# Gutalagen enligt Holm B 64 > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Gutalagen enligt Holm B 64 (verk:lag:gutalagen_enligt_holm_b_64) - **Datering:** 1340/1360 - **Källsamling:** Fornsvenska textbankens material: äldre och yngre lagar - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från forngutniskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** CC BY-SA 4.0 ## GL kap. 1 (maskinöversättning) Här börjar gutarnas lag, och den säger först så. Detta är den första början i vår lag, att vi ska förneka hedendomen och bekänna kristendomen och alla tro på en Gud allsmäktig, och be honom att han unnar oss god årsväxt och frid, seger och hälsa, och att vi må bevara vår kristendom och vår rätta tro och hålla vårt land bebott, och att vi må varje dag i alla våra gärningar och vår vilja utföra det som är Gud till ära och oss mest till gagn både för liv och själ. ## GL kap. 2 (maskinöversättning) Om barn. Det är nu härnäst, att varje barn som föds i vårt land ska fostras och inte kastas ut. § 1. Varje kvinna ska, när hon ligger i barnsäng, ha två vittneskvinnor hos sig vid sin säng, en tjänstekvinna (griþkuna) och en grannkvinna, som kan intyga att barnet var dödfött och att det inte skett genom hennes händers verk. § 2. Om en fri kvinna blir överbevisad om att hon har förgjort sitt barn, då ska hon böta (byta) tre marker, så snart saken kommer upp inför församlingsmännen (kirkiu-menn), utom endast om hon förut har skriftat sitt brott och en lärd man (lerþr maþr) bär fullt vittnesbörd för henne om det; då ska hon fullgöra sin skrift, och ingen har talan mot henne i saken. Om hon nekar och målet kommer upp inför tingsmännen, och hon blir frikänd, då ska hon få sina tre marker av den som anklagar henne, och en äreed (symdar-aiþ) med sex män. Men om hon blir fälld, då ska hon böta tre marker till socknen, om socknen vinner målet; men om målet kommer upp inför tingsmännen, då ska hon böta tre marker till tinget (þing) och andra tre till prosten, om hon blir överbevisad. Kommer målet upp inför hela folket, och hon ändå därefter blir överbevisad, då är tolv marker förfallna till hela landet. Har hon inte pengar att böta med, då ska hon fly landet, och var och en som hyser henne, tar emot henne i sitt hem eller ger henne mat ska böta tre marker. Om hon inte vill gå till ed, då är hon ändå fälld och dömd i det målet. Men om de som anklagade henne drar sig tillbaka från målet och inte vill lägga fram pengar, då ska man döma henne saklös och fri från det målet; och de ska återge henne hennes ära med eder och ta från hennes rygg de ord som de lade på den. Men om hon erkänner att hon var moder och säger att barnet var dödfött, då behöver man inte lägga fram pengar mot henne, om man vill misstro henne och hon inte har några vittneskvinnor som var hos henne när hon låg i barnsäng. § 3. Om en mans trälkvinna (ambatt) anklagas för ett sådant brott, då ska ingen lägga fram mer pengar mot henne än sex öre penningar. Om hon blir fälld, då ska husbonden (drotin) böta sex öre penningar för henne och lägga sex spöslag (wintr) på hennes rygg [osäker tolkning], sedan målet är avgjort. ## GL kap. 3 (maskinöversättning) Om tionde. Det är nu härnäst, att var och en ska bevista gudstjänst och föra fram sin tionde (tiunt) där han har byggt kyrka och dit hans gård (bol) ursprungligen var lagd. Den prästen ska sköta all kristendom åt honom, vad han än behöver, tidigt eller sent. § 1. Så är alla människor överens om, att före Mariemässan i fastan ska var man ha sin tionde framlagd, både till prästen hans del och till kyrkan hennes: från varje rök (i rauki) [osäker tolkning] ska var man ge tionde. Ingen kan heller ursäkta sig med att tionden inte är tröskad (berþ) [osäker tolkning] när Mariemässan kommer. Men efter Mariemässan ska prästen kungöra det under tre söndagar och på den fjärde stänga kyrkdörrarna och hålla inne gudstjänsten för församlingsmännen, fram till den tid då all tionde är framlagd; och tre marker ska utgå av den man som inte ville lägga fram sin tionde i tid. Detta ska alla åtala tillsammans och alla ska ha del. Sockenmännen ska ha en tredjedel, kyrkan en tredjedel och prästen en tredjedel. § 2. Om en landbo (laigulendingr) flyttar från socknen till en annan med obetald tionde, då förbryter han tre marker till prästen och kyrkan och församlingsmännen, och ska ändå föra tillbaka sin tionde, även om det sker senare. § 3. Om någon vill bygga sig en kyrka för större bekvämlighet än han hade förut, då ska han bygga den av de nio delarna [osäker tolkning], men tionden ska kyrkan ändå ha sin del av, liksom prästen sin, ända till dess den nya är vigd. Men sedan ska han ge tionde där han senast byggde kyrka. Han får sedan inte springa tillbaka till den gamla, när han har byggt en annan, ny, och inte heller får han gå från den gamla till den nya senare än på den dag då biskopen gav vigningen. Om man börjar tvista om detta, redan under det första eller andra året, då ska han själv styrka med ed och med två församlingsmän, som de andra vill utse, att han var med i kyrkbygget och vid vigningen och i allt, så som andra församlingsmän. Men om tre vintrar eller mer har gått, då ska han ha både församlingsmännens vittnesbörd om att han var med dem i bygget och sin prästs vittnesbörd om att han alltid sedan har fört fram sin tionde till honom, så som var och en av de andra församlingsmännen. § 4. Om en man arrenderar åker eller äng i en annan kyrksocken och det inte finns några hus på den, då ska han lämna kornetionden kvar där åkern var lagd; men hö eller humle får han föra hem och ge tionde av det till den präst hos vilken han besöker gudstjänsten och av vilken han har fått all kristendom. Men om det finns hus på den, då ska allt lämnas kvar. Den präst som sitter vid kyrkan där ska ha tionden, och kyrkan ska ha sin del lika väl som prästen sin. ## GL kap. 4 (maskinöversättning) Om blot. Det är nu härnäst, att blot är förbjudna för människor för alltid, och all gammal sed (fyrnska) som hör till hedendomen. Ingen får åkalla vare sig lundar eller högar eller hedniska gudar, varken vi eller stavgårdar. Om någon blir överbevisad om detta och vittnen förs mot honom att han har förrättat någon åkallan med mat eller med dryck som inte hör till kristen sed, då är han skyldig att böta tre marker till församlingsmännen (kirkiu-menn), om de vinner målet. Detta ska alla åtala tillsammans och alla ska ha del i böterna, prästen och kyrkan och församlingsmännen. Om det föreligger misstanke (wensl) mot honom, då ska han värja sig med sex mäns ed. Om församlingsmännen inte vinner målet och det kommer upp inför tingsmännen, då ska han än en gång värja sig med sex mäns ed eller böta tre marker till tinget. Men om det kommer upp inför hela landet, då ska han böta tolv marker till landet, om han inte förmår värja sig med tolv mäns ed. ## GL kap. 5 (maskinöversättning) Om präster och prästhustrur och deras barn. Det är nu härnäst, att präst och prästhustru och prästbarn, om de är lärda, står lika med böndernas barn i fråga om slag och dråp och i alla avseenden; men de olärda räknas efter sin mödernesläkt. § 1. Råkar en man göra sig skyldig till brott, lärd eller olärd, då ska ingen böta för en annan mer än dennes lösöre räcker till. ## GL kap. 6 (maskinöversättning) Om helgdagar. Detta är nu härnäst, att man ska hålla alla de helgdagar som biskoparna har påbjudit att hålla helga och som alla människor har antagit. Ingen ska utföra annat arbete på söndag eller annan helgdag än att bevista gudstjänst eller höra Guds tjänst, och det är tillåtet att rida runt sin gård sedan mässan är sjungen eller gudstjänsten hållen. § 1. Ingen får ha mer på vagnen på söndagen än ett punds tyngd efter ett oxspann och ett halvt efter en häst. Om han har mer, då får man hålla kvar hans lass för sex öre, och dessutom ska han böta sex öre för helgdagsbrott (helgis-brut), utom endast om nöd påkallar det och en lärd man (lerþr maþr) blir tillfrågad; då får han pröva vad som tvingar och ge lov inom sin kyrksocken, så att mannen inte blir klandrad eller åtalad för det han har gjort. Men om han vill köra längre, då ska han alltid söka lov för sig hos den lärde man som har makt över kyrksocknen, om han vill vara oåtalad. § 2. Till köpstaden (kaupungr) är det tillåtet att köra med färdig mat, ostar och smör och all mjölkmat, fisk och fåglar eller de får som man ska sälja på torget, med bakat bröd, men inte med mjöl eller korn och inte med andra varor, om han inte vill sätta både lasset och sex öre på spel. Hälften av böterna tillfaller den som griper honom, och hälften prästen och församlingsmännen i den socken där han befann sig när han blev gripen. § 3. Om en man rider och för en börda, då får man inte klandra den mannen eller anklaga honom, om han själv sitter på hästryggen; men om han har hästen i tygeln (russ i tugi) [osäker tolkning] eller leder den med börda, då är bördan förverkad efter vågskålarna (skielun) [osäker tolkning] så snart den är mer än ett halvt pund, och dessutom följer ännu sex öre för helgdagsbrott. § 4. Blir en fri man eller kvinna gripen i arbete på söndag eller annan helgdag, då är allt det arbete förverkat som de då har i händerna, och därtill ligger sex öre i böter för helgdagsbrott. Av detta tillfaller också hälften den som griper dem, och hälften prästen och kyrkan och församlingsmännen. § 5. Blir en mans träl eller trälkvinna (ambatt) gripen i arbete på helgdag, då böter husbonden (drotin) tre öre för dem, men de ska arbeta av det i tre vintrar (wintr) [osäker tolkning] sedan målet är avgjort. ## GL kap. 7 (maskinöversättning) Om