# Hälsingelagen > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Hälsingelagen (verk:lag:halsingelagen) - **Datering:** 1350/1400 - **Källsamling:** Fornsvenska textbankens material: äldre och yngre lagar - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornsvenskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** CC BY 4.0 ## innehållsförteckning (maskinöversättning) I Om kyrkobygge II Om kyrkans gård (bool) och hus III Om kyrkans {gård} [skrud] IV Om kyrkans invigning V Om kyrkans präst VI Om klockare och klockor VII Om tionde (tiund) VIII Om själamässor IX Om makars vigsel och kyrkotagning (inlezn) X Om offer XI Om barns dop XII Om sjuka mäns sakrament (reþskap) XIII Om mässofall och förbud (interdikt) XIIII Om själagåva och testamente {XV Om helgdagsbrott} (XV Om äktenskapsrätt) [XV Om äktenskapsrätt, frändskapsspillan (frænsemis spiæl) och hor] {XVI Om hor och frändskapsspillan} {XVII Om bannmål och skriftebrott och helgdagsbrott.} [XVII Om bannmål] XVIII Om kyrkogården XIX Om biskopens saker i menedsmål (meneþum) XX Om brott mellan präst och lekman XXI Om frid med Guds lekamen [Om kyrkobygge. I.] I Om orätta hämnder och om konungen II Om hemsökningar (hemsoknær) III Om kvinnofrid. IV Om kyrkofrid och tingsfrid V Om hamblan (hamblan) [osäker tolkning] VI Om edsöresböter (eþzöris bötær) VII Om konungens ledung (leþung) och skatt och ledungslama (leþungs lamæ) VIII Om utrota (vtroþ) [osäker tolkning] IX Om vårdhåll (warþhald) X Om konungens årsfrid XI Om skjutsgärd (skiutæ giærþ) och Uppsala öd (vpsalæ öþær) I. Hur man lagligen ska fästa en kvinna. II. Om bröllopsgärder III. Om giftomål (giptæmal). IV. Om morgongåva (morghingiæf). V. Hur en kvinna förverkar sin morgongåva. VI. Om en man blir dräpt i horsäng. VII. Om de gifter (giptur) som utgår för barns gods VIII. Om hemföljd (hemfölgd). IX. Om gåva och köp inom äktenskap (siænger alster). X. Om skifte när makar skiljs barnlösa. XI Om bröstarv. XII. Om skyldarv, kullarv, bakarv och nedarv. XIII. Om ovettigas (offsinnis) arv, om arv efter en rövad kvinnas barn, om sköt­barns (sköt) arv, om trälars arv och om fredlös (biltugh) mans arv. XIIII. Om lägersmålsböter (lighris böter), och hur ett barn ska bevisa vem som är dess fader, och hur frillo- barn ärver, och om gäld efter döden. XV. Om vigarv (wigh arf). XVI. Om järnbörd (jarn byrd). Hur man lagligen ska fästa en kvinna. I. Flocken. I Om de dråp som boskap kan göra II Om en omyndig (owrmaghi) eller galen man dräper en man III Om dråp {eller} [av] handlöst vådaverk IIII Om fallolycksdråp (affalz drap) [osäker tolkning] V Om dolt dråp (dulghæ drap) och danaarv (dana arf) VI Om {viljeverk} [viljeverks] dråp och gäster VII Om tockaböter (þokkæ böter) [osäker tolkning] VIII {Om} [Om] en omyndig gör en man sår IX Om viljeverk vid sår och lyteböter (læstis böter) X Hur länge man ska ansvara för sår XI Hur man ska binda en annan för sår XII Om {bandsman och hans vittnen} [läkararvode (lækæris fæ)] XIII Om puster och blodvite (blotlæti) XIIII Om sår i tingsfrid och snäckfrid (snækiu friþ) XV Om högsta sår XVI Om mord och rån XVII Om en skadegörare blir ransakad [osäker tolkning] XVIII Om handdraget rån (handraghit raan) XIX Om lottrån (lwt raan) [osäker tolkning] XX Om likrån XXI Om åttatio markers gäld vid dråp XXII Om dråp inom äktenskap XXIII Hur hundra markers gäld skiftas XXIIII Om de mål där både liv och gods går förlorade XXV Om dråp mellan präst och lekman XXVI Hur man ska vita (witi), förlika och böta dråp XXVII Om ödråp (öyæ drap) och förgärningar (forgærnigær) [osäker tolkning] XXVIII Hur man ska vinna en annan till sak och om {tjuven} [tjuven] slipper undan, och om husbonden betalar sak för hjon (band) och omyndigas stöld XXIX Om {blandning} [klander] av stöld och ledsamt (leþzn) [osäker tolkning] XXX Om rantjuv (runþiuf) [osäker tolkning] XXXI Om ransakning vid stöld och mottagande (wiþer taku) XXXII Om agnebak (agna bak) och kvinnors stöld [osäker tolkning] XXXIII Om kyrkotjuv XXXIIII Om en man tar en annans tjuv XXXV Om vägfynd och lysning XXXVI Om en man hittar annans boskap XXXVII Om vattenfynd XXXVIII Om mansgäld (mangiæld) I. Hur jord ska lagbjudas. II. Om bördemän (byrdamæn) tvistar om jordköp. III. Om jordköp inom äktenskap. IIII. Om jordfasta (fasta). V. Om trädeslön (trædhis lön). VI. Om två bjuder fång på en [osäker tolkning]. VII. Om återköpsfasta. VIII. Om jordskifte. IX. Om jordpantsättning (wædhsætning). X. Hur man ska upplåta jord åt landbor och om avrad (afradh). XI. Hur man ska säga upp landbor från jord och om gifter (giptur). XII. Hur landbo och ägare tvistar om jord. XIII. Om bolagsfä (bolax fæ) och inläggsfä (inlax fæ). XIIII. Om jordtvister och förning (förning), och om jordlösen. XV. Hur fadern ska bjuda ut jord åt barnen för deras föda. XVI. Om en man drar sig ur en jordtvist innan den är avslutad. XVII. Om orätt fastaeden (fasta eedh) och fyrning (fyrning) [osäker tolkning]. Hur jord ska lagbjudas. I. Flocken. II Om de köp som en husfru kan göra III Om hästköp och byten och prövning (fræstning) IIII Om lega på häst eller andra ägodelar V Om {pantsättning} [pantsättning] (wæþsæþning) VI Om borgen VII Om fattiga mäns gästning I Hur by ska skiftas II Hur tomter ska skiftas och hus byggas III Hur åkrar ska skiftas IIII Om diken mellan åkrar och skada av diken V Om gärdesgårdar och gärdesgårdsfall VI Om häften (hæptær) och hembud (hembuþ) VII Om skogsskifte VIII Om skägning (skegning) och fällor (gildri) [osäker tolkning] IX Om värnorov (wærnæ ruff) [osäker tolkning] X Om legorov (leghu ruff) [osäker tolkning] XI Om ängsslåtter eller skörd (skyrþ) XII Om ingrepp (a gangu) mellan byar XIII Om ingrepp i skog och om skogsmärken XIIII Om {avrad} [avkastning] (afærþ) i annans fiskevatten [osäker tolkning] XV Om nya {utgärder} [uppgärder] (wpgiærþir) XVI Om laga hävd på jord XVII Om kvarnar och vattendämmen XVIII Om broar och skada på broar XIX Om vådaeld. XX Om brand med viljeverk XXI Om en kvinna mjölkar annans boskap XXII Om orätt märkning av annans boskap XXIII Om boskap [gör boskap] skada eller dräper {XXIII} [XXIIII] Om skada som en man gör boskap .I: Om lagman och budkavle (buþkafwlæ). .II. Hur man ska ransaka (rænæ) och om hemstämning. .III. Om ting och stämning IIII Hur man för ting till en man V Om saksättning VI Om tingsfall och tvetal (twætalu) VII Hur lag ska fästas [och] gås (edgång) VIII Hur eder står eller återgår IX Hur man ska mäta för andra [osäker tolkning] X Om vittnesmål XI Om domar och vadsättning (wæþnung) XII Hur kvinna kan bära vittne XIII Om att ta ed, ta fä och ta pant [osäker tolkning] XIIII Om frid i socknarna XV Om landamären Nu ska lagmän tas. Då ska konungens sysslomän nämna tolv män. De tolv ## stycke 1 (maskinöversättning) HÄLSINGELAGENS LAGBOK. ## stycke 2 (maskinöversättning) HÄLSINGELAGEN. ## stycke 3 (maskinöversättning) (Förord.) ## stycke 4 (maskinöversättning) Med lag ska man land bygga; ty om ingen lag vore i landet, då ## stycke 5 (maskinöversättning) kunde ingen råda över sitt bo. Därför är lag skipad, först av Gud och sedan av ## stycke 6 (maskinöversättning) vår konung, med samtycke av välborna män och hela allmogen, för att goda ## stycke 7 (maskinöversättning) män ska njuta sin frid och orättfärdiga män straffas, till liv och lem, till ## stycke 8 (maskinöversättning) {penningar} (penningar), var och en efter vad brotten är till. Ty så är ## stycke 9 (maskinöversättning) också detta, att straffa ogärningsmän och orättfärdiga: liksom bland ädel frukt ## stycke 10 (maskinöversättning) växer {nässlor} (nässlor), tistel och törne, som man ska ta upp och bort ## stycke 11 (maskinöversättning) kasta, så att de inte förstör den goda frukten, så ska man också straffa ogärnings- ## stycke 12 (maskinöversättning) män och orättfärdiga, så att de inte förstör goda män. Som mästaren säger: Den ## stycke 13 (maskinöversättning) som lever utan aga och lag, han dör utan heder. Gud give att vi må här ## stycke 14 (maskinöversättning) så leva med lag att vi alla må himmelriket få, och med våra medkristna ## stycke 15 (maskinöversättning) så umgås att vi alla må himmelrikets nåd få. AMEN ## Atta balkær, stycke 16 (maskinöversättning) Kyrkobalken, konungabalken, ärvdabalken, manhelgdsbalken, jordabalken, ## Atta balkær, stycke 17 (maskinöversättning) [köpmålabalken,] viderbobalken (grannelagsbalken), tingmålabalken ## HL Kkb 1 — Kyrkiu balker, flock 1 (maskinöversättning) På Krist ska alla kristna tro, att han är Gud, och att det (inte) finns fler gudar än han ensam. Ingen ska blota åt avgudar, och ingen ska tro på lundar eller på stenar. Alla ska vörda kyrkan; dit ska alla, både levande och döda, komma och fara i världen och ur den. Krist bjöd att bygga kyrka och ge tionde (tiund). Adam och hans söner gav först tionde, och Salomo byggde kyrka. § 1. Nu vill kristna män hålla Krists bud och göra en ny kyrka. Då ska bönderna fara till biskopen och ha sin sockenpräst med sig, och be biskopen om lov att få bygga kyrka. Biskopen ska skåda deras förmåga och ge lov därtill. § 2. Alla fullgärdsbönder (fulgærþæ böndör) ska köra efter böndernas antal, och dagsverken ska göras efter antalet vuxna män. Försummar någon och {fyller} [fäller] körslor (aku), böte han en aln för ett lass, och så för det andra och det tredje, och inte mer om han fäller fler, utom om han fäller alla körslor. Fäller han alla körslor, böte han åtta öre. Försummar han dagsverken, vare samma lag. Dessa böter tillfaller kyrkobygget, och kyrkovärdarna (kyrkiu wæriændær) ska utsöka dem som lag är. ## HL Kkb 2 — Kyrkiu balker, flock 2 (maskinöversättning) Nu är kyrkan byggd. Då ska kyrkan ha ett kyrkbol (kyrkiu bool), där prästen ska bo. Det ska vara fullt och fritt från alla utskylder (wtskuldom), liksom Uppsala öd (vpsala öþer) åt konungen. § 1. Hus på kyrkbolet ska byggas så som gammal sedvänja har varit. Tvistar de därom, då ska två präster och två bönder från andra socknar som är nämnda av prosten skåda det, och därefter ska det byggas som de säger som från andra socknar är nämnda. Försummar socknen sedan bygget, böte den åt biskopen två marker och åt prästen en mark. Försummar en enskild man, böte han en aln för dagsverket, och för det andra och det tredje, och bygge sedan. Bygger han inte sedan, då böte en enskild man lika mycket som hela socknen. § 2. Sedan prästens hus är väl byggda, då ska prästen vårda husen så att de inte förfars av vanskötsel, och laga skador på husen, och sätta dörrar för och allt det han kan laga och förbättra på dem, och göra det på egen bekostnad. Men om husen behöver mycket byggnadsarbete, då ska bönderna föra fram virke och hålla kosten därför och bygga upp husen. Nu kan ett hus falla ned genom prästens vanskötsel; då ska prästen bygga upp det på egen bekostnad och böta tre marker, två åt biskopen och en åt socknemännen. Säger bönderna att husen är förfarna av vanskötsel, och prästen nekar, då ska två präster och två bönder från andra socknar skåda det, huruvida husen är förfarna av vanskötsel eller inte. ## HL Kkb 3 — Kyrkiu balker, flock 3 (maskinöversättning) Nu ska kyrkan ha skrud; det är mässkläder, kalk och korporale och tideböcker. Ingen präst får heller köpa böcker eller låta skriva dem utan sin biskops eller prosts lov och socknemännens goda vilja. Och kyrkan ska ha klockor, därför att de ska kalla socknen till gudstjänst (tiþar). ## HL Kkb 4 — Kyrkiu balker, flock 4 (maskinöversättning) Nu är kyrkan invigd. Då kommer en präst och beder att få den. Det är rätt att ta den som behagar alla. Nu kan socknen inte enas om präst; då tage man den som biskopen vill unna dem. Nu är prästen tagen, både med biskopens vilja och socknemännens. Då ska bönderna sätta sin kyrka och skrud i prästens händer, och prästen ska ha klockare. § 1. Så mycket gods som prästen tar emot på kyrkbolet, så mycket ska han lämna efter sig i allt lösöre, när han skiljs från den kyrkan, levande eller död. Har han förvärvat gods från samma kyrka, då tage kyrkan hälften och prästen hälften, eller hans arvingar, när gälden är betald. ## HL Kkb 6 — Kyrkiu balker, flock 6 (maskinöversättning) Nu ska också den tas till klockare som behagar både prästen och socknen. Kan de inte enas, tage man den till klockare som ger lega. § 1. Detta är också klockarens rätt: en halv spann korn, och en brödkaka (leff) och brödsovel (leefs swl), av var och en som gör korn- och kvicktionde (quikæ tiund) åt prästen. Det ska han själv samla in vid jul. Eller de som gör prästmåla (præstæ mala) [osäker tolkning] och är gifta ska ge klockaren två penningar; den som är ogift ge en penning. § 2. Klockaren är skyldig att vårda kyrkans skrud och hämta prästen utom socknen, om prästen inte är hemma. § 3. Ringer någon klockan som inte ber klockaren därom, ge han klockaren en aln. Bryter han klockan, gälde han den åter. Får han skada därav, ligge den ogill. Lossnar bandet på klockan, då ska han under tre söndagar säga till kyrkovärdarna; ordnar de inte bot därpå, och klockan brister, då gälde de den åter. Säger klockaren inte till, då gälde han den åter. ## HL Kkb 7 — Kyrkiu balker, flock 7 (maskinöversättning) Korntionde och all annan tionde görs efter den gamla sedvänja som har varit, och skiftas på samma sätt. Tvistar de därom, då ska två minnesgoda män (minnungæ mæn) från andra socknar och två präster vittna om hur det har varit. Kvicktionde eller smörmåla (smörmalæ), det tillfaller prästen ensam, och likaså av fåglar och djur och alla småfiskar, och en bog av varje älg och björn. Biskopen tage var femtonde lax och sillpundet, likaså av säl och gråskinn, och prästen tage hälften med kyrkan. ## HL Kkb 8 — Kyrkiu balker, flock 8 (maskinöversättning) Nu ska prästen ha för gravköp (tiþækiöp) [osäker tolkning] och lägerstad aderton alnar, nio bröd och nio marker smör eller deras värde. Därför är prästen skyldig att sjunga tre själamässor: en vid {liket} [likets] utfärd, den andra på sjunde dagen och den tredje vid månadsmötet. Vill han ha mässa vid årsdagen (iamlingæ motæ), ge han prästen fyra alnar. ## HL Kkb 9 — Kyrkiu balker, flock 9 (maskinöversättning) För makars vigsel och kyrkotagning (inlezn) därefter ska man ge prästen tre alnar, efter barn två alnar, och tre marker smör och tre bröd åtminstone. Prästen ska få ljus av dem. ## HL Kkb 10 — Kyrkiu balker, flock 10 (maskinöversättning) För offermåla (offer malæ) från bondens gård två alnar, och prästen ska {ha} [ha] matkost tre gånger om året, var och en så god som en brödkaka och en mark smör, på så många ställen som bonden har boskap; han ska göra det lika fullt som om han själv satt där. Medan bonden {lever} (lever), eller husfrun, och vart och ett av bondens barn som tar Guds lekamen, då offre de en {penning} [penning]. Tjänstefolkets måla (hionæ mala): var legodräng två alnar, legokvinna en och en halv aln. ## HL Kkb 11 — Kyrkiu balker, flock 11 (maskinöversättning) Dör ett barn hedet (odöpt) och får inte dop, och prästen är vållande, då böte han en mark åt biskopen och två marker åt barnets fader. § 1. Bor karl och