# Fáfnismál - **Verk:** Fáfnismál (verk:edda:fafnismal) - **Källsamling:** Den poetiska Eddan (Finnur Jónsson 1932; Brate 1913) - **Utgåva:** Erik Brate (övers.), Eddan: de nordiska guda- och hjältesångerna, Stockholm 1913: Sången om Favner. heimskringla.no. - **Språk:** swe - **Typ:** oversattning - **Översättare:** Erik Brate - **Licens:** Public domain ## Fáfnismál: Sången om Favner (Brate 1913) Om Favners död Favner sade: 1. "Du sven, du sven, som son åt vem är, sven, du född, som vilka människors barn är du boren, då på Favner du blodade det blixtrande svärdet; i mitt hjärta jagad är klingan." Han sade: 2. "Härligt djur jag heter och har hankat mig fram som en man utan moder, fader jag har ej, som folk brukar, jag vandrar i världen ensam." Favner sade: 3. "Vet du, om fader du ej har, som folk brukar, av vad under blev du avlad?" Sigurd sade: 4. "Min ätt jag säger dig okänd vara och likaledes mig själv. Sigurd jag heter, Sigmund hette min fader, med svärd jag dig slagit har." Favner sade: 5. "Vem hetsade dig, vi har du hetsa dig låtit att fara efter mitt fall? Bjärtögde sven, bister fader hade du, fram att rusa hans barn icke rädas." Sigurd sade: 6. "Hågen mig hetsade, händerna hjälpte och mitt vassa vapen. Ej mången är modig vid mogen ålder, som blödig i barndomen varit." Favner sade: 7. "Vet du, om växa vid vänners bröst du fått, man såge dig käckt kämpa. Nu är du fjättrad och fången i krig, en bunden man alltid bävar." Sigurd sade: 8. "Du förebrår mig, Favner, att för fjärran jag är ifrån faders arvedel faren. Icke är jag fjättrad, om ock fången i krig, du fann, att jag lös var och ledig." Favner sade: 9. "Hatets ord du hör i allt, men ett jag säger dig sant: guldet, som klingar, och glänsande skatten, ringarne, bliva din bane." Sigurd sade: 10. "Sin rikedom envar råda vill ända till sin yttersta dag, ty varje människa måste en gång fara hädan till Hel." Favner sade: 11. "Nornors dom vid näsen du får och ovis dåres öde. I vattnet du drunknar, om i vind du ror, för dödsdömd är allt fördärv." Sigurd sade: 12. "Säg mig, Favner, då du frejdad är för kunskap och att veta mycket väl! Vilka äro de nornor, som i nöd hjälpa och förlossa från livsfrukt mödrar?" Favner sade: 13. "Av skilda ätter vara skönjer jag nornor, de äro ej av samma släkt: somliga äro av asar, somliga av alfer, somliga Dvalins döttrar." Sigurd sade: 14. "Säg du mig, Favner, då du frejdad är för kunskap och att veta mycket väl, vad den holme heter, där huggsaft asarne och Surt samman blanda." Favner sade: 15. "Oskopner han heter, och alla gudar där med spjut och stång skola stinga. Bifrost brister, då på bron de komma, och i floden fålarne simma. 16. Skräckhjälm jag bar att skrämma människor, så länge jag på smyckena låg. Allra starkast vara av alla jag trodde mig, hur många män jag än fann." Sigurd sade: 17. "Skräckhjälm skänker ej skydd åt någon, där vreda vapen skifta. Då han märker, när bland modiga han kommer, att ingen är djärv framför alla." Favner sade: 18. "Etter jag fnyste, då på arvet jag låg, det stora, jag fått av min fader." Sigurd sade: 19. "Glänsande orm, gräsligt du fräste och hug du visade hård. Hetare varder hatet hos folk, som den hjälmen på huvudet hava." Favner sade: 20. "Jag råder dig nu, Sigurd, men råd må du taga och rid hädan hem! Det glödröda gods och guldet det klingande, dig ringarna bliva till bane." Sigurd sade: 21. "Ditt råd har du rådit, men rida jag skall till det guld, som i ljungen är gömt; men ligg du, Favner, och lid din död, till dess att Hel dig har!" Favner sade: 22. "Regin mig förrådde, förråda dig han skall, han skall bliva oss båda till bane. Sitt liv tror jag Favner låta skall, din styrka nu större blev." Regin sade: 23. "Hell dig, Sigurd, seger du vunnit, Favner fällt du har. Bland alla de män, som mullen trampa, ej käckare kämpe är född." Sigurd sade: 24. "Ovisst är att veta, då alla komma samman, segergudars söner, vem den käckaste kämpen är; mången är rask, som ej rödfärgar svärdet med blod ur annans bröst." Regin sade: 25. "Glad är du, Sigurd, av segern du fröjdas, där du Gram på gräset torkar. Min broder har du banesår givit, något själv jag ock skyldig är." Sigurd sade: 26. "Du rådde därtill, att jag rida skulle hit över frostiga fjäll. Gods och liv ägde än glänsande ormen, om mig feghet du ej förevitat." Regin sade: 27. "Sitt du nu, Sigurd, men att sova jag skall gå, och håll Favners hjärta vid flamman; det alltid slående jag äta vill efter drycken av blod, som jag drack." Sigurd sade: 28. "Fjärran du flydde, medan på Favner jag blodade mitt bitande svärd. Jag eggade min kraft mot ormens styrka, medan du låg i ljungen gömd." Regin sade: 29. "Länge i ljungen jätten du låtit, ligga gammal och grå, om ej svärdet du nyttjat, som jag smidde själv, ditt vassa, bitande vapen. Sigurd sade: 30. "Mod är bättre än makten i svärdet, där i vrede vapen skiftas, ty en duktig karl såg jag dristigt vinna segern med slött svärd. 31. Bättre för den raske än den rädde det är att stå i stridens lek; bättre vara glad än gapa av häpnad för vad helst som för handen är." Mesen sade: 32. "Där sitter Sigurd, sölad med blod, och Favners hjärta vid flamman steker; rådig syntes mig ringklyvaren, om själv han åte skimrande hjärtat." Den andra mesen sade: 33. "Där ligger Regin, och ränker smider, med list vill svika, den som litar på honom, samkar i vrede vrånga ord, den brottstämplarn sin broder vill hämna." Den tredje mesen sade: 34. "Ett huvud kortare gråhårig gubbe han låte fara hädan till Hel! Allt guld han kan då ensam råda, den mängd, som under Favner fanns." Den fjärde mesen sade: 35. "Klok han mig tycktes, kunde han följa det råd, ni gåvo, systrar, som goda vänner, och tänkte på sin fördel och fägnade korpen; ulven är att vänta, då man öronen ser." Den femte mesen sade: 36. "Så klok är icke krigshjälten, som härens främste jag finna tänkte, om han brodern låter bort komma, då den andre han har avdagatagit." Den sjätte mesen sade: 37. "Mycket ovis han är, om han yttermera farlig fiende spar. Där Regin ligger, som honom ränker smidit; han kan sig ej mot falskhet fria." Den sjunde mesen sade: 38. "Ett huvud kortare låte han kalle jätten bli och fran guldringar gå! Då ensam skall han härska över allt det gods, som Favner en gång ägde." Sigurd sade: 39. "Ej råde så hårt öde, att Regin skall namn av min bane bära, ty båda bröderna i brådkastet skola fara hädan till Hel." 40. "Bind ihop röda ringarne, Sigurd, konungsligt är ej att kvida mycket. En flicka jag vet fagrast av alla, med gyllene smycken; om det ginge henne vinna! 41. Till Gjuke gå gröna vägar, framåt visar ödet för frejdade krigaren; den dråplige drotten en dotter fostrat, henne skall du, Sigurd, hava till äkta. 42. En sal är på höga Hindarfjället, av eld omsvept allt utomkring; den hava vise väsen uppbyggt av lysande guld, som glänser och skimrar. 43. Jag vet, att på fjället en fejdjungfru sover, lindens härjare leker däröver. Ygg med törne ungmön stuckit, då andra hon fällde, än han erhålla ville. 44. Se kan du, hjälte, hjälmklädda mön, som från valplats på Vingskorner red. Det är ödets skickelse, sköldungaättling, att Sigrdriv ej ur sömnen kan väckas."