munkarnas egendomar. Det är nu härnäst: om någon blir överbevisad om att han hugger munkarnas skog eller river ned deras gärdesgårdar eller gör någon skada på dem eller deras egendomar, då ligger bann därpå och en bot som är hälften större än mellan bönder, och han ska ha bötat före det första ting som infaller närmast därefter. Men om han dröjer över tinget, då ligger tre marker därpå, landets bot (landa sak), och dessutom ska han böta till dem enligt lag, även om det sker senare. § 1. Om någon man ger sig barnlös in i ett kloster, då råder han själv över sin egendom; den får varken säljas eller skiftas medan han lever. Men när han dör, stannar en tredjedel kvar i klostret, och två delar går tillbaka till släktingarna (niþiar). Men om han har barn, då råder han över sin huvudlott (hafut-lut). § 2. Om en världslig man vill ge egendom till ett kloster eller till en kyrka, då får han ge tiondedelen av sin jordegendom och inte mer, utom endast om släktingarna ger lov. ## GL kap. 8 (maskinöversättning) Om mansfrid (mannhelg). Det är nu härnäst, att mansfriden ska gälla alla de dagar som är arbetsfria helgdagar, från det att solen går ned på aftonen och till dess det ljusnar på det tredje dygnet. Fjorton dagar i julen är fridlysta, sju veckor i fastan och hela påskveckan, de tre gångdagarna och hela pingstveckan. Dräper du en man under den friden, då böt tre marker; sårar du en man, böt tolv öre; slår du med stång eller yxhammare, böt sex öre; knuffar du en man eller stöter till honom eller tar honom i håret eller slår med knytnäven, då böt tre öre, om det är gjort i vrede. För en träl böter man inte mer än tre öre, om man gör honom blodig; man ska alltid böta där det är gjort, och inte där den som gjorde det hör hemma. § 1. Prästen ska hålla inne gudstjänsten och stänga kyrkdörrarna för alla dem som har brutit Guds helg, eftersom bann alltid följer på helgdagsbrott (helgis-brut). Man ska lösa ur bannet så snart det är bötat så som lagen säger och församlingsmännen (kirkiu-menn) finner det rådligt. Alla ska åtala saken tillsammans och alla ska ha del i böterna. Sockenmännen ska ha en tredjedel av böterna, kyrkan den andra och prästen den tredje, i varje mål där ingen landsbot (landa sak) ingår; men landsbot ingår aldrig i helgdagsbrott, utom endast om en man blir dräpt i en kyrka; då ligger fyrtio marker därpå; det är landsbot, varav prosten ska ha tre marker för bannmålet. § 2. Alla kyrkor i landet är lika heliga, om en man blir dräpt i dem. Men tre kyrkogårdar är i lag antagna som de heligaste; där ska sakfällda män ha frid, lika väl i prästgården som på kyrkogården. Där ligger fyrtio marker därpå, om en sakfälld man blir dräpt inom den friden. Men av alla andra böter där, som är mindre och där landsbot inte ingår, ska församlingsmännen ha en tredjedel, kyrkan en del och prästen en. Slår du en man i kyrkan med stång eller yxhammare eller sårar någon på kyrkogården, då ligger sex marker därpå. Slår du en man med knytnäven i kyrkan, eller stöter du till en man eller tar honom i håret, eller slår på kyrkogården med stång eller yxhammare, då ligger tre marker därpå. Slår du en man med knytnäven på kyrkogården eller tar du en man i håret, då ligger tolv öre därpå för helgdagsbrott. Den som har brutit vigningen ska alltid sörja för vigningen och göra rent där han orenade, jämte tre marker. ## GL kap. 9 (maskinöversättning) Om allmän frid. Nu finns ännu två andra fridsperioder, de som betyder mest, då man ska hålla mansfrid; därpå ligger varken bann eller biskopsbot, utom endast om brottet begås på en helgdag. Det är den allmänna friden (aldra manna friþr). Den börjar fjorton nätter efter påsk och fem nätter efter midsommar och varar tio nätter och tio dagar vardera gången; den börjar och slutar vid soluppgången. Dräper du en man under den friden, då böt till hela landet en så stor vergäld (wereldi) som den var värd som du dräpte. Ingen fridskrets (banda) skyddar dig [osäker tolkning] förrän du har bötat. Sårar du en man eller slår honom under den friden, då böt tre marker. Under den friden får ingen förstöra vare sig hus eller gärdesgårdar för en annan, utan att bli skyldig att böta tre marker. ## GL kap. 10 (maskinöversättning) Om vårfrid. Därefter kommer nu vårfriden. Den börjar en halv månad före den allmänna sådden och varar en halv månad därefter. Under den friden får ingen utmäta (wirþa) vare sig häst eller oxe för en annan, eftersom bonden då behöver ha dem på åkrarna varje dag, utan att bli skyldig att böta tre marker. Om det finns en skuld mellan män och den är lagligen fastställd, då ska man utmäta hans andra egendom, får eller lösöre, men inte de arbetsdjur (orta-soyþi) som han då behöver. ## GL kap. 11 (maskinöversättning) Om tingsfrid. Därefter kommer människornas tingsfrid (þingfriþr). Tingsmännen ska åtala brott mot tingsfriden. Tar du en man i håret eller slår honom med knytnäven på tinget, då böt tre marker för tingsfriden och dessutom laga bot. Slår du en man med stång eller yxhammare eller tillfogar sår, böt tre marker. Dräper du en man eller hugger av en lem, böt sex marker, utom endast om en man blir dräpt på bar gärning (at hendum) [osäker tolkning]. § 1. En sakfälld man får inte förlita sig på tingsfriden, om det inte är allmän frid. ## GL kap. 12 (maskinöversättning) Om hemfrid. Därefter har ännu var man hemfrid. Dräper du en man hemma på hans gård eller hugger av en lem, då böt tolv marker till hela landet och andra tolv till honom, och dessutom vergäld (wereldi). Slår du en man med stång eller yxhammare eller tillfogar sår, då böt tre marker till honom och andra tre till menigheten (moga), och dessutom laga bot. § 1. Blir husbonden slagen hemma på sin gård, eller flera av hans folk, då tar den ende som är förnämst hemsökningsboten (haim-sokn), och inte flera; men alla ska få laga bot. ## GL kap. 13 (maskinöversättning) Om dråp. Nu är detta det nästa: om det kan gå så illa genom fiendens råd att en man råkar dräpa en annan, då skall fadern, sonen och brodern fly med honom. Om de inte finns, då skall de närmaste fränderna fly med honom under fyrtio nätter till de kyrkor som alla män har tagit i helgd, det vill säga Fardhem, Tingstäde och Atlingbo. Där skall han ha frid och skydd lika väl i prästgården som på kyrkogården. Men sedan den tiden har gått ut, då skall han rida dit där han vill ha dragit sin fridskrets (bandu), och draga den kring tre gårdar (haimþorp), och så långt ut i skogen från dessa tre gårdar att den möts på mitten med de andra gårdar som ligger på andra sidan skogen, om han får lov av dem som äger marken. Fridskretsen får inte dras kring tingsplats eller köping, och inte kring mer än en kyrka, den som han söker till; sedan skall han ha frid inom sin fridskrets, och vakta sig för andra, och han skall alltid draga den vid den fridstid som är närmast efter påsk. Men intill dess skyddar honom den fridskrets som han då drog, när han nyss hade gjort ogärningen. Den kallar man vatubanda (watu-bandu). Den fridskrets som står dragen under fristtiden (atmeli), den får ingen klandra sedan fristtiden har gått ut. § 1. En man har själv makt att stanna i sin fridskrets eller fara utomlands till de heliga männen för att böta för sina synder; han skall ha åtta dagars frist att fara till skepps, och så fara i frid på sin pilgrimsfärd. Och när han kommer tillbaka, då skall han också ha åtta dagars frist att i frid fara tillbaka till sin fridskrets. § 2. Om en man begår brott i den kyrksocken som han bor i, då skall han fly ur den och draga sin fridskrets på ett annat ställe, och dock där varken hans mor, dotter eller syster bor; en annan kyrka skall han då söka under tiden, så att de inte båda kan gå till samma kyrka. Tionde skall han då betala till hälften där han söker gudstjänst, men hälften skall ligga kvar vid den kyrka som hans gård var tilldelad. § 3. Om en man begår brott i samma by som han bor i, då skall han genast fly därifrån och draga sin fridskrets på ett annat ställe, om han vill ha frid, eftersom de inte båda kan bo i en och samma by. § 4. Om en icke-gute dräper en icke-gute, då skall han draga fridskrets liksom en gute, om han bor på egen gård på Gotland. § 5. Han skall bjuda bot, om han förmår, sedan fristtiden har gått ut, och låta fristtid vara emellan, och bjuda tre gånger under tre år; och den andre är utan vanära, även om han tar emot den första gången den bjuds. Om han inte vill ta emot den första gången och inte den andra, då må han ta emot den tredje, sedan tre år har gått. Vill han inte ta emot då, då skall man bära den till tinget inför allt folket; han må ta emot den där, om han vill, men om han inte vill, då skall allt folket råda över pengarna, och han är saklös. Om den andre säger att fristerna inte har förflutit, men den som bjuder vergälden (wereldi) säger att de har förflutit, då har den vitsord som säger att de har förflutit, med vittnesmål av tre av de män som var med honom vid gården och bjöd bot tre gånger under tre år, och han skall styrka med tolv mäns ed att fristtid alltid lämnades emellan. Om en man inte vill bjuda vergäld och alla frister har förflutit, då skall landet döma honom fredlös, och vergälden ska utgöras till dag inom en månads frist, och han är sakfälld till sex mark silver till målsäganden (mals-aiganda) och andra sex till landet. Detsamma ligger också på den som inte håller sin fridskrets; för det hjälper inga böner, så att inte allt skall utmätas. ## GL kap. 14 (maskinöversättning) Om mål som tillfallit genom arv. Om mål som har tillfallit genom arv (lutnar sakir) efter fader eller broder eller fränder, då skall