kärring ensamma, och föder de ett barn, då döpe fadern eller modern det innan det dör hedet, därför att de har ingen annan att säga till; där rubbas inte äktenskapet för gudsifjeskapet (guþsiuilagh). Så vare lag i alla nödfall, innan ett barn dör hedet. ## HL Kkb 12 — Kyrkiu balker, flock 12 (maskinöversättning) Nu kan en bonde ligga sjuk, eller annat folk på hans gård. Då ska han ge prästen skjuts (reþskap), både till kyrkan och därifrån, antingen med häst eller båt. Dör det folket utan skrift (bikt), då böte prästen två marker åt biskopen och en åt bondens arvingar. Får prästen inte bud och skjuts, då böte bonden på samma sätt. § 1. Nu ska prästen viga lik. Ligger ett lik tre nätter ovigt, vare sig det ligger hemma eller på vigvallen (wighiwalle), och prästen fått bud och inte har förfall, böte han tre marker. Så böte också bonden om prästen inte får skjuts, och skiftas (böterna) som förut är sagt. § 2. Grannar och nära grannar ska föra liket till jorden, längs den rätta kyrkvägen. Var och en som får bud och inte vill föra liket till jorden böte fyra öre; dem tage de som följer liket. Följer sex män, vare ingen bot därom. ## HL Kkb 13 — Kyrkiu balker, flock 13 (maskinöversättning) Gör en präst mässofall mot stillad rätt [osäker tolkning], böte han tre marker åt biskopen. § 1. Sätter en präst någon från gudstjänsten (tyþum), man eller kvinna, och han bjuder rätt för sig, och mister dock kyrkan och kötatu (kötatu) [oklart], böte prästen tre marker, två åt biskopen och en åt bonden. ## HL Kkb 14 — Kyrkiu balker, flock 14 (maskinöversättning) Testamente {ges} (ges) var och en efter sin vilja av det gods han förvärvat. Av gammal börd (ärvt gods) får han inte {ge} (ge) mer än sexton öre, varken jord eller lösöre, utan arvingarnas goda vilja; säger arvingarna ja därtill, då vare det gillt. Två minnesgoda män (minnungæ mæn) å vardera sidans vägnar ska vittna om vad som är gammalt eller förvärvat, de som är lottlösa och båda säger ja därtill. Bär två å vardera sidan, då äge den vitsord (wizorþ) som har {handlingen} [handen] mellan sig [osäker tolkning]. Är å den ena {sidan} [sidan] tre och å den andra en, då äge den vitsord som tre följer. Laga gåva ska två lottlösa män med prästen vittna om, likaså om den är mindre. Ger han mer än laga gåva, vare där fastar (fastær) vid som vid annat köp, om det är jord, och vittnen om det är lösöre, så som lag är om alla andra mål. ## HL Kkb 15 — Kyrkiu balker, flock 15 (maskinöversättning) För enkelt hor böte man tre marker, för dubbelt hor böte man sex marker. Gör en man både frändskapsspillan (frænsemis spiæl) och gudsifjeskapsspillan (guzeuelagh spiæl) och hor, allt med en kvinna, böte mannen nio marker åt biskopen, och kvinnan vare saklös i fråga om böter, och båda fasta, både mannen och kvinnan. Denna bot ska biskopen {ha} (ha), eller (den anklagade) värje sig med tolv mäns ed. Var man som fälls i hormål, då böte han två marker åt målsäganden och två åt konungen och två åt allmänheten (allum manum), om han fälls på eden. § 1. Fäster en man sig en kvinna, fäste han med fyra fastar (fastum) å mannens vägnar och fyra å kvinnans vägnar. Då ska prästen lysa det under tre söndagar vid kyrkdörren, att de vill vigas. Kommer någon som klandrar (quæl) det äktenskapet, då ska prästen inte viga dem samman. Det ska prästen utröna med kunniga män. Döms det äktenskapet fast och fullt, då böte den som klandrade sex marker till treskifte. Skiljs de makarna åt, då böte vardera tre marker åt biskopen, om de båda vållar skilsmässan. Vållar den ena av dem, då böte den sex marker åt biskopen. Var och en som bär ut fästningsfä (fæstningæ fæ) [osäker tolkning] böte tre marker till treskifte. § 2. Anklagar en man sin hustru för hor, eller en kvinna {mannen} [sin man], eller för frändskapsspillan, då värje (den anklagade) sig med tolv mäns ed. Fälls han på eden, då böte han och gå under skrift (bot). Men kvinnan böte ingenting, utan tage skrift som förut är sagt. Anklagar prosten en man mot lag, då ge han ut den penning han tog och böte åtta öre i tre delar, var sin del. När han går fram med rätta saker, då ska han ha följe av landsmännen. ## HL Kkb 16 — Kyrkiu balker, flock 16 (maskinöversättning) Nu anklagar prosten en bonde för helgdagsbrott, eller att han brutit påbjuden fastedag, eller att han som är under skrift (skriptæþæn) har gått in i kyrkan, eller ätit kött under {skrift} (skrift), eller haft samvaro med en bannlyst man; då värje han sig med tolv mäns ed eller böte tre marker åt biskopen. § 1. Ingenstans ska biskopens länsman (lænzman) ha lag (ed) eller penningar, utan han har den rätte målsäganden med sig eller två mäns vittnen. De ska bära vittne och inte svärja och inte böta, vare sig lagen (eden) fäller eller inte. ## HL Kkb 17 — Kyrkiu balker, flock 17 (maskinöversättning) Nu slåss män på en helgdag så att det blir blått eller blodigt; böte (den skyldige) {biskopen} [åt biskopen] tre marker, eller neke med tolv mäns ed, om (inga) vittnen finns. Finns vittnen, då ha den vitsord som har fått skada, med två vittnen och tretton mäns ed. Och kommer lyte (lom) därtill, sexton {öre} [öre], i tre delar, var sin del. § 1. Dräper en man en annan på en söndag, böte han {biskopen} [åt biskopen] tre marker. Dräper han på en helgdag, böte han sex marker. Dräper två eller fler en man, böte alla en bot. § 2. Slår en man en vigd klerk som {har} (har) krona (tonsur), böte han åt biskopen sex marker för bannmålet (banzmalit). Dräper en man en klerk på en söndag, böte han nio marker. Dräper en man en klerk på en helgdag, böte han tolv marker åt biskopen. § 3. Dräper någon (en anhörig) inom {sängs} [sängs] alster (äkta barn) [osäker tolkning], böte han åt biskopen sex marker; likaså om en bonde dräper sin husfru, eller hustrun sin bonde. ## HL Kkb 18 — Kyrkiu balker, flock 18 (maskinöversättning) Nu bärs ett liv (foster) [osäker tolkning] ut på kyrkogården. Då ska prosten nämna en sockensyn (soknæ syn) därtill, så många som det tillkommer; alla böte tre marker. Sex män ska svärja vem det tillhör. § 1. Stjäl en man från en annan i kyrkan eller på kyrkogården, då får var och en där ta sin tjuv. Därför har han där frid, eftersom han bröt mot samma kyrka; och han böte {biskopen} [åt biskopen] tre marker för bruten kyrkofrid. ## HL Kkb 19 — Kyrkiu balker, flock 19 (maskinöversättning) Om mened, vare sig {de} (de) är högre eller lägre (eder): en husman (howzman) böte åt biskopen tre marker för varje ed som blir en återgångsed (atergangx eþ). Har han inga penningar, då böte edsriket (eþ rikiæ) [osäker tolkning], och alla gå under skrift (bot). § 1. Går en omyndig ed, den som är yngre än femton år, eller en man under skrift som är olöst i kyrkan (utesluten), den eden döms ogill. § 2. Går en man två eder på en dag, då ska den ed vara ogill som gicks senare. § 3. Döms en ed {upp} (upp) (underkänns) av lagmannen, då har bonden rätt att vadja (wæþiæ) under sin landsbok, och målen stå då i kvarstad, tills vadet är utrönt. Vill han varken vadja eller låta domen stå, då får prosten sätta honom från kyrkan. § 4. Går den man i kyrkan som lagligen är satt utanför, och mässofall görs, böte han tre marker för det första och det andra och {så} [så] för det tredje; boten blir inte större. Står en man ute dag och år och vill inte göra rätt, då får han sättas i bann. Vill han inte ens då göra rätt och söka nåd inom dag och år, då ska det sägas åt konungen, och konungen har rätt över honom med svärdsrätt. Och utanför kyrkogården ska han ligga för sina brott, och arvingarna skifte hans bo. § 5. Dömer lagmannen någon fälld under skrift, och samme man sedan döms värd (fri) genom en rättare dom, då få var och en åter det han har tagit, och målsäganden vare saklös, och lagmannen bättre sin dom med tre marker, en åt konungen, en åt biskopen och en åt den som dömdes, för hans domvilla. ## HL Kkb 20 — Kyrkiu balker, flock 20 (maskinöversättning) Nu bryter en klerk mot en lekman, vilka brott det helst är; då klage bonden inför kyrkans förman, den som har biskops dom. Bryter också en lekman mot en klerk, då klage man det på tinget; lekmannen ska där göra honom rätt med lag (ed) eller lagbot efter lagmannens dom. Bryter kyrkans hjon mot annat folk, eller annat folk mot dem, det avgörs efter landslagen, likaså jordtvister och jordåverkan (iorþæ awærkir) efter lagmannens dom. Var och en bonde som inte får rätt, han klage inför sin konung. ## HL Kkb 21 — Kyrkiu balker, flock 21 (maskinöversättning) Alla de ska vara i Guds frid, och den heliga kyrkans, som följer Guds lekamen. Var och en som där bryter mot en annan, det är lika gällande som om det vore gjort i själva kyrkan; han ska vittna sitt brott (bevisas) efter landslagen. § 1. Var och en som tilltvingar sig att ta Guds lekamen sedan det blivit honom förbjudet, böte tre marker. § 2. {När} [När] bonden far från gården och längs sin rätta kyrkväg, med vilja att fara till kyrkan, då är han i full kyrkofrid, likaså på hemvägen. {Kyrkobalken slutar så. Gud give oss alla att få himmelriket. AMEN.} Blir friden bruten där på gården, då ska böta sex marker, i tre delar, var sin del. Mellan hans gård och kyrkogården, då böte man tre marker, var sin tredjedel. Och är han på den rätta kyrkvägen och får sår i kyrkogårdens grind (liþi), böte man åt biskopen nio marker och nio marker åt konungen; på kyrkogården aderton marker; i kyrk- dörren fyrtio marker; vid funten åttio marker; i kordörren hundra marker; i koret tvåhundra marker; uppe vid altaret trehundra marker, om han bär kalk eller kors framför sig. Detta fridsbrott tar konungen som sin ensak (ensak), och biskopen sex marker för vigselspillan (wixlæ spiæl). Detta gav konungen biskopen av kyrkofriden: i prästens stuga och prästgården, och mellan prästgården och kyrkogården. § 3. Blir en man med våld dragen ut ur kyrkan eller kyrkogården, vilken ogärningsman det helst är, utom om han har brutit mot samma kyrka, eller han är så bannlyst att kyrkan har förklarat honom utanför (wiþersaght) och han är dömd under svärdet, böte man aderton marker; kronan tage hälften och kyrkan hälften. § 4. Åverkans böter (ofwærkæ bötær) böts efter landslagen åt målsäganden och allmänheten, utom att i prästgården en tredjedel mer, för de heligare männens skull (hazslu) [osäker tolkning], vilket alla tingsmän har medgivit. Var och en som där sitter kvar med (brottet), göre fram skam (hæþzlo) och böte tre marker åt biskopen [osäker tolkning]. § 5. Var och en som bryter frid där biskopen viger altare eller kyrka eller kyrkogård, sårar eller slår blodvite (bloþlæti), böte åt kronan tjugo marker och tjugo marker åt biskopen för fridsbrott, och för såret efter landslagen. Så slutar kyrkofriden. Gud give oss himmelriket; det behöver vi. ## HL Kgb 1 — Konungx balker, flock 1 (maskinöversättning) Dessa mål är konungens edsöresmål (eþzöræ maal) i hela Sverige. Detta är det första: var och en som hämnas på en annan, när en annan gjorde gärningen. Det ska tolv män vittna om, huruvida han hämnades på en annan och en annan gjorde gärningen, eller någon annan skillnad var dem emellan. § 1. Detta är det andra: var och en som hämnas sedan lag (ed) är gjord och gången, eller laga förlikning (lagha till mællæ) [osäker tolkning]. ## HL Kgb 2 — Konungx balker, flock 2 (maskinöversättning) Detta är det tredje: far en man hem till en annan, en eller flera, i avsikt att göra honom skada, eller någon på hans gård; den första som kommer in på gården sårar, slår till blods, dräper, bastar eller binder den som är saklös; då har de alla brutit konungens edsöre, och där är var och en husman (howazman) för sig. De förklaras alla fredlösa (biltughir), och deras bo går till skifte. Nu kan det vara så att de kommer in på gården och inte kunnat göra någon skada, utan bryter hans hus; då neke de med fjorton mäns ed. Fälls de på eden, böte de sex marker, [i] tre delar, var sin del, ty där är hot med liten bot. Nu kan det vara så att den faller som bjuder fängslande (fangit) [osäker tolkning]; blir han {slagen} [slagen], sårad eller dräpt innanför gård och grindstolpe, då ligge han ogill. § 1. Nu kan den som inte är bondens hjon söka sig till bondens gård undan sina ovänner i trångmål; då ska hans arvingar, om han blir dräpt, ta böterna, och den be om frid som äger jorden. § 2. Nu träffas män förlikta på en gård och skiljs oförlikta, även om gärning (gærþ) kommer emellan dem; det är inte hemsökning (hem sokn), utom om han går från den gården och skaffar sig vapen [eller] följe och går åter till honom och gör full gärning; det är hemsökning. § 3. Rider en man till en gård undan sina ovänner, skjuter mot honom eller kastar, och han får skada där han på gården står, det är hemsökning. § 4. Görs hemsökning på en landbo så att edsöret bryts på honom {själv} [själv], antingen med sår eller dråp, då ska han både skifta boet och be om frid. Bryts edsöret på någon annan än landbon själv, då ska den skifta bo som edsöret är brutet på, och den be om frid som äger jorden. ## HL Kgb 3 — Konungx balker, flock 3 (maskinöversättning) Tar en man en kvinna med våld inför annans {syn} [syn], antingen hennes eller hans (anhöriga), och är det så nära väg eller by att man kan höra rop och kallande, då ska tolv män vittna om vad som är sant därom. Tar en man en kvinna med våld och blir han tagen på färsk gärning, och vittnar tolv män så, då ska han dömas under svärd. § 1. Tar {en man} [en man] en kvinna med våld och hon dräper honom därvid, och vittnar tolv män så, ligge han ogill. § 2. Tar en man en kvinna med våld och rymmer ur landet med henne, och blir han lagvunnen till våldsgärning, då ska han aldrig få frid förrän kvinnans giftoman ber för honom. ## HL Kgb 4 — Konungx balker, flock 4 (maskinöversättning) Sitter en man på kyrkväg eller på tingsväg för en annan (i försåt), och dräper honom, sårar eller slår blodvite (bloþuitæ), då har han brutit konungens edsöre. Kommer varken dråp, sår eller blodvite dem emellan, då är det hot med ingen bot. Skiljs de åt på kyrkväg eller tingsväg, och inte av långvarig avund, utan genom hastiga gärningar, då är konungens edsöre inte brutet. § 1. Far män från kyrkan eller tinget och far till sin vän, eller till penningöl (pæningx öll), eller annan plats, och inte genast hem, och försåt sätts för dem och de får skada, då är {edsöret} inte brutet, varken kyrkofrid eller tingsfrid. ## HL Kgb 5 — Konungx balker, flock 5 (maskinöversättning) Tar en man en annan och leder honom till stocken och hugger av händer eller fötter, då är konungens edsöre brutet, utom om det kommer till vapenskifte (strid). § 1. Gör en kvinna eller en omyndig sådana gärningar, böte de med lagbot; kvinna eller omyndig kan inte fly frid (bli fredlös). ## HL Kgb 6 — Konungx balker, flock 6 (maskinöversättning) Dessa mål är konungens edsöre (eþzöræ) och den allra högste herrens i Sverige. Var och en som bryter däremot, han har förverkat allt det som han äger ovan jorden, och så många som de är; och likaså landsvist, och han förklaras fredlös (biltugher) över hela riket och ska aldrig