# Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum > **Ogranskad:** Översättningen är gjord av en språkmodell och är ogranskad. Den får inte citeras som översättning; hänvisa till originalet. - **Verk:** Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum (verk:adam_av_bremen) - **Upphov:** Adam av Bremen - **Datering:** 1073/1081 - **Källsamling:** Monumenta Germaniae Historica, openMGH - **Utgåva:** Svensk översättning gjord av språkmodell (Claude) från latinet. Ogranskad; citera originalet eller en tryckt översättning. - **Språk:** swe - **Typ:** maskinoversattning - **Licens:** Public domain ## skolion 2 (till bok I, kap. 8; MGH s. 10) (maskinöversättning) Medan påven Paulus då satt på stolen. [oklart] ## skolion 3 (till bok I, kap. 12; MGH s. 15) (maskinöversättning) Frisland är ett kustland, otillgängligt genom väglösa kärr, och har sjutton områden (pagi). En tredjedel av dem hör till Bremens biskopsdöme (episcopatus) och skiljs åt med dessa namn: Ostraga, Rustrii, Wanga, Diesmeri, Herioga, Nordi och Morseti. Och dessa sju områden har omkring femtio kyrkor. Denna del av Frisland skiljs från Sachsen av ett kärr som kallas Waplinga och av Wesers mynning. Mot det övriga Frisland begränsas den av kärret Emisgoe och av oceanen. ## skolion 5 (6 hos Lappenberg) (till bok I, kap. 20; MGH s. 29) (maskinöversättning) Turholz är det mest ansedda klostret i Flandern, berömt för sina munkar; att återvinna det har länge varit ett klagomål för vår kyrkas biskopar (pontifices). Ärkebiskop (archiepiscopus) Adalbert förde dock saken till det slutet att frågan undanröjdes genom ett byte (concambium); detta godkände kejsaren och hertigen (dux) av Flandern. [oklart] ## skolion 6 (7 hos Lappenberg) (till bok I, kap. 27; MGH s. 33) (maskinöversättning) Föreningskonciliet (concilium adunacionis) hölls i Worms [oklart] ärkebiskopens 29. (30.) 28. Därefter skrivs i den salige biskopens (antistes) levnad [oklart] ## skolion 7 (8 hos Lappenberg) (till bok I, kap. 37; MGH s. 41) (maskinöversättning) Palatset i Aachen, som fursten Ordwig hade förstört, förblev öde i åttio år fram till Ottos tid. ## skolion 8 (9 hos Lappenberg) (till bok I, kap. 44; MGH s. 46) (maskinöversättning) Kungarna Gotafrid och Sigafrid dödades där. [oklart] 49. Adalgars sjunde år. Hermann, ärkebi[skop] [oklart] ## skolion 9 (10 hos Lappenberg) (till bok I, kap. 47; MGH s. 48) (maskinöversättning) Båda, både kungen och påven, fick nämligen ett eländigt slut på livet, eftersom påven Formosus av sin efterträdare degraderades även sedan han var död och kastades ut ur graven. Kung Arnulf åter förtärdes av maskar medan han ännu levde och dödades till sist med gift, genom Guds stora hämnd. ## skolion 10 (11 hos Lappenberg) (till bok I, kap. 49; MGH s. 50) (maskinöversättning) Påven Stefan, som satt i sex år, befallde Hermann, ärkebiskop (archiepiscopus) av Köln, och Adalgar, ärkebiskop av Hamburg, som tvistade om Bremens kyrka, att komma till synoden (synodus) i Worms, och sedan han överlåtit sitt ställföreträdarskap åt Fulco, ärkebiskop av Reims, befallde han att deras sak skulle prövas. ## skolion 13 (14 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 18; MGH s. 74) (maskinöversättning) Floden Zuentina rinner från den sjö där staden Plunie ligger. Därifrån går den genom skogen Isarnho och mynnar i det skytiska havet. ## skolion 14 (15 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 21; MGH s. 76) (maskinöversättning) Bortom floden Oder bor först Pomerani, därefter Polani, som på ena sidan har Pruzzi, på den andra böhmarna och i öster Ruzzi. ## skolion 16 (17 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 21; MGH s. 76) (maskinöversättning) Ghizzini och Circipani bor på denna sida om floden Panis, Tholosantes och Rehtarii på andra sidan floden Panis. Dessa fyra folk kallas på grund av sin styrka Wilzi eller Leuticii. ## skolion 18 (19 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 22; MGH s. 81) (maskinöversättning) Sorabi är slaver som bebor slätterna mellan Elbe och Saale; och deras grannar är thüringarnas och saxarnas områden. Bortom floden Ara bor andra Sorabi. ## skolion 22 (23 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 28; MGH s. 89) (maskinöversättning) Denne Otto, en mycket förnäm man, var vicedominus och kanik (canonicus) i Magdeburg. ## skolion 23 (24 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 