alla se sig för, tills de förmår bjuda vergäld. Men den andre må ta emot genast, om han vill, och vara utan vanära. Om han inte vill ta emot så snart, då skall man bjuda honom tre gånger fram till årsdagen (til iemlanga), och sedan bära det till tinget inför allt folket; han må ta emot där, om han vill, annars skall allt folket råda över pengarna, och de är saklösa. § 1. Om två eller flera stämplar samman (wela um) [osäker tolkning] och dräper en man, då har de alla en och samma fridskrets, tills en av dem tar på sig dråpsaken. § 2. Alla de som har rätt att ärva lott och vill hämnas för en ung omyndig (oformagi), för dem gäller att det är hämnat som någon av dem hämnas för honom, vare sig det är kvinna eller man; den hämnden står som om han själv hade hämnats. De ansvarar också för att ta upp vergälden, om arvingen är ung, sedan målet har kommit därhän att den andre kan bjuda och lösa sig ur de mål som han har varit i. § 3. Om en gute dräper en icke-gute och förmår bjuda vergäld, då behöver han varken helgerum (wegsl) eller fridskrets. § 4. Om en icke-gute dräper en gute, då skyddar honom ingen fridskrets, utom endast om han hinner bjuda vergäld. § 5. Om en omyndig blir en mans bane, då är boten tolv mark silver. § 6. Om en havande kvinna blir dräpt med barnet, och man kan styrka med ed att barnet var levande i hennes moderliv, då skall hennes make styrka det, om han finns; finns han inte, då skall den som är henne närmast i släkt styrka det, med tre bofasta gutar i samma socken, och därtill så många att de blir tolv, alla henne jämbördiga. Då böts det ofödda barnet med tolv mark silver, och hon själv med full vergäld. ## GL kap. 15 (maskinöversättning) Om mäns vergäld. Nu följer vidare om mäns vergäld: en gutes vergäld böts med tre mark guld, om han blir dräpt till döds. Alla andra mäns vergäld böts med tio mark silver, utom trälens vergäld, som böts med fyra och en halv mark penningar. § 1. Tar en gute en icke-gutnisk kvinna, då böts hon med sin fulla vergäld, men barnen följer sin faders vergäld. Tar en icke-gute en gutnisk kvinna, då skall var och en av dem gälla efter sin egen vergäld, men barnen följer faderns vergäld. ## GL kap. 16 (maskinöversättning) Om bandavergäld. En gutes bandavergäld (banda-wereldi) [osäker tolkning] är tolv mark silver, en icke-gutes fem mark silver och en träls sex öre penningar. § 1. Alla är lika i fråga om böter (bot), tills lemlyte (lima-lyti) tillkommer; men när lemlyte tillkommer, då böts en icke-gutes hand eller fot med tio mark penningar, och likaså alla andra lyten (misleti), alltefter som vergälderna böts. § 2. Dräper en mans träl en gute, då skall husbonden ta banemannen och leda honom bunden till gården inom fyrtio nätter, och därtill nio mark silver. Om banemannen inte finns till hands, då skall han gälda tolv mark silver och inte mer. Om en träl dräper en icke-gute, då skall husbonden böta två mark silver för honom och leda banemannen bunden till gården inom fyrtio nätter. Om banemannen inte finns till hands, då skall han böta fem mark silver och gå sex mäns ed till honom att han varken var rådande eller vållande till den skadan. Förmår husbonden inte fullgöra eden, då skall han böta full vergäld, både för gute och för icke-gute. Om en träl dräper en träl, då kan ingen tvingas att ge banemannen som bot, om fyra och en halv mark penningar har bjudits. Men den träl som har fullgjort sitt avtal (ort hafr mala) [osäker tolkning] skall ta emot friheten vid kyrkdörren med sockenmännens vittnen, och därefter ansvarar trälen själv för vad han än gör. ## GL kap. 17 (maskinöversättning) Om ostyriga djur (osoyþir) [osäker tolkning]. En oxe som hålls fast (fastr) [osäker tolkning] och är fem vintrar gammal ådrar ägaren en sak om tolv mark i gården, om han blir en mans bane. § 1. En häst skall man, när man kommer till en bonde, binda vid fjärde stavmellanrummet från grindstolpen och fyra steg från mannens dörr; då ansvarar man inte, utom för framfoten, om den kommer någon för nära, och för tänderna, om den bits. Om du far in i gården eller till boden, då skall du binda vid gaveln eller bakväggen. Då ansvarar du inte för mer än vad som förut sades. § 2. Galten är den tredje, om han har gått fast i tre vintrar. § 3. Hunden är den fjärde; för honom ansvarar alltid ägaren, vem det än är, i allt, om han gör skada. § 4. För dessa fyra oskäliga djur (oqweþins-witir) ansvarar var man i sin gård vid en sak om tolv mark silver. Om ett oskäligt djur blir bane åt en man som har lägre vergäld än en gute, då faller alltid två delar av hans vergäld bort, och tredjedelen skall den böta som äger fänaden. Detta kallar man kravvergäld (krafar-wereldi). Om ett oskäligt djur blir en mans bane eller skadar en man till lemmarna, då skall man kräva det och inte hämnas, och lagsöka därtill liksom för andra gäldfordringar. Om ett oskäligt djur tillfogar en man sår eller lyte, då faller alltid två delar av boten bort, och tredjedelen skall den böta som äger djuret, med undantag för hundbett; då böts varje tandspår med två öre, upp till fyra. ## GL kap. 18 (maskinöversättning) Slår en man en kvinna. Slår en man en kvinna så att barnet går förlorat ofött, och det likväl har varit levande i moderlivet, då skall han böta halv vergäld. Om hon anklagar en man för det, men han nekar, då skall hon binda honom vid saken med två vittnen, de som hon vände sig till inom tredje dygnet med anmälan om att hon var slagen, eller de som var närvarande, och dessa skall dock vara bofasta, och med två kvinnors vittnesmål om att barnet sedan föddes dött efter det att hon blev slagen, och hon skall själv styrka med sex personers ed (siex þiauþa aiþi) [osäker tolkning] att det var levande. § 1. En kvinna skall vakta sitt barn vid varje gästabud: lägga det i vaggan och ha det nära sig, eller ha barnet i knäet, eller lägga det i sängen och själv ligga nära. Så skall varje kvinna ge sitt barn tillsyn under tre vintrar. Om någon man av våda blir barnets bane under denna tillsyn, då skall han böta full vergäld. Om kvinnan lägger barnet ned på golvet eller på bänken utan tillsyn, eller lägger det i sängen, likaså utan tillsyn, då är barnet utan bot, vad som än kan hända. Om kvinnan går med barnet i en säng där druckna män ligger, och barnet kvävs av trängseln eller av kläderna, då är barnet också utan bot, även om hon själv ligger nära. ## GL kap. 19 (maskinöversättning) Om sår. Tillfogar en man en annan sår, ett eller flera, en handsbredd (mund) djupt, då skall han böta för varje handsbredd en halv mark, upp till åtta mark, både på djupet och på längden, och hälften mindre om såret inte är en handsbredd djupt men ändå behöver läkarvård. § 1. Den man som har blivit sårad skall ha vittnesmål av två rådmän i samma hundare (hunderi) och av en landsdomare i samma sjättedel (siettungr), och själv svärja med sex män, med deras vittnesmål men utan deras ed, om boten är mer än tre mark; men om den är tre mark eller mindre, då gäller tre mäns ed. Om han har flera sår, då svär han på vilken han vill, en eller flera, och dock till samma böter. § 2. Alla genomträngande sår (hulseri) böts med en mark silver. § 3. Sårar en man en annan med kniv, då skall han böta två mark silver. § 4. Kastar en man på en annan med en sten eller något annat och denne får sår av det, då skall han böta tre mark. § 5. Blir en man slagen med knytnävsslag (luka-hagg), så att slagen syns, då skall han böta en halv mark för varje slag, upp till fyra, och detta med samma vittnen som för sår. § 6. Är en man sårad genom näsa eller läpp, då skall han böta två mark penningar, och därtill för lytet, om det har läkt ihop igen; är det öppet så att det inte kan läka, då gäller fulla högsta böter. Men för örat hälften mindre. Kan man se ärr eller lyte tvärs över en gata, sådant som hatt eller huva inte döljer, mellan skägg och ögonbryn, då skall han böta en halv mark silver; men kan man se det tvärs över ett möte, då är det en mark silver, och därtill sårböter. § 7. Spräckt huvudsvål böts med en mark penningar. Syns hjärnskålen, då skall han böta två mark penningar. Men är hjärnskålen intryckt eller spräckt, då är det en mark silver. Syns hinnan (himin eþa hinna), då är boten två mark silver. § 8. Varje ben som klingar i skålen böts med en mark penningar, upp till fyra ben. § 9. Varje skallben (hwaifibain) som kan bära en alnslång tråd över en fem alnar hög stång böts med två mark penningar vart, upp till fyra ben. § 10. Varje finger böts med fyra mark penningar, om det är av, tummen med två mark silver. Om ett finger är styvt i lederna, så att det inte kan gripa, då böts det som om det vore av. § 11. Om en man är lytt i ena handen och dock kan hålla i svärd eller skära, men inte förmår lyfta vapen, då är boten två mark silver. § 12. Om senan i hälen eller nacken är av, då är boten två mark silver. § 13. En tå böts också med två mark penningar, om den är av. § 14. Om en hand eller fot är av eller ett öga är ute, då böts var och en av dem med sex mark silver. § 15. Om en man går på en annan och hugger av honom båda händerna eller båda fötterna, eller sticker ut båda ögonen, och mannen ändå lever därefter, då skall han böta tolv mark silver för var och en av dem. § 16. Om näsan är avskuren på en man, så att han inte kan hålla inne droppe eller snor, då är boten också tolv mark silver. § 17. Om tungan dras ut ur huvudet och skärs av, så att han inte kan bruka den till tal, då är boten också tolv mark silver. § 18. Om en man blir skadad i könsdelarna, så att han inte kan bli barnafader, då är boten sex mark silver för varje testikel; om båda är skadade, då är