komma i frid förrän den ber för honom som han bröt emot. Nu kan ingen förverka annans (gods), varken fadern sonens eller sonen faderns, eller brodern broderns; och ingen förverkar annans. Först skiftas av {allas} [allas] lotter som är saklösa, och var och en tage sin lott som han äger i lumminu (gemensamma boet) [osäker tolkning]; i edsöresrätten ändas (avgörs) alla andra mål efter hälsingelagen. Hans lott som är brottslig skiftas sedan i tre delar: en lott tar målsäganden, den andra konungen och den tredje allmänheten (allir mæn). När den ber för honom som han bröt mot, eller dennes arvingar, då ska konungen ge honom frid, och han löse sig i frid hos konungen med fyrtio marker; skyfling (skyfling) [osäker tolkning] står honom inte för några böter. Vad han har brutit, eller bryter medan han är fredlös, böte han det efter {hälsinge} (hälsinge) lag sedan han kommer i frid. § 1. När denna nämnd ska nämnas, då ska båda vara närvarande och säga ja därtill, käranden och svaranden, och därtill nämnas i den nämnden de som båda säger ja till. Den som de tolv värjer, han är värjd (fri); den är också fälld som de fäller med sin ed. Dessa nämnder ska göras inför konungens ombud (aræ) [osäker tolkning] när han tingar i Hälsingland å konungens vägnar, och denna nämnd ska göras av samma skeppslag (skiplaghi) som gärningen är gjord i. Vill denna nämnd varken värja eller fälla, då böte var och en av dem lagslit (lagh slitit) som går ifrån, och den vare saklös som bjuds dit, och nämne andra i deras ställe. Vill den ene nämna och den andre inte, då nämne konungens man för den som inte vill nämna, och den som de vill fälla [ska] deras nämnd stava (avgöra) [osäker tolkning]. § 2. Var och en som blir svuren fredlös, han har en månads frist att söka sig frid eller rymma. Var och en som hyser honom över den fristen böte tre marker till treskifte för en natt, eller värje sig med fjorton tägnars (þægnæ) ed. Hyser han flera nätter, böte han fyrtio marker, eller råde halv nämnd om den hellre vill värja eller fälla, de som båda säger ja till. Var och en som hyser eller hemmar en fredlös man inom den frist som är lagd för honom till dess han ska rymma, vare saklös inför konungen. ## HL Kgb 7 — Konungx balker, flock 7 (maskinöversättning) Så ska konungens skatt göras i Ångermanland och i Medelpad: var och en som äger tolv hälsingska öre och är tjugo år gammal, eller har kommit till sitt {arv} [arv], de två ska göra ett tvålett (twælyt) skinn [osäker tolkning], och fem marker lärft av varje skepp för ledungslama (leþungx lama). I Uma (Ume) och i Bygdeå och alla de som bor norrut, två blåskurna skinn av varje båge (bughæ), och {ingen} [ingen] annan ledung (leþung), utan värja sitt land hemma. Var och en som försummar konungens skatt böte tre bot- marker; dem tage konungen. I Sundaþa (Sundsjö) [osäker tolkning] tio marker lärft av varje skepp, både för skatt och ledungslama. Var och en som försummar ledungslama böte tre bot- marker för den, likaså för den andra och likaså för den tredje. Försummar han en fjärdedel, böte han tio marker; försummar han hälften, böte han tjugo marker; försummar han allt, böte han fyrtio marker; dem tage konungen. Går ledungen över havet eller ut genom Aspasund, då vare de saklösa i fråga om ledungslama. ## HL Kgb 8 — Konungx balker, flock 8 (maskinöversättning) Var och en som får {härbud} [härbud] till utrota (vtroþir) eller till lantvärn, och tredskas däremot utan att ha förfall, böte tre botmarker, hälften åt konungen och hälften åt skeppslaget (skipnöti). Härjar de (fienderna) där eller bränner, eller gör skada i landet, böte han fyrtio marker, och det skiftas som förut är sagt. ## HL Kgb 9 — Konungx balker, flock 9 (maskinöversättning) Bönder och bofasta män ska sättas i vård (vakt), och inte lösa män. Försummar en man bergsvården (bærg warþ), böte han som för härbud; likaså för näsvården (næsiæ warþ). § 1. Tar en styres- man vård för sin brygga, och blir en man skuren i den vården, böte han sex bot- öre. Kan skada ske på skeppet, utom av sjön eller från landet {inåt} [från], böte vårdmannen tre botmarker och ersätte skadan. Om den inte blir fångad som gjorde skadan, böte också den tre marker som försummar vården, och ersätte skadan om den kan ersättas. § 2. Förliks de innan de kommer hem, skiftas (böterna) i tre delar: en lott tar målsäganden, den andra styresmannen, den tredje alla förlikarna (sættæræ). Kommer de hem med oförlikt mål, böte de då efter landslagen. ## HL Kgb 10 — Konungx balker, flock 10 (maskinöversättning) Så är sagt om konungens ombuds (aræ) frid: när han har kommit över Marbäck, då är han inom Hälsinglands lagvärn (laghwærnaþa); då är hans frid två gånger sexton öre på vägarna och mellan tingen. Men på den gård där han har gästning (wæzlu) ska han ta halv dyrare (bot) än en bonde. Är gästningen försummad på utfärden, böte man åtta öre, och han går till räkning efter rätt. Om båda gästningarna försummas, på utfärden och återfärden, böte man sexton öre och värdera gästningen. Löper en man mot konungens ombud på tinget, och blir yxa tagen till hugg, eller svärd ur skidan draget, spjut i skott, eller pil lös från strängen, är fyrtio markers bot därför. Är det vapenspel (wagnaspiæl) eller våda, åttio markers bot; för blodvite hundra marker; för hugg eller dödsdråp trehundra marker. Denna frid har han på sitt säte och på samma avstånd (fiærum) [osäker tolkning]. Om han löper mot någon man med vigande (dödande) vapen, då har han förverkat sin frid. Blir friden bruten på dem som följer honom, då är deras bot som böndernas. Om han eller de bryter frid på en man, då ska var och en böta sådant som han tar. ## HL Kgb 11 — Konungx balker, flock 11 (maskinöversättning) Så ska hälsingarna göra snövägar och skjuts: vid Marbäck ska de möta med åtta skjutsar, och tio {på återfärden} om det ska ploga väg. [På återfärden ska] de {ska} följa konungens förning (förslæ) till Hambrunge, om han är inne i landet, så som gammalt och forntida har varit. Och från Norrstig till Njurunda, därifrån och till Selånger, därifrån till Alnö, sedan till Hässjö, sedan till Älgsjö; sedan tar ångermännen vid och ansvarar åter till Selånger. I skjutsfärd är ingen fri; bönderna jämne själva sin skjutsgärd (skiutæ giærþ) sinsemellan i varje skeppslag. Var och en som försummar skjutsgärd böte tre öre. Kommer nödsyn av snö, då är ingen fri; därför ha den som får bud om så många skjutsar under konungens penningar ingen rätt att säga nej därtill. § 1. Dessa är Uppsala öd (upsalæ öþær): Sunnasta Höghær, Hager i Sundaþy, Höghær på Norrstig, Näs i Selånger, {Norrstig i Sjöbo} [Norrstig i Sjöbo], Raaþ, Kutuby. Dessa byar får ingen skifta eller sälja undan kronan, inte heller något av det som ligger därtill. Konungabalken slutar så. Gud låte oss alla få himmelrikets nåd. Amen. ## HL Äb 1 — Ærfda balker, flock 1 (maskinöversättning) av dessa mål. En man ska be om en kvinna och inte ta henne med våld. Han ska uppsöka hennes fader och närmaste fränder och söka deras goda vilja. Finns ingen fader, då är det modern; finns ingen moder, då är det brodern; finns inte han, då är det systern, om hon är gift. En mö får inte gifta bort en mö. Finns ingen av dem som nu är uppräknade, då vare den närmast att råda över giftomålet (giptæmalum) och se till barnens gods,... BBB] son som är närmast i arv, om arvingarna inte bäst vill och bäst kan, dels på fädernet och dels på mödernet [oklart]. § 1. Var och en som fäster en kvinna, han fäste med åtta fastar (fastum), fyra på kvinnans sida och fyra på mannens sida, när hon har kommit till {vett} [vett] och själv är tillfrågad (widþ) [osäker tolkning]. Är det inte så, då har hon rätt att säga nej med sina närmaste fränder när hon kommer till vett. Ger hennes fader eller moder, eller broder, eller fränder eller någon annan, henne eller honom jord eller lösöre, då ska vardera sidans fastar vittna om vad som {gavs} gavs. Var och en som fäster en kvinna olagligt böte tre marker till treskifte, eller neke med tolv mäns ed att han inte visste att det fanns hinder (forfall) därtill. Tar hon själv fästningsfäet, då böte den som bar det. § 2. Vilken mö som tar en man mot faderns eller moderns vilja, vare sig hon tar honom till ädel man (aþulz manz) eller till löskeläg (lözkiælæghis), hon vare utan nåd hos fader eller moder och inga andra fränder. Vill fadern eller modern förlåta henne sin sak, göre de det inför tinget eller kyrksocknen, och sedan tage hon full arvslott. Tvistas det om huruvida det blev henne förlåtet eller inte, då ska tolv män vittna om det. § 3. Nu kan mannens eller kvinnans sinne vändas, och de vill inte hålla den fästningen. Då har den som river (fästningen) förverkat sitt {förningsfä} [fästningsfä] och sin förning, och dessutom tre marker till treskifte. § 4. Nu är kvinnan själv vid fästningsstävnan och är hon tolv år; skiljs de endast om biskopen vill. ## HL Äb 2 — Ærfda balker, flock 2 (maskinöversättning) Nu blir den fästa kvinnan frisk vid bröllopstiden, hon som lagligen var fäst, och de enades båda därom, och fastarna bär sådant vittne; då tage de kvinnan med sitt frändefölje, och den kvinnan heter lagtagen och inte rövad (raantakin). Var och en som rövar henne från honom därefter böte fyrtio marker till treskifte. § 1. Nu kan allt vara väl. Brudmännen som far mot bruden ska fara dit i frid och vara där i frid och fara därifrån i frid. Misshandlar någon dem {medan} [medan] bruden sitter i fästning, blir hon rövad, eller vilka brott som än begås mot henne, då tage fästemannen hälften av böterna och giftomannen hälften. För rånet böts fyrtio marker medan hon sitter i fästning, och åttio medan hon sitter i brudbänken; och vid andra brott är hon halvt dyrare än en annan kvinna. Gör brudgummen någon tocka (þokkæ) [osäker tolkning], vare det halvt högre än för andra ölbudsmän, och han äge själv sin sak. Efter lagen: kommer bruden i säng med sin bonde, då ska han både svara och söka för henne. Gör bruden tidigare någon tocka, då är hon halvt dyrare än en annan kvinna där ölbudet (gillet) är, och brudmännen halvt dyrare än andra gäster. Ölfrid och laga kar (lagha kar) [osäker tolkning] vare efter det som förut var vant; bonden och hans husfru och deras barn ha sådan frid som ska sägas i manhelgdsbalken. ## HL Äb 3 — Ærfda balker, flock 3 (maskinöversättning) Nu ber en man om lov och begär giftomål av skyldemännen. Då ska den som är närmast gifta kvinnan, till heder och till husfru, och till halva sängen, till lås och nycklar, och till laga tredjedel (laghæ þriþiungæ), och till allt det han äger eller han kan förvärva i lösöre, till all den rätt som är lag och som den helige Erik konung gav, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. § 1. Och ärver bonden eller husfrun sina fränder, ärver de både jord och lösöre: lösöret äge båda, men jorden äge den av dem som ärver. ## HL Äb 4 — Ærfda balker, flock 4 (maskinöversättning) Ger bonden sin husfru hindradagsgåva (hindrædagx giff), den kan varken sjunka eller flyttas; han ge så mycket han vill. Ger han i jord, då ge han med fastar och fulla skäl; ger han i lösöre, då ge han med vittnen som lagen säger. Så mycket som bonden ger henne, så mycket kan husfrun åter ge sin bonde med samma skäl. Denna gåva kan de ge vare sig de är rika eller fattigare. ## HL Äb 5 — Ærfda balker, flock 5 (maskinöversättning) Nu (kan) en kvinna begå hor, och blir hon lagligen överbevisad därom; då har hon förverkat sin morgongåva (morghængæff) och allt det som hon var gift och given till. ## HL Äb 6 — Ærfda balker, flock 6 (maskinöversättning) Dräper en man {en annan} [en annan] i säng med sin kvinna, eller en kvinna en annan i säng med sin bonde, eller blir båda dräpta, och rinner blod på bolster eller lakan, och fäller tolv män dem, ligge båda ogilla. Skär (frikänner) tolv män dem som dräpta är, då fälls den som dräpte till hundra marker till treskifte. Har han inga penningar att böta, gälde han sitt liv för dråpet. § 1. Driver en bonde bort sin lagtagna hustru och tar en annan i säng med sig och ger henne lås och nycklar, det kallas utskjuten stol (wtskutz stool); han böte fyrtio marker till treskifte om tolv män fäller honom. ## HL Äb 7 — Ærfda balker, flock 7 (maskinöversättning) Nu gifts en kvinna in i en karls bo; hon gifts till laga tredjedel. Gifts en karl in i en kvinnas bo, till två lotter. Finns där barnens gods, då ska det först skiftas undan och märkas ut hur mycket det är; sedan råde för barnen och barnens gods de närmaste fränderna, den ene på fädernet och den andre på mödernet. Var och en som för in gifter (gifptur) i giftet innan barnens gods är undanskiftat böte sex marker till treskifte. § 1. För man en omyndig bort från arvebolet utan de närmaste fränders vilja, böte han fyrtio marker till treskifte. § 2. Nu är barnens gods undanskiftat; då kan barnen lägga bolag med fadern eller också modern, med de närmaste fränders råd, med åtta fastar; de ska vara närvarande både när det läggs samman och när det skiftas. ## HL Äb 8 — Ærfda balker, flock 8 (maskinöversättning) Nu är en man tvågift, och (det första boet) är förut undanskiftat; då tar en man hälften mot två kvinnor, likaså om de är tre. Är en kvinna tvågift, och det är förut undan- skiftat, då tage hon en tredjedel mot två män, likaså om de är tre. § 1. Nu kan både fadern och modern vara döda. Då råde för barnen och barnens gods de närmaste fränderna på fädernet och mödernet. Kan de inte enas sinsemellan, råde då den som bättre kan och bättre vill, till dess barnen kommer till vett; det ska deras präst vittna om med två sannemän (sanundæ mannom) som de enas om. Nu lever fadern eller modern och vill inte gifta om sig; då råde den för barnen och barnens gods, tillsammans med de skyldaste på andra sidan. § 2. Dör fadern eller modern, och kräver syskonen sedan sin lott, då bäre de åter sin gift (gifpt) till skifte med svuren ed; åtta fastar ska vara därvid att det blev givet. Är det förverkat (förbrukat), då stånde det i hans lott; är det förbättrat, vare det också hans. ## HL Äb 9 — Ærfda balker, flock 9 (maskinöversättning) Nu har bonden rätt att ge sin husfru upp till tre marker; så kan också husfrun ge honom. § 1. Allt som bonden och husfrun köper tillsammans, både jord och lösöre, det kallas sängköp (siængæ köp); hustrun äge en tredjedel och bonden två delar i bokköp (bookkiöpum) [osäker tolkning]. ## HL Äb 10 — Ærfda balker, flock 10 (maskinöversättning) Nu skiljs makar barnlösa. Då tage var och en av dem sin säng, den ena efter den andra, de bästa, med bolster {och} [och] huvuddyna, linlakan och täcke, och var och en äge sina bästa kyrkokläder i alla stycken, om sådana finns. Lever bonden efter sin husfru, äge han sin häst som är bäst, och sadel, utan skifte, och det (vapen) som han kan fara till strid med, om sådant finns. Ingen annan arvinge ska kräva detta, utom bonden och husfrun. Detta som nu är sagt ska vara utan skifte. § 1. Dör en bonde barnlös, och den kräver arvet som det tillkommer, och hustrun säger sig vara med barn; föds det barnet inom tio