# Dalalagen (Äldre Västmannalagen) > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Dalalagen (Äldre Västmannalagen) (verk:lag:dalalagen_aldre_vastmannalagen) - **Datering:** 1318/1335 - **Källsamling:** Fornsvenska textbankens material: äldre och yngre lagar - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornsvenskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** CC BY 4.0 ## DL 2 — flock 2 (maskinöversättning) II. DEN ÄLDRE KODEXEN AV VÄSTMANNALAGEN (IURIS VESTMANNICI CODEX ANTIQUOR). DEN ÄLDRE KODEXEN AV VÄSTMANNALAGEN. ## DL Kkb 1 — Kristnu balker, flock 1 (maskinöversättning) Gud välsigne oss alla tillsammans med sin nåd och sitt beskydd, och Sankta Marias, vår herres moders, förbön, och alla helgons och den heliga kyrkans. Bönderna förde stock och sten och grävde grund och byggde kyrka. Nu är vår kyrka byggd och redo för vigning. Då sände de tolv nämndemän (næmpdæ men) till biskopen för att begära präst så som rätt är. Bönderna har makt att välja en sådan präst som de vill inom sex månader. Sedan de sex månaderna har gått ut, då har biskopen makt att ge dem en sådan präst som han vill. ## DL Kkb 2 — Kristnu balker, flock 2 (maskinöversättning) Nu är prästen antagen. Då ska man skaffa honom hus: en stuga, en lada, ett biskopshärbärge, ett kokhus (stekara hws), ett stall, ett fähus, ett visthus. ## DL Kkb 3 — Kristnu balker, flock 3 (maskinöversättning) Nu ska man lägga ut prästens uppehälle (föþu). Det ska börja vid åkerns nedre ände och sluta vid den övre, så att var den tionde tjogen (tiughir) faller, där ska han ha en skyl (rök) av den [osäker tolkning]. Sedan ska man ta de två delar som är kvar och dela dem i tre: en del åt kyrkan, en åt biskopen, den tredje åt fattiga människor. §. 1. Bonden ska ge sin präst i tionde (tiunda) var tionde kalv eller en penning för den, vart tionde lamm eller en penning för det, var tionde gås eller en halv penning för den, var tionde killing eller en halv penning för den. Han ska tionda kalv och killing nio nätter gamla, och gris fjorton nätter gammal, lamm och gås vid mikaelsmässodagen. §. 2. Bönderna ska ge kyrkan jord för tolv tunnors utsäde (tolf þynnia sæþ) och äng om fyra och tjugo lass. §. 3. Bonden ska göra rätt tionde av ärter, av humlegård, av lin var sextonde knippa (fitiæ), likaså av hampa, och var tionde fisk från varje fiskeplats (fisklekum). §. 4. Varje bonde ska ge sin präst tio penningar för högtidsoffer (iamlanga offir) [osäker tolkning], och varje hjon som tar Guds lekamen offre en penning på påskdagen, och varje legodräng och legokvinna fyra penningar i tidegärdsköp (tiþa cöp), och alla de som är hantverkare (giærninga men), de ska ge ett öre penningar i tidegärdsköp, och inhyses folk (boþsæta) en örtug, om de är två tillsammans. §. 5. Vigs en man med sin kvinna, ge han tre alnar gott lärft. Går en kvinna i kyrkan efter sin man eller sitt barn, ge hon ett halvt öre penningar eller fyra marker ljus. §. 6. Och husfrun ska bära bröd och sovel (leef sufl) till altaret på kyrkmässodagen och på allhelgonadagen och på juldagen och på kyndelsmässodagen och på påskdagen. ## DL Kkb 4 — Kristnu balker, flock 4 (maskinöversättning) Prästen kan få bud att skrifta en man eller att kristna barn eller att viga lik. Av dessa tre ska han först skrifta mannen och ge honom sakramentet (reþscap), eftersom gudfar och gudmor kan döpa barn i nödfall (þrangun) och ge det det namn som de vill; den döde kan vänta längst. Dör en man oskriftad sedan prästen fått bud, och han är utan laga förfall, böte han tre marker. Dör ett barn okristnat sedan prästen fått bud, böte han tre marker. §. 1. Blir en bonde sjuk och man får bud till prästen, och prästen har ingen häst, då ska han ta stolan om halsen och gå till bonden. Vill prästen inte gå, och bonden dör oskriftad, ligger prästen därvid under vite av tre marker. Var prästen ute på väg, äge han att styrka det med två män, själv den tredje; en träl gälle lika som en fri man i vittnesmål. §. 2. Ligger ett lik ovigt en natt, ligger därvid vite av tre marker. Ligger det ovigt en andra natt, ytterligare tre marker. Ligger det en tredje, ytterligare tre marker. Av detta mål tar biskopen en tredjedel och målsäganden en tredjedel, socknen och kyrkan en tredjedel. Då föra bönderna liket ovigt till kyrkan och sätte det på kyrkogården och säge till prästen: ”Jorda detta lik.” ”Jag jordar inte”, säger han, ”förrän jag har mina penningar i händerna.” ”Låt då upp kyrkdörren.” ”Jag låter inte upp”, säger han. Då ska en nämnd från socknen fara till biskopen; då ska han låta sin präst fara och jorda det liket. ## DL Kkb 5 — Kristnu balker, flock 5 (maskinöversättning) Bönderna ska skaffa en klockare. Han ska vara först i kyrkan och gå sist ut. Han ska vakta nycklar och ljus. Bönderna ska skaffa rep (strængir) till klockan. Klockaren ska ringa för både levande och döda. §. 1. Klockaren ska man ge uppehälle: varje bonde bröd och sovel och ett tråg (trö) korn. §. 2. Ligger ett lik ovigt i socknen, och man får bud till prästen, men han kan inte vara hemma, säge man då till klockaren; vare bonden därmed saklös. §. 3. För bondens och husfruns själ ge man prästen nio alnar lärft, för bondens barn fyra alnar lärft, om det har kommit till någon ålder (at ængo komit) [osäker tolkning]. §. 4. Nu ska klockaren vakta dopfunten. Den ska inte stå öppen längre än medan funten vigs och barn döps. Står den öppen längre, så att folk kan gripa i den med händerna, gälde klockaren tre marker. Griper man i den mellan dessa tillfällen, gälde han tre marker. §. 5. Brinner kyrkan av vårdslöshet (wangömu), böte klockaren fyrtio marker. §. 6. Blir klockan lös i banden, då ska klockaren säga till bönderna en söndag, en annan och en tredje. Vill bönderna inte laga den, och klockan faller och brister, ha sockenmännen själva den skada som de fått. Faller klockan därefter på klockaren och han dör under den, böte de för den mannen med tretton marker; det tage den upp som är hans rätte arvinge. Säger klockaren inte till bönderna att klockan var lös i banden, och klockan faller ned och brister, böte han klockan åter med sju marker. Faller en klocka ned som väger ett pund eller mer än ett pund, böte han den åter med tretton marker. Faller den största klockan ned, som väger tre pund eller mer än tre pund, böte han den åter med fyra och tjugo marker; detta är sockenmännens ensak (eensokn) [osäker tolkning]. Säger klockaren inte till bönderna att klockan är lös i banden, och han dör under den klockan, ligge han ogill. Faller klockans kläpp ned och slår klockaren i hälen, ligge han ogill. Springer någon annan än klockaren dit utan hans bud och ringer, och klockan då brister, gälde den som ringde klockan åter; faller klockan också ned på honom, ligge han ogill. ## DL Kkb 6 — Kristnu balker, flock 6 (maskinöversättning) Nu är ett barn fött vid bästa hälsa, har både naglar (horn) och hår och drar andan in och ut. Det barnet ska få dop. Är det ett gossebarn, tage man två män och en kvinna; de ska kunna Pater noster och Credo. Är det ett flickebarn, tage man två kvinnor och en man. §. 1. Är det långt att fara till kyrkan, ska gudsivjorna (guzziuiu) vakta barnet. Säger gudsivjorna så: ”Vi kan inte komma fram med detta barn över skogen, ty det finns ingen kraft (æfni) i barnet”, då ska man döpa barnet i vatten i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Nu har barnet fått dop; då ska det barnet stå [berättigat] till både arv och orv (arf oc wrf). Dör det barnet, då ska man lägga det barnet stilla; en av gudsivjorna tage det och gå till prästen; klockaren tage stänkkvast och vigvatten, bäre det till barnet och stänke på det. Då ska man föra det till kyrkan, och prästen ska jorda det. Försummar gudsivjan detta, tar barnet och för det ovigt till kyrkan, för det över en by (bolstaþ), ligger hon under vite av tre marker; för hon det över en annan, ytterligare tre marker; för hon det över en tredje, ytterligare tre marker; för hon det över hela landet, gälde hon inte mer därför. Boten går i tre delar (þræskipti): en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje bymännen (bolstazmen). Kommer biskopens länsman och säger så: ”Liket är ovigt”, ”Nej”, säger de; då ska klockaren och gudsivjan vara vittnen. Får de inte de vittnena, böte de tre marker, och boten går i tre delar. §. 2. Nu kärar biskopens länsman mot bonden att han förde ett lik ovigt till kyrkan. Värje han sig med prästens vittnesmål och två av sina grannar eller närgrannar; har han två av dessa, vare han saklös, och ingen ed gå därefter mer. ## DL Kkb 7 — Kristnu balker, flock 7 (maskinöversättning) Nu kommer ett par (hion) till kyrkan och begär vigsel och att knyta äktenskap (hionalagh). Då ska prästen stå i kordörren (sanghus durum) tre söndagar och fråga efter om det finns något hinder (forfal) däri, så att de inte lagligen kan vara tillsammans. ## DL Kkb 8 — Kristnu balker, flock 8 (maskinöversättning) Biskopen ska rida omkring i landet och viga kyrkor. Han börjar med den minsta kyrkan. Där ska han ha tolv öre i vigselgåva (wiksla fæ) och ett bord [måltid], stallaren och kocken (stekare) sex öre. Biskopen ska ha trettio hästar; åt flera än tjugo ska man inte ge korn [osäker tolkning]. Rider han till en större kyrka, där ska han ha tre marker i vigselgåva, stallaren och kocken sex öre, och två bord, och inte heller ha fler hästar än förut. Rider han till den största kyrkan, där ska han ha sex marker i vigselgåva och tre bord, stallaren och kocken sex öre, och inte fler hästar än förut. ## DL Kkb 9 — Kristnu balker, flock 9 (maskinöversättning) Mycket har förekommit, och ofta är det svårt att döma: en son lägrar (hæfda) sin moder eller en fader sin dotter. Böte vardera av dem nio marker för det; boten gå i tre delar: en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje alla män (allimæn). Lägrar en broder sin syster eller sin systerdotter, böte vardera av dem sex marker; boten gå som förut. Lägrar en man sin tremänning, böte de båda nio marker; boten delas som förut. Lägrar en man sin fyrmänning eller sin gudsivja, böte vardera av dem tre marker; boten delas som förut. Är han inte sannbunden till det, värje han sig med tolv mäns ed och vare saklös. §. 1. Anklagas en man för två kvinnor, han ska antingen värja sig eller fällas för dem båda. Anklagas en man för två besläktade kvinnor, och de följs alla åt till ett svar, gälle en lag [ed] för dem. Anklagas en kvinna för två besläktade män, gälle samma lag. Skiljs de åt i sina svar, ha den som värjer sig då vitsordet (witu) [osäker tolkning]. §. 2. Nu säger biskopens länsman att de är närmare släkt än de vidgår. Det stå till ed och vittnesmål av de två män som är närmast släkt med mannen inom tredje led (byrd), och de två som är närmast släkt med kvinnan inom tredje led. Påstås en man ha gudsivjeskap (guzziuia lagh), och han säger att det inte är gudsivjeskap, värje han sig med sina gudsivjor som höll barnet. Är de döda, värje han sig med tolv mäns ed och två mäns vittnesmål. §. 3. Blir en man tagen i horsäng (horsængh) med en kvinna, och med fulla skäl, och man tar beslag (agrepp) av dem båda, vare han sannbunden till sin sak, och böte vardera av dem tre marker. Tas beslag av den ena och inte av båda, ha den vitsord och värje sig med två vittnen och tolv mäns ed, och tre marker dömes av dem som tog dem utan skäl (oskiællika). Boten för horsäng gå i tre delar: en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje alla män. §. 4. Blir en man tagen inne med en annan mans hustru i dennes säng, blir han slagen ihjäl eller båda de, och syns där blod på lakanet (blöiu) eller på sängstocken, ligge han ogill. Och vill han [maken] inte dräpa honom, löse han sig med fyrtio marker, och den boten gå i tre delar. §. 5. Beskyller en bonde sin hustru, eller en hustru sin bonde, för hor inför ölstugan eller inför sockenmännen, följe vittnesmålet biskopens länsman; han äge då makt att kära mot den man eller kvinna som det namnet är givet, ända till dess han har fått lag [ed] eller penningar. Får han inte vittnen med sig, äge han då inte makt att kära mot honom för det. §. 6. Går en man ed för hor eller frändsemjespell (frænzsama spiæl), tar sedan samma kvinna och löper bort med henne, har han förverkat sitt vitsord; eden gälle inte. Beskylls en man eller kvinna för hor eller frändsemjespell, och lag går för det; föds sedan ett barn och den är fader till det som gått lagen, efter den räkningen att barnet var avlat innan eden var gången, gå den eden till fasta och fäbot (fastu oc fæboth) [osäker tolkning]. Säger räkningen så, att barnet var avlat sedan eden var gången, stå den eden, och han böte för hor eller frändsemjespell. ## DL Kkb 10 — Kristnu balker, flock 10 (maskinöversättning) Nu kan en man ha tidelag (þyþalagh) med något kreatur, vare det med vilket kreatur det helst må. Lägrar han det som en kvinna och blir uppenbar och tagen på bar gärning (bar oc atakin), då ska man gräva ned den mannen levande i jorden och det kreatur bredvid honom som han syndade med. Därmed fullgör han sin skrift (script) [osäker tolkning]; det ska målsäganden göra som ägde kreaturet. Är han inte sannbunden till det, värje han sig med vittnen och tolv mäns ed. Kan han gå eden, vare saklös; faller han på eden, böte tolv marker; det gå i tre delar: en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje alla män; och nio marker för bannsmålet (banz mal), och biskopen råde över hans skrift. ## DL Kkb 11 — Kristnu balker, flock 11 (maskinöversättning) Blir en kvinna tagen med trolldom (truldom), med horn och hår, levande och dött, det må väl heta trolldom. Det är ett fyrtiomarksmål. Är hon inte sannbunden och tagen med det, värje hon sig med tre vittnen och tretolftsed (þrætolftum eþe). Kan hon inte gå eden, har kvinnan därmed förfallit till fyrtio marker. Boten gå i tre delar: en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje alla män; och nio marker för bannsmålet, och biskopen råde över hennes skrift. Har hon inte att böta med, vare hon given åt sten och strand (stens mattit oc stranda) [osäker tolkning]. ## DL Kkb 12 — Kristnu balker, flock 12 (maskinöversättning) Anklagas en kvinna för fostermord (belgmorþ), och uttrycker hon sig så: ”Det är sant, jag födde ett barn, det var dött och inte levande”, då ska hon ha vittnen till det; hon ska ha två kvinnor till vittnen, själv den tredje. Uttrycker hon sig på annat sätt och säger att hon aldrig har haft barn, då ska hon värja sig med två vittnen och tolv mäns ed. Får hon denna ed gången, vare saklös; får hon inte, ligger hon under vite av tolv marker; det gå i tre delar: en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje alla män. ## DL Kkb 13 — Kristnu balker, flock 13 (maskinöversättning) När solen går ned bakom skogen på lördagen, då inträder söndagshelgen, och den är ute när solen går ned bakom skogen [på söndagen]. Den som väcker blod eller bärgar [gröda] böte tre marker; det gå i tre delar som förut; eller värje han sig med lag. §. 