# Bjärköarätten > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Bjärköarätten (verk:lag:bjarkoaratten) - **Datering:** 1300/1350 - **Källsamling:** Fornsvenska textbankens material: äldre och yngre lagar - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornsvenskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** CC BY 4.0 ## stycke 1 (maskinöversättning) [Bjärköarätten] ## BjR 1 — flock 1 (maskinöversättning) Här börjar Bjärköarätten (biærköæ rætter). Den som vill sälja arvejord eller arvegods, bjude det först till salu åt de närmaste fränderna vid tre bytingen (byæ þingum). Vill de ge så mycket för det godset som bjuds av andra, då köpe de. Vill de inte, sälje han var han bäst kan. Det kan också vara att hans fränder inte hindrar köpet inom natt och år; då have de sedan ingen rätt och ingen talan att hindra sådant köp, utan att de riskerar sina tre marker. §.1. Den som vill sätta ut arvejord eller ärvt gods i pant, bjude det först åt de närmaste fränderna, om de är inrikes. Vill de inte låna honom penningar på det godset, sätte han det då ut var han kan. Kan han inte lösa tillbaka godset på den dag som de bestämmer, då skall den som har lånat ut ge honom tillbaka allt som arvet var värt mer än lånet, efter gode mäns värdering och prövning. ## BjR 2 — flock 2 (maskinöversättning) Den man som river ett hus och tar ned det och sedan vill bygga upp det igen, kalle till sig sina grannar och andra dugande män, och lämne mellan sitt hus och sin granns hus ett knuthörnsrum (knutærum) en aln brett. §.1. Ingen man får sätta ett avträde (hemilik hus) närmast sin granne eller vid allmän gata, utan att han lämnar tre fot mellan huset och sin grannes gård. ## BjR 3 — flock 3 (maskinöversättning) Den man som drar ut kniv och skär sönder byxor eller byxbälte på en annan, och blir överbevisad om att han gjorde det i vrede, även om han varken skadar honom eller hans könsdelar, böte sex marker för skymfen (skyrþinæ), eller värje sig med sex män. §.1. Den man som blir slagen eller sårad, kungöre i staden för vittnen och grannar vem som gjorde det, och för fogden (foghotænum) och rådmännen (raþz mannum), och tillvite sedan inte någon annan man det. Tillvitar han sedan en annan, böte han tre marker. ## BjR 4 — flock 4 (maskinöversättning) Den man som klagar på en annan inför fogden och rådmännen, och den andre bjuder sig till bättring och all rätt, men den som klagade sedan inte låter sig nöja med fogdens och rådmännens dom, utan klagar detsamma på honom i en annan köpstad och blir där lagligen överbevisad därom, böte tolv marker silver. ## BjR 5 — flock 5 (maskinöversättning) Den som tar något till lån av en annan, därvid skall han ha tre vittnesmän, och desamma när han betalar tillbaka lånet. Görs det utan vittne, och tre markers gäld eller ännu mindre krävs av någon, lägge han fram så mycket som han vidgår och värje sig med sin ensam ed. §.1. Krävs gäld på mer än tre marker och upp till sex marker, eller däremellan, värje han sig med tre mäns ed. Krävs sex markers gäld eller mer än sex marker, värje han sig med sex män. ## BjR 6 — flock 6 (maskinöversättning) När någon säljer något och den som har köpt lägger på sitt märke, då håller den som sålde köpet den dagen och den andra dagen till solnedgången. Säljer han det godset till en annan inom denna tid, böte han tre marker. Vill också den som köpte säga upp köpet, och säger han inte upp det den andra dagen före solnedgången, och vill sedan inte hålla köpet, böte han tre marker; och sedan får den som sålde, med fogdens råd eller två rådmäns vittne, sälja sitt gods till vem han själv vill. §.1. Köper också någon något och lägger inte sitt märke på det, då får vilken av dem som vill säga upp det, den som sålde eller den som köpte. Den som köper något av en annan och ger handpenningar (goz pæningæ) därpå: vilken av dem som har sålt eller köpt och vill säga upp det, han ge tillbaka eller begäre tillbaka samma dag eller den andra dagen före solnedgången. Gör de inte så inom denna tid, då böte den av dem tre marker som sedan bryter köpet och inte vill hålla det. §.2. Om en man köper och ger fästepenning (fæsti pæning) åt den som sålde, och ingen av dem säger upp köpet den dagen eller den andra dagen före solnedgången: säger sedan den som sålde upp det, då ge han tillbaka dubbelt så mycket som han tog och gälde litköpet (liþköpit). Men om den som köpte säger upp det, då have han förverkat så mycket som han lämnade den som sålde, och gälde dock litköpet. ## BjR 7 — flock 7 (maskinöversättning) Det kan vara så att två män kivas och trätar sinsemellan och inte vill stå vid fogdens och rådmännens dom