boten tolv mark silver; men om allt är av, tillsammans med lemmen, så att mannen inte kan kasta sitt vatten (hugunda niauta) [osäker tolkning] annat än sittande som en kvinna, då är boten arton mark silver. § 19. Varje revben böts med två mark, upp till fyra revben. § 20. Ett spjälkat ben (tielgia) i hand eller fot böts med en mark penningar; men om ett större ben är av, då är boten en mark silver, lika för fot som för hand, om det har läkt ihop utan lyte; men om lemlyte följer, då skall han böta två mark silver. § 21. Har en man synliga slag på handen och säger att den är oduglig, då skall han styrka det med samma vittnen som för sår; men om inga slag syns, då har den vitsord (witorþ) som värjer sig. § 22. Det är det minsta handlytet, när han inte tål värme eller kyla så som förut; det böts med en mark penningar, och han styrker det själv med enmansed. § 23. Är hörseln slagen ur huvudet på en man med synliga slag, så att han varken hör hunden i bandet eller tuppen på hönsstången, eller en man som ropar vid dörren, då är boten tolv mark silver, och han skall själv styrka det med sex mäns ed och med samma vittnen som för sår. Om en man blir skadad i hörseln på ena örat, så att han inte hör något med det när han håller för det andra, då är boten sex mark silver. § 24. Om en mans öra blir avhugget, då är boten en mark silver; men blir örat vanställt, då skall han böta två mark penningar. § 25. Slår du tänderna ur huvudet på en man, då skall du böta för var och en efter hur dyr den är: de två främsta i överkäken skall du böta med två mark penningar vardera, och de två som sitter närmast därefter med en mark penningar vardera, och sedan var och en med en mark penningar, med kindtänderna och allt; men undertänderna alla till hälften lägre rakt igenom. § 26. Tar du en man i håret med ena handen, böt två öre; tar du med båda, böt en halv mark. § 27. Rycker du i en man, böt två öre; stöter du till en man, böt två öre. § 28. Slår du öl i ögonen på en man, då böt i skymfbot (þunka) åtta örtugar. § 29. Sparkar du en man, böt två öre. § 30. Slår du en man med knytnäven, böt två öre; vidgår du ett slag, då har han vitsord upp till fyra slag; vidgår du inget, då har du vitsord, som värjer dig. § 31. Slår du en man med en stång, böt en halv mark för varje hugg, upp till två mark. Mer böter ingen man av sitt gods för knytnävsslag, utom om lyten följer: det är gutarnas lag. § 32. En mans skägg böts så som annat hårryck. En kal fläck som ett finger kan sättas på böts med åtta örtugar; kan två sättas på, då böts en halv mark; om tummen läggs till som tredje, då är boten en mark penningar. Om den kala fläcken är så stor att handflatan kan läggas på den, då är det två mark penningar; om vartenda hår är av, då är boten en mark silver. Men mer böts inte, även om vartenda hår är avryckt. Om ett stycke av skalpen blir avhugget från en mans huvud, då är boten en mark silver. § 33. Skär du sönder en mans kläder, då böt överplagget med ett öre, kjorteln med två öre, linnekläderna (likwara) med åtta örtugar, och gör mannens kläder hela och lika goda som de var förut. Linnekläder kallas särk och skjorta, byxor och en mans hatt; de är alla lika dyra, vilket av dem som än blir sönderskuret. Men om det når huden och blir sår, då skall du böta både såret och kläderna. § 34. För ett sår skall man ansvara som öppet till samma tid ett år och en natt. § 35. Blir en man slagen med knytnävsslag och ligger kvar i sängen, så att han inte är uppe emellanåt, och han ändå kommer sig (far forskiel) [osäker tolkning], då skall han ha vittnesmål av fyra bofasta män och tre domare i samma sjättedel, och därtill så många att de blir tolv. Men om han inte kommer sig, då har hans arvinge vitsord med samma vittnen. Men är han uppe emellanåt, då har den vitsord som värjer sig. § 36. Ställer sig en man i vägen för en annan (wegþwera), tar en ridande man i betslet eller en gående man i axlarna och vänder honom bort från hans väg, då skall han böta i skymfbot åtta örtugar; men gör han mannen våld och låter det gå längre, då skall han böta tre mark till honom för våldet och andra tre till menigheten. § 37. Slåss en mans träl med en fri man, och får trälen två hugg mot ett, då är det jämnt mellan dem; men om trälen får fler än två mot ett, då böts varje slag med två öre, upp till fyra; men om den fria mannen får fler hugg än ett mot två, då böts honom en halv mark för vart, upp till fyra; men om trälen får en knuff, ett ryck eller en stöt, då böts honom alltid till hälften lättare än en fri man; men om det kommer till sår, då böts det lika dyrt som för en fri man, upp till tre mark och inte mer. Skymfbot böter ingen till en träl, och inte heller böter trälen skymfbot till någon. § 38. Där ätten utgår i en gård, då ärver fränderna sin huvudlott till och med fjärde man; men är de längre bort, då skall de ta åttondedelen, sedan gälden har betalats. Men kvinnan skall ta ut ur gården sådant som hon hade fört in i den, om det är skrivet under första året; är det inte skrivet, då har gården vitsord. ## GL kap. 20 (maskinöversättning) Om alla arvslotter. Om omyndiga (oformagar) är unga efter faderns död, och några söner är vuxna män, då får den äldste inte skiljas från den yngste, även om nöd inträffar, förrän denne är vuxen; de skall bruka allt oskiftat tills han är femton år gammal. Sedan skall han ta emot sin del genom lottning och vägning (wiþr skiautum ok skalum) [osäker tolkning], och var och en söker för sig själv, om de inte vill vara tillsammans längre. Men om nöden blir sådan att jord måste säljas till föda innan alla är vuxna, då skall man pantsätta för alla lika, och inte sälja till evig ägo, lika för den äldste som för den yngste, utom endast om någon tar en ung omyndig till sig, vare sig det är en kvinna eller en man, och ger honom föda tills han är vuxen; då behåller han sin lott inne, även om de andra måste sälja jord till föda. § 1. Gifter en fader bort sin son, och sonen dör och lämnar döttrar efter sig, då skall de sitta i farfaderns sköte och vänta på sin lott. Men när gubben dör och ätten utgår efter honom, då skall döttrarna och sondöttrarna skifta arvet efter huvudtal. Men om gubbens söner är flera, då ärver sondöttrarna efter sin fader. På samma sätt ärvs det också efter farmodern, om hon lever längre än sonen. § 2. Har en arvtagerska (erfilytia) fått jord genom arv, då ärver sedan den ena efter den andra, i vilken gren det än kommer, vare sig de bär linda eller gördel, så länge blod finns kvar; men om allt blod utgår, och arvet har kommit under två lindagjordade män och inte kommit under en tredje, då går det tillbaka till samma gård som det kom ur; men har det kommit under en tredje, och alla tre är borta, då stannar det kvar i den gård som det har kommit in i, även om ätten utgår där. § 3. Har en arvtagerska fått lott genom arv, och ätten utgår efter henne, då skall den ärva som är närmast i blod; men om båda är lika nära, man och kvinna, då skall ändå mannen ärva och inte kvinnan. § 4. Där ätten utgår i en gård, då ärver dottern efter sin fader mödernet och farmödernet. Men om farsystrar finns, gifta eller ogifta, då skall de där ta sitt farmöderne; och om några av dem är ogifta, då skall de ta den åttonde penningen av sitt fäderne, när gälden har betalats. § 5. Utgår ätten efter en man, och en änka blir kvar i gården, då skall hon till sitt uppehälle i gården ha, fram till fristtiden (atmeli), en löp råg och en annan av korn för varje månad, om hon inte dör eller gifter sig därifrån. Men den egendom som följde henne in i gården, sådan skall hon ta ut ur gården som hon kom in med. § 6. Blir en kvinna gift i flera gårdar och får barn i flera, då skall vart barn ärva sitt möderne, både jord och lösöre, och bröder tar före sina helsystrar, vare sig dessa är gifta eller ogifta. § 7. Om en kvinna är bortgift från en gård med hemföljd, och ätten utgår efter henne, då går arvet tillbaka till samma gård som hon blev bortgift från. Men om ätten är utgången i den gården, då skall närmaste blod ärva, vare sig det är man eller kvinna; och dock ärver en kvinna inte längre bort än till fjärde man; är båda lika nära, då skall ändå mannen ärva. § 8. Det är också lag att kvinnan ärver gåva (hogsl) och vederlag (iþ) [osäker tolkning] efter sin make. Sitter hon kvar länge som änka i gården med sina söner, och ätten utgår efter hennes söner innan åtta år har gått, då skall hon ta en mark penningar för varje år som sönerna levde. Men gifter hon sig ifrån sina levande barn, då skall hon ha gåva och vederlag och inte mer. § 9. Den änka som är barnlös skall ha husrum, om hon vill, i samma gård som hon är ingift i; men om hon inte vill, då skall hon ha en halv mark penningar för varje år, upp till sexton år, och ta ut det allteftersom åren går. § 10. Vad gäller kvinnors arvslotter, då ärver dotter eller dotterbarn; men om de inte finns, då ärver syster eller systerbarn; men om ingen av dem finns, då ärver farsyster eller farsysterbarn; men om ingen av dem finns, då skall närmaste blod ärva till och med fjärde man, och inte längre. Finns inte heller det, då stannar det kvar i gården hos fränderna. Har manslinjen utgått och arvet kommit in i kvinnolott, vare sig det är från bror eller syster, och båda är lika nära i blod, då ärver de båda. § 11. Brinner fader och son båda inne i ett och samma hus, drunknar båda på ett och samma skepp, eller faller båda i en och samma strid, då står systern lika nära som dottern. § 12. Blir flera söner kvar efter en man, och ätten förökas från alla, och den sedan kan utgå efter någon av dem, då skall alla vara lika nära till