1. Anklagas en man för att han inte fastade eller inte avhöll sig (förmde) [osäker tolkning] när han skulle fasta eller avhålla sig, böte han tre marker. Tar han lönnskrift (lönscript) hos prästen innan han får sak för det, och prästen vittnar så med honom, vare han saklös. Bär bonden fram kötträtter åt sitt husfolk när han skulle bära fram fastemat, då är lönnskriften förverkad, om flera vet om det; saklöst är hans husfolk; böte han tre marker i tre delar som förut, eller värje sig med lag. §. 2. Nu kan prästen vara glömsk och inte påbjuda helgdagar eller fastedagar. Prästen säger sig ha påbjudit dem, bönderna säger nej. Tage prästen de tolv som var vid kyrkan, att han rätteligen påbjöd det. Vittnar de inte så med honom, böte då prästen tre marker. ## DL Kkb 14 — Kristnu balker, flock 14 (maskinöversättning) Kärar (qwæll) prästen mot bonden för offer eller tionde, och [bonden säger att] han förde fram sin tionde [osäker tolkning], värje han sig med två män från socknen, själv den tredje. ## DL Kkb 15 — Kristnu balker, flock 15 (maskinöversättning) Om de saker som hör till biskopen och kyrkan, när bonden är lagligen fälld (laghwnhin) [osäker tolkning]: då ska man mana honom med prostens brev en söndag och en annan och en tredje; där ska man nämna by och bonde. Vill han göra rätt inom tre söndagar, vare han saklös. Vill han inte, då kommer han i förbud (forbuþ). Är han i förbud natt och år, då ska man lysa honom i bann. Sitter han sedan i bann natt och år, gå han sedan under kungens svärd. Blir man sannbunden till det, böte tre marker. Är han inte sannbunden till det, värje han sig med tolv mäns ed och vare saklös. ## DL Eb 1 — Kunungs ezöre, flock 1 (maskinöversättning) Dessa mål är kungens edsöre (kunungs ezöre), som han och de högsta herrarna i Sverige ska ta [böter för]. Det är det första: var än någon hämnas på en annan när en annan gjorde gärningen. Då ska häradets nämnd (hundaris næmþ) pröva om han hämnades på en annan när en annan gjorde gärningen, eller om annan tvist kom emellan dem. §. 1. Det är det andra: var än någon hämnas trots grid och ingången förlikning (sæt). ## DL Eb 2 — Kunungs ezöre, flock 2 (maskinöversättning) Rider en man hem till en annan och gör honom hemsökn (hem sokn), vare det en eller flera, och vill göra honom eller någon i hans gård skada; det första de kommer in i gården sårar de, slår till blods, dräper eller bastar och binder: då har de brutit kungens edsöre, och där är var och en huvudman (howzman) för sig. De läggs alla fredlösa (biltughe) och deras bo till skifte. §. 1. Nu kan det vara så att de rider in i gården och kan göra ingen skada utom att bryta hans hus. Neke de med tolv mäns ed och två mäns vittnesmål, eller böte sex marker, ty där är hot med liten bot. §. 2. Nu kan den falla som bjuder strid (fangh byuþir) där, när hemsökn görs mot dem. Blir han slagen, sårad eller dräpt innanför gård och grindstolpe, ligge han ogill. Blir han dräpt i själva gårdsledet (garzliþi), och fötterna faller in och huvudet ut, vare han ogill, ty huvudet ska resa sig efter fötterna. Faller fötterna ut och huvudet in, vare han gill, utom om det syns att han fick det han dog av i gården. §. 3. Nu kan den som inte är bondens hjon söka sig till bondens gård undan sina ovänner i nöd. Blir han då dräpt eller sårad, ska hans arvingar skifta bo och ta böter. Den ber om frid [för gärningsmannen] som ägde jorden. §. 4. Görs hemsökn mot en landbo (landboa) eller mot hans hjon, då ska han be om frid. Görs den mot en annan och inte mot hans hjon, äge då jordägaren det. §. 5. Nu träffas män sams i gården och skiljs osams, även om gärning kommer emellan dem, då är det inte hemsökn, utom om han går ur den gården och in i en annan, skaffar sig vapen eller följe, går tillbaka och gör full gärning mot honom; då är det hemsökn. §. 6. Nu rider en man till en gård mot sin ovän, skjuter eller kastar mot honom. Får han skada där han står i gården, det är hemsökn. ## DL Eb 3 — Kunungs ezöre, flock 3 (maskinöversättning) Tar en man en kvinna med våld (meþ wald), och syns tecken (asyn) antingen på henne eller på honom, som han gjorde henne eller hon honom, eller är det så nära by eller väg att man kan höra rop och åkallan, och blir det lagligen förebragt (skuþat), då ska häradets nämnd pröva vad som är sant därom. Tar en man en kvinna med våld och blir tagen eller gripen på samma gärning, och tolv män vittnar mot honom därom, då ska han dömas under svärd. §. 1. Tar en man en kvinna med våld, och kvinnan dräper honom därvid, och tolv män vittnar så, ligge han ogill. ## DL Eb 4 — Kunungs ezöre, flock 4 (maskinöversättning) Sitter en man på kyrkväg eller tingsväg i försåt för en annan, dräper, sårar eller slår blodvite, han har brutit kungens edsöre. Kommer inte dråp eller sår eller blodvite emellan dem, då är det hot utan bot. Kommer de i delo på kyrkväg eller tingsväg, inte av gammal avund utan av hastiga gärningar, det är inte kungens edsöre. §. 1. Far män från kyrka eller ting och far till sin vän eller till penningöl (pænings öll) eller till annan plats och inte genast hem, och sätts försåt för dem och de får skada, där är inte kyrkfrid och inte tingsfrid bruten. ## DL Eb 5 — Kunungs ezöre, flock 5 (maskinöversättning) Tar en man en annan och leder honom till stupstocken (stuks), hugger av händer eller fötter, det är kungens edsöre, utom om det sker i vapenskifte. §. 1. Gör en kvinna eller en omyndig (owrmaghi) sådana gärningar, böte de med lagliga böter; en kvinna eller en omyndig kan inte förverka friden (frid flya). ## DL Eb 6 — Kunungs ezöre, flock 6 (maskinöversättning) Var än någon bryter mot dessa mål, han har förverkat allt det han äger ovan jord, så mycket som det är, och landsvist, och läggs fredlös (biltughir) över hela riket och kommer aldrig i frid förrän den ber för honom som ägde bönen. Äger flera än en bönen, ha den vitsord som vill be om frid; så skiftas den bot som de ägde [osäker tolkning]. §. 1. Nu kan ingen förverka annans egendom. Man skifte alla lotter, först undan till dem som är saklösa, och var och en tage sin lott som han äger i boet; sedan skiftes hans lott som är fredlös eller brottslig i tre: en lott tar målsäganden, en annan kungen, den tredje alla män. §. 2. Så snart den ber för honom som han har brutit mot, eller dennes arvingar, då ska kungen ge honom frid, och han löse sig i kungens frid med fyrtio marker. §. 3. När denna nämnd ska nämnas, då ska de båda vara närvarande och säga ja därtill. Är en man lagligen stämd till tinget och vill inte komma, råde då domaren att nämna nämnd och nämnden att fälla. För alla edsöresbrott ska nämnden nämnas ur samma treding (þridiunginum) som brottet är gjort i. Den som de tolv fäller, han är fälld som förut är sagt, utom om kungen vill utreda sanningen därom. ## DL Eb 7 — Kunungs ezöre, flock 7 (maskinöversättning) Kommer män sams tillsammans på kyrkogården, och kommer där dråp eller hugg emellan dem, vare där frid; boten fyrtio marker; tage kungen hälften och biskopen hälften; gärningen [bötes] efter landets lag. §. 1. Kan män träffas sams och skiljas osams, där är inte edsöret brutet. Den som gör anfall (a como) mot en annan inne i kyrkan med vred hand, han har brutit kungens edsöre. ## DL Eb 8 — Kunungs ezöre, flock 8 (maskinöversättning) Var och en som hyser eller hemmar en man som är laglagd och svuren fredlös en natt, vare saklös. Hyser han honom en andra och en tredje, böte han kungen tre marker. Hyser, håller eller föder han honom längre, böte han fyrtio marker eller värje sig med tretolftsed. Var och en som hyser eller hemmar en fredlös man inom den dag som är lagd för honom till dess han ska rymma, vare saklös. ## DL Eb 9 — Kunungs ezöre, flock 9 (maskinöversättning) Gör en man försåt (forsæti) för en annan i husskjul, gårdskjul, grindskjul eller skogsskjul: blir den dräpt som kommer dit, ligge han i tvåbot (twæböte); blir den dräpt som sitter i försåt, ligge han i enbot. Säger den ene att det är försåt och den andre inte, värje han sig med tretolftsed, och vare det inget försåt om inte dråp kommer emellan. §. 1. Tre marker tar biskopen av varje dråp, på vilken dag det än sker; där ökas den lagliga boten med tre marker, dem tar biskopen. ## DL Mb 1 — Manhælghis balkir, flock 1 (maskinöversättning) Om mäns manhelgd (manhælghir) är så stadgat: Dräper en fader sin son eller en son sin fader, det är tjugo marker för hans manhelgd; de delas i tre: en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje häradet (hundarit). För hans fall (fall) fyrtio marker; en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje häradet. §. 1. Dräper en broder en broder, hans manhelgd femton marker, hans fall fyrtio marker; boten delas som förut. §. 2. Dräps tremänningar eller fyrmänningar, där är deras manhelgd tre marker, deras fall fyrtio marker; boten gå som förut. §. 3. Dräps bryllingar (brylungar), deras manhelgd sex marker, deras fall fyrtio marker; boten gå som förut. §. 4. Dräper en moder sin dotter eller en dotter sin moder, hennes manhelgd tjugo marker, hennes fall fyrtio marker. Vare boten densamma mellan systrar som mellan bröder; vare det för kvinnor till hälften som för män (wari quinna halwm sum manna) [osäker tolkning]. §. 5. Dräper en son sin moder, hennes manhelgd tjugo marker, hennes fall åttio marker; boten delas som förut. Dräper en moder sin son, hans manhelgd tjugo marker, hans fall fyrtio marker; boten gå som förut. §. 6. Dräper en broder sin syster, hennes manhelgd femton marker, hennes fall åttio marker; boten gå som förut. Dräper en syster sin broder, hans manhelgd femton marker, hans fall fyrtio marker; boten gå som förut. §. 7. Dräper en bonde sin hustru, hennes manhelgd nio marker, hennes fall åttio marker; boten gå som förut. Dräper en hustru sin bonde, hans manhelgd nio marker, hans fall åttio marker; boten skiftes som förut. §. 8. Dräps svågrar (maghar) sinsemellan, ligge de i tingsgälder (þings giældum). ## DL Mb 2 — Manhælghis balkir, flock 2 (maskinöversättning) Slår en son sin fader, det är ett tolvmarksmål; en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje alla män; och tre marker för hans åkomma (acoma); en tar kungen, en annan målsäganden, den tredje häradet. §. 1. Slår en fader sin bortgifta son, det är ett sexmarksmål; för hans åkomma tre marker; boten gå som förut. Slår en moder sin bortgifta dotter, det är ett sexmarksmål och tre marker för hennes åkomma; boten gå som förut. §. 2. Slår en broder en broder, det är ett sexmarksmål och tre marker för hans åkomma; boten gå som förut. §. 3. Slår en tremänning eller fyrmänning, det är ett tremarksmål och tre marker för hans åkomma, i tre delar som förut. ## DL Mb 3 — Manhælghis balkir, flock 3 (maskinöversättning) Blir en man dräpt utan edsöresbrott, ligge han i fyrtio marker; de gå i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. §. 1. Blir bonden dräpt inne i sitt eget hus utan edsöresbrott, ligge han i åttio marker; det gå i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. Blir han dräpt ute utanför gården och finns varken bit eller ben (biti ælla bæni), ligge han i spårgälder (sporgeldum) [osäker tolkning]. §. 2. Blir en man dräpt och liket fört i mosse eller kärr eller ut kastat i vatten, ligge han i mordgälder (mordgiældum): hans mord fyrtio marker, hans manhelgd fyrtio marker; de gå i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. §. 3. Ligger ett lik på dråpplatsen (wighwalli) över natten, så att dråparen inte lyser dråpet, böte han en mark för natten som dulsbot (dylsbot), en mark för den andra, och så till dess att tolv är ute, gälde han en mark för varje natt; det är tolv marker i dulsbot; de gå i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. §. 4. Blir en kvinna dräpt, ligge hon i åttio marker; det gå i tre delar som [förut]. Blir en kvinna mördad, vare hennes mord fyrtio marker, hennes dråp åttio marker; boten gå som förut. §. 5. Blir en krycklokarl (kroklokarl) dräpt, så gammal att han inte förmår gå till tinget, ligge han i tvåbot; boten gå som förut. §. 6. Blir en grätting (grættingir) dräpt, det är ett vaggbarn: är det ett gossebarn, ligge det i fyrtio marker, och en ofödd son i fyrtio marker; är det ett flickebarn, ligge det i åttio marker, en ofödd son i fyrtio marker [osäker tolkning]. Denna bot gå i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. ## DL Mb 4 — Manhælghis balkir, flock 4 (maskinöversättning) Blir en gäst dräpt hos bonden, ska bonden finna banemannen eller hålla upp böterna. §. 1. Blir en gäst dräpt utanför gården och gästfriheten (winskeþ) [osäker tolkning] men inom tå och tomtrå (ta oc tomta ra), då ska bymännen finna banemannen eller hålla upp böterna. Blir han dräpt på byns mark (bolstaþi) eller i skogen, då ska bolstadsmännen finna banemannen eller hålla upp böterna. §. 