och vid det som är sagt på allmänt bymöte (almænnigx byæ mot), utan begär att biskopens lagbok och annan skriven rätt skall läsas upp för dem inför rådmännen. Vilken av dem som därvid går orätt [osäker tolkning], han böte till fogden och rådmännen en halv mark. ## BjR 8 — flock 8 (maskinöversättning) Den som kommer med skepp i hamn, det gods som han har fört hit, före han först in i land, i hus och i full förvaring. Sedan skall han göra det kunnigt för fogden och bjuda honom till salu sådant gods som han har fört. Fogden skall befordra och expediera honom inom tre dagar; förut får han inget sälja. §.1. Den man som i större eller mindre skepp köper annat än korn och säl, och blir överbevisad därom, böte tre marker eller värje sig med tre män. Dock är det lovat för Lödösefarare (löþosæ farum) att sälja sill och lin i sina skepp, och dock med de villkoren att de förut för alla sina andra varor in i land. §.2. Den som stiger i annans båt och köper något i den, blir han överbevisad därom, böte han tre öre; blir han inte överbevisad, värje han sig med tre män. §.3. Och män får allmänt köpa varsomhelst medan marknaden står, nämligen från pingstdagarna till mårtensmäss, mellan de yttersta gränser som byn har bebyggt, från söder till norr. ## BjR 9 — flock 9 (maskinöversättning) Den man som vill klaga på en annan, låte högst tre saker falla samman under en klagan, vad han än helst vill klaga över honom; den fjärde saken får läggas till om så kan behövas, utom om det blir överbevisat att det gjordes för hats och illviljas skull. §.1. Om en man får värja sig med ed, fylle han eden på de tre laga dagar som kommer därnäst. Fyller han inte sin ed inom den tiden, då är han fälld i saken och böte tre marker till treskifte (þræskiptis). Borgesmannen skall erbjuda eden åt den som eden görs till (eþ göraranom) [osäker tolkning] inom den tid som förut är sagd. Vill denne inte höra eden, då höre borgesmännen eden, och därefter vittne han inför domaren med sin ed vad han hörde. En vägfarande man skall gå ed samma dag som han fäste eden; på den dagen är eden svuren och gången. Men en skeppare värje sig med sin ed i hamnen, en ridande man närmast sina hästar. §.2. Den man som fäster ed vid den tid då han inte får svärja, förlike sig med den som han har fäst eden åt om den dag då han kan fylla eden. §.3. Den som tar pant av någon, sedan han lagligen har bjudit upp panten efter gode mäns värdering och prövning: är panten bättre än gälden [oklart]; är panten sämre, gälde den som satte ut den tillbaka allt det som återstår av gälden. §.4. Den man som fäster ed och försummar att fylla den, eller faller enligt lag, böte tre marker. ## BjR 10 — flock 10 (maskinöversättning) Den man som tar annans båt utan ägarens lov, böte tre öre för att han steg i och tre öre för att han steg ur. §.1. Tar en man annans häst olovligen, böte han tre öre för att han steg upp och tre öre för att han steg ned. ## BjR 11 — flock 11 (maskinöversättning) Den som inte förut har varit gripen för tjuveri och sedan stjäl, han får inte hängas för mindre än en mark. Öronen miste han för en halv mark, eller brännes med järn. För mindre än en halv mark får man slå tjuven vid stupan (stupv). §.1. Blir någon tillvitad tjuveri på något ting, och han griper till sin fångesman (fangæ manz) och uppenbarar honom, och han leder skulden ifrån sig och till en annan, och den också leder den ifrån sig, då svare den för tjuveriet till vilken den sist blir ledd och som inte kan leda den vidare till en annan. §.2. Är det sådant tjuveri att det inte går på hans liv, och han inte blir tagen, värje han sig med tre män; kan det gå på hans liv, värje han sig med sex män. §.3. Stjäl en kvinna, stånde hon samma dom och samma rätt som en man, utom att kvinnor skall grävas levande ned i jorden för lika mycket stöld som män hängs för. §.4. Blir en kvinna tagen med stöld och hon är havande, skall den som anklagar henne förvara henne till dess barnet är fött, och sedan verkställe han hennes rätt. §.5. Den som griper en tjuv med fullt tjuveri i händerna, eller också med andra stulna ägodelar, med fullt tjuveri i händerna eller också med andra stulna ägodelar, och sedan släpper tjuven, blir han överbevisad därom, böte han fyrtio marker; blir han inte överbevisad, värje han sig med sex män. §.6. Blir en tjuv tagen med stöld och kommer i stupgrevens (stupugrewæns) hus och i stadens järn, skall stupgreven förvara honom allt till dess hans rätt verkställs. Låter han honom rymma undan förut, då gälde han sin hals för dennes hals. Den som kommer till stupan och sätts där, honom förvare den som anklagar honom, med stadens hjälp. §.7. Tillvites