30; MGH s. 92) (maskinöversättning) Om denne Sigafrid berättas ett stort under: när han under plundring angrep klostret Ramsola, angreps han genast av en ond ande och förtjänade inte att befrias förrän han återställt kyrkans egendom och av sin egen jord skänkt bröderna ett rikt gods (villa) till deras underhåll. ## skolion 24 (25 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 30; MGH s. 92) (maskinöversättning) Erik, svearnas kung, slöt förbund med polanernas mäktigaste kung Bolizlaus. Bolizlaus gav Erik sin dotter eller syster. Till följd av detta förbund angreps danerna av slaverna och svearna tillsammans [osäker tolkning]. Bolizlaus, en mycket kristen kung, underkastade sig i förbund med Otto III hela Sclavania och Ruzzia och Pruzzi, av vilka den helige Adalbert led martyrdöden; hans reliker förde Bolizlaus då till Polen. ## skolion 25 (26 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 36; MGH s. 97) (maskinöversättning) Denne Odinkar fördes till England av kung Knut och undervisades där i lärdom. Därefter vandrade han omkring i Gallien för att studera och fick namn av vis man och filosof. Därför förtjänade han också namnet ”kär för Gud” [oklart]. ## skolion 26 (27 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 36; MGH s. 98) (maskinöversättning) Olof, son till Trucci, innehade efter att ha dödat Craccaben två riken [osäker tolkning]. Han förstörde snart avgudadyrkans bruk och befallde genom påbud att kristendomen skulle antas i Norge. Då satte han också en viss Gotebald, som kom från England, som biskop och lärare i Skåne. Det berättas att denne någon gång predikade evangeliet i Sverige och i Norge. ## skolion 28 (31 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 42; MGH s. 102) (maskinöversättning) Theoderik var markgreve (marchio) över slaverna; hans slöhet tvingade dem att bli avfällingar. ## skolion 29 (29 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 43; MGH s. 103) (maskinöversättning) Aldinburg är en stor stad tillhörande de slaver som kallas Waigri; den ligger vid det hav som kallas det baltiska eller barbariska, en dagsresa från Hamburg. ## skolion 30 (28 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 42; MGH s. 103) (maskinöversättning) Då Mistiwoi inte ville överge kristendomen fördrevs han från sitt fädernesland och flydde till Bardi, och där åldrades han i trohet. ## skolion 31 (32 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 43; MGH s. 104) (maskinöversättning) Markgreve (marchio) Theoderik, berövad sitt ämbete och hela sitt arv, slutade sitt liv som prebendat (prebendarius) i Magdeburg genom en ond död, som han förtjänade. ## skolion 33 (34 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 43; MGH s. 104) (maskinöversättning) Ramsola ligger i Verdens stift (episcopatus), inte långt från Bardis by (vicus). Dess ordnande och rätt att sty[ra] [oklart] ## skolion 34 (35 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 45; MGH s. 106) (maskinöversättning) Det sägs att han blev insatt genom simonins pest, eftersom han hade ett stort arv. En del av det lämnade han motvilligt åt kejsaren, den andra delen skänkte han sin kyrka, som han styrde fromt; den tredje lämnade han åt sina släktingar. En vördnadsvärd gammal man och en vän av de fattiga, särskilt av dem som var små. Vid detta tillfälle gick bröderna friare ut ur klostret och sökte till en början i hemlighet kvinnors sällskap. ## skolion 35 (37 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 49; MGH s. 110) (maskinöversättning) Odinkar var son till Toki, hertig (dux) av Winland, och hade sitt säte i Ribe. En tredjedel av Winlands land sägs nämligen ha varit hans fädernearv. Och ändå var denne man med så stor rikedom av förunderlig återhållsamhet; ett exempel på hans dygd har jag fått veta: under hela fastetiden lät han varannan dag en av sina präster (presbyter) gissla honom. ## skolion 36 (36 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 49; MGH s. 110) (maskinöversättning) Unwan hade vid de flesta påskhögtider sju biskopar (episcopi) hos sig och dessutom abbotar (abbates), och likaså hertigen (dux) och några av denna provins grevar (comites), och han tog emot var och en med stor heder. ## skolion 37 (38 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 52; MGH s. 112) (maskinöversättning) Knut, kung Svens son, avlade sitt hedniska namn och fick