästen bonden vara sig kärare än barnet, far och smörjer bonden, och barnet dör under tiden okristnat; böte han därför tolv öre, där han annars skulle bötat tre marker. § 3. Nu kan en bonde anklaga prästen för sitt barn, att det inte kunde få kristendom, eller för sin fader eller sin frände, att han miste smörjelsen; då har prästen vitsord (wizcusti) med tre präster att han hade laga förfall. Nu är det första att biskopen hade stämt honom; det andra att han låg på sjuksäng; det tredje att han har farit från socknen med lov. Nu kan han brista i eden; böte han därför tre marker för barnets kristendom och tolv öre för bondens smörjelse. ## SmL Kkb 10 — Kyrko balk, flock 10 (maskinöversättning) Nu kan prästen försumma gudstjänsten (tithæ fall göra) för sin socken; böte han för en söndag sex öre, så för en andra. Försummar han tre söndagar eller ännu fler, böte han tre marker. Nu kan han försumma den dag som har fasta och helgafton före sig (forhælgh); vare det då för den som för söndag, det är sex öre för var dag som han försummar. § 1. Och prästen är skyldig sin socken att hålla gudstjänst fyra dagar: det ska vara juldagen och påsk, allhelgonamässodagen och kyrkmässan. Vilken som helst av dem prästen försummar, böte han tre marker. Och prästen ska dessa fyra dagar ha offer av bonden, för alla dem han ger själagåva för [osäker tolkning]. Och prästen ska på dessa dagar ha altarlega (altæralæghe): bröd och brödsovel av varje husfru, inte mer, utom om bonden själv vill. Nu är sagt om prästens tionde och tilläggsavgift som han ska ha av bonden enligt lag; dock är sämja bäst i allt. ## SmL Kkb 11 — Kyrko balk, flock 11 (maskinöversättning) Det som prästen själv förbryter (fori giærthi) eller det han gör, för det ska man stämma honom till prästmöte (mooz). Allt det hans husfolk gör eller får, för det ska man stämma honom till tinget, ty i köplagar och i jordlagar ska prästen vara med oss i lekmannalag. ## SmL Kkb 12 — Kyrko balk, flock 12 (maskinöversättning) Nu har bönderna fått sin präst och gjort fullt för honom och för sin kyrka. Då ska de skicka bud till biskopen och låta viga sin kyrka, eftersom genom ord blir den levande en kristen och kyrkan helig [osäker tolkning]. Biskopen ska lägga femtedagsstämma (fæmt) för socknen för att göra gengärd (gen göra). En månads stämma ska de ha till det: brygga (hetæ) fyra örtugars malt [osäker tolkning] och blanda fyra askar honung, och fyra askar smör och fyra öres fläsk (flikke) och fyra örtugars bröd. Med laga följe ska han rida dit, med tolv män och själv den trettonde. Tre måltider ska de ordna åt honom: en på kvällen när han kommer dit, en andra på morgonen när han har vigt, den tredje på morgonen när han rider bort. Inte får biskopen fara omätt från gården. Tre kornhästar ska han ha: en som han själv rider på, en andra som hans kaplan rider på, den tredje som bär hans packning (söma) och reliker (hælgho domæ). § 1. Nu kan biskopen inte komma till sin gengärd och inte viga kyrkan; då ska bönderna fara till biskopen och lägga femtedagsstämma för honom, femton nätters stämma. Nu kan biskopen inte komma och håller inte deras stämma; då ska bönderna själva dricka sin gengärd. Då ska biskopen rida till kyrkan och viga den när han vill, och bönderna inte göra gengärd, utom om biskopen styrker sitt förfall. Ett är om han är stämd till Rom; ett andra om konungen har sänt honom bud, att viga antingen konung eller biskop; det tredje om han ligger sjuk och på sjuksäng och därför inte kunde komma till stämnodagen eller till den stämma som lades för honom. Om han då kan styrka sitt förfall med sju präster, då ska bönderna göra honom laga gengärd. Biskopen har då makten att välja om han hellre vill ta sin gengärd eller tre marker för sin kyrkvigning; de tre markerna ska bönderna utgöra av sitt eget och inte av kyrkans. § 2. Varhelst biskopen viger ett altare, ge man biskopen tolv öre för vigningen. ## SmL Kkb 13 — Kyrko balk, flock 13 (maskinöversättning) När (kyrkan) är vigd och i kraft, då vill biskopen se en nämnd (næfnde). Då ska prästen nämna tolv män av socknen, sådana som både biskopen och sockenmännen säger ja till. De ska utreda hans saker åt honom. § 1. Nio är biskopens saker (biscops saki) i vår lag: fyra är bötesmål (fæ saki), tre är de som man ska värja sig mot med släkt och kända män, två är nekandemål (dul saki). § 2. Detta är det första bötesmålet: kyrkogårdens och kyrkans vanhelgande (wskirlse). Hugger en man en man på kyrkotrappan, och fötterna faller ut och huvudet in, då ska bocken resas efter forum [oklart]; då ska han vara saklös för biskopssak. Men om fötterna faller in och huvudet ut, vare biskopssaken sex öre. Hugger man i kyrkdörren och blodet stänker både ut och in, vare saken tolv öre. Hugger han inne i kyrkan och blodet stänker på båda väggarna, vare där biskopssaken tre marker. Hugger han framme vid altaret, böte han ändå inte mer. § 3. Den andra är brott mot botgöring (skriftæ brut). Tar en man skrift (botgöring) av biskopen själv och äter då kött som han skulle avstå ifrån, då ska sockennämnden pröva hans gärningar. Bär sanningen därtill