en man så stor sak att han behöver borgesman därför, då ledes han över tre gator i staden. Får han inte ens då borgen för sig, med fogdens och rådmännens lov och goda vilja, då sättes han i byns järn. ## BjR 12 — flock 12 (maskinöversättning) Var och en som går hem till en man med vred hand och gör vredesverk (vræþz værk) på honom, gör honom blå och blodig, och det finns sex mäns vittne därtill åt vartdera hållet, ovanför hans gård eller nedanför, böte han fullt kungens edsöre (kononx ezsöre): först fyrtio marker till kungen särskilt och fyrtio marker till treskifte (þræskiptis). Finns det inga vittnen, och det kommer rop och åkallan, då skall tolv män, de som är bymän (byæmæn), värja honom eller fälla, och vardera parten råde över halva nämnden. Blir en man vred på gatorna och i gränderna (gen lötum), och den andre flyr undan in i annan mans hus, var det än är i staden, och blir där blå och blodig, böte han fyrtio marker eller värje sig med sex män. Dräper han, då böte han åttio marker till treskifte. §.1. Var och en som gör annan våld eller vredesverk i kyrka eller på kyrkogård, han har brutit kungens edsöre; det bötes som hemgång (hemgangæ). §.2. Dräper en man en annan på allmänt torg före middag, böte han åttio marker. Dräper han efter middag med fulla sår [oklart], så att han behöver både lin och läkare, böte han fyra och tjugo marker, om två mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, då värje han sig med sex män. Blir en man sårad efter middag och det finns tre mäns vittne därtill, böte han tolv marker; finns det inga vittnen, då värje han sig med sex män. Blodsår i hullet före middag nio marker, i huvudet tolv marker; det är två mäns vittne eller sex mäns ed. Blodsår i hullet efter middag sex marker, i huvudet nio marker; det är två mäns vittne eller sex mäns ed. Örfil (pust) och hårdrag tre marker, om tre mäns vittne finns därtill, eller värje han sig med tre män. §.3. Den som dräper en annan i badstuga, ligge i dubbel bot (twæböte), om sex mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med tolv rådmän. Allt som görs i badstuga av sår eller dråp, ligge allt i dubbel bot. Samma lag gäller om avträden. §.4. Blir en kvinna eller mö våldtagen, och en man blir lagligen överbevisad därom med sex män, då have han förverkat halsen eller fyrtio marker. Finns det inte sex mäns vittne därtill, värje han sig med tolv rådmän. ## BjR 13 — flock 13 (maskinöversättning) Lika stor frid har en man i sitt skepp, vare sig det är ett större eller mindre skepp, som i sitt eget hus. Ligger skeppet i bryggläge och en man där blir kastad överbord med vred hand ut i sjön, böte gärningsmannen tolv marker; kastar han honom in mot land, böte han sex marker, om han blir överbevisad därom med två mäns vittnen. Finns det inga vittnen, då värje han sig med sex män. Ligger skeppet i ankarläge, var en man än blir kastad överbord, och det finns två mäns vittnen därtill, böte han tolv marker; finns det inga vittnen, då värje han sig med sex män. §.1. Kastar en man en annan med vred hand av sin bolbro (bolabro) eller gårdsbro, böte han sex marker, om två mäns vittnen finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. §.2. Alla de saker som begås mellan Lödöse och kungens hamn, och i kungens hamn, de skall alla bötas efter Lödöse rätt. Alla de saker som begås i andra länder och på andra ställen, blir det inte förlikt förrän de kommer i kungens hamn, då bötes det allt efter stadens rätt. ## BjR 14 — flock 14 (maskinöversättning) Blir en man utslagen på båda ögonen så att han inget kan se, på båda öronen så att hörseln skadas, eller får näsan avhuggen, eller tungan utskuren, eller båda händerna avhuggna, eller båda fötterna, eller könsdelarna med lemmen, så bötes dessa alla vart och ett med fyrtio marker, om sex mäns vittne finns därtill. Finns det inga vittnen, värje han sig med tolv rådmän, och vardera parten råde över halva nämnden. Den som sticker ut ena ögat på en man, böte tjugo marker; skadar han ena örat, böte han tjugo marker; den ena foten nedanför knät, tjugo marker, om två mäns vittne finns därtill. Finns det inga vittnen, värje han sig med män. Hugger han av foten ovanför knät, böte han fyrtio marker, om sex mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med tolv rådmän, och vardera parten råde över halva nämnden. §.1. Den som hugger av en mans tumme, det är tio markers bot. Den som hugger av alla de andra fingrarna med ett hugg, böte tjugo marker. Hugger han av ett finger av de fyra, böte han sex marker till treskifte (þræskiptis) och tre marker särskilt till målsäganden för såret. Hugger han av en led av ett