# Helgakviða Hjǫrvarðssonar - **Verk:** Helgakviða Hjǫrvarðssonar (verk:edda:helgakvida_hjorvardssonar) - **Källsamling:** Den poetiska Eddan (Finnur Jónsson 1932; Brate 1913) - **Utgåva:** Erik Brate (övers.), Eddan: de nordiska guda- och hjältesångerna, Stockholm 1913: Kvädet om Helge Hjorvardsson. heimskringla.no. - **Språk:** swe - **Typ:** oversattning - **Översättare:** Erik Brate - **Licens:** Public domain ## Helgakviða Hjǫrvarðssonar: Kvädet om Helge Hjorvardsson (Brate 1913) 1. "Såg du Sigrlinn, Svavners dotter, den fagraste mö i Munarheim, dock även täcka tyckas för männen de hustrur, som Hjorvard har i Glasislund." Atle sade: 2. "Skall du med Atle, Idmunds son, mångvise fågel, mera tala?" Fågeln sade: "Jag skall, om blott ädlingen offra åt mig ville, och jag får kora, vad jag vill, ur konungens gård." Atle sade: 3. "Kora ej Hjorvard och ej konungens söner, ej heller furstens fagra brudar, icke de kvinnor, som kungen äger! Blivom väl överens, som vänner pläga!" Fågeln sade: 4. "Tempel skall jag välja, talrika altaren, guldhornade kor från konungens gård, om Sigrlinn sover i hans famn och följer otvungen fursten hem." 5. "Möda jag haft men har målet ej nått; våra hästar tröttnade på höga fjället, sedan vi måste över Sämorn vada; så svarades oss nekande om Svavners dotter, den med ringar utstyrda, som vi erhålla ville." 6. "Sent skall du, Helge, du höge hjälte, råda över ringar och Rodulsslätterna - en örn skriar tidigt - om du alltid tiger, fast ett hårt sinne du, härskare, visar." Helge sade: 7. "Vad gåva följer att fästa namnet Helge, du bländande brud, då du bjuder mig det. Tänk väl efter, vad du vill säga; det tar jag ej emot, om ej dig jag får." Valkyrian sade: 8. "Svärd vet jag ligga i Sigarsholm fyra färre än fem tiotal; ett av dem av alla är bäst, skärande sköld och skimrande av guld. 9. Ring är i fästet, friskt mod i mitten, skräck för ägarn i udden är; orm, målad med blod, längs eggen ligger, och på handtaget kastar huggormen stjärten." Helge sade: 10. "En insiktsfull konung, är du ej, Hjorvard, du fylkingars främste, fast frejdad du är; du lät elden fräta furstars bygder, som mot dig intet ont gjorde. 11. Men Rodmar råda skall för ringar, som våra fränder förut ägde; den fursten föga fruktar för livet, anser sig utdödas arv behärska." Rimgärd, Hates dotter, sade: 12. "Vilka härmän äro i Hatafjorden; med sköldar är tältat på skeppen. Raska ni visa er, rädas ej, tror jag. Nämnen mig konungens namn!" Atle sade: 13. Helge han heter, men härskarn du ej makt har att men vålla; järnskydd äro kring hjältens flotta, oss tillfoga trollkvinnor intet." Rimgärd sade: 14. "Hur kallar du dig, du karl så stark, hur nämna dig männen vid namn? Fursten på dig litar då han låter dig på skeppet i fagra stäven stå." Atle sade: 15. "Atle jag heter, ettrig skall jag dig vara, jättekvinnor göra mig gramse; den våta stäven jag värnat ofta och kvällens trollpackor kvalt. 16. Vad heter du, häxa, hungrig efter lik? Tälj oss, troll, om din fader! Nio mil skulle längre ned du vara, Må barrskog växa på din barm!" Rimgärd sade: 17. "Rimgard jag heter och Hate min fader, den väldigaste jätte jag vetat; många brudar från bostaden tog han, tills Helge ihjäl honom högg." Atle sade: 18. "Du var, häxa, framför hövdingens skepp, i fjordmynnet låg du på lur. Du hövdingens hjältar ville giva åt Ran, om ej spjutet dig i valköttet sprungit." Rimgärd sade: 19. "Dårad är du, Atle, drömma jag tror dig, du sänker dina ögonbryn i sömn; min moder låg framför milde furstens skepp, jag sänkte Lodvards söner i sjön. 20. Gnägga skulle du, Atle, om ej utskuren du vore, Rimgärd sätter rumpan i vädret. Baktill, Atle, ej i bröstet är ditt hjärta, fast en hingst du låter likt." Atle sade: 21. "Som en hingst jag skall dig synas, om försöka du kan och från sjön jag stiger å strand. Du