månader efter det att bonden är död, tage det barnet arv och orv (orff). Det kallas senarv (senaþe arff). Föds det senare, då får ett horbarn inte skifta arv. Då fylle hon åter det som hon har förverkat av det gods som var synt och sett när bonden dog. ## HL Äb 11 — Ærfda balker, flock 11 (maskinöversättning) Dör en bonde och barn lever efter honom, då ärver barnen sin fader, och likaså modern som fadern. Finns både syster och broder efter, då tar systern en tredjedel mot sin broder. Hur många syskon som än är, tage systern alltid en tredjedel mot brodern. Lever barn efter en broder, tage sådant broderbarn som brodern, och sådant systerbarn som systern. Så ärvs allt till femte man (led), var och en efter det, man eller kvinna, som föds av den andre, om det inte är broderbarn eller systerbarn; och om de då har barnbarn efter sig, tage den arv och orv, broderns lott, som har kommit ut från brodern, och den systerns lott, som har kommit ut från systern. Detta arv går inte längre än nu är sagt om bröstarv (bryst arff). ## HL Äb 12 — Ærfda balker, flock 12 (maskinöversättning) Om skyldarv (skyld arff): fadern tage arv {efter} efter sin son och sin dotter, och modern som fadern; brodern och systern var efter sin lott, om de blir arvingar. Där skiljs sängs alster (helsyskon), där syskonen är fler än ett; där kommer brodern till arv efter sin broder. Och kull ärver aldrig kull förrän den andra är helt död, och aldrig sängs alster ett annat förrän det andra är helt dött. Finns då både skilda kullar och samkullar efter, då tage samkullan två delar och den skilda kullen en tredjedel, vare sig det är syster eller broder; vare samma [lag]. § 1. Om jämnt arv (iæmpnæþæ arff): tvistar faderns fader och moderns fader, tage var och en av dem hälften. Tvistar faderns moder och moderns moder, de är lika i arv. Var och en som tvistar på fädernet och mödernet, båda jämnskyldiga, tage var och en av dem hälften. § 2. Alla kvinnors arv ska ges ut i jord, om sådan finns, efter rätt sylftal (sylf tali) [osäker tolkning]. § 3. Tvistar män om arv och säger sig båda vara jämn- skyldiga, då ha de fram två talemän (talu mæn); den som de vill svära till arvet med (vinner). ## HL Äb 14 — Ærfda balker, flock 14 (maskinöversättning) fjorton mäns ed, då tage han arvet. XIII Om ovettigas arv (ofsinnis arff): går en här (fiende) in i landet, kör män ned i en vak, förolyckas de i eld eller vatten, då ärve de som är närmast, som förut är sagt. § 1. Om sköt­arv (sköt arff): avlar en man ett barn i löskeläge (löskö læghiæ) och viger han sig sedan med henne, då tage det barnet arv. § 2. Tar en man en kvinna med våld och blir hon havande därvid, och fäller tolv män honom därför, då tage det barnet arv, var helst det kan falla arv till det. § 3. Blir en kvinna tagen av en här med sin bondes avkomma, och kan det barnet komma åter, då ska prosten pröva med tolv män om det barnet ska ta arv eller inte. § 4. Nu kan en man eller kvinna dö utomlands. De tvistar om arvet som är hemma. Har den ene vittnen därpå, de som var vid gravbacken, då har han vitsord; han styrke det med fjorton män. § 5. Var och en som dräper {en annan} (en annan) för arvets skull, vare skild från arvet och böte hundra marker till treskifte, om det är gjort med vilja, och åt biskopen sex marker. Var det gjort av våda, då böte han nio marker till treskifte och åt biskopen tre marker; tolv män ska vittna om huruvida det var gjort av våda eller med vilja. § 6. Fäster en man en kvinna, frisk eller sjuk, som han tidigare har avlat barn med, med fastar och skäl, då är det äktakvinnas (aþulkona) barn. § 7. Vill en kvinna komma till arv och säger sig ha fött ett barn; det barnet var döpt i vatten och fick mjölk av moderns spene, och det barnet kan jordas på kyrkogården; om prästen bär vittne därom med två män, då kommer modern att ärva sitt barn som magarv (maghær arwi). {Tvivlas} (tvivlas) därom, då styrke hon det med fjorton mäns ed. § 8. Blir en man fredlös och avlar ett barn med sin husfru innan (han) har fått frid, det barnet heter rishuvud (rishofþi); det barnet kan inte ta arv, varken efter fadern eller modern. Hur arv än faller till en fredlös man medan han är fredlös, då är han skild från arvet; men när han har fått frid, då kan han ärva. XIIII Lockar (spanar) en man bort en mans moder eller dotter, böte han åtta (marker), åt målsäganden två, åt konungen två och åt allmänheten två. Lockar en man bort en mans hustru från gården, så att henne följer egendom eller kläder, då ge han ut så mycket egendom som han (mannen) vill styrka med ed, och böte fyra marker åt målsäganden, två åt konungen och två åt allmänheten. ## HL Äb 1 — Ærfda balker, flock 1 (maskinöversättning) Lockar en man bort en mans syster, böte han två marker åt målsäganden, en {åt konungen} [åt konungen] och en åt allmänheten. Låter en mö ligga med sig, böte han åt hennes fader sexton öre, åt brodern åtta öre, åt syssling fyra öre; om han lockar henne från gården så att egendom följer med, vare boten halvt större. § 1. Fadern ska föda frillobarnet sedan det är avvant från spenen; till dess föde modern det. § 2. Frillobarnet ska ha sex marker, en dotter ## HL Äb 3 — Ærfda balker, flock 3 (maskinöversättning) tre marker. Är de två, tage båda sex marker. Är de fler, få de inte därför mer, utom att sönerna få folkvapen (folkwakn) efter sin fader, huggvapen och livvapen (skydd), och tre tylfter (dussin) skott, stång och båge. Kan {frillo}barnet (frillobarnet) få penningarna att växa, skiftas hans arv som allt annat arv. § 3. Finns gäld efter den döde, ha ingen rätt att skifta arvet förrän gälden är avräknad (aff markaþ) som han var skyldig att gälda. Räcker inte penningarna till, då brista lika mycket av varje mark som av annan mark (proportionellt). Där är det vant att ta penningar där inga finns [osäker tolkning], och arvingarna vare saklösa. Var och en som ärver en annan, ha det lika lätt som ljuvt (med både skulder och tillgångar). Förnekar han gälden, då neke han som lag säger. XV. Om vigarv (wighærfþ): sonen är {...} (vigarvinge) åt fadern, och fadern åt sonen, brodern åt brodern. Nu är det sonsonen. Nu är det farfadern. Nu är det brorsonen. Nu är det systersonen. Nu är det dotterns son. Nu är det morfadern. Nu är det farbrodern. Nu är det morbrodern. Finns ingen av dessa, då gå vigarvet som allt annat arv. XVI. Efter vår Herres börd tusen år och trehundra år och tjugo år, den närmaste onsdagen efter det att junker Magnus blev halshuggen, åtta dagar efter heliga trefaldighets dag, i Stockholm: därför att ärkebiskop Olof klagade över att järnbörd (iarnbyrþ) var återupptagen i Hälsingland sedan den var avlagd i konung Magnus dagar, då stadgades detta i Stockholm av hela konung Magnus råd, som är konung både i Sverige och Norge, att järnbörd aldrig mer skulle vara, och i dess ställe togs samma {mål} rätt som förut var om de mål som var järnbördsmål. Och det ska bötas för varje mål som nämnden fäller, så som förr när man blev ful (skyldig) vid {järnet} [järnet]. § 1. Misstänker en man en annan för stöld, och finns inget återfång (stöldgods) och inget taget i hand, då {vadje} (vadje) båda upp till fyra marker; det ska tolv män vittna om, vad som {var} (är) sant därom, och den ha vadfäet som vinner med tolv {mäns} [män]. Denna {nämnd} [nämnd] ska konungens man nämna till hälften, och målsäganden nämne (den andra) hälften, och den som saken ges, och så vare i alla mål där nämndemål är, utom detta: när en kvinna vill bevisa sitt barns fader, eller ett barn söka sin fader efter sin moder, då ska vardera nämna en man, {då ska var} käranden och svaranden; de två ska ta boken i händer och svärja att de nämner sex sannemän (sanundæ mæn) var. De tolv ska den ene värja och den {andre} [andre] fälla med sin ed. Fälls mannen, böte han tre marker för att han förnekade barnet, och lägersmålsbot (lighris boot) efter landslagen. Fälls kvinnan eller barnet, då råde biskopen om det barnet ska vara inländskt (inom släkten) eller inte [osäker tolkning]. Denna nämnd ska svärja på samma ting som den nämns, om det är edsört (tid för edgång). Är det helg eller fasta, då svärje de på det närmaste lagligen kallade tinget när det är edsört, som både karl och konung har kallat. Detsamma gäller vittnena. Var och en som går ifrån och inte gör det han är nämnd till, böte tre marker, och en annan nämns i hans ställe. Kan {nämnden} (nämnden) inte enas sinsemellan, några vill värja och några fälla; är de fler som vill värja, vare de saklösa, och de böte som går ifrån, och andra nämns i deras ställe. Den nämnden ska alltid vara full när det ska svärjas. Dessa nämndemän ska vara bofasta och tas i samma skeppslag som gärningen är gjord i. [Sitter två på tinget som ska göra nämnd], och den ene nämner och den andre inte, då är den fälld som (inte) vill nämna. Nu är ärvdabalken uppräknad. Så låte Gud oss skifta arv att vi alla bygger himmelriket; det vore {vore} vår tarv (behov). Amen. ## HL Mb 1 — Manhæliæs balker, flock 1 (maskinöversättning) Nu kan boskap dräpa en man, av vilket slag boskapen helst är. Då få hans arvingar fram samma boskap, och sexton öre därtill för fullsår, åtta öre för blodvite (bloþlæti), tre öre, och (ägaren) råde själv över sin boskap. Nu nekar den som äger boskapen, och finns inga vittnen; då värje han sig med sådan ed {som} (som) lag säger. § 1. Föder en man djur hemma eller fåglar, ansvare han för dem som {för alla} för all sin andra boskap. § 2. Dör boskap i tillbud (i annans vård) [osäker tolkning], tage han levande som död och död som levande. Dräper en man den boskapen utan dens vilja som ska ha den, ge han då levande för död, eller värje sig med sex {mäns} [mäns] ed att den inte dog genom hans skuld. § 3. Dräper en man boskap med vredes hand, ersätte han skadan och åtta öre i bot, i tre delar, var sin del. Gör en man boskap sårad, [skär] av topp eller tagel så att det blir lyte, böte han åtta öre åt målsäganden. § 4. Dräper boskap annan boskap, då ska man mäta (värdera) den levande och den döda; {var} (var) ha halva skadan, vare sig den är bättre eller sämre. Är en häst i hälta (hæfptum), och kommer en annan häst till och dräper den eller sårar den, ligge (den) i full gäld, och den ogill som kom till. Blir han sårad så att han är oför (oduglig), få han en {annan} [annan] åter, om vår och höst [osäker tolkning]. ## HL Mb 2 — Manhæliæs balker, flock 2 (maskinöversättning) Dräper en omyndig (owormaghi) en man, den som är yngre än tolv år, eller sårar, gälde han med halv gäld. Blir han dräpt eller sårad, vare han {halvt} (halvt) dyrare än en fullvuxen man. § 1. Nu kan en man bli galen. Då ska hans fränder lysa det inför socknen och hålla honom i {fjättrar} (fjättrar), eller ansvara för hans gärningar. Slipper han lös och dräper en man, eller bränner en by, eller gör {annan} [annan] skada, ligge det i halv gäld. Så ska man både ta och gälda för honom om han blir dräpt; likaså för en galen kvinna. Inte ska man gälda mer för henne än för en galen man i detta mål, och inte heller ta mer. Den ha rätt som har fått skadan att välja om han hellre vill vittna mot honom eller ta (bot) efter lagen i detta mål. § 2. Nu säger den ene att mannen är galen eller omyndig, och den andre inte; då ska tolv män vittna om vilket som är rätt. ## HL Mb 3 — Manhæliæs balker, flock 3 (maskinöversättning) Om dråp av handlös våda. III. Flocken. Handlös våda (handlös wadhi) kan styrkas med vittnen utan målsägandens vilja, men ingen annan våda. Blir en man dräpt av våda, är sju marker vådabot. Nu skjuter en man ett spjut, eller kastar en sten, eller skjuter med båge över ett hus, och ser inte var det kommer ned, eller av något annat; det är handlös våda. § 1. Gör en man självskott i skogen, sträng eller stapp (fälla), eller gravar, han ska lysa det för grannar och socknemän. Får någon sedan skada därav, ligge det i vådagäld, sju marker. Lyser han inte, och finns inte tre mäns vittnen därom, ligge det då i halv gäld, för hans glömskas skull. § 2. Alla vådaeder ska gås i laga stämnor. Ingen länsman ha heller rätt att klandra den eden; han får ingen bot därav, om eden faller. ## HL Mb 4 — Manhæliæs balker, flock 4 (maskinöversättning) Om fallolycksdråp (affals drap). IIII. Flocken. Klättrar en man upp i seglträdet (masten) på skepparens bön, faller ned och får bane, ligge det i halv gäld. Klättrar han för lekfullhets skull, vare det utan böter. Nekar de till att de bad honom klättra upp, neke de med fjorton mäns ed. Får också den skada som står nedanför, då vare det ogillt. § 1. Faller ett hus på en man, eller ett vindfälle (widha) kastar, och han får bane därav, ligge det i vådagäld. Finns en brunn på gården, han ska bylja (inhägna) och täcka den. Äger fler än en brunnen, och den ene fäller (river) och den andre bygger, och folk faller däri och får bane därav, då gälde den som fäller och inte den som bygger. § 2. Vill en man resa en sten eller stöd, dra upp skepp eller skjuta ut skepp, gälde den som ber om hjälpen (giængis). § 3. Hugger två ett träd och får båda bane, ligge de utan böter. Får den ene bane därav, böts han åter med vådabot. § 4. Sitter en man på pass (satu), vill skjuta djur, och kommer en man i vägen och får bane därav, ligge det i våda- bot. § 5. I dessa mål som nu är sagda, då ska man bjuda vådaed därför, tolv mäns, och fullgöra den i laga stämnor, och böte sju marker åt målsäganden. Han ska bjuda den vid gravbacken, och inför sin socken, och på ett ting. § 6. Dräper fadern eller modern sitt barn av våda och inte med vilja, och klandrar sedan den ene av dem den andre, då värje han sig med vådaed, och ingen annan ha rätt att klandra det; och biskopen råde över hans skrift (botgöring). ## HL Mb 5 — Manhæliæs balker, flock 5 (maskinöversättning) Om dolt dråp (dulgha drap) och danaarv (dana arf). V. Flocken. Var helst man hittar ett lik sårat och undat på mäns ägor eller på allmänningar, utom i låsta hus, där ska skeppslaget (skjpnöti) finna banemannen inom natt och år, eller hålla upp bot därför, fyrtio marker, konungens ensak (ensak). Hittas det i låsta hus, böte den som äger huset hundra (marker) till treskifte, om den inte kan hittas som är banemannen. Var helst man kan lagligen överbevisa dråparen, vare skeppslaget saklöst. Var helst inget handaverk (våld) syns på liket, där vare skeppslaget saklöst. Säger den ene att handaverk finns och den andre inte, då vittne sex män därom, och den råde som kärar efter honom. § 1. Är han utländsk, då tage konungen hans arv. Är han född inom riket, och kommer inte hans arvingar inom tre år, då ges hans gods för hans själ, åt kyrkor och kloster. ## HL Mb 6 — Manhæliæs balker, flock 6 (maskinöversättning) Om viljeverks dråp (wilia wærks drap) och gäster. VI. Flocken. Dräper en gäst en gäst hos en bonde, då ska den söka efter banemannen som har mist sin (anhörig), och bonden vare saklös; och fridsboten vare halv mindre än hos bonden. Dräps de, gästen och bonden, då är bonden halvt högre i fridsböter än gästen. § 1. Råkar bonden och en stavkarl (tiggare) i strid, då böts för