# Finnsburgfragmentet

> **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet.

- **Verk:** Finnsburgfragmentet (verk:finnsburg)
- **Källsamling:** Beowulf och Finnsburgfragmentet (Harrison & Sharp 1894; Wickberg 1914)
- **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från fornengelskan. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning.
- **Språk:** swe
- **Typ:** maskinoversattning
- **Licens:** Public domain

## rad 1–48 (maskinöversättning)

<!-- passage: finnsburg:rad:1-:sv -->

". . . . . . . . . . . [gav]larna brinner aldrig [osäker tolkning]."
Då talade den stridsunge konungen:
"Detta dagas inte från öster, ej heller flyger här en drake,
"ej heller brinner här denna hallens gavlar (hornas),
"utan här bär man fram (vapen) [osäker tolkning], fåglarna sjunger,
"den gråklädde gläfser, stridsträet dånar,
"skölden svarar skaftet. Nu skiner denna måne
"vandrande under molnen; nu reser sig olycksdåd,
"som vill utföra detta folkets fiendskap.
"Men vakna nu, mina krigare,
"lyft era händer, tänk på mod,
"kämpa i främsta ledet, var modiga!"
Då reste sig mången guldprydd tägn (þegn), omgjordade sig med sitt svärd;
då gick till dörren furstliga kämpar,
Sigeferd och Eaha, drog sina svärd,
och vid den andra dörren Ordlaf och Gudlaf,
och Hengest själv; han följde i deras spår.
Då hejdade Gudhere ännu Garulf [osäker tolkning],
att de inte ett så ädelt liv vid första anfallet
till hallens dörrar i rustning skulle bära,
nu när en stridshärdad ville ta det;
men han frågade öppet inför alla,
den djärvmodige hjälten, vem som höll dörren.
"Sigeferd är mitt namn (sade han), jag är secgernas man,
"en vida känd vandrare (wrecca). Många vedermödor har jag genomlevt,
"hårda strider; för dig är ännu här bestämt
"vilketdera du själv vill söka hos mig."
Då var vid väggen dånet av dödsslag;
den välvda skölden skulle i de djärvas händer,
benhjälmen, brista. Borgens golv dånade,
till dess att i striden Garulf föll,
den förste av alla jordbor,
Gudlafs son; omkring honom många goda.
Korpen kretsade över liken [osäker tolkning], vandrade
svart och mörkbrun; svärdsglansen stod
som om hela Finnsborg stod i lågor.
Aldrig har jag hört att värdigare i männens strid
sextio segerkämpar bar sig bättre åt,
ej heller att svenner någonsin bättre lönade söt mjöd
än Hnæf lönades av hans unga krigare.
De stred i fem dagar, så att ingen av dem föll,
av hirdmännen, utan de höll dörrarna.
Då gick en sårad hjälte bort därifrån,
sade att hans brynja var söndrad,
han som var stark i härrustningen (here-sceorpum hrōr) [osäker tolkning], och även hans hjälm var genomborrad.
Då frågade honom genast folkets herde
hur krigarna överlevde sina sår,
eller vilken av de unga männen . . . . . . .