finger, böte han också sex marker för det och särskilt tre marker till målsäganden för sådant sår, om två mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. Hugger en man en annans finger så att det krymper in i handflatan eller står ledstyvt, böte han sex marker till treskifte, men ingen sårbot, om två mäns vittne finns; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. §.2. Slår en man ut de två översta eller nedersta framtänderna på en man, böte han sex marker för var och en av dem, och tre marker för var och en av de andra tänderna; och han värje sig för sex marker med sex män och för tre marker med tre män. Slår en man sönder käkbenet på en man så att munnen blir sned därav, böte han tjugo marker, om två mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. Alla vanprydande lyten i en mans ansikte, som man kan se tvärs över gatan och som varken hatt eller huva döljer, bötes med tolv marker, om två mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. §.3. Slår en man sönder nyckelbenet (viþben) på en man så att han bär armen i band, böte han sex marker, om två mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. Slår en man sönder armbenet ovanför eller nedanför armbågen, eller lårbenet ovanför knät, eller underbenet nedanför knät, så att spjälor behövs, böte han tolv marker, om två mäns vittne finns därtill; finns det inte två mäns vittne, värje han sig med sex män. §.4. Den som hugger av en man stortån, böte tio marker; hugger han av de fyra andra i ett hugg, böte han också tio marker, om två mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. Hugger han av en tå, böte han sex marker, med tre män. §.5. Slår en man en man i huvudet utanför all frid [osäker tolkning], så att benlösning (benlösing) uppkommer, böte han tolv marker för såret och tre marker för vart ben, alltid upp till tre ben som är utlösta; är fler ben utlösta, böte han inte mer för det. Finns det två mäns vittne [så gäller det]; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. Läkaren skall vittna med två män hur många ben som lossnade. §.6. För ingen skall man ansvara längre än tills mannen är i stånd att gå till kyrkan eller till torget och göra sina köp. §.7. Blir en man dräpt och ingen vidgår dråpet, och arvingen ger någon man sak, då vittne han det med sex män; eller värje sig den som tillvites dråpet med tolv mäns ed. §.8. Gör en man en gärning och kommer undan, vad slags gärning det än är, slagsmål, sår eller dråp, och låter han bjuda böter och bättring för sitt brott, men målsäganden inte vill ta emot, då böte han till fogden och staden deras rätt efter som brotten är, och sedan tillåts han att vara i staden och bära vapen, och inte de som inte ville ta emot böterna. §.9. Dräper en bysman (bymaþær) en bysman, skall han rymma staden i fyrtio nätter; inom den tiden låte han bjuda böter; den andre ta emot dem om han vill, sakfritt. §.10. Dräper en främling (giæstær) någon man och blir lagligen överbevisad därom med sex mäns vittnen, komme han inte ut ur staden förrän han har bötat för dråpet. Finns det inga vittnen, värje han sig med tolv mäns ed. §.11. Blir en man huggen i handen så att han inte kan föda sig, eller i foten så att han inte kan gå utan stylta, böte gärningsmannen tjugo marker för vart och ett av dem. Hugger en man en man i handen så att han blir lytt, eller i foten så att han inte behöver stylta därtill, böte han tolv marker för vart och ett av dem. §.12. Var och en som gör en man försåt (forsat) på gata eller i gränder, och de förut har varit osams, gör han honom blå eller blodig och det finns sex mäns vittne därtill, böte han fyrtio marker, eller värje sig med tolv mäns ed. Dräper en man en man i försåt, han ligge i dubbel bot (twæböte). §.13. Drar en man svärd eller matkniv mot en man, böte han sex marker, även om han inte sårade; sårar han mannen, böte han efter sårböterna. Rycker en man stickkniv (stikamæz) mot en man, böte han sex marker eller gå kniven ut genom hans hand; sårar han mannen, böte han efter sårböterna; orkar han inte böterna, miste han handen. §.14. Går en man hem till en man med vred vilja men gör dock inget våld på honom, och det finns två mäns vittne därtill, böte han tolv marker; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. Kastar en man med vred hand sten, stång eller något annat in i gården mot en man, böte han sex marker, även om han inte gör någon skada, om två mäns vittne finns därtill, eller värje han sig med sex män. Slår han någon eller sårar, böte han efter sårmålen. §.15. Var och en som med våld tar en annan, som är saklös, i hans hem, böte tjugo marker, om sex mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med tolv mäns ed. §. En kvinna bötes inte med högre böter än en man, utom vid dråp; då ligger hon i dubbel bot. §.17. Blir en kvinna dräpt med ett barn som var levande i hennes kropp, då bötes hon med dubbel bot, om sex mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med tolv mäns ed. Och tre goda kvinnor skall bära vittne om att barnet var levande, och han böte därtill för barnet med tjugo marker efter de tre kvinnornas ed, eller värje sig med sex män. §.18. Blir en bröstvårta avhuggen på en kvinna, böte han tjugo marker, om två mäns vittne finns därtill, eller värje han sig med sex män. Blir båda bröstvårtorna avhuggna på en kvinna, böte han fyrtio marker, om sex mäns vittne finns därtill; finns det vittnen [oklart], värje han sig med tolv mäns ed. Blir båda lockarna avskurna på en mö, böte han tolv marker; blir lockarna avskurna på en hustru, böte han sex marker. §.19. Blir en kvinna slagen så att hon föder ett dött barn, och det finns tre kvinnors vittne om att barnet hade blivit levande, böte han tjugo marker för barnet; finns det inte tre goda kvinnors vittne därtill, värje han sig med sex män. §.20. Nu sägs om omyndigas böter och om tillvitelse för fä [osäker tolkning]. Omyndig (owormaghi) är den som är yngre än femton år. Dräper en omyndig en man, böte han till målsäganden sju marker och sju marker till fogden och staden. §.21. Dräper fä en man, vad slags fä det än är, böte den som äger fäet sju marker till målsäganden och sju marker till fogden och staden. §.22. Nu sägs om vådaeder och vådaböter. Det är våda när båda säger att det är våda [osäker tolkning]. Gör en man en man sårad av våda och inte med vilja, så att han får fullsår (fulsæri), bjude han vådaed med två män och vådabot på sju öre. §.23. Om fä sårar en man eller kvinna, och det finns två mäns vittne som var närvarande och såg på, böte den sex öre som äger fäet, eller värje sig med två män. ## BjR 15 — flock 15 (maskinöversättning) Tar en man en annan man med sin hustru, och han blir lagligen överbevisad därom med sex män, då have mannen valet om hans liv, eller också löse horkarlen sig med fyrtio marker till treskifte (þræskiptis). Ingen får heller ge husbonden eller hustrun sak för hor, utom var av dem den andre. Gör hon hor och blir tagen på bar gärning, då bäre hon stadens mantel (staþsins mantol) eller löse sig med fyrtio marker till treskifte. Gör en man hor, då skall den kvinna som han var gripen med leda honom omkring staden, eller löse han sig med fyrtio marker till treskifte. Då skall stadens dräng leda honom och ha en mark av fogden och staden. §.1. Den som lockar en mans hustru eller dotter så att hon blir skämd till sin kvinnlighet, löse sin näsa med fyrtio marker och fly staden, eller värje sig med tolv mäns ed. ## BjR 16 — flock 16 (maskinöversättning) Den som ljuger bort en mans ära, av man eller kvinna, böte tolv marker till treskifte (þræskiptis). Orkar han inte det, då skall han hudstrykas vid stupan och sedan rymma staden. ## BjR 17 — flock 17 (maskinöversättning) Slår en man eller kvinna sitt fria tjänstefolk (fralst hion) i god avsikt, då är det ogillt, om inte sårmål uppkommer därav; uppkommer sårmål därav, böte han efter stadens rätt. ## BjR 18 — flock 18 (maskinöversättning) Den som stjäl i badstuga eller från sin egen husbonde upp till en halv mark, löse sin hals med fyrtio marker eller hänge. ## BjR 19 — flock 19 (maskinöversättning) Hittar en man vrak ute på havet, utanför vård och vaka (warþ ok waku), have han halva fyndet; hittar han det innanför vård och vaka, have han en tredjedel därav. Hittar han det på havets botten och behöver dragg eller ostbytta därtill [oklart], have han hälften. Hittar en man gods drivet så nära land att man kan vada dit, have han en fjärdedel; hittar han det på torrt land, likaså en fjärdedel. §.1. Bryts ett skepp inom stadens mark [osäker tolkning], då have var och en som hjälper till att bärga godset arbetslön efter gode mäns ord. §.2. Fynd skall man lysa lagligen, eller heta tjuv, efter som [oklart] och gode män prövar det. §.3. Hittar en man en annans ankare, have han arbetslön efter gode mäns prövning. Hugger en man sönder en ankarlina, böte han tre marker och ersätte tåget lika gott som det var, efter gode mäns vittnen. Hugger en man av de förtöjningar som är förda i land, böte han tre marker och ersätte förtöjningarna. ## BjR 20 — flock 20 (maskinöversättning) Hyr en man ett skepp av en annan, vare sig det är större eller mindre, och den som har hyrt det inte vill hålla hyran, då säge han till ägaren den andra dagen före solnedgången. Säger han inte till så, då