vid dopet namnet Lambert. Därför står det skrivet i vår broderskapsbok: ”Lambrecht, danernas kung, och drottning Imma och deras son Knut har andäktigt anbefallt sig åt de bremiska brödernas böner.” ## skolion 38 (39 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 50; MGH s. 112) (maskinöversättning) Edgar, engelsmännens mäktigaste kung, hade med sin lagliga hustru en son, Eduard, en mycket helig man. Hans styvmor var Afilrud, som dödade kungen, sin styvson, och satte sin egen son Anund på tronen. ## skolion 39 (40 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 53; MGH s. 114) (maskinöversättning) Knut gav sin syster Estred till äkta åt en son till kungen av Ruzzia. ## skolion 41 (42 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 60; MGH s. 120) (maskinöversättning) Olof, en mycket nitisk iakttagare av högtiderna, hade fördrivits från riket för den gudomliga religionens skull och återvunnit riket genom krig. Det berättas att han, när han redan stod rustad till strid och sov i ett tält, såg en dröm. Och då fienderna kom över dem medan han ännu vilade, gick hans härförare, vid namn Phin, fram och väckte kungen. Då sade denne suckande: ”O, vad har du gjort? Jag såg mig stiga upp på en stege vars topp nådde stjärnorna. Ve! Jag hade redan nått stegens topp, och himlen var öppen för mig att gå in, om du inte hade kallat mig tillbaka genom att väcka mig.” Sedan kungen sett synen omringades han av sina egna, och då han inte gjorde motstånd dödades han och kröntes med martyriet. ## skolion 42 (48 hos Lappenberg, där samma skolion som 47) (till bok II, kap. 61; MGH s. 122) (maskinöversättning) Och detta befallde herden angående de kvinnor som redan i öppen synd hade förenat sig med kanikerna (canonici): att ingen av dem skulle stanna kvar i staden. Så skingrades de till förvar på närliggande gods (villae); och denna sjukdom upphörde ända till kyrkans brand och klostrets förstörelse. ## skolion 45 (46 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 64; MGH s. 124) (maskinöversättning) Biskop (episcopus) Odinkars syster var Asa, en mycket helig kvinna, som också hade en prebende (prebenda) i Bremen. Hon gick alltid barfota och sägs i tjugo år ha ägnat sig åt fastor, böner och allmosor; hon lämnade sällan kyrkan, och då hon senare fick ett gott slut och inte hade något mer i sina förråd, lämnade hon böcker åt kyrkan. ## skolion 46 (47 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 64; MGH s. 124) (maskinöversättning) Kejsar Konrad förde varje år en här mot slaverna, och därför rådde stor fred bortom Elbe. ## skolion 48 (49 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 66; MGH s. 126) (maskinöversättning) Hermann köpte av landets invånare kärret Eterinbroch, vilket kejsar Konrad genom sitt påbud bekräf[tade] [oklart] ## skolion 49 (50 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 68; MGH s. 128) (maskinöversättning) Denne Suidger togs från Bambergs biskopsdöme (episcopatus) upp till den apostoliska stolen, sedan tre schismatiker i tur och ordning avvisats. ## skolion 50 (51 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 68; MGH s. 128) (maskinöversättning) Man säger att han, om han hade fått ett längre liv, ville förnya allt. Därför började han också omge staden med en mur och rev bönehuset och mycket annat, varav man kan se att hans vilja inte var ond. ## skolion 51 (52 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 68; MGH s. 129) (maskinöversättning) Han vigde själv Esico till Hedeby; denne dog snart, innan han kom in i sitt biskopsdöme (episcopatus). ## skolion 54 (55 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 70; MGH s. 132) (maskinöversättning) Han bestämde att staden, som omgavs av en mur, skulle befästas med tre portar och tolv torn, så att biskopen (episcopus) fick det första, fogden (advocatus) det andra, prosten (prepositus) det tredje, dekanen (decanus) det fjärde, skolmästaren (magister scolarum) det femte, bröderna och kanikerna (canonici) det sjätte, och borgarna de övriga sex, genom lottning och med tillsatta vakter. ## skolion 55 (56 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 70; MGH s. 132) (maskinöversättning) Man säger att den mycket förnäme ärkebiskop (archiepiscopus) Hermann av Köln förnyade det gamla klagomålet angående Bremen. Men avvisad både av Bezelins myndighet och av tre års tystnad gav han vår