arvslotter till och med fjärde man. § 13. Den son som säljer sitt fäderne och avhänder sig allt som är innanför gärdesgården skall vara skild från arvslott med fränder eller bröder och stå i icke-gutars vergäld; men hans söner skall vara i arvslotter och i lag med fränderna, om de får tillbaka jord om tre marks arrende. § 14. Ingen frilloson (þysun) räknas till arvslott, utom endast om han har både fader och moder av äkta gutnisk börd (aþal-gutnisk), och genast styrks med inskrift i ättemännens förteckning (etar-manna skra), till dess att tre led efter honom, alla gutniska, har gått [osäker tolkning]; då ärver sonen i det tredje ledet lott med fränderna. Får en gute frillobarn med en gutnisk kvinna, och ätten utgår efter honom, och han lämnar frillobarn efter sig, söner och döttrar, då skall de skifta faderns lösöre efter huvudtal med de äkta döttrarna, om sådana finns; finns de inte, då skall de skifta faderns lösöre sinsemellan efter huvudtal. Men får en gute frillosöner med en icke-gutnisk kvinna, då skall han föda dem tills de är vuxna. Vill de inte längre vara hos fadern, då skall han ge var och en av dem tre mark penningar och folkvapen och sängkläder: täcke, lakan och bolster, och femton alnar tyg till gångkläder. Om han har frillodöttrar, då skall han också föda dem tills de är arton år gamla; han har själv makt att gifta bort dem, om någon friar. Men blir de inte gifta, och vill de inte längre vara hos fadern sedan arton år har gått, då skall han ge var och en av dem en mark silver, och säng och gångkläder och en ko, efter sina tillgångar. Frillobarnens rätt skall ges ut helt, med församlingsmäns vittnesmål. Får en gute en frillodotter med en icke-gutnisk kvinna, och någon ligger med den frillodottern, då skall han ge henne gåva (hogsl) med fyra mark, vare sig han är gute eller icke-gute. Men blir en man ertappad på bar gärning med denna frillodotter, då skall han lösa sin hand eller fot med tre mark silver. Får en gutnisk kvinna en frillodotter med en icke-gute, då skall denna ha samma rätt som nu sades. § 15. Om en man blir ertappad på bar gärning med en ogift gutnisk kvinna, då får man sätta honom i stocken och hålla honom fängslad i tre nätter och sända bud till hans fränder; de skall lösa hans hand eller fot med sex mark silver, eller låta hugga av den, om han inte blir utlöst. Men om han inte blir ertappad med henne, utan ett barn föds som han anklagas för, och kvinnan utpekar mannen som fader till barnet, men han säger nej, då skall han ta med sig två bofasta män från den socken där kvinnan var när barnet avlades, och svärja så med sex mäns ed att de aldrig hört ord eller viskning om den saken förrän barnet var fött; då följer honom vitsord, om han får de två bofasta männen. Faller han, och får inte vitsord, då har hon vitsord med sex män, alla henne jämbördiga, och skall svärja på att han är fader till barnet. Han må sedan ta emot barnet och modern, om han vill; men om han inte vill eller inte kan, då skall han ge henne full gåva, om hon är gutnisk. Blir en gute ertappad på bar gärning med en icke-gutnisk kvinna, då får hon tre mark av honom, och annars inte, utom om han blir ertappad där hennes säng och hennes hem är. Blir en icke-gute ertappad på bar gärning med en gutnisk kvinna, då skall han böta som en äkta gute. Men blir han inte ertappad, och får ändå barn med henne, då skall han ge henne åtta mark i gåva och själv föda sitt barn. Men utpekar kvinnan honom som fader till barnet, och han säger nej, då skall han värja sig med samma vittnen som en gute; men barnet skall de föda som har rätt att ta upp gåvan, fader eller broder, om han är ogift [osäker tolkning]. Får en icke-gute barn med en icke-gutnisk kvinna, då skall han också ge henne tre mark i gåva, och fadern skall föda sitt barn; men om han blir ertappad med henne, då skall han också ge tre mark, även om det inte blir något barn. ## GL kap. 21 (maskinöversättning) Om en man begår hor. Begår en man hor, då böte han tre mark till tinget och sex mark till målsäganden. Begår en man dubbelt hor (yfir-hor), lärd eller olärd, då böte han tolv mark till landet och andra tolv till målsäganden. Begår en gift man hor med en ogift kvinna, då skall han ge henne gåva (hogsla). Begår en laggift kvinna hor med en ogift man, då skall han inte ge henne gåva. Blir en man tagen på bar gärning inne hos en annan mans hustru, lärd eller olärd, då står han i fyrtio marks böter eller sitt liv, och målsäganden råde om han hellre vill ha penningar eller hans liv. § 1. Lockar en man en mans dotter eller någon som står under hans vård (warnaþ) till trolovning, utan faderns eller frändernas råd, då böte han fyrtio mark till målsäganden; därav få landet tolv mark. § 2. Tar en man kvinna eller mö med rån eller våld, utan faderns eller frändernas råd, då råde de som för hennes talan över hans hals eller hans vergäld (wereldi), om kvinnan är gutnisk; därav få landet tolv mark. Men om kvinnan är icke-gutnisk, då råde de som för hennes talan över hans hals eller tio mark silver; därav få landet tolv mark. ## GL kap. 22 (maskinöversättning) Om kvinnors skam. Blir en kvinna skändad i skogen och tvingad till samlag, eller på annat ställe, då förfölje hon mannen med rop, om hon inte vill tåla skammen, och följe efter dit han far. Om någon hör hennes rop, då kan denne bära fullt och helt vittnesbörd för henne, så som om han varit närvarande och sett det med egna ögon. Men om ingen hör hennes rop, då kungöre hon sin sak genast inom första dygnet, där hon kommer till by, och säge mannens namn; av dem har hon nytta som bevis, om de vill vittna. Men om hon tiger längre och inte klagar, då är bäst att tiga därom; den får då vitsord som värjer sig. Om en man blir överbevisad om sådant, och bevisen följer kvinnan, då böter han till en gutnisk kvinna tolv mark silver, till en icke-gutnisk kvinna fem mark silver och till en ofri kvinna sex öre penningar. Drabbas en laggift kvinna, gutnisk eller icke-gutnisk, då har han förverkat sitt liv, eller löse sig med så stor vergäld (wereldi) som kvinnan är värd. Men om kvinnan inte utpekar någon man, fast hon kungör sin sak inom första dygnet sedan hon kommit till by, och sedan låter påskina att hon har utpekat en man, när längre tid har gått, då värje han sig med tolv mäns ed. Men om hon blir havande och föder vid den tid som svarar mot när hon kungjorde sin skam, då har hon vitsord med tolv mäns ed och med de vittnen inför vilka hon kungjorde sin sak. Men om en mans träl gör sådant mot en gutnisk kvinna, då kan husbonden inte värja honom med vergäld, utom endast om han hellre vill ha vergäld än hans liv. ## GL kap. 23 (maskinöversättning) Om grepp mot kvinnor. Om grepp mot kvinnor är lagen denna. Slår du huvudbonaden (tupp) eller huvudduken (hwif) av en kvinnas huvud, så att det inte är gjort av våda, och hennes huvud blottas till hälften, då böt en mark penningar; men blottas det helt, då böt två mark; hon har vitsord med de vittnen som såg det, huruvida det blottades helt eller till hälften. Men en ofri kvinna får slagsböter och inte mer. § 1. River du av en kvinnas nål (nast) eller snören (nestla), då böt åtta örtugar; river du av båda, böt en halv mark; men om huvudlinet (faldr) faller ned på jorden, då böt en mark. § 2. River du av en kvinnas smycken (snoþir), då böt en halv mark för vart och ett, upp till högsta bot, och ge henne allt tillbaka; hon vet själv när allt är återställt. § 3. Stöter du till en kvinna så att hennes kläder far ur det läge som de förut hade, då böt åtta örtugar. Far de upp till mitt på benet, böt en halv mark. Far de upp så att man kan se knäet, då böt en mark penningar. Far de upp så högt att man kan se både länd och sköte, då böt två mark. § 4. Tar du en kvinna om handleden, böt en halv mark, om hon vill klaga. Tar du henne om armbågen, böt åtta örtugar. Tar du henne om axeln, böt fem örtugar. Tar du henne om bröstet, böt ett öre. Tar du henne om vristen, böt en halv mark. Tar du henne mellan knä och vad, böt åtta örtugar. Tar du henne ovanför knäet, böt fem örtugar. Tar du med handen ännu högre upp, då är det det ohederliga greppet och kallas fålegrepp (fola-gripr); för det utgår inga penningböter; de flesta tåler det, när det har kommit så långt. § 5. Men om en icke-gutnisk kvinna drabbas, då böter du henne hälften mindre för alla grepp än en gutnisk kvinna, om kvinnan är fri och fridsvärd. ## GL kap. 24 (maskinöversättning) Om bröllop. Vid bröllopsfärder med vagn skall inte fler än två åka på varje vagn; men mågarnas ritt (maga-raiþ) [osäker tolkning] är avskaffad. Brudmässan skall sjungas där den unge mannen är och bröllopet skall drickas. Den unge mannen skall sända tre män efter sin brud, och förvaltaren (bryttugi) bjude in där brudmässan sjungs och bröllopet dricks. Bröllopet skall drickas i två dagar med allt folket, och gåvor give var och en som vill, efter sin vilja. Men förningar till bröllop är avskaffade. På tredje dagen har man själv rätt att åter bjuda in värdarna (drotsietar), gärdesmännen och de närmaste fränderna. Skålar skall skänkas så många som husbonden vill före Mariaskålen; men efter Mariaskålen har var man lov att gå hem, och öl bärs inte längre in: den som bryter detta böte tolv mark till landet. Men den som kommer objuden till bröllop eller gästabud gälde tre öre. § 1. Arvöl (erfis-gierir) är alla avskaffade; men den som vill, han give kläder och skrud (skyþi) åt sockenfolket efter den som har gått bort. § 2. Scharlakan och blått kläde slite var och en som har det, och ingen skaffe mer därtill sedan det är utslitet, vare sig gammalt eller nytt. § 3. Ridkläder