2. Dräps gäster hos bonden, engelska eller danska, och blir han fångad som är dråparen (wighiandi), binde man samman den döde och den levande; den döde dömes att jordas och den levande till laga ting. ## DL Mb 5 — Manhælghis balkir, flock 5 (maskinöversättning) Blir en man dräpt på mäns bolstad (bolstaþi), ska bolstadsmännen finna banemannen inom natt och år. Hittar de honom då, ska de ge honom i husbymannens (husabymanne) händer och vare saklösa. Släpper denne honom, böte han fyrtio marker; det är kungens ensak. Hittar de honom inte inom natt och år, böte bolstadsmännen tolv marker; denna bot tar kungen upp; det heter dolgdråp (dulgha drap). §. 1. Hittas en man död på mäns bolstad, och syns inga märken av våld (handwærk) på honom, vittne prästen när han viger liket, och de män som var närvarande; vare då bolstadsmännen saklösa. ## DL Mb 6 — Manhælghis balkir, flock 6 (maskinöversättning) Dräper flera män en man, böte alla en bot och faste alla [osäker tolkning], och vare den huvudman (hwusman) som han [målsäganden] nämner därtill. Inte fler än tre må man nämna till baneord (bana orþ). Är någon i följe eller färdlag (fara nöti) med dem som dräpte och var inte av samma vilja, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. Var och en som nämns till rådbane (raþbana) och är sannbunden till det, böte tolv marker; är han inte sannbunden till det, värje han sig med lag. ## DL Mb 7 — Manhælghis balkir, flock 7 (maskinöversättning) Det är ett skändningsverk (forlækis wærk) [osäker tolkning]: tar man en man, lägger ned honom mot jorden och skär ut honom som en galt, så förlorar han därmed ofödda [barn]. Är mannen ogift, böte man ofödd son med fyrtio marker, ofödd dotter med åttio marker, hans sår med fyrtio marker. ## DL Mb 8 — Manhælghis balkir, flock 8 (maskinöversättning) Blir en man slagen eller huggen och får göra sitt förmäle (formæli) och nämna skadegöraren, sin man, för sin skriftefader och för de män som bor närmast, ha arvingen där vitsord. ## DL Mb 9 — Manhælghis balkir, flock 9 (maskinöversättning) Om dråp: är han inte sannbunden och tagen på bar gärning, värje han sig med tre vittnen och tretolftsed. Där ska rätt målsägande stå för. ## DL Mb 10 — Manhælghis balkir, flock 10 (maskinöversättning) 10. Var och en som dräper en man bäre (höfþi) själv ensam så mycket som han vunnit, det är halva boten [osäker tolkning]; hans broder, om han finns, skiftar med honom; [den andra hälften] bär han med ätten; de alla böte halva boten. De bröder som är tillsammans [i oskiftat bo] böte alla tillsammans, vilken av dem som än bryter, utom om brottet är i ett urbotamål (wrbotar mali) eller i gälsämja (giolsæmi) [osäker tolkning]. ## DL Mb 11 — Manhælghis balkir, flock 11 (maskinöversättning) Huvudsår och hålsår (hwlsaar), för dem ska gärningsmannen ansvara tills natt och år är ute, utom om de själva har tagit förlikning (sæt). Dör han av de såren, nöje sig arvingarna med det som han har tagit. Alla andra sår ansvare han inte för längre än tills han är läkt igen och hud vuxen över. Går han vid sin yttersta stund inför sin skriftefader och flera män [och vittnar] att han dör av annan sjukdom och inte av de såren, vare [gärningsmannen] saklös för dråpet. ## DL Mb 12 — Manhælghis balkir, flock 12 (maskinöversättning) Blir en man huggen med fulla sår på allmänt torg, det är ett fyrtiomarksmål. Blir han blå eller blodig, böte man efter landets lag. ## DL Mb 13 — Manhælghis balkir, flock 13 (maskinöversättning) Om benlösning i sår: lösgör man ben ur huvudet, det är ett tremarksmål; lösgör man ett andra, ytterligare tre marker; lösgör man ett tredje, ytterligare tre marker; lösgör man fler ben, blir boten inte högre därför; och för hans åkomma (acoma) tre marker. Var det gjort i frid (i friþi), är det tre marker dyrare. Denna bot går i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. Lösgörs inget ben, får han inte mer än tre marker, i tre delar som förut. ## DL Mb 14 — Manhælghis balkir, flock 14 (maskinöversättning) Slår man en man, och blånader är synliga på den mannen, det är ett tremarksmål, i tre delar som förut. Om det görs i friden, är det tre marker dyrare, i tre delar som förut. ## DL Mb 15 — Manhælghis balkir, flock 15 (maskinöversättning) Sårar man en man på en helgdag, därav äger biskopen tre marker; det gå i tre delar som förut. ## DL Mb 16 — Manhælghis balkir, flock 16 (maskinöversättning) Kommer kungens sakförare (soknari) och väcker talan innan självsättet (siæluasæt) är gjort, står självsättet inte. Tvistar de om huruvida självsätt är gjort eller inte: kan bonden gå sin ed med två män, stå självsättet; kan han inte, stå det inte; gå då den ed som sakföraren vill. ## DL Mb 17 — Manhælghis balkir, flock 17 (maskinöversättning) Anklagas en man för avhugg. Hugger han av ett finger på en man, det är tre marker för såren; de gå i tre delar; och tre marker i lytesbot (læstis bot), det tage den upp som fick skadan; tolv öre i läkebot (lækis bot); själv tage han läkeboten och lytesboten; sårböterna gå i tre delar. Hugger han av flera fingrar, böte han tre marker för vart och ett av dem. Tummen (þomal fingir) är lika dyr i böter som alla de andra tillsammans. Hugger han av den, tio marker för såren; det gå i tre delar som förut; tre marker i lytesbot, tolv öre i läkebot; det tage målsäganden. §. 1. Hugger han handen av en man, det är tjugo marker för såren; de gå i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män; tolv öre i läkebot, tre marker i lytesbot. Hugger han av handen så att den hänger kvar, tio marker för såren; hänger den kvar, halv bot; det gå i tre delar som förut. §. 2. Hugger han foten av en man, tjugo marker för såren, tolv öre i läkebot, tre marker i lytesbot; boten skiftes som förut. Hugger han av den så att den hänger kvar, hänger den kvar, halv bot. §. 3. Hugger han örat av en man, tre marker för såren, tolv öre i läkebot, tolv öre i lytesbot; döljer hatten det, halv bot. §. 4. Hugger han näsan av en man, tre marker för såren, tolv öre i läkebot, tre marker i lytesbot. §. 5. Sticker han ut ögat på en man, det är ett niomarksmål, tolv öre i läkebot, tre marker i lytesbot; boten skiftes som förut. ## DL Mb 18 — Manhælghis balkir, flock 18 (maskinöversättning) Kommer män samman vid öl, träffas sams och skiljs osams, och kommer träta eller slagsmål emellan dem, det är ett tremarksmål. En kvinna är där alltid hälften dyrare i alla sårmål och åkommor. ## DL Mb 19 — Manhælghis balkir, flock 19 (maskinöversättning) Hugger man med kniv och mordvapen, det är ett tolvmarksmål; detta mål tredelas: en del tar kungen, en annan biskopen, den tredje häradet. Tre marker för hans åkomma (acoma); en mark tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. Vare pilskott (arwa skut) lika som knivslag. ## DL Mb 20 — Manhælghis balkir, flock 20 (maskinöversättning) Blir en åkomma gjord i by och inför mäns ögon, tage han alltid lysningsvittnen (lysninga witni) av de män som såg på. Blir den gjord på gata eller på genvägar (genlötum), tage han då den första by han kommer till; han ska lysa med rykande sår och rinnande blod den första dag han får åkomman eller den andra därefter, och nämna den som gjorde det; ha han då alltid synvittnen, och den som värjer sig inga. Lyser han inte den dagen eller den andra därefter, utan lyser ett gammalt sår och inte medan det är nytt, ha då den som värjer sig vitsordet och den som lyste inget. De bäre lysningsvittne om åkomman på mannen och inte om blodet på hans kläder. Griper han till lysningsvittne och förmår inte [styrka det], böte han tre marker i tre delar. Kärar han om slagsmål och griper inte till lysning, och den andre värjer sig, vare båda saklösa. §. 1. Nu säger den som har fått sår ingenting; kungens länsman talar mot den som gjorde det; han svarar ingenting. Har länsmannen vittnen av skälig män att de såg hans åkomma, ha då länsmannen vitsord att av den som gjorde åkomman få antingen lag [ed] eller penningar. Fälls han då, gå boten i två delar: hälften tar kungen och hälften häradet. §. 2. Var och en som vill få sitt sår gillt, han ska ha lysningsvittnena med sig till tinget, som sagt är, på första tinget; då vare hans talan gill. Har han dem inte, stå försvaret fast för bonden (standi wærnær iorþ fori bondanum) [osäker tolkning]. ## DL Mb 21 — Manhælghis balkir, flock 21 (maskinöversättning) Blir en man vansinnig (a wita), det ska lysas inför grannar och sockenmän, och hans fränder ska ha honom i fängsel (hæftum). Kommer den mannen ur fängslet och dräper en man eller bränner by, ligge det i vådagäld (waþa giælde), sju marker; det tage de upp som har förlorat sitt. Boten är inte större därför, även om han bränner både by och bonde. Sår som han gör är i sex öre. Så ska hans arvingar både ta och gälda för honom. Finns inga lysningsvittnen, som sagt är, vare då hans gärningar viljaverk (wilia wærkum), både det han gjorde och det som görs mot honom. ## DL Mb 22 — Manhælghis balkir, flock 22 (maskinöversättning) Blir en man dräpt av våda eller sår gjort, och vill arvingen, eller han som har fått skadan, svära [på våda] tillsammans med dem som gjorde gärningen, vare det vådabot (waþa boot). Man fullgöre vådaeden för dråp med två vittnen och tolv mäns ed, och sju marker i böter; för sår två [män] med var och en [osäker tolkning]; där är boten inte mer än sex öre. Den eden vare gången inför grannar innan nästa laga ting kommer, utom om det är så att det inte är edgill tid (æi ær edsörth); då ska de komma till kyrkan med de två män som ska värja och erbjuda sig att de vill gå den eden så snart det blir edgill tid. Inom de sju nätterna äge ingen vitsord att tala därpå förrän på laga ting; vare det vådabot eller pant före laga ting, och eden gången. Är det inte så gjort, ligge det då i viljaverk (wilia wærkum), utom om de förfall föreligger som är nämnda. ## DL Mb 23 — Manhælghis balkir, flock 23 (maskinöversättning) Kastar en man över hus eller skjuter, och får man eller kvinna skada därav, vittne den som orsakade (wækiændi) vådan det med två vittnen och tolv mäns ed; han säge till husbymannen och biskopens man; om han är skyldig (asaaki) [osäker tolkning], böte han vådabot, även om [någon] är dräpt till döds. Får fä skada därav, gälde han skadan till hälften och ingen ed. Kastar en man framför sig eller skjuter på den som han ser med ögonen, vare det likväl våda, om båda vill svära [därpå]. ## DL Mb 24 — Manhælghis balkir, flock 24 (maskinöversättning) Har en man en brunn i gården, han ska sätta ram (bylia) om den och hölja den. Faller en man i den och får bane därav, bötes det med vådaböter, sju marker. Är den inte höljd eller ombyggd, och dör en man i den, ligge det i fulla laga böter. ## DL Mb 25 — Manhælghis balkir, flock 25 (maskinöversättning) Dräper en omyndig (owrmaghi), mindre än femton år, en man, på vilket sätt han än dräper honom, vare vådabot sju marker. Säger nu den andre att han inte är omyndig, det ska tolv män pröva. ## DL Mb 26 — Manhælghis balkir, flock 26 (maskinöversättning) Alla påfall (aafal) ligge i sju marker och alla ovanfall (owanfal) obotade. Har en man ett gammalt hus i gärdet och vill inte riva det eller bygga om det, och det faller på en man och han får bane, gild är han med sju marker; det tage den upp som är rätt arvinge. Samma lag gäller om vedkast (wiþakast), om det faller på en man och han får bane. §. 1. Vill man resa sten eller stock, och den faller på en man och han får bane, gild är han med sju marker; den gälde som bad om hjälp (giængis bidir). Vid uppdragning av skepp och utskjutning av skepp: blir en man under lunnar (lunnum) eller lunnbörda (lynnar börþi) och dör därav, gälde man med vådagäld, sju marker. §. 2. Hugger två tillsammans träd i skogen, ansvare ingen av dem för den andre. Kommer en man gående dit och ett träd faller på honom, ligge han i vådabot. §. 3. Är en man i jaktskåra (skaal) och vill skjuta djur, och en man var framför, ligge det i vådabot, om båda vill göra det till våda. ## DL Mb 27 — Manhælghis balkir, flock 27 (maskinöversättning) Länsmannen har inget vitsord i sårmål, utom om rätt målsägande står för. Står också målsäganden för, men ingen åkomma finns, värje han sig med lag. ## DL Bb 1 — Bygninga balkir, flock 1 (maskinöversättning) Byggde en karl i en by och ägde bolstadsjord. Karlen beslöt att sälja och sålde en fjärdedel i byn med fasta och fulla skäl, då skon skavde vid foten. Karlen satt kvar och brukade. Åter beslöt karlen att sälja och sålde en fjärdedel i byn med fasta och fulla skäl. Då började de tvista, säljaren och köparen; då gavs säljaren rätten att råda (lighri raþa) [osäker tolkning]. Åter skavde skon vid foten; karlen satt kvar och brukade. Han beslöt och sålde en tredje fjärdedel med fasta och fulla skäl. Då började de tvista, säljaren och köparen; då gavs köparen makt och vitsord att råda. Åter skavde skon vid foten; karlen satt kvar och brukade, och han sålde den fjärdedel som var kvar längst med fasta och fulla skäl. Då grep karlen till undantag (af næfninga): han undantog en avsides tomt (burtompt) i byn utan bryträtt och tomträtt (brut oc tomtamal) [osäker tolkning]. Nu säljer han också den. Åter undantog karlen fiskedrätt till skogs, krokfiske i vatten, ko på fägata och såll (ko a reek oc soar) [osäker tolkning]; då säljer han också det. Då var den karlen helt utsåld (alsæla). Då skriar bördemännen (byrþmen) och säger: ”Du har gjort illa, du har sålt vår börd.” Då skjuter karlen till tinget att han har lagbjudit (laghbuþit) den jorden; han vittne det med två vittnen och tolv mäns ed; då ha den köpet som köpte, och karlen ha sina penningar. Fälls han i vittnesmålet, dömes då jorden åter i börd, och den som sålde till tre marker; en tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. ## DL Bb 2 — Bygninga balkir, flock 2 (maskinöversättning) Bjuder en bördeman (byrþar man) fullt pris för sin börd inom natt och år, gå jorden åter i börd. Bjuder han inte så, ha den den som hade köpt. ## DL Bb 3 — Bygninga balkir, flock 3 (maskinöversättning) Köper man jord eller byter, nämne de vardera sina fastar (fastar), vid kyrkan eller på tinget, och sockenmän, sex var av dem. Tvistar de sedan om det som de köpte, vittne det tolv fastar om deras köp, och vare fastes arvinge lika gill som fasten. Skiljer de sig åt (sæmbir at) [osäker tolkning], ha den vitsord som får flera. Vare det allt ett, köp och byte. ## DL Bb 4 — Bygninga balkir, flock 4 (maskinöversättning) Har en man jord i sin besittning (hæftum) och griper till köp och fastar och förmår inte styrka det med fastarna, miste han jorden och [böte] tre marker för ett år, för ett annat ytterligare tre marker, för ett tredje [tre marker], om han har haft jorden så länge; boten gå i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje häradet. Griper han också så till orda: ”Denna jord ägde min fader utan klander och tvist”, vare det med hävdsed (forhæfþis eþe). Tvistar två om hävd, ha den vitsord som har den i händerna. ## DL Bb 5 — Bygninga balkir, flock 5 (maskinöversättning) Binder (binda) två köp på en man, en bördeman och en obördeman, då dömes ägorna till bördemannen och värdet åter till obördemannen, och den som sålde till tre marker i tre delar. §. 