ärkebiskop upprättelse [och] hade honom som gäst hos sig i Köln en hel månad. ## skolion 56 (57 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 77; MGH s. 136) (maskinöversättning) Kung Magnus, omgiven av en stor flotta av daner, belägrade slavernas rikaste stad Iumne. Blodbadet var lika stort på båda sidor. Magnus skrämde alla slaver, en ung man som var helig och levde ett oskyldigt liv, och därför gav Gud honom seger i allt. ## skolion 57 (58 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 79; MGH s. 138) (maskinöversättning) Ärkebiskopen (archiepiscopus) tog prosteriet (prepositura) från Edo; i vrede över detta brände den yngre Edo, hans brorson, klostret. Som gottgörelse för detta helgerån skänkte Edos far sitt arv åt kyrkan. Prosten (prepositus) Edo åter for som pilgrim till Jerusalem; han reste ut omkring den helige Jakobs fest och återvände nästa påsk. ## skolion 58 (59 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 79; MGH s. 138) (maskinöversättning) Några avundsmän säger nämligen att biskopen (episcopus) bara hade högmodets fläck. Därför rådde mellan honom och Brun, biskop av Verden, en strid ovärdig biskopar, och detta mest på grund av en viss fogde (advocatus) Wolfrids högmod. Denne dog en plötslig och eländig död, liksom ärkebiskopen. ## skolion 59 (60 hos Lappenberg) (till bok II, kap. 82; MGH s. 141) (maskinöversättning) Samma år som ärkebiskopen (archiepiscopus) dog, dog också Odinkar, biskop (episcopus) av Ribe. På påskdagen firade han mässa och ordnade sina angelägenheter, viss om sitt slut. ## skolion 60 (61 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 6; MGH s. 148) (maskinöversättning) Påven Clemens förnyade för vår hamburgska kyrka alla privilegier (privilegia) som en gång beviljats av den romerska stolen. ## skolion 63 (64 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 13; MGH s. 154) (maskinöversättning) Harald stred med Magnus mot Sven; efter hans död blev han hans krigare (miles). ## skolion 66 (67 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 15; MGH s. 156) (maskinöversättning) En var Gunhild, Anunds änka, en annan Glide [osäker tolkning], som Thora dödade. ## skolion 67 (68 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 16; MGH s. 158) (maskinöversättning) Adalward kom på inbjudan av kung Harald till Norge; och där förvandlade han, efter att ha gett försoningens avlösning (absolutio reconciliationis), genast till stoft kroppen av en man som hade dött sextio år tidigare och inte alls hade kunnat förmultna. Den mannen hade nämligen en gång bannlysts (excommunicatus) av ärkebiskop (archiepiscopus) Libentius för sjöröveri, så som det uppenbarades för Adalward själv i en syn. ## skolion 68 (69 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 17; MGH s. 160) (maskinöversättning) Kung Harald sände från den dagen sina biskopar (episcopi) till Gallien och tog också emot många som kom från England. En av dem var Asgot; ärkebiskopen (archiepiscopus) lät gripa honom när han återvände från apostlarnas stad, och sedan han tagit emot hans trohetsed (fidelitatis sacramentum) lät han honom gå med gåvor. ## skolion 69 (70 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 17; MGH s. 160) (maskinöversättning) Biskop (episcopus) Alexander, Guds tjänares tjänare, till Harald, nordmännens kung, hälsning och apostolisk välsignelse. Eftersom ni ännu är oövade i tron och på sätt och vis haltar i den kyrkliga disciplinen, bör vi, åt vilka styrelsen över hela kyrkan är anförtrodd, oftare besöka er med gudomliga förmaningar. Men eftersom på grund av de långa vägarnas svårighet [oklart] -burgs stift (dyocesis) räknar sig till, under den furste kristen- [oklart] ## skolion 71 (71 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 17; MGH s. 162) (maskinöversättning) Det berättas att vid den tiden två munkar kom från Böhmens skogar till staden Rethre. När de där offentligt förkunnade Guds ord, prövades de genom hedningarnas rådslag, så som de själva hade önskat, först med olika straff och halshöggs till sist för Kristus. Deras namn är visserligen okända för människorna, men, som vi i sanning tror, skrivna i himlen. ## skolion 72 (73 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 21; MGH s. 164) (maskinöversättning) Danernas mycket berömde kung led endast av otyglad lust efter kvinnor, dock inte frivilligt, som jag tror, utan genom