stavkarlen halvt mindre än för en gäst, och detsamma böte han som en gäst. § 2. Så börjar hemsökning, så långt ut som horn och hov (boskap) går: där är bot en halv öre åt målsäganden, åtta öre åt konungen och åtta öre åt allmänheten. I mellanhagen ett öre åt målsäganden, åtta öre åt konungen och åtta öre åt allmänheten. Men i ängen fyra öre åt målsäganden, åtta öre åt konungen och åtta åt allmänheten. Men i ängens åkerfasta (akerfastu) [osäker tolkning], och likaså i åkern, och likaså i hölada, och i bisgården (bislingardi) [osäker tolkning], där är bot åtta öre i tre delar, var sin del. I kornlada som står i åker, bot sexton öre i tre delar, var sin del. Men på ländestaden (båtplatsen) [osäker tolkning] och i humlegården, och i fägården och i halmladan, där är bot tolv öre åt målsäganden, åtta öre åt konungen och åtta åt allmänheten. I nöthuset (fähuset): tre marker åt målsäganden, en mark åt konungen och en åt allmänheten. Nöthus i gården: två gånger sexton öre åt målsäganden, sexton öre åt konungen och sexton åt allmänheten. Men i lanan (gången) [osäker tolkning] böte man två bogar (boghum) i tre delar, var sin del. Mellan tröskeln och härden (ærnis): sex bogar i tre delar, var sin del. Vid härden: åtta bogar i tre delar, var sin del. Mellan härden och gavelbänken: tolv bogar i tre delar, var sin del. På gavelbänken: sexton bogar i tre delar, var sin del. Är det mellan gavelbänken och kvinnobänken: aderton bogar i tre delar, var sin del. På kvinnobänken: tjugo bogar i tre delar, var sin del. Blir en man slagen i sin säng: tjugofyra bogar i tre delar, var sin del. Nu minskas det så vid utgången som det växte vid ingången. ## HL Mb 7 — Manhæliæs balker, flock 7 (maskinöversättning) Om tockaböter (tokka böter). VII. Flocken. Ger en man tockaord (smädeord) på tinget eller vid kyrkan, kallar han en annan tjuv eller mördare, trollkarl eller trollkärring, då styrke han sina ord eller böte tre marker. Förebrår en man en annan för att vara garvesätt (garfwæ sæt) [osäker tolkning], eller kallar en mans hustru sköka, böte han tocka- böter men tage (målsäganden) en tredjedel mindre [osäker tolkning]. § 1. Blir konungens man dräpt, tolv marker tockabot därför. Biskopens man: sex marker. Riddares sven: tre marker. Denna tocka kommer inte i fråga utom vid dråp; den bot tage herren åt den som är dräpt. ## HL Mb 8 — Manhæliæs balker, flock 8 (maskinöversättning) Om en omyndig gör en man sår. VIII. Flocken. Nu kan en omyndig slå en man till blods; vare boten därför tre öre. För fullsår sex öre, vare sig det är i huvudet eller på kroppen, vare sig det är i frid eller mellan (tider), vare sig det är våda eller vilja. Nu ska man bjuda honom läkare. Avvisar han det budet, då är lagslitet (laghslitit) sex öre. Nu vill den omyndiges värjare (förmyndare) värja honom och neka antingen till blodvite eller fullsår. Har han därtill två mäns vittnen, själv den tredje, gå han fram med de vittnena. Finns inga vittnen, då värje han sig enligt landslagen. ## HL Mb 9 — Manhæliæs balker, flock 9 (maskinöversättning) Om viljeverk (wilia wærk) vid sår och lyteböter (læstis böter). IX. Flocken. Står en man med sår, och en annan följer den döde (kärar för dråp), då ha den vitsord som följer den döde. § 1. Får en man blodsår i huvudet eller på kroppen, böte man med åtta öre. Lossnar ben ur såret, böte man ett öre för det första benet, två öre för det andra, fyra öre för det tredje. Får han lyte eller men därav på händer eller fötter, då vare boten halvt dyrare. Får en man hålsår (genomträngande sår) i nedre bålen, böte man med två gånger sexton öre; i övre bålen tre marker; i bröstet tolv öre; i halsen två gånger sexton öre. Får en man sår i ansiktet, så att hatt eller huva kan dölja det, är sexton öre bot därför. Kan det inte döljas, vare det då halvt dyrare. Slår en man ut en tand ur huvudet, sexton öre bot därför. För huvudsår sexton öre; går det in i hålverket (skallen) [osäker tolkning], halvt dyrare. Skadas hjärnhinnan, böte man sex marker. Kan de tvista sinsemellan om dessa sår, då ha den vitsord vars sår har den högsta boten. Är såren jämna, då ha den vitsord som vittnen följer. ## HL Mb 10 — Manhæliæs balker, flock 10 (maskinöversättning) Hur länge man ska ansvara för sår. X. Flocken. Så länge ska man ansvara för sår: för dödsfall, dag och år. Likaså lyteböter, ansvare man på samma sätt. Var och en som tar sårbot inom dag och år, han har förverkat sina böter för dödsdråp. ## HL Mb 11 — Manhæliæs balker, flock 11 (maskinöversättning) Hur man ska binda en annan vid sår. XI. Flocken. Griper en man till vittnen och vill han binda (överbevisa) en annan, då ska han binda honom med två män och fjorton mäns ed, de som var där och såg att han gjorde den gärningen: fullgör han så lagen i stämnorna, då gälde den andre boten efter sina brott, han som är bunden till saken. Griper han till vittnen och låter vittnena synas och faller sedan, då vare den saklös som saken ges. Beskylls han för saken och finns inga vittnen, då värje han sig med fjorton mäns ed. ## HL Mb 12 — Manhæliæs balker, flock 12 (maskinöversättning) Om läkararvode (lækæris fæ). XII. Flocken. Detta är läkararvode: för högsta sår åtta öre, för små sår fyra öre, om han bjuder det lagligen inför kyrksocknen eller på tinget. Bjuder han inte så, då böte han sexton öre i tre delar, var sin del, och åtta öre för små sår. ## HL Mb 13 — Manhæliæs balker, flock 13 (maskinöversättning) Om puster och blodvite (blodhlæti). XIII. Flocken. Nu slår en man en annan ett slag (pust), eller med stång eller sten, och inga åkommor syns, och blir det gjort inför kyrksocknen, eller vid ölgille, på torget, vid badstugan eller på tinget; det ska två män vittna om, de som var där och såg det. Värjer de honom, vare han saklös; fäller de honom, böte han tre marker till treskifte. Samma vittnen vare om puster som om blodvite; och likväl böts vart och ett efter sin sak. ## HL Mb 14 — Manhæliæs balker, flock 14 (maskinöversättning) Om sår i tingsfrid och snäckfrid (snækkiu fridh). XIIII. Flocken. Får en man sår i tingsfrid eller snäckfrid, fullsår, är fyrtio marker bot därför, till treskifte. Görs också blodvite i denna frid, böte man sex marker till treskifte, när de kommer samman förlikta och skiljs oförlikta. Blir lyte eller men av dessa sår, då böts för vart... BBB] sig vittnas med två män och fjorton mäns ed. § 1. Nu får en man ett sår, två eller flera, och en man gör allt det och vidgår det så; då ska den som vidgår saken vidgå den på tinget och fästa (lova bot för) sitt brott, och dock inte böta mer än en sårbot. Hugger två eller tre en man, eller hur många de än är, och binder de två män fler vid såret än en, och läkaren styrker fullsår, böte var och en sin sårbot för de såren; boten blir inte större. § 2. Möts två män och hugger var och en den andre, och får båda fullsår, då vare båda såren gilla, vart och ett efter sin åkomma. ## HL Mb 15 — Manhæliæs balker, flock 15 (maskinöversättning) Om högsta sår. Lägger en man en annan ned och snöper honom som boskap, det ska tolv män vittna om. Värjer de honom, vare han saklös. Fäller de honom, gälde huvudmannen båda sina händer, och var och en som hjälpte till där sin ena hand, eller löse sig, så som målsäganden vill ta. § 1. Leder en man en annan till stock eller stubbe och hugger av hand eller fot, sticker ut ett öga eller skär av tungan, eller örat, eller näsan, det ska tolv män vittna om. Värjer de honom, vare han värjd (fri). Fäller de honom, böte han fyrtio marker till treskifte och halv mansbot. Förmår han inte böterna, då gälde han liv för lem i detta mål, utom om det kommer till vapenskifte (strid). ## HL Mb 16 — Manhæliæs balker, flock 16 (maskinöversättning) Ligger en man i skogen eller på ett skepp, mördar eller rånar, och blir gripen på de gärningarna, han ska föras till tinget. Det ska tolv män vittna om. Värjer de honom, vare han saklös, och den böte fyrtio marker som band eller bastade den saklöse eller satte honom i fjättrar. Fäller de honom, då ska rånsmannen under svärd och mördaren på stegel. Målsäganden ha (rätt) att välja om han hellre vill ta hans liv eller (låta honom) lösa sig som han kan komma överens med målsäganden. ## HL Mb 17 — Manhæliæs balker, flock 17 (maskinöversättning) Rövar en man en dråpare från en annan, en tjuv eller den som har gjort hugg, då styrke man mot den som gjorde rånet med två mäns vittnen och fjorton mäns ed. Förmår han inte vittnen, då står den andre [för sig] med samma slags lag (ed). En {lös} (lös) man kan man fånga för hans brott, men bofasta män ska man lagtinga. Fälls den som beskylls för rånet, böte han fyrtio marker, och mannens brott, eller skaffe mannen åter åt den rätte målsäganden. ## HL Mb 18 — Manhæliæs balker, flock 18 (maskinöversättning) Rånar en man en aln eller två, är två öre bot därför. Rånar en man mer än två öre och mindre än en halv mark, böte han åtta öre; likaså om det är en halv mark, vare boten densamma. {Rånet} [rånar han] upp till sexton öre, böte han sexton öre, i tre delar, var sin del. Är rånet större, då vare boten halvt högre. Och finns vittnen, vare vittnena lika höga om mindre rån som om större. Finns inga vittnen, då värje han sig med lag (ed). Lagen ökas så som boten. ## HL Mb 19 — Manhæliæs balker, flock 19 (maskinöversättning) {Var} [Var och en] som {lott} [lott och] kavle (lutter ok kafwli) ska skifta, och håller det och inte ger ut (andelen), böte tre marker till treskifte. Den som vill skifta ska begära sitt skifte vid gården eller kyrkan och nämna lottlösa män till skiftet. Den som vill skifta ha alltid vitsord, och den andre böte som förut är sagt. ## HL Mb 20 — Manhæliæs balker, flock 20 (maskinöversättning) Rånar en man en död man (likrån), vare han halvt dyrare i fråga om böter än (för rån av) en levande. Finns vittnen, ha den vitsord som följer den döde. Finns inga vittnen, då värje han sig med fjorton mäns ed, vare sig han rånar mindre eller mer. ## HL Mb 21 — Manhæliæs balker, flock 21 (maskinöversättning) Blir en omyndig dräpt med vredes hand, den som är yngre än tolv år, är åttio marker bot därför åt målsäganden, och fridsbrottet halvt högre än för en fullvuxen man. ## HL Mb 22 — Manhæliæs balker, flock 22 (maskinöversättning) Får en bonde dräpa sin hustru; han ville aga henne och inte dräpa henne. Det ska tolv män vittna om. Värjer de honom, böte han med lagbot. Fäller de honom till vilje- verk, ge han liv för liv. Vill hennes arvingar ta böter, då ska den boten vara hundra marker och fyrtio, och {biskopen} (biskopen) råde över hans skrift (botgöring). Dräper en kvinna sin man, vare samma lag. Nu dräper ingen av dem den andre, och likväl är den ene av dem dräpt; blir banemannen fångad och vidgår han gärningen, och bonden eller hustrun överbevisas om anstiftan (raþini) med tolv män, vare lag som förut är sagt. Kan en man eller kvinna dräpa sitt barn, eller barnet fadern eller modern, brodern sin broder, systern sin syster, böte han hundra marker och fyrtio, och vare skild från arvet. ## HL Mb 23 — Manhæliæs balker, flock 23 (maskinöversättning) Denna gäld ska skiftas så: målsäganden tar sextiofem marker, konungens länsman (lænzman) till konungens bord fyrtiofem marker, och skeppslaget trettio marker. Vid denna gäld ska inga bogeböter (boghu böter) bötas. ## HL Mb 24 — Manhæliæs balker, flock 24 (maskinöversättning) Var och en som för vänd sköld mot den allsmäktige konungen eller mot det rike han själv är född i, han har förverkat halsen om han blir fångad, och dessutom läggs hans jord och gods under {kronan} (kronan), vare sig han blir fångad eller inte. Likaså den som dräper sin rätte herre: han gälde både liv och gods därför. ## HL Mb 25 — Manhæliæs balker, flock 25 (maskinöversättning) Dräper en präst en bonde, eller annan klerk, då tage konungen biskopens rätt. Dräper en bonde en präst eller annan klerk, då tage biskopen konungens rätt. ## HL Mb 26 — Manhæliæs balker, flock 26 (maskinöversättning) Så ska man vittna om att dråp är förlikt och bött: med åtta fastar och förlikta (forskilæ) {män} [män]. Säger den ene att det är förlikt och bött och den andre inte, då ha den vitsord som vill vittna om förlikningen med samma fastar; och den förlikningen ska vara gjord vid kyrkan eller på tinget, om den ska heta stadig. ## HL Mb 27 — Manhæliæs balker, flock 27 (maskinöversättning) Blir en man dräpt ute på öar, när andra öar ligger utanför (längre ut), då ska det skeppslag som ön ligger till finna banemannen inom natt och år, eller hålla upp böterna, vare sig liken är fler eller färre; det böts med en bot. Den boten ska inte vara högre än fyrtio marker. ## HL Mb 28 — Manhæliæs balker, flock 28 (maskinöversättning) Stjäl en man en örtug eller mindre, och finns vittnen, böte han fyra öre åt målsäganden. Finns inga vittnen, neke han med tre män. Stjäl han mer än ett halvt öre och mindre än ett fullt öre, och finns vittnen, böte han tre marker till treskifte. Finns inga vittnen, då värje han sig med sex män. Stjäl han ett öre eller mer och mindre än en halv mark, och finns vittnen, böte tjuven {bog} [bot] sex marker till treskifte. Stjäl han en halv mark eller mer, då får man basta eller binda honom och föra honom till tinget. Tjuven ska på tinget bjudas ut åt fränderna; fränderna löse tjuven med sex marker och skadegäld därtill, om de vill lösa tjuven. Har tjuven själv inga penningar därtill, och vill fränderna inte lösa honom, då får man saklöst hänga tjuven. § 1. Slipper en tjuv undan som är lagligen funnen med vittnen, böte bonden sex marker till treskifte, om han slipper innan han kommer till tinget. § 2. Tjuven ha aldrig rätt att klandra bonden förrän tolv män har värjt honom för stölden. Värjer tolv män tjuven, då böte den fyrtio marker som band den saklöse. Fäller de tjuven, då stånde tjuven sin rätt (dom), var efter sin sak. § 3. Stjäl en omyndig full stöld, böte han halv tjuvbot, vare sig stölden är större eller mindre. ## HL Mb 29 — Manhæliæs balker, flock 29 (maskinöversättning) Nu köper en man boskap som är stulen. Kommer den som äger den efter och klandrar. Griper han till sin fångesman (fangæmanz) (säljaren); kommer denne fram inom en månad, inom tredingen, och gör hemult (hemolt) [osäker tolkning], då ha den det som har fått det. Kommer han inte fram, då ge han ut boskapen med ed som lag säger, att han fick den genom köp och inte genom stöld, utom om han är i förfall; han styrke sitt laga förfall med sex mäns ed. ## HL Mb 30 — Manhæliæs balker, flock 30 (maskinöversättning) Dräper en man en annan med {tjuvstulen} [tjuvstulen] boskap (i händerna), och säger arvingarna till den döde att han dräptes saklös, det ska tolv män vittna om. Fäller de den som är dräpt, ligge han ogill. Värjer de honom, då gälde (dråparen) åter med laga gäld. ## HL Mb 31 — Manhæliæs balker, flock 31 (maskinöversättning) Nu vill en man ransaka efter sitt {gods} [gods] som är stulet. Då ska han gå in på gården med sex bofasta män. Vill den andre låta ransaka utan vadsättning (owæþiæþu), och hittas ingenting i hans hus, vare båda saklösa. Hittas