1. Binder två byten eller köp på en, båda bördemän eller båda obördemän, då ges den vitsord som först köpte eller bytte. Den kräve åter sitt värde som senare köpte, och säljaren [fälls] till tre marker för sin dubbelförsäljning (giærsalu); boten gå i tre delar som förut. Det stå på tolv mäns vittnesmål vem av dem som först köpte eller bytte. ## DL Bb 6 — Bygninga balkir, flock 6 (maskinöversättning) Byter män ägor, det ska stå på fastar hur deras byte är gjort. Kräver han inom ett år, säge fastarna fullt mot fullt. Kräver han inom det andra och får det, vare båda saklösa. Blir han inte varse det inom två år, ha han inte längre vitsord att kära. Nu kärar han att han inte har fullt; då kommer deras fastar och svär hur deras byte är. Då säger han: ”Jag har mindre än ni svor mig.” Vadsle (wæþia) de då under sann syn (sanna syn). Säger synemännen att han har fått allt fullt, gå då var och en till sitt, och [han fälls] till tre marker för ett år och tre marker för ett annat och tre marker för vadkastet (waþa kastit); boten gå i tre delar som förut. §. 1. Nu kan en man göra både köp och byte. Är bytet mer och köpet mindre, stå det som gjort är. Är köpet mer och bytet mindre, gå jorden åter i börden. ## DL Bb 7 — Bygninga balkir, flock 7 (maskinöversättning) Av en omyndig (owrmagha) må man inte köpa jord, utom om hunger ligger på halsen eller skuld (fæ giæld). Då ska fädernefränderna råda över fädernet och mödernefränderna över mödernet. §. 1. Byter den omyndiges fader den omyndiges möderne, eller den omyndiges moder hans fäderne, med fädernefränders råd, då byte de till det bättre och inte till det sämre. Är det inte så bytt, då ha han makt att gå åter till sitt, när han har kommit till myndig ålder. ## DL Bb 8 — Bygninga balkir, flock 8 (maskinöversättning) Var och en som köper lottfall (lut fal) av en annan i åkrar eller i ängar, den som köpte vittne det med sina fastar. Dör den, vittne fader och son; är det fäderne och klandras det, värje han det med hävdsed (forhæfþis eþi). Säger nu den som kärar: ”Du har flyttat ut rån (ra) mer än du ägde”, vadsle de under tolv mäns syn. §. 1. Har en man lottfall i ängar, det som är både stakat och stenat och ligger i varken vård eller gärde, så länge bonden bärgar sitt, bärge också han sitt lottfall. Han ansvare inte för gärdesgårdarna längre än tills han har bärgat sitt; han ansvare för ängsgärdesgårdarna ut till ylians mässa (ylians mæssu) [osäker tolkning]. ## DL Bb 9 — Bygninga balkir, flock 9 (maskinöversättning) Griper en man till [köp] och fastar och har hävdat jorden och förmår inte styrka det med fastarna, ge han ut jorden och böte tre marker för ett år och tre för ett annat och tre för ett tredje, i tre delar som förut, om han har hävdat jorden så länge. §. 1. Ingen ha vitsord att binda köp på en annan mans jord som denne tidigare har förfogat över. §. 2. Var och en som säljer sin ägo eller gäldar den till två, ligger under vite av tre marker i tre delar. ## DL Bb 10 — Bygninga balkir, flock 10 (maskinöversättning) Gör en man upp gärde inom flera mäns vård (wærn), det äger han ha i tre år och ta avkastning av saklöst, och sedan bära det till skifte. Har han det inne längre, och grannarna begär det och får det inte förrän de kräver det på tinget, bäre han det då till skifte och böte tre marker; en mark tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. §. 1. Gör en man upp gärde utanför vård, och finns anvisning (awisning) därtill, få han det för fullt fäderne och allt odal (oþill), och han röjer mot röjning och bryter mot brytning; skifte de då bättre och sämre [osäker tolkning]. ## DL Bb 11 — Bygninga balkir, flock 11 (maskinöversättning) Skiftar två bröder två bolstäder, och nu är den ena bättre och den andra sämre, där ska man lägga tillskott (gödning) till den som är sämre, tills det är jämnt. Kommer de överens därom, ha de därtill fastar och fulla skäl. Vill han sedan kära, ha han inget vitsord därtill. ## DL Bb 12 — Bygninga balkir, flock 12 (maskinöversättning) Köper obesläktade män sinsemellan och skiftar ägor, och är det oklandrat och obestritt i deras dagar, och kommer en annan efter dem och vill sedan kära och klandra, ha han inget vitsord därtill. ## DL Bb 13 — Bygninga balkir, flock 13 (maskinöversättning) Var och en som skiftar hem ägor till sig innan avtalstiden (mal) är ute, ge arrendatorn (afrad karli) tillbaka så mycket av avgälden (afrad) som är onyttjat. Skiftar han inte hem till sig, ha avgäldskarlen ägorna tills avtalstiden är ute. §. 1. Var och en som rövar bol och byggning från en annan, eller ger bort jorden när han har haft den [i bruk] [osäker tolkning], ligger under vite av tre marker; en mark tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. §. 2. Var och en som har en annan mans bol och byggning, göde hans jord så som sin egen. Var och en som inte gör så, ligger under vite av tre marker; en tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. ## DL Bb 14 — Bygninga balkir, flock 14 (maskinöversättning) Sätter man ägor i pant (at wæþium), sätte han ned dem med fastar; det kallas pantfastar (wæþia fasta). De läggs under stämnodag (stæmpnudagh) om natt och år; han tage dem åter på stämnodagen med samma fastar. Löser han dem inte åter på stämnodagen, och inte heller bördemännen, vare de då odalfastar (oþilfasta) som förut var pantfastar. Den som fastarna följer, honom dömer vi ägorna. ## DL Bb 15 — Bygninga balkir, flock 15 (maskinöversättning) Ingår män bolag (bolagh) tillsammans, står det natt och år. Vill den ene upphäva det och den andre vill hålla det, ha den vitsord som vill hålla det. Kommer döden emellan dem, skifte de efter fullt bolag. Tvistar de därom, den ene säger att det var bolag och den andre inte, ha den vitsord som vill vittna bolag. ## DL Bb 16 — Bygninga balkir, flock 16 (maskinöversättning) Sätter två sina penningar i förvar (tak), vare förvararen (taksmaþir) saklös tills målsäganden kräver ut sina penningar. Då kommer de till tinget och tvistar; ha den penningarna som de dömes till. ## DL Bb 17 — Bygninga balkir, flock 17 (maskinöversättning) Lägger en man in fä [i förvar], lägge han in det med vittnen och tage ut det igen med vittnen. Brinner pantsatt fä eller inlagt fä, eller stjäls det eller tas med våld, och följs båda [parternas egendom] åt, det är ogillt. Följs inte båda åt, dömes då hans [egendom] honom åter. Vill han vittna in mer, ha den andre vitsord att värja sig, och gå två vittnen och tolv mäns ed. ## DL Bb 18 — Bygninga balkir, flock 18 (maskinöversättning) Borgar en man penningar för en annan, gälde den det som borgade, eller neke han därför. Borgar han för en man till svar och för honom till tinget, där må han säga sig fri från borgen. Kommer han inte till tinget, böte den saken som borgade. Och vad man borgar på tinget, det står på tingsvittnen. ## DL Bb 19 — Bygninga balkir, flock 19 (maskinöversättning) Är byn lagskift (laghskiptir), ha den hälft som har hälft, den fjärding som har fjärding, den åttung som har åttung. Var och en som har en fjärdedel i byn, råde över en skötrå (sköt ra). Var och en som har två fjärdedelar i byn, råde över halva byn. Var och en som har mindre, nöje sig med laga läge (lagha læghi). Ingen äge vitsord att bryta upp byn, utom om han äger en fjärdedel i byn. §. 1. Nu ligger fyra skötrar (skutra) nere; då ligger byn i laga läge. Bymännen ha så många fägator (tæ) som de själva kommer överens om. Den som bor norrut i byn, han råde över skötern söderut i byn. Den som bor söderut i byn, han råde över skötern norrut i byn. Den som bor västerut i byn, han råde över skötern österut i byn. Den som bor österut i byn, han råde över skötern västerut i byn. De lägge fägator utanför skötrarna sex alnar breda, och likaså hela allmänna vägen, och ingen ha vitsord att kära däröver utom den by som ska åka efter sitt anlag (anlaþi) [osäker tolkning]. Var och en som inte har det så, böte tre marker i tre delar som förut. Var och en som ligger intill land och väg, han ska ha en ren hägnad om tre fot (rena gödning þriggia fæta) [osäker tolkning]. §. 2. Tvistar de om byn: ”Så långt som du rymmer norrut, så långt rymmer jag söderut; så långt du rymmer österut, så långt rymmer jag västerut”, ha den vitsord som vill rymma. Läggs byn i solskifte (soldraghin), och där byn är lagskift, vare bönderna alla saklösa, till dess att någon av dem ger en annan sak. §. 3. Tycker bonden att det är trångt i byn, rymme han bort på sina egna tegar (tæktir), skaffe sig själv farväg både till vatten och ved, och ha den makt och vitsord som sitter kvar, på den gamla farvägen, både nära och fjärran. §. 4. Var och en som äger hus på en annan mans tomt, säge man upp det ett år, upp ett annat, upp ett tredje; vill han då inte flytta bort det, ha den husen som äger tomten. §. 5. Sätter han hus på en annan mans tomt och på allas farväg, sätte han det med [vite av] tre marker och tage bort det med tre marker [osäker tolkning], i tre delar: en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. Vare samma lag om gärdesgård, om han sätter den på fägator som ligger vid byn. §. 6. Var och en som vållar en annan villa i läget (lighris willu) [osäker tolkning], flyttar en mans ägor från sin plats och till en annan plats, ligger under vite av tre marker; det skiftes som förut. ## DL Bb 20 — Bygninga balkir, flock 20 (maskinöversättning) Var och en som river ett rå (ra) och är sannbunden till det, böte tre marker; river han ett andra, ytterligare tre marker; river han ett tredje, ytterligare tre marker; boten gå som förut; boten blir inte större därför att han river fler. §. 1. Var och en som lägger fägata (ta) på en annans mark böte tre marker i tre delar som förut. Är han inte uppenbar och tagen på bar gärning, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. ## DL Bb 21 — Bygninga balkir, flock 21 (maskinöversättning) Ligger en väg alltför nära en man, fare han till tinget och fråge därom. Han ska ha dom för sig att lägga vägen från det ställe där den förut låg. Var och en som inte gör så, utan river gamla vägar och gamla grindställen och inte har dom för sig, han sakfälls till tre marker i tre delar. §. 1. Ha alltid den vitsord som vill hålla väg öppen och bygga bro. Var och en ansvare för gärdesgårdar och grindar och broar på sin bolstad; för allmänna vägar och kyrkvägar och tingsvägar ska alla män ansvara och bygga bro, men för andra vägar ska de inte ansvara eller bygga bro. Tvistar de därom, den ene säger att det är kyrkväg och den andre inte, stå det på tolv synemän. ## DL Bb 22 — Bygninga balkir, flock 22 (maskinöversättning) Skördar (awarkar) en man på en annans åkrar eller slår på hans ängar, vittne han [ägaren] det och få ersättning för sitt och ingen bot därtill. Kräver han och får inte rätt, fare han till tinget och söke ut sitt, och den andre böte tre marker; de tredelas som förut. Håller han det ett år och ett annat och ett tredje, böte han tre marker för varje år; en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. §. 1. Far en man och slår en annans äng [osäker tolkning], räfse han upp och stacke det så gott han kan, och vare saklös. Skär han över en del (deld), skär han över en annan, hämte han upp axen, röke dem samman på den tredje, och åke så in sin säd saklöst. Var och en som inte gör så, böte tre marker i tre delar. Han hålle grind därvid till dess den fryser, så att den varken går upp eller igen. §. 