folkets last. Ändå uteblev inte straffet för detta onda, ty en av frillorna, Thore, förgiftade den lagliga drottningen Gude. Och när kung Sven sände Thores son, vid namn Magnus, till Rom för att där vigas till kung, dog den olycklige gossen på vägen, och efter honom fick den gudlösa modern ingen annan son. ## skolion 73 (74 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 21; MGH s. 166) (maskinöversättning) Ty Skriften säger till Farao: ”Just därför har jag låtit dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skall förhärligas bland folken.” Alltså förbarmar han sig över vem han vill och förhärdar vem han vill. ## skolion 74 (75 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 25; MGH s. 168) (maskinöversättning) Och där placerade han den helige Secundus huvud, som man läser var en av anförarna för den thebaiska legionen. Hans reliker (patrocinia) mottog metropoliten i Italien genom gåva av en biskop (episcopus) av Turin. ## skolion 75 (76 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 26; MGH s. 170) (maskinöversättning) ”Det är svårt för den som lever lovvärt att inte fångas av mänskligt beröm.” Påven Leo. ## skolion 76 (77 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 28; MGH s. 172) (maskinöversättning) Vi har många gånger hört vår mycket fromme ärkebiskop (archiepiscopus) Adalbert, när han förmanade sina klerker att iaktta avhållsamhet: ”Jag förmanar er”, sade han, ”och bjuder er bönfallande att befria er från kvinnornas pestbringande band, eller, om ni inte kan förmås till detta, som är de fullkomligas sak, så bevara åtminstone äktenskapets band med blygsamhet, enligt det som sägs: Om inte kyskt, så åtminstone försiktigt.” ## skolion 77 (78 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 35; MGH s. 178) (maskinöversättning) Bland dem fanns en främling, Paulus, som hade omvänt sig från judendomen till den kristna tron och som, landsförvisad till Grekland, jag vet inte om för girighets eller för visdoms skull, när han återvände därifrån slöt sig till vår biskop (pontifex) och skröt med att han behärskade många konster så skickligt att han på tre år kunde göra filosofer av olärda och av koppar forma rent guld. Han övertalade lätt ärkebiskopen att tro allt han sade och lade till alla sina lögner att han snart skulle låta prägla ett allmänt mynt (moneta publica) av guld i Hamburg och ge bysantiner (bizantii) i stället för penningar (denarii). ## skolion 79 (80 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 49; MGH s. 192) (maskinöversättning) Det berättas att samme Ansuer, när han gick mot sitt martyrium, bad hedningarna att hans följeslagare, som han fruktade skulle svikta, först skulle stenas. Och sedan dessa krönts böjde han själv glad knä med Stefanus. ## skolion 80 (81 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 51; MGH s. 194) (maskinöversättning) Denne Johannes lämnade av kärlek till pilgrimsfärd Scotia och kom till Sachsen, och sedan han, liksom alla, välvilligt tagits emot av vår ärkebiskop (archiepiscopus), sändes han inte långt därefter av honom till Sclavania, till fursten Gottskalk. Medan han under dessa dagar uppehöll sig hos honom sägs han ha döpt många tusen hedningar. ## skolion 81 (82 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 51; MGH s. 194) (maskinöversättning) Vid just samma tid blev Slesvig, de transalbingiska saxarnas stad, som ligger vid gränsen till det danska riket och var lika rik som folkrik, genom ett oväntat anfall av hedningar fullständigt förstörd. ## skolion 82 (83 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 51; MGH s. 194) (maskinöversättning) Detta är slavernas tredje avfall; de blev först kristna genom Karl, andra gången genom Otto och tredje gången nu genom fursten Gottskalk. ## skolion 83 (84 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 51; MGH s. 196) (maskinöversättning) Denne Harald, nordmännens kung, hade trehundra stora skepp, som alla blev kvar där. Dessutom kom den guldmassa som Harald hade fört med sig från Grekland genom ett sådant öde till Bastarden. Guldets vikt var sådan att knappt tolv unga män kunde lyfta den på nacken. ## skolion 84 (85 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 51; MGH s. 196) (maskinöversättning) Sedan två Erik dödats i strid upphöjdes Halzstein, kung Stenkels son, till kung. När han snart fördrivits hämtades Anund från Ruzzia, och