det därinne, lede han det ur sina händer (visa fångesman) eller böte tjuvbot. Vill han inte låta ransaka utan vadsättning, vadje då båda tre marker vardera. Hittas det sedan därinne, böte han vadfäet och {tjuvgodset} (tjuvgodset) därtill, var efter sin stöld. Är huset öppet, ovan eller nedan, så att sådant ting kunde komma in, eller finns det en glugg (windöghæ) mot vägen, stånde då vitsordet hos bonden, och han värje sig enligt landslagen, efter vad det gäller. § 1. Nu vill en man ransaka på en annans gård efter sitt stulna gods, och bonden är inte hemma; ha han då lika fullt rätt att ransaka som om bonden vore hemma. § 2. På alla ställen där tjuvgods hittas i låsta hus, då ansvare den för tjuvgodset som bär nycklarna, vem som än äger huset. § 3. Av de sex som ska gå i ransakningen, då ska var och en av de två som tvistar nämna tre män. De ska gå in utan kappa, och ska först undersökas så att de inte bär in något som tynger bonden. § 4. Nu har en annan stulit, och (godset) hittas dock i en annans hus; det är tjuvgömma (þiuf hool). Lägger han inget dölje på, då stånde han för sig med fjorton mäns ed att han inte visste att det var stulet. Fälls han på eden, böte han tre marker till treskifte. Nekar han, då böte han och heter tjuv, om det tas ut genom ransakning, lika för gömma som för tjuvgods. § 5. Beskyller en man en annan för bodrätt (boodræt) [osäker tolkning] eller tjänstefolks stöld (hionæ spaan), värje han sig med fjorton mäns ed eller böte sex marker till treskifte. ## HL Mb 32 — Manhæliæs balker, flock 32 (maskinöversättning) Nappar en man ax från annans åker, tar allt tillsammans, ax och strå, [böte han tre marker]; likaså för bunden (kärve) {eller två, tre, eller} [två eller tre; tar han] en hel skyl, böte han sex marker till treskifte. Stjäl han mer än en skyl och vittnas stölden till en halv mark eller mer, och blir han lagligen överbevisad, böte han sex {öre} [marker] i tre delar, var sin del, och tjuvbot därtill, eller miste sitt liv; och den tjuven heter agnebak (agnæbakær). § 1. Där en kvinna stjäl full stöld, följe den stölden samma regler som alla andra, där det går på hennes liv. Går dom över hennes liv, då ska kvinnan grävas levande i jorden; kvinna får inte steglas eller hängas. ## HL Mb 33 — Manhæliæs balker, flock 33 (maskinöversättning) Stjäl en man från en annan i kyrkan eller på kyrkogården och blir fångad, ha han inte mer frid där än på annan plats där han blir tagen för stöld, och lagvinnes först till sin sak och tage sedan tjuvs rätt, var efter sina brott, ty han bröt mot samma kyrka. ## HL Mb 34 — Manhæliæs balker, flock 34 (maskinöversättning) Nu tar en man en annans tjuv, tar båda tillsammans, tjuven och tjuvgodset. Då ska den som tog tjuven ha en fjärdedel av tjuvgodset, av allt det han tog med tjuven, vare sig det är mindre eller mer; och bonden tage sin tjuv åter och allt det som är mer än laga hittelön. § 1. Säger en man att han har tagit en tjuv och tjuven är borta; kommer den andre efter som äger (godset), tage han sitt åter utan hittelön och svärje till sitt med två män, och den andre göre sig fri från tjuvnad (orþiufwæ) som har det mellan {händerna} [händerna], med lysningsvittnen. ## HL Mb 35 — Manhæliæs balker, flock 35 (maskinöversättning) Fynd ska stå närmast stöld, ty tjuven hittar gärna, så som klockaren hittade kalken. Var en man hittar ett fynd ute på vägen, han ska lysa det för vägfarande män eller för närmaste by samma dygn. Kommer den efter som äger det inom tre dagar, tage han sitt åter utan hittelön. Kommer han senare, då tage den som hittade var sjätte penning, och han värjer sig (orær) med lysningsvittnen. ## HL Mb 36 — Manhæliæs balker, flock 36 (maskinöversättning) Hittar en man en mans häst, eller tam oxe, får eller get, eller något annat som är nyttoboskap, då svärje den som äger det till sitt med två män och tage sitt åter utan hittelön, och den andre göre sig fri från tjuvnad med lysningsvittnen. Brukar han den boskapen, eller har den till någon nytta, böte han tre marker om den inte förut är laglyst. ## HL Mb 37 — Manhæliæs balker, flock 37 (maskinöversättning) Hittar en man ett fynd ute på vattnet, innanför öarna eller i allmän farled, [ha den som hittade en tredjedel därav. Hittar han utanför allmän farled], ha den hälften som hittade. Hittar en man ett lik i vattnet, ha likets arvingar allt det som sitter fast vid liket. § 1. Hittar legofolk ett fynd så att de [inte] lägger ned bondens {sysslor} (sysslor), [då äger de lott i fyndet. Lägger de ned bondens sysslor], då äge bonden fyndet. ## HL Mb 38 — Manhæliæs balker, flock 38 (maskinöversättning) Dräper en man en annan och vidgår lagligen dråpet, ha målsäganden rätt att välja om han hellre vill hämnas eller ta emot böter. [Vill han ta emot böter], då ska han ha sju marker vägnar (wæghnær) [osäker tolkning] eller så mycket som de gäller; konungen världsliga (wærold) fyra marker [osäker tolkning]. Hållbane (hald bani) och rådbane (raaþbani) gälde vardera femton marker, eller neke med fjorton mäns ed. Fadern eller modern tage efter sin son sexton öre, brodern åtta öre, hustrun tolv öre. Var och en som är först i frändskap (första led) tage fyra öre, syssling två öre, tremänning ett öre, fyrmänning ett halvt öre; och var och en böte (på motsvarande sätt) som han tar, till fjärde man (led). En gång ska ättebot bötas; sedan ansvare var själv för sina gärningar. Nu är manhelgdsmålen uppräknade. Gud bevare oss både liv och själ. AMEN ## HL Jb 1 — Jorda balker, flock 1 (maskinöversättning) och sex av dessa mål. Låter en man jord vara till salu, sin gamla börd (ärvda jord), han ska bjuda ut den åt sina skyldaste män, inför grannar och kyrksocken och på tinget. Vill de inte köpa och inte ge lov därtill, då får han sälja för tre års föda, och inte mer, förrän han en annan gång bjuder ut och frågar de skyldaste männen med vittnen, som förut är sagt. Vill de inte ens då köpa eller ge lov därtill, då får han saklöst sälja till vem han själv vill. ## HL Jb 2 — Jorda balker, flock 2 (maskinöversättning) Om bördemän (byrdamæn) tvistar om jordköp. II. Flocken. Tvistar män om jord och börd, då vare den närmast att köpa som är närmast i arv, om arv ... BBB] skulle. {Är} [Är] båda jämna, då köpe båda. ## HL Jb 3 — Jorda balker, flock 3 (maskinöversättning) Skiftar en man barnen från sig, och {växer} [växer] deras penningar, och blir fadern sedan fattig på sin jord, då får inget av dem köpa (jorden) från de andra. Har de inte alla penningar därtill, då köpe den av dem som förmår. ## HL Jb 4 — Jorda balker, flock 4 (maskinöversättning) Så ska man göra laga köp: med åtta fastar och sex skyldaste mäns vittnen. Dessa fastar ska vara gilla vid alla jordköp som ges och tas inför kyrksocknen eller på tinget. Görs det inte så, då är det inte lagligen köpt. ## HL Jb 5 — Jorda balker, flock 5 (maskinöversättning) Låter en man en landbo gå bort från sin jord, då ska han ge honom full ersättning för hans arbete, för allt det han har gjort till nytta, vare sig det är på hus eller på jord. ## HL Jb 6 — Jorda balker, flock 6 (maskinöversättning) Säljer en man en jord åt två, och har båda fastar därtill, då ha den jorden som fick fasta först. Tvistar de om vilken av dem som köpte först, det ska tolv män vittna om, vilken som var först, och den tage värdet åter som köpte senare, och den böte tre marker som sålde ett åt två. ## HL Jb 7 — Jorda balker, flock 7 (maskinöversättning) Säger en man att han har köpt åter jord som han förut ägde, det ska tolv män vittna om med fastar, huruvida återköpsfastar {var} [var] {givna} [givna] på tinget eller inte, eller också vid kyrkan. Ha då den jorden som köpte åter. Vittnar de tolv inte så, då böte den andre tre marker till treskifte, som tillägnade sig jord som han inte ägde. ## HL Jb 8 — Jorda balker, flock 8 (maskinöversättning) Skiftar män jord, {och} viger och vallför (bekräftar) [osäker tolkning], lekmän sinsemellan eller med en präst, fullt mot fullt, då stånde det fast och fullt, om det är gjort med fastar, var man än skiftar jord, vare det hans börd. § 1. Skiftar en man jord eller köper av en omyndig eller av en villing (vilsen, sinnesförvirrad) [osäker tolkning], då kan de inte köpa eller skifta utan de närmaste fränders råd på båda sidor. ## HL Jb 9 — Jorda balker, flock 9 (maskinöversättning) Sätter en man pant hos en annan, för korn eller andra penningar, då ska panten sättas ut med fastar och lösas åter på samma sätt, och stämnodag läggas för så som fastarna vet och bär vittne om. Löser han den inte åter inom stämnodagen, då ska han bjuda upp jorden vid gården och inför kyrksocknen och på tinget. Löser han den inte åter då, då äge den jorden som den är pantsatt åt, och ge honom penningar därtill om jorden är bättre (mer värd). ## HL Jb 10 — Jorda balker, flock 10 (maskinöversättning) Nu upplåter (skipær) en bonde sin jord åt en landbo; då upplåte han den med vittnen; det stånde på de vittnena hur den upplåtits. Nu skiljer de sig om upplåtelsen; då ha landbon rätt att bevisa sitt arrende (taku) med två män, själv den tredje. § 1. Avradsdagen (æffraaz dagher) är vid fastlagen. Betalar han inte på rätta avradsdagar, då ge han ut avraden och därtill två öre. § 2. Ingen ha rätt att binda arrendevillkor (taku skiæl) mer än ett år. ## HL Jb 11 — Jorda balker, flock 11 (maskinöversättning) Nu kommer bonden och landbon inte överens. Då ska han säga upp honom om han vill, och inte senare än vid fastlagen. Så ska också landbon säga till bonden om han vill fara från jorden. § 1. Om landbon lägger igen (lämnar obrukad) jord, ett halvt spannland eller helt, och det inte är träde, böte han fyra öre i tre delar, var sin del. Lägger han igen två spannland, böte han åtta öre i tre delar, {var} [var sin del]. Lägger han igen hela åkern, böte han sex {marker} [marker] till treskifte. Gör han upp den jorden eller är det träde, vare han då saklös. § 2. Fäller en landbo ned gärdesgården, böte han tre marker till treskifte. Ligger gödseln kvar inne, eller bygger (underhåller) han inte husen, eller röjer han inte som är stadgat, böte han två öre åt jordägaren. Förödes hela huset, bygge han upp det igen och böte sex marker till treskifte. ## HL Jb 12 — Jorda balker, flock 12 (maskinöversättning) Nu kräver bonden avrad (afræþ) av sin jord. Landbon säger att han har fått den av ägaren och kommer till tinget med fastar. Det ska tolv män vittna om. Går de inte med landbon, då ha den jorden som förut ägde, och den andre böte tre marker till treskifte. ## HL Jb 13 — Jorda balker, flock 13 (maskinöversättning) Lägger män bolag, lägge de med åtta fastar. De ska veta hur det kom samman och hur länge det ska ligga samman. Förbättras {det} [det], förbättras det för båda; minskas det, minskas det för båda. Kommer de inte överens om skiftet, då skiftas det efter vad de åtta fastarna bär vittne om. § 1. Lägger en man in penningar eller annan invist (inuistæ) [osäker tolkning], och är det tre marker värt, vare två män därvid; är det sex marker, vare fyra män därvid, både när det läggs in och tas ut. Är mer gods inlagt, vare där åtta fastar därvid, både när det läggs in och {tas} (tas) ut. Brinner det, eller tas det med våld från dem båda, eller stjäls det, vare det ogillt (utan ersättning). Är det inte så, då få han sitt åter. ## HL Jb 14 — Jorda balker, flock 14 (maskinöversättning) Tvistar två om en jord, griper den ene till fädernet (arvsrätt) och den andre till fångesmannen (säljaren), då ska fångesmannen komma fram. Kan han hemula (hemolaþ) jorden, då ha den jorden som har fått den. Kan han inte, då värje (den andre) [med] sitt fädernesvittne, fjorton mäns ed. § 1. Tvistar två om en jord och säger båda att deras fädernearv är forntida och gammalt, då ska båda föra minnesgoda [män] (minningæ) till tinget, och var och en av dem nämna sex män. De tolv ska pröva vilken av dem som har mer eller äldre minne (minnung), och {det} [det] vare gillt som de gör. Den av dem som faller på minnet böte sex marker till treskifte. ## HL Jb 15 — Jorda balker, flock 15 (maskinöversättning) Nu kan en man eller kvinna behöva försörjning (sytning). Då ska han först bjudas ut åt de skyldaste. Vill han [inte] ta emot och (inte) ge lov till försäljning, då sälje (den behövande) för tre års föda. Sedan det är förbrukat, bjude han ut sig åt de skyldaste vid kyrkan och på tinget. Vill de inte ta emot och inte ge lov till försäljning, gå han då i sytning hos vem han vill, saklöst. ## HL Jb 16 — Jorda balker, flock 16 (maskinöversättning) Tvistar två {byar} [byar] om en jord, skog eller vatten, eller någon annan till- lägga, då ska båda ha minnesgoda män och gång (syneförrättning) [osäker tolkning] och gå minnesed som förut är sagt. Vadjar någon i dessa mål och säger sig sedan ur tvisten innan den är avslutad, böte han tre marker till treskifte och vare skild från tvisten, vare sig den vinner eller förlorar. ## HL Jb 17 — Jorda balker, flock 17 (maskinöversättning) Fäster en man fastaed (fasta eþ) eller minnesed på jord och vill gå mer (än han har rätt till), det ska tolv män vittna om innan eden svärs. Nu är jordabalken uppräknad. Jord kommer alla omsider att få till öde [osäker tolkning]. Gud låte oss så {leva} (leva) i världen att vi må alla förbli i Guds hyllning (nåd). ## Köpmalæ balker, stycke 18 (maskinöversättning) Den första. Om svikligt köp (flærþæ kiöp) i guld eller silver ## HL Kmb 1 — Köpmalæ balker, flock 1 (maskinöversättning) Köper en man guld eller {silver} (silver) av den man som inte är guldsmed eller silversmed, och är det falskt, eller vad slags falskt man säljer en annan, böte han åtta öre i tre delar, var sin del. Är det en silversmed, böte han sexton öre i tre delar, var sin del, och den tage svek (det falska) som sålde, och den andre tage värdet åter som köpte; eller neke han med fjorton mäns ed, om två mäns vittnen finns därtill. ## HL Kmb 2 — Köpmalæ balker, flock 2 (maskinöversättning) Hustrun eller bondens barn får inte göra större köp än upp till en örtug, utom om (barnet) är aderton år gammalt och fadern ger det boskap i händer. Var och en som gör större köp med dem utan bondens vetskap böte åtta öre i tre delar, var sin del. ## HL Kmb 3 — Köpmalæ balker, flock 3 (maskinöversättning) Om hästköp och byte, eller vilken boskap det helst är: hittas hälta {eller} eller något annat lyte inom fem nätter, före han den hem till gården inom fem nätter; eller ha den den som köpte. Men hemult (hemult) ska gälla för all tid. Brister det i hemulen, böte han åtta öre i tre delar, var sin del, och gälde åter skadan. ## HL Kmb 4 — Köpmalæ balker, flock 4 (maskinöversättning) Hyr en man en häst av en annan, eller andra ägodelar, han ska ge honom den lika god åter som han tog den, om inte nödsyn går på. Säger den ene att det var nödsyn och den andre inte, då ha den vitsord som påstår nödsyn, med två mäns vittnen, i allt det som är större än åtta öre. Det som är mindre neke han med sex mäns ed eller ersätte skadan. ## HL Kmb 5 — Köpmalæ balker, flock 5 (maskinöversättning) Sätter en man lösöre