2. Gör en man vad (wad) eller fåra (for) på en annans mark [osäker tolkning], lägger på en del, lägger på en andra, lägger på en tredje, och säger sedan så: ”Jag for vilse om den andra, jag for vilse om den tredje”, gälde han åter på åkrarna det som var på åkrarna; han vittne det med sina åkergrannar (akralaghum). Står där ute åter sådd säd [vare det gott]; hö, om det var på ängar, vittne han också det åter gäldat med sina ängsgrannar (ængialaghum). Får han inte deras vittnesmål, böte han tre marker. Far han över tre delar och tolv mäns syn fäller honom, vare han fälld till tre marker i tre delar som förut. Värjer de honom, vare han saklös. ## DL Bb 23 — Bygninga balkir, flock 23 (maskinöversättning) Hugger en man torrved (döþwiþ) i en annan mans skog och tas med ett lass, ligger vite av ett öre; tas han med ett andra, ytterligare ett öre. Är han tagen med tre eller fler, böte han inte mer än ett öre [osäker tolkning]. Är han inte tagen på bar gärning, värje han sig med lag. Vare samma lag om skavskog (skaf scogh) och om näver, om han löper olovligen i mäns skogar, och om bastlöpning (bast löpning). ## DL Bb 24 — Bygninga balkir, flock 24 (maskinöversättning) Var och en som har humlegård på en annan mans tomt, ge den full ersättning som äger tomten, så som män värderar mellan dem, eller före själv bort sitt. Är humlegården utanför fägata och tomtrå (tæ oc tompta ra): har han anvisning (awisning), han som har farit och strävat och nyttjat, ha han själv sitt arbete. Har han ingen anvisning, skifte alla bolstadsmännen så, var och en efter vad han äger därtill. Ligger humlegården inom fägata och tomtrå, tage var och en upp efter vad han äger i byn och i bolstaden. ## DL Bb 25 — Bygninga balkir, flock 25 (maskinöversättning) Ingen ha vitsord att dämma vatten så att den som bor ovanför har skada därav. Ingen ha heller makt att dämma vatten så att det skadar ängar eller åkrar. ## DL Bb 26 — Bygninga balkir, flock 26 (maskinöversättning) Ingen ha vitsord att göra förfiske (forfiski) för en annan. Ha han i lekvattnen (wpgagns watnum) mjärdar eller nät nere en natt, en andra, en tredje, tage han upp sitt nät eller sina mjärdar; gå sedan fisken till leken dit den lyster. ## DL Bb 27 — Bygninga balkir, flock 27 (maskinöversättning) Far en man olovligen till en mans kvarn och har inte lov eller lega (leghu) för sig, ligger vite av sex öre. Bryter han hus, och finns sanna synliga märken (asynir) på huset, ligger vite av tre marker i tre delar. Är han inte sannbunden och tagen på bar gärning, stå vitsord för honom. ## DL Bb 28 — Bygninga balkir, flock 28 (maskinöversättning) Ror man en mans båt (skipi), är borta en natt och en andra och gör bonden som ägde båten färdlös (farlatan), ligger vite av sex öre. Får han inte sex öre, fare han till tinget och söke ut sex öre, och den andre böte tre marker i tre delar. Är han inte uppenbar och tagen på bar gärning, stå vitsord för honom. Var och en som skadar (læstir) en mans båt, det är ett tremarksmål. ## DL Bb 29 — Bygninga balkir, flock 29 (maskinöversättning) Rider en man en mans häst eller sto (skyuti) mot ägarens vilja, böte han tre öre för att han stiger upp och tre öre för att han stiger av, och vare fäet ändå bondens. Säger han att han fick det med lega, ha han därtill två mäns vittnesmål och vare saklös. ## DL Bb 30 — Bygninga balkir, flock 30 (maskinöversättning) Köper en man en häst vid ljusan dag, öppet inför alla män, ha han därtill två vittnesmän. Kommer rätt ägare och klandrar den hästen, svärje han sig fri från beskyllning (orþiuua) och leta själv efter sitt värde. ## DL Bb 31 — Bygninga balkir, flock 31 (maskinöversättning) Köper en man en ko av en man, ska denne ansvara för kalven. Är en spene skadad på kon, avgå ett öre av värdet; är en andra skadad, avgå två öre; är tre skadade, hålle de köpet som de själva vill [osäker tolkning]. §. 1. Köper man ett galet nöt (galnööt) av en man eller en otämd häst (wtampt hors), för det ska han inte ansvara längre än tills bakfötterna kommer dit där framfötterna förut var. ## DL Bb 32 — Bygninga balkir, flock 32 (maskinöversättning) Gör man köp med bondens husfru utan bondens vetskap, för mer än ett öres köp, det är ett tremarksmål i tre delar. ## DL Bb 33 — Bygninga balkir, flock 33 (maskinöversättning) Var och en som köper levande fä eller vad det än är, och den ångrar sig som har sålt och tar det tillbaka mot dens vilja som har köpt, gälde tre marker för köprån (cöp ruff) och för gäldrån (giæld ruff). §. 1. Byter män hästar eller ston, där är ångerfrist (fræst) satt om tre nätter. Vill han byta tillbaka inom tre nätter, ha var och en det han förut ägde. Är tre nätter ute, ha var och en det han har fått. Kommer den som vill byta tillbaka inom tre nätter och den andre är borta, tage han vittnen av hans grannar att han ville byta tillbaka inom tre nätter. ## DL Bb 34 — Bygninga balkir, flock 34 (maskinöversättning) Tar en man häst till lån, eller sto eller oxe eller vad det än är, då ska låntagaren föra lånet hem. Det må inte brinna i eld och inte sjunka i vatten, ty hand ska lämna åt hand, eller män svära för det. §. 1. Hyr (leghir) en man häst eller sto, och de dör inte av hans vårdslöshet, så som han ska ansvara för med sin ed [vare han fri]. Tvistar de därom, ha ägaren både värdet och legan tillsammans. Tvistar de sinsemellan, den ene säger lånat, den andre hyrt, ha den makt och vitsord som har hyrt [osäker tolkning]. ## DL Bb 35 — Bygninga balkir, flock 35 (maskinöversättning) Byter män hästar eller ston eller vad det än är, och klandras det, då ska det sättas i förvar (tak). Var och en som rövar förvar och lösen (taks oc leznar) från en annan, ligger under vite av tre marker i tre delar. §. 1. Klandras en häst för en man, eller oxe eller ko eller sto eller vad det än är, och nämner han sin fångesman (fanga man) inom land och lagsaga, så länge han finner sin hemulsman (skola sin), då lede han det ifrån sina händer, till dess han kommer till den man som tar emot det med händerna. Då ska han ha först en natts frist (tak), för den andre tre nätters frist, för den tredje sju nätters frist, inom land och lagsaga. Nämner han sin fångesman utanför land och lagsaga, ska han ha en månads frist, och leta inte längre än till landamäret. Kommer han fram där, vare han saklös; kommer han inte, böte han själv. §. 2. Klandras något för en man som inte är gående fötter, och griper han till hemföda (heem föþu) eller det är något annat, och säger den som har det i händerna: ”Detta lät jag göra, jag har haft detta både nytt och gammalt”, värje han det med två vittnen och tolv mäns ed och vare själv sin förvarsman (taks man). §. 3. Griper han till köp, antingen på torget eller framför sin gård, [och visar den andre] att det är hans egendom, tage denne tillbaka sitt; den förre värje sig med två vittnen och tolv mäns ed och leta själv efter sitt värde. ## DL Bb 36 — Bygninga balkir, flock 36 (maskinöversättning) Hittar en man häst eller sto eller annat fä kringströvande, då ska han laglysa det. Kommer ingen som äger det inom natt och år, då låte han värdera det och ha det själv. Kommer sedan den som äger det, ha han [hittaren] kvar av värdet så mycket som han har haft i kostnad för det, och det stå på grannars vittnesmål. Föds där också något av det, ha den det kvar som hittade och lyste. ## DL Bb 37 — Bygninga balkir, flock 37 (maskinöversättning) Hittar en man ett fynd på allmänna vägar, ska han laglysa det. Kommer den som äger det, ge han den som hittade en tredjedel. Kommer den genast efteråt som äger det, och den andre har inte lyst, tage han det tillbaka utan lösen (lösna lösu). §. 1. Hittar en man ett vattenfynd, äge vardera hälften av fyndet. §. 2. Hittar en man ett fynd mellan byar, och det är inte allmän väg, tage den som äger det tillbaka utan lösen. ## DL Bb 38 — Bygninga balkir, flock 38 (maskinöversättning) Brosyner. Brosyner och gärdessyner (garþar synar) ska hållas vid botulfsmässan. Sockenmännen ska nämna tolv män till syn, och fler till syn om socknen är vid. Den gärdesgård eller de broar som de svär ogilla, böte man sex öre för; hälften tage kungen och hälften synemännen. Vill han inte böta förrän det käras på tinget, böte han då tre marker; hälften tage kungen och hälften häradet och synemännen. Och bolstadsmännen råde över gärdessynen. §. 1. Dör en häst i en bro: är det en gångare, böte man tre marker för den; är det en springare (rinnare), böte man tolv öre för den; för ett sto en mark. Bryter annat fä sig i en bro och dör, ersätte man levande för dött. Bryter sig häst eller märr eller vilket fä det helst är och dör inte därav, ersätte man fullt så som värderingsmännen värderar skadan. §. 2. Får någon skada i en bro, lyse han det i den första by han kommer till. De gälde hans skada som ska hålla bron gill, så dyrt som synemännen värderar, och tre marker för bron i tre delar som förut. Finns ingen synlig skada på hans häst eller kläder, vare de saklösa. ## DL Bb 39 — Bygninga balkir, flock 39 (maskinöversättning) Tar en man in en mans fä i åkrar eller ängar, han ska ta in det och inte dräpa det. Han kalle på grannar och låte värdera skadan (spiæl). Nu är skadan värderad; vill han [ägaren] göra rätt för sig så som värderingsmännen värderade, vare han saklös. Vill han inte, fare den andre till tinget och söke ut sin ätobot (ætiwbot), och han böte tre marker i tre delar. Allt det som män böter utan stämning (at osöctu), alla ätoböter, äger varken karl eller kung [del i] [osäker tolkning]. Tar en man ut fä ur en mans hus innan värderingsmännen har värderat, och bryter hus, och finns sanna synliga märken därpå, det är ett tremarksmål; det gå i tre delar som förut. §. 1. Säger den som äger fäet så: ”Mitt fä kom in i gärdet därför att gärdesgårdarna länge har legat nere”, böte den skadeboten som äger gärdesgården. Säger synemännen så, att den gärdesgården är nyss nedbruten, gälde då den som äger gärdesgården halva skadan och den som äger fäet hälften. Han släppe fäet ut genast när skadeböterna är värderade. §. 2. Säger en man: ”Jag ville driva in fä, du höll mig med händerna”, ”Nej”, svarar den andre, ”jag förmenade dig aldrig att ta in det”, stå den för det och värje sig med lag. Kan han inte värja sig, böte han tre marker i tre delar som förut. §. 3. Kommer något oförvarandes (owanat) in i åkrar eller ängar, och gärdesgården är gill, gälde den skadan som äger fäet. §. 4. Löper häst eller sto in i åkrar eller ängar och får skada av gärdesgårdarna, vare det ogillt. Jagar en man ut det ur åkrar eller ängar och det får skada därav, och är han sannbunden till det, böte han åter tolv öre för en häst och en mark för ett sto. Är han inte uppenbar och tagen på bar gärning, vare han saklös. §. 5. Beskyller en man en annan för årek (aræk) och han är inte sannbunden till det, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. Tar man allt tillsammans, herdar (hirþingia) och hjord, i ängar eller åkrar, det är ett tremarksmål i tre delar. Gör han flera årek än ett, blir boten inte högre därför. Sätter bonden en vanvetting till herde, böte han saken; är [herden] i myndig ålder, böte herden själv [osäker tolkning]. §. 6. Vattengärden (watu graþa) ska man göra gilla. Simmar fä in där, böte den skadan som äger fäet. Man gärde gåsgård knähög; kommer gäss då in, tage han dem och låte värdera skadan. Kommer två bolstäder samman om inhägnad, gärde vardera av dem halva gärdet. Man ansvare för vattengärdesgårdar som för andra, vilken by det än må vara, större eller mindre. Vill man vadsla gärdesgården bort från sig [osäker tolkning]. ## DL Bb 40 — Bygninga balkir, flock 40 (maskinöversättning) Tvistar män om gärdesgårdar, där ska man nämna synemän; de gå hem till tomten, ty den är tegens moder (teghs moþir). Han äge åkrar och gärdesgård därefter såsom han har tomten. Den som äger den gärdesgård där skadan gick in genom, han böte tre marker i tre delar som förut. Synemännen ska pröva det; den som de fäller, vare fälld till tre marker i tre delar som [förut]; den som de värjer, vare värjd. §. 1. Står en gärdesgård mellan åker och röjning (rydning), ansvare de för mellangärdesgården efter de andra ägorna [osäker tolkning]. Vretgärdesgård (wreta garþir) faller saklöst ned. §. 2. Köper en man ägor i en annans åker eller äng, ha han så mycket av gärdningen (græfning) som han äger i åkern eller ängen. Så snart man bär ut sin såspann (sæþa span), hägne han genast in sin lott. Vill han inte hägna in den, tage man hans årderbill eller årder ifrån honom. §. 3. Nu ska alla ansvara för grindleden (farliþ), lika väl den som har mindre i byn som den som har mer. Nu kan grindleden falla; det ansvare den för som sist [åkte] genom åkern. Kan bymännen binda honom därvid, böte han skadan åter. Kan de inte det, böte alla skadan åter. §. 4. Behöver en man åka genom en annans åker eller äng, tage han ned gärdesgården och bygge den lika väl som den förut var, och vare saklös. Hugger han ned en annan mans gärde, och är sannbunden och tagen på bar gärning, böte han tre marker i tre delar. §. 5. Rider en man vägvill och river ned gärdesgård, rätte han upp den igen och vare saklös. Bygger han inte upp den efter sig, och är sannbunden till det, böte han tre öre. Är han inte sannbunden och saken kommer till tinget, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. Kan han inte värja sig, böte han tre marker i tre delar. ## DL Bb 41 — Bygninga balkir, flock 41 (maskinöversättning) Nu kan man sätta ägor till vång (angs) [osäker tolkning] i mål utan nöd (þrangalösu mali); sedan alla har bärgat sitt, vare det ogillt. Säger den ene att nöd vållade det och den andre inte, vare också det på sockenmäns vittnesmål. ## DL Bb 42 — Bygninga balkir, flock 42 (maskinöversättning) Var och en som har en bolstad som vattnet faller ned på, gräve dike ut genom sin bolstad och genom en annans. Och ber han den andre att gräva ut över sin bolstad, och vill denne inte gräva, fare han till kyrkan och käre till de bolstadsmännen en söndag, en annan, en tredje, att de gräver genom sin bolstad. Vill han inte, ligger vite av tre öre. Vill han inte böta det, fare han till tinget och käre därefter, och den andre böte tre marker; en mark tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. ## DL Bb 43 — Bygninga balkir, flock 43 (maskinöversättning) I oskiftad skog må alla ägare fara och arbeta (fikia) saklöst. Är skogen skiftad, då ska var och en känna sin lott. Blir han tagen i en annans lott och har varken lov eller lega för sig, böte han tre marker i tre delar. Griper han till lovvittnen och förmår styrka det med dem, vare han saklös; förmår han inte, böte han tre marker i tre delar. Vare båda saklösa för beslaget (agrepin), om någon säger att det var rån [osäker tolkning]. §. 1. Den ha makt och vitsord att skifta skogen som äger mer i den. Vill den ene skifta och den andre vill inte, fare han till tinget och tage dom på att skifta samma skog. Far den andre sedan in och arbetar, ligger vite av tre marker i tre delar. Samma lag gäller om fiskevatten, om han far olovligen ut på sjön. ## DL Bb 44 — Bygninga balkir, flock 44 (maskinöversättning) Om jakt (skögning). Var och en som vill jaga i skogen (sköghia), börje vid vinternätterna och jage ända till sommarnätterna. Jagar han däremellan, ligger vite av tre marker i tre delar som förut. Går en man på väg en helgdag till kyrkan eller mellan byar och hugger inte träd eller gör inte fällor (flatur), utan skjuter ekorrar, vare han saklös. §. 