sedan även denne avlägsnats valde svearna en viss Håkan. Denne tog den unge Olofs mor till hustru. ## skolion 85 (86 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 53; MGH s. 198) (maskinöversättning) Nordmännens kung tog danernas kungs dotter till hustru, och fred slöts dem emellan. ## skolion 86 (87 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 53; MGH s. 198) (maskinöversättning) Dessa var Haralds söner. ## skolion 87 (88 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 55; MGH s. 200) (maskinöversättning) Ofta försäkrade han också under tårar att alla hans företrädare liksom hade kokats och stekts i eld genom hertigarnas förföljelse och stiftsbornas ondska. ”Därför tvivlar jag inte”, sade han, ”på att även jag skall krönas med martyriet av dem för sanningens skull.” ## skolion 90 (91 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 63; MGH s. 210) (maskinöversättning) Det berättas att en viss Adamatus, läkare och till börden från Salerno, tre dagar i förväg sände bud till ärkebiskopen (archiepiscopus) att dagen för hans död var nära. Men han låtsades inte om det och hade bara Nothebald för ögonen, eftersom denne lovade honom att stunden för hans förändring snart skulle komma. ## skolion 91 (92 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 65; MGH s. 212) (maskinöversättning) Som man läser i Esters bok, ”medan de med listigt bedrägeri bedrar furstarnas enfaldiga öron, som bedömer andra efter sin egen natur. Detta bevisas både av gamla historier och av det som sker dagligen: hur kungarnas strävanden fördärvas genom vissa onda mäns ingivelser.” ## skolion 92 (93 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 67; MGH s. 214) (maskinöversättning) Ty samma år som han lämnade detta liv höll han, vid sin sista avresa, varifrån han inte återvände, kapitel (capitulum) med bröderna i Bremen; där avsatte han dekanen (decanus) Liudger för ett dråp som han anklagades för, och då han vid detta tillfälle höll ett tal om kyskhet uttalade han till sist fruktansvärda hot. ## skolion 93 (till bok III, kap. 74; MGH s. 222) (maskinöversättning) Albric efterträdde Magnus. ## skolion 94 (94 hos Lappenberg, där samma skolion som 95) (till bok III, kap. 74; MGH s. 222) (maskinöversättning) Adalward den äldre sattes över båda Gothia; den yngre sändes till Sigtuna och Uppsala, Symon till Scritefingi, och Johannes bestämdes för öarna i Baltiska havet. ## skolion 95 (94 hos Lappenberg, där samma skolion som 94) (till bok III, kap. 77; MGH s. 224) (maskinöversättning) Den tjugonde var Ezzo, som han vigde för Sclavania. ## skolion 96 (95 hos Lappenberg) (till bok III, kap. 77; MGH s. 224) (maskinöversättning) Skogen Isarnho börjar vid danernas sjö, som kallas Slia, [och] sträcker sig ända till den slaviska staden som kallas Liubicen och till floden Travenna. ## skolion 97 (98 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 228) (maskinöversättning) Den förste biskopen (episcopus) i Slesvig var Harald, den andre Poppo, den tredje Rodulf. ## skolion 99 (96 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 228) (maskinöversättning) Från Ribe till Cincfal i Flandern [oklart] nätter, snett mellan öster och söder. Från Mezcin till Accharon fjorton dagar och lika många nätter mellan öster och söder, mer dragande åt öster. ## skolion 100 (97 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 229) (maskinöversättning) Till England sätts seglen till med östliga vindar i tre dagar. ## skolion 101 (till bok IV, kap. 1; MGH s. 229) (maskinöversättning) Den förste biskopen (episcopus) i Århus var Reginbrund, den andre Christian. ## skolion 102 (99 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 229) (maskinöversättning) Mellan Århus och Wendila ligger mitt emellan staden [oklart] Viborg [oklart] vid [oklart] ## skolion 104 (101 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 229) (maskinöversättning) Wendila [oklart] ö [oklart] tredelad [oklart] i mynningen [oklart] havet [oklart] oceanen [oklart] går in [oklart] ## skolion 105 (103 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 229) (maskinöversättning) Den förste biskopen (episcopus) i Wendila var munken Magnus, den andre Albric. ## skolion 106 (106 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 229) (maskinöversättning) Den förste biskopen (episcopus) på Fyn var Rehinher, den andre munken Eilbert. ## skolion 