slås sönder och samman, om sinnet rinner på mig, och får sänka, Rimgärd, din svans." Rimgärd sade: 22. "Gå i land då, Atle, om du litar på din styrka, låt oss träffas i Varins vik! Revbenen, karl, skall du rätade få, om du kommer i klorna på mig." Atle sade: 23. "Härifrån jag ej går, förrän folket vaknar och håller om hövdingen vakt. Troligt nog är, att en trollkvinna kommer och skjuter upp under vårt skepp." Rimgärd sade: 24. "Vakna du, Helge, och vedergäll Rimgärd, att Hate ned du högg. Får en enda natt hos ädlingen hon sova, är bot för oförrätt bragt. Helge sade: 25. "Han heter Luden, som får dig, led är du för mankön, den tursen i Tollö bor; en den visaste jätte, den värste av bergfolket, åt dig lagom han sig lämpar till man." Rimgärd sade: 26. "Henne vill du hellre ha, som hamnarne granskade den förra natten bland folket, en mö, strålande av guld; starkare hon mig tycktes. Här steg hon på strand från sjön och fäste så eder flotta. Hon ensam vållar, att jag icke kan furstens män bliva till bane." Helge sade: 27. "Hör du, Rimgärd, om jag håller dig skadeslös, säg till fullo för fursten! Var hon ensam, som frälste furstens skepp eller foro de flera till samman?" Rimgärd sade: 28. "Tre flockar av nio, dock främst av dem red en mö under hjälmen mjällvit; sig fålarne skakade, då föll ifrån manarna dagg i djupa dalar, hagel i höga skogar, det giver åt jorden gott år; led var mig den syn, jag såg." Atle sade: 29. "Se nu österut, Rimgärd, om dig råkat har Helge med död och fördärv. På hav och på land är härskarens flotta bärgad och furstens män ej mindre. 30. Dager är nu, Rimgärd, men dig har Atle till döds med samtal sinkat. Som ett löjligt sjömärke lär du synas, där du står i stens skepnad." Helge sade: 31. "Välkommen, Hedin! Vad kan du säga för nyheter från Norge? Vi är du, drott, driven ur landet och har ensam kommit oss att träffa?" Hedin sade: 32. "Mig mycket större missgärning råkat (än dig broder jag böta kan); jag har korat den konungborna bruden din vid bragebägarn." Helge sade: 33. "Giv dig ej sak! Sant skall bliva bragelöftet, Hedin, som oss båda gäller. Till holmgång på strandsanden hövdingen mig stämt, om tre nätter vi träffas skola. Oviss jag är, om jag återkommer; då kan sådant i godo gå, om det ske skall." Hedin sade: 34. "Sade du, Helge, att Hedin vore värd gott från dig och gåvor stora? Bättre dig höves att bloda ditt svärd än dina fiender frid att giva." Då sade Helge: 35. "På varg en kvinna i kvällsskymning red, som bad Hedin att bjuda henne sällskap. Hon förutsåg, att falla skulle Sigrlinns son på Sigarsslätterna." 36. Helge sände Sigar att rida efter Eylimes enda dotter. "Bed henne raskt redo bliva, om hon vill finna, fursten vid liv!" Sigar sade: 37. "Mig haver Helge hit sänt att söka samtal, Svava, med dig; dig ville hjälten gärna träffa, innan den ädelborne andan uppgav." Svava sade: 38. "Hur gick det med Helge Hjorvards son. Hårt av sorg jag hemsökt är, om han slukats av havet, om svärd honom bitit; åt gärningsmannen gengäld jag giva skall." Sigar sade: 39. "Här föll på morgonen vid Frekastenen den bäste furste, som föddes under solen; avgjord seger Alf har vunnit, vad denna gång till gagn ej var." Helge sade: 40. "Hell dig, Svava! Sorg dig väntar. Vi se varann i världen för sista gången. Blodet flyter ur furstens sår; svärdet trängde tätt intill hjärtat. 41. Jag beder dig, Svava, - min brud, gråt icke - om du vill min mening lyda, att du åt Hedin hängiver dig och unge fursten ömt älskar." Svava sade: 42. "Min mening jag sade i Munarheim, då Helge mig röda ringar gav, att, då fursten fallit, jag ej frivilligt skulle en oberömd furste famna i kärlek." Hedin sade: 43. "Kyss mig, Svava! Jag svär att ej komma till Rogheim åter eller Rodulsfjällen, förrän Helge Hjorvardsson jag hämnat har, den bäste furste, som föddes under solen."