i pant hos en annan, sätte han det med två män och löse det åter på rätt stämnodag. Löser han det inte, då ska han bjuda ut det på nytt som jordpant. ## HL Kmb 6 — Köpmalæ balker, flock 6 (maskinöversättning) Går en man i borgen för penningar för en annan, och gäldar inte den som tar dem, då gälde den som gick i borgen. Den som går i borgen, han är i sorger för en annans borgen [osäker tolkning]. ## HL Kmb 7 — Köpmalæ balker, flock 7 (maskinöversättning) Nu kan fattigt och vanfört folk föras mellan byar {byar} eller bönder. Då ska {var} [var och en] föra det skadelöst från sig, och ingen neka det hus om kvällen. Nekar någon det hus om kvällen, böte han fyra öre. Får det skada eller död därav, då gälde den som körde ut det. Inte får man heller föra en lös man med avbrutet lass (affrapæ laz) till gården [osäker tolkning], utan han före honom så därifrån som dit. Gud vill inte glömma dem som gärna vill hysa och hemma de fattiga. Krist var gäst bland människorna på jorden; han give oss alla himmelriket för gästningen. Amen. ## HL Vb 1 — Wiþerbo balker, flock 1 (maskinöversättning) Land ska man bygga med lag och inte med våldsverk, ty då står landet väl när lagen följs. Nu sägs hur en by ska skiftas där flera äger i den [än en; där] ska man sätta märken emellan, och var och en veta [sin] lott. Så ska man skifta tomter och tungärden (tuungarþum). Går en man över märket på tomter och tungärden, böte han sexton öre i tre delar, var sin del, och ge ut det han tog. Och var och en ska så ordna sina hus i förhållande till den andre att var och en har droprum (dropa rum) på sin egen tomt. Bygger han närmare, flytte han bort och böte som förut är sagt, utom om han flyttar bort inom fem nätter. ## HL Vb 2 — Wiþerbo balker, flock 2 (maskinöversättning) Bygger en man hus på annans humlegård, på vattenväg eller kyrkväg, eller där man ska ha {daglig} [laglig] väg från gården, flytte han bort det och böte sexton öre i tre delar, var sin del. Vill han inte flytta bort det, då lägge man ned det saklöst och huset ospillt (oskadat). Spiller han huset, böte han då så som han tar (skadan). ## HL Vb 3 — Wiþerbo balker, flock 3 (maskinöversättning) Nu går en man över märkena i en mans åker, eller sätter hus på annans åker; [flytte han bort det] och ge åter det han tog och böte [åtta] öre i tre delar, var sin del, för tre avräkter (affræktær) (fåror) [osäker tolkning] och inte för fler. På all åkerfasta (akerfastum) ska så bötas som nu är sagt; på utängar böte han fyra öre för avräkt eller moldran (moldran) [osäker tolkning]. Man får inte böta moldran för mindre än en fots mån i åker och en aln i äng, och en {famn} (famn) i skog. ## HL Vb 4 — Wiþerbo balker, flock 4 (maskinöversättning) Fäller (försummar) en man diken i åkrar eller ängar, böte han tre marker till {treskifte} [treskifte] för varje balk, och gräve sedan och gälde åter den skada som av diket uppkom, efter mätesmännens ord; ty den ska råda {som} [som] vill bygga. {VI} [V] Om åkrar och ängar ska gärdesgårdar vara, väl lagade och hela (wighir ok wælförær), sju nätter före Botulfsmässan. Laga gärdesgård ska ha en fot mellan {störarna} (störarna) och vara bunden med två band; kring åker så hög att den når under handen på en medelstor man; i ängar en halv {famn} (famn) mellan störarna och lika {hög} (hög) som förut är sagt. Är den inte så gill och kommer den till syn, böte han {fyra} (åtta) öre i tre delar, var sin del. Föröder boskap sedan en så stängd åker eller äng, gälde han åter skadan efter mätesmännens ord; de ska vara två som mäter. § 1. Hugger en man störar från gärdesgården, böte han tre öre eller neke med tre män. Hugger eller bryter han gärdesgården så att skada går {igenom} [igenom], böte han åtta öre i tre delar, var sin del. ## HL Vb 6 — Wiþerbo balker, flock 6 (maskinöversättning) Så ska man lagligen hafta (hæptæ) häst eller sto: med hovstock eller knästock eller skakhälla (skakheldæ). Gör den sedan skada i åker eller äng, då ska han lagligen föra den hem till gården och säga till ägaren. Då ska man föra den (ut) på utöar (vt öiær), eller vare det ogillt {om} [om] den blir dräpt. Om nötkreaturs {ätter} [haften]: man ska låta [en bräda] (fiæl) för ögonen, eller hornstock eller hasband. Gör det sedan skada, före man det hem till gården som förut är sagt. Om getters haften: lägga stock om halsen eller hälla om halsen; och svin: klöven bunden om halsen, eller {snöre} (snöre) genom öronen eller ring i trynet. Gör de sedan skada, före man dem hem {till} (till) gården som förut är sagt. § 1. Nu vill den som är ägaren inte göra så tjocka haften åt denna boskap som nu är sagt; böte han åtta öre i tre delar, var sin del, och boskapen ligge ogill om den blir dräpt. Nu säger han sig ha gjort laga haften, och den andre som dräpte nekar; då vittne grannar och lottlösa män och nära grannar om vad som är sant därom. Nekar den som äger boskapen att den skadan inte kom av hans boskap, då neke han med ed, var och en efter vad boten gäller. ## HL Vb 7 — Wiþerbo balker, flock 7 (maskinöversättning) Nu upplåter en man skog åt en annan, på lov eller lega, när han inte brukar den själv, med vittnen. Blir den som har hyrt hindrad av grannar, kommer de fram till hemulsmannens syn. Nekar den som äger till upplåtelsen, [då] styrke den andre med vittnen som hade hyrt, två män, själv den tredje. Fälls han på eden, böte han avtäkt (afftækt) i skogen som hemsökning. Kan han fullgöra sin ed, då tage han sådan bot som han skulle ha gällt, om något är taget från honom. ## HL Vb 8 — Wiþerbo balker, flock 8 (maskinöversättning) Går en man i annans skog med hund och båge, böte han två öre. Gör han bås (basæ) [osäker tolkning] i hans skog, böte han fyra öre. Gör han fällor (gildri), böte han åtta [öre] i tre delar, var sin del. Lägger han pil (arff) [osäker tolkning] eller jagar älg från vinterståndet, åtta öre i tre delar, var sin del. § 1. Jagar en man själv älg i sin egen skog, och hindrar honom någon eller möter honom och tränger honom att fara därifrån, då sätte han en pil i spåret. Är han borta en natt eller två och fäller en annan djuret under tiden, då ska den som fällde ha skottbogen med hud och {han} (hår), och den andre ha djuret som jagade det. {Tvistar män om} Tvistar män om jakten, då ska lottlösa män skåda jakten och gå efter spåret, och den ha djuret som de {vinner} [vittnar] det åt med sin ed. § 2. Den ha björn och varg och järv som fäller dem; de ha ingen frid på något ställe. § 3. Om fågel- fällor och bäverfällor (byuræ) vare lag som om andra fällor. Nekar han, då neke han med tolv mäns ed och miste fällan. ## HL Vb 9 — Wiþerbo balker, flock 9 (maskinöversättning) Nu får ingen riva gärdesgård för en annan kring åker eller kring äng medan hö eller korn står ute. Rätt stämnodag är vid vinternatten. River han förr, böte han åtta öre i tre delar, var sin del, och skadegäld, eller neke med tolv mäns ed. ## HL Vb 10 — Wiþerbo balker, flock 10 (maskinöversättning) Hyr en bonde en man eller kvinna, och går han på mat eller måla (lön) hos bonden, eller tar fästepenning, och skiljs han från bonden före stämnodagen, gälde han åter bonden fästepenningen och så stor lega som bonden hade fäst honom för. ## HL Vb 11 — Wiþerbo balker, flock 11 (maskinöversättning) Skär (skördar) en man på en annans mark över märket, eller slår och låter det stå kvar, säge han till att det är ospillt, och {vare} (vare) han saklös. Spills det, böte han som han förde bort, åtta öre i tre delar, var sin del. § 1. {Far} [Sår] en man annans jord utan lov, då har han förverkat sitt frö och sitt arbete, och den ha kornet som äger jorden. För han bort gröda, böte han åtta öre i tre delar, var sin del, eller neke med tolv mäns ed. ## HL Vb 12 — Wiþerbo balker, flock 12 (maskinöversättning) Tvistar män om ingrepp (a ganga) mellan byar, då ska minnesgoda män (minunga mæn) veta märkena dem emellan. Har den ene märken och den andre inte, då ha den det som har märken. Har båda märken och ingen av dem minne, skifte de då {i} (i) två delar det som de tvistar om, och ha vardera hälften. ## HL Vb 13 — Wiþerbo balker, flock 13 (maskinöversättning) Far en man i annans skog och hugger timmer eller gärdsel (troþ), eller vilken åverkan han än gör i en mans skog, då böte han åtta öre i tre delar, var sin del. § 1. Far en man i annans skog med sin boskap utan lov och låter (upp) hans hägnader (lyktær), böte han som förut är sagt. § 2. Tvistar män om skogsmärken. Säger den ene sig ha trämärke och den andre stenmärke, då ha stenmärket vitsord. Säger den ene sten och den andre berg, ha berget vitsord. Säger den ene i berg och den andre i bäck, ha bäcken vitsord. Säger den ene i bäck och den andre i sjö, ha sjön vitsord. § 2. Nu ska minnet följa märkena, och den ha vitsord som har det högre (äldre) minnet. Så skiftas och hemmas det i hagar, åkrar och ängar och på alla ställen där man äger att skifta tillsammans. Nu säger han att det är det högsta minnet, att han är den som ägde det och sedan har låtit det bort åt en annan; då ska tolv pröva det minnet på tinget som förut är sagt. ## HL Vb 14 — Wiþerbo balker, flock 14 (maskinöversättning) Nu ska var man själv råda över sina fiskevatten. Far en man i annans kulfiskevatten (kulfiski watnum) [osäker tolkning] utan lov, böte han åtta öre i tre delar, var sin del, eller neke med tolv mäns ed. Far han i fiafiske (fia fiski) [osäker tolkning], böte han fyra öre. § 1. Nu kan sjöar eller sund ligga mellan byar. Då äge varje by notdrätt och nätläggning framför sitt land. Om smala sund och nor där inte allmän farled för skepp går igenom, då äge var och en sin hälft (halning). Ligger allmän farled till havs och därifrån, ligge (då) en tredjedel obebyggd (fri från fisken) i djupet. Bygger han mer, tage han upp och röje och böte tre marker till treskifte. Den äger vattnet som äger landet, utom om det har gått undan genom köp. § 2. Sjöliden och åliden (sio liþer ok a liþer) [osäker tolkning], det är bymännens egen skog och allt som hör därtill. Flatkölen (flat kiol) är allmänning, både land och vatten. § 3. Bryter en man annans fiskehus och tar hans fisk till tre alnars värde, och blir han lagligen överbevisad, böte han sexton öre åt målsäganden; likaså för laxgård och laxnät. Far en man i annans laxfiske {med} med not eller nät eller ljuster, böte han sex marker till treskifte och ge åter fisken. Säger den ene att flera fiskar tagits och den andre förnekar, ha den vitsord som vill värja sig. Likaså om han nekar till allt, då neke han med fjorton mäns ed. § 4. Drar en man not i annans sillvik, böte han åtta öre i tre delar, var sin del; likaså de som river noten utan förmannens vilja; likaså förmannen, om han river den, så som alla kommer överens om. ## HL Vb 15 — Wiþerbo balker, flock 15 (maskinöversättning) Nu vill en man göra upp ny åker eller äng; ingen göre det på annans land utan dens goda vilja som äger det. Vill man ta byämne (byæ æmpnæ) på allmänningen, då tage han i bredd med den som förut {byggde} [byggde], så att han inte tar något ifrån honom. Han tage så skog som byämne, lika bred skog som åker och äng. Är det utmark, tage han två sidor, en styltingsrast (styltingx rast) lång [osäker tolkning]. Så lång ska en styltingsrast vara: han köre hemifrån före solen vid {skada} [stånds] tid (staþu tima) [osäker tolkning] mot jul och hugge ett lass störar och komme åter vid middagstid; det är laga tag. Vill han ta till åker eller äng, då ska han röja tre dösar (dyssiær) [osäker tolkning] och göra ett hus med fyra knutar, och gå kring täkten, och märka täkten med två vittnen; och det vare hans laga tag. Tvistar två om täktens tag, då ha den vitsord som gjorde huset, med två vittnen och full ed. ## HL Vb 16 — Wiþerbo balker, flock 16 (maskinöversättning) Detta är laga hävd: det som man har haft i tre år oklandrat och oåtalat. Kommer sedan en annan och {säger} [säger] att det är hans, då ha alltid den vitsord som har tagit det. Så vare också om all köpt jord som man köper eller [genom] skifte får, utom om den som skulle tala därpå är omyndig eller är utomlands. § 1. Far män in på allmänningen, och far deras tag ovårdat (affrökis) i tre år, då ha den det sedan som vill ta det. ## HL Vb 17 — Wiþerbo balker, flock 17 (maskinöversättning) Ligger ett kvarnställe (mölnæstaþ) mellan bolstäder, då ska varje bolstad eller by ha hälften av kvarnstället. Ligger flera kvarnställen i en by, då ska var och en äga så mycket som han äger i byn. §.1. Tvistar män om kvarnbyggnad eller om någon byggnad i vatten som gör skada, då ska sex män syna om den byggnaden gör skada eller inte. Vittnar de sex männen att den byggnaden inte gör någon skada, då stånde han saklös. Vittnar de att den gjorde skada, då ta han upp den och röje undan, och böte åtta öre till var tredjedel (i þriþiung hwan), eftersom ingen får bygga till skada för andra. ## HL Vb 18 — Wiþerbo balker, flock 18 (maskinöversättning) Var och en som bor i nyupptagen by (by nytaknum) håller vägar över sitt land; den som bor i forn by underhålle var och en sin lott som han äger i byn [osäker tolkning]. Den som inte broar sin lott böte då åtta öre till var tredjedel; detta för de vägar som ligger till kyrkan och tinget, och rätta allmänna vägar, och där bron behöver bropelare med virke och bjälkar [osäker tolkning]. Om jordbroar som ligger inom bäckar och diken eller gravar: böte med tre öre och bygge sedan. Faller dessa broar som nu är sagda, vare konungen målsägande till det, om ingen har fått skada på bron; har någon fått skada, då vare han målsägande. §.1. Alla broar och allmänna vägar ska vara fem alnar breda. Den som inte röjer allmän väg böte lika för väg som för bro. Så ska också prästen bygga broar och röja vägar som en bonde, eller böta enligt lag; här står prästen i bondens lag. §.2. Ljusnan, Njurunda å, Indalsälven och Ångermanna å: där ska landsmännen hålla uppe broar eller färjor, färjor där bro inte kan vara. Faller någon av dessa broar eller färjor, böte de åtta öre till var tredjedel, var och en för sig. Faller alla, böte de fyrtio mark; inte blir den boten större. §.3. Nu kan folk få skada på en bro och dö av det; då ligge han i vådabot (waþa botum), sju mark. Nu kan arm eller ben brista för dem; ligge det i vådagäld. Bryter sig en häst på bron och dör av det, gäldas den med sex öre; en skjutshäst (skiuth) med en halv mark; ko och kviga tio örtugar; svin, får, get, bock för en örtug om det är ett vinter gammalt; är det två år, två örtugar; och ett öre om det är tre år. Sommarföl fyra penningar. Inte blir den boten större. ## HL Vb 19 — Wiþerbo balker, flock 19 (maskinöversättning) Så ska man vakta eld: bränner en man svedja (swiþ) i skogen eller i röjning (ryþsl), den elden ska han vakta i fem nätter så att den inte gör skada. Brinner det upp över åker eller äng, böte han åtta öre till var tredjedel och hägne åter gärdesgården. Brinner skog, böte han likaledes. §.1. Mellan gårdar ska en bonde svara för sig och för sina hemmavarande hjon. Brinner ett [hus] upp, gör han ett annat åter upp till tak. Brinner en hel