som biskopen anklagar honom för, då ska han böta tre marker till biskopens rätt. § 4. Den tredje biskopssaken: kan en man bli fälld av biskopens nämnd för sina synder, då ska biskopen lägga femtedagsstämma för honom. Vill han då gå till rättelse inom femtedagsfristen, står det honom fritt (ther ær custer) [osäker tolkning]. Vill han inte, då ska biskopen sända honom förbudsbrev (forbutha breef). Nu sitter han i förbud natt och år och vill inte rätta sig; då ska biskopen sända brev till honom och lägga femton nätters stämma för honom. Nu vill han inte gå till rättelse; då ska biskopen gå till läktaredörren med sina lärda män och bannlysa honom. Vill han ändå då gå till rättelse, då ska han böta biskopen tre marker för bannlösningen (banzlæt). Men om han ändå inte vill gå till rättelse inom natt och år, då ska biskopen ännu lägga femton nätters stämma för honom och sända brev till honom och överbevisa (wraka) honom med vittnen. Vill han ändå inte gå till rättelse, då ska man säga det till konungen. Då ska konungen göra skäligt: sätta det på häradsnämnden (hæræz næfnd). Vill de så vittna att den mannen är skäligen överbevisad, då ska de fälla honom och säga fram (domen); böte han konungen tretton marker och åtta örtugar, tretton marker och åtta örtugar till biskopen, och ännu tre marker för bannlösningen; eller ska konungen rätta över honom [osäker tolkning]. § 5. Det fjärde bötesmålet är i hormål. Nu kan en lös man rymma från landet med en gift kvinna. Det andra är om en man blir tagen inne med uppenbart hormål; finns vittne mot mannen men inte kvinnan, eller mot båda. Det tredje är om ett barn bär vittne därom. Det fjärde är om bonden själv anklagar sin husfru; tar han inte tillbaka det med tolv mäns ed innan biskopen far från socknen, böte han då tre marker. Det är hans vitsord att han anklagade i vrede och i hastighet och inte för sann sak. § 6. Dessa fyra saker ska komma till biskopens nämnd; nämnden ska ha makt att fria (skiæra) eller fälla i dessa till bötesbot (fæ botæ). Nu är biskopens bötesmål sagda. § 7. Detta är det första nekandemålet, kallat mord (morth); det andra är mthna hæfth [oklart]; det tredje är trolldom. Blir han tagen inom gård och grind med horn och hår, det ska komma till nämnden; detta ska nämnden fria eller hänskjuta till edgång (till næs fællæ) [osäker tolkning]. Om nämnden fäller detta, då ska det fällas till botgöring (skrift) och inte till bötesbot, utom sex öre till bonden för anklagelsen om trolldom. Men om den hänskjuter till edgång, värje han sig med sin släkt och sina kända män. § 8. Två är nekandemål som ska höra till biskopens nämnd: Æzsco spiæll [oklart] och brott mot släktskap (sifwiæ slit), mened. Dessa ska gå till botgöring och inte till bötesbot. Kommer talan mot ett äktenskap (hinælagh), att man säger dem vara släkt som inte är det, vare det gott så länge makarna är ense. Är de inte ense, har alltid den vitsordet som vill hålla fast vid äktenskapet, med sina fränder och kända män, sex på fädernet och sex på mödernet: de ska styrka med ed att de inte var så nära i knä och så nära i led att de inte kunde bygga sitt äktenskap, både enligt Guds lag och människors. ## SmL Kkb 14 — Kyrko balk, flock 14 (maskinöversättning) Nu kan en bonde sitta otiondad (utiundæ); då ska prästen hålla inne Guds lekamen för honom på påskdagen. Nu kan han sitta otiondad tills biskopens nämnd kommer; då utgöre han tionden och tio örtugar därtill, eller styrke med tolv mäns ed att han har utgjort den lagligen, såväl dräng som bonde. ## SmL Kkb 15 — Kyrko balk, flock 15 (maskinöversättning) Nu ger en man på sjuksäng mer än arvingen vill hålla, till sin själagåva (siæla giæf) eller andra gåvor; då står sig så mycket som arvingen säger ja till. Nu ger en man jord till kyrkan, örtugsland av marksland; då får arvingen inte klandra (ykiæ) det. Ger han mer, då får arvingen klandra det och ta det tillbaka. ## SmL Kkb 16 — Kyrko balk, flock 16 (maskinöversättning) Nu är jord satt i pant (wæth) till kyrkan; då har bonden makt att lösa den åter inom natt och år. Sedan har kyrkan vitsord att värja samma jord mot bonden. ## SmL Kkb 17 — Kyrko balk, flock 17 (maskinöversättning) Nu kan ett lik jordas och ett annat tas upp; följer där med både lem och led, hull och hår, böte han tolv öre. § 1. Nu kan någon gräva i en annans ättehög; då kan den komma som (äger den) och anklaga dem för att hans frände tagits upp. Då vare det deras vitsord: värja sig med tolv män (och säga): "jag grävde inte inom nio vintrars stämma" [osäker tolkning]. Men om de brister i eden, böte han sex öre. ## SmL Kkb 18 — Kyrko balk, flock 18 (maskinöversättning) Nu kan en man vilja ge sig i kloster utan något förfall; då skifte han sitt lösöre i huvudlotter mellan sina arvingar och ge något till klostret av sin egen lott. Han ge av marksland örtugsland, inte mer, utom om han får arvingarnas vilja därtill. § 1. Nu kan en gift man vilja ge sig i kloster; då har husfrun vitsord att behålla bonden, och så bonden om husfrun vill ge sig i kloster. Nu är kristnubalken (kristnu balkrin) slutad och utsagd. Guds ord och amen.