ge han halva skeppshyran, om skeppet är seglingsfärdigt, och have förverkat fästepenningen. Om den som hyrde ut skeppet inte vill hålla hyran, då säge han till den som hyrde den andra dagen före solnedgången och bäre tillbaka fästepenningen, två penningar för en. Gör han inte så, då hålle han det. När skeppet är fullt förhyrt (samleght), då får ingen man som hyrde gå av, utan att han har styrmannens (styrimanz) och alla skeppsmäns (skiparæ) lov därtill. Seglar skeppet ut ur hamnen eller ror, så långt att man kan se åsen ombord [osäker tolkning], och skeppsmännen vill skiljas från skeppet och komma tillbaka i hamnen, då är hela skeppshyran förfallen [osäker tolkning]. §.1. Kommer män i sjönöd, kommer de ut i storm och oväder och behöver kasta, då skall det gods som kastas ut gäldas tillbaka efter marktal, och åt var och en efter hans ed. Är de oense om kastet, då skall de råda som är flest av de farfasta (farfæster). §.2. Låter skeppsmännen tåget slippa ur händerna, gälde de styrmannen all skadan för tåget. Brister tåg eller ankare, have skeppsmannen själv skadan. Hugger en skeppsman av tåget utan styrmannens vilja, då gälde han all skadan. Hugger styrmannen själv av tåget, have han själv skadan. §.3. Kommer skeppet på grund och lättas inte, och man behöver kasta, då gälde både skepp och gods efter marktal det som där kastades ut. ## BjR 21 — flock 21 (maskinöversättning) Den som lastar eller talar illa om fogden och hela rådet, böte tretton marker silver; därav tar fogden först en mark silver, var borgmästare (borghæ mæstærin) sin mark silver, sedan tar fogden hälften och staden hälften, om två mäns vittne finns därtill; finns det inga vittnen, värje han sig med sex män. Den som talar illa till borgmästaren, böte tolv marker till treskifte (þræskiptis). Den som lastar eller talar illa till någon annan bysman eller främling, böte tre marker till treskifte. Och kallar en man en annan med okvädinsord, böte han sex marker, om två mäns vittne finns därtill, såsom tjuv, mördare, ljugare, förslagne djävulsson (forsleghin herriæns son), mordbrännare, tikson (hwnzæmæ son), träl när han är fri; eller kallar han en god kvinna hora, sköka, trollkona eller trollpacka (fordæþu). §.1. Det kan vara så att fogden eller rådmännen utser en bysman att gå omkring i staden i vilket ärende det än är; var och en som missfirmar honom med ord eller gärningar, det ligge allt i dubbel bot (twæ böte), både vid dråp och sår; men vid ordaskifte står de inte högre än andra män. §.2. Den man som inför sittande råd talar illa om fogden eller en rådman, böte tretton marker silver. ## BjR 22 — flock 22 (maskinöversättning) Den som med våld går från bymötet eller från rådstugan och försmår att fästa lag eller penningar för sitt brott, böte tre marker så ofta han gör det. ## BjR 23 — flock 23 (maskinöversättning) Den som stiger eller går in i annan mans kålgård och stjäl kål, böte tre marker till treskifte (þræskiptis), om två mäns vittne finns därtill. ## BjR 24 — flock 24 (maskinöversättning) Det är också stadens rätt: när en man gifter sig in i en kvinnas gods, gifter han sig till hälften av allt; likaså gifter sig också kvinnan in i mannens bo. ## BjR 25 — flock 25 (maskinöversättning) Om makar skiljs åt barnlösa, då ärver de som är närmaste fränder efter dem, och dotter ärver lika som son. Är en man två gånger gift och avlar han barn med båda kvinnorna, då ta den ena barnkullen (koldær) lika mycket som den andra, både efter fader och moder. ## BjR 26 — flock 26 (maskinöversättning) Om en man dör vars fränder är fjärran: kommer de inom dag och år, då ärve de; kommer de inte, då ärve kungen; och dagen utsätts inom sex veckor [osäker tolkning]. ## BjR 27 — flock 27 (maskinöversättning) Om en man ger sin hustru morgongåva, vare sig den morgongåvan är större eller mindre: skiljs de åt barnlösa, då tar hustrun upp sin morgongåva. Får de barn tillsammans, då får hon ingen morgongåva, utom sin kyrkskrud (kirkiu bonæþ) och sin säng av oskiftat bo, och sedan skifte hon till hälften med sina barn eller sina arvingar. ## BjR 28 — flock 28 (maskinöversättning) Finns det barn med hustrun (aþalkono), då får frillobarnet (amyu barn) inget av fädernet utöver det som fadern vill unna det. Finns det inget barn med hustrun, då äger det tre marker för sitt fäderne. ## BjR 29 — flock 29 (maskinöversättning) Om en man eller kvinna gör sitt testamente (testament), då skall det ges av bådas oskiftade gods till likets utfärd; och samma dag som det jordas, tas kost och offer också av bådas oskiftade gods. Men alla själagärder som sedan görs efter den döde, dem göre den som tar upp arvet. §.1. Ingen