gård eller flera gårdar, eller en hel by: sju mark i vådabot (waþæ boot) och fjorton mäns ed. Faller han i eden, böte han fyrtio mark; inte är den boten större, även om både by och bonde brinner. ## HL Vb 20 — Wiþerbo balker, flock 20 (maskinöversättning) Om brand med vilja verkad (mordbrand). Nu bär en man eld och vill bränna både by och bonde; blir han tagen med blåsande mun och brinnande brand, då ska man föra honom till tinget. Sedan ska tolv män svära det som är sannast om det målet. Fria de honom, då böte den [som band honom] fyrtio mark till den saklöse som han band och bastade. Fäller de honom, då förbryte han allt han äger till treskifte (þræ skifptis): en lott ta konungen, en annan målsäganden, den tredje alla män; bonden ska alltid först få åter ersättning för sin förlust, och han styrke själv sin förlust, hur mycket den var. Räcker det inte till mer, då ska bonden alltid först få fullt för sin skada; och den som har bränt för bonden ska brännas på bål. ## HL Vb 21 — Wiþerbo balker, flock 21 (maskinöversättning) Mjölkar en kvinna en annans får eller get, och blir tagen på bar gärning och det finns vittnen till det, böte hon tre öre, eller neke med tre män [osäker tolkning]. Mjölkar hon kor och det finns vittnen till det, böte hon tre mark till treskifte (þræskiftis). Finns inga vittnen till det, då neke hon med tolv män. ## HL Vb 22 — Wiþerbo balker, flock 22 (maskinöversättning) Lägger någon märke på en annans märke, vare sig det är dött eller levande, böte han tre mark om det är värt mer än ett halvt öre; är det ett halvt öre eller mindre, böte han tre öre eller neke med tre män. Treöresbot nekas med tre män och tremarksbot med tolv män. §.1. Tvistar två om ett märke och båda har samma bolsmärke (bolz mærki), då ska den försvara sig som har [djuret] mellan händerna. ## HL Vb 23 — Wiþerbo balker, flock 23 (maskinöversättning) Dräper boskap annan boskap, då ska de [ägarna] ha både det levande och det döda gemensamt, om inte den andra boskapen var tjudrad eller fjättrad; då gälde den hela skadan åter vars djur var löst. §.1. Sargar boskap annan boskap, vilken boskap det än är, och den dör inte av det, det är ogillt, utom i detta fall: förstör en man en annans arbetsdjur (yrknæþæ fæ), så att det inte är i stånd att bära sadel eller sele, då ge han honom åter ett som fyller sadel och sele medan det andra är oförmöget, och inte längre. Nekar den som äger boskapen, då neke han med tolv män. §.2. Kan hundar bita en annans boskap, vilken boskap det än är, och den dör inte av det, det är saklöst, utom arbetsdjur; det bötes som förut är sagt. Dör det, då gälde han levande för dött, och den som ger levande för dött behålle det döda. ## HL Vb 24 — Wiþerbo balker, flock 24 (maskinöversättning) Sargar en man en annan mans boskap eller slår den, böte han tre öre och [ersätte] skadan åter, eller neke med tolv män. §.1. Dräper en man en annan mans boskap eller stjäl den: åtta öres bot till var tredjedel. Dräper han en hund eller stjäl den: åtta öre till var tredjedel; och ingen hund vare dyrare i gäld. §.2. Ingen får ta en annans boskap för att ha till någon nytta, inte heller hans egendom (ankostæ), varken levande eller död, om han inte har lov eller hyra för sig. Tar en man en annans häst, båt eller annan egendom, och kommer åter samma dag, böte han fyra öre; kommer han inte så, böte han åtta öre. §.3. Bränner en man båt för en annan man, eller annat skepp, böte han åtta mark till treskifte och gälde skadan. Bränner han en snäcka (snækkiu), böte han fyrtio mark, hälften till konungen och hälften till skeppslaget (skiplaghi). Viþerbo balker slutar så, att var och en lite till det han äger. ## HL Tb 1 — Þingmalæ balkr, flock 1 (maskinöversättning) … ska välja lagman (laghman), och sysslomännen (syslæmæn) ska sätta domen i hans händer, den som har konungens makt därtill. Lagmannen ska besöka tinget när tinget rätteligen ska vara, eller när konungens brev kommer. §.1. Nu kommer konungens brev eller bud till landet; då ska länsmannen (lænzman) skära upp budkavle (buþkaulæ), fyra från varje husaby (husæby); de ska fara framåt och inte tillbaka. Inte ska torpkarlar som bor i skogarna bära budkavle, och inte den som bor på utöar. Den som bor närmast dem säge dem vad som görs på tinget. Var och en som fäller budkavlen eller villar den emot konungens bud böte åtta öre till var tredjedel. Skär länsmannen upp budkavle och vill hålla sockenting (soknæ þing), ska han bära den från bonde till bonde; den som fäller den böte fyra öre. Tvistar de om budkavlen, då har den vitsord (wizorþ) som vill styrka att den har burits fram. ## HL Tb 2 — Þingmalæ balkr, flock 2 (maskinöversättning) Är en man en annan skyldig gäld, en aln, en örtug eller mer, då ska han gå för hans gård med två män och kräva gälden. Gäldar han inom fem nätter, vare han saklös. Gäldar han inte, böte han för uppehåll (wphald) två öre och gälde sedan. Så ska man kräva penningar, vare sig de är flera eller färre. Nu vill en man inte gälda penningarna och inte bjuda lag; då ska han [borgenären] en andra gång gå för gården och kräva både gälden och uppehållet, och stämma honom hem inom tre nätter. Gäldar han inte då, böte han tre mark till treskifte (þræskiftis), eller neke med tolv män. ## HL Tb 3 — Þingmalæ balkr, flock 3 (maskinöversättning) Länsmannen ska hålla sockenting (soknæþing) två gånger varje år och inte fler, om inte konungens bud kommer. Sockenmännen ska bestämma sig en tingsplats var de kan, utom på kyrkans bol. §.1. Har en man sak mot en annan, då ska han stämma honom till tinget. Kommer han inte till svars och har inte förfall, böte han tingsvite (þingwitæ) fyra öre och tre mark för att vara svarslös. Är båda på tinget, talande och svarande, och målet döms till fäbot (fæbotæ), och han vill inte fästa och inte vadja (wæþiæ) mot domen, då får målsäganden och länsmannen kräva fästa av honom tre gånger på det tinget. ## HL Tb 4 — Þingmalæ balkr, flock 4 (maskinöversättning) Nu vill han ändå inte fästa då; då kalle länsmannen ting för hans gård, och de är alla i fyrtio marks frid när de far dit, och sätter ting för hans gård, och då ännu tre gånger beds han fästa. Fäster han inte ens då, ska tolv män gå in i gården och mäta ut hans sak, allt efter domen. §.1. Vill han värja sig med vapen, då vare han ogill och så hans följe; och de som följer konungens män är i åttio marks frid. Var och en som sviker länsmannen i följe böte tre mark. §.2. Vill han vadja tinget från gården, då vadje han med tre mark under landets bok; då får inte mätas och inte sköflas (skiflæs) för honom förrän vaden är prövade. §.3. Ges en död man sak som inte var klagad på honom medan han levde, då står nekande för den döde om nekande kan fås. Kan nekande inte fås, då ärve var och en lika väl det lede som det kära. ## HL Tb 5 — Þingmalæ balkr, flock 5 (maskinöversättning) Så ska man lägga sak på en annan: för hans gård med två vittnen, vid kyrkan eller på tinget. Tvistar de, den ene säger att saken var sagd och den andre inte, då har den vitsord (wizorþ) som kallar saken sagd: styrke han med två vittnen och fjorton mäns ed. Faller han i eden, böte han … [oklart] ## HL Tb 6 — Þingmalæ balkr, flock 6 (maskinöversättning) Gör ett helt skeppslag (skiplagh) eller en hel socken tingsfall (þing fal) för länsmannen den dag det är rätteligen stämt, böte de tre mark och håller ting den närmaste dagen därefter. Kommer de inte då, böte de sex mark, och de målen stämmes till landstinget. Säger bönderna att de har varit på tinget och länsmannen nekar, då ska tolv män avgöra vad som är sant om det. Friar nämnden bönderna, vare de saklösa; fäller den dem, böte de som förut är sagt. §.1. Ger en man en annan sak på tinget, då ska han hålla fram samma talan som han först tar till. Skiftar han talan och tolv män vittnar så, böte han tre mark till treskifte; är det den svarande, vare lagen densamma. ## HL Tb 7 — Þingmalæ balkr, flock 7 (maskinöversättning) Ger en man en annan sak på tinget om det mål som är lagamål, och den som ska svara bjuder lag för sig och den andre vill inte ta emot, då lägge de ned [saken] och tage en tagare (tak) på tinget, eftersom de båda är där, och bjude sedan för gården den lag som han själv där har tagit emot. §.1. Fjorton mäns ed och åtta fastars ed (fasta eþe) ska bjudas inom tio nätter inom socknen och inom tredingen (þriþiungx); utanför tredingen inom femton nätter; mellan landskap inom trettio nätter. Alla eder som är mindre bjudes inom fem nätter utanför socknen och inom tredingen, som förut är sagt. Ed får inte flyttas på fredag och inte på helgtid och inte mot fastor. §.2. När dessa eder ska föras, då ska edstagarna vara närvarande. Skiljer de sig om edsordet (eþzorþ), då ska han styrka med två män för vart [ord] som han har skilt, och gå sedan sin lag. §.3. Nu är det lagligen tillsagt och den andre vill inte komma; då vänte han till solnedgång, om inte helg är före, och vittne sedan inför opartiska män att han var där med sina edsmän. Säger den ene att eden var bjuden och den andre inte, då har den vitsord som säger att eden var bjuden, med två män. ## HL Tb 8 — Þingmalæ balkr, flock 8 (maskinöversättning) Så ska eder stå enligt lag: fjorton mäns ed och åtta fastars ed ska stå under tre fastor: mot jul och midsommar och mickelsmäss. Förs de inte inom det, då vare de fallna. De eder som är mindre stånde under två fastor. §.1. Inte får man föra fastar (fasta) på en död man. Är en av dem död som köpslog med varandra, styrke han sitt köp eller sin betalning med två män och fjorton mäns ed; då ska han svära så: ”att detta fick jag med åtta fastar, eller betalade, och vittnesmän var närvarande.” Vittnena ska svära så: ”att de var närvarande, att åtta fastar gavs eller togs.” §.2. Går en man ed utan dom och skäl, vare den ogill, och de som svor eden vare under skrift (skript). ## HL Tb 9 — Þingmalæ balkr, flock 9 (maskinöversättning) Nu är en man lagfälld och länsmannen vill söka honom; då ska man kalla ting till hans by och nämna mätesmän (mæþzmæn) in i hans gård; det är tolv män. Varken länsmannen eller lagmannen ska gå in i gården, och ingen [annan] mäte gårdar; går de in i gården, böte de tre mark. Mätesmännen ska mäta lösöre och gående fä. Räcker inte det till, då ska de mäta säd och hö. Räcker inte det till, då ska de mäta hus. Räcker inte det till, då ska de mäta av ägorna. Räcker inte heller det till, då tar man också till och mäter bondens bol [osäker tolkning]. Denna mätning ska göras för dem som fäste på tinget och inte vill göra rätt eller gälda på rätt stämnodag, och så för de män som varken vill fästa eller göra rätt utan trotsar på tinget. §.1. För jord som blir mätt vare stämnodagen fyra månader. Löser bonden eller hans fränder den inom den stämnodagen, vare den deras; löser de den inte, då ha den jorden som den blev mätt åt. ## HL Tb 10 — Þingmalæ balkr, flock 10 (maskinöversättning) Vittne får ingen bjuda mot en annan utom för dessa mål: dråp, sår, rån, överallt, eller på försvarandes vitsord (wiþzorþ). Bär en man vittne och fyller inte sin börd på tinget eller vid kyrkan, böte han tre mark för falskt vittne (skrok witnj), så många som de är, var och en böte för sig. §.1. Inte får fader eller son eller broder bära vittne eller stå i eder, var och en av dem med den andre, och inte heller den man som är i skrift (skriptum) medan han står utanför kyrkan. ## HL Tb 11 — Þingmalæ balkr, flock 11 (maskinöversättning) Dömer lagmannen sin dom på lagkallat ting och vadjar (wæþiær) ingen mot honom, då vare hans dom gill, vare sig det är om ed eller om penningar. Var och en som tvistar om hans dom utan vadjan böte tre mark. Var och en som vill vadja, vadje på tinget tre mark under landets bok och till en tagare, och målet stånde i kvarstad (quarstaþi) tills målet är prövat. ## HL Tb 12 — Þingmalæ balkr, flock 12 (maskinöversättning) I dessa mål får en kvinna svära och bära vittne: det första är om hon är inne när ett barn föds, vare sig det föds dött eller levande, eller vem hon nämner som barnafader; det andra är om fä gör annat fä skada, eller en man [skadas] av fä, eller fä gör en man [skada]. ## HL Tb 13 — Þingmalæ balkr, flock 13 (maskinöversättning) Förnekar en man att han tog ed eller vadjan, då ges tagaren makt att styrka sig i tagandet med två män och själv den tredje, om han medger att han var tagare. Nekar han till att han var tagare, avgöre det tolv män som var på tinget. Vittnar de honom till tagare, då böte tagaren tre mark och bonden fylle sitt vitsord (wiþzorþ). Friar de honom, så att han inte var tagare, då är också bonden fallen från vitsordet. §.1. Säger den ene sig ha tagit ed och den andre tagit fä [i pant], avgöre det tolv män; nekar han till fästet, avgöre också tolv män vad som var fäst eller åt vem det var fäst. Var och en som kan göra sig försvarad inför parterna vare försvarad inför alla män. ## HL Tb 14 — Þingmalæ balkr, flock 14 (maskinöversättning) Detta är frid i socknarna. Julfriden går in nio nätter före jul och ut på tjugondedag jul. Vårfriden (war friþer) går in på lilla gångdagen och ut vid botulfsmäss. Andfriden (an friþer) går in vid pedersmäss och ut vid mickelsmäss. I dessa friden får ingen söka lag mot en annan eller gå fram [med sak], utom för våröl, frösäd och vårbild [osäker tolkning]; det får man kräva och stämma hem; och så om konungens gamla utgärder (wtgærþir), hur de står åter. Denna frid ska också vara medan konungens rätte skattman är i landet. Var och en som bryter denna frid, någon av dem som nu är sagda, böte tre mark till treskifte (þræ skiftis). I vårfriden och andfriden får man föra sin lag hellre än att han blir fallen. §.1. Knivhugg (knifslagh) och bågskott, det är konungens ensak (ensak), fyrtio mark, och målsäganden och alla män ta efter landslagen. §.2. Nu ska varje vapenför man som är arton år gammal ha fem folkvapen (folk wakn): svärd eller yxa, järnhatt, sköld, brynja eller musa (musu) [osäker tolkning], och båge med tre tylfter pilar. §.3. Var och en som för vapen (friþ wakn) med sig till tinget utan konungsmannens lov böte tre mark. §.4. Var och en som går objuden till konungsmannens gengärd (gengærþ) som är konungens ägo böte sexton öre; men på bondes ägo böte han åtta öre. ## HL Tb 15 — Þingmalæ balkr, flock 15 (maskinöversättning) Så skiftas landen mellan två konungar, att Sveriges och Norges [gräns] börjar i Ulvträsk (vlu þræski) och löper längs Ysma femton veckosjöar (wiknæ) långt; där äger Norges konung väster och söder, men Sveriges konung öster och norr. Sedan löper den från Ysma och i Skatakälla, och i Bäcka þorusgæ och i Marubäck och i Bräcka vid Strintungs ed, från den Bräckan och i Honoberg, därifrån och i Hälla, som står fast i jorden [osäker tolkning] och har runor huggna på sig, därifrån och i Firiass i Fäningaskalle, därifrån och i Torþunga grav, så därifrån och väster om Hvitaholme, därifrån och i Ösoþa, så i Björnsoþa, därifrån och i Siksioþa, därifrån och i Hvitastjärn och i Alvrass, så därifrån och i Hovarhöga, från Hovarhöga i Konungshälla.