1. Gillrar män självskott (siæfskut) i skogen, ska han lysa det för grannar och sockenmän. Går en man på det och får bane: är det lagligen lyst, ligge han ogill; är det inte lagligen lyst, ligger den i vådagäld, sju marker; den tage upp den som förlorade sin anhörige; mannen gälde det för sin glömska. Går en man på spjut i skiftad skog, ansvare där ingen för den andre. Bygger man lämgiller (læmu gildri) i hägnade skogar hemma, och kommer bondens fä därunder, ge han levande för dött. §. 2. Sätter man snara i skogen före katarinamässan, och fastnar bondens hund i den, gälde han åter hund för hund eller så mycket penningar som värderingsmännen värderar. Fastnar den vid katarinamässan [eller senare], ligge den ogill. ## DL Bb 45 — Bygninga balkir, flock 45 (maskinöversättning) Om bränder. Bränner man skog med viljaverk (wilia wærki), ligger vite av tre marker. Bränner han en annan, ytterligare tre marker. Bränner han en tredje, ytterligare tre marker. Brinner fler av samma eld, blir boten inte högre därför. Är han inte sannbunden, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. Fälls han på eden, böte han nio marker till alla bolstadsmännen. §. 1. Rinner eld av en mans handverk vidare än han vill och bränner upp ängslador, bygge han upp dem till fästbanden (fæstibanþ) och vare saklös. Vill han inte bygga upp dem förrän det kommer till tinget, ligger vite av tre marker i tre delar, och ändå bygge han upp allt som förut är sagt. Brinner gärden upp, gärde han upp dem till halv höjd (halfgiærþis) [osäker tolkning] och vare saklös. Vill han inte förrän det kommer till tinget, böte han tre marker i tre delar, och ändå gärde han upp allt som förut är sagt. Brinner en fotkvarn (foot quærn) upp, bygge han upp den till väggbanden (wægbanda) och ersätte med en annan sten och vare saklös. Vill han inte förrän det kommer till tinget, böte han tre marker i tre delar som förut och göre ändå allt som förut är sagt. Far bondens legodräng till kvarnen och bränner upp kvarnen av sin vårdslöshet, böte han och inte bonden. Det som här är sagt om bränder, det gäller de män som har vittnen därtill av grannar och närgrannar att de följde elden och höll den så gott de kunde. Har han inte gjort så, ersätte han bonden all skada och boten som förut, om det kommer till tinget. Nu kan en man beskyllas för att han släppte denna eld lös, och är han inte sannbunden, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. §. 2. Nu kan en by börja brinna av den elden, av skogsbränder eller röjningsbränder (rompnaswiþium). Följer han då och ber om hjälp, med brinnande brand och rykande rök, och bjuder vådabot och vådaed, det är två vittnen och tolv mäns ed: förmår han det, böte han rätte målsäganden sju marker; förmår han inte, böte han fyrtio marker; en lott tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. Brinner fler byar, blir boten inte högre därför. Beskylls en man för att han släppte den eld lös som byn brann av, och är han inte sannbunden, värje han sig med tre vittnen och tretolftsed. Kan han inte gå den, böte han fyrtio marker i tre delar som förut. §. 3. Brinner sälebodar (sællaboþir) upp som det inte ligger fyra spanns säde till, vare samma lag som om ängslador. §. 4. Kommer eld upp i bondens hus och bränner upp både hans och en annans, det är deras skada och ingen bot, även om folk brinner inne. Bär han eld mellan gårdar och därav brinner en annans och hans, följe därav våda som sagt är, eller böte han fyrtio marker i tre delar: en lott tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. Bränner han upp med viljaverk och är sannbunden och tagen på bar gärning, han heter mordbrännare (kasnawagir); han löse sin hals med fyrtio marker i tre delar som förut. §. 5. Brinner en mans stuga eller härbärge upp, ge honom varje bonde inom tredingen två penningar i brandstod (brandstuþa). Brinner hela hans gård (anlaþi) upp, ge honom varje bonde fyra penningar. 46. Om våda. Många är olyckorna (ilz öki) [osäker tolkning], och blir en tupp en mans bane: en bila låg på väggen; tuppen flög upp och på bilan; ned föll bilan och i buken på karlen; den karlen hade fått döden därav. Då dömes banen att utlämnas (fram), och [ägaren böte] tre marker. §. 1. Dräper en oxe en man, utlämnas oxen, och tre marker. Dräper en galt eller bock eller häst eller annat fä en man, utlämnas banen, och tre marker. Dräper en hund en man, utlämnas banen, och tre marker. §. 2. Beskylls en man för att han hetsade sina hundar på en man så att han dog, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. Förmår han inte eden och fälls, böte han för mannen med sju marker. Får han [målsäganden] inte denna gäld, fare han till tinget och söke ut gälden, och den andre böte tre marker i tre delar som förut. ## DL Bb 47 — Bygninga balkir, flock 47 (maskinöversättning) Dräper en häst en häst, ha vardera halva skadan. Biter en häst en annan så att den blir oför (öföris), ersätte han [ägaren] honom med dragkraft (sila fylning) [osäker tolkning] till dess den blir återställd. Dräper ett sto en häst, ligge den ogill. Dräper en oxe en ko, ha vardera halva skadan. Dräper en ko en oxe, ligge den ogill. ## DL Bb 48 — Bygninga balkir, flock 48 (maskinöversättning) Var och en som dräper häst eller annat fä, gälde det åter efter vad värderingsmännen värderar det till. Får han [ägaren] inte gälden, fare han till tinget och söke ut den, och den andre böte tre marker i tre delar. §. 1. Var och en som skämmer (fyrmir) en mans fä, stäcker eller stubbar det, och är sannbunden och tagen på bar gärning, ligger under vite av tre marker i tre delar; är han inte sannbunden, stå vitsord för honom. §. 2. Skjuter en man oxe eller ko eller häst eller sto eller annat fä mellan lår och bog, ligger vite av tre marker i tre delar. Varhelst en man inte är sannbunden och tagen på bar gärning, värje han sig med landets lag. ## DL Bb 49 — Bygninga balkir, flock 49 (maskinöversättning) Biter en hund en mans fä, levande för dött. Biter en hund ett hjon, och är såret öppet både vid ny och nedan (baþi a ny oc niþum) [osäker tolkning], böte man sex öre för det. Vill han inte böta, fare han till tinget och söke ut sex öre, och den andre böte tre marker i tre delar. Är det mindre, ge han ut hunden eller böte sex öre. §. 1. Dräper en man en mans hund och är sannbunden till det, böte han så som värderingsmännen värderar. Är han inte sannbunden till det, värje han sig med sex mäns ed. Vill han inte göra rätt, fare han till tinget och tale mot honom. Dräper han den hund som biter får eller folk, ligge den ogill. ## DL Bb 50 — Bygninga balkir, flock 50 (maskinöversättning) Jagar en man får ur inhägnaden (wærnum), kastar efter dem och träffar värre än han ville, och dör det, gälde han levande mot dött. Vidgår han det inte, värje han sig med lag. ## DL Bb 51 — Bygninga balkir, flock 51 (maskinöversättning) Två legostämmor (leghustæmnur) ska vara om året: en från påsk och till vinternätterna, den andra från vinternätterna och till påsk. Tar en legoman eller legokvinna fästepenning (fæsti pænning) av bonden och vill inte vara hos honom, ligger vite av tre öre. Går han sedan på mat och mål [hos annan] och gör legorån (leghu ruff), ligger vite av tre marker i tre delar. Vill legodrängen värja sig med att han aldrig tog fästepenning, värje han sig med sex mäns ed. §. 1. Vill bonden lega en lös man, och han vill inte vara i lega, ligger vite av tolv öre; en legokvinna sex öre. Den bonde som sedan hyser honom, ligger under vite av tolv öre. Den bonde som hyser en legokvinna som är i stånd att ta lega, ligger under vite av sex öre. §. 2. Vill legodrängen bort från sin lega innan stämnodagen är ute, ligger vite av tre marker i tre delar. Driver bonden bort honom förut, ligger också bonden under vite av tre marker. ## DL Gb 1 — Gipninga balkir, flock 1 (maskinöversättning) Rider en man till en gård för att be sig en kvinna, sitter bonden vid svar å sin dotters vägnar. Han lägger fästningsstämma (fæstninga stæmpnu); då fästs hon med fränders råd. Sedan kan deras håg vända sig; ges alltid den makt och vitsord som vill hålla. Vilken det då än är, man eller kvinna, binde de fästningen med två vittnen inom tredje led från vardera av dem och tolv mäns ed. ## DL Gb 2 — Gipninga balkir, flock 2 (maskinöversättning) Nu är bröllopet bryggt; mannen reder sin brudfärd. Den förste är brudgummen, den andre bruden, den tredje brudsätan (brudsæta), den fjärde redesmannen (reþumam), den femte, sjätte och sjunde brudkallarna (brudkalla). Dessa är heliga hjon (hælgh hion). Var och en som misshandlar dem på denna väg, med sår eller slagsmål eller dråp, för honom vare boten hälften högre. De som rider mot kvinnan ska ansvara för henne hem mot alla missöden, till dess hon kommer på lakan och bolster; då är bruden i sin bondes vård. Dräps en kvinna i heliga säten (hælghum sætum), bötes hon med åttio marker, en ofödd son med fyrtio marker, en ofödd dotter med åttio marker. Denna bot tredelas: en lott tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. ## DL Gb 3 — Gipninga balkir, flock 3 (maskinöversättning) Fadern är giftoman (gipta man), om han finns. Är det inte så, då är det brodern. Finns inte de, och finns då modern, som inte har gått i andra gifte, vare hon giftoman. Har hon gått i gifte med sina barn och med fadersfränders råd, vare hon medgiftoman (hömta man) [osäker tolkning]. Finns inte de, vare det då den som är närmast släkt, vare sig det är på fäderne eller möderne. §. 1. Nu har bonden flera döttrar och ingen son. Den av dem som tar sig man utan faderns vilja, har förverkat det hon skulle ärva efter fader eller moder, utom om han tar in henne igen till sig och lyser inför socknen att hon ska vara arvtagerska (arf giæng) efter dem. §. 2. Nu gifter en fader sin dotter, eller en annan giftoman, med en utländsk man utan fränders råd; då ansvare giftomannen för hans gärningar så länge giftomannens gods och bådas räcker, utom om de har tagit ättebot (ættæbot) av dem förut. Kommer en utländsk man och tar bondens dotter till hustru med hans goda vilja, då ska bonden svara för allt det som han råkar göra. Kommer han mot hans vilja, svare han själv för sina gärningar. ## DL Gb 4 — Gipninga balkir, flock 4 (maskinöversättning) Kommer en träl i lagligt gifte, och ingen vet att han är träl, och kommer den som äger honom och tar sitt tillbaka, få han inte mer av fä med honom än han flyttade dit in i gården. Kärar någon till hans barn, få han inget av dem, ty barn går alltid i den bättre hälften. Säger trälen att han hade mer där i gården, gå bonden för det med två vittnen och tolv mäns ed. §. 1. Kommer en träl in i landet i lagligt gifte, och kärar ingen till honom i hans livsdagar, ha sedan ingen vitsord att kära till hans barn. ## DL Gb 5 — Gipninga balkir, flock 5 (maskinöversättning) Var och en som gifter bort sin dotter eller sin syster eller en annan som är i hans vård, han ska ge [hemföljd] i värderade marker, och i vilka fall hemföljden (hemfölghie) än ska tas ut, tas den ut med samma värdering. Där ska fränder och grannar och närgrannar vara skälsmän. ## DL Gb 6 — Gipninga balkir, flock 6 (maskinöversättning) Ger en man sin hustru morgongåva (morghungiæf), ge han upp till tre marker. Tvistar de sinsemellan, den ene säger att den var given och den andre inte, stå det på vittnesmål av dem som var närvarande och drack bröllopet. ## DL Gb 7 — Gipninga balkir, flock 7 (maskinöversättning) Låter en kvinna lägra sig, det är ett tremarksmål. Låter hon lägra sig en andra gång, det är ett tolvöresmål. Låter hon lägra sig en tredje gång, det är en mark. Låter hon gilja sig oftare, få hon då inte mer. ## DL Gb 8 — Gipninga balkir, flock 8 (maskinöversättning) Tillvitar en kvinna en man ett barn, och förnekar mannen både lägret och barnet, stå han för det med nej och tolv mäns ed att han aldrig var fader till det barnet. Säger han så: ”Jag förnekar inte att jag har varit med dig, dock är detta barn inte mitt” [osäker tolkning], då ska kvinnan binda honom därvid med två vittnen och tolv mäns ed. Förmår hon gå eden, heter han då fader till hennes barn. Vare samma lag om änka som om mö. Ingen ha någonsin makt eller vitsord att tillvita barn i giftosäng. ## DL Gb 9 — Gipninga balkir, flock 9 (maskinöversättning) Hustruns barn (aþulkunu barn) ska ge en frillobroder (frillu broþir) tre marker, en frillosyster tolv öre, om hustruns barn äger upp till tolv marker i lösöre. Äger de mindre, avgå hälften. Äger hustruns barn sedan inte mer än upp till sex marker, ge de inte mer än de vill. Har han givit ut det, vittne arvingen där slutlikvid (lict) därmed [osäker tolkning]. ## DL Gb 10 — Gipninga balkir, flock 10 (maskinöversättning) Dör en kvinna av barn som hon ligger med i löst läge (löska læghi), böte giljaren (giæl maþir) tre marker till hennes närmaste frände. Det är hans fä, och ingen ed därefter [osäker tolkning]. ## DL Gb 11 — Gipninga balkir, flock 11 (maskinöversättning) Finns en son, tage han arv och orv (arf oc orf). Finns ingen son, men finns sonbarn, tage de arv och orv. Finns inga sonbarn, men finns en dotter, tage hon arv och orv. Finns ingen dotter, men finns dotterbarn, tage de arv och orv. Finns en broder, tage han arv och orv. Finns ingen broder, men finns broderbarn, tage de arv och orv. Finns inga broderbarn, men finns en syster, tage hon arv och orv. Finns då ingen syster, men finns systerbarn, tage de arv och orv. Om dottern ska man förstå så att hon är en skyndkvinna (skynia kuna) och arvkvinna (ærfda kona) [osäker tolkning]. Denna lag har stått alltsedan Dalarna bebyggdes. §. 