som har barn efter sig ge heller mer i själagåva än de säger ja till, eller också deras närmaste fränder. Dör en man eller kvinna utan barn dem emellan, då have han rätt att ge var tredje penning vart han vill. ## BjR 30 — flock 30 (maskinöversättning) Hyr en man en gård av en annan för ett halvt år eller ett helt, och den som hyrde inte vill hålla hyran, då säge han till ägaren före den andra solnedgången. Säger han inte så till med två män och deras vittnen, då ge han halva hushyran och fare vart han vill. Om ägaren vill hålla hyran, då säge han till den som hyrde den andra dagen före solnedgången. Säger han inte så till med två män, då döms den som hyrde att vara kvar i gården, eller också ge han honom halva hushyran tillbaka. §.1. Om en man flyttar in i en mans gård och sedan vill fara bort ur den, då ge han ägaren halva hushyran. Om ägaren vill driva bort hyresgästen (gestin), då ge han tillbaka hyresgästen så många penningar som han avtalade med honom. Samma lag gäller vilka hus man än hyr. §.2. Om husbonden själv vill råda över gården, då säge han hyresgästen till en månad före stämnodagen. Säger husbonden inte så till hyresgästen, då döms hyresgästen att vara kvar i gården till nästa stämnodag. Säger hyresgästen inte till husbonden, då vare han kvar i gården och ge husbonden så många penningar som de kommer överens om. §.3. Om husbonden lovar hyresgästen att täcka husen och hålla dem väl i stånd, och han fullgör det, då uppbäre han hela sin hushyra; fullgör han det inte, då avgå så mycket av hans hushyra som rådmännen värderar det till. Men om hyresgästen själv bygger, eller också kommer med två mäns vittnen, då avräknas det på hans hushyra. ## BjR 31 — flock 31 (maskinöversättning) Vad slags fä en man än slår ihjäl, gälde han lika gott levande för det döda med full fägäld och med två mäns vittnen. ## BjR 32 — flock 32 (maskinöversättning) Köper en man något i staden och det är stulet av tjuv, och ägaren kommer efter det, då nämne han sin fångesman (fanga man) och gripe till att leda skulden vidare. Har han två mäns köpvittne därtill, då skall den som klandrade svärja det till sig med sina två grannar. Då skall den som har det i händerna leda det ifrån sig med två köpvittnen och vare saklös; kan han inte leda det ifrån sig, då heter han själv tjuv. Blir också något stulet från staden och fört upp på landet, och den som äger godset kommer efter, där skall han svärja det till sig med två bysmän från staden. Kan den andre leda det ifrån sig, vare han saklös; kan han inte, då böte han och heter tjuv. §.1. Inga vittnen (tyghi) går från staden ut på landet utan att en man griper till att leda skulden vidare; och inga heller från landet in i staden utom samma vittnen [osäker tolkning]. §.2. Den som tar annans timmer, bearbetat eller obearbetat, var det än ligger, och den som äger det är hemma i staden, och han inte frågar ägaren därom, då böte han tre marker för en stock eller en planka (fiol), och likaså för en andra och en tredje, och inte mer även om han tar allt timret; men timret skall han gälda fullt tillbaka, om två mäns vittne finns därtill, eller värje han sig med tre män. Tar en man annans timmer med två mäns vittnen i förlitan på ägaren, då gälde han alltid tillbaka lika gott timmer och vare saklös. §.3. Tar en man en börda ur en annans vedtrave, böte han tre öre; likaså för en andra och en tredje; tar han mer och blir överbevisad därom med två män, böte han tre marker. ## BjR 33 — flock 33 (maskinöversättning) Den som bebygger annans tomt olovligen, rive bebyggelsen igen och böte sex marker. Det är snattarbot (snattæræ bot) för mindre än sex penningar [oklart]. §.1. Ingen bygge heller närmare en annan än att takdroppet får sitt utrymme och två fots rum [osäker tolkning]. Bygger han närmare, då rive han och böte sex marker. Den som bygger ovanpå så att det droppar på annans tak, rive och skäre av och böte sex marker. §.2. Där två gavlar går samman, bygge var och en sitt och sätte knut vid knut sakfritt. §.3. Den som gör sig väg genom annan mans hus utan ägarens lov, rive upp och böte tre marker, eller stå till ägarens nåd. §.4. Alla allmänna gator innanför muren och utanför skall vara åtta alnar breda, så att man kan köra och rida. §.5. Den som bygger en svale (swalæ) över en tvärgata, rive den och böte sex marker. ## BjR 34 — flock 34 (maskinöversättning) Om fä dräper annan mans fä, och det finns två mäns vittne därtill, då have den som äger dräparen det döda och gälde den andre levande fä, lika gott, eller också så många penningar som det andra kunde gälla när det levde. ## BjR 35 — flock 35 (maskinöversättning) Vilken