och tyglar (raifwengi) skärs inte smalare än i fjärdedelar. § 4. Detta är också överenskommet om gutniska kvinnor, att varje broder skall ordna gifte för sin syster; vill han inte det, då give han henne en åttondedel av sin egendom till uppehälle, efter prövning av de närmaste fränderna och sockenmännen, så att hon på intet sätt oförståndigt förslösar sitt gods. § 5. Men vad gäller icke-gutniskt folk, då ärver två systrar lika mycket som en broder. Om arv faller mellan syskon eller syskonbarn, då skifte de det efter fäderne och möderne; men går arvet längre bort, då ärve den som är närmast i blod. ## GL kap. 25 (maskinöversättning) Om tvister om skog. Tvistar två män om skog, då skall man ha två slags vittnen, likvittne (liks-witni) och arbetsvittne (ortar-witni): gärdsel lagd i stack, eller kluvet virke staplat och lagt på stubbar, eller ris huggit och sammanburet och lämnat där att torka till bränsle; det är fullt arbetsvittne. Vitsord har den som har starkare likvittne, om arbetet finns runt omkring. Den av dem som äger mest skall först gå till ed; vill han inte vittna med ed, då duger hans vittne för ingen av dem. § 1. Om odaljord (aþal-iorþ) skall man också ha två slags vittnen, fränders vittne (niþia-witni) och arbetsvittne, för tre vintrar. Arbetsvittne bär de som äger angränsande mark. Klandrar den som äger runt omkring, då vittne de som äger närmast utanför. Fränders vittne bär ingen som är närmare släkt än i fjärde led. § 2. Men om de möts, odaljord och skog och myr, då tar odaljorden två delar och skog och myr en tredjedel. Skog och myr tar vardera hälften av den ofruktbara jorden (dauf-iorþ), där de möts mellan stubbar och starrtuvor; och ingen av dem kan vittna mot den andra, varken skog mot myr eller myr mot skog. § 3. Ingen man tillåte en annan man att hugga i oskiftad skog eller slå starr i oskiftad myr, utan att han blir saker till tre mark mot målsäganden och andra tre mot menigheten. Ingen man djärves bruka i annan mans skog eller myr, utan att det är styrkt med bevis som han har, såsom gemensamt bruk (ann-bol) [osäker tolkning] eller skjutsrätt (faru-skiaut) [osäker tolkning]. Men säger han att den andre har tagit utan rätt, då vittne han det genom syn. § 4. Den som får skada på skog eller andra ägor och vill misstänka någon för något, för honom vägre ingen ransakan och syn utan att bli saker. § 5. Den som förstör rån utanför gärdesgården eller innanför, han vare saker till tre mark mot målsäganden och andra tre mot menigheten. Ingen man djärves heller hägna in något av oskiftad mark, utan att han blir saker till tre mark mot målsäganden och ytterligare tre mot menigheten. § 6. För gärdesgården ansvarar var och en där han har satt upp den; för tägärdesgården den som äger tägrannmark, men den som inte äger tägrannmark, han ansvarar för mellangärdet. Där böter var och en den skada som han äger gärdesgården för. Men om flera har dålig gärdesgård, då gälde alla den skada som inte har sin gärdesgård laggjord. Ingen får ersättning för sin skada, utan att han själv har laggjord gärdesgård. Man kan inte skjuta skulden för skador på annans dåliga gärdesgård, utan att man själv har god. ## GL kap. 26 (maskinöversättning) Om halvgärde. Begär en man halvgärde av en annan, då skall han tillsäga honom med grannars eller församlingsmäns vittne, och sockenmännen skall dela upp det till lottning inom samma sju nätter; lotte han sedan själv med grannars vittne, om den andre inte vill vara närvarande; och gärda där du får lott, men den andre har sedan fristtid (atmelis-frest) från lottningsdagen. Kommer sedan kreatur in, då ta dem i hus och släpp dem inte ut förrän han böter skadan och sätter fram en halv mark som pant för gärdet; har han gärdat inom en halv månad, då tage han åter sin pant. Men om han inte gärdar inom en halv månad, då förlore han sin halva mark, och du ta åter en annan halv mark, till dess det är gärdat; han ansvare alltid för skador medan det är ogärdat, eftersom gärdesgården är grannars överenskommelse (granna setr) [osäker tolkning]. § 1. Den som tar kreatur i hus, han ansvare för kreaturet till dess han har tillsagt med grannars vittne den som äger kreaturet; vill denne sedan inte lösa ut sitt kreatur, då bär han själv skadan, om kreaturet blir skadat eller helt dör. Men om alla är lagligen tillsagda, då ansvare den som äger den dåliga gärdesgården. § 2. Men om en man äger ett bångstyrigt kreatur (osoyþ), och det springer in genom laggjord gärdesgård, då skall man tillsäga mannen med grannars vittne och be honom binda sitt kreatur; gör det sedan skada, då skall man ta kreaturet i hus, och den som äger kreaturet böte skadan. § 3. Bryter en oxe en gärdesgård vars band är hela, fast den inte är laggjord, då böter du skadan; men om oxen hoppar över, då böter du inte, om gärdesgården inte heller är laggjord. § 4. En oxe är bunden enligt lag, när hornbandet sitter om bakfoten och så om hornen. § 5. Ingen gärdesgård är laggjord, utan att den är bunden med två band och är två och en halv aln hög till översta bandet, och det gäller för de kreatur som hoppar över, och inte för svin eller de kreatur som kryper under. § 6. Gäss och grisar vakte var och en själv, även om gärdesgården är laggjord. § 7. Hugger en man olovligen innanför gärde och kör dit, då vare han saker till tre mark mot ägaren och andra tre mot menigheten. Men bär han det hem till sig, då vare han saker till åtta örtugar, och ge alltid full ersättning. Brister axeln på vägen eller annat redskap, då hugge han saklöst i annans mark, om han inte själv äger mark så nära att han kan se oxvagn eller häst och kärra. § 8. River du upp en mans gärdesgård så att du bryter översta bandet, då böt en halv mark; river du upp ett andra fack mellan störarna (staurgulf), böt åtta örtugar, river du ett tredje, böt fyra örtugar. River du upp en öppning så bred som en grindöppning (liþsmeli), då böt två mark och inte mer, och gärda åter hans gärdesgård lika god och lika lång som den förut var, och ansvara för skadan medan det står öppet. § 9. Tar du en mans ved, gärdesvirke eller timmer i skogen, böt sex öre. Men om den andre har fört det till vägen, då är det tre mark, om han inte har lämnat något kvar; och ge honom allt tillbaka lika gott och lika mycket, om du blir överbevisad; han vet själv med ed när allt är återlämnat. ## GL kap. 27 (maskinöversättning) Om brunnar. För en brunn ansvarar var och en som har den på sin gård, utom endast om ett hjul ligger över den eller en falldörr, då ansvarar den som går ifrån den öppen. Gräver du en brunn på dina ängar eller din mark, gör då gång och väg lika god därifrån som dit, annars ansvarar du för en mans kreatur, om det råkar ut för olycka. ## GL kap. 28 (maskinöversättning) Om jordaköp. Jord (aign) får ingen sälja, utom när nöd driver honom därtill; då säge han det till sin närmaste släkting inför sockenmän och ättemän (etar-menn), och de pröve vad som tvingar honom. Men den som ger penningar för jord utan denna prövning, han har förverkat sina penningar och böte tolv mark till landet och andra tolv till de släktingar som klandrar köpet. Jord är aldrig lagligen köpt utan tingsmännens prövning, och lösesumman (afraþr) skall stå framlagd under fristtiden (atmeli). § 1. Med samma vittnen skall man också fästa jord som köpa. § 2. Byter män jordar med varandra, då kungöre de bytet på tinget, så att båda är närvarande; men om någon misstror dem, då ransake de samma år. § 3. Men om släktingarna inte förmår köpa jorden av den som behöver sälja, då köpe ättegrensmän (qwislar-menn) eller ättemän den, med samma prövning som sagts. Jord köps aldrig ut ur ätten. § 4. Men om män som inte har någon ätt har jord, gutniska eller icke-gutniska, och behöver sälja, då sälje de till dem som skall ärva, om de förmår; förmår de inte, då köpe hundaresmän i samma hundare som jorden ligger i: den som bryter detta böte tolv mark till landet. § 5. Men om en mer avlägsen man köper än den närmaste, då skall lösesumman sättas fram på hundarestinget i det hundare där jorden ligger, och man skall lagligen tillsäga den som är utanför tinget, innan lösesumman sätts fram inför hans sockenmän, som skall ta emot lösen. Säljer en man sin jord, då har både kvinnor och män lösningsrätt, de som jorden ärvs till, och inte de som brukar den tillsammans med honom. Jorden köpe fränderna eller ättegrensmännen; vill de inte, då står männen på kvinnolinjen (qwindis-menn) närmare än utomstående. Men säljer en man sin jord och köper annan jord av samma värde i byte för sig, då utgår ingen lösningsrätt därav. Jord är heller aldrig utan lösningsrätt, utom endast när alla fränderna säljer, eller den har erlagts som vergäld (wereldi), eller jord av en marks avgäld har utlovats som hemföljd vid fästningsstämman, eller den har erlagts som tjuvgäld. Är bröder eller brorsöner flera och har skiftat, eller andra släktingar, och säljer var och en sin jord, då löse ingen av dem in jord från den andre, utom den som står dem närmast och behåller sin egen jord. § 6. Sitter en man i fiendehand och gäldar för sig med sin jord eller sina ägor, då är närmaste frände närmast att lösa den, om han vill, och gälda penningar för den sedan den andre har kommit hem. Sitter en bondeson i fiendehand, eller en omyndig, då får ingen lösa honom dyrare än för tre mark silver, utom endast om han har fullmakt (umbuþ) av fadern eller fränderna; och han har en tredjedel i tillväxt (a-wagst) på samma penningar som han gav, men vitsord har han inte längre än till tre mark silver, om de blir oense. Men den som har fått jord på sin lott och inte är omyndig, han göre