107 (105 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 1; MGH s. 229) (maskinöversättning) I Liudgers levnad [oklart] på Karls tid [oklart] en viss Landric vid namn [oklart] döpt [oklart] biskop [oklart] ## skolion 108 (107 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 4; MGH s. 233) (maskinöversättning) Mellan Själland och Fyn finns en mycket liten ö som kallas Sproga; den är en rövarkula och en stor skräck för alla som far förbi. ## skolion 109 (108 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 4; MGH s. 233) (maskinöversättning) Den förste biskopen (episcopus) på Själland var Gerbrand, den andre Avocco, den tredje Willelm. ## skolion 110 (109 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 6; MGH s. 233) (maskinöversättning) En offentlig yxa hänger på torget och hotar de skyldiga med dödsdom; om det går så, kan man se den som skall dö ta emot domen och glad gå till straffet som till ett gästabud. Skolion 111. Från denna ö utvandrade först langobarderna eller goterna, och den kallas av romarnas historieskrivare Scantia eller Gangavia eller Scandinavia. Dess huvudstad är Lund, som Englands erövrare Knut befallde skulle vara en medtävlare till det brittiska London. ## skolion 112 (110 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 7; MGH s. 235) (maskinöversättning) Den förste biskopen (episcopus) i Skåne var Bernhard, den andre Henrik, och Egino. ## skolion 113 (112 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 8; MGH s. 235) (maskinöversättning) Nämligen Lifdag, Poppo, Odinkar, Gotebald och (?) Bernhard [oklart] ## skolion 114 (113 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 9; MGH s. 237) (maskinöversättning) Lund, Skånes främsta stad, [oklart] ## skolion 115 (114 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 9; MGH s. 237) (maskinöversättning) [oklart] den där fynske [oklart] dödsbringande [oklart] avstängd från sitt ämbete (officium) av ärkebiskopen (archiepiscopus) [oklart] när han så [oklart] till Rom [oklart] dog han. ## skolion 117 (104 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 10; MGH s. 238) (maskinöversättning) I denna ocean, som nämndes förut, finns en liten ö som nu har namnet Farria eller Heiligland. Den ligger tre dagars rodd från England. I övrigt ligger den nära frisernas land eller vår Weser [oklart] från ön som ligger i mynningen [oklart] seglen sätts till ända till denna ö Farria, som vi också talat om ovan. ## skolion 119 (4 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 10; MGH s. 238) (maskinöversättning) Av dessa sjutton områden (pagi) hör fem till Münsters biskopsdöme (episcopatus); dem fick den helige Liudger, det stiftets förste biskop (episcopus), av kejsar Karl i gåva [oklart] ## skolion 121 (117 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 18; MGH s. 245) (maskinöversättning) Reune är runernas ö, nära staden Iumne; de är de enda som har en kung. ## skolion 122 (118 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 18; MGH s. 241) (maskinöversättning) [oklart] BESKRIVNING AV ÖARNA I NORR. ## skolion 123 (119 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 19; MGH s. 246) (maskinöversättning) När svearnas kung Emund hade sänt sin son Amund till Skytien för att utvidga sitt välde, kom denne sjövägen till kvinnornas land. Dessa blandade genast gift i källorna och dödade på detta sätt både kungen själv och hans här. Detta har vi också sagt ovan, och biskop (episcopus) Adalward själv berättade det för oss och betygade att detta och annat var sant. ## skolion 124 (120 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 19; MGH s. 248) (maskinöversättning) De som på deras språk kallas Wilzi, mycket grymma ambroner, som skalden kallar geloner. ## skolion 125 (till bok IV, kap. 20; MGH s. 249) (maskinöversättning) Amaxobii, Arimaspi, Agathirsi. ## skolion 126 (121 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 20; MGH s. 249) (maskinöversättning) För dem som seglar från danernas Skåne till Birka är det fem dagars resa; från Birka till Ruzzia har man likaså fem dagars resa över havet. ## skolion 127 (122 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 20; MGH s. 249) (maskinöversättning) Där finns den helige Ansgars hamn och den helige ärkebiskop (archiepiscopus) Unnis grav, ett förtroligt härbärge, säger jag, för vårt sätes heliga bekännare. ## skolion 131 (126 