1. Nu finns ingen broder av samma kull eller broderbarn, ingen syster eller systerbarn; finns då en halvbroder (sundirkulla broþir), tage han arv och orv. Finns inte det, men finns en halvsyster, tage hon arv och orv. Finns inte det, men finns halvsysterbarn, tage de arv och orv. Finns inte det, då går arvet åter uppåt (eldar afgum brandum) [osäker tolkning]: finns fadern, tage han arv och orv. Finns ingen fader, men finns modern, tage hon arv och orv. Finns ingen moder, men finns faderns fader, tage han arv och orv. Finns ingen faders fader, men finns faderns moder, tage hon arv och orv. Finns ingen faders moder, men finns moderns fader, tage han arv och orv. Finns ingen moders fader, men finns moderns moder, tage hon arv och orv. Finns faderns broder, tage han arv och orv. Finns moderns broder, tage han arv och orv. Finns inte det, men finns faderns syster, tage hon arv och orv. Finns moderns syster, tage hon arv och orv. Lever en av dessa fyra, tage den både av fäderne och möderne. Var och en tage av fädernet det som kom av fädernet och det av mödernet som kom av mödernet. Är det andra uppätet, skifte de det som är kvar. Är alla fyra döda, då går hälften av fädernet och hälften av mödernet. Finns bryllingar (broullungar) eller syskonbarn (systlungar), de ska ta arv och orv. Finns inte de, då ska den ta som är närmast i led och närmast i ätt. Är sedan halvsyskon i andra led, tre mör eller hur många det helst är, få de inte mer än en broders lott. §. 2. Sedan sängslaget är upplöst (sænga-slæt) [osäker tolkning] och makarna dör barnlösa, gå då var och en till sitt och tage ut så mycket som han flyttade in i gården. §. 3. Kommer fader eller moder till att ärva tillbaka (at bak arwi), den som förlorade sin anhörige, tage han rätt adelbåge (aþalbogh) [osäker tolkning]; få han så många hundra som [finns], tage han alltid en mark för vart hundra. Blir det mindre än hundra, tage han efter vad den andra åkern bär därtill [osäker tolkning]. §. 4. Tar en man vängåvor (wingæwar) och de dör barnlösa, ha [givaren] ingen rätt att ta vängåvorna tillbaka, och inte heller den andre att kräva mer än som är taget. §. 5. Är makar komna samman med lag och landsrätt, och kan deras penningar ökas, och de dör barnlösa: dör mannen, tage kvinnan tredjedelen av sängköpet (sænghar cöpi) och mannen [hans arvingar] två lotter. Hade de förut ägor tillsammans, gå var och en till sitt. ## DL Gb 12 — Gipninga balkir, flock 12 (maskinöversättning) Dör bonden, och inget barn finns efter honom, då kommer den som kräver arv. Hustrun svarar och säger: ”Jag är med barn och börd av min bonde.” Då ska godset synas och sättas i opartiska mäns (iampnaþa) händer, och hustrun råde över sitt uppehälle. Då läggs stämnodagar för henne om nio månader, om barnet inte föds förut. Föds barnet i tionde månaden och får kristendom, då ärver det barnet arvet. Föds det därefter, då må det barnet inte ta arvet; ersätte då hustrun det som hon har förbrukat av det godset. ## DL Gb 13 — Gipninga balkir, flock 13 (maskinöversättning) Där man ärver sin fader eller en annan man, tage den yngste brodern [tomten] närmast solen och den äldste [tomten] längst från solen. Finns flera tomter och de inte är bebyggda, gälle den ena som den andra. ## DL Gb 14 — Gipninga balkir, flock 14 (maskinöversättning) Far bonden och hustrun ut på skepp och har barnen med sig, och drunknar alla tillsammans, där ärver ingen den andre. Där gå fäderne till fäderne och möderne till möderne. Samma lag gäller om dem som alla sjunker eller brinner i eld. ## DL Gb 15 — Gipninga balkir, flock 15 (maskinöversättning) Kräver man arv, kräve han det inför socknen en gång, en annan gång, en tredje gång. Får han det inte, fare han till tinget och kräve det; ge den andre då ut arvet och böte tre marker. Har han bjudit rätt inför socknen, ge han ut arvet och vare saklös. Vill han sedan inte ge det ut, kräve han det på det andra, kräve han det på det tredje laga tinget; och får han det inte, ge den andre ut arvet och böte fyrtio marker; en del tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. Kräver han lösöre, och säger den andre sig ha givit ut det, vittne han där slutlikvid (lyct) därefter. Kräver han jord, då må han inte vittna slutlikvid, utan han ska visa den jord som är utgiven. Han må inte binda köp på arvingen, om han inte rådde över jorden förut [osäker tolkning]. ## DL Gb 16 — Gipninga balkir, flock 16 (maskinöversättning) Ingen ha vitsord att ge bort sina ägor undan rätta arvingar för mer än upp till tre marker. Ger han mer, ha arvingen makt att kalla det tillbaka, utom om han ger till kyrkor och kloster. §. 1. Blir en man så gammal eller oförmögen (wbyrghir) att han inte kan hjälpa sig själv, bjude han inför socknen en gång och en andra gång och en tredje gång åt den som är närmast släkt. Vill varken han eller andra släktingar ta emot honom och underhålla honom, tage han då laga dom därtill och ge sina ägor åt en obesläktad man som underhåller honom och sörjer för allt. Är den som är honom närmast släkt utanför socknen, fare han själv, om han förmår, eller en annan å hans vägnar dit när laga ting hålls, och bjude honom det godset med tingsvittnen. Vill han inte ta emot det, ge han det åt vem han vill. ## DL Gb 17 — Gipninga balkir, flock 17 (maskinöversättning) Dör en utländsk man från en annan kungs rike, och ingen arvinge finns efter honom, då ska arvet stå till natt och år. Kommer rätt arvinge med brev och skäl därför, tage han upp arvet. Kommer han inte, tage kungen det. Det heter danaarv (danar arf). ## DL Tjb 1 — Wm þiufnadh, flock 1 (maskinöversättning) Stjäl man för mindre än ett öre, det är snatteri (snattan); bonden har makt att söka om han vill söka, och att ge efter om han vill ge efter. Däri äger varken karl eller kung [del]. Det är ett sexöresmål. §. 1. Stjäl han upp till ett öre, det är ett tremarksmål. Är han inte sannbunden, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. §. 2. Stjäl han en sommartenung (sumar tenungh) [osäker tolkning], det är ett treöresmål. Stjäl han en andra, ytterligare tre öre; stjäl han en tredje, ytterligare tre öre; stjäl han mer än tre från samma bonde, böte han tre marker för det. Är han inte sannbunden, då är den mannen [ändå] kommen därtill [osäker tolkning]. Stjäl han en årsgammal bock eller galt eller oxe eller ko eller häst eller sto, det är ett fyrtiomarksmål i tre delar: en lott tar kungen, en annan målsäganden, den tredje alla män. Är han inte sannbunden, värje han sig med tre vittnen och tretolftsed. §. 3. Stjäl han upp till en halv mark eller mer än en halv mark, det är ett fyrtiomarksmål. Är han inte uppenbar och tagen på bar gärning, stå han för det med tre vittnen och tretolftsed. Den böte tre marker som lyser stöld och inte kan fullfölja det. ## DL Tjb 2 — Wm þiufnadh, flock 2 (maskinöversättning) Åkrarna har gärdesgården till vägg och himlen till tak. Stjäl man säd ute på åkrarna och är uppenbar och tagen på bar gärning, slå man band (bændil) om hans hals; antingen löse han sig med fyrtio marker eller vare given åt sten och strand (stenz mattir oc stranda) [osäker tolkning]. Är han inte sannbunden, värje han sig med tre vittnen och tretolftsed. §. 1. Nappar han ax från åkrarna och är sannbunden till det, ligger vite av tre marker i tre delar. Är han inte sannbunden, värje han sig med två vittnen och tolv mäns ed. §. 2. Stjäl han rovor eller ärter eller bönor och blir tagen med bunden börda, ligger vite av tre marker i tre delar. ## DL Tjb 3 — Wm þiufnadh, flock 3 (maskinöversättning) Far en man efter sin tjuv och kan inte annat än jaga och förfölja honom, och kan inte fånga honom förrän han blir ihjälslagen, före han honom då till tinget, lika väl död som levande, med bunden börda. Då ska dom gå över honom; ligge han i ogill åker och på sina gärningar. ## DL Tjb 4 — Wm þiufnadh, flock 4 (maskinöversättning) Möts båda på samma ting, tjuvnad och sårmål, och är det samma män som kärar, ha tjuvnaden vitsordet om sant beslag (sandir agrepir) följer, om den som har fått sår inte kan värja sig med lag. Kan han värja sig, få han sina sår gillda efter lag, och tjuvnaden gå då tillbaka. ## DL Tjb 5 — Wm þiufnadh, flock 5 (maskinöversättning) Tar en man sin tjuv, ska han ansvara för att föra honom fram till ting och tingsring (ring) och sant beslag med, och i händerna på kungens länsman eller husbymannen. Har han därtill tolv män till vittnen att han gav honom tjuven och sant beslag med, vare bonden saklös; han ansvare inte längre för honom. Släpper han honom förut, ligger vite av fyrtio marker; det är kungens ensak. §. 1. Blir en tjuv tagen, ha han inget vitsord att nämna en annan som tjuv. ## DL Tjb 6 — Wm þiufnadh, flock 6 (maskinöversättning) Stjäl en man, ha hans fränder makt att lösa honom, om de vill lösa honom och om målsäganden vill släppa honom. Vill de inte lösa honom, hänge de upp honom. Har tjuven också några penningar efter sig, skifte hans arvingar dem. Han må inte både låta livet och mista penningarna. ## DL Tjb 7 — Wm þiufnadh, flock 7 (maskinöversättning) Kommer [spåret] till en by, fare alla bönderna dit och ingen därifrån. Då begär de att ransaka utan vad (at owæþiæþu). Varje man må [ransaka] utan vad. Vill de inte [tillåta det] utan vad, då ska han kasta fram vad om upp till tre marker. De som ransakar ska gå in utan kåpa och utan bälte. Hittas tjuv eller tjuvnad i låsta hus, böte bonden tre marker i tre delar: en mark tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. För alla de hus som har vindöga uppe eller regel (knapir) för dörren, stå han då för och värje sig med två vittnen och tolv mäns ed. ## DL Tjb 8 — Wm þiufnadh, flock 8 (maskinöversättning) Tvistar bonde och länsman sinsemellan, och säger länsmannen att mer var stulet och bonden säger att mindre var stulet, då ha bonden makt och vitsord att vittna hur mycket som var stulet. ## DL Tjb 9 — Wm þiufnadh, flock 9 (maskinöversättning) Har en man styvbarn som är omyndiga, och stjäl han, har han förstulit sitt gods; men styvbarnens gods [förverkas inte] [osäker tolkning]. Har de kommit till laga ålder, då böte de med styvfadern i dessa brott, om de alla nyttjar [godset] tillsammans, och i inga andra. ## DL Tjb 10 — Wm þiufnadh, flock 10 (maskinöversättning) Var och en som tar en annan mans tjuv, som har stulit full stöld (fult þiufti), han ska ha tre marker; han tage hälften av målsägandens rätt och hälften av häradets rätt. Blir han hängd, ge man ändå dem som tog tjuven en halv mark. ## DL Tjb 11 — Wm þiufnadh, flock 11 (maskinöversättning) Blir något stulet i en by, då må bymännen låta gå grannaed (granzla eþ). De tage boken vid kyrkan och lägge dag, att var och en ska få en man som svär för honom. Var och en som inte kan gå [eden] den första dagen, han ska den andra dagen få två män som värjer honom. Får han inte det den dagen, ska han den tredje dagen få tre män som värjer honom. Får han inte de tre, böte han för skälfall (skil fall) tre marker i tre delar, och ha ändå vitsord att värja sig för stöld på laga ting. ## DL Tjb 12 — Wm þiufnadh, flock 12 (maskinöversättning) Blir skaftade vapen eller skurna kläder stulna, även om det inte är ett öre värt, där är det ett tremarksmål i tre delar. ## DL Tjb 13 — Wm þiufnadh, flock 13 (maskinöversättning) Klandras något för en man, det ska sättas i förvar (tak) och skäligen letas ut. Var och en som rövar förvar och lösen (taks oc læznar) från en annan, ligger under vite av tre marker, och lämne fram till förvar och lösen det som är oskadat [osäker tolkning]. Nekar han och säger sig inte ha det oskadat, stå det på vittnesmål av dem som var närvarande. ## DL Tjb 14 — Wm þiufnadh, flock 14 (maskinöversättning) Är en man vägfarande och har en uttröttad häst, och kommer han till mäns säterlada och tar så mycket hö som hans häst äter där, vare han saklös. Bryter han en lada utan nöd (at oþrængdo mali), bär ut ett fång eller mer än ett fång, klövjar eller åker bort med bondens hö och blir tagen därmed, är han sakfälld till tre marker i tre delar. ## DL Tjb 15 — Wm þiufnadh, flock 15 (maskinöversättning) Vilken mans sven som än tar hö eller säd eller något annat mot bondens vilja, och har [bonden] till vittnen två av sina grannar att så var gjort, då ska han kära det för hans husbonde. Denne ska gälda det åter eller avsäga sig svennen. Är han lösdrivare (driuari) eller tjänstlös, hålle bonden honom kvar under skäl inför sakföraren eller husbymannen. ## DL Tjb 16 — Wm þiufnadh, flock 16 (maskinöversättning) Går en man mellan byar eller mellan landskap och blir rånad på sina saker (þingum), lyse han det för det första sällskap han möter eller i den första by han kommer till; han tage där vittnen; vare rånet så högt som de vill vittna, inför vilka han först lyste. Lyser han rån och nämner ingen, stå då lag för den som han beskyller. Fälls han i lagen, böte han för rånet tolv öre, och vare det ändå bondens fä, och tre marker för åsökningen (asokninni) i tre delar. §. 1. Rider en man mellan landskap och blir rånad på sin sadel och andra ägodelar, lyse han det i den första by han kommer till; han tage där vittnen; han vittne sitt fä upp till tre marker, för åsökningen [tre marker] [osäker tolkning]. Åker en man mellan landskap och blir rånad på släde och sina saker, lyse han det i den första by han kommer till eller för det första sällskap; han vittne sitt fä upp till sex marker, och tre marker för åsökningen. §. 2. Var och en som rånar ett lik ute på gatan, [där] vittne man också rånet upp till sex marker, och tre marker för åsökningen. §. 3. Lyser man rån, ska han ha vittnen av den första byn. Har han inte dessa, ha den andre vitsord, som inte ägde det förut; han värje sig med två vittnen och tolv mäns ed. Var och en som lyser rån och det inte är [rån], [den anklagade] värje sig med lag, och den som lyste och nämnde böte tre marker i tre delar. §. 