man som än blir gripen eller fångad här för sanna saker, och det går på livet, hans rätt skall verkställas här. Skall han böta böter, böte han efter stadens rätt. ## BjR 36 — flock 36 (maskinöversättning) Den man som mördar en annan och blir överbevisad därom med sex män, han skall stegläggas, eller värje han sig med tolv mäns ed. Mordbrännare have samma rätt. Mördar en kvinna någon, skall hon grävas levande ned i jorden. §.1. Var och en, man eller kvinna, som ger en annan gift (forgauor), honom får man bränna på bål. ## BjR 37 — flock 37 (maskinöversättning) Om en man sätter pant hos en annan, större eller mindre, och ägaren inte vill lösa tillbaka den panten, då bjudes den upp på tre bymöten. Vill han ännu inte lösa den, då bjude han honom panten hemma framför gården. Vill han ännu inte lösa den, då sälje han den var han bäst kan med två mäns vittnen. Gäller panten mer, då ge han tillbaka åt ägaren det som den är värd därutöver; och är panten sämre, då fylle den som satte ut panten ut skillnaden. §.1. Alla panter som skall säljas, de skall säljas med två mäns vittnen och värdering. Den som säljer en pant som inte är lagligen uppbjuden, böte tre marker. §.2. Om en man vill lösa tillbaka sin pant, och den andre kräver mer än panten står för, då lägge han fram så mycket som han vidgår, med sin ensam ed, och ta tillbaka sin pant. Den som sätter ut pant för mer än en halv mark, sätte ut den med två mäns vittnen och löse den likaså tillbaka. §.3. Den som sätter ut en pant dyrare än den står honom, böte tre marker. ## BjR 38 — flock 38 (maskinöversättning) Den som slår upp vin och låter det tappas till salu utan fogdens och rådmännens lov, have förverkat fatet och därtill tre marker. §.1. Den som låter vin tappas dyrare än det är satt, have förverkat fatet, vare sig det är större eller mindre, och därtill tre marker. §.2. Den som har mindre stop än det rätta, gälde tre marker. Den som ger vanmått av vin och blir överbevisad därom, böte en mark till treskifte (þræskiptis); för vanmått av mjöd och trammöl (tramnæ höl) [osäker tolkning] sex öre, för svenskt öl tre öre. Den som säljer efter annat mått än rådet har satt, böte tre marker. §.3. Ingen främling (gestir) får här tappa till salu trammöl eller annan dryck utom vin, annars riskerar han sina tre marker. §.4. För orätt pundare (pundæræ), orätt spann och för orätt besman böte man tre marker. Den som köper in med större spann och mäter ut med mindre spann och blir gripen därmed, böte fyrtio marker eller värje sig med tolv män. §.5. Den man som blir gripen med uppenbar förfalskning (fals), vad slags förfalskning det än är, löse halsen med fyrtio marker, om sex mäns vittne finns därtill, eller värje sig med tolv män. ## BjR 39 — flock 39 (maskinöversättning) Den man som rövar på norra malmen eller södra, och blir lagligen överbevisad därom med sex mäns vittnen, han har förverkat halsen eller fyrtio marker. §.1. Den som rövar ett öres värde i staden sedan det har ringts till vakt, have förverkat halsen eller fyrtio marker. Den som rövar ett öres värde på allmän gata eller allmänt torg före middag, böte tolv marker; efter middag sex marker. Den som rövar en örtugs värde på allmän gata före middag, böte sex marker; efter middag böte han tre marker. ## BjR 40 — flock 40 (maskinöversättning) Om en man kommer till staden som är gäldskyldig, vad han än skall gälda bysman eller annan, då säge borgenären till fogden, rådmännen eller två bysmän, eller fogdens och stadens tjänare; den mannen skall sättas i kvarstad (taksætiæs), eller hans gods, och han gälde det som han vidgår. Har han inte penningar därtill, då sätte han borgen som de nöjer sig med, åt dem som kräver gälden. Vill han neka till gälden, då värje han sig med tre mäns ed, om den är mindre än sex marker; är den mer, värje han sig med sex män. Om han far bort ur kvarstaden och inte gör rätt för sig, böte han tre marker och betale ut gälden. Är det hovman, präst, bryte eller bonde: bonden och bondens gods får vi sätta i kvarstad (bisætiæ), men inte hans hustru. Kommer en änka och har gods i staden, och hon är gäldskyldig, då får man sätta henne i kvarstad enligt stadens rätt. ## BjR 41 — flock 41 (maskinöversättning) Den som inte bygger sina broar inom den stämnodag som fogden och rådet lyser, böte tre öre. Den som inte rensar sina gator och gränder före den dag som är satt därför, böte tre öre. §.1. Blir eld lös i vilken gård det än är: kan bonden själv släcka den, vare han saklös. Kommer folk med yxa och ämbar, eller klämtas klockan, böte han tre marker. Den som tänder eld innan det är ringt ur vakten, böte tre öre, vad slags eld det än är.