själv avtal för sig, så gott han kan komma överens; det står fast som han själv gör. Det är lag mellan länderna att en utlänning aldrig löser en gutnisk man dyrare än för tre mark silver, utom han har fullmakt av fadern eller fränderna, och han tage en tredjedel i tillväxt på sina penningar. Om en broder far med oskiftat gods och kommer i fiendehand, då löse bröderna honom med det oskiftade godset; men far han med skiftat gods, då löse han sig själv. Bröder skall lösa en broder ur fiendehand så länge godset är oskiftat mellan dem. § 7. Om någon vinning kommer den ene till handa mer än den andre, eller ett fynd blir funnet, då skall alla ha del, så länge godset är oskiftat. Men om bröder försvarar oskiftad jord och en av dem dräper en man, då ansvarar var och en för sina gärningar; den böter som dräpte. § 8. Ingen gutnisk mans son får skifte av fadern, fast han begär det, utom endast om fadern vill, eller han gifter sig med faderns vilja. Vill han skifta, då tage han ut sin huvudlott av lösöret efter räkning, men fadern behåller gården (bol) oskiftad och ger sonen landgille därav och hans huvudlott, och sonen råde själv att fara vart han vill. Men om de har flera gårdar, då flytte sonen till någon av dem, och efter räkning, om han vill, så framt fadern inte prövas vara en oförståndig man. Men om en icke-gutnisk man har söner, ogifta eller gifta, då får de aldrig skifte av sin fader, utom om fadern prövas vara en oförståndig man. ## GL kap. 29 (maskinöversättning) Om skulder. Den som oförståndigt sätter sig i skuld, han förverkar sin egen lott och inte mer; och ingen gälde skuld efter honom när han är död, längre än hans egendom räcker till. ## GL kap. 30 (maskinöversättning) Om panter. Har du tagit pant av en man för en erkänd skuld, då stämme du honom till kyrkan eller till tinget, och han löse den åter inom laga frist; annars värdere sockenmännen eller tingsmännen panten. ## GL kap. 31 (maskinöversättning) Om ting. Detta är också överenskommet, att alla ting skall börja hållas före middag. Rådmännen skall döma på hundarestingen. Den av dem som inte kommer före middag böte tre öre till tinget. Men om ingen av dem har kommit vid middag, då vare de sakera till tre mark mot den som först tar upp ett mål, och andra tre mot menigheten. Domar skall inte dömas och eder inte avläggas längre än till solnedgången. Den som bryter detta böte till tinget efter hur högt tinget är. Sjättingen (siettungr) kan inte pröva några mål som är högre än tre mark; men tredingen (þriþiungr) till sex mark, och hela landet till tolv mark. Gäller stämningarna jord, då vare den lagfälld som inte kommer vid den tid då tinget skall hållas. ## GL kap. 32 (maskinöversättning) Om penningkrav. Uppstår ett penningkrav mellan män, då kan ingen kräva högre ed av den andre än med sex män, om de blir oense. Men i tvist om jord med arton män, om tvisten gäller en mark guld, och likaså om den gäller mer. Om de är oense om det, då skall hundarets rådmän utan ed värdera om tvisten gäller en mark guld; och man tage då första stämningen med en månads frist därefter. Vill han anmäla förfall, då anmäle han förfall för en halv månad, fram till den tredje stämningen. Men om tvisten gäller mindre än en mark guld, då skall man först ta sexmannastämning med en halv månads frist; vill han anmäla förfall, då anmäle han det med sju nätters frist och flytte den med ytterligare sju nätters frist fram till den tredje. Stämningar får inte flyttas längre utan bådas vilja. ## GL kap. 33 (maskinöversättning) Köper du en oxe. Köper du en oxe, då pröva honom i tre dagar. Två fel (lastir) följer honom: det ena om han inte drar, det andra om han bryter sig ut. § 1. Köper du en ko, då pröva henne under tre mjölkningar. Två fel följer henne: det ena om hon sparkas så att man inte kan mjölka, det andra om hon är mjölkstulen [osäker tolkning]. ## GL kap. 34 (maskinöversättning) Köper du en häst. Köper du en häst, då pröva honom i tre dagar och led honom tillbaka med felet, om du finner något. Tre fel (lastir) följer en häst: det första om han är starrblind, det andra om han bits, det tredje om han sparkas med framfötterna. Men om du behåller honom längre, då tar säljaren inte emot honom, även om felen följer honom, utom om han själv vill. ## GL kap. 35 (maskinöversättning) Om häst. Tar du en mans häst i betet eller på annat ställe utan lov av den som äger den, och rider eller kör med den, då böt tre mark till målsäganden (malsaigandi) och andra tre till menigheten (moga), om du blir överbevisad om att du satt på dess rygg; och lämna den alltid tillbaka oskadd. § 1. Tar du en mans häst som står bunden vid gärdesgården och lämnar ingen i dess ställe, då böt också tre mark till målsäganden och andra tre till menigheten, utom endast om du har tagit miste och lämnat en annan kvar. Har du tagit miste, då böt åtta örtugar, och för den tillbaka oskadd före tredje dygnet. ## GL kap. 36 (maskinöversättning) Om förvaring av skepp. Om förvaring (getsla) av skepp är lagen denna. Ett handelsskepp som har tretton spant och tre bjälkar ansvarar man för ute vid stranden. § 1. Men en byrding skall man fästa vid en stock eller en klippa, eller vid en stolpe intill det hus som folket sover i [osäker tolkning]. Lås skall det finnas, och den nyckel som husfrun eller husbonden bär. Kättingarna vare inte längre än tre länkar och den fjärde en hammare; varje länk väge två mark, eller räcke runt tre spant [osäker tolkning]; och därutöver ansvarar man inte [osäker tolkning]. § 2. Finner en man en liten båt (myndrikkia) [osäker tolkning] utan vakt ute vid stranden, då äge den som finner den en åttondel därav, om ägaren inte är någonstans så nära att han hör hans rop, när han har ropat tre gånger. § 3. En båt är aldrig utan vård, äge den vem som vill [osäker tolkning]. Men om en man tar en mans båt från dess plats och far med den, då böter han så som om han hade ridit en mans häst. ## GL kap. 37 (maskinöversättning) Om ransakan. Kommer män till en mans gård och begär ransakan (rannsak), då får ingen vägra ransakan. Vill han ha sina grannar närvarande, då skall man vänta på dem, om man inte vill bjuda någon orätt. Vardera parten nämne en man att gå in; utan bälte och utan kappa skall den gå in, när ransakan skall göras. Men om en man vägrar en annan ransakan, då är hans dörrar ofridade, och han får ingen bot för det, även om inget stöldgods påträffas därinne. Men om något påträffas därinne av det som man tvistar om, då skall man fråga efter hur det förvärvats; vidgår han genast och uppger sitt förvärv, då skall man följa hemulsföringen (laiþsn) och pröva hans förvärv; får han fullt bevis (skiel) där han först hänvisar till, då är han värjd i det målet. Men om han fick det av en annan och inte visste att det var illa förvärvat, då svarar den för det som han hänvisar det till, och han själv är då fri. Men om denne förnekar, då behöver han bevis av dem som var närvarande; de bevisen fäller honom, om han inte kan stå emot med lag. § 1. Men om en man bär stöldgods in i en mans gård och i ett hus som är låst, och vill på så vis förråda mannen, då har han förverkat allt det som han bar dit, och dessutom böte han honom så stor vergäld (wereldi) som den är värd som han lade det på, och tre mark till tinget; men om det är en gutnisk man som drabbas, då böter han tolv mark till landet. ## GL kap. 38 (maskinöversättning) Om rätt över tjuvar. Om rätt över tjuvar är lagen denna: den som stjäl två öre eller mindre än två öre böte sex öre i snattebot (snattan-bot). Stjäl han mellan två öre och en mark silver, då skall han föras till tinget och märkas och dömas till vergäld (wereldi). Stjäl han sedan han är märkt, fast det är mindre, då skall han hängas. Stjäl han för en mark silver eller mer, då skall han också hängas. ## GL kap. 39 (maskinöversättning) Om okvädinsord. Okvädinsord (oqweþins-orþ) mot en man är fyra: tjuv och mördare, rövare och kasnavarg (kasna-wargr) [osäker tolkning]. Mot en kvinna är de fem: tjuv och mördare, hora, trollkona och kasnavarg. Om en man drabbas av sådana okvädinsord, då skall han fara hem till gården till den som har sagt dem och stämma honom till kyrkan med vittnen, och begära att han tar tillbaka de ord som är sagda i oförstånd, i strid eller i dryckenskap. Men om han förnekar, då svärje han med tre män inför sockenmännen att han aldrig sade de orden; kan han inte hålla eden, då böte han tre öre och försone mannen med tre mäns ed vid kyrkan. Kastar en man sådana okvädinsord mot en annan inför socknens folk eller på tinget eller på stämma och inte kan bevisa dem, då böte han honom tre mark och försone honom med sex mäns ed på tinget. Detta skall utsökas med laga frister, för kvinna som för man. ## GL kap. 40 (maskinöversättning) Om småfä. Kommer omärkt småfä till en man, då lyse han det vid kyrkan och vid ett ting; blir det inte igenkänt, då låte han värdera det och tage tingslön (þing-laun) därav, och sockenmännen förfoge över det som återstår. ## GL kap. 41 (maskinöversättning) Om svin. Kommer svin som är större än smågrisar till en man, märkta eller omärkta, då skall han lysa dem på två ting och för det tredje på tredingstinget (þriþiungs-þing), och ha en örtug för varje ting. Blir de inte igenkända, då värdere sockenmännen dem och förfoge över det som återstår. ## GL kap. 42 (maskinöversättning) Om bolamm. Kommer ett bolamm (bo-lamb) till en man, då lyse han det på två ting och för det tredje på tredingstinget, och lyse det i tre år, och tage lön efter vad tredingen förut har haft för sed; men det som förökas därav, det have den som föder det. ## GL kap. 43 (maskinöversättning) Om fasta vädurar som är oklippta. Kommer en fast vädur (fastr weþur) [osäker tolkning] oklippt till en man, då tage han en örtug i bindlön (hepta-laun); blir den inte igenkänd, då tage han lön som för andra lamm. ## GL kap. 44 (maskinöversättning) Om fasta vädurar som är klippta. Slipper en klippt fast vädur lös efter Simons och Judas mässa, då har den gått förlorad för sin ägare [osäker tolkning], fram till den tid då man har haft sed att släppa lös; dock skall man bjuda den tillbaka till den som släppte den, med hans sockenmäns vittne. Vill han inte lösa den, då behålle den som fick den den, och sätte sitt märke på den med vittne av sina egna sockenmän. ## GL kap. 45 (maskinöversättning) Om getter och bockar. Bockar och getter skall man lysa i två år; och man skall lösa en get för sex penningar för varje ting och en bock för en örtug. § 1. Nötkreatur och hästar skall man lysa på två ting och för det tredje på tredingstinget (þriþungs-þing), i tre år. Blir de inte igenkända på första tinget, då skall man värdera dem och ändå lysa dem, och ha två örtugar för varje ting. De nötkreatur eller hästar som kan brukas, dem bruke man med sockenmännens vetskap, och man fare inte till Visby med dem, utom att han må rida till tinget med dem, eller leda dem och lägga av sadeln och binda dem så långt bort att tingsmötet (mot-stukka) [osäker tolkning] kan se dem, tillsammans med alla andra lysningskreatur. ## GL kap. 46 (maskinöversättning) Om märken. Den som sätter märke på annans fä, utan att det är köpt eller givet som hemföljd, och blir överbevisad därom, han böte tre mark. ## GL kap. 47 (maskinöversättning) Om åkrar. Har flera män åkrar tillsammans, och vill några låta dem ligga i träda och några så, då råde de som äger mer, och de säge till före Mariamässan i fastan, om de hellre vill låta åkrarna ligga i träda eller så. § 1. Men byts landbor (land-boar), då have den som flyttar bort sex penningar för varje löpsland (laups-land) av den som kommer dit, för de åkrar som han inte får så; och de röme var för varandra så många lass rum av slåttermarken som gården gäldar i mark. ## GL kap. 48 (maskinöversättning) Om rovåkrar. Varje bonde som har sått upplåte varje år ett löpsland (laups-land) till rovåker. Men sädeslöst folk som har hus, de have ett halvt löpsland till rovåker, och den som äger marken låte dragare till. Den som inte håller detta vare sakfälld (sakr) till tre öre mot socknen. Men den socken som inte vakar över detta vare sakfälld till tre mark, om det kommer till tinget. ## GL kap. 49 (maskinöversättning) Om havsvrak. Finner en man havsvrak (hafrek) på land, då have han var åttonde penning av fyndet. Finner han det flytande ute på sjön och behöver skepp och åror till det, eller finner han det på havsbottnen och behöver krok och hake, då have han en tredjedel av sitt fynd. Men om han finner det utom synhåll från land, då have han hälften av det han fann. ## GL kap. 50 (maskinöversättning) Om eld. Kan det gå så illa att skada uppstår av den eld som görs i eldstäder (skurstainar) eller i eldhus, och elden flyger in i annan gård till skada, då böte han tre mark, om skadan uppgår till tre mark. Men om flera gårdar får skada, då nöje sig alla med de tre markerna. ## GL kap. 51 (maskinöversättning) Om buren eld. Uppstår skada av eld som bärs, då böte den som bär den halv vergäld (wereldi) av sin egen. Men om sådant sker genom en omyndig, då gälde den som sände honom. ## GL kap. 52 (maskinöversättning) Om brobygge. Det är också överenskommet att man skall bygga broar varje år i alla socknar. Den socken som inte bygger broar böte tre mark till tinget. ## GL kap. 53 (maskinöversättning) Om skatt. Det är också överenskommet att om man behöver uttaxera skatt (skut) för landets behov, då skall man taxera efter marktal, både av jord och av lösöre, och inte av förarbetade klenoder. ## GL kap. 54 (maskinöversättning) Om vakt. Vakt (warþ) skall var och en hålla som är tjugo år gammal, och hålle vapen och alla skyldigheter i stånd, och gälde vaktpenningar i påskveckan. ## GL kap. 55 (maskinöversättning) Om hus och inhysesfolk. Den som sätter upp ett hus utan socknens lov, han vare sakfälld (sakr) till tre mark mot socknen och rive bort huset samma år. § 1. Den som tar inhysesfolk (hus-þiauþ) utan socknens lov, han vare sakfälld till tre öre. ## GL kap. 56 (maskinöversättning) Om skördefolk. Allt skördefolk (byrgslu-fulk) [osäker tolkning] som är på bondens bröd och går bort från gården en söckendag utan sin husbondes lov, det lämne kvar en örtug av sin lön för varje dag och fullgöre dagsverket i efterhand. § 1. Allt sädeslöst folk i socknarna, det have ingen rätt att invända mot att det skall bärga säd tillsammans med bönderna; och det have sex penningar för varje löpsland korn och fem penningar för råg och havre, och föde sig självt; och bonden säge till med vittnen. Den som invänder däremot, han vare sakfälld (sakr) till tre öre. ## GL kap. 57 (maskinöversättning) Om ekorrar. Den som jagar ekorre före Simons och Judas mässa och efter Mariamässan i fastan böte tre mark; och ingen jage innanför gärdesgården utan ägarens lov. ## GL kap. 58 (maskinöversättning) Om harar. Ingen jage harar med snara efter Mariamässan i fastan eller före Simons och Judas mässa, vid ett vite av tre mark. ## GL kap. 59 (maskinöversättning) Om trädfrukt. Detta är också överenskommet, att all trädfrukt (skafl) skall ha frid fram till den senare Mariamässan. Den som bryter detta böte tre öre till kyrkomännen; av detta have den som utsöker målet hälften. Bryter omyndiga, då böte de hälften mindre. ## GL kap. 60 (maskinöversättning) Om mässfall. Det är också gammal rätt att om mässfall (messu-fall) inträffar på söndag eller annan helgdag, då skall prästen böta tre mark till prosten och andra tre mark till socknen. Men om mässfall inträffar på fredag eller annan mässdag då nio lektioner läses eller hålls, då böte prästen tolv öre till prosten och andra tolv till socknen. ## GL kap. 61 (maskinöversättning) Om tärningsspel. Tärningsspel (dufl) är avskaffat. Den som spelar tärning vare sakfälld (sakr) till tre öre mot socknen. Vill socknen inte utsöka det, då böte socknen tre mark till tinget. § 1. Det är också överenskommet att det som är skrivet här är lag; det skall alla män hålla. Men om några fall kan inträffa som inte finns här, då skall de avgöras efter domarnas utsago, och de skall svärja att det är rätt gutalag, och sedan skall det skrivas in här. ## GL kap. 62 (maskinöversättning) Detta är det som senast antogs om kalhet (loyski). Är det kala stället större än handflatan täcker, böts det med en mark silver. Är vartenda hår av, då böts det med två mark silver. ## GL kap. 63 (maskinöversättning) Om skogar. Den som hugger i en mans skogar innanför gärdesgården eller utanför och kör dit [osäker tolkning], han böte tre mark penningar och ge full ersättning. Den som river en mans gärdesgård så att man kan köra igenom böte tre mark penningar. Den som olovligen far över en mans ägor böte tre öre. River en man en glugg i en mans gärdesgård, böte han detsamma. § 1. Alla pantsatta ägor (festu-aigur) skall lösas eller värderas på samma villkor (littryggum) [osäker tolkning], eller förbli pantsatta där de har hamnat. § 2. Den som utan nödtvång förslösar jord av tre marks avgäld (laigi), han har förverkat sin hals, och hans hustru sin plats i kyrkan, och han stånde vid skampålen. § 3. Åt mågar och vagnsfolk (wagniklar) [osäker tolkning] skänks inte mer än tre skålar (minni); och inget kar större än att högst en halv [osäker tolkning] går i det. Och den som bryter häremot böte dubbel bot och tolv mark till landet. ## GL kap. 64 (maskinöversättning) Om mäns farvägar. Om mäns farvägar är lagen denna. Äger en man jord som ingenstans gränsar till tån (tafasta), då skall han själv ansvara för att hålla öppet där han har sin farväg [osäker tolkning]. Men om han äger jord invid tån och håller öppet, då behöver han inte ansvara för öppning på annans mark. Men har han själv stängt, då skall han ansvara för öppning på annans mark. Vill män hägna in tålotter (talautir) innanför gärde, då skall de lämna fägator femton steg breda; då fredar de sin gärdesgård, och inte annars. Hägnar en man in en hage åt sig över en annan mans farväg, då sätte han upp en grind åt honom, och den andre fare som han förut for. Men om han hägnar igen en mans gata över en mans laga farväg, då sätte den upp grinden som äger gärdesgården, och den ansvare för grindarna som äger vägen. ## GL kap. 65 (maskinöversättning) Om kvinnors rätt. Om kvinnors rätt är också överenskommet att nötkreatur skall tas till femte bandet [osäker tolkning]; hästar och lamm så som de förde in i gården. All fyllning [osäker tolkning] är avskaffad, utom på mantelspännen (tassala). En förgylld huvudbonad (kuþar) [osäker tolkning] skall brännas, var den än påträffas. Guldband och silkesband, andra än flätade, är alla avskaffade. Förgyllda kar och gamla bälten är det tillåtet att ha sådana som de är, men utan tillökning. Hemföljden (fylgi) skall vara två mark guld och inte mer; man får inte ge mer och inte begära mer. Blått kläde (bladragning) [osäker tolkning] är helt avskaffat, och likaså siden (pell); och man får inte gifta bort mellan gårdar utom med vitt linne. Scharlakan är också avskaffat; ingen får köpa scharlakan, vare sig nytt eller gammalt, och ingen får ge det som giftogåva mellan gårdar. Silverband och kjortelprydnader är också avskaffade. Kredit hos stadsbor är också förbjuden; ingen köpe mer än han genast betalar för. Den som bryter mot något av detta böte tolv mark till landet.