4. Var och en som far hem till en annan med härnad och hämnd och rånar både huggat och klövat och vad som kan bäras, ge han bondens bo så gillt tillbaka som han rånade det. Tvistar de därom, ge han så mycket tillbaka som de sannar och vittnar inför vilka han lyste rånet, och huvudmannen böte fyrtio marker i tre delar: en lott tar kungen, en annan målsäganden, den tredje häradet; och tre marker var och en som är i flocken och färdlaget (farunöti). Detta ska sökas med tre vittnen. Är han inte sannbunden, värje han sig med tre vittnen och tretolftsed. ## DL Tjb 17 — Wm þiufnadh, flock 17 (maskinöversättning) En tupp och två hönor, det är bondens hönspinne (waghli). Var och en som stjäl dem, ligger under vite av tre marker. §. 1. Stjäl han ett hjul, böte han en örtug; stjäl han ett andra, ytterligare en örtug; stjäl han hela vagnen, böte han tre marker i tre delar: en tar kungen, den andra målsäganden, den tredje alla män. §. 2. Stjäl han en harv och för den över en del (deld), böte han tre öre; för han den över en andra, ytterligare tre öre; för han den över en tredje, böte han tre marker i tre delar; för han den över hela bolstaden, böte han inte högre därför. ## DL Tb 1 — Þingh balkir, flock 1 (maskinöversättning) Tingsritterna (þingariþi) ska vara tre, och på rätta och gamla tingsplatser och på rätta tingsdagar. Är domaren kommen, käranden och svaranden och tolv män därtill, där är laga ting. Är det mindre, då är tingsmännen (þinga nöti) skyldiga för tingslamsak (þing lama sak) [osäker tolkning] till tre marker; hälften tage kungen och hälften häradet. §. 1. Mellan tingsritterna må husbymännen inte kalla samman ting, utom om kungens budskap kommer in i landet eller tjuvar blir tagna, eller en man blir tagen inne med en annans hustru. Då ska man skära upp budkavle. Var och en som oskäligen lägger ned den, böte tre marker; hälften tage kungen och hälften häradet. Kan han värja sig (afræth sik) [osäker tolkning], vare han saklös. Änkor eller omyndiga ska inte bära budkavle. Den husbyman som håller ting utom för dessa mål som förut är nämnda, böte tre marker; hälften tage kungen och hälften alla män. ## DL Tb 2 — Þingh balkir, flock 2 (maskinöversättning) Nu är domaren på tinget och vill inte döma mellan män på laga ting; det stå på tingsvittnen; han böte tre marker; en tar kungen, den andra bonden, den tredje alla män. Och vare bonden fri från att svara (at swaralöso) så länge han inte får dom, utom om det är ett vandamål (wanda mal) och han skjuter upp det. §. 1. Var och en som inte står vid domarens dom böte tre marker i tre delar. Varje bonde som följer domarens dom vare saklös, även om det inte var lag som han avgjorde. Säger bonden att annat var dömt än domaren avgjorde, stå det på de tolv män som då var på tinget. ## DL Tb 3 — Þingh balkir, flock 3 (maskinöversättning) Vadslar bonden med domaren eller med länsmannen, vadsle de upp till tre marker under lagboken. §. 1. Domaren ska nämna nämnd med bådas jakande som tvistar. Den har vunnit som flera följer. Den nämnd som båda sade ja till må man bryta [osäker tolkning]. Är de nämnda till syn, då ska de på det andra laga tinget avgöra det målet eller böta tre marker. Var och en som inte bjuder sig till ed [böte]; hälften tage kungen och hälften alla män. §. 2. Nu kommer synen till tinget och fäller den ene; han har vitsord att vadsla mot den nämnden upp till sex marker under en annan sockens nämnd, innan den förra har farit [osäker tolkning]. Den som de vill fälla, ha ännu vitsord att vadsla upp till tolv marker under hela landets nämnd. Vill ännu den vadsla som landsnämnden vill fälla, vadsle han under kungen upp till fyrtio marker; det är hans ensak. Han låte då nämna en sådan syn som han vill ur vårt land. Fäller man det mindre vadet, då vadslas det högre. ## DL Tb 4 — Þingh balkir, flock 4 (maskinöversättning) Nu är tinget sammankommet; då må kungens länsman eller biskopens länsman inte ge bonden mer än en sak var av dem under en tingsritt, utom om målsäganden kärar mot honom. Var och en svare till sitt mål innan fler uppbörder (vpbyrþi) görs. ## DL Tb 5 — Þingh balkir, flock 5 (maskinöversättning) Länsman eller målsägande talar mot bonden; han drar sig undan och svarar inte på sitt ting och inte i en annan treding. Då dömes på nästa laga ting därefter böter för svarslöshet (swaralösa) ut av honom i tre delar: en mark tar kungen, den andra biskopen, den tredje alla män. Då ska han ändå svara i sin sak som böterna för svarslöshet dömes ut för. Svarar han inte på det tinget, dömes på det tredje tinget tre marker ut av honom för att han inte stod vid domarens dom och vadslade han mot domaren [osäker tolkning]. Den boten går i tre delar: en lott tar kungen, en annan domaren, den tredje alla män. Då ska bonden svara i sin sak och avsluta den antingen med penningar eller med laga fästa (lagha festu), eller dömes han då fälld i den sak som gavs honom. Då nämns ting hem till bonden, tolv män med husbymannen eller någon länsmans sven; han ska vara föregångsman. De tolv ska värdera en tredjedel av bondens gods: en ko för en mark, fyra och tjugo alnar lärft för en mark och en bilkippa (bild kippi) [osäker tolkning] för en mark. Finns inte det, då värdere de annan gående fot, därnäst bondens inventarier (inwiþi), därnäst jorden, och så mycket av husen som av tomten. §. 1. Går värderingsmännen (mæz men) hem till bonden efter laga dom, och den andre gör gärning mot dem, ligger de i tvåbot. Slår han någon av dem och blir själv slagen eller huggen, vare det ogillt. Blir han dräpt, ligge han i enbot. Var och en som tar mer än värderingsmännen värderar, ge tillbaka det han har tagit efter värderingsmännens vittnesmål, och böte tre marker i tre delar. Driver han värderingsmännen från gården med strid och värn, då ökar han sin sak med tre marker. Driver han dem bort en andra gång, ligger vite av fyrtio marker. Driver han dem bort en tredje gång, ha kungens länsman och husbymannen och domaren makt att fånga honom och föra honom i kungens fängsel; dessa fyrtio marker äge de som ägde boten. §. 2. Säger bonden att det inte är laga dom som är förd över honom, då har han vitsord att vadsla tinget från sin gård, om han har vadslat på det första tinget där dom gick över honom i samma mål, mot sin domare under lagboken. §. 3. Värderingsmännen tage hälften av häradets rätt. Var och en som nämns till värderingsman och inte kommer, böte tre marker. §. 4. Ingen må nämnas i nämnd som inte då är på tinget, och man må inte nämna en man i en annan nämnd förrän den första är avslutad. §. 5. Den jord som blir värderad åt kungen eller åt målsäganden, den ska ägaren lösa åter vid nästa laga ting därefter, eller hans bördemän, för laga mark: ett spanns säde och ett lass äng för en mark. Löser de den inte, då är [köparen] sedan odalsman (oþals maþir). Alltid ha den vitsord att lösa jorden som är närmast släkt; fädernejord lösa fädernefränderna och mödernejord mödernefränderna. §. 6. Räcker inte dens gods till böterna som blir brottslig, avgå i alla lotter lika, mark för mark. Har bonden tionde eller avgäld (afrad) inne hos sig, det ska vara undantaget från värdering. Äger flera i byn inlagt fä (inlax fæ), sammankommet med vittnen, eller bolagsfä, skiftes allt det undan värderingen. ## DL Tb 6 — Þingh balkir, flock 6 (maskinöversättning) Bryter den som ingenting har, utom om det är dråp, då må länsmannen ta honom och begära borgen för honom i den första byn, i den andra och i den tredje. Får han den inte, då må han sätta honom i järn och fängsel. ## DL Tb 7 — Þingh balkir, flock 7 (maskinöversättning) Kräver man sin gäld, vad det än är, en mark eller mindre än en mark: vill den andre lösa den, vare han saklös. Vill han varken med penningar eller med lag göra rätt, tage han dom därtill och utmäte (næmi) rätt nam. Man må inte utmäta häst eller sto för mindre än ett öres gäld. Var och en som gör annorlunda, ligger under vite av tre marker i tre delar. Är det mer än en mark, gå det så som andra mål. §. 1. Man må inte utmäta saklöst utan dom, och man utmäte inte annat än av dessa fem: det första häst, det andra sto, det tredje oxe, det fjärde sele och det femte rep. §. 2. Var och en som inte gör kungens utskylder (wtgiærþir), där må man utmäta. Ingen må utmäta saklöst i vårfrid (warfrid) eller i annfrid (anfridi). Var och en som inte ger vigramäns skinn (wighra manna skin) medan lagtingen är i samma treding, ge ut skinnet och böte tre öre. För ledungsskinn (leþungx skin) böte han tre marker, för bälgskinn (bælskin) tre marker, och inte mer därför att flera står åter hos samma man. ## DL Tb 8 — Þingh balkir, flock 8 (maskinöversättning) Kommer en man till tinget och frågar om något mål, vad det än är, vare sig han ska kräva eller betala ut, vad som är lag i det målet: gör man som domaren säger att lag är, så har ingen någon sak därför. ## DL Tb 9 — Þingh balkir, flock 9 (maskinöversättning) Står en man på tinget och talar sin talan, så kan han rätta sig i sitt mål medan han står kvar på tinget. Går han från tinget och kommer åter samma dag eller en annan och ändrar då sin talan, så att det blir två talan, böte han tre mark i tvåskifte (twæskipti): hälften tar konungen och hälften hundaret. Förnekar han det, stå det på tingsvittnen (þings witnum): man tar tre män i alla tingsvittnen, från varje brofjäll [osäker tolkning]; vare han fälld om de fäller. Den talan ska man hålla fram som han började med, antingen till fullt eller till fall. ## DL Tb 10 — Þingh balkir, flock 10 (maskinöversättning) Kallar en man en annan lögnare tvärsöver tinget, böte han tre mark i treskifte (þræskipti); och det stå på tingsvittnen. ## DL Tb 11 — Þingh balkir, flock 11 (maskinöversättning) Sätter en man sin talan i en annans händer, sätte han det på tinget; vare det giltigt som denne gör. Vare målsäganden (malsæghandi) själv till svars för vädjan och nämning och se själv till sin lag; vare det dock giltigt som så är gjort. Talar någon obedd en talan, böte han tre mark: hälften tar konungen och hälften alla män. Vädjar en annan än den rätte målsäganden, böte han tre mark [osäker tolkning]: hälften tar konungen och hälften hundaret. Var och en som tar en annan målsägandes rätt och blir överbevisad därom med tolv män, ge konungen det han tog och böte fyrtio mark till konungen. Denna lag gav konung Birger. ## DL Tb 12 — Þingh balkir, flock 12 (maskinöversättning) För alla mål som är mindre, inom en sak på fyrtio mark, där ska två vittnen vara före och tolv mans ed. Är det en sak på fyrtio mark, då ska tre vittnen vara före och därefter tre tolfters ed (þrætolftir eþir). Alla eder ska vara gångna före samma tid nästa år (iamlanga þing) [osäker tolkning]. ## DL Tb 13 — Þingh balkir, flock 13 (maskinöversättning) Var och en som fäster ed, han ska ha edstagare. När bonden vill föra sin lag mellan tingsritterna (þingariþum), säge han till med skäl till husabymannen (husaby manni) och till de andra som har eden, vilken dag han vill gå ed; vare där en mans vittne lika giltigt som tvås. Far bonden vilse och säger till den dag till ed som antingen är helgdag eller fastedag, då lite han till samma tillsägelse och gå sin ed den dag som är närmast lagligt edsöre (edzörd) därefter. Edstagaren ska vara vid eden, eller en annan för honom, om han har laga förfall (lagha forfal), och inte annars. Det är det första om han ligger sjuk, eller död för dörren, om elden är högre än huvudet, om han är på fäets spår, eller farit på pilgrimsfärd innan han får tillsägelse. Kommer han till tinget och säger dessa förfall, vare bonden saklös och ha tingskännedom; för honom ska edstagaren säga edsöre. Tvistar de sedan om edsöret, så ska det stå på edstagaren eller dem han hänvisar till, om han har sanna och laga förfall. Är vartdera till, då är den lagen fallen. § 1. Säger en man till länsmannen (lænsmanni) om ed på tinget, då kan han samma dag gå sin lag; alltid fylle två vittnesmän tolv mans ed. ## DL Tb 14 — Þingh balkir, flock 14 (maskinöversättning) Kan en ed bli återgången (attir ganz), då döms de alla till fasta och böter i fä; böte var och en av dem tre mark: en tar konungen, den andra biskopen, den tredje alla män. Tvistar man sedan om att den som edens huvudman (howz man) nämner till ed står på nekande, då ska det stå på edstagaren och på de två som han leder med sig till skäl, som går eden. Huvudmannen böte för så många som tre värjer; vare sådan ed given som gången, annars [vare] så som de i eden har [oklart]. ## DL Tb 15 — Þingh balkir, flock 15 (maskinöversättning) I alla värjeeder (wærnar eþum) ska huvudmannen så höfda ed och edsmännen så alla tillsammans svära att de inte vet sannare än han svor. § 1. I konungsnämndens eder (kunungs næmpdær eþum) är var och en huvudman för sig, och de ska alla svära. I andra eder, där var och en svär särskilt, då kan målsäganden avstå eden för dem han vill och låta den svära som han vill. ## DL Tb 16 — Þingh balkir, flock 16 (maskinöversättning) Ingen ha vitsord (wizord) att klaga på bonden där målsäganden bör vara, utan att han står fram inför honom, utom i sårmål, om länsmannen har vittne därtill att de var gjorda. ## DL Tb 17 — Þingh balkir, flock 17 (maskinöversättning) Var och en som är femton år gammal, han är tingsgill (þingildir). § 1. Edsvittnen och edsfyllnad tar man inom tredingen (þriþiungz), alltid var han får. § 2. En skriftman (scriptaman), när han är införd i kyrkan, då är han edsgill mellan karena [osäker tolkning]. § 3. Två bröder får inte vara i en ed; en broder får inte bära vittne för en broder; man får inte ta vittnesman ur sitt eget hus, dem som är med honom vid bord och duk. § 4. En inländsk man vare vittnesgill, lika väl fattig som rik. ## DL Tb 18 — Þingh balkir, flock 18 (maskinöversättning) Blir en ed återgången och har han inte vittnesman ## DL Tb 19 — Þingh balkir, flock 19 (maskinöversättning) konungen, den andra målsäganden, den tredje hundaret. AMEN