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 20; MGH s. 251) (maskinöversättning) Floden Gothelba skiljer Gothia från nordmännen; i storlek är den inte underlägsen saxarnas Elbe, efter vilken den har fått sitt namn. ## skolion 133 (128 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 20; MGH s. 251) (maskinöversättning) Allt som görs bland barbarerna gör de genom lottning i privata angelägenheter; men i offentliga saker brukar de också söka svar hos demonerna, som man kan se i Den helige Ansgars gärningar. ## skolion 134 (129 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 23; MGH s. 253) (maskinöversättning) Goterna kallas av romarna geter; om dem tycks Vergilius säga: ”… och den vilde gelonen, när han flyr till Rhodope och geternas öknar och dricker mjölk som löpt ihop med hästblod.” Detta sägs goterna och Sembi göra än i dag; det är säkert att de berusar sig på mjölk från ston. ## skolion 135 (130 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 23; MGH s. 254) (maskinöversättning) Visserligen hade danernas eller engelsmännens biskopar (episcopi) predikat i Sverige före dessa, men Thurgot vigdes särskilt i Gothia till sätet i Skara. Även Adalward kom på inbjudan av kung Harald till Norge och mottogs med heder för mannens helighet och ryktet om hans dygder. När han reste därifrån erbjöd kungen honom så mycket pengar att biskopen genast därefter friköpte trehundra fångar. ## skolion 136 (131 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 23; MGH s. 255) (maskinöversättning) Adalward den yngre kom vid den tiden till Gothia och fann sin namne sjuk; han sörjde för hans begravning under klagan och skyndade därifrån till Sigtuna. Men när han senare drevs bort av hedningarna kom han på inbjudan till staden Skara. Detta behagade inte vår ärkebiskop (archiepiscopus), och därför kallade han honom tillbaka till Bremen som en som kränkt kanonerna. ## skolion 138 (134 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 26; MGH s. 257) (maskinöversättning) Nära detta tempel finns ett mycket stort träd som breder ut sina grenar vida, ständigt grönt vinter och sommar; vad det är för slag vet ingen. Där finns också en källa, där hedningarna brukar förrätta sina offer och sänka ned en levande människa. Om han inte återfinns, skall folkets önskan bli uppfylld. ## skolion 139 (135 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 26; MGH s. 258) (maskinöversättning) En gyllene kedja omger templet; den hänger ovanför byggnadens takås och lyser vida för dem som närmar sig, eftersom själva helgedomen ligger på en slätt och har berg runt omkring sig, ordnade som en teater. ## skolion 140 (136 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 26; MGH s. 259) (maskinöversättning) Nyligen, när svearnas mycket kristne kung Anund inte ville offra folkets fastställda offer åt demonerna, sägs han ha fördrivits från riket och glad ha gått bort från tingets (concilium) åsyn, eftersom han ansågs värdig att lida smälek för Jesu namn. ## skolion 143 (139 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 31; MGH s. 263) (maskinöversättning) Från de nordmän som bor bortom Danmark kom de nordmän som bebor Frankrike, och från dessa har Apulien nyligen tagit emot en tredje sorts nordmän. ## skolion 146 (141 hos Lappenberg, där samma skolion som 145) (till bok IV, kap. 33; MGH s. 267) (maskinöversättning) Olof, den mest rättvise kungen, drog som förste nordmännen till kristendomen. Magnus, hans son, underkuvade danerna. Harald, Olofs mycket onde bror, lade Orkneyöarna under sitt välde och utvidgade också sitt rike ända till de ripheiska bergen och Island. ## skolion 152 (146 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 36; MGH s. 270) (maskinöversättning) Tyle [oklart] i havet [oklart] den mest avlägsna av alla öar. Om den [oklart] berättar Solinus [oklart] ## skolion 156 (150 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 36; MGH s. 273) (maskinöversättning) Hos dem finns ingen kung, utan endast lag: ”och att synda är förbjudet, annars är priset döden.” ## skolion 157 (151 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 36; MGH s. 273) (maskinöversättning) Där finns en mycket stor stad, Skálholt. ## skolion 158 (149 hos Lappenberg) (till bok IV, kap. 36; MGH s. 273) (maskinöversättning